Är det någon som har erfarenhet av detta att dela med sig av?
Jag har en tvåårig hingst som är extremt svår att sticka och får fullständig panik så fort han förstår vad som är på gång.
Jag har pratat med Nh-tränare som är väldigt duktig och fick till svar att hästen någon gång upplevt ett stort obehag när han fått spruta. Jag har själv fött upp honom så jag vet ju allt han varit med om. Inget speciellt har egentligen hänt men det har liksom blivit värre och värre. Han är ju heller inte stucken särskilt många gånger, vaccinationerna för stelkramp och influensa, typ. Men ändå har ett "mentalt ärr" någon gång uppstått(enligt min tränare). Jag har fått tips och råd om hur jag ska kunna träna bort detta och när jag gör det hemma bryr han sig ingenting men mig litar han ju på. Tror inte han skulle stå lika lugnt om det kom en veterinär och han förstod att det var "på riktigt".
I alla fall, det vore kul och intressant om någon har råkat ut för samma dilemma som jag?
I övrigt är denna hästen mycket trevlig i temperamentet och går bra att ha som hingst, än så länge.
Är jättetacksam för svar!

A

Min ponny var också rejält stickrädd..Det blev bara värre o värre efter att han blev chippad..Dock gick det riktigt bra när jag skulle spruta han en gång, men med veterinär var det inte så lätt..Att sticka i leder var omöjligt utan massor med lugnande + brems...

Vi har en häst istallet som reagerar som din. Just den här hästen har nog dåliga erfarenheter av männinskor som ligger till grund för hans panik.
Eftersom han måste ges lugnande vid skoning så måste ju sprutan fram ganska ofta. Vi har gjort så att en person leder honom fram och tillbaka i stallgången, vet går brevid och klappar honom på halsen och pratar med honom. Efter ett antal rundor brukar det gå bra att spruta i halsmuskeln om man är snabb (att sätta en kanyl i halsvenen kan vi glömma).
Kan ju berätta att han vet precis vem som har sprutan i handen, vi har testat med att låta personer som han litar på spruta medans vet tittar på, villket inte fungerar. Sist vi sprutade den här hästen var vi på klinik för röntgen, personalen hade en ängels tålamod, det tog 30min promenad i gången innan sprutan satt där den skulle.
Mitt råd är att du berättar för vet hur det ligger till och ser till att ni har gott om tid på er vid vaccinationer och liknande.

Vår ponny som är 9 år är också hysterisk så fort hon hör veterinärens bil! Har köpt henne från uppfödaren och enligt henne har inget hänt och ponnyn har alltid varit likadan! Vi bremsar och sen får veterinären vaccinera jävligt snabbt. Vet inte hur man ska komma ifrån det.

När vi skulle sticka vår ponny fick vi tipset att sätta på honom flugmössa, stoppa in tyg i flugmössan, så att hästen inte såg på det ögat som var på den sidan vi skulle sticka.
det gjorde honom otroligt mycket lugnare.

När vi skulle sticka vår ponny fick vi tipset att sätta på honom flugmössa, stoppa in tyg i flugmössan, så att hästen inte såg på det ögat som var på den sidan vi skulle sticka.
det gjorde honom otroligt mycket lugnare.

tills han lärt sig detta kanske. Man ska inte göra så stor affär av saker och ting.

en häst i mitt stall är väldigt nipprig vad det gäller allt vd vetrinärer heter....
fast i det fallet beror det nog på ägaren ;) för dottern sa att när de var i ramkvilla gick det bra för då tog skötarna hand om mamam karin med...

men din pojk kasnke det tycker vetrinärern är läskig?

Min häst skadade sig för ett par år sedan och stod i box i fyra månader. I början fick hon spruter varje dag för att kunna lägga om såret. Sedan varannan dag och så småningom mer sällan. Det här gjorde henne avig mot sprutor. Jag gör så att jag talar om att hon är spruträdd och sedan låtsas jag som ingenting när veterinären ska sticka henne. Jag försöker alltså inte att bli stressad själv och att inte göra någon som helst affär av det. Hon försöker fara runt och hon skakar med huvudet. Så fort sticket är över så kan hon ställa sig och äta. Det handlar nog inte om någon starkare rädsla eftersom hon kan koppla av så fort efteråt utan mer om att hon vet att det blir obehagligt och inte vill vara med.
Kan din häst koppla av direkt efter sprutan?
Annika

Min förra häst var sprut-samt karlrädd och vi hade en manlig veterinär. Vet. var dock lugn som en filbunke, jag satte på grimman, han gick fram och "nöp" henne i mulen, satte på bremsen och sen kunde han sticka utan problem (jag höll i bremsen). Allt gick lugnt till och hon var inte särskilt upprörd efteråt. Ngn gång hade vi en annan vet och då höll jag bremsen samt handen bakom ögat så att hon inte skulle se.

