Tycker ni man kan ha ett starkare bett när man rider ut med andra?
Om hästen annars alltid är lugn och fin men blir lite stressad och springig med andra.
Tycker ni det är okej att ha lite starkare bett bara då tills hästen är mer van med det?

Jag tycker snarare att man kan undvika att t ex galoppera i grupp om hästen blir stissig. Ett skarpare bett lugnar ju inte ner hästen även om det kan vara ett bra nödstopp. Bättre att ta det lite lugnare och vänja hästen vid att uteritt i grupp inte behöver betyda fullt ös medvetslös.

Om ryttaren behärskar bettet så tycker jag att det är okej. Jag förutsätter att ryttaren kan bedöma viklen typ av bett som är lämpligt och att hon kan tillpassa det korrekt. Men jag tycker att det är viktigt att man ser det som en tillfällig lösning och att man fortsätter jobba på lydigheten hos hästen.

Men vissa hästar blir ju studsiga små monster bara av att trava med andra, och det kan ju vara svårt att hitta nån/några att bara skritta med.
Kan det inte vara bra då med ett extra nödstopp på hästen? Man behöver ju inte sitta och dra i det för det.

Precis så menade jag, just som tillfällig lösning samtidigt som man jobbar på problemet förstås. Så kanske man kan rida med vanliga bettet efter en tid.

Om du som ryttare är tillräckligt duktig för att rida på ett skarpare bett så tycker jag att det är helt okej att betsla upp vid enstaka tillfällen.

jag rider på skarpare bett på min hingst ibland. inte ofta men vid fåtal tillfällen. som när han hade vilat o skulle galoppera ute för första gången.

Jag gjorde det på min fjording efter upprepade skenturer där hon körde ner huvudet och drog iväg.
Satte på ett gummipelham tillfälligt och efter bara några gånger så gick det att gå tillbaka till det vanliga bettet.

Dock personligen tycker jag inte att man ska byta till skarpare om hästen blir uppstressad och busig, då är det nog lämpligare att göra som Trani skrev.
Jag bytte bett för att jag inte klarade ut situationen - hästen stack med mig var jag än red och det var mitt i sommaren = hade ingen tränare som kunde hjälpa mig.

Ska man använda skarpt bett tycker jag det ska vara en tillfällig nödlösning om man inte hittar någon bättre lösning ens med tränarhjälp.

Det KAN vara en tillfällig lösning, OM du är säker på att bettet i fråga funkar på hästen.
Antar att du med skarpare bett menar någon typ av hävstång? Om hästen inte gått på sådant, och du inte själv är van, kan det lika gärna bli så att bettet i sig stirrar upp hästen ännu mer, och då har du verkligen en ond cirkel.

Ibland räcker det att bara byta till en annan typ av bett för att hästen ska lyssna lite bättre. Rider du på två- eller tredelat, testa ett rakt, eller vice versa.

Men vissa hästar blir ju studsiga små monster bara av att trava med andra, och det kan ju vara svårt att hitta nån/några att bara skritta med.
Kan det inte vara bra då med ett extra nödstopp på hästen? Man behöver ju inte sitta och dra i det för det.

Som jag tolkar det utifrån det du skriver så är inte hästen trygg med att ridas med andra. Då måste du ju jobba på det. Vill inte ditt sällskap ställa upp på det tycker jag inte du ska rida med dom. Nej, min åsikt är att det inte är ok att betsla upp. En martingal kan vara på sin plats så du inte tappar kontakten med hästen sen är det koncentrationsjobb som gäller. Hästen ska vara koncentrerad på det du gör...inte vad som finns omkring.

Jag har ett skarpare bett när jag rider ut med andra än när jag rider ut själv. Hästen blir pigg med andra och eftersom vi ofta har med oss unghästar ut så vill jag ha ett nödstopp på den äldre så jag kan stanna henne när ungdomarna busar.

Jag brukar ha ett träns med ett starkare bett när jag "rider ut" med eller utan sällskap. (rider alltid utomhus, har ingen paddock.Uteritt = I svårare terräng, eller mer speed än vanligt, skogen, över fälten osv.), Rider en ganska oberäknerlig pålle, som kan gå i knapp styrfart ena sekunden och plötsligt få stållryck om han möter ett träd eller något annat livsfarligt, typ en sten. Under galoppsträckorna fäster han ibland blicken mot horisonten och accelererar utan h-vete. Tillsammans med andra blir han väldigt hispig, och jag brukar få säga till de andra att ta det lugnt. Jag vet inte om jag egentligen har någon användning av ett starkare bett, men om han skulle bita tag och dra i 110 skulle det kännas lite säkrare med en ordentlig broms. Båda betten är tredelade, men det ena är med "låsning".

