Nu har jag snart haft min häst i 2 månader och som många vet har jag tränat NH för instruktör. Och jag har fortfarande inte fått rida på honom. Har alltså haft hästen i 2 månader och har inte ens satt en sadel på ryggen på honom(ok, jag fuskade en gång och hoppade upp på honom och då fick jag en ordentlig tillsägelse utav instruktören som råkade se det). Vi har som sagt tränat NH från marken och det har funkat jätte bra, hästen har fattat vinken och alla övningar funkar utmärkt och hästen verkar i mina ögon se mej som en ledare. Har även skrämmseltränat med plastpåsar, presseningar och allt möjligt utan problem. Instruktören har även varit mycket sjuk så det har dragit ut ännu längre på tiden. Hon nämnde något sist om att jag skulle få hoppa upp om några veckor med repgrimma och en tygel, men jag vill rida på vanligt sätt som jag(och hästen också) alltid har gjort med träns och två tyglar. Hon säger att jag kommer få igen allt senare om jag gör allt det här nu, men jag börjar tappa tålamodet och jag tycker att hästen borde få ordentlig motion snart. Jag längtar så otroligt efter att få börja rida dressyrlektion med mina kompisar men det verkar ju som det kommer dröja evigheter. Och alla tjatar på mej hela tiden "varför rider du inte på honom?" och liknande.
Men vill heller inte sluta träna för instruktören eftersom jag är så rädd för att något ska gå fel som det gjorde med min förra häst....
En anledning till att jag fick hästen av mina föräldrar var att jag skulle börja träna ordenligt och rida lektioner nu i höst för att inte drabbas av min vanlig höstdeprition som även brukar öka på min panikångest när jag sitter mycket hemma, men eftersom jag inte får rida så tränar jag ju bara på dom här lätta, tråkiga övningarna här hemma och kommer inte hemifrån.

Snälla peppa mej!

Men är hästen inriden innan du köpte den?
Isåfall undrar jag hur du kan låta instruktören bestämma detta, det är väl din häst?

I mina öron låter denna historia tämligen knepig...:crazy:
NH i all ära, men detta...:confused:

Berätta det du skrivit här för din instruktör. Endera kan h*n förklara närmare och bättre varför och på vilket sätt utbildningen skulle bli förstörd om du red i nuläget eller så är h*n ingen särskilt bra instruktör...

Detta i kombination med det du beskrivit tidigare gör att jag är lite skeptisk till din tränare.

:rofl::rofl:

Hur i all världen kan du finna dej i det. Rid bara! Det är väl din häst!

Det här med nh är bra roligt ibland:rofl::rofl::crazy:

Ta upp detta med din instruktör och be henne förklara för dig hur länge och varför du ska fortsätta från marken. Det finns säkert någon orsak till att hon vill att du fortsätter med det.

För övrigt så vill jag säga att jag tycker det är jättebra av dig att verkligen lära känna hästen från marken innan du börjar rida. Det är många som borde göra detta för att undvika problem med ridningen, så stå på dig men be om en förklaring så att du håller motivationen uppe :banana:

Hon nämnde något sist om att jag skulle få hoppa upp om några veckor med repgrimma och en tygel, men jag vill rida på vanligt sätt som jag(och hästen också) alltid har gjort med träns och två tyglar. Hon säger att jag kommer få igen allt senare om jag gör allt det här nu, men jag börjar tappa tålamodet och jag tycker att hästen borde få ordentlig motion snart.

Hästen lär ju knappast bli lättare att rida om du låter den stå i flera månader? :confused:

Visst kanske instruktören är jätteduktig och ni är inne på helt rätt spår, men då måste ju h*n förklara för dig och se till så att du förstår vad och varför du gör som du gör och att du kan se en helhet i arbetet!

Men helt ärligt så skulle jag, om jag var i din sits, säga 'Ta dig i brasan hempfling-wannabe!' till instruktören :angel:

Rid din häst så som du vill. de är väl din häst och är den inriden förut är de väl inga problem. De är ju inte direkt så att de är instruktören som bestämmer om de e din häst.

Du får väl säga att de har varit bra och nyttiga övningar men nu vill du rida som den är van att göra....

*pissa på henne*

Men är hästen inriden innan du köpte den?
Isåfall undrar jag hur du kan låta instruktören bestämma detta, det är väl din häst?


Han har varit riden och körd innan ja. Vanlig dressyr och hoppning med träns och 2 tyglar.

Hon får det att låta som ren galenskap att hoppa upp på honom trotts att han är hur lugn och cool som helst(har gått handikapp ridning som 3 åring!). Det blir ju inte bättre av att vi bor grannar så hon har koll på mej hela tiden.
Hon har pratat om att hon ska hjälp mej att få hästen jätte känslig för hjälper och att jag då kanske "förstör" känsligheten om jag rider på som vanligt? Och jag är inte speciellt hård i händerna och hästen är redan superkänslig. Har ju bara ridit på honom två gånger(provridning + den där korta svängen hemma) och jag behövde inte ta i tyglarna öht, allt funkade med vikthjälper!:love:
Det känns som att hon inte kommer vilja hjälpa mej längre om jag "bryter mot reglerna", och även fast hon har en del knäppa ideer så har hon hjälpt mej mycket och det är smidigt att ha henne så nära till hands.

Men hur duktig är denna instruktör på att rida? Alltså handen på hjjärtat, känner du att 'wow en dag vill jag kunna rida som henne'. Är det värt att 'stå ut' med att följa hennes regler?

På vilket sätt tror ni att ridning med repgrimma och en tygel kan hjälpa mej sen i vanliga ridningen? Har jag någon nytta av det? Vi kommer troligtvis ha nästa träning i helgen om hon mår bättre då, ska passa på och fråga lite då. Visst, det är säkert jätte bra att "gå hela vägen" som hon kallar det, men jag kanske nöjer mej med en häst som jag kan rida med vanligt träns och som inte bråkar med mej jämt och ständigt? Jag kanske inte behöver gå så långt att jag ska kunna rida min häst med bara halsring, trotts att det är roligt att kunna.

Hon rider med endast halsring på sin häst som enligt mej är hjärndöd:angel: , den reagerar alltså inte på NÅNTING. och en sån häst vill jag inte ha, som är "hjärndöd, för jag har köpt en häst, hade jag velat ha något hjärndött så kunde jag lika gärna köpt en cross. Så så långt tänker jag inte gå. Hon har hjälpt hästar som varit helt förstörda att bli "normala" igen. Hon har utbildat hästar som gått långt osv. Har inga bevis på det men jag har svårt att tro att hon ljuger. Hon har ju trotts allt en hel del elever och det måste väl vara ett gott tecken?

hjälper mycket eftersom du lär dig rida med annat än tyglarna?
Å andra sidan tycker jag att du har tränat och lärt känna din häst bra länge från marken nu, men sådant är ju individuellt.
Om du inte har missuppfattat något och ni har ett stort problem att ta er över som din tränare inte har berättat för dig ser jag inget problem i att rida vanligt OCH rida/träna som hon vill. Det är ju bra med variation bara hjälperna är desamma.

Alltså jag vill rida för instruktörer vars ridning jag beundrar. Jag vill kunna stå och titta på när denne rider sin häst och studera han/henne och (försöka) förstå vad h*n gör. Jag vill kunna lära mig av min instruktör bara genom att stå bedvid och titta och ställa frågor.

Man får inte ut ett smack av att rida för någon vars ridsätt man inte själv förstår.

Men det är inte själva ridsättet jag är ute efter att lära mej. Utan hanteringen främst från marken och att jag ska kunna rida min häst vart jag vill utan att den sticker hem och att den inte ska slänga av mej. Och eftersom jag misslyckats tidigare så vågar jag nu inte göra det på egen hand med nya hästen.

BYT TRÄNARE!!:devil:

Hon kansk är hur bra som helst på sin grej, men det är ju tydligt inte det som du helst vill göra.

Man behöver inte hålla på med NH för att vara den som är ledaren över hästen. Jag tycker att det är "skitsnack", vanligt sunt hästförnuft tycker jag är samma sak.

Jag ser ingen användning för att lära hästen en massa "konster" om man inte vill det själv och tycker det är roligt.

Din häst verkar ju vara lugn, trygg och väl inriden och körd så varför ska du inte rida????:confused::confused:

Du verkar inte ha något vidare självförtroende och din "övervakande" tränare gör det verkligen inte bättre genom sina kommentare :eek: om att du kommer att förstöra känsligheten hos hästen. Även om den kommer att bli mindre känslig så behövr inte et betyda att hästen inte mår bra eller liknande.

Ta kontakt med en tränare som håller på med den typ av hantering/ridning som DU vill ägna dej åt och kör på det. Det är din häst!!

Dessutom kan nog hästen må dåligt av att inte motionerad ordentligt om den är van vid det.

Kaxa upp dej och lycka till!:bump:

Om du känner att du är rädd för att rida ut för att det ska misslyckas som det gjort tidigare, så gör du faktiskt helt rätt i att stanna på marken. Du måste få upp ditt egna förtroende först innan du sitter upp. Hästen känner ju direkt om du blir orolig och nervös i en situation, även om du gör ditt bästa för att dölja det. Promenera med hästen i skogen (gärna backig terräng med massa träd att sicksacka mellan) och vid trafikerade vägar för att bygga upp ert förtroende för varandra. Detta ger också motion för er båda två :idea:

Har du talat om för tränaren vad du vill ha hjälp med? Så att hon inte tror att du nödvändigtvis måste lära dig att rida med repgrimma.

Jag tycker du ska lyssna på din egen känsla.
Du har tränat länge från marken vilket är väldigt bra att du tagit dig tid till. Ni verkar komma överens och du har säkert en lyhörd och trygg häst eftersom du skriver att övningarna är ganska tråkiga nuförtiden.
Du kan alltid prata med tränaren innan du rider om du känner dig osäker på vad h*n ska tycka. Så du inte måste rida "i skymundan" om man säger så.

Om du väntar alltför länge med att rida så blåser du upp det till en jättestor grej och man kan inte gå omkring och tänka; herregud jag förstör hästen!!... bara för att man rider lite lätt på den.:smirk:
Så avdramatisera det. Sitt upp, skritta och trava lite. Prova lite galopp andra veckan. Känn att det du tränat från marken funkar uppsuttet också; flytta fram och bakdel, stopp och ev. back....
Kanske är det bäst att vänta med dressyrträningarna, mest av den anledningen att du måste lära känna honom lite i ridningen, känna på honom.
Ta det lugnt och fortsätt ditt lugna arbete från hästryggen så ska du se att allt går bra!! :bump:

säg du nej tack till din "tränare" (tråkare) å hoppa upp på hästen.
använd ditt sunda förnuft och var inte rädd för att fråga om hjälp och ta emot tips om du känner dig osäker. det är din häst, du bestämmer. den är inriden, så rid du.

du själv väljer hur du vill ha din häst, agera utifrån det.

ursäkta mig, men NH... my ass! vart tog det gamla sunda bondförnuftet vägen?

men gud, vad finns det för folk?? :rofl:

vet knapt om jag ska skratta eller gråta....

skit nu i denna "tränare", hon verkar inte mkt att ha... på med sadel och ut och skritta. nh är otroligt överskattat.. :smirk:

Vad kul att du har ny häst. Har läst några av dina gamla trådar där du våndades över om du skulle sälja fjordingen eller inte. Hoppas nu att du hittat en mysig kompis att ha kul med! :)

Nh är säkert bra, det tror jag. Min filosofi är att det finns något bra med det mesta, man plockar guldkornen och gör det till sitt eget. Då brukar det funka bra. Men jag har svårt för nh-falangen som gör det till religion, det är så sektlikt. Jag uppfattar din tränare som nh-religiös!

Att inte "få" rida på två månader? Varför? Vad förstör du om du rider? Det är jättebra att du bygger upp en relation med hästen med övningarna du gör från marken, men måste det ena utesluta det andra? Funkar ridningen bra, är hästen lugn och fin och du trivs med att rida den - gör det då! :)

Självklart ska du ha nöjet att rida din häst, och självklart kan du rida för instruktör! Och samtidigt träna nh.

Om din nuvarande tränare misstycker, så dumpa henne. Finns säkert fler i dina trakter, anlita en ny mer sansad och normal "ickesektledare". Granne eller inte.

Ha KUL med DIN häst!

Norrland

Ha KUL med DIN häst!


:bow:

tio

Kl

För den som är intresserad av en tidigare tråd: http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=822887

Det är nog inte helt fel att TS tar det lugnt med ridandet och stannar på backen ett tag till. Fr a kanske för sin egen skull.

Det här t ex stämmer inte så bra med vad som sägs i tråden, om jag minns rätt: "Han har varit riden och körd innan ja."
Blev inte hästen skrämd under inkörning och därmed inte kördes?

Till er som har "åsikter" om NH i den här tråden. Varför inte ta reda på vad Natural Horsemanship är och innebär innan ni sprider dom?
Läs gärna vad som skrivs om NH i den tidigare tråden.

LIA

Kl

För den som är intresserad av en tidigare tråd: http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=822887

Det är nog inte helt fel att TS tar det lugnt med ridandet och stannar på backen ett tag till. Fr a kanske för sin egen skull.