Har du provat hålla handen bakom ögat så att han inte ser vad som händer bakåt? eller blir han mer stressad av det? som tidigare har sagt, ta det bara lugnt själv och prata med veterinären så att han/hon är medveten om problemet. Kanske vet. har något tips på vad du kan göra?

mitt sto är extremt spruträdd o blir redigt förbannad om jag inte bremsar. har haft henne jättelänge o vaccinerat själv utan problem men då gömmer jag sprutan. många vet drar upp mediciner mitt framför näsan på henne o då är det kört.
Jag visste inte ens att hon var spruträdd förrän i somras då jag måste spruta penicillin och sätter kanylen i halsen o hästen försöker på blodigt alllvar sparka ihjäl mig.
Så nu bremsar jag, men det är viktigt att inte stressa, inte skylta med sprutan o låta det ta tid. Så du gör helt rätt.
Orsaken till spruträddhet är oklar har haft massor med hästar som är spruträdda utan att ens fått en spruta en gång.
MAn måse ha rätt veterinärer som låter det ta tid helt enkelt.

Jag har haft en spruträdd häst (inte extremt panikrädd men ändå såpass att det ställde till problem) och mina efarenheter säger att det beror jättemycket på den som ger sprutan. Vissa veterinärer kunde ge utan att hon blinkade, medan det med andra veterinärer kunde sluta med brems. Ett trick som funkade hyffsat bra om man märkte att hon fattade vad som var på g, var att rykta henne (och låta vet spruta på motsatt sida under tiden). Då slappnade både hon och jag av och hon fick annat att tänka på.

Har haft en häst som fick näst intill panik när sprutor eller avmaskningsmedel var i närheten:(
Avmaskningen var lätt att lösa, eftersom hon var så matglad att hon åt trots att vi hade klämt ut pastan på maten. Värre var det med vaccination och penicillinsprutor (som hon fick som 1-åring)Veterinärer trängdes in i boxväggen (världens snällaste o goaste häst annars) och sprutnålar böjdes när hon kastade med halsen. Blev så blockerad av rädsla att hon sprang över folk och annat som stod i närheten.
Det slutade med att veterinären alltid överlät sprutandet till mig (även vaccinering) då denna inte ville riskera sin egen hälsa (hästen visste direkt vad som var på G när stetoskopet kom fram, så det var/är den enda häst som vi INTE lyssnat på innan sprutning). In i boxen, klapp klapp och sen snabbt fram med sprutan, inte göra någon större affär av det. Hästen blev lugnare o lugnare för varje gång, men jag kan ju inte påstå att hon någonsin var lätt...:crazy: Vet inte hur hon är nu, då hon flyttade från mitt stall -04, men har hört att den nya veterinären hon är väldigt duktig med spruträdda hästar...

Vi hade en häst som blev rädd efter att en veterinär kastade pil med sprutan (haha nästan i alla fall), försöket misslyckades och veterinären blev så rädd att hon sa att hästen fick hellre dö än att hon sprutade.(Fast hon var bara rädd och upprörd,jag förstår att man inte vill riskera livet)

Vi åkte då in till klinik istället.Väl där så pratade jag lite med veterinärerna om ditt och datt och sen skulle det bli min tur.Döm om min förvåning då en djursjukvårdare redan fixat allt när jag pratat klart med veterinärerna.I transporten!(Vi är välkända där med våra hästar så de visste vilken bil o transport det var)

Sedan fick den hästen bli sprutat i transporten varje gång.Fattade aldrig varför det gick bra där när han rev hela stallet om vi provade där.....

Min ponny är extremt spruträdd (eller rädd kanske inte är det rätta ordet?). Efter ett antal veterinärbesök på kliniken fick han nog av sprutor.

