jag har ridit i 15 år...och rider fortfarande som en jävla nybörjare, känner ingen skillnad på höger/vänster galopp, hittar inte rätt sittben, kan inte hoppa mer än 50cm, har supersvårt att få en häst i form, kan inte sitta ner i trav, kommer inte upp själv från marken, måste ha pall eller liknande osvosvosv

nu har jag, ovanpå detta flygit av min kompis häst på 170 när vi skulle hoppa ett hinder på 40(!!!!)cm, medvetslös o järnskakning:S

sen skulle jag prova en annan häst som var jäääättesnäll så länge man var mjuk i handen, o det vet jag att jag är, men inte fan gick det bra för det...kompis sa "pröva trava, hon har jättemaffig trav" o det hade hon verkligen, lite för maffig, jag tappade balansen o hon for iväg som ett jehu, det gick bara fortare o fortare (här var vi på ridbana o hästen skulle va dösnäll o rida på bana...) sen kom hörnet...hästen svängde i full fräs (riktigt glad över att hon inte gick omkull!!) o jag flög av, landade på foten, foten vek sig o jag hamnade på rygg, fick skrapsår i svanken som heter duga o knyckte nacken (alltså det knyckte till)...så nu känner jag att nu får det vara nog!! jag kan tänka mig att skrutta runt på en gammal dam som ska promenadridas...det får räcka. ska sälja alla mina hästkläder. orkar inte mer...

känner mig så värdelös, hopplös o uppgiven :cry::cry::cry::cry::cry: (vet inte vad jag vill med denna svamliga tråd menmen...)

Inte ska du sluta rida heller, vet själv hur är det är har haft en del svackor i min egen ridning men jag tycker trots allt tiden man tillbringar med hästarna är värt det. T.ex. när det är en mule som snusar och blåser en i örat eller någon som står och puffar en på axeln... :love:


Jag känner mig ibland rätt klumpig eller gjorde det åtminstone förut. I synnerhet vid situationer som att hoppa upp från pall, när man skulle hoppa något litet hinder (även om det så bara var typ 40 cm) . Min tränare jag rider för idag är guld :love: hon har fått mig till att få bättre självförtroende, kroppskontroll osv. Jag var mest urless ett tag efter något år då jag haft min häst för att jag inte hade någon bra att träna för, kände inte att jag utvecklades något och det var helt enkelt inte roligt, jag ville inte nöja mig med att bara strosa runt runt utan att jag kände att jag kom vidare med min egen ridning.

När jag flyttade min häst till en annan anläggning gav det mig bättre möjligheter att vara med och träna. Det vände för mig även om vi stundtals hade rätt rejäla svackor nu också för ca 2 veckor sedan hade jag god lust att sätta ut hästen på annons, men det var inte hästens fel för är det någonting jag lärt mig så är det att vara ödmjuk gentememot min häst och jag klandrar alltid mig själv när det inte blir rätt. För jag vet att När jag får till det så kan det gå sådär sjukt jäkla bra.

Jag hade också svårt att lära mig sitta på rätt sittben, tyckte att det var så mycket annat som skulle falla på plats och att det var lite svårt att ta till sig även om jag Visste precis hur och när jag skulle sitta för att sitta på rätt sittben. Slutligen föll det på plats och idag behöver jag inte ens Titta för att kontrollera att jag sitter på rätt sittben, idag kan jag Känna om jag sitter på rätt sittben eller ej (ev kontrollera och byta).

Ett tips är att i övergången från skritt till trav sitta ner två steg på hästen, tänka "sitt-sitt-stå-sitt-stå". Men det som ridniningen egentligen handlar om är ju just kroppskontroll. Hur är det annars när du inte rider med t.ex. balansen? Jag tyckte jag hade dålig balans förut men att det blivit bättre och bättre. Men förut fick jag tips av min tränare att bara gå rätt och slätt och balansera på trottoarkanter t.ex.


Nu har allt blivit så mycket bättre även om vi emellanåt har svackor så känner jag ändå att vi kommer fram och utvecklas. Om man tänker på hur min häst ser ut muskelmässigt nu mot förr så är det en stor skillnad, till det bättre då! Jag kan skritta och trava och hon har en bra och välbalanserad form. Vi har ibland tänkt lite piaff (även om de inte varit så samlade) så har vi haft tänket, och även trampat en del i övergångarna till trav, vi har börjat med skolorna osv.


Även om jag ibland fortfarande känner mig som en nybörjare så har jag Innerst inne gett mig fan :devil: på att jag minsann ska lyckas. Jag säger inte att jag har tävlingsambitoner, mer en kanske på lokal nivå dressyr, säger inte att jag tänker hoppa över 60 cm. Men jag ska ta mej fan utveckla min egen ridning, det är mitt mål. Lära mig nya saker och lära mig rida på ett sätt som är bra för min häst, skonsamt, utvecklande och omväxlande.



Försök att hitta en bra tränare, jag red tidigare t.ex. för en som var c-tränare i dressyr men jag känner mig mycket tryggare och har fått en bättre sits vilken ju är nyckeln i all ridning, genom att jag rider för den tränaren jag har nu. Hon är också bra på att peppa och har stärkt mitt självförtroende. För mig är hon GULD värd och att det känns bra, utvecklande osv. är trots allt i mångt och mycket tack vare att man har en bra tränare.