Det här t ex stämmer inte så bra med vad som sägs i tråden, om jag minns rätt: "Han har varit riden och körd innan ja."
Blev inte hästen skrämd under inkörning och därmed inte kördes?


jag måste säga att jag håller med i detta fallet, och att många som svarar i tråden verkar sakna bakgrunds historien runt det hela.

KL
Jag tycker TS på ett inte så snyggt sätt väljer att vända kappan efter vinden med den version som dukas upp i denna tråden, och jag tycker det är oschysst mot tränaren i fråga - vare sig det är NH eller ngn annan lära som denne praktiserar.

TS bakgrund är att hon varit vansinnigt och okontrollerbart rädd för sin häst och därmed kommit mycket snett med sin ridning.
vid nästa köp så införskaffas sedan ett stycke unghäst = nuvarande häst. Ts har haft åtskilliga trådar ute ang. om hon ska köpa en unghäst eller ej med tanke på sin rädsla för hästar och ridning osv. och denna har slutligen införskaffats.

Tjalfe: jag tycker som sagt att du är mkt oschysst mot din tränare och dina föräldrar i detta fallet. var GLAD att ngn verligen har en gedigen PLAN att från grunden göra dig trygg och säker med denna häst. jag förstår att du är sugen på att rida, men vänd det inte som att din tränare är dum och oresonlig i detta fallet! du har köpt en plan och ett träningsschema, och din rädsla tidigare har visat att du själv inte har koll på situationen. Om du nu gått med på i samband med hästköp att ta hjälp av en tränare så måste du lita på dennes ord och bedömning när ridningen är dags.

knapplån

Med risk för att bli missförstådd men Jag är inte så säker på att dettta är ngt som är bra att diskutera på ett forum. Det kan bli ungefär lika fel som de trådar med en häst som är allvarligt skadad och där det enda vettiga rådet är att ringa till veterinären. Jag menar att det är svårt att säga någonting när man inte har varit med och sett ts och hennes hästar. Det kan bli hur fel som helst.
Men jag kan ändå undra lite över varför du ska rida med repgrimma och en tygel redan från början. Jag kan tycka att det vore bättre att rida på det sätt som både du och din unga häst är vana vid. Det är ju ganska viktgt att man känner sig säker i början.
Jag har ridit en del i repgrimma och vet att det går utmärkt att göra det. Men första gången jag gjorde det hade jag nog inte velat rida en häst jag aldrig hade ridit.
Men som sagt jag har bara läst en del av ts trådar och inte varit där så jag vet inte hur tränaren tänker.

Utan att ha alla turer i den här historien klara för mig, så undrar jag om det inte är så att tränaren vill att hästen ska vara så väluppfostrad/tränad att den kan ridas med enkla medel?
Kommen så dags är hästen tämligen lugn och säker, vilket torde vara en stor fördel för TS.

LIA

Det här t ex stämmer inte så bra med vad som sägs i tråden, om jag minns rätt: "Han har varit riden och körd innan ja."
Blev inte hästen skrämd under inkörning och därmed inte kördes?



LIA

Du har fattat helt fel! Det är INTE samma häst. Den du pratar om är mitt shettis sto. Den här tråden handlar om min connemara valack och han är både riden och körd utan några problem.

Ursäkta?:confused:

Jag köpte en unghäst just för att jag insåg att han var hästen för mej. Han är otroligt lugn och trygg och "mogen" om man nu kan kalla en häst för det. Vad säger att han skulle vara "svårare" än en 15åring t.e.x? Du har varken träffat hästen eller mej så jag tycker inte att du ska uttrycka dej där.

Och jag tycker inte att jag har sagt några elakheter mot min tränare? Jag gillar henne annars hade jag aldrig tränat för henne. Jag ville bara ställa frågor för att vara säker på att det verkligen är bra ideèr, FÖR MIN HÄSTS SKULL.

Jag fattar inte vad jag gjorde för fel nu?:confused:

Ts har haft åtskilliga trådar ute ang. om hon ska köpa en unghäst eller ej med tanke på sin rädsla för hästar och ridning osv.
.

Usch vad du överdriver, jag har haft EN tråd ute om det.

Det är mkt möjligt att det är så hon tänker, ganska omöjligt att veta.
Eftersom det verkar fungera bra med det som de tränar så är det kanske all idé att fortsätta ett tag till. Jag har inte så mycket erfarenhet av NH träning så jag ska nog inte uttala mig om hennes metoder. Det är ju lite så att om man tar hjälp av ngn så får man väl på ngt sätt köpa hela paketet och följa vad tränaren säger. Eller så får man byta till en annan.

nh= naturlig hästhållning.
om din tränare tycker det är onaturligt att rida så tycker jag du skall byta tränare.
är hästen inriden och inte har extrema olater så vet jag inte riktigt vad detta skall tjäna till.
risken är väl snarare att hästen tycker det är konstigt den dan du skall rida.
hästhantering som används på fel sätt kan ju skada hästen, det psykiska trycket kan bli för hårt.
det finns alltid olika tolkningar av hur man skall handskas med hästar.
det här verkar ju helkorkat om det är som du säger.
ut och rid innan både du och hästen ledsnar på alltihop.

Vet du......ibland tycker jag att det verkar gå inflation i avsuttna övningar...........särskilt inom dessa "kunniga" NHmänniskors sfär (Ja grov generalisering,mest pga av en granne som är helt upp över öronen biten av detta och inte agerar med sunt förnuft längre.....finns säkert många duktiga med förstånd)

Börja rida lekton med dina kompisar du och ha roligt med din häst!

Ursäkta?:confused:

Jag köpte en unghäst just för att jag insåg att han var hästen för mej. Han är otroligt lugn och trygg och "mogen" om man nu kan kalla en häst för det. Vad säger att han skulle vara "svårare" än en 15åring t.e.x? Du har varken träffat hästen eller mej så jag tycker inte att du ska uttrycka dej där.

Och jag tycker inte att jag har sagt några elakheter mot min tränare? Jag gillar henne annars hade jag aldrig tränat för henne. Jag ville bara ställa frågor för att vara säker på att det verkligen är bra ideèr, FÖR MIN HÄSTS SKULL.

Jag fattar inte vad jag gjorde för fel nu?:confused:


jag tycker som sagt bara att du är orättvis mot din tränare som får det att låta som hon är dum som inte låter dig rida. Tycker du ska tänka lite på det du uttryckt tidigare, att du är osäker och vill ha hjälp runt att inte bli rädd för hästen som du blev för den förra.

Usch vad du överdriver, jag har haft EN tråd ute om det.

om just unghästen. du har haft många trådar ute om din rädsla.

Jag har sagt samma sak i din förra tråd och jag gör det i denna med.
BYT TRÄNARE!

Visst är det bra att hon vill att din häst ska bli lyhörd osv, men eftersom du är osäker och du vill lära dig att rida din häst, så bör du börja med att rida med träns och tyglar, just för att du ska känna dig säker och kunna slappna av.

Jag tvivlar nämligen på att du kommer att känna dig helt lugn och avslappnad på en häst, du hela tiden säger är rädd för att förstöra pga att du inte känner dig tillräckligt stark mentalt, om du inye får ha tyglar att "hålla" i.

Har du ridit utan träns och tyglar förut? någongång menar jag?

För är du minsta osäker och spänd så kommer din häst att känna detta och så kommer du att känna att han blir spänd och så får ni en ond cirkel.

Jag låter aldrig mina elever som är osäkra eller "rädda" för sina hästar rida utan tyglar och träns förän de kan slappna av på hästen.

Jag brukar däremot visa att det går att göra på deras häst just för att de ska se ett mål framför sig och känna sig trygga när de sedan själva gör provar på att rida utan tyglar och träns.

Alternativt brukar de först få prova på att rida i grimma med tyglar, just för att få en bild över hur det är att rida utan bett. Bara detta kan vara en stor omställning för många ryttare.

Så, BYT TRÄNARE till nån som kan ge dig självförtroende och låter dina och hästens behov gå i första hand och som ser att du är osäker osv. och kan hjälpa dig att ta dig ur osäkerheten.
Skit i att hon är din granne. Det är din häst!

Ok nu har denna tråd hamnat i ett slags dödläge. Ett läger som säger BYT tränare och ett läger som säger VAR GLAD för din tränare. Ingen av oss som skriver här känner vare sig dig eller din häst egentligen och ingen av oss kan därför hjälpa dig att hitta det svar som är rätt för just dig och din häst.

Min tanke kring det hela kvarstår och jag vill än en gång nämna den. Om du pratar med din tränare (jag förmodar att det är en skapligt vuxen människa?) och berättar mer om hur du tänker, vad du har för målsättningar och önskemål och vad du är rädd för etc. samt även framhåller just att du skulle vilja börja med lite uppsuttna övningar nu så kanske det hela ger sig automatiskt?

Ofta är det ju så att människor missförstår varandra eller väljer att missförstå för att det egna sättet är det som man själv tycker är det bästa. Om din tränare vill hjälpa dig så kommer h*n att anpassa er träning utifrån det du har berättat och i de delar h*n inte håller med dig kan h*n förklara lite ytterligare så att du blir delaktig i upplägget. Det tycker jag är det bästa sättet.

Kommunikation är nyckeln till nästan allt!!!

Lycka till - jag hoppas och tror att du och din häst kan få det kanon med rätt hjälp och vägledning. Ung häst eller gammal häst, ibland vet man bara att det stämmer med just den individen och det skall man glädjas åt, speciellt när man redan har bestämt sig och köpt hästen.

Jag vill inte låta som att jag tycker hon är dum! Jag tycker aldrig att någon människa är dum pågrund av sina ideer. Men jag vill bara veta vad andra tycker om just dom här ideerna och om dom verkar bra. Jag är som sagt väldigt osäker, jag litar inte på någon och av nån anledning så trodde jag att jag skulle få hjälp här och bli mer säker på det jag håller på att träna nu. Men istället får man framstå som en elak människa som snackar skit om min tränare:(

Jag har en hel del åsikter om NH och en del andra "metoder". Det finns alltid de som är väldigt duktiga inom sitt område MEN jag har svårt för de som blir "fanatiska" och fördömmer alla andra sätt som "fel".

Ts verkade ju inte var på samma linje som sin tränare därför tyckte jag att hon skulle byta tränare.

Har stött på en hel del NH tränade hästar och min erfarenhet är att de hästarna inte är lätthanterliga utan mer i avsaknad av egen vilja, avtrubbade.

Hade själv en extremt svårfångad ponny och av en händelse diskuterade jag detta med en person som visade sig hålla på med NH. Hennes tips var att jag varje gång hästen kom nära så skulle jag jaga bort den med hjälp av ett långt grimmskaft, på så sätt så skulle den "lära" sig att bli fångad, det var nog bland det dummaste jag någonsin hört:eek::eek:.

Jag gjorde istället på "mitt" sätt och 1 månad senare kunde man alltid ta hästen på en gång och det var sedan inga problem mer.

Däremot har en kompis till mej använt en kille som höll på med NH när hon skulle lasta sin svårlastade unghäst och det vart ett mkt bra resultat.

Man kan väl för övrigt lära hästen att gå på saker eller vänja sig vid saker utan att använda en speciell metod. Man får väl anpassa sättet efter hästen. Har man dessutom en tävlingshäst i hoppning/dressyr eller liknande så vill man ha en häst som är känslig och reagerar, man kan lära den att reagera på rätt sätt.

Jag svarar bara i en tråd utefter den info man får i tråden, inte orkar man sitta och läsa TS alla andra trådar och inlägg.

Använd sunt förnuft och bli inte "frälst"

Jag har tittat på andra ÄLDRE hästar men ingen som jag fastnat för. Dom hade gamla olater som satt långt in i ryggmärgen på dom och som troligtvis skulle vara jätte svårt att bli av med. Så hittade jag denna underbara oförstörda individ som inte hade fått några olater eller liknande. Och jag ångara inte en sekund att jag köpte honom.
Så att bara för att jag är en fegis så betyder inte det att jag inte kan passa bra ihop med en unghäst. Då är du väldigt okunnig och måste ha träffat hemska unghästar om du tror så.

Jag vill inte låta som att jag tycker hon är dum! Jag tycker aldrig att någon människa är dum pågrund av sina ideer. Men jag vill bara veta vad andra tycker om just dom här ideerna och om dom verkar bra. Jag är som sagt väldigt osäker, jag litar inte på någon och av nån anledning så trodde jag att jag skulle få hjälp här och bli mer säker på det jag håller på att träna nu. Men istället får man framstå som en elak människa som snackar skit om min tränare:(

jag håller med Schelin_j - bara du kan svara på vad som är rätt. Jag kanske bidragit att ge dig ett perspektiv som du kan använda i dina beslut, dvs som du kan använda av alla svar duf ått, att väga för och emot, vad som kan stämma eller ej, vad som kan vara ett litet korn av sanning osv osv.
tycker du ska prata med din tränare. Hellre än att diskutera hennes brister och det du har emot det hela, här.

ang. dina sista antaganden ang. min inställning till att du köpt en unghäst, så är du helt ute och cyklar.
jag tror inget över huvud taget av det du antyder. Jag har nog lite mer erfarenhet än du dock ,så okunnig betackar jag mig för runt det hela. Har haft och utblidat en hel radda och ingen av dem har varit ngt annat än det du beskriver, dvs trevliga fina individer. Var får du att jag skulle ha träffat dåliga unghästar? det jag säger är att är man rädd så ska man inte tro att en snäll unghäst för den skull alltid är snäll. De är unga och barn - dessutom djur. därmed kan de reagera och agera på sätt man inte alltid kan räkna hundra med, eller förutse.
har aldrig kommenterat ditt unghäst köp annat än att unghästar kan agera o-planerat lite oftare än andra äldre hästar. är man rädd för det osäkra så gör man bättre i att skaffa sig en äldre trygg sak.
nu kan du glömma hela den biten för om du hittat en unghäst du trivs med och känner dig trygg med så är det bara att gratulera. du behöver inte på intet sätt gå i försvars ställning om det funkar för dig. du har HELT överreagaret och dessutom totalt missläst mig om du tror att jag kritiserar din häst!