Han fick dubbel dos lugnande, brems, höll för både ögon och öron, knackade i pannan, men envis som han var försökte han fortfarande göra motstånd.

Har dom bestämr sig så har dom.. :smirk:

kl

min erfarenhet säger att det ofta är ägarens fel. alltså så är antingen ägaren väldigt spännd och det känner ju hästen, eller så är man helt enkelt inte ledare, för om man är ledare så gör hästen inga konstiga saker om man har sagt till den att stå still.

min förra valack var extremt spruträdd (betar nu på de evigt gröna ängarna :cry: ) så länge jag höll i snöret var han hur snäll som helst, sen en dag blev jag nödig och gick på toa, stänger dörren till behandlingsrummet bakom mig... hästen blir skogstokig och börjar stegra och hoppa mot dörren, jag märker ju ingenting jag sprang för att det skulle gå så fort om möjligt.. när jag kommer tillbaks så ser jag min sötnos stå på bakbenen med öronen platt bakåt, jag springer in smäller till honom på bogen (inte hårt men ändå en rejäl markering) och ryter stå på alla benen! han står då som ett ljus, assistenten börja raka hans has han står fortfarande som ett ljus! (han hade aldrig sett en rakmaskin förut...)

med den här historien vill jag demonstrera att det handlar bara om ledarskap, är du ledare så gör hästen det du ber om, ibland kan det förvisso behövas en påminnelse, men så stor behöver den inte vara om man verkligen har en befäst ledarroll!

en gång när jag inte kunde vara med så gav de honom massor sövande, i vanliga fall räcker 0,5 han fick 5,0 och lyckades ändå sparka iväg personen som höll i hans bakben! så vilja hade han! men den går ändå att kontrollera, om man bara vill och har kunskapen!

med den här historien vill jag demonstrera att det handlar bara om ledarskap, är du ledare så gör hästen det du ber om, ibland kan det förvisso behövas en påminnelse, men så stor behöver den inte vara om man verkligen har en befäst ledarroll!



Det är inte i alla lägen ledarskap är lösningen, inte om hästen drabbas av panik. Däremot håller jag med om att det i många fall handlar om bristande ledarskap, men inte i alla. Extrem rädsla kan inte alltid kontrolleras, trots att ledaren är närvarande. (gäller oavsett djurslag), däremot så undviker man "dumhetsbråk" om man ser till att ha befäst sitt ledarskap.

Jag blev tvungen att ge bägge min fölungar penicillin, den ena var 8 månader den andra bara 2 månader gammal. Det var inte populärt alls men jag mutade dom med mat och det blev faktiskt lättare för varje dag att sticka dom.

min är också extremt spruträdd, och det har kommit med åren. han är pga detta även väldigt rädd för veterinären, då han hade skadat sig och skurit upp ett stort sår på bakbenet så fick inte vet. komma i närheten ens.... :crazy:

har löst det så att jag bremsar honom när det är vaccin-dags. vet sticker snabbt och sen är det över och han märker inte att det sticker. så försök att bremsa!

.... och mina efarenheter säger att det beror jättemycket på den som ger sprutan...

Exakt mina erfarenheter också.
Ledarskap i all ära - men om hästen mer eller mindre blir "överfallen" av en stressad vet. som slänger sig in i boxen och utan pardon kör in sprutan i halsen på en totalt oförberedd häst - ja, då är det ju inte så konstigt att hästen reagerar. Är då hästen dessutom av den känsliga typen som brukar reagera kraftigt på insektsstick o dyl, så kan man förstå att den får panik.
Men med en lugn vet. däremot, som ger sig tid att hälsa på hästen, prata lite med den, klappa den lite på halsen - ja, då blir det sällan problem.
Jag har ett gott exempel på det hemma i stallet. En egen uppfödning som är ledarskapstränad sedan föltiden - men som ändå fick fullständig panik när en speciell vet. kom och skulle spruta. Jag bytte vet - och problemet försvann ...

Så ni som har spruträdda hästar - tala alltid om det för den som ska spruta så att behandlingen kan göras på ett så lugnt och avspänt sätt som möjligt.