Ett bett är väl aldrig skarpare än handen som håller i det?:angel:

Ett bett är väl aldrig skarpare än handen som håller i det?:angel:

Precis!!

Jag rider en av mina hästar med ett delat pelham och ibland med en kandarstång.

Jag tycker det är bättre att ha ett skarpt bett på hästen, istället för att sitta och slita och dra i munnen på hästen med ett "snällt" bett.

Ett bett är väl aldrig skarpare än handen som håller i det?:angel:

Det är ju en tolkningsfråga.

Ett pelham är alltid skarpare än ett tränsbett, så är det bara.
Är man mjuk i handen kan man rida sin häst på tränsbett, åtminstonde i det stora hela. Kanske inte alltid till en början/i perioder).
(Slutsats; skarpa bett är alltid skarpast iom att ryttaren inte är tillräckligt mjuk i handen för att klara av att rida på svagt bett)

men hallå om hästen skulle fungera att rida med ett vanligt tränsbett så skulle man ju inte sätta ett skarpare på den.
Jag förstår inte vad du vill säga med ditt inlägg:confused:

Du kanske skulle prova ett hackamore, så behöver du ju inte sitta och dra hästen i munnen. Men prova isåfall på hemmaplan och se om din häst trivs med det, har inte träffat någon häst som inte trivs med att slippa ha något i munnen. Men var försiktig på handen. Jag har ett monster till häst när man ska rida ut själv, förr fick jag inte stopp på honom med vilket bett jag än provade och så blev han irriterad på vissa. Men nu funkar det mycket bättre och det känns skönt att ha en broms att ta till.

Nej och då är man heller inte tillräckligt mjuk i handen.
Är man mjuk i handen så kan man få hästen mjuk i munnen och då behövs inga skarpa bett.
Är man hård i handen behövs ibland skarpa bett, och då är man för hård i handen för att rida på det.
Det kanske låter komplicerat men det är det inte ;)

vissa hästar ÄR faktiskt hårda i käften och de är det bättre att ha ett skartp bett på för att man inte ska behöva sitta och dra i dem.

vissa hästar ÄR faktiskt hårda i käften och de är det bättre att ha ett skartp bett på för att man inte ska behöva sitta och dra i dem.

Vilket fruktansvärt okunnigt inlägg.

vad menar du med okunnigt??
Det var inget som va "okunnigt" i det inlägget

finns ju ingen häst som är hård i munnen av naturen..de är alltid orsakat av ryttarens hand.

ja och de hästarna kan det vara nödvändigt att ha ett skarpare bett tillfälligt på (som den här tråden handlar om) för att få hästen att lyssna.

om hästen är hård i munnen så försvinner faktiskt de oftast ganska väldigt fort när nån med mjuk hand sitter upp.

man ska aldrig nånsin sitta o slita hästen i munnen oavsett och sen blir inte hästen mjukare i munnen bara för att man har ett skarpt bett..

sen tycker jag att de är skillnad på en pigg o glad häst än en som är hård i munnen.

Tycker ni man kan ha ett starkare bett när man rider ut med andra?
Om hästen annars alltid är lugn och fin men blir lite stressad och springig med andra.
Tycker ni det är okej att ha lite starkare bett bara då tills hästen är mer van med det?

Mjaa. Med tanke på min egen betthistorik på sistone så ska jag absolut inte moralpredika, samtidigt kan det gå åt båda håll beroende på hur din häst reagerar på bettet.
Jag själv har haft skarpare bett som "nödbroms" men som regel så gör jag helst tvärtom istället eftersom hästar har en tendens att bara omvandla energin till något annat om man "bara" bromsar.
Som exempel så en häst som normalt sett ökar på tempot rejält, taktar, småtravar, blir den tvingad att gå sakta trots överskottsenergi i kroppen av stress så blir det i regel lika mycket taktande/energi fast mer på stället, och då är det närmare till bockning/resning än om den "bara" ökar på. Bett med skänklar peppar nästan till bockningar/stegringar om man tar i det samtidigt som hästarna är stressade upplever jag det som.
Till skillnad från t ex ett sidepull där man kan rycka till rejält en gång utan någon större uppstressande effekt om det inte är en väldigt känslig häst.