Brister?! Hon har inga brister i mina ögon! Hon är en underbar människa. Därimot så är jag orolig för att alla hennes ideer inte passar mej. Men så tycker jag även om människor som står mej betydligt närmare.

Jag tycker därimot att det är lågt av dej att komma här och börja prata om mitt val av häst när du aldrig ens träffat honom.

Antingen tar du tag i det här själv och pratar med instruktören eller så gör du som hon säger och "går hela vägen". Som jag sagt tidigare, hade det varit jag hade jag inte haft den här tränaren länge till. Visst, hon har kanske hjälpt dig i det mesta, men det finns tränare som kan hjälpa dig mycket bättre och som du inte ens behöver ifrågasätta. Det verkar som att du inte trivs med tränaren öht, och varför inte bara byta? Jag tycker även som vissa andra att det är bättre att prata med personen ifråga istället för att fråga oss, det är ju bara du som själv kan känna hur det känns. Jag tycker att man ska trivas till 100% med sin tränare, och kunna ha en kommunikation sinsemellan. Det verkar inte ni ha.

Och hur mycket vet och kan du exakt om min rädsla?
Det jag är rädd för är hästar som sticker, som man inte kan få stopp på alltså. och det kan även en äldre häst göra, det har vi ju ett riktigt bevis på när man ser min fjording på 15år. Därimot hästar som hoppar och skuttar men som går att få stopp på har jag inte alls lika mycket emot. Och som INTE springer över mej, trycker in mej i väggar och liknande. Och det gör absolut inte min unghäst, han är en otroligt försiktig herre(både på gott och ont). Men han kan vara lite fjantig när vi går på promenad och kollar väldigt mycket på grejer och sånt. Men det är vi i full gång med att träna bort.

Japp jag har tagit tag i det nu. Imorn ska jag åka kolla på när hon och hennes andra elever tränar sina hästar och förhoppningsvis kommer jag få en annan inställning och få mer insperation och kanske förstå vissa saker bättre. Har även pratat med henne en timme i telefon nu precis och det känns redan en aning bättre och jag förstår mer.

Givetvis ska du rida din häst, det är väl därför du köpt den? Ju läger du väntar med ridningen dessto mer osäker kommer du bli. Då du redan är lite rädd av dig, kommer det inte bli bättre när du har en häst som har överskottsenergi till max, bara för att du låter din sk.NH instruktör bestämma.

Tänk på att det är din häst oavsett ålder på den, antar att den är köpt som ridhäst, inte som en fjanta runt från marken häst?

Har sagt det förr o säger det igen, din sk instruktör är inte seriös.
"Riktig" NH ska kunna kombineras med ridning, såpass insatt är jag.

vad bra att du är nöjd och det funkar.

bra också att du pratar med din "tränare". det är hundra ggr bättre än att skriva här - av precis samma anledning som du ställer frågan till mig "vad vet jag". svar. ingen här kan svara på dina frågor eller göra bedömningar - det kan bara du, genom att prata med din tränare bland annat. det är allt jag har avsett att säga hela tiden, att jag tycker det är fel att posta trådar på internet snarare än prata med tränaren. BRA att du nu tagit tag i saken.

Jättebra. Hoppas allt löser sig för dig!

Tänk på att det är din häst oavsett ålder på den, antar att den är köpt som ridhäst, inte som en fjanta runt från marken häst? Förstår du inte varför man använder sig av markarbete?

LIA

Jag förstår tanken.
Din instruktör vill bygga en bra stabil grund, så kommer all annan ridning att gå hur lätt som helst.
Och så är det nog.
Jag tränar PNH och med unghästen följer vi ganska bra utvecklingsstegen vid inridningen.
Men när det gäller min ridhäst vill jag ju som du säger även rida lite "vanligt" också. Ibland är det bara astrist med all denna markträning. :crazy: Så jag gör det, men i all ärlighet känns det faktiskt att det inte går lika fort fram med ridhästen nu som med unghästen. Skulle tro att det är för att jag inte är konsekvent och gör lite som jag vill..

Man får väga för- mot nackdelar, men nog tycker jag att du ska kunna rida lite iaf ;)

Lycka till!

asch jag skulle sätta på hästen vanlig utrustning och rida på den! sen kan du juh träna på tränarens vis på hennes tärningar och lite på sidan om de!
tror hästen mår bäst av att ridas

Tycker nog du ska prata med din tränare, och berätta hur du känner.
Och vill du rida, så rid då.
Om hon skulle se dig, så säg bara " men det är min häst, jag rider den om jag vill. "
Så skulle jag lugnt ha svarat, hon kan inte bestämma över dig.
Men hon kan ge dig tips och råd, hur du ska gå tillväga.
Men du behöver inte göra så som hon säger, om du inte är intresserad av de.
Utan rid, om du vill.
Och har han gått på handikapsridning som 3åring, bör han ju vara väldigt lugnt.
Om det inte hänt något efter eller så.
Tycker du ska börja rida din häst, och ha kul :)
Ut o rid med dina kompisar nu, ha det så GRYMT kul med din häst nu.
Och upp på hästryggen med dig, och bli lite kaxigare.
De är alltid bra, ha det så bra!

Förstår du inte varför man använder sig av markarbete?

LIA

Jo då, jag menar inte att markarbete inte är bra. Men har man köpt en ridhäst så tycker iaf jag att man även ska rida den, alltså inte bara arbeta från marken.

KL*

Jag vill lära mej det här och jag tror att det kan vara bra för att få en säker häst som jag vill ha. men jag tycker att jag kanske borde kunna blanda ridning och markarbete? Vad kan ta skada om jag gör det? bara för att jag börjar rida så betyder ju inte det för min del att jag ska sluta träna på alla dom här grejerna från marken.

Vet inte hur gammal Du är men apropå vad Du skrev om fjordingen: Fjordingar är urtuffa arbetshästar för VUXNA, skall helst jobba en massa timmar per dag för att må bra som om den drar iväg med Dig eller går rakt över dig så är det "bara" normalt beteende för en uttråkad och ickearbetande fjordis. (De kan också vara väldigt trevliga men med kunniga vuxna ägare, detta om ngn fjordisägare blir sur och jag gillar fjordisar). När det gäller din unga häst, ut och rid den i lugn och ro - MED KOMPIS - för din egen trygghetsskull och fortsätt träningen som vanligt även om jag nu tycker Du har en märklig tränare. Eftersom hästen är inriden så kan den ju det och du rör inte till det. Hästar kan både dressyr och hoppning, både ridas med och utan utrustning.

Jag är snart 18.

Okey, Då skall jag "mamma" dig lite ... Ha roligt med Din häst, rid ut med kompis, njut i vackert höstväder eller i härlig snö. Mina töser (den yngsta är 17) rider alla på ngt. sätt. Den älsta gillar barockridning och Branderup, nr 2 har visserligen flyttat hemifrån men hon tävlade hoppning en hel del tidigare, nr 3 promenadrider i solen ibland. Jag har ridit hela mitt liv, min mamma red och mormor red damsadel. Det finns inte bara en väg utan flera. Hitta din egen väg men både Du och hästen behöver glad ridning, man skall kunna "sova" på hästen, sitta och sjunga falskt, hoppa av och fika ute i skogen i solen och hämta posten från hästryggen på vägen hem. Har Du ingen annan vuxen granne eller kompis att umgås med på hästryggen ??

Nu har jag snart haft min häst i 2 månader och som många vet har jag tränat NH för instruktör. Och jag har fortfarande inte fått rida på honom. Har alltså haft hästen i 2 månader och har inte ens satt en sadel på ryggen på honom(ok, jag fuskade en gång och hoppade upp på honom och då fick jag en ordentlig tillsägelse utav instruktören som råkade se det). Vi har som sagt tränat NH från marken och det har funkat jätte bra, hästen har fattat vinken och alla övningar funkar utmärkt och hästen verkar i mina ögon se mej som en ledare. Har även skrämmseltränat med plastpåsar, presseningar och allt möjligt utan problem. Instruktören har även varit mycket sjuk så det har dragit ut ännu längre på tiden. Hon nämnde något sist om att jag skulle få hoppa upp om några veckor med repgrimma och en tygel, men jag vill rida på vanligt sätt som jag(och hästen också) alltid har gjort med träns och två tyglar. Hon säger att jag kommer få igen allt senare om jag gör allt det här nu, men jag börjar tappa tålamodet och jag tycker att hästen borde få ordentlig motion snart. Jag längtar så otroligt efter att få börja rida dressyrlektion med mina kompisar men det verkar ju som det kommer dröja evigheter. Och alla tjatar på mej hela tiden "varför rider du inte på honom?" och liknande.
Men vill heller inte sluta träna för instruktören eftersom jag är så rädd för att något ska gå fel som det gjorde med min förra häst....
En anledning till att jag fick hästen av mina föräldrar var att jag skulle börja träna ordenligt och rida lektioner nu i höst för att inte drabbas av min vanlig höstdeprition som även brukar öka på min panikångest när jag sitter mycket hemma, men eftersom jag inte får rida så tränar jag ju bara på dom här lätta, tråkiga övningarna här hemma och kommer inte hemifrån.

Snälla peppa mej!

Hm...låter som en rätt uttjatad NH metod...man får lätt intrycket av att man aldrig kommer upp på ryggen. En metod som jag personligen inte tror på...lite av varje under hela färden är mer en metod att rekommendera...varför inte kombinera markarbete och ridning)):confused:

vet du , ja ska ge dig några tips på vägen....

va ja har förstått av att läsa det du skrivit har du köpt dig en unghäst. dina erfarnheter gör att du är lite rädd och tillbakadragen i din hantering med hästar och har sökt hjälp för detta. du är ävwen rädd att hästen inte ska tycka om dig och stöta bort dig.

du gör helt rätt. ta till dig av den hjälp du får av din tränare om du anser att det är en hjälp! hon ska inte berätta för dig hur du ska sköta och umgås med din häst om det inte känns rätt för dig! detta är en individ du kommer att ha kvar hos dig i kanske 20 år till, så du gör rätt i att vara försiktig med den.

träna upp ditt självförtroende med hästen. gör saker du inte tror att du kommer att klara av. på det sättet kommer du att se att du klarar saker du inte trott va möjligt. glöm inte det du lärt dig. sätt stolthet i dessa saker. även om dom kan ses som löjligt i andras ögon, kanske det är en jättesak att klara för dig! minsta lilla sak som går bra gör att du växer som människa och blir stakare. detta i sin tur leder till att du får en helt annan utstrålning. hela du kommer att börja lysa av de egenskaper en naturlig ledare har; lugn, klokhet och styrka. detta kommer att göra att hästen vill följa dig. när du tänker tankar som "åh, ja törs inte, tänk om hästen slutar tycka om mig" kommer den att göra det, eftersom du då utstrålar feghet och osäkerhet. vem följer en sådan människa?

ta en titt på de duktigt hästmänniskorna i din närhet. vad utstrålar de? feghet? styrka? en NH-hantering är helt värdelös, om du inte får med dig det grundläggande, en självsäkerhet. egentligen spelar det ingen roll vad för slags träningsfilosofi du tillhör, har du inte styrkan och tilliten till dig själv kommer hästen inte heller att få det.

lyssna på dig själv. är det rätt, fortsätt. känns det fel, gör rätt istället.

Hur pass motiverad är du att satsa på NH-delen?
Det brukar alltid bli bättre av att satsa helhjärtat på en sak om man ändå ska hålla på och vill "lyckas", se till att grunderna sitter åtminstone innan man börjar förvirra hästen med annat.
Gör du det bara för skojs skull eller för att få ett visst resultat så håller man på tills man känner att man kommit så långt man vill/tills det inte känns som "för skojs skull" längre :p

Några andra exempel:
Vet en tjej som red centrerad ridning i 2 år och som ännu inte kommit till att få "inverka" på hästen utan öva på att ta kontroll över varje kroppsdel på sig själv separat. Det kan låta som skitlänge, men hur länge håller genomsnittsryttaren på egentligen? Ett par-tre år för att verkligen befästa en bra sits gör ju att man får himla mycket gratis senare i ridningen, att man kan koncentrera sig på ridningen utan att störa hästen. Jag har t ex ridit ca 11 år och anser mig för tillfället ha kass sits och nu har man kommit till den nivå att man vill ha resultat (för att man vill nå en viss standard/grundnivå så fort som möjligt :angel: )och istället sitter jag och fåfängt försöker fixa min sits OCH hästen samtidigt... = pannkaka! :p
Likaså har jag hört en AR-tränare som har som måttstock att det ska ta ca ett halvår för ryttaren att lära sig varje skola. Och skolorna är ju "grunden", AR-ryttare brukar ju dessutom ha dille på att ta en gångart i taget och gå vidare först när alla skolor sitter i den lägre gångarten. I den takten skulle man väl ha "lärt sig" galoppfattningar efter 3-4 år :rofl:
Och det låter skitlänge, men frågan är om det inte ÄR så lång tid det tar om man ska lära sig rätt från grunden? Bara att vi ofta har missat mycket i grunderna från början och då måste börja om för att sätta grunderna, men inte är tillräckligt tålmodiga för att verkligen befästa en sak innan vi går vidare...

