Min häst är totalt livrädd för kossor. När jag höll på att rida in henne gick vi förbi en kohage, då skenade hon igenom ett kalhygge.

Vi har sett kossor på långt håll, då spänner hon sig och står som förstelnad och stirrar på dem.

Jag har ingen boxplats på anläggningen längre så jag måste rida dit och träna och påvägen måste man passera kossor. Idag stegrade hon och skenade lite smått hemåt

Tänkte rida förbi tillsammans med trygga hästkompisar men tror inte det kommer hjälpa.

Kanske kan fråga hästens uppfödare om det hänt något speciellt? eller det kanske känns lite fånigt, är det vanligt med hästar som har koskräck?

Inte ovanligt bland ovana hästar. Och hos en häst som redan har koskräck tror jag det är svårt att få bort, och om man lyckas så tar det väldigt mycket tid.
Det bästa är att låta dem gå ihop med lite kreatur. Men det är långt ifrån alla som har den möjligheten.

Inte ovanligt bland ovana hästar. Och hos en häst som redan har koskräck tror jag det är svårt att få bort, och om man lyckas så tar det väldigt mycket tid.
Det bästa är att låta dem gå ihop med lite kreatur. Men det är långt ifrån alla som har den möjligheten.

har absolut inte möjligheten att låta henne gå ihop med kossorna.

Hur går det om du leder henne förbi då?

Ska testa det imorgon, bäst att ta kjedja på henne då. Hon kan bli vääldigt stark ..

Men hon kanske litar på mig mer om jag står på. Kan testa oxå om pappa leder oss förbi när jag sitter på

Min dam tycker kor är lite konstiga och läskiga men får inte panik.

Det hör dock inte hit, men överlag om hon tycker ngt är läskigt går hon hellre fram om jag är på marken än sitter på.
(Fast vi jobbar på att det är ok när matte sitter på oxå, blir uppäten först i alla fall... haha.. nä men att det är lugnt när jag säger så. :))

Min dam tycker kor är lite konstiga och läskiga men får inte panik.

Det hör dock inte hit, men överlag om hon tycker ngt är läskigt går hon hellre fram om jag är på marken än sitter på.
(Fast vi jobbar på att det är ok när matte sitter på oxå, blir uppäten först i alla fall... haha.. nä men att det är lugnt när jag säger så. :))

Så är min oxå. Förut var hon jätte rödd för hundar efterso mvi har blivit jagade, Nu bryr hon sig inte om dom längre,

Hade en fjording en gång som trots att hon hade bott på ett naturbruksgymnasuim med kohagen mittemot hästhagarna var livrädd för kor.:´crazy:

Testa att leda förbi:)

Ja ska göra de :idea:

Rid förbi med trygga hästkompisar- det hjälper. Jag lät min häst stå och beta och titta först ett bra tag. Sedan red jag förbi med en hjälp häst och nu är det helt hanterbart. Första gången var drakblåsning och jag kände hennes hjärtdunk mot skänkeln...nu rider jag förbi kossor i hagar och det går bra.

Jag har dock betänkligheter om vi skulle möta lösa kor som rör sig emot oss på vägen... då vete katten hur det skulle gå, men sålänge de håller sig på sin sida om stängslet är det helt ok. Jag tränade henne själv några ggr innan jag fick hjälp av en hästkompis men ärligt talat tror jag hästkompisens lugn gjorde bäst nytta :o

Rid förbi med trygga hästkompisar- det hjälper. Jag lät min häst stå och beta och titta först ett bra tag. Sedan red jag förbi med en hjälp häst och nu är det helt hanterbart. Första gången var drakblåsning och jag kände hennes hjärtdunk mot skänkeln...nu rider jag förbi kossor i hagar och det går bra.

Jag har dock betänkligheter om vi skulle möta lösa kor som rör sig emot oss på vägen... då vete katten hur det skulle gå, men sålänge de håller sig på sin sida om stängslet är det helt ok. Jag tränade henne själv några ggr innan jag fick hjälp av en hästkompis men ärligt talat tror jag hästkompisens lugn gjorde bäst nytta :o

Nu känner jag mig taggad, hon ska bli av med sin röddsla. Hon är inte rädd för bruna kossor, utan bara för skäckiga.

Men skäckiga hästar är hon inte rädd för iaf :d

Jag hade samma problem med min pålle, han gick verkligen i taket, stegrade, bockade steppade, ja allt, han vägrade gå förbi kossorna utan stog bara där och blåste upp sig. Jag har tränat honom med två hästkompisar en som red före och en som red brevid mig, så jag hamnade längst ut så långt bort från de hemska som möjligt men ändå så han kunde se dom, de va lite läskigt, men så länge ja pratade med honom gick de jätte bra, och efter två - tre sånna träningar kabn han gå förbi dom sj , visst de kan va läskigt om dom springer som dårar brevid men det funkar :)

vilka hemska historier(egentligen). det är ju bara små oskyldiga rara kossor xD.. min gamla foderhäst hoppade in i ett tagtrådsstängsen och fick halva sidan uppriven :O... hon var även livrädd för svart-vita skäckar.. vilken knasboll...