Min definition av skarpare bett som nödbroms är snarare om man på vanligt bett (trots konsekvens) har en stoppsträcka redan i skritt på 100 meter. Då känns det som ett tillfälligt fusk att dra på ett skarpare bett för att åtminstone lära in att det faktiskt betyder stopp NU, inte tokdra emot och inte ens lyssna bättre på 10:e eller 20:e eller 50:e försöket. Det är enda fallet där jag kände att bettet faktiskt fungerade som "nödbroms", för även om det inte var någon nödsituation så var det en nödlösning för att komma någonvart på totalt felinlärd häst.

Nu kommer det lite moralpredikning ändå känner jag, men i längden så tjänar man alltid mest på att gå den långa vägen. T ex träna one-rein-stop och vänta ut tills hästen lugnat ner sig, härda härda, eller öva upp kommunikationen rent allmänt så det sitter bättre i alla situationer. Tålamod är en dygd som många av oss (mig inräknat) kan behöva mer av. Sen skulle jag inte påstå att du gör FEL i att använda ett skarpare bett som tillfällig lösning.
Men för sin egen skull bör man stanna upp efter ett tag och utvärdera, för att inte hamna i fällan att "fuska" med det skarpare bettet men aldrig få bukt med grundproblemet så man inte vågar gå tillbaka till att rida med vanligt bett.

om hästen är hård i munnen så försvinner faktiskt de oftast ganska väldigt fort när nån med mjuk hand sitter upp.

man ska aldrig nånsin sitta o slita hästen i munnen oavsett och sen blir inte hästen mjukare i munnen bara för att man har ett skarpt bett..


Håller med om det första, handen som använder bettet kan ha stor betydelse.

Det andra känns som en sanning med modifikation... Vissa hästar HAR mer att sätta emot än andra när de väl gör det, oavsett av vilken anledning de gör det.
Skillnad på att rida en häst som blir som en mur när den stänger av och drar iväg mot att sitta på en häst som på sin höjd blir som en tunn plywood-skiva (stavning?). I det första fallet kanske man *måste* ha ett skarpare bett för att öht få någon effekt (hästar som blir rejält stressade stänger som bekant av och då spelar inte handens mjukhet någon större roll) i det andra fallet kan man klara sig bra ändå. Visst är det bättre att förebygga att hästen stänger av på det viset, men hamnar man väl i det läget eller vill kunna rida trots att man inte "kan" lära bort det för tillfället så är det ju för sent.

jag har aldrig påstått att man ska slita hästen i munnen.
Vissa hästar ÄR faktiska hårda i munnen oavsett om ryttaren är mjuk i händerna. Eftersom folk har suttit och slitit den i munnen i tid och otid.
:crazy:
En del hästar får helt plötsligt för sig att de ska kuta en kilometer. Och då är det inte så kul att sitta där med ett "jättesnällt" bett på hästen. Då är det bättre att andvända ett skarpare bett. och inte ta hårt i det. Tex ett pelham med dubbla tyglar. Då blir effekten iprincip densamma om man tar i den "snälla" tygeln som med ett vanligt tränsbett. (om man inte spänner kedjan fruktansvärt hårt förstås) Plus att man har en "nödbroms" Om man har en häst som man vet kan få lite fnatt ibland.

Och ja, det är skillnad på en pigg och glad häst och en som är hård i munnen. En häst som är hård i munnen stänger av oavsett hur löst man tar i den. Medan en "pigg och glad" häst reagerar på ett annat sätt.

Som exempel så en häst som normalt sett ökar på tempot rejält, taktar, småtravar, blir den tvingad att gå sakta trots överskottsenergi i kroppen av stress så blir det i regel lika mycket taktande/energi fast mer på stället, och då är det närmare till bockning/resning än om den "bara" ökar på. Bett med skänklar peppar nästan till bockningar/stegringar om man tar i det samtidigt som hästarna är stressade upplever jag det som.
Till skillnad från t ex ett sidepull där man kan rycka till rejält en gång utan någon större uppstressande effekt om det inte är en väldigt känslig häst.



de är väl ungefär så ja menar..visst hästen kan stänga av och bli svår att hålla i vissa situationer..men oftast så har ju inte riktigt de med att hästen blir hård i munnen..snarare så att hästen skiter i bettet, och då får man liksom endå ta tag ganska så rejält även med ett skarpare bett..eller effekten blir ju desamma bara att de är lättare för ryttaren att hålla..