Är det någon som har erfarenhet av detta att dela med sig av?
Jag har en tvåårig hingst som är extremt svår att sticka och får fullständig panik så fort han förstår vad som är på gång.
Jag har pratat med Nh-tränare som är väldigt duktig och fick till svar att hästen någon gång upplevt ett stort obehag när han fått spruta. Jag har själv fött upp honom så jag vet ju allt han varit med om. Inget speciellt har egentligen hänt men det har liksom blivit värre och värre. Han är ju heller inte stucken särskilt många gånger, vaccinationerna för stelkramp och influensa, typ. Men ändå har ett "mentalt ärr" någon gång uppstått(enligt min tränare). Jag har fått tips och råd om hur jag ska kunna träna bort detta och när jag gör det hemma bryr han sig ingenting men mig litar han ju på. Tror inte han skulle stå lika lugnt om det kom en veterinär och han förstod att det var "på riktigt".
I alla fall, det vore kul och intressant om någon har råkat ut för samma dilemma som jag?
I övrigt är denna hästen mycket trevlig i temperamentet och går bra att ha som hingst, än så länge.
Är jättetacksam för svar!

A

For det forsta, var lugn sjalv. En av de viktigaste sakerna att tanka pa nar man ger spruta, och som lustigt nog ingen papekat har, ar att muskeln man sticker i ar avslappnad. Da man ger i halsmuskeln ser man till att hasten haller huvudet lagt, nedanfor manken. En hast som haller huvudet lagt ar ocksa lugn. Jag anvander mat om jag behover, for att halla huvuvdet dar nere, betfor, morotter eller nat annat smaskigt. Sen haller jag som nagon annan ocksa tipsade, for ogat pa hasten, sa att den inte ser vad som hander. Innan sprutan sticks in ar det bra att massera omradet, massera och nypa i skinnet. Jag kan nastan garantera att hasten kommer inte att marka nar sprutan sticks in.

*KL*

Min häst tycker att det är obehagligt med sprutor, men om man håller handen bakom ögat så att han inte ser är det lugnt. Detta är väldigt enkelt och okomplicerat, och han har inte lärt sig följden. Det med tyg i flughuvan känns också som en bra lösning. Hellre det än att veterinären ska försöka hinna med något "i farten". När jag fick min häst gick han inte att klippa. Jag fick då varje gång vira benpaddar runt ögonen så att han inte skulle se vart jag vart, bomull+huva+radion på högsta volym. Så klarade jag livhanken, men någon annan kanske hade gjort annorlunda. Tilläggas kan att idag klipps han utan något, både kropp, huvud och ben..

Ja, jag får som sagt fortsätta jobba på detta.
Jag håller med om att och tror också att ledarskap är en mycket stor del i allt som har med hästar att göra dock tror jag inte att det löser allt när hästen drabbas av panik.
Han har liksom fått väldigt dålig erfarenhet av detta och blir misstänksam så fort något påminner om sist han skulle bli stucken . Jag tror inte längre det är själva sticket som är det största problemet längre. Vi var på klinik sist detta hände och ironinsk nog var det sederingen som blev problemet. Alltså den lugnande sprutan gav verkligen motsatt effekt. Jag ångrar så att jag inte sa ifrån tidigare, några andra som var där med häst skulle hjälpa till och försöka hålla fast min häst. Behöver jag säga att detta inte gick så bra...
Han fick en jacka fastbunden över huvudet för att inte se och var fasthållen genom boxgallret och han gjorde allt för att komma loss. Nu i efterhand är jag rädd att han inte ska våga lita på nån annan än mig!
Mig litar han på och verkar inte koppla samman detta med mig men tom när med min sambo kommer mot honom, i vissa situationer, blir han misstänksam och orolig, och då känner han till min sambo väl.
Uch, vad det blev så oändligt dumt alltihopa!
Hoppas jag ska kunna ordna upp detta igen bara.
MEN det är ju inte lätt för mig att reparera förtroendet gentemot andra människor.
Ju mer jag tänker på detta desto mer uppgiven blir jag!

vi brukar brämsa våran lilla å sen hålla för ögat på den sidan vet är. hon höll på å dra rätt igenom box vägen när hon var mindre. de räckte att vet kom in i stallet så blev hon liv rädd. men nu de 2 senaste gångerna har jag bremsat å de har inte vatt något problem alls.