Måste bara berätta om vår knasiga hingst - Som 1-åring gick han på hingstbete och hästarna delade hagen med ett gäng kvigor! Var inga problem alls! Det var lustigt att se att han föredrog deras sällskap framför de andra hingstarna - Han stog mitt i koflocken och betade tillsammans med dem i bland drog de även en galopprunda.

I dagslägaet är kor absolut inget problem - Han verkar i stället mycket förtjust när sambon kör honom förbi kohagar!

Annars är det väl träning & åter träning som gäller - Ta promender förbi varje dag! //Linda

På tal om kossor, hur vanligt är det att en häst är rädd för granntanten som sitter på huk och påtar i trädgårdslandet?
Min medryttarhäst får frispel!! Det går bra om tanten står upprätt däremot.

Min mammas islandssto var lite rädd för kor, men i somras så var de på kofösningskurs i Mariefred och sedan dess är hästen inte rädd för kor.
Kanske vore det en lösning.

Hejsan:)
Det kan vara doften, min vägrar att gå framåt :s
så jag har med problem.

kramms

Min valack är livrädd för kossor.
Det är inte så farligt om korna står still, eller om de står en bit ifrån.
Visst tittar han.
Men om de skulle springa mot honom ellerpå något sätt komma närmare, får han panik.
I början fick han panik bara han kände doften av dem, sen stod han uppstallad på en gård en vinter med ett STOORT lösdriftsstall med mjölkkor.
Nu är han inte lika mesig längre.

På tal om kossor, hur vanligt är det att en häst är rädd för granntanten som sitter på huk och påtar i trädgårdslandet?
Min medryttarhäst får frispel!! Det går bra om tanten står upprätt däremot.


Lika löjlig som mitt sto då:smirk:.
Bilar som rullar = inget farligt.
Bilar som står still = Livsfara, vänd om, spring för livet, HJÄLP!!!:angel:
Har hänt ett antal gånger att det står bilar parkerade på skogsvägarna här, då det finns gott om svampställen, och det är lika trixigt att få henne att gå förbi varje gång!

Så här gör jag med farligheter:
Så fort jag känner minsta spänning i hästen stannar jag henne och låter henne titta. Hon får absolut inte vända eller vika åt sidan. Bara stå stilla eller gå framåt om hon skulle välja det.
Där står vi på lång tygel tills hon slappnar av helt, och nästan blir lite uttråkad. (OBS Du och tyglarna och allt måste vara helt avslappnat. Tänk på din andning!)
Då tar vi ett par steg till mot det farliga, och stannar igen.
Det tar lite tid, men när man väl passerar korna så är det som sagt nästan en uttråkad häst som gör det.

På det sättet får jag henne att passera kor, fladdrande ensilageplast, bäckar etc etc.

Då får hon vänja sig. Det är läge att rida/gå/tömköra förbi kossorna varje dag då, tills hon lugnar sig.
Som många andra skrivit, tänk på hur du själv är. Andas lugnt, var lugn, uppträd inte som om det är något speciellt.

Lycka till.

På tal om kossor, hur vanligt är det att en häst är rädd för granntanten som sitter på huk och påtar i trädgårdslandet?
Min medryttarhäst får frispel!! Det går bra om tanten står upprätt däremot.

Det är inte ovanligt. Hästar ser inte så mkt bättre än oss, och det är svårt att urskilja om någon sitter på huk, då är det ju nåt man inte kan identifiera som dessutom rör sig. Det är farligt!! :D

På tal om kossor, hur vanligt är det att en häst är rädd för granntanten som sitter på huk och påtar i trädgårdslandet?
Min medryttarhäst får frispel!! Det går bra om tanten står upprätt däremot.

Jag har en tant som går med sin katt i koppel och så fort hon hör en häst komma springer hon in i skogen, som om det skulle hjälpa att gömma som bland prasslande löv:rofl: men hästen bryr sig inte om korna andra sidan vägen då iallfall:smirk:

tycker du ska testa ha med en säker hagkompis när du går för bi dom läskiga kossorna.

MIn häst var helt galen stegrade sej vände och ville springa hem igen. räckte att man såg kossorna på långt håll så flög han i luften. SÅ bad min stallkompis följa med på sitt trygga sto och då gick de hur bra som helst sålänge han fick gå bakom henne. vist han blåste upp sej men inte mer. nu kan han nästan gå för bi kossorna själv :D

Va tvungen att gå förbi kossorna idag påväg till de nya stallet och ingen kompis med snäll häst kunde följa med och hade heller ingen son kunde köra mig dit (tar 10 min att skritta.)