äsch..är så trött så svårt o beskriva va ja menar.

Vissa hästar ÄR faktiska hårda i munnen oavsett om ryttaren är mjuk i händerna. Eftersom folk har suttit och slitit den i munnen i tid och otid

hästar anpassar sej väldigt fort efter ryttaren..får man hästen i bra form så den arbetar rätt och med en bra hand så släpper den hårdheten i munnen väldigt fort..

hästar anpassar sej väldigt fort efter ryttaren..får man hästen i bra form så den arbetar rätt och med en bra hand så släpper den hårdheten i munnen väldigt fort..

Och vissa gör det inte

Som en tillfällig lösning tycker jag att det är okej att betsla upp om man är tillräckligt duktig för att rida med det, men har hästen svårt att ridas ut i grupp anser jag att detta måste övas på och vänjas in! Man kan ju undvika vissa saker första gångerna man rider ut, tex galopp och hoppning. Att betsla upp är aldrig en bra permanent lösning! Det kommer inte lugna hästen och har man otur blir hästen bara okänsligare i munnen (har sett sånna fall). Men känner man att man vill ha en nödbroms första gången/gångerna man rider ut i grupp tycker jag att det är ok bara man kan rida på det och inte gör det till en vana.

Min förra häst var som ett ånglok i skogen och tillsammans med andra blev det jobbigt att sitta med 500 kg häst i handen. Jag testade att rida på pelhamstång med dubbla tyglar. När det behövdes kunde jag ta till "handbromsen" (alltså den nedre tygeln) annars lät jag den vara slack och bara använde den tygeln som satt i de stora bettringarna. Tyglarna hade jag i handen som när man rider på kandar. Den undre tygeln ligger överst i handen så att man i första hand använder "bettringstygeln" när man gör en förhållning.

Det bästa är ju om man kan träna hästen att gå lugnt men vissa har alldeles för mycket energi och tävlingsinstinkt i sig och då blir det inte roligt för någon. Kan ju vara roligt att rida ut med sällskap och inte vara hänvisad att alldtid rida själv.

Inget bett är skarpare än handen och med mjuka och följsamma händer + att vara konsekvent så löser det sig säkert.

hästar anpassar sej väldigt fort efter ryttaren..får man hästen i bra form så den arbetar rätt och med en bra hand så släpper den hårdheten i munnen väldigt fort..

Med två typer av undantag.
* Hästar som blir "hårda" reflexmässigt i vissa situationer. Egentligen inte för att de inte förstå/lyssnar på bettet utan att de slutar lyssna öht. Då måste man antingen säga till på skarpen - tvinga hästen att lyssna, eller ta till andra knep för att få tillbaka kontakten. Är hästen aprädd för traktorer och får panik så fort den ser en så har det ju knappast mycket att göra med huruvida hästen går i form eller inte ;)

*Hästar som är felinlärda för bettet kombinerat med att de är "hårda" i typen. Felinlärda hästar är alltid svårare att lära om än att lära in rätt från början, och på vissa hästar kan det vara så reflexmässigt att det tar låång tid att lära om. Det KAN i enstaka fall faktiskt bli bättre med skarpare bett (eller helst bettlöst om den inte är lika okänslig över nosryggen) för att inverkan blir annorlunda = lättare att lära hästen att det inte betyder "dra emot". Men självklart ska man jobba mot att få hästen mjuk i munnen oavsett hur "svår" den är, bara det att under tiden kanske man behöver ett äss i rockärmen för att kunna känna sig trygg i vissa situationer.
Har hittills bara varit med om en sån häst på 100 så särskilt vanligt är det ju inte. Men sen beror det på ryttaren också hur hästen upplevs.

men hallå om hästen skulle fungera att rida med ett vanligt tränsbett så skulle man ju inte sätta ett skarpare på den.
Jag förstår inte vad du vill säga med ditt inlägg:confused:

Inte jag heller.... om hästen skenar, hjälper d ju inte att vara mjuk i handen?...

håller med om att de kan bli mjukare, men jag tycker det är bättre med starkare bett än att sitta o sk´lita för allt man är värd, för då påfrestar man ju rygg o allt på dom när man sitter o spänner sig!

KL

Om det beror på att hästen blir stark så att du inte kan hålla den utan ett skarpare bett tycker jag att det är OK, men om det är bara för att den inte ska bli stissig tycker jag inte det. Alltså om du kan hålla i den men det är jobbigt att den är stissig.