På ridskolor t ex så verkar det vara många som får börja med skänkelvikningar och början till öppna redan innan man fått en bra balans och avslappning/sökning framåt-nedåt i hästen. Vilket känns rätt meningslöst eftersom en öppna kan variera så otroligt mycket i kvalitet, och det är knappt så jag skulle kalla många öppna för just "öppna" utan snarare - rida hästen felböjd på ett annat sätt i en för hög form :angel:
Och vad är vitsen med att hoppa högre än 50-60cm innan man har lärt sig anpassa hästens steglängt, sätta hästen i balans, hålla sin egen balans och kroppskontroll över och mellan hinder, kunna taxera hyfsat. Det enda man lär sig lär ju vara att flänga runt en bana och komma undan med det så länge man inte river? :crazy:

Så- kvaliet i den kvantitet det behövs. Inte fusk-inlärning.
Men sen beror det som sagt på vad man VILL GÖRA. Känner du att NH-träningen inte är något du vill hålla på med i längden, att du är för omotiverad, så skippa den då.
Och visst kan man göra flera saker samtidigt, ha flera järn i elden, men vill man verkligen satsa på att lära sig en sak så känns det ju taskigt att vara på nybörjarstadiet inom flera olika områden samtidigt med samma häst.

KL*

Jag var precis iväg och kollade när hon tränade en tjej, hon hade även med sej sin egen häst som hon hanterade lite från marken samtidigt.
Visst blev jag inspererad när den där lilla tjejen red runt på den stora fjordingen och styrde, stannade och backad genom att bara snudda lite i halsringen som hästen hade runt halsen:love:

Tror att det som oroar mej mest är pengar. För att få börja rida snart så måste jag ligga i och träna hos henne(och självklart träna själv hemma också) och det är ändå 200kr per gång och just nu har både jag och familjen ont om pengar. Jag har ju tre hästar men skulle egentligen bara haft 2 eftersom fjordingen skulle ha tagits bort för flera veckor sen, men det har ju fått vänta. Och tre hästar är dyrt. Har varit mycket annat nu också, spisar som gått sönder, massa veterinär besök och bilar som krånglat.:(
Så tror att det är det som innerst inne stör mej. För det känns ju som att om jag ska "gå hela vägen" så måste jag ju ha ganska mycket hjälp av henne i början när jag ska rida och då blir det ju några gånger i veckan och då springer det iväg i pengar:( Köpte ridhuskort idag också och det gick på 1000:-:o )

Likaså har jag hört en AR-tränare som har som måttstock att det ska ta ca ett halvår för ryttaren att lära sig varje skola. Och skolorna är ju "grunden", AR-ryttare brukar ju dessutom ha dille på att ta en gångart i taget och gå vidare först när alla skolor sitter i den lägre gångarten. I den takten skulle man väl ha "lärt sig" galoppfattningar efter 3-4 år :rofl:


i mitt fall är faktiskt detta sant. inget att skratta åt. :angel:
vi har tränat AR i snart ett år, dock inte jätteofta, men grunden har vi iallafall tränat varje gång vi ridit ut. först NU kan karisma sätta benet under sig i mer än ett varv på volten. Nu kan kan hon även flytta sig åt sidan med hjälp av sitsen. först NU har vi börjar om på nytt igen, fast med traven. och nu kan hon hålla ungefär ett halt varv i rätt form, dock bara i det bra varvet.

obs att detta edanst gäller på planen. ute i skogen travar och galopperar vi på i samma fina travhästanda som alltid.

va ja vill säga är att grunden är allt. alla som nån gång gått på komvux eller universitet eller t.o.m gymnasiet vet att nyckeln till att ta ett bra föredrag eller skriva en bra uppsats är att lägga tid på förberedelser. så mycket som upp till 90% faktiskt. men för det får man ju inte glömma att ha kul på vägen. :banana:

men måste du ta hennes hjälp så ofta då?
kanske räcker med en ggr/månad?

du måste få lite tillit till dig själv tjejjen! ja vägrar att tro att du är så svag och lättstyrd som du omedvetet ger sken av att vara!!!!!!!!! nejdu, klappa dig själv på ryggen och ge dig ut med hästen på egen hand.

ett ex; ida lastade ja min häst, åkte ner till ridskolan, red 20 min i manegen, lastade och åkte hem. allt detta själv. bara för att gav mig f*n på att ja minsann skulle klara det själv. och det gick ju hur bra som helst. som sagt, låter kanske inte så häftigt i en tävlingryttares öron, men med tanke på att ja inte ens våga rida ut för 5 år sen, är detta en jättestor sak för mig.

du kan, bara du ger dig f*n på det.
*hejjahejja*

Givetvis ska du rida din häst, det är väl därför du köpt den? Ju läger du väntar med ridningen dessto mer osäker kommer du bli. Då du redan är lite rädd av dig, kommer det inte bli bättre när du har en häst som har överskottsenergi till max, bara för att du låter din sk.NH instruktör bestämma.

Normala hästar som får lagom med energi i fodret TAPPAR kondis och får inte alls överskottsenergi. Ju längre desto bättre om de ändå ska ställas av och börja från scratch (vilket man såklart inte vill om hästen har fin ridmuskulatur innan, men om man SKA börja om :p ). Sen tror jag nog få personer blir mer rid-osäkra för att man inte ridit på ett tag. Jag personligen blir mer ridsugen, fast man tappar såklart lite teknik och sits.


Tänk på att det är din häst oavsett ålder på den, antar att den är köpt som ridhäst, inte som en fjanta runt från marken häst?

Hmm... vad man än ska använda till så "fjantar" man väl runt från marken en hel del från början för att sätta grunder?
Varför skulle det vara fel att göra om grunderna om man tycker de varit bristande från början?
Gillar mest inte uttrycket "fjanta runt från marken" då man kan utföra himla mycket i utbildningen från marken.
Jag skulle personligen gärna jobba betydligt mer från marken än jag gör idag (nu 1-2 gånger/vecka ena kusen 2-4 ggr/vecka andra kusen) men känner att jag inte är tillräckligt duktig själv och inte vill jobba för mycket utan tränare som kan kolla att jag gör rätt.

Har sagt det förr o säger det igen, din sk instruktör är inte seriös.
"Riktig" NH ska kunna kombineras med ridning, såpass insatt är jag.

Inridning då?
Om tränaren anser att det är den absoluta grunden - hantering från marken/inridning som felas, är det då inte bättre att göra om och göra ordentligt? Och varför riskera att förstöra det jobb man lägger ner av att avancera för tidigt?
Klart det kan kombineras med ridning. Men olika läror har olika steg i utbildningen och olika prio. För att få något vettigt resultat bör man följa dom hyfsat.
I Parellis system så rider man ju hästen rätt tidigt MEN först bör vissa grunder från marken sitta (för att hästen inte ska bli rädd och för att lättare förstå signalerna) och första steget är inte att rida utan att lära sig åka.

Förstår inte varför folk så gärna vill ha kvar kakan och ändå äta upp den.

Klart det kan kombineras med ridning. Men olika läror har olika steg i utbildningen och olika prio. För att få något vettigt resultat bör man följa dom hyfsat.
I Parellis system så rider man ju hästen rätt tidigt MEN först bör vissa grunder från marken sitta (för att hästen inte ska bli rädd och för att lättare förstå signalerna) och första steget är inte att rida utan att lära sig åka.

Förstår inte varför folk så gärna vill ha kvar kakan och ändå äta upp den.

absolut. Men det finns också ngn slags "lagom nivå" där det hela inte behöver gå till extrem nivå åt endera eller andra hållet.

Känner igen lite av ditt tänk runt att inte behöva galoppera din häst här. av rädsla att "förstöra" saker osv? Och att inte behöva galoppera över huvud taget pga obehaget du känner runt det?

i mitt fall är faktiskt detta sant. inget att skratta åt. :angel:
vi har tränat AR i snart ett år, dock inte jätteofta, men grunden har vi iallafall tränat varje gång vi ridit ut. först NU kan karisma sätta benet under sig i mer än ett varv på volten. Nu kan kan hon även flytta sig åt sidan med hjälp av sitsen. först NU har vi börjar om på nytt igen, fast med traven. och nu kan hon hålla ungefär ett halt varv i rätt form, dock bara i det bra varvet.

obs att detta edanst gäller på planen. ute i skogen travar och galopperar vi på i samma fina travhästanda som alltid.

va ja vill säga är att grunden är allt. alla som nån gång gått på komvux eller universitet eller t.o.m gymnasiet vet att nyckeln till att ta ett bra föredrag eller skriva en bra uppsats är att lägga tid på förberedelser. så mycket som upp till 90% faktiskt. men för det får man ju inte glömma att ha kul på vägen. :banana:

Ja alltså, ta det inte som ett hånskratt, snarare åt hur illa det LÅTER när man börjar tänka på det viset.
Har själv bestämt mig för att vänta med galoppen på nuvarande kusen (tänkte testa galoppfattningar åtminstone för att lära in själva kommandot, men kusen blev alldeles för stressad så det kändes inge bra) och jag misstänker att vi kommer få gå den långa vägen. Massor med grunder som brister.
Andra kusen "kan" galoppera men får rätt kass kvalitet trots att jag vet att han kan bättre. Förmodligen för att man galopperat lite för mycket för tidigt. Så där vet jag iaf att galoppen sitter, MEN jag tror det skulle kräva ännu mer grundjobb för att faktiskt få till en bra galopp än med den andra kusen. För att den har kass kroppskontroll, teknik, balans, inte så bra bärighets-exteriör utan är mer naturligt påskjutare, väldigt lätt blir spänd/låst i ryggen osv.

Det jag menar var ju lite det, att några år inte ÄR så mycket om man satsar på kvalitet.
Kvantitet är INTE att ta 3-4 år på sig med galoppfattningarna om man faktiskt får till dom bra sen. Eller att sitsträna 2-3 år innan man börjar "rida" på riktigt.
Kvantitet är att rida samma häst 5-6 år och ändå få till halvdåliga- dåliga fattningar och halvdålig -dålig galopp och inte vara på väg åt rätt håll. Och att ha ridit 11 år och nästan få sämre sits med tiden än tvärtom :angel:

Men om jag nu ska lära mej rida på det sättet hon lär ut vilket verkar vara en självklarhet för att få en säker häst som man kan styra med en sytråd runt halsen så MÅSTE jag ju träna för henne. och ska jag då bara träna för henne 1/månad så tar det ju evigheter innan jag kan rida ordentligt. Jag vill ju rida såpass mycket för henne att jag sedan klarar mej själv och har massa grejer jag kan göra.
På första RIDlektionen kanske jag bara får träna på skritt-halt-skritt-halt. Ska jag då vänta en hel månad på att få lära mej mer så att jag kan göra mer så tar det ju evigheter. Men det blir så attans dyrt! När jag red min fjording så red jag lektion(för vanlig dressyrtränare) 1/månaden så det skulle jag vilka göra nu också men det kommer ju inte kunna funka fören jag kommit längre fram så jag har något jag kan träna på när jag är hemma.

Hjälp, det känns som jag är nybörjare på nytt och att mina 10år inom hästeriet är som bortblåst:eek:
Känns som jag ska börja lära mej rida helt på nytt.

Nu var väl denna hästen redan inriden

Nu är jag inte riktigt med. Kan du inte träna själv på samma sak som ni har gjort på träningen? Hon kan väl visa dig hur du ska göra.

Jo självklart. Men jag måste ju få tillräckligt mycket att träna på så att jag "klara mej" en hel månad. Känns ju ganska onödigt att sitta och nöta några enkla småsaker i en hel månad. Hon kan ju inte lära mej ALLT på en timme. För det verkar som att jag inte kan blanda in min "vanliga" ridning eftersom jag inte får ha träns på honom utan bara repgrimma och en tygel. Så jag ska helt enkelt "börja om från början".

Återigen - jag kan inte svara på hur du "ska" göra... men så här gör jag.

Jag har en fyraåring som är under utbildning. Vi tränar AR för en tränare, än så länge bara från marken. MEN jag kör honom en hel del för konditionens skull. Och jag rider eller låter någon annan rida ibland också.

I de få ridpassen "låter jag bli att träna" - det vill säga jag mer eller mindre bara åker häst. Dock skall han förstås stanna på kommando och gå framåt på kommando. Jag använder dock i huvudsak röstkommandon till det, jag vet ju att han kan dem eftersom jag kör honom. Ridningen syftar alltså bara till att han skall bibehålla den där känslan av att ha någon på ryggen.

Körningen tränar vi lite i. Inte jättemycket utan mest röstkommandon och att han skall ta tömtagen på ett bra sätt. Att jobba i rätt form etc. får komma senare - det lägger vi till vartefter vi kommer framåt i träningen från marken.