Istället för att gå på en smal väg tänkte jag gå på cykelbanan vid stora vägen så långt bort ifrån kossorna som möjligt. Hon stannar lite men jag får fram henne och min lilla skötare går brevid. Hästen stannar flera gånger och frustar jätte högt.

Sedan stegrar hon lite och sparkar bakut men går sedan tveksamt framåt innan hon stegrar högt och skenar in i en tom hage. Sedan kommer en bonde och försöker slå oss med en staketstolpe. Då har en vuxen från mitt gamla stall kommit för att försöka hjälpa mig och då börjar han skrika på henne :eek:

Ska ta med mig ett gäng trygga hästkompisar nästa gång

Oj, hoppas det gick bra för er?!

Du kanske ska gå förbi där ist för att rida... om du har bättre kontroll då? Sen vidhåller jag att det bara är att träna, träna och träna. Det får inte bli en stor grej av det, det är lätt att man börjar tänka 4 timmar innan "idag ska vi förbi kossorna, oj, oj..." men det är ju lättare sagt än gjort.

Hoppas som sagt att det löser sig...

Oj, hoppas det gick bra för er?!

Du kanske ska gå förbi där ist för att rida... om du har bättre kontroll då? Sen vidhåller jag att det bara är att träna, träna och träna. Det får inte bli en stor grej av det, det är lätt att man börjar tänka 4 timmar innan "idag ska vi förbi kossorna, oj, oj..." men det är ju lättare sagt än gjort.

Hoppas som sagt att det löser sig...

Hade en tjej med mig som ledde igår. Amber bara kastade sig bakåt och stegrade när hon kännde att hon höll i henne, något som hon aldrig brukar göra annars :S

Har bara en sak att säga: TRÄNA! :) Oftast är det ens egen fel, omedvetet, eftersom man oroar sig. Man vet vad hästen är rädd för, man undviker det gärna och tänker "att då kommer hon att skena, då kommer hon att bli rädd för det och det", och då blir det så också. Tänk possitiva tankar, ägna en hel dag om det så behövs för att bara gå förbi de där kossorna, fram och tillbaka 100 gånger, till slut måste hästen förstå att det inte längre är någon idé.

Jag flyttade ner till landet från Stockholm för två år sedan. Mina 08:or till hästar visade det tydligt, och var livrädda för korna, sånt fanns minsan inte där "hemma". De fick också panik, den ena försökte att sticka och den andra frös till och vägrade att gå förbi dem, men idag är det inte alls några problem, hästarna älskar kossorna :)

Chagall och jag under ett dressyrpass på åkern med grannens tjurar.
http://archive1.pixbox.se/arkivet/synligt_16/15770000-15779999/640x480/15775295.jpg

Så ge inte upp, för det går att lära dem! :banana:

Min pålle var livrädd för kossor när han kom. Han började skena och kände lukten av ko på långt håll. Han har fått vänja sig, då det går kossor lite varsom här. Sen flyttades kalvar bredvid hästhagen. Då förstod han att de inte var så farliga, inte kossorna heller för den delen.

Min förra ponny var oxå jätte rädd för kor! Hon var helt omöjlig och skenade bara tillbaka när vi skulle gå förbi en kohage. Hon var inte ung så de berodde inte på att hon var oerfaren eller så. Jag har hösrt att det beror på lukten och att det är vanligast bland ston. Det som hjälpte mig något var att jag hade med en annan häst som hon kände sig trygg med och gärna en människa oxå, det fungerade som bra stöd. Oftast skenade hon förbi korna även då, men senare gick det bättre och bättre även om hon stod och tvekade ett tag blev hon inte helt hysterisk och kunde gå förbi med ganska bra kontroll. Men det är nog bara att vänja din häst, så blir det nog till slut lite bättre :)

Min förra ponny var oxå jätte rädd för kor! Hon var helt omöjlig och skenade bara tillbaka när vi skulle gå förbi en kohage. Hon var inte ung så de berodde inte på att hon var oerfaren eller så. Jag har hösrt att det beror på lukten och att det är vanligast bland ston. Det som hjälpte mig något var att jag hade med en annan häst som hon kände sig trygg med och gärna en människa oxå, det fungerade som bra stöd. Oftast skenade hon förbi korna även då, men senare gick det bättre och bättre även om hon stod och tvekade ett tag blev hon inte helt hysterisk och kunde gå förbi med ganska bra kontroll. Men det är nog bara att vänja din häst, så blir det nog till slut lite bättre :)

Precis så är det med mitt sto med xP Idag va kossorna lite längre bort i hagen och de va ganska mörkt när vi gick förbi tillsammans med en hästkompis och då reagerade min häst inte alls. Tror faktiskt inte att hon såg dom :P