Hej

det är många hästar som blir sprut rädda efter chippmärkningen jag vet inte varför men det är precis som att det gör ont efteråt.
och nålen är dock ganska tjock.
jag kan tillägga att jag är extremt nålrädd men har ingen anledning till det men jag har mordhotat många läkare i mina dar.:devil:

Jag har gjort så att jag ger hästen mat och håller för ögat precis samtidigt som vet. ger sprutan. Allt ska gå snabbt så hästen inte hinner reagera. Spänner den sig gör det nämligen ont och då får den ju "vatten på sin kvarn"
Detta har funkat hos mig. Viktigt är ju också att vet inte springer runt och skylatar med prylarna och att man tar den rädda hästen först.

Jag hade samma inställning som du fram tills i torsdags. :D
Dvs ledarskap, kunskap, ägarrädsla etc.
Men i torsdags var vi på djursjukhuset med en 6-åring. Han fick panik, då spelar inte ledarskap så stor roll däremot märktes förtroendet han har för dottern. Då inser man att undantag alltid finns och variabler som är svåra att påverka/styra.
Han går normalt inte att sticka "enkelt" (Olgaklara har säkerligen en detaljerad förklaring :idea:) utan det krävs att han blir distraherad.

Han hade en skada i ögonlocket så rejäl dos var bestämt. Först muskulärt för att överhuvudtaget kunna sticka honom, därefter i blodet. När detta verkade kunde han bremsas i örat. Något annat var omöjligt. Undersökning kunde inte ske. Vet kunde inte komma nära. Han var så drogad att han stod och vinglade rejält men så fort vet kom inom synhåll, kom krafterna. Hans ögon lyste av panik.

Nåja det beslutades att han skulle sövas och de skulle fixa det under narkos. Bara att sätta kanyl nu när han var drogad. :angel:

Hovslagaren kom och bremsade öronen. Han fick sättas i väggen och kanylen kom i. Med slang så man inte skulle behöva röra honom i onödan.

Han opererades i fredags och det var inte alls det vi trodde. Tumör stället för var. (Han hade en varböld som sprack i våras på samma ställe så vi trodde såklart att det var den som vuxit igen. Kändes som en varböld. :crazy: Fast det var ju bara vi hemma som kunde känna. Vet kom inte nära.)

Han var överlycklig att få åka hem i måndagskväll. Tjejen som jobbade berättade hur väluppfostrad han var och hon förstod inte alls att det hade varit sådant rabalder och att det stod varningsskyltar på boxen. Men... sen skulle hon ta kanylen. Klippa trådarna. Efter en halvtimme var hon inte lika säker på deras förhållande. :p

Ja... ögonlockstyngen behöver inte tas. Vi håller bara tummarna att det läker som det ska nu.

Vi vet inte mycket om hans bakgrund men visst spelar ledarrollerna in. Men samtidigt så kan vi inte alltid påverka allt som finns i hästens ryggsäck.(Olgaklara igen.. fast hon hade honom bara två år i ungdomens dagar) Han fick panik. Han var livrädd. Vi måste såklart hantera hästen därefter.

Hovslagaren visade en hästkunskap som man får leta efter idag. Han är visserligen stor och stark men timing och avläsning av hästen är det "kunniga", inte råstyrkan i sig. Trots att han delvis var hårdhänt mot hästen hade hästen (såklart) full acceptans av honom som ledare. Han både gav och tog. I detta fallet hade han dock inte fått ledarskapet utan styrkan. :o
Så hästen hade 2 som var högre än honom i rang men det hjälpte inte när han fick panik.

PS! Att hålla för ögat etc löser enklare problem och funkar ofta, i detta fallet helt omöjligt då det var ögat som var problemet. Denna mannen är 176 och högrest så om han får panik är han högt upp...

Knapplån


Min häst är oxå spruträdd och rädd för veterinärer.... Står till och med i besiktningsintyget jag fick när jag köpte honom. Men min veterinär har inga problem att sticka honom. Visst, han trampar omkring lite, men inget mer. Går på ett kick!

Ska bli intressant nu när tandläkaren ska komma....

När min häst var yngre så gick han omkull efter lek i hagen och veterinären tillkallades. När de stod i stallgången för undersökning fick han panik, stegrade sig och slog huvudet genom stalltaket.... Spräckte skallen..... *suck* In till sjukhuset för operation.
Så visst - han har fått "men" av det, rent psykiskt. Frisk som en nötkärna fysiskt!

*kl*
en möjlig anledning när det gäller vår häst enl djursjukhuset kan vara:

- att hästen fått lugnande muskulärt och ändå känt smärta, och då fått panik när han inte kunnat röra sej

Någon anledning finns ju till hans överlevnadsinstinkt och att han så tydligt sammansätter det med veterinär. :crazy:

Av mina erfarenheter sa har allt som ar forknippat med vald och styrka bara gjort saken varre, speciellt om man har en frisk och stark hast. Med vald och styrka menar jag bremsning, forsoka binda fast, tro att man om man ar flera personer ska kunna bemastra hastens styrka.

Jag hade en av mina hastar inhyrd i ett stall en gang, dar stallagarna tyckte att de hade ratt att ge alla hastar avmaskning utan att meddela agaren i forvag. Min hast var en kanslig och misstanksam rackare, och tyckte val att det kittlades lite val mycket i munnen nar de forsokte sticka in avmasknigssprutan. De manniskorna klarade inte av honom, de var fyra personer som forsokte hjalpas at att halla fast och trycka in sprutan i munnen, han bara knyckte pa nacken och stack darifran, klamde sig ut genom boxen och anvande stallgangen som racer bana:eek:. De hade stora problem att fanga honom efter det, och jag hade problem i aratal med att ge honom avmaskning. Vi overkom detta genom att jag ofta stack in ett finger i mungipan pa honom och masserade. Den dag jag behovde avmaska hade han inte tid att upptacka att det var en spruta jag stack in i munnen:p

Jag ser alltid alltid till att vara med nar nagot sadant maste goras, och jag ser alltid alltid till att det gar lugnt till, ingen bradska, ingen styrka, inget vald.

Jag vill beratta om en annan episod ocksa. Det var en vans hast som behovde fa pencillin spruta i 10 dagar. De forsta dagarna gick bra, men hasten larde sig med tiden att det dar var ingen hojdare pa dagen. Han blev svarare och svarare att fanga i hagen och mer och mer spand nar han skulle stickas.

Till slut var han sa upprord att det inte gick att ta honom pa halsen, inte ens komma nara honom.

Det var en hel dros med manniskor som hangde i grimman pa honom, och inte blev han lugnare av det. Han blev bara annu starkare och spandare. Det hade funkat de forsta dagarna, men hasten fick bara nog, och insag dessutom hur stark han var (vilket ar det varsta lage man kan hamna i med en hast, grunden till all hasthantering: lat hasten aldrig forsta hur stark den ar!!).

Jag tipsade om att

1) ta in den i stallet (da de dessutom forsokte gora detta i hagen).

2) fa huvudet lagt (mindre production av adrenalin -> mindre beredd att fly). Ge mat om det behovs. Se till att fa honom att halla huvudet dar nere.

3) Forsoka klappa och smeka och rora vid honom, borja pa annan kroppsdel och sedan pa halsen.

4) Massera halsen, speciellt dar han ska stickas. Aven nypa i skinnet.

5) Halla for ogat.

6) Fortsatta massera och halla huvudet lagt. Lagt huvud ger avslappnad muskel som inte gor ont att sticka i.

7) Massera och nyp anda tills han sticks.

Det var inga som helst problem att sticka honom och ge honom pencilliet. Han markte det inte over huvud taget. Busenkelt.:banana:

Problemet med veterinarer kan ju ibland vara att de har en doft som inte alltid tilltalar hasten.. Beroende pa varifran de kommer och vad de gjort innan.

vet en spruträdd häst som får sprutan när dom promenerar.
ägaren leder och vet på andra sidan som ger sprutan när hästen slappnat av.

min häst är spruträdd just nu pga av vetrinären.
sist vet var här rusade han stressat in i stallet för att behandla ett ben.
hästen kastade sig bakåt och gillar honom inte länge.
samma häst kan stå och halvsova med en lugn vet som inte stressar.
för min häst är det helt personrelaterat.

men gud vilka hemska veterinärer ni vrkar ha råkat ut för!!
min hemma veterinär är underbar! när jag köpte ny häst så var det första hon gjorde att fråga om hon fick se "den nya ädla springaren" (hennes egna ord) och sen stod hon i hennes box i 10 min och tittade och klämde och kände, sen kom hon ut med ett brett leende "det kan nog bli bra det här".(kan tillägga att det tog hon inte betalt för!)
mina hästar är inte ett dugg rädda för veterinärer, men de har o andra sidan adrig varit sjuka eller halta så det har bara varit vacc och tandraspning, nu hade valacken en inflamation i vänster carpus, behandlad en gång och så var han fit for fight igen, det var hans första negativa upplevelse av veterinärer...

Sombre! Det du skriver låter bra, tycker jag. Som sagt så får jag träna på detta och även att andra personer än jag ska kunna röra honom över hela kroppen. Det gäller ju att få ordning på detta nu när han är ung. det skulle inte vara roligt om den här "skräcken" skulle följa med honom hela livet!

Fast så funkar det i 99 % av fallen men det finns undantag! :idea:

och då är det inte kul. Har man då en akut skada kan man inte vänta. Då kan våld vara nödvändigt.

men gud vilka hemska veterinärer ni vrkar ha råkat ut för!!
...
Fast jag drar inte en parallell där.
Det handlar inte om hemska veterinärer i de flesta fall...

Vi hade en häst där jag jobbade innan som dom fick använda blåsrör på. Den som kom in i den boxen med en spruta kom aldrig ut därifrån utan att vara halvt mosad. Det var totalt omöjligt. Men tur det finns blåsrör iaf, då har man iaf en sista utväg.

Har en ponny som är/var spruträdd. När hon var yngre hatade hon allt som hade med avmaskning och sprutor att göra. Dock har det blivit bättre med åren, nu senast var det inga problem alls, men om det berodde på att det var en annan vet. vet jag inte men jag misstänker att det spelar in. Mardrömmen var när hon för några år sedan, när hon fortfarande bråkade, fick koloik och vi ringde ut distriktsveterinären. Tyvärr var det en ung, lite osäker tjej vilket gjorde att saker och ting inte gick så fort och smidigt som det hade behövts. Att ge sprutan som ska i blodet var det inte tal om... Som tur var så var koliken inte allvarlig så vi hoppade över sprutan.

Det jag ville komma till var att för min häst spelar det nog otroligt stor roll vilken vet. som ger sprutan. Det ska gå lugnt till, men samtidigt snabbt och smidigt.

Kan bara bekräfta att metoden att sänka huvudet och massera/nypa skinnet fungerar :banana:

Har en ponny som är livrädd för hovslagare och veterinärer och helst vill ha både hovar och huvud för sig själv... ja, hans historia är lång och han har sina skäl att vara misstänksam...

Tidigare ägare tvingades boka veterinär och hovslagare samtidigt, först lugnande intramuskulärt, för att sedan kunna ge mer intravenöst. Sen hade hovslagaren 45 minuter på sig.

Jag var med sista gången när han fick intramuskulärt för att skos av, sprutan gömdes, sedan fick det gå fort; sticka och spruta samtidigt medan lilla pållen stegrade upp i taket :eek: Men nu låter han mig verka hans hovar utan lugnande!

När han sedan skulle få vaccin hos mig kom veterinären till sommarhagen, pållen var med sina vänner, vet skådespelade utan att visa sin spruta, klappade och stack; pållen ryckte till och backade, oklart om allt kom dit det skulle, någon anande en stråle i luften men vet tyckte att "det mesta kom dit det skulle"...

Så kom en annan när det var dags för botulism; i hagen även denna gång för att inte väcka misstänksamhet. Jag höll i grimskaftet, vet masserade och nöp lite, sedan var hon klar - utan att pållen reagerat! Hon behövde inte sticka snabbt och spruta samtidigt, tack vare att hon nypit honom märkte han inte att hon gav sprutan så hon fick lite arbetsro dessutom! Gissa vem jag bokar tid med nästa gång :D

Denna ponny kan man inte hålla fast eller hålla för ögat, bremsa i mule eller öron. Allt sådant får honom att ana fara på taket, och då grips han av PANIK med fara för sig själv och allt och alla i närheten - RÄDD, okontaktbar och utan mening att försöka kommunicera med. Men sänkt huvud och nyp i skinnet i en miljö där han inget misstänker; toppen!