Kan du inte höra med din tränare om ni inte kan ha ett liknande upplägg? Alltså att du börjar rida men bara rider på mer eller mindre lång tygel - skrittar ut i skogen och kanske pysslar lite med att kontrollera att hästen "minns" de olika gångarterna. Bara har det mysigt, inte tränar på något särskilt.

Då kan du rida lite men ändå fortsätta utbildningen...

absolut. Men det finns också ngn slags "lagom nivå" där det hela inte behöver gå till extrem nivå åt endera eller andra hållet.

Fast då beror det ju helt på vilken tränare/lära man vill följa eftersom vissa är mer extrema än andra. Det relevanta tycker jag är att man faktiskt ger det en ärlig chans, att man försöker ta allt i rätt ordning, sätta grunder. Tror att tränarna i regel vet bättre hur man ska gå tillväga än eleverna, om då tränaren anser "det är för tidigt", då tror jag att tränaren vet vad h*n pratar om (med undantag, men rötägg eller såna som inte kan individanpassa finns det alltid). Det tycker jag också tyder på en ivrig elev som gärna vill hoppa över grunder, vilket tränare såklart försöker motverka. Jag är själv sån, skulle helst öva piaff med pålle nu istället för att öva på stillastående :angel: men förstår ju att om grunderna inte sitter kommer de märkas mer och mer ju längre man kommer och bli svårare och mindre motiverande att rätta till i efterhand.

Känner igen lite av ditt tänk runt att inte behöva galoppera din häst här. av rädsla att "förstöra" saker osv? Och att inte behöva galoppera över huvud taget pga obehaget du känner runt det?

Alltså, nu tar vi i lite mycket här! ;) För det första så är jag inte "galopprädd" i den bemärkelsen, på hästar som "kan" galoppera tycker jag inte det är någon stor grej. Min rädsla av att förstöra saker är en annan femma, men det KAN ju också vara så att det kommer från situationer där det gått för fort framåt och man insett att "shit, nu har jag förstört grunderna, tillbaka till ruta ett!" eller ännu längre tillbaka än ruta ett :angel: hör nog ihop med det där att inte vilja rida för vilken tränare som helst och inte vilja att vem som helst rider på hästarna, för även om hästen utåt sett ser "bättre" ut så sätter jag så oerhört stor fokus på hästarnas inställning och ens egen känsla i ridningen att det skulle kännas meningslöst om hästen är anti/känns stressad/måste korrigeras konstant.
I det här fallet så lyssnar jag på spärrarna i huvudet. Bara för att det skulle GÅ att göra ditt och datt - är det värt att göra det om det är "för tidigt"?

Det här med "spärren" syftade jag i första hand på rädslan för resultatet man kan få när man vågar gå över gränsen (fatta galopp för första gången t ex, inte alltför ovanligt att få till bocksprång eller ostyrsel eller en brassande häst) så att jag inte "vågar" ta mig över gränsen. Fast det kan vara rätt stor skillnad från häst till häst och hur kontrollerat det känns i övrigt.

Nu var väl denna hästen redan inriden

Okej.
Om du lärt hästen gå i grimskaft men hästen ändå går dit den vill, skulle inte du då anse att den behöver läras om?

Om man vill förändra något måste det i regel börja med grunderna. Båda senaste hästarna jag skaffat har varit inridna (den ena riden ca 10 år, den andra 3) och ändå har jag gått in med inställningen att de så gott som måste ridas in på nytt (bortser från grunder som redan sitter bra, t ex sadelvana, och det som för den hästen redan är utmärkt). Varför? För att jag inte var riktigt nöjd med hur hästarna var ridna och för att jag ville ändra så mycket att det var lika bra att börja om från början. Visst hade man kunnat göra en hel del ändå, men allt hänger ju på vad man prioriterar -förra ryttaren kan ju ha prioriterat totalt andra saker och brister uppstår i det man själv sätter högt.
Egentligen sker ju nästan inga större förändringar i finliret, utan majoriteten i grunderna. Ska man ändra på något så är det alltså därifrån man utgår. Men så stannar man ju olika lång tid på olika grunder beroende på vad som behöver jobbas på och vad som redan sitter hyfsat. En del checkas bara av medans man fastnar på annat i veckor/månader/år.

Kan såklart inte klassas som inridning mer än i enstaka fall där grunderna är såpass dåliga, men byter man inriktning kan denna grundträning bli minst lika omfattande som inridning.

Det låter ju ändå som att du vill satsa.
Om du granskar dig själv - tror du att du skulle klara av att utvecklas lika bra om du:
1. Rider mindre sällan, och därmed inte ha någon som kan kolla att du gör rätt, och får färre uppgifter.
2. Blandar in annat. Skulle du fortfarande kunna sära på träningen eller finns det risk för att du blir inkonsekvent/hästen blir förvirrad? Eller att det plötsligt känns enklare att bara göra det man känner för och slutar fokusera på hemläxorna?

Vill du satsa och har råd så skulle jag helt klart tycka det är värt att träna flera gånger i månaden. Åtminstone varannan vecka. Är såklart skillnad på en tränare som tar 1000:- plus per lektion mot någon som tar ett par hundra, är det en "dyr" tränare kanske man får skaffa en lite billigare vardagstränare eller försöka gå ihop ett gäng likasinnade så ni kan kolla varandra mellan träningstillfällena.

Med tanke på hur mycket du tränat nu - känns det som att du VILL fortsätta utvecklas i samma takt, eller kan du nöja dig med halvfart och lägre prio?

Det var väl ändå inte hästen som var ouppfostrad, utan Ts som ville bli lite mer säkrare i hanteringen av sin häst.

Tycker inte det är fel att rida en inriden häst, sen att man kan träna lite NH vid sidan om, ja visst. Men varför enbart träna hästen från marken när man VILL rida?

Jag vet inte, men kanske finns det många som skaffar sig en ridhäst, för att enbart hantera den från marken, inte vet jag.

Okej.
Om du lärt hästen gå i grimskaft men hästen ändå går dit den vill, skulle inte du då anse att den behöver läras om?
.

Den här hästen är OTROLIGT väluppfostrad, jag har haft honom i 2 månader och han har inte gjort något som jag anser vara fel. han har inte tagit ett enda steg att försöka "bestämma" över mej utan han har redan från början accepterat att jag är ledaren. I mina ögon iaf, min tränare har även gett oss beröm för att vi gett bra resultat så här långt.

Jag vill att det ska gå så fort som möjligt för jag har dåligt tålamod men ändå ska det gå så säkert som möjligt. Jag vill inte haffsa ihop nått som jag kanske får ångra senare, men vill ändå inte slösa med onödig tid som går att spara in utan att försämra resultatet.
Anledning till att hon nog inte vill att jag rider är väl att det inte ska hända något. Att hästen ska bli rädd för nått så att jag åker av, att hästen får för sej något och jag tappar kontrollen(då stiger ju hästen väldigt mycket), eller något liknande. Tränar jag för henne ordentligt och gör allt "som man ska" så kommer det förhoppningsvis aldrig hända något och då får varken jag eller hästen några dåliga minnen. Vad tror ni om det?
Det kan ju hända att jag gör ett misstag om jag hoppar upp nu, som kan göra att något blir förstört(hästen tappar förtroendet eller inser att han har en chans att bestämma över mej eller jag blir rädd t.e.x) och det är ju lättare att se till att inte det händer än att "laga" det i efterhand.

Alltså, det där exemplet med en häst som inte går att leda i grimskaft var INTE riktat till dig, det var ett exempel på när man kan vilja lära om något från grunden fastän det blivit inlärt från början.
För att dra parallell till NH så är det ju DU som människa som ska lära dig och även lära om (för hur många hanterar så "normalt sett" utan att ens hört talas om NH? :p ) och där brukar det finnas massor med grunder att jobba på oavsett hur lättsam hästen är.
Det är DEN biten jag tycker du ska vara noga med, att du känner att du behärskar detaljerna och känslan innan du går vidare till nästa moment, inte bara att hästen "kan det". För då kan man ju lika gärna tycka - hästen är snäll, det räcker så.

Däremot tycker jag det låter farligt att prata om "överläge/underläge", "ledare" osv. Tycker det verkar som att det ofta är dom som är väl medvetna om att till 100% vara ledare för hästen som har lättast för att provocera och visa osäkerhet (genom att blanda in känslor). Nu säger jag inte att du är så, men fall inte i fällan att allt måste vara 100% ledarskap från din sida för att du ska kunna rida och hantera hästen. Ledarskapet och respekten förtjänar man, det är inget man kan träna hästen till, däremot väldigt långsiktigt träna sig själv. Men att ändra personlighet är inget man gör på en dag, eller ens några år, därför anser jag att man gör sig själv en björntjänst om man ställer det som krav på sig själv.

Man kan aldrig totalt förhindra dåliga minnen och erfarenheter. Men man kan ha självförtroende nog att veta att dåliga minnen och erfarenheter klarar du att ta dig igenom. Och att du kan återvinna förlorat förtroende. Självklart ska man sträva mot att inte behöva göra det, men inte vara rädd för att råka ut för något sådant. Det är inte av det skälet jag tycker det är bra att lyssna på tränare, utan för att tränaren vet bäst hur långt man har kommit och därmed vet bäst vilket som är nästa steg. För att du ska få optimalt resultat.

Jag tror INTE att du förstör er kommunikation genom att rida. Däremot kan det ta bort lite av fokuset och när man väl har kommit upp på hästryggen är det väldigt lockande att träna ridningen mer och mer och dissa de viktiga grunderna. Därför rekommenderar jag att du fortsätter från marken tills tränaren säger till OM du vill satsa på NH-biten. Om det inte känns så viktigt så gör det du känner för - men tänk på dina långsiktiga värderingar innan du sätter upp kortsiktiga.

kl allmänt

MEN det är ju detta som är en av anledningarna att det blir svårt att ta dessa träningsmetoder på allvar.......

Alltså titta på hur barn lär sig gå tex.Inte f-n handlar det om kvalitetsträning?Nej det är kvantitet,kvantitet och kvantitet!Man ramlar,slår sig,upp igen och försöker,ramlar, upp igen , går några steg osv.

Det som gör att man försöker och vill utvecklas är att det är intressant,roligt och händer något.Jag skulle dö av tristess och välja att göra någonting annat om jag inte fick galoppera förrän efter 3 år.

Jag menar lite perspektiv måste det väl ändå finnas?

Nu är det inte sagt hur lång tid det kommer ta. Jag rider säkert i alla gångarter inom några månader om jag tränar ordentligt. Kommer förhoppninsvis få sätta mej på honom nässta helg:banana:

ja tycker ändå att detta verkar fel....

nog tycker ja att du kan ta dig en tur på pållen. en skrittur på långa tyglar med en trygg häst framför kan omöjligt skada det ni har byggt upp.

ja tränar AR på bana, där har vi knappt kommit till traven, men ute, på tur, där galloperar vi och travar som aldrig förr!! och det funkar jättebra. hon jobbar inte på samma sätt ute, eftersom ja inte kräver det av henne. korta pass, med sidförande hjälper lägger ja in varje utetur, mest för att behålla kontakten å få henne att komma ihåg.

efter en protest från hennes sida, fick ja lägga ner AR i ett halvår. hon tyckte helt enkelt att det var riktigt tråkit. ställde sig still och vägrade gå fram. ja vill inte tvinga henne till nått h0on inte tycker är kul, hon är ju trots allt min kompis. ida var faktiskt första gången vi tog upp träningen på riktigt igen. och vilken skillnad på häst. mycket mjukare, följsammare och gladare.

va ja vill ha sagt är att bara för att Ts vill ta det lugnt och börja om, finns det inget som hindrar henne från att skritta sin häst utan krav! mysigt för både henne och hästen och komma bort från vardagens träning med kommandon och annat NH-tänk. så skulle iallafall ja gjort.

å blir det för dyrt med 3 st, skaffa dig en medryttare på nån av de andra... ;) (läs denna tråd, så förstår du ironin i det hela.... )http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=826713

Hej Tjalfe

Det var en lang trad, massor att lasa, forlat om jag missat nat.

Du har fatt en del bra tankar tycker jag, och har kommer nagra tankar och erfarenheter aven fran mig. Det ar ett ratt sa intressant amne och jag vet precis hur du kanner det.

Du namnde att du ridit i 10 ar? Jag hade ridit i 10 ar nar jag gick igenom ungefar samma sak som du. Jag hade tavlat en hel del ponny, dressyr, hoppning, falttavlan, med "bra" resultat. Jag tyckte nog att jag var ratt duktig, men oj sa fel jag upptackte att jag hade..:o

Det visade sig ordentligt nar jag kopte min forsta stora hast. Hon var mycket kanslig och hade bade psykiska och fysiska problem. Jag hade gett upp ridningen helt om jag inte mott denna nya tranare som vande upp och ner pa hela min syn pa ridningen.

Jag var otroligt mottaglig for detta nya satt att se pa ridning och hasthantering over huvud taget, eftersom jag var desperat.

Vi gjorde de enklaste ovningar till att borja med, i och for sig uppsuttet da det passade mig och min hast battre an att arbeta fran marken. De flesta nya elever som borjar att trana for henne borjar med hantering fran marken. Det enda vi gjorde de forsta manaderna var skritt-halt och skritt-trav. Nasta steg blev 5-minuters travintervall i latt sits, med skritt-halt mellan. I ett par manader.