Inte jag heller.... om hästen skenar, hjälper d ju inte att vara mjuk i handen?...

Nej, precis :)

vissa hästar ÄR faktiskt hårda i käften och de är det bättre att ha ett skartp bett på för att man inte ska behöva sitta och dra i dem.

ursäkta men vart har du lärt dig det du vet om hästar?? Hästar är inte hårda i munnen utan anledning, det är ryttaren som påverkar hur hästen är i sin mun. Jag kan tycka att det kan vara okej att ha ett skarpare bett som en tillfällig lösning UNDER förutsättning att ryttaren klarar av att rida på ett skarpare. :)

jag rider alltid min häst på 3 delat vanligt bett förutom i skogen där hon är pigg och kan bocka å då vill man kunna få upp huvet på henne innan man åker. så jag rider med ett pessoa bett på de mildaste inspänningen å de går kanon men har endast de vid uteritt ihop med andra. själv är hon en ängel. de e bara när hon e med andra i skogen. hon tävlar även i skritt så har man pessoa bettet så blir hon jätte lugn för då behöver vi inte tjaffsa =9 jag tycker de funkar kanon. då kan man både, skritta, trav och galoppera. tycker de e bättre att ha ett lite skarpare bett än att sitta å slita å tra med ett vanligt (om man kan rida med de skarpa bettet vill säga) annars förstör man mer än gör nytta

finns ju ingen häst som är hård i munnen av naturen..de är alltid orsakat av ryttarens hand.

Jag har ridit in min Ponny själv och han har aldrig aldrig aldrgi brytt sig i att man drar honom i munnen, han fattar vad man menar har han alltid gjort, men jag kan ju inte säga att han är direkt bra på att tvärnita.
Kanske har gjort fel eftersom jag var ung när jag började rida in honom vem vet, men vissa tror jag är okänsliga av naturen.

Honom kan jag ta till ett "skarpare" bett på i vissa situationer just för att jag ska slippa hänga i munnen på honom...även om han är snäll och aldrig drar eller gör något otyg är de ändå skönt att slippa dra för kung å fosterland, både för han å mig!

ursäkta men vart har du lärt dig det du vet om hästar?? Hästar är inte hårda i munnen utan anledning, det är ryttaren som påverkar hur hästen är i sin mun. Jag kan tycka att det kan vara okej att ha ett skarpare bett som en tillfällig lösning UNDER förutsättning att ryttaren klarar av att rida på ett skarpare. :)

Vad det har för betydelse vet jag inte, men jag kan väl svara ändå.
Jag har lärt mig av mina föräldrar (som har ridit i läääänge) Min pappa rider barockridning och fältritt. :d
Han tränar även för barocktränare. Jag har ridit ockå ridit för tränaren.
Så det här med att inte dra hästen i munnen det kan jag!!!
Jag rider både barockridning och dressyr.
Utbildar och rider in mina hästar själv. Just för att slippa få en häst som är hård i käften.
Kan tillägga att jag aldrig har ridit på en ridskola, så jag håller inte på och sliter och bankar på hästarna.
Fick min första häst när jag vi flyttade ifrån stockholm till en gård. En het B-ponny som jag tävlade hoppning med. Jag har haft 11 hästar.

Inte jag heller.... om hästen skenar, hjälper d ju inte att vara mjuk i handen?...

Om hästen SKENAR så kan du ha taggtråd i munnen på den, det hjälper ändå inte, en skenande häst har stängt av allt utom flyktinstinkten.

En häst som sticker är olydig, inte hård i munnen. Hård i munnen blir hästen för att den försvarar sig mot en hård hand...

En häst som sticker är olydig, inte hård i munnen. Hård i munnen blir hästen för att den försvarar sig mot en hård hand...

precis de ja försökte förklara..men inte kunde få fram liksom..

Jag har betslat upp och rider på kandarstång.Jag har provat tredelat,hackamore,kombibett och han hade ett pessoa när jag köpte honom.
Hästen är en stark,"fått göra som jag vill" fjording som gärna biter tag i bettet och vill göra som han själv tycker och iom att jag just nu har en bruten arm så funkar inget annat.När armen är läkt ska jag prova med ponnyhack eftersom jag tror att han inte trivs med bett alls och protesterar genom att bita tag , stången är det enda han slappnar av med (ja,tänderna är kollade).