Vet ju inte hur gamla folk är som skriver här, även om jag har förstått att det är många som är ganska unga.
Men nu har jag, som är 47 år, en fråga till alla lite till åren komna ryttare: Hur rider ni? Är ni lite mer försiktiga nu, eller är det full fart framåt som gäller?
Hur många av er tävlar? Hoppning, ägnar ni er åt det?

Själv rider jag mycket i skogen, galopperar gärna men får snörp i magen om det går för fort. Är inte så ivirig på att dåna fram i terrängen över stock och sten som jag var förr.
Hoppar lite grand men vågar mig inte på några höjder. Tänker mycket oftare "tänk om..." numera!
Känner mig lite feg ibland, faktiskt, önskar nog att jag var lika oförvägen och spänstig som när jag var tjugo fast med lite mera förnuft!
Vore kul om ni andra i lite mogen ålder skrev och berättade!!

jag är 38år och har en 2,5åring sen 1år tillbaka har ridit väldigt sporadiskt de sista åren så jag harverklien skaffat mig en utmaning här i livet! I lördags lånade jag kompisens fjord och gav mig av ut i 11/2 tim iskogen barbacka ritten gick superbra och självfötroendet växte men aj aj vad ont jag har i rumpan nu men det var det värt!
kommer att både köra och rida (western) in min egna pålle.
har suttit uppoch skrittat honom på banan några gånger det har gått super! den stora utmaningen kommer väl när vi ska ut i skogen:)

Jag är ungefär i din ålder och känner det likadant. Det är klart att man blir försiktigare eller rättare sagt klok pch förståndig när man blir äldre. Jag rider mkt i skogen, galopperar gärna, men att fara fram i full fart är inte så tilltalande längre. Min häst är inte så gammal jag har bara tävlat någon enstaka gång på liten tävling. Jag är mest intresserad av dressyr men hoppar ibland, inte alltför högt.
Jag rider i stort sett varje dag.

Jag är lika gammal och har kommit av mig mycket i ridningen.Är hemskt feg numera och tänker precis som du :Tänk om jag bryter något ....Hur ska det då gå. Dessutom har dottern mer eller mindre tagit över hästen . Vi köpte en ny i maj och den har jag inte ens provat än men det kommer . Har äntligen kommit igång med ridningen på en lånad häst efter att knappt ha suttit på en häst det senaste 1 1/2 året pga skadad häst . Det är ju jätteroligt och funderar mkt på n ny häst till mig som är lite mer stilllsam än vårt fullblod men det kostar ju en hel del så vi får se. Hoppa är det länge sen jag gjorde men galoppera i fullfart på ett fält skulle jag gärna göra, skillnaden mot förr är nog att nu vill jag veta att det inte kommer några överraskningar ,kaninhål ,vägar eller liknande innan jag sätter fart.Sen är det väl inte fel att vara äldre och klokare ,mer medveten om allt som kan hända gör ju mig i allafall mer försiktig. Kalla det feg eller klok.

hej.jag har alltid varit tuff och orädd,älskat när det har gått fort och ju högre hinder det var destå roligare,sen fick jag barn...........när jag började med hästar igen så fick jag nästan en chock över hur mycket jag hade förändrats,nu skulle jag aldrig rida på det sättet som jag gjorde innan.när det gäller ridningen nu så rider jag helst i skogen,jag hoppar gärna men även det i skogen(jag trivs bäst där).jag tänker också mycket mera nu än tidigare på vad som kan hända,men nu när jag har blivit mer försiktig så har jag min dotter istället som tror att hon är helt osårbar................

Är 39 och jag hoppar inte (om jag kan undvika det), vill inte heller att det ska gå för fort. Rider western och tävlar enbart på små klubbtävlingar e.dyl.

Vad roligt att läsa om att fler känner som jag!
Mettanmett, vad är det för häst? Kul att du tar dig an en sådan utmaning, själv har jag en femårig arabvalack som jag gärna vill starta distans med till våren.... Dessutom har vi en tvåårig arabflicka som ska ridas in till våren, men det vet jag inte om jag vågar mig på, iallafall inte på egen hand.

Ibland kan jag känna det som om jag i sinnet tror att kroppen är tjugo, och så gör jag saker som jag hade klarat av då men inte riktigt klarar nu om ni förstår vad jag menar. Om det nu beror på åldern eller på att jag är mycket mer otränad nu vet jag förstås inte...

Hej, är 47 år och gillar att hoppa och rida fort i skogen. Men...jag vill känna att jag litar på hästen. Tokiga, hoppiga, halvvilda hästar som var så kul förr känns inte lika roliga längre. Ramlar man av så slår man sig mycket mer än man gjorde när man var yngre. Funderar på att köpa egen pålle när flickorna sålt sina ponnyer (de verkar inte vilja ha stor häst) och då vill jag ha nån hyfsat välutbildad häst. Jag väger för och emot;)

Kul med araber ! Jag tycker att det är jättefina hästar.

Jag är 36 år gammal och rider nog ungefär som jag altid gjort...Ägnar mig mest åt dressyr, då hoppning alltid gett mig-ont -i -magen...däremot ägnar vi oss åt hoppning på hobbynivå.
Har i dagsläget en häst som mer än gärna gör sig av med sin ryttare och ett par gånger under våra år har ett eller annat benbrott uppstått(på mig då...)
Hon är en härligt, halvtokig häst, som jag rider själv då ingen annan vill, så jag är nog en smågalen ryttare. Fräser gärna runt i skogen å kastar mig över hinder i lagom höjd. Gillar lite fart å fläkt på lagom nivå och så länge det är under kontroll.

Jag är fyrtionio år och har min första egna häst. :love:
Hon är en fyraårig nordsvensk som jag själv har ridit in till det hon kan idag, inte mycket...;) Men häromdagen red jag ut på henne i skogen själv för första gången. Jag ska gå på en kurs i akademisk ridning nu i november.:banana:
Jag vill inte att det ska gå alltför fort och hoppning ser jag som rena självmordet numera:rofl:
Ganska lugn ridning men ändå med målinriktad träning vill jag ha.

Annika

Jag har gått från att ha varit självmordsbenägen som ryttare till att få barn och bli en riktigt fegis som bara rider ponny.

Tränar dressyr och lunkar runt i skogen, tävling kommer inte på fråga dels för att jag nog inte kan ljuga om åldern samt att min nerver skulle aldrig fixa det.
Har som äldre bara haft unghästar så jag kan fostra dem till trygga snälla individer som jag kan lita på 99% i alla lägen.

Jag är 45 och visst tänker jag till mer innan jag bär sta än jag gjorde förr. Jag har bytt inriktning dessutom så jag håller mig till rätt små hästar, förhållandevis...och ridningen är mycket kontrollerad;)

Jag är 45 och åter i hästeriet efter lååååångt uppehåll (och 2 barn dessutom). Jag är också mycket fegare än förr, jag har bättre fantasi än förr om allt som kan hända och jag känner också ett ansvar inför familjen att inget allvarligt får hända mig.

Har blivit fascinerad av stillsamt koncentrerat arbete på banan, att få det att knixa till och bli "alldeles rätt" mellan mig och hästen. Det var jag inte intresserad av förr utan då var det fart o fläkt och det gällde att bevisa för sig själv att man vågade gallopera superfort på galnaste hästen....

Har nu en mysig 17-årig arab, supersnäll och go att rida men lagom sprättig och självständig så man aldrig får tråkigt! Trivs jättebra med honom och litar på honom.

41 år
medfött handikapp
ryggmärgsskada efter krossad halskota vid stalltjänst för 8 år sen
Hjärnblödning samma år
Bilkrasch i år med liten hjärnblödning och för närvarande rejäl synnedsättning


Jag har lovat neurokirurgen som skruvade ihop mina halskotor att inte hoppa och att inte ramla av...

Hoppat har jag bara gjort när damen inte kan låta bli att hoppa bommar, som studs, eller 2 meters burar och 1.60 trippelbarrar... :angel:

Och ramlat av har jag bara gjort två gånger sen dess... :angel:

I skogen när jag är ensam, är det mestadels ordnade förhållanden, möjligen en eller ett par galoppfattningar och ganska snart avbrott. Är vi i sällskap med några kan det bli ett par galoppsvängar.

I paddocken är det alla gångarter, även ridhus och på stubbåker. I dressyren när det är något så när skyddad miljö, utan konstiga ljud, oväntade bilar på fel plats, presenningar där det inte brukar vara och höns i buskar... så går det riktigt bra att ha livade turer. Men det är ganska olämpligt med livade turer på 70-väg i pendlartrafik, när grannens hästar tycker att min unga 23-åring är byns tjusigaste brud. :angel:

Är det för livat, brukar min kompis få komma och "rida till" damen lite. Och även låta henne hoppa lite, då det är bland det roligaste hon vet. Men hoppning bör ske på väl inhägnat område och vid hoppning på mer än ett hinder, så är en "löst hängande" graman inte så dumt sm säkerhet.

Men jag kör som sagt, den sansaade varianten, då jag lovat läkarkåren det. :bow:

Oj, vad mycket peppning jag får av att läsa vad ni skriver!! Satt nämligen här och kände mig lite låg efter en fotskada (avslitna ledband) som jag fått efter att ha hoppat av en häst i farten och började fundera över om jag är för gammal och borde sluta rida och vara mer ansvarsfull osv osv.....
Men det är ju så fruktansvärt roligt och ger så otroligt mycket, och jag vill lära mig mer och mer och mer!

Ingela H, fantastiskt att läsa om dig! Kände mig verkligen som en ynklig gnällis när jag läste vad du har att kämpa med! Och Kulltorp, med din första egna häst- heja!!
Alla ni andra som berättar om hur ni har börjat rida igen och hur ni tränar på olika sätt- tack!!

Jag är några år yngre än vad du är och måste faktiskt erkänna att jag inte blivit mer försiktig med åren, snarast tvärtom. Rider gärna mitt fullblod på renskinn och älskar att släppa honom. Nu ska väl sägas att det varit klent med ridning på sista året pga en skadehistorik men jag längtar vansinnigt efter att släppa honom på våra underbara galoppsträckor och hoppa i naturen.

Det här brukar jag skylla på att jag aldrig fick någon ponny, så jag har inte vuxit ur ponnyåldern. :crazy:

Det här brukar jag skylla på att jag aldrig fick någon ponny, så jag har inte vuxit ur ponnyåldern. :crazy:[/QUOTE]

och jag skyller på min gamla heta welshponny att jag fortfarande känner ett sug efter att galoppera fort :love: Jag är 39 år och tränar fortfarande hoppning en gång i veckan och tränade terräng senast i förra veckan. Men jag vill gärna lita på hästen som jag rider numera och känner ingen längtan efter att hoppa andras unghästar så att säga :D

Jag hör till eran åldersgrupp,är 43 år med en PIGG o FRAMÅT liten häst,förr hoppade jag o fräste,men nu tar vi det lite lugnare!
Är inte så pigg på hejåhå-ritter,men rider alla gångarter i kontrollerat tempo! Provade att hoppa igen för ca 2v sen,10 år sen sist! Inga höjder,men kul var det!
Har planer på att till våren börja med distans igen,red det för ca 10 år sen!
Hade för 10 år sen egen häst som jag litade på i vått och torrt och gjorde allt med! Denna vi har nu är egentligen köpt till döttrarna för 7 år sen,tog ett tag innan jag red henne,alldeles för pigg och framåt för mig..
Men nu har vi ridit ihop oss! Men visst har man "hjärnan på rätt ställe" när man blir lite äldre..Kallar det inte feghet,utan klokhet(men det tog 30 år och komma dit..)

[QUOTE=Cornelia;9399406]Oj, vad mycket peppning jag får av att läsa vad ni skriver!! Satt nämligen här och kände mig lite låg efter en fotskada (avslitna ledband) som jag fått efter att ha hoppat av en häst i farten och började fundera över om jag är för gammal och borde sluta rida och vara mer ansvarsfull osv osv.....
Men det är ju så fruktansvärt roligt och ger så otroligt mycket, och jag vill lära mig mer och mer och mer!

Precis samma sak drabbade mig! Vi tränade trekombination och jag for av "trampade av" foten. Blev feg för hoppningen efter det och har inte kommit igång igen.

Är 41 år. Inte så feg vad gäller ridning för övrigt, har en tuff fullblodskorsning med mycket krut i.

Till helgen ska jag tom utmana min rädsla och åka på hoppträning även om jag inte vågar mig på några högre hinder. Provhoppade ett kryss i går och överlevde... :D

Jag är lika gammal som du Cornelia. Jag har ridit i hela mitt liv (sen jag var 8 i alla fall). Jag hade bara uppehåll när jag var gravid -87 och -90. Jag har alltid haft tillgång till lånehäst de första 25-30 åren. Varierade på olika ridskolor, men -98 köpte jag min första egna häst. Jag har alltid trivts bäst på mindre hästar, så det har varit mycket fjording för mig. Sen -01 är det islandshäst för hela pengen. Dottern, nu 17 år delar intresset och vi är ute och flänger ganska vilt. Men mitt omdöme om underlag och hästens kondis är ju bättre nu än förr. Får hejda dottern ibland.:smirk: Men annars är jag aldrig feg eller tänker speciellt mycket på risker. Tvärt om får jag ofta peppa ridkompisar som är yngre än mig, att det faktiskt går att klättra både upp och ner i backar, att det går att kliva över stockar och stenmurar osv. Hoppning saknar jag lite sen ridskoletiden. Men det gör inget för "stora bruna" kan inte tölta.:):banana:
Det som kanske gör en påmind att man börjar bli äldre är att det ibland kan vara lite stelt att komma upp i sadeln. Jag är mycket tacksam att jag har en liten (127 cm) häst.:love:

Är 51, har ridit sedan jag var barn med många uppehåll på grund av att jag blivit så feg att jag inte kunnat fortsätta. Men så har hästarna sugit igen och nu har jag ridit regelbundet sedan 1997. Har nu två egna hästar, en lugn och trygg islandsvalack och ett snällt ungsto med mycket krut och betydligt mer idéer. Rider AR men även ut i skogen en hel del. Tränar mycket från marken också och har perioder av mod och perioder av total feghet. Är i vart fall såååå lycklig över hästarna :love: som jag tycker har utvecklat mig som människa i stort och smått.

OlleAtlas

Hej,
Jag är årsmodell -59 och har faktiskt på senaste tiden retat mig lite på att blivit så feg.
När jag skulle köpa ny häst för några år sedan fick det bli modell mindre, just av den anledningen att jag inte "behövde sitta på några höga hästar längre".
Jag har två haflinger som jag ridit/rider in. Min man har också börjat rida och vi har ridit i skogen tillsammans i sommar, jag på unghästen och han som nybörjare på vår äldre häst.
Nu i höst har unghästen börjat fjanta sig och vill sticka när jag är oförberedd, vilket betyder att jag fått mig några åkturer i högre fart än jag avsett och jag blir då orolig, inte bara för min egen del utan även för att min äldre häst skall sticka med min man, som har passerat 50 och inte har så mycket erfarenhet av ridning.
Nu vet jag inte riktigt hur jag skall gå vidare. Jag borde ha någon mer erfaren person som rider med mig på den äldre hästen men har inte hittat någon som vill ställa upp ännu.
Hästarna är verkligen mitt andningshål och när jag kommer hem från jobbet och det har varit mycket att göra så är det underbart att bara kunna släppa allt, vilket man lätt gör i umgänget med hästarna.

Tävlingar tycker jag inte är roligt längre men oj, så mycket roligt man kan ha på olika kurser. När jag anmälde mig till en NH kurs trodde jag att jag skulle vara ensam "tant" men det var faktiskt inte en enda yngre tjej med.
AR är också jättespännande. Jag har ridit sedan jag var tio och en del, som inte håller på med hästar, frågar varför jag går på kurs. Men oj, så mycket det finns att lära sig och så roligt det blir när man känner att man är i samklang med hästen istället för att sitta och banka som man fick lära sig på ridskolan på 70-talet.
Tack för en rolig tråd!
Passar också på att hälsa till alla "häst-tanter" runt om i landet.

Nej enda skillnaden är nog att jag har upptäckt att jag är för lat för att offra mina lediga helger på att tävla. :D Orkar inte ens tänka att gå upp tidigt och vara borta hela dagen och särskilt inte på höst vinter vår när det är kallt och i värsta fall regn eller snö:crazy: Ett tag var jag sugen på det men det var sent i våras när det var lite varmare men nu nej, orkar inte:o

Men annars rider jag väl på samma sätt, känner mej inte räddare eller så, det har jag inte ens tänkt på? Om man rider i stort sett varenda dag så går ju tiden och man tänker inte på att man blir äldre:rofl::rofl:

-kl-
Måste berätta en rolig kommentar. I min grupp på ridskolan kom en ny elev i 50 +-åldern (vi andra är mellan 25 och 50+) och vi berättade då att vi är en allround-grupp, med dressyr, uteritter nån gång, hoppning var fjärde gång. Oj, sa hon, är ni hoppande damer? Tyckte det lät rätt kul "Hoppande damer..."

Började rida som"äldre" så jag har aldrig rasslat runt i skogen i full galopp.Tyvärr! Är lite försiktig av mig,det gör så jädra ont att ramla av!. har därför en Haflinger som inte är så hög så blir inte fallet så högt!:D
Gillar dock galopper under lite ordnade former ,vill gärna känna att jag har en viss kontroll.

Jag fyller snart 52, och jag har ridit sedan jag var 9 (med ca 5 års uppehåll i de övre tonåren)

Från att ha varit modig och suttit på vilken häst som helst, hoppat terrängbanor och hemska banhoppningshinder i flygande fläng så håller jag mig numera till dressyr. Dressyr har f ö alltid varit det roligaste med ridningen och jag som har mina rötter i den "gamla" ridningen blev så glad när jag kom i kontakt med den akademiska ridkonsten - detta är vad jag alltid letat efter.

Jag åker på kurs 3-4 gånger per år samt har en "vanlig" tränare hemma hos oss varannan fredag. Jag brukar rida på ridbanan 2-3 gånger per vecka, de andra dagarna rider jag ut - vi har hela Hallandsåsens underbara natur utanför knutarna. I skogen blir det en hel del klättring och många härliga galopper.

Vi har tre hästar tillsammans, min man och jag. Ett 15-årigt kallblodstravarsto som alltid varit ridhäst, en 9-årig valack som är korsning fjord/kallblodstravare (mycket trevlig ridhäst!), samt ett 4-årigt kallblodstravarsto som nu påbörjat sin utbildning inom det akademiska.

Immer

Vad roligt att läsa om att fler känner som jag!
Mettanmett, vad är det för häst? Kul att du tar dig an en sådan utmaning, själv har jag en femårig arabvalack som jag gärna vill starta distans med till våren.... Dessutom har vi en tvåårig arabflicka som ska ridas in till våren, men det vet jag inte om jag vågar mig på, iallafall inte på egen hand.

Ibland kan jag känna det som om jag i sinnet tror att kroppen är tjugo, och så gör jag saker som jag hade klarat av då men inte riktigt klarar nu om ni förstår vad jag menar. Om det nu beror på åldern eller på att jag är mycket mer otränad nu vet jag förstås inte...

hej cornelia ! jag har en nordsvensk

Jag är 43 år, har ridit sen jag var 10 år. Har nu min femte häst som är ett 5-årigt sto, mitt första varmblod. Jag märker att ju äldre jag blir desto mesigare blir jag när det gäller ridningen, dvs jag galopperar inte hejdlöst i skogen eller över gärden längre i okontrollerad fart...tror att jag fick mig en tankeställare när jag hade min förra häst, en arab som var "sjövild" och gärna stack med mig. Vi gick omkull en gång och det var otäckt, han var dessutom sån att när han drog iväg så var det precis som om han själv tappade kontrollen och det var många gånger jag fick "kasta" undan honom från att krocka med träden:(
Jag har ridit in denna dam som 3-åring och hon har varit underbar!Tänkte när jag tog bort förra hästen att nu kanske jag skulle lägga ner det här med egen häst:rofl: men det gick ju inte, t o m min man sa att du kan ju inte vara utan häst, det går ju inte..

Jag har inga större krav förutom att hästen ska gå i form när jag jobbar med henne och må bra för övrigt. Det blir mest skogsridning och dressyr nu förtiden.;)

Oj, jag blir så glad när jag läser den här tråden! Tänk att vi är så många....
Mettanmett, jag har starka planer på att skaffa mig en nordsvensk, tanken är väl att köpa ett nordisföl till sommaren som kommer. Vill gärna vara med från början, tycker att man får en alldeles speciell kontakt med de hästar man har haft från föl.
Är det en bruksnordis du har? Bilder....??

Till åren vet jag inte om jag skulle kalla mig, men jag är 34 och skitfeg. Förr om åren har jag intervalltränat flertalet travhästar från ryggen, i både trav och galopp, och då går det undan! :eek: Nu rider jag inte så himla gärna, speciellt inte ensam.

För någon månad sedan hade jag min kompis som ledde mig i skritt på en kort promenad och det kändes tryggt och bra. Jag har också mycket av det där "tänk om"-tänkandet. Säkerhet går före mod (dumdristighet) och jag är noga med att inte försätta mig i situationer jag riskerar tappa kontrollen över. Jag håller mig faktiskt helst på marken och håller på att utveckla min tömkörning. Jobbar också en del med att ha hästen lös.

Målet är väl att arbeta upp mitt självförtroendet på hästryggen också, men det får ta den tid det tar - jag tänker inte stressa.

Hej Cornelia!
Jag har läst igenom hela tråden nu, spännande och intressant.
Är bara 20 år, men känner mig lite mer till åren, vad gäller min ridning :angel:, jag är jätte-feg!

Har en busig arab på 10 år, som jag har haft sen han var 4, så vi känner varandra väldigt väl nu, tack och lov!
Nu har han varit skadad och jag inte kunnat rida sen i april ungefär (eftersom han blev opererad),men idag hoppad jag upp för första gången! Väldigt roligt, men såååå nervöst!



Man behöver alltså inte vara äldre, för att känna sig feg och försiktig. Jag är ett exempel, och har alltid varit sådan. Gick över från hoppning (i ochmed min feghet :o) till dressyr när jag var runt 12-13 år och är fast där fortfarande med min tok till häst. Tack och lov älskar även han dressyren och har inte mycket till övers för hoppning. Skönt för matte!

*kl*

Hm, jag är inte själv äldre, men min pappa är 65 och rider en massa fortfarande. Just nu är han 'hästlös' (letar ny) men är medryttare på en som står installad i hans inack.stall samt brukar låna min:)

Han rider mest ut nuförtiden, men rider en del dressyr också. Mycket lite hoppning däremot. När han rider ut är det väl 'vanligt' tempo, men han är alltid mycket noga med att hästarna ska gå prydligt i form samt att han ska vara välklädd. Ser väldigt tjusigt ut :D

//Gilly

Oj, jag blir så glad när jag läser den här tråden! Tänk att vi är så många....
Mettanmett, jag har starka planer på att skaffa mig en nordsvensk, tanken är väl att köpa ett nordisföl till sommaren som kommer. Vill gärna vara med från början, tycker att man får en alldeles speciell kontakt med de hästar man har haft från föl.
Är det en bruksnordis du har? Bilder....??

ja det är en bruksnordis! Har tyvärr inga bilder än men han är en riktig "sagohäst" som min väninna brukar säga fux med vit man o svans. jag kan rekomendera dig att köpa "bebis" visst det är mycket jobb man ack så roligt man har på vägen och man kan verkligen inte skylla på någon annan om det går snett eller inte blir som man tänkt sig!:idea:
Och får du problem så finns det alltid kunnigt folk att tillgå. Det handlar bara om hur mycket pengar o tid man är villig att lägga på sin unghäst! som det står på ryggen på min ridväst. "nordsvensk!-Så klart!:D:D:D

Låt mig presentera min mor :D hon är 47 år började rida i år efter ett uppe håll på en härrans massa år. När hon var yngre red hon en folkilsken svart svhbl som hette Tottmess *vet ni vem han var PM gärna, jag letar som en gnu efter allt efter han..*

Hon tar det ganska försiktigt men bangar sällan då hon red B-ponny *och var aldeles lagom, ja min mor är liten :D * och fräste på åkrar och hoppade, dock med värdens dunder värk dagarna efter...

Men hon är duktig min mor, hade kunnat lägga ut film på henne men då dödar hon mig väll :D

Jag är 55 år och alldeles nybörjare. Började rida i somras och på islandshäst. Var med på en flerdagarstur i Ammarnäs i augusti , den första snön kom då och det var underbart vackert. Nu rider jag i ridskola en gång i veckan och ibland går jag ut på tur tillsammans med ledare. Jag gillar att trava och tölta och även en galopp då och då. Lite feg är jag men jag får bättre och bättre självförtroende ju mer jag lär mig och det är så kul! :angel::banana:

jag är 34år gammal och har ridit egna och andras hästar hela mitt liv...när man va yngre fanns inget som va läskigt, hoppade HÖGA hinder mm,det gör jag inte längre,har tränat upp till 90cm och mitt mål är att jobba bort "hopprädslan" lite till och våga hoppa 1m utan att vara jätte nervös.


nu rider jag mest i skog o mark med min pålle som är en arab val på 9 år,tränar lite dressyr o hopp för att variera oss lite:D

galopperar inte gärna fort (händer väldigt sällan)sånt va ju skitroligt när man va yngre:crazy:
Nu vill jag ha kontrollerad ridning i alla gångarter & gärna långa turer i enbart skritt:bow:

man har blivit äldre o klokare med åren:idea: eller harigare:o;)

Mvh Arabizar

Ha! Inte kan du vara feg så länge till...tänkte ju be dig om lite hjälp med ridningen av Quentin till våren:devil:

kram från en 41-årig tant:angel:som ibland är ganska feg också...:D

*kl*

(Själv är jag nog för ung för att klassa in :o) En av mina närmaste väninnor är 42 år och har två 1 ½-åriga hingstar och ett sto på fem år, ska tävlas till våren är det meningen..:D Är betydligt modigare än mig när det gäller, hoppar gärna upp på en problemhäst o hjälper till..

Jag började rida på äldre dar (47) tack vara min dotter slutade. Har varit i kontakt med hästeriet genom min dotter men red aldrig själv.
Idag har jag eget stall med en läromästare o en unghäst samt hennes ponny.
Håller på att träna upp min unghäst till hoppning ska kanske debutera i vecka på en träningstävling.
Har med min läromästare deltagit i hoppning på klubbnivå o lokalnivå.
Kan inte hjälpa det men det är kul att spöa fjorttisarnar på hoppbanan , de räknar nog inte med en sådan gamal man som jag fortfarande har lite krut i mig :rofl: Har fyllt 50 i år.
Har blivit rejält mörbultat 2 gånger vid ofrivilliga avsittningar. Rider numerar med säkerhetsväst då det tog minst 14 dagar innan man kunne röra sig normalt.
Visst ibland är man rädd men jag litar på min tränare o försöker lita på instinkten.
Jag blir så glad av att det är så många i övre medelåldern som rider.
Fortsätt att hålla igång:banana:

Jag började rida på äldre dar (47) tack vara min dotter slutade. Har varit i kontakt med hästeriet genom min dotter men red aldrig själv.
Idag har jag eget stall med en läromästare o en unghäst samt hennes ponny.
Håller på att träna upp min unghäst till hoppning ska kanske debutera i vecka på en träningstävling.
Har med min läromästare deltagit i hoppning på klubbnivå o lokalnivå.
Kan inte hjälpa det men det är kul att spöa fjorttisarnar på hoppbanan , de räknar nog inte med en sådan gamal man som jag fortfarande har lite krut i mig :rofl: Har fyllt 50 i år.
Har blivit rejält mörbultat 2 gånger vid ofrivilliga avsittningar. Rider numerar med säkerhetsväst då det tog minst 14 dagar innan man kunne röra sig normalt.
Visst ibland är man rädd men jag litar på min tränare o försöker lita på instinkten.
Jag blir så glad av att det är så många i övre medelåldern som rider.
Fortsätt att hålla igång:banana:

heja todde:bump::bump::bump:

Strongt, Todde, du och ni andra här ger mig mod att fortsätta!

Jag är 43. Hoppar inga höga hinder. 60-70 cm är lagom för mig.
Tävlar i Distans. Har inget emot att det går fort när man rider, men är då noga med att det ska vara rätt underlag. Och så ser jag till att alltid ha skyddsväst på mig.

Ha! Inte kan du vara feg så länge till...tänkte ju be dig om lite hjälp med ridningen av Quentin till våren:devil:

kram från en 41-årig tant:angel:som ibland är ganska feg också...:D

Hahahaha, jo jag är en riktig tönt !! :angel:
Men får väl ta mig i kragen då till våren och hoppa upp på den där lille hästen. Gaaaah, kommer väl ungefär kissa på mig! Men med en rosa fälttävlands-hjälm går det säkert vägen :p.
Du förresten, Armani känns super. Har varit uppe på honom nu ett par ggr och allt går kalas. Tänkte tömköra nästa helg, om du har tid och lust?

Målet är väl att arbeta upp mitt självförtroendet på hästryggen också, men det får ta den tid det tar - jag tänker inte stressa.

Du gör alldeles rätt! Jag skakade som ett asplöv dom första månaderna jag red min häst och ville mycket hellre tömköra o promenera med honom. Jag red 5 minuter, sen 10 minuter osv och numera (har ägt honom i ett år) rider jag honom i alla gångarter hur länge som helst och jag känner mig trygg. Det handlar om att lära känna sin häst ju. Jag har förstått att min häst vill mig bara väl - sen blir han rädd o sprättig ibland men även där har jag lärt mig att förstå vad som sätter igång honom och hur jag ska ta det. Sen tränar jag för instruktör också numera och det är verkligen att rekommendera, hon ser ALLT och har verkligen skärpt till min ridning så jag känner mig mycket tryggare i "matte bestämmer även när hon sitter på ryggen"- rollen.

Kan bli lite skraj inombords fortfarande om det går fortare än jag har tänkt mig eller om det händer något småläskigt, t ex bussen kommer dundrande och hästen börjar steppa nervöst vid vägkanten, men det vet jag att det är bristande rutin så det är bara att envisas o fortsätta.

Ta det i din takt du, det kommer!!! :bump::bump: Jag tycker dessutom att umgås med hästen från marken är något som alla skulle göra mera, man bygger verkligen en förtroendefull relation på det sättet. :idea:

Skönt att höra att Armani är på rätt väg! Visst kan vi tömköra till helgen - ska bara kolla med "regeringen" om när jag kan smita iväg:angel: Vi hörs på telefon i slutet av veckan.

KLART att du ska hoppa upp på Q - inte vill du väl att tant här ska ligga på sjukhus med bruten lårbenshals? Det vet man ju hur lång läktid det är på GAMLA människor:eek:

:bump::bump::bump:

Skönt att höra att Armani är på rätt väg! Visst kan vi tömköra till helgen - ska bara kolla med "regeringen" om när jag kan smita iväg:angel: Vi hörs på telefon i slutet av veckan.

KLART att du ska hoppa upp på Q - inte vill du väl att tant här ska ligga på sjukhus med bruten lårbenshals? Det vet man ju hur lång läktid det är på GAMLA människor:eek:

:bump::bump::bump:

Ja, känns verkligen jättebra. Men får lägga på honom broddskorna snart, för jag är lite nervös att han ska gå och halka rundor med bakbenen och knäna.

Haha, ja jag får väl hoppa upp på lille galningen. Även om jag är feg, men man får väl övervinna det också :P. Hellre det än att du bryter lårbenshalsen, det går ju inte för sig minsan ;)

41 är jag, så ungdomsåren är förbi. Jag rider mest dressyr, som jag alltid gjort, och en hel del ute i skogen. Visst tänker jag mycket mera på risker nu än när jag var 15 år, men det har jag gjort länge. Framförallt sen jag fick barn. Jag hoppar lite gymnastikhoppning med hästen för att det är både roligt och nyttigt. Tävlade förr, men har ingen lust med det nu. Tränar dock lika intensivt för tränare och åker på kurser med hästen.
Ridningen har inte ändrat karaktär speciellt mycket för mig. (om jag bortser från de vilda tonåren)
Jag rider och njuter.

Strongt, Todde, du och ni andra här ger mig mod att fortsätta!

Jag tackar:bow::bow:men
det har egentligen ingenting med att vara "strong" utan det är ren o skär envishet o vilja + att jag njuter så kolosalt av hästens närhet.
Jag kallar det som så många andrar gör "en livsstill" Kan numerar inte tänka mig ett liv utan häst, har lagt allt annat på hyllan.
Jag kan rekomendera att läsa mycket o studera samt träna mycket ifrån marken o sist men inte minst hitta en tränare som du kan lita på. (det finns många som kallar sig tränare som kanske rent av är förstörande både för dig o hästen :o tyvärr !)