Jag forstod inte i borjan att det har var ju faktiskt grunden till nat valdigt starkt och kvalitetsmassigt, och trodde att det var meningen att jag skulle rida "vanligt" nagra dagar i veckan och "pa hennes satt" nagra dagar. Jag insag dock ratt snart att naturligtvis sa fanns har en ordentlig traningsplan for mig och min hast och ju mer jag tranade pa det jag larde mig, utan att blanda in det som for mig var "vanlig" ridning, desto snabbare fick jag och min hast styrka och fortroende for varandra.

Du kan ju bara ana vad mina gamla ridskole polare tyckte och hade for kommentarer.. De tyckte att jag inte gjorde nagot med hasten och att det var bortkastade pengar. Jag lyssnade inte, jag sag vilken relation som byggdes upp mellan mig och min hast och litade pa det. Det ar jag otroligt glad for idag.

Jag har sett manga elever komma och ga genom aren. Det gar sakta, sakta i borjan, och de flesta tanker som du, "nar ska jag borja rida vanligt?". All ridning pa hogre niva bygger pa grunder. Man borjar med superenkla ovningar for att fa full kontroll over sin kropp och en stark och bra kommunikation med sin hast. Jag har insett att aven nar jag gor sa avancerade saker som piaff eller galoppombyten i vart annat steg pa volt sa bar jag med mig det jag larde mig pa min forsta hast. Jag skulle aldrig klara av att gora det utan all den tid jag lagt ner pa mig sjalv och mina grunder.

Jag minns nar jag ridit i ca 7 ar for denna tranare, och hon en dag sa till mig att "ja du, nu sitter dina grunder i alla fall". Sen kan man ju fraga sig var gransen for grunder gar.... De foljer ju med hela vagen upp till svar klass.

Min poang ar i alla fall att tva manader ar ingenting i tid. Och som nagon sa, formodligen sa hoppas du val kunna ha hasten i minst 20 ar till?

Jag har sjalv haft nagra elever genom aren, och jag tar mig aldrig an nagon som inte litar pa mig till 100%. Jag accepterar inte att personen gor "pa mitt satt" ett par ganger i veckan och "pa vanligt satt" ett par ganger i veckan. Det bromsar utvecklingen och tar darmed bort motivationen for mig da eleven far nota annu mer pa de dar enkla sakerna.

Och om nagon sager, "vad kan det gora for skada att gora si eller sa?". Det ar otroligt latt att forstora nagot som man har byggt upp. Speciellt under tiden man lar sig. De flesta hastmanniskor har val hort att konsekvens och talamod ar grundstenar i all hasthantering?

Jag tycker att om du tycker att denna tranare ar duktig sa satsa fullt ut pa henne. Ge henne lite tid, titta pa hennes andra elever. Jag tycker att det ar mycket positivt att hora om en tranare som tar sig tid, vagar ha talamod och verkar ha en utbildnings plan med en bra stark grund att sta pa.

Som nagon sa, fraga din tranare om du undrar, beratta att du ar otalig. Om hon ar duktig och vard besvaret sa kommer hon absolut att forklara for dig.

Jag vet ocksa att det kan kannas som om det gar en massa pengar till ingenting, det var precis likadant for mig. Men faktum ar att om du far hjalp med en bra grund sa kommer du att fa mycket mer tillbaka an om du gar till en tranare som hafsar over och skippar detaljer, det far du betala senare. Jag tranade en gang i manaden for min tranare, och ju battre jag tranat hemma, desto mer och intressantare uppgifter fick jag nasta gang.

Ridit "vanligt" har jag aldrig gjort efter det att jag traffade denna tranare, daremot har jag kommit sa langt i min utveckling, bade tekniskt och mentalt, som jag aldrig ens vagat dromma om tidigare.

Det känns som allt har blivit jätte tråkigt nu:crazy: Har tappat sugen helt för jag tycker inte att någonting känns rätt. Ena stunden tycker jag det känns jätte fel att bara träna från marken och aldrig rida och nästa stund tycker jag att det är jätte fel att rida.:( Känns som att vad jag än gör så blir det dumt:crazy:
Ibland tycker jag att hon har så rätt i allt hon säger men i nästa stund tycker jag att det är helt fel. Ena stunden känner jag att jag kan lägga ner all tid i världen på det här för att få en bra relation med min häst, men nästa stund känner jag att jag nog lika gärna kan ha roligt med min häst utan att träna för henne i flera år, att vi har en bra, trygg relation ändå. Jag har ju möjlighet att få massvis med annan hjälp av "vanliga" tränare som svärmar omkring mej. Men det känns också fel:(
Sen ser man alla ryttare och hästar som INTE tränar NH för instruktör så här "allvarligt" men som ändå har det jätte bra tillsammans.
Gaah:eek: Låter säkert jätte fjantigt, vadå? det är väl bara att låta bli att rida ett tag? det klarar man väl?

Egentligen så ligger väl största problemet i pengar! Jag har inte råd att träna en massa för henne nu. Men jag måste ju göra det för att komma närmare mitt mål och för att få rida på honom. Ju mindre jag tränar för henne, ju längre tid tar det ju innan jag får rida ordenligt igen.
Man skulle vara miljonär:( Råna banken kanske?

Ne fy jag börjar tröttna på att tänka på hur jag ska göra, jag ser inte det roliga för jag tänker bara på HUR jag ska göra med MIN häst för att vi ska ha det så roligt som möjligt och må bra utan att det ska behöva ta evigheter och göra så att hela min familj får leva på knäckebröd och vatten.

Mamma säger: Lägg ner det där det kostar bara massa pengar och du tycker ju inte det är kul ändå, rid på honom du det går säkert bra.

Pappa säger: Hon har nog rätt(tränaren alltså).

Fästman säger: Rid på DIN häst om DU vill det.

Min tränare sen barnsben: Jag tycker du borde rida på honom, det borde inte vara något problem.

Kompis säger: han är ju så lugn och snäll det kommer aldrig bli några problem att rida på honom.

Dom flesta andra bekanta: VAA?! Har du inte ridit på honom än?!

Ibland funderar jag på hur det hade varit om jag aldrig hade börjat träna för henne, om vi inte hade bott grannar. Då kanske jag hade varit i full gång med att träna min häst, galoperat runt i skogen och ridit för tränare med mina kompisar, eller så hade hästen stått i hagen och jag suttit här inne livrädd pågrund utav att något "misslyckats".

Varför ska jag vara så fjantig och tänka så mycket jämt?:cry:

Jag tycker som många sagt att om DU vill kan Du rida på honom. Och om du inte vill "förstöra" hans känslighet så skritta ut på långa tyglar! Det förstör ingenting, och du kan känna efter hur det känns.

Det är ju bara att hoppa av om det inte känns bra. :)

.... och hoppas på att hon inte ser mej:angel:

Varför ska du lyssna på din familj och dina bekanta?
Vad vill DU?
Och hur når du mest effektivt ditt mål?
Fundera på det istället.

Att försöka göra det andra tycker är "rätt" ger såna konflikter, att man inte ens blir nöjd när det känns bra för att det inte är så man "ska göra" eller för att man borde kommit ännu längre. Följ DINA mål och visioner, inte andras.

Tränaren? Tycker det är taskigt av henne att "bestämma" så.

Hon kan ju få ha önskemål, men beslutet i slutändan är ju ändå Ditt!

Vet en i stallet som tyckte att jag, när jag tagit tillbaks min häst nu i höstas, bara skulle jobba från marken den första månaden.
Jag gjorde det den första veckan, men sen hoppade jag upp och började skritta ut. Hon i stallet tyckte väl inte det var SÅ bra. Men jag lade ju inte ner markarbetet för det, och tidigare år har det inte varit problem att rida, varför skulle det vara det nu? Det gick t.o.m. bättre nu, sen om det beror på veckans markarbete vet jag inte. (Misstolka mig inte, jag tror på det stenhårt, NH:ar gärna - kunde inte så mkt om det tidigare när jag hade henne, men nu när jag lärt mig en del... Så gör jag det mer än gärna. Men inte BARA!

Gör som DU känner.

Men JAG vet ju inte vad JAG VILL för jag vet inte vad som är RÄTT.

Hade jag vetat det så hade jag ju fattat ett beslut för länge sen. Känner bara att jag börjar tappa sugen på allt.

Precis, du vet inte vad som är rätt. Hur ska du kunna veta det förrän du har facit i handen?
Därav att jag tycker du ska fundera på vad du vill uppnå och hur du teoretiskt sett lättast når dit. Sen om det skiter sig är det inte hela världen, för som sagt kan man aldrig förhindra misstag/problem helt och hållet, känner man sig misslyckad av minsta lilla grej så kommer man få det jobbigt hur bra man än tränat hästen. Det gäller att våga chansa ibland (just FÖR ATT man inte kan veta vad som är bäst innan man provat) och acceptera att det går som det går och lära sig av det.
Har du höga mål inom NH och vill kunna rida utifrån dessa principer (alltså inte bara träna NH som markträning utan ha NH-tänket genomgående i allt) då låter det vettigast att följa tränarens råd, förutsatt att det är en bra tränare.
Om du hellre än att lägga 100% på att träna NH vill köra ditt eget race så rid hästen. Men gör det inte för att "alla säger det" utan isåfall för att det är det du vill göra nu.

Men ta alltid i beräkning vad du vill NU och vad du vill som MÅL, ibland får man försaka vad man vill nu för att få ett bra slutmål. Då måste du först bestämma dig för hur du vill att din häst ska bli, vad du prioriterar och vill lägga krut på. Dressyr? Trevlig häst som är lyhörd, positiv, lugn, "snäll"? Hopphäst? Övriga kriterier?
Så att du kan ta hänsyn till de aspekterna.

Sen så är det såklart okej att bestämma sig för att inte ha så höga ambitioner och därmed inte bry sig så mycket om att nå långt så länge det känns bra. Min erfarenhet säger mig att om man VILL komma långt, vill satsa på något då gäller det att faktiskt göra det också (satsa). Inte vimsa runt med för mycket annat så man tappar fokus. Om målet inte är så viktigt utan snarare att ha kul med sin häst, då ser man till att ha kul med hästen helt enkelt! ;)

Det kan inte vara fel att lägga en grund och bygga från den, om det är det din tränare vill uppnå med dig och din häst.
Jämför med att bygga ett hus ... Man gräver för en grund och gjuter den, innan man bygger sitt hus. Men om man har bråttom och bygger sitt hus direkt på marken, för att få flytta in så snabbt som möjligt, hur bra blir det? ;)

Kanske din tränare tar det onödigt långsamt? Hur ser planeringen ut egentligen? Du har kanske skrivit om den redan, vilket jag i så fall missat bland all annan text.

Den tid du väntar idag, kan var värt mångdubbelt imorgon! :)

LIA

Nu behöver jag sån där liten upp-peppning igen:angel:
Jag har verkligen kännt att jag haft "koll" på min häst. Det har kännts som han sett mej som en ledare och att vi fått bra kontakt. Han kommer fram till mej i hagen och när vi gör något han inte tycker om så kommer han till "mamma" och ställer sej jätte nära med sänkt huvud:love: Han har uppmärksamheten på mej och så fort jag ber om något så kommer det direkt!
MEN!
Har varit i 2 situationer den senaste veckan där jag kännt att, tusan jag har ju ingen koll på honom.
Första gången var när vi var ute och gick och det troligtvis var älg i skogen(det är ny gallrat på ett ställe vilket älgar brukar dra sej till och vi har sett mycket älg sprungit här ute senaste dagarna). Iaf hästen blev jätte rädd, stirrade in i skogen, blåste upp sej och börja "steppa" runt. Det såg ut som att han vilken sekund som helst skulle sticka i från mej. Men jag försökte behålla lugnet och försökte få honom att bli uppmärksam på mej igen, vilket jag tyckte att jag misslyckades med.... Förskte mej på att backa honom varje gång han gick framåt, vilket mestadels resulterade i att han studdsade åt sidan eller så hände ingenting.... Försökte flytta runt rumpan på honom och det gjorde han men han hade fortfarande uppmärksamheten in i skogen och var jätte stressad..... Ska jag ta det som ett "misslyckande" och att jag inte har koll på min häst eller hade det kunnat hända även fast vi haft en ännu bättre relation? Det slutade iaf med att jag försökte få honom att vara så still som det bara gick och när han var någorlunda still så började jag gå hemåt... Varje gång han stressade på så stannade jag. När vi började närma oss våran gård så lugna han dock ner sej....

Nästa sak som jag har hängt upp mej på är att jag inte får in honom i transporten...
Jag har bara transporterat honom en gång och det var när vi hämtade honom. Då var det inga problem att få in honom i transporten(jag transporterade själv ägarna kollade på). Han hade bara åkt korta svängar tidigare(och varit stöd åt andra hästar) och nu fick han åka strax över 10mil. Det var jätte mycket trafik och lastbilar och annat körde om HELA tiden. Hästen var rädd bak i transporten och sparkade och hoppade omkring. Så det kan hända att han blev rädd då och därför inte vill gå in nu. men för mej känns det som ett misslyckande i hanteringen att han inte vill följa med in i transporten. Litar han inte på mej? Jag har inte använt något tvång dom gånger vi lasttränat honom nu(har tränat varje dag sen i söndags), men jag får inte in honom.
I början bad jag inte om nått utan jag satte mej ner och så fick han utforska transporten på egen hand, när jag såg att han "tittat" färdigt så gick jag in i transporten, gjorde ett litet tecken åt honom att följa med, han gick upp på luckan men sen var det tvärnit. Ok tänkte jag, då får han väl stå där och fundera lite. Jag stog inne i transporten och lät honom vara ifred(och han fick ingen uppmärksamhet av mej) och efter en stund kom han till mej helt på egen hand. Jag berömde massor och han fick tugga hö inne i transporten. Precis innan jag tänkte backa ut honom så "smäller" det till i taket på transporten och hästen flyger upp, slår huvudet i bommen och sen flyger ut ur transporten. Och så var det förstört..... Nu får jag honom inte längre än att jag får honom att ställa hovarna på luckan... Jag har gjort så att jag låter hästen bestämma själv vad han vill göra men han får absolut inte äta gräs eller gå ifrån mej och transporten, då blir det ju ganska tråkigt för hästen att stå där, och då hoppas jag på att han ska välja att gå in till mej i transporten istället och få uppmärksamhet och få äta hö. Är det rätt tänkt? Tycker ni att jag är för hård mot mej själv när jag känner det som att jag "misslyckats" när jag inte får in honom i transporten? Att han inte litar på mej och ser mej som en ledare?

Mitt självförtroende är kasst jag vet:crazy:;)

Hjälp vad långt det blev:o

Med risk att du missförtsår mig men jag tror att du gör en för stor sak av det (mesta).

Det finns naturligtvis många olika sätt att hantera de två situationerna som du beskriver.
Jag kan bara berätta hur jag tänker och gör med min häst.

Om jag är ute och går med henne i skogen (vilket jag gör ibland även om jag rider henne mkt) och hon bli rädd för ngt så bryr jag mig inte över huvudtaget. Jag bara fortsätter att gå för att tydligt visa henne att det inte är ngt att bry sig om. Om jag skulle stanna henne och på ngt sätt bry mig om det hon är rädd för så tolkar hon det genast som en signal från mig att det faktsikt kan vara farligt. Jag ser inte ngn mening att börja backa henne eller flytta henne åt sidan. Jag vet mycket väl att det inte är så lätt som jag beskriver det. Men om man har bra ledarskap över hästen så följer den med och känner sig trygg med sin ledare. Även om du inte har kommit så långt med din häst så tror jag ändå att man ska försöka att inte göra för stor grej av det.

Lastningen finns det väl om möjligt ännu fler olika åsikter om.
I ditt läge hade jag inte fortsatt att träna hästen. Jag hade väntat tills jag kände att jag hade mig säkrare i hanteringen av den. Annars tror jag att den bara blir mer osäker.

Så du bara skiter i om hästen springer förbi dej t.e.x? Jag har satt en gräns och den vill jag följa även om han är rädd för några älgar för tillfället. Hade jag bara struntat i det då så hade det troligtvis blivit dragkamp och så hade han sprungit framför mej... Det var därför jag försökte att göra något istället för att bara gå på som vanligt.

Angående lastningen så måste jag snart börja få in honom eftersom jag måste till min tränare för att få hjälp. Förut tränade vi här hemma men hon vill inte träna i mörkret så då måste jag ta mej till ridhuset...

Jag hade väntat tills jag kände att jag hade mig säkrare i hanteringen av den.

Och när vet man att man är det? Förutom transporteringen och älgarna så känner ju jag att jag har koll på honom. Det är ju först när vi kommer fram till transporten som det skiter sej. Ska jag då backa tillbaka och låta det ta ännu längre tid?

har tränat en del nh innan, men det var några år sedan.
Kör inte alla övningar med samma saker varje gång (kanske ni inte gör heller men men...) och utsätta han för precis allt! Och träna inte bara på samma ställe, flytta runt. Annrs blir det lätt så att soptunnorna hemma är inte alls farliga medans grannes som står på andra hållet äter upp en när man blinkar!



När du lastar så sätt press på han. Inget du egentlige ska börja pröva sådär. Men kan förklara hur vi gjort!
Hade en häst som var jätte rädd för transporten, ställde transporten i ridhuset så han vande sig så och red närmare och närmare. Lastade han med långt grimskaft. Och när han stog förlänge på samma ställe utan att fundera på å gå in fick han springa på en volt. Tillslut var det ju mkt roligare att traska in i tansporten än att ränna runt på en lite volt.
Det kanske låter dumt, men funka smärtfritt!

Lycka till, och du kan aldrig arbeta en häst för länge från marken! Mkt skönare att slippa bråka från ryggen!;)

Ingen ledare är perfekt och hästar är väldigt förlåtande varelser. Vi gör alla misstag här i livet men vi får inte hänga fast i dom för då kan vi aldrig komma framåt. Våga lita på att du och hästen har ett bra förhållande och framför allt lita på dig själv, vi kan mer än vi tror!

Så du bara skiter i om hästen springer förbi dej t.e.x? Jag har satt en gräns och den vill jag följa även om han är rädd för några älgar för tillfället. Hade jag bara struntat i det då så hade det troligtvis blivit dragkamp och så hade han sprungit framför mej....

Hon får inte springa förbi. Om hon gör det så stannar jag henne.

Jag inser att jag nog tog i lite väl mkt i det jag skrev. Det var inte meningen att du skulle reragera så. Jag bara försökte förklara att det nog går lättare om man bara är med hästen och inte hela tiden oroar sig för om man gör rätt eller fel. Min lilla häst är expert på att känna av om jag blir rädd eller osäker så det gäller att vara helcool hela tiden och ta kommandot i alla situationer.

Bara nyfiken:
Vad gör du om hon inte stannar?

Och när vet man att man är det? Förutom transporteringen och älgarna så känner ju jag att jag har koll på honom. Det är ju först när vi kommer fram till transporten som det skiter sej. Ska jag då backa tillbaka och låta det ta ännu längre tid?

Jag lärde mig en sak när jag skaffade min nuvarande häst. Det finns hästar som snabbt lär sig nya saker. Det finns de som ganska snabbt gör det och så finns det de (som min lilla tjej) som tänker mkt långsamt och behöver längre tid på sig för att vänja sig vid vissa situationer. Det tar lång tid med hästar och jag tror att man vinner mkt genom att låta det göra det.
Så ja jag hade backat tillbaka och skjutit upp träningen tills hästen gick att lasta i lugn och ro. Ett annat alternativ är att ta hjälp av ngn som är bra på att lasta ovana hästar.

Jag har dom som kan lasta hästar som inte gillar att åka transport(för man kan inte kalla min häst för ovan eftersom han t.o.m har varit "stöd" åt transporträdda hästar hos tidigare ägare). Men dom som isåfall skulle kunna hjälpa mej gör inte på det sättet som jag vill(linor + våld). Kan ju kanske ta hit min NH-tränare men hon gör inte heller på ett sätt som känns bra för mej = jag blir osäker på om det är rätt = hästen blir ännu räddare.

Jag förstår att du tvekar. Jag kan inte heller med de som lastar med linor och våld. Har varit med om ett sådant tillfälle med min häst en gång. Alla skulle hjälpa till och kom med "goda" råd. Efter det lovade jag henne att jag inte skulle åka ngnstans med henne föränn jag kunde lasta henne själv.

"Dom" gav sej på min fjording en gång med linor, piskor och grimskaft runt bommen och ett jäkla dragande, morrande och krånglande, och då gick han absolut inte in(satte sej på linorna). Men när dom slutade med "våldet" så klev han snällt in.

Det är väldigt nyttigt att arbeta från marken först. Jag förstår lite hur du känner, själv vill jag helst börja rida in Crow NU DIREKT!!! meeen.. jag har ingen vidare koll på honom, en hel del markarbete krävs, tack och lov har jag en tränare nu, hoppas bara jag får jobb så jag har råd att ha kvar henne.. men även det börjar ljusna..
Iaf.. om övningarna ni gör går så bra som du säger och ni inte får nya varierande övningar som du ser någon mening i, så förstår jag inte din tränare.
Om hästen är så känslig och lyhörd och ser dig som ledare (jag trodde att Crow gjorde det.. tji fick jag) så kan du självklart rida utan att det förstör något. Du kan rida i vilket fall så länge det går bra, men varva med markövningarna.
Hur kan hon rida med halsring på en häst som inte reagerar på hennes hjälper? :confused:
Att rida med repgrimma och en tygel är inte fel, men behöver inte vara det enda du gör.
Jag tycker att du ska säga till din tränare att ''tack för hjälpen, men nu tänkker jag rida min häst. Jag vill gärna fortsätta med markövningarna för dig, men passar det inte att jag rider ändå så får det vara så.'' Det finns fler tränare.
Kanske kan du hitta någon AR tränare? Jag har aldrig tänkt på AR som direkt ledarskap, men det finns en hel del med där iaf.. Man arbetar ju rörelser från marken som direkt visar varför det är bra även i ridningen samtidigt som hästen blir påmind om vem som bestämmer.
Eftersom NH har blivit så stort finns det även många oseriösa.. jag tror inte AR har kommit till den punkten riktigt än, även om det naturligtvis finns rörägg där med. Sen är det ju mer ridning förknippat med det än med ''NH'' så det kanske passar dig bättre.
Lättare att säga till din granne med att du helt enkelt är intresserad av en annan ridstil än att du inte gillar hennes metoder?

Lycka till.

Du har nog missuppfattat några grejer här.



om övningarna ni gör går så bra som du säger och ni inte får nya varierande övningar som du ser någon mening i, så förstår jag inte din tränare.

Vi får massvis med övningar om vi behöver det. Men problemet är att jag får inte göra något "eget" utan jag får bara utöva dom grejarna som hon lär ut. Och för att då få göra nya övningar så måste jag ta en lektion för henne. Och det blir dyrt att ta en lektion så fort man behöver göra något nytt....


Hur kan hon rida med halsring på en häst som inte reagerar på hennes hjälper? :confused:


Vart har jag sagt att hennes häst inte reagerar för hjälper?:confused::crazy: Den reagerar för minimaliska hjälper. Hon behöver bara tänka så gör hästen det hon vill. Så där har du nog missuppfattat mej någonstans;)

Du har nog missuppfattat några grejer här.
Vi får massvis med övningar om vi behöver det. Men problemet är att jag får inte göra något "eget" utan jag får bara utöva dom grejarna som hon lär ut. Och för att då få göra nya övningar så måste jag ta en lektion för henne. Och det blir dyrt att ta en lektion så fort man behöver göra något nytt....
Det lät på dig som om det bara var samma tråkiga övningar hela tiden, men jag var inte säker så jag skrev ''om övningarna ni gör...'' ;) Du måste själv bestämma hur du vill ha det, följa hela hennes koncept eller varva med eget. Det ska kännas meningsfullt.



Vart har jag sagt att hennes häst inte reagerar för hjälper?:confused::crazy: Den reagerar för minimaliska hjälper. Hon behöver bara tänka så gör hästen det hon vill. Så där har du nog missuppfattat mej någonstans;)

Missuppfattade dig nog här:

Hon rider med endast halsring på sin häst som enligt mej är hjärndöd , den reagerar alltså inte på NÅNTING. och en sån häst vill jag inte ha, som är "hjärndöd, för jag har köpt en häst, hade jag velat ha något hjärndött så kunde jag lika gärna köpt en cross.

Jag tycker det är jätte tråkigt att du inte "vågar" rida DIN häst ifall om att din tränare ser.

Men det är ju DIN häst. Du känner hästen bäst ochd et är du som har ansvaret för den.

Du betalar din tränare för att hjälpa er.
Men hon bestämmer inte över er!

Hoppa upp och rid om du e sugen!
Njut och var glad.

Vill du inte Gå bakom ryggen på din tränare får du väl ringa henne och säga att nu har jag väntat länge nog, jag står inte ur att vänta mer. Jag kommer rida MIN häst i morgon. Du är välkommen att övervaka om du vill. Men rida ska jag!

:banana:

Angående älg-situationen så känner jag mycket väl igen det! :p
Hade en häst som var kolugn i 99% av alla situationer (när det inte blåste eller det var första gången man red ut på länge, men då var det inte "rädsla" utan snarare "på tårna"/peppad) och som jag inte såg något större behov av att miljöträna eftersom den var såpass trygg. OM den blev skraj för något när man red så lät man den bara titta och höll fokuset framåt och drev på när den kändes mottaglig så gick den alltid efter en stund.
Men - när den väl blev stressad så tappade man kontakten. Kommer ihåg en incident när en stor grävmaskin med larvfötter kom körandes (den hördes rejält och kändes på "mullret" i marken redan ett par km bort, hästen blev skitnervös av att inte se vad det var som lät och vibrerade och att det kom närmare) då kände jag bara att nej - det är kört. Jag ville gå in en bit på sidan av vägen så hästen skulle slippa känna att den kommer emot honom när den kör förbi, men tränaren (obs! ingen nh-tränare) tyckte att det skulle gå bra bara jag höll mig lugn. Vilket jag visste att jag inte skulle lyckas med så jag lämnade över hästen till tränaren och tyckte "okej, visa hur man gör nu då!" men det slutade med att hästen slet sig så snart den fick syn på grävmaskinen och tokskenade in i skogen en vända och sen hem nedför den branta asfaltsvägen :crazy:
Rent allmänt så jobbade jag mycket en period med att återfå kontakten med rätt hjärnhalva. Att få uppmärksamhet mao, även om det var väldigt blåsigt en dag eller den kände sig lite stressad. Sånt är SVÅRT på vissa hästar men väl värt att träna i lagom doser och ordnade förhållanden till en början.

Blev lite virrigt det här men jag håller med Forest Autumn och dig - det bästa är om man kan låtsas som det regnar alt. titta åt hållet hästen är orolig (med mjuk blick och inte fokusera på det läskiga utan gärna långt bakom) och sen tillbaka dit ni var på väg som för att tala om; "okej, jag har sett. men håller inte med om att det är farligt."
Så långt är jag totalt med Forest Autumn.
Sen finns det ju situationer (som det jag beskrev med grävmaskinen) där man känner att det rinner över, att hästen bara inte *kan* sköta sig och behålla kontakten. I såna situationer skulle jag rekommendera att inte känna sig misslyckad om man undviker situationen och mao inte tar så hårt på "reglerna" utan återfår kontroll och kontakt när det värsta är över. Det man KAN göra om man inte känner att det är vatten över huvudet är att försöka få kontakt med rätt hjärnhalva på det sättet du beskrev att du gjorde. Men troligen behöver hästen lita på dig ett snäpp till innan ni är redo för älgar :p eller att ni tränar massor på liknande situationer så du verkligen kommer över gränsen och lyckas få kontakt igen trots att hästen blir upprörd.

Känn dig inte misslyckad för det du inte kan idag. Var stolt över att du fått mer insikt och därmed kan konstatera att det finns mycket kvar att lära sig. Att förändra sin personlighet såpass att man kan vara en bra ledare i alla situationer tar tid!
Belöna framsteg och tänk på att det är motgångarna som i längden utvecklar. Har man en naturbegåvning till häst eller själv är en naturbegåvning kommer det bli desto jobbigare när man stöter på hinder! :p
Man kommer aldrig bli färdigutvecklad som hästmänniska, så är det bara. Alltså kan man lika gärna acceptera att det är vägen till det orealistiska målet som ÄR målet (lite snott från Hempfling...) och försöka ha så trevligt som möjligt den tid man spenderar med hästen.

hade ja varit i samma sits som dig i samband med en grävmaskin med larvfötter hade jag flytt låååångt in skogen eller nästa bästa öppna fält. ja hade skitit fullkomligt i vad tränaren sagt. vissa strider med hästen tar ja bara inte.... för vår bådas skull...

håller med, känn dig inte misslyckad för det du inte kan ida, gläds istället över det lilla som går framåt!

Jag håller med dig i hela ditt inlägg även om det nog är lite för tidigt på morgonen för att jag ska förstå hela resonemanget.

Jag är fullt medveten om att man kan hamna i situationer där man inte kan klara av att låtsas som ingenting. Jag menade inte att jag klara av det i alla situationer om det blev så när jag skrev.
Min häst är rädd för jättestora livsfarliga lastbilar och liknande. Om vi är ute på den stora vägen och jag hör på långt håll att det kommer ett monster så väljer jag mer den varianten som Cilla beskriver. Jag flyr kanske inte så långt men jag går av vägen.
I början när jag hade henne var hon osäker i trafiken (trots träning hemma) och jag insåg snabbt att det inte är bra att gå av vägen varje gång det kommer en bil för då talar jag om för henne att bilar är farliga.

Men det är helt klart att det finns situationer som man bör undvika att hamna i om man kan.

Vi får massvis med övningar om vi behöver det. Men problemet är att jag får inte göra något "eget" utan jag får bara utöva dom grejarna som hon lär ut. Och för att då få göra nya övningar så måste jag ta en lektion för henne. Och det blir dyrt att ta en lektion så fort man behöver göra något nytt....


Så ska jag nog börja göra mot mina elever också! Så att dom verkligen inte lär sig att tänka något själva och inte ta några egna initiativ och så kommer jag kunna tjäna en massa pengar på deras osäkerhet:smirk: Ursäkta att jag är lite elak men det här verkar jäkligt skumt!

Gör som du själv vill. Är ju trots allt din egna häst så varför inte lita på dig själv och sadla hästen-.
Vad kan skada träningen av att du sitter upp och skrittar en skön runda i skogen?
Hästen borde ju också bli uttråkad av att göra de övningarna hela tiden. Så jag tror att pållen din känner likadant och om du bestämmer dig för att rida din egna häst som du bestämmer helt själv över kommer ni säkert få en underbara skogstur..

Det jag menade med "hjärndöd" är att hästen inte har någon egen vilja. Den är som en maskin med knappar på, som alltid lyder och gör det man vill. Den reagerar aldrig på något nytt, blir varken nyfiken, rädd eller något annat. Bara stirrar tomt framför sej. Jag har nästan aldrig träffat hennes häst när den har varit i toppform, men jag har hört från många andra hur den ska vara. Nu har hästen knappt gjort något på jätte länge pågrund av att pålle har fått barn och även matte och då har hästen "åter gått till att vara häst" som hon sa. Så nu är den inte lika "hjärndöd" bara nästan..... och en sån häst vill jag inte ha. Jag vill ha en levande individ men som dock är lydig.

Hejsan.
Jag har läst och följt hela tråden sen den
startades. :D
Hoppas verkligen du tar initiativet
självmant när du själv tycker tiden är
inne för dig att sitta på din häst.
Även om din NH tränare tycker annorlunda...
...för det är ju bara du själv som vet
när det känns som om det är rätt tillfälle. :banana:
Mvh Xoya

Det är ju din häst så jag tycker du rider henne men om du vill så fortsätt även med kursen du går på för den kan ju inte vara 7 dagar i veckan. om du rider ut osv skadar inte hästen, det mår nog den bara bra av om den är inriden .lycka till

Det är ingen kurs jag går på utan vi bestämmer olika tider och så tränar vi då. Jag ringer när jag kan och vill träna och så bestämmer vi en tid.
Jag tänker som så att det kanske skulle funka bra om jag tränade från marken med den här tränaren men tränade uppsuttet för en "vanlig" tränare samtidigt?

Det tycker jag låter som ett alldeles utmärkt förslag! Om nu inte din nuvarande tränare vill börja ge dig uppsuttna lektioner.

För övrigt så tycker jag fortfarande att man bör ha en tränare som man ser upp till. Inte en vars häst man anser vara 'hjärndöd'. Vill du att din häst ska vara som hennes? För man får väl utgå ifrån att det är åt det hållet hon jobbar med er?

Om du har köpt hästen för att du vill rida så tycker jag att du ska göra det! Om du inte vågar säga ifrån själv, se om dina föräldrar kan förstå problematiken och hjälpa dig att säga ifrån. Det är ju vanvett att styra någon med sån järnhand, har du köpt en säker och trevlig häst som du vill rida på så tycker jag absolut att du ska det! Förklara, eller be dina föräldrar förklara att "hon (din tränare) må tycka att det är viktigt att inte rida nu, men du (eller du och dina föräldrar) tycker att det är viktigt att ha kul också, de må inte gå lika snabbt framåt om man gör NH-arbete och ridning parallellt, men att ni är medvetna om det" Enligt mig så skulle ridning inte förstöra arbete från marken, möjligtvis sakta ner takten som det går framåt i, men om inte du är motiverad så saktar det ju också ner takten, med största sannolikhet ännu mer...

hade ja varit i samma sits som dig i samband med en grävmaskin med larvfötter hade jag flytt låååångt in skogen eller nästa bästa öppna fält. ja hade skitit fullkomligt i vad tränaren sagt. vissa strider med hästen tar ja bara inte.... för vår bådas skull...


Ja, det var lite så jag kände :angel: i efterhand blev jag arg på mig själv som inte lyssnat till magkänslan då jag VISSTE att hästen skulle reagera som den gjorde iom att den hann bygga upp det under så lång tid. Den blev ju halt av skenturen och sånt är aldrig kul. :(
OM man lyssnar på sin magkänsla och det ändå skiter sig, då känns det oftast inte lika illa. Kanske är "magkänslan" ett tecken på att man omedvetet redan har gett upp iofs?

Jag håller med dig i hela ditt inlägg även om det nog är lite för tidigt på morgonen för att jag ska förstå hela resonemanget.

Jag är fullt medveten om att man kan hamna i situationer där man inte kan klara av att låtsas som ingenting. Jag menade inte att jag klara av det i alla situationer om det blev så när jag skrev.
Min häst är rädd för jättestora livsfarliga lastbilar och liknande. Om vi är ute på den stora vägen och jag hör på långt håll att det kommer ett monster så väljer jag mer den varianten som Cilla beskriver. Jag flyr kanske inte så långt men jag går av vägen.
I början när jag hade henne var hon osäker i trafiken (trots träning hemma) och jag insåg snabbt att det inte är bra att gå av vägen varje gång det kommer en bil för då talar jag om för henne att bilar är farliga.

Men det är helt klart att det finns situationer som man bör undvika att hamna i om man kan.

Välja sina strider, ja. Och försöka börja i rätt ände där man har kontroll över situationen. Ibland kan jag tycka att hästarna respekterar oss mer/känner sig tryggare om man går åt sidan och tittar på det "läskiga" MEN behåller lugnet. Som att -"åh, matte lyssnar på mig!" att man tar hänsyn till hästen. Sen finns det ju tillfällen där man vill demonstrera att nej, det där har du helt fått om bakfoten - det är vardagsmat och inget att bry sig om.
Den "traktorrädda" hästen som normalt sett kommer igång med flyktinstinkter redan när den hör eller ser traktorer var idag jättecool när den fick en kombination av de båda metoderna. Traktorn for förbi på vägen vi skulle över, och då blev det ju naturligt att stanna och titta tills den åkt förbi. Den åkte förbi precis framför hästen och vi gick över vägen direkt när den hunnit förbi och hästen reagerade inte alls! :) Just den pållen uppskattar nog att få kolla in situationen innan den blir beordrad vare sig att bry sig eller ignorera.

KL*

NU har jag bestämt mej, men min mage har inte gjort det:angel: jag ska rida på MIN häst. Skulle ha gjort det igår men kom hem så sent så det blev aldrig av. Men jag hade iaf tänkt göra det.
Det känns rätt för jag har alla med mej, alla tycker att det är ett jätte bra val(tränaren har jag inte pratat med så jag vet ju inte vad hon tycker men jag kan ju gissa mej till det).
jag tänker inte ta några risker utan jag kommer endast hoppa upp när hästen känns lugn och trygg, och inte kräva speicellt mycket. När vi hittat varandra även i ridningen och han har vant sej vid ridhuset så tänkte jag träna för klubbens jätte duktiga tränare(dressyr/hopp):D Och visst låter det enkelt och bra?
MEN nånstans där inne gnager ändå en känsla att det är fel. Kanske borde jag ändå sattsa på att få en sån där super relation med min häst som gör att man kan göra vad som helst sen tillsammans?
MEN, kan jag inte få det trotts att jag rider på honom i mellan åt?

Jag hoppas verkligen att min NH-tränare vill fortsätta hjälpa mej trotts att ajg nu bestämt mej för att börja rida på mitt sätt.

Mitt råd, oinsatt som jag är, är att du funderar över vad det är DU vill med din träning.

Om du vill detsamma som din tränare verkar vilja, som någon annan påpekade i denna tråd, att HÄSTEN ska vara lugn och trygg med dig, så kan säkert hennes ideer vara mycket användbara (utan att veta exakt vad det är ni gör).

Om ditt intresse ligger mer i att ha en duktig dressyrhäst, och du känner dig lugn och trygg med hästen, kanske du bör ta den diskussionen med din tränare.
Det är tämligen onödigt att be oss här om råd om du bör lyssna på henne eller inte, eftersom ingen här VET vad det är ni gör vid era träningar, eller vilka mål ni kommit överens om att uppnå.

Jag anser att du måste ta den diskussionen med din tränare. Det viktigaste är ju ändå att du och hon jobbar mot samma mål och att du känner att du får ut det du vill av ert samarbete.
Lycka till.

OM man lyssnar på sin magkänsla och det ändå skiter sig, då känns det oftast inte lika illa. Kanske är "magkänslan" ett tecken på att man omedvetet redan har gett upp iofs?

hmmm... intressant..
eller är det kanske självtilliten som ger upp sånna lägen? fast ja får samma sorts känsla i magen när något annat är fel, typ med vänner eller killar. och då handlar det ju inte om att ja gett upp.

sin magkänsla ska man alltid gå på!
tänker man efter, så vet man vad det är som skapar den onda känslan i magen och fälja den är bara att följa sin erfarenhet och sitt omdöme och det finns inga fel med att göra det.

sen gäller det att känna skillnad på den onda magkänslan och den nervösa osäkerheten! inte alltid så lätt, men vågar utmana sig själv lite kommer man ofta fram till vad som är vad. dock bör man utmana i saker man innerst inne vet att man klarar, eller bör klara. larvfötter skulle ha gått fett bort för mig, ja lovar. :angel:

så ja tjatar vidare! :D
TS; följ hjärtat och magkänslan!
vet du inte vad du vill, avvakta med ett beslut. du kommer snart på vad som är det rätta att göra.

Jag skulle faktiskt börja att ta lektioner direkt så ni inte hamnar snett från början.

Är hästen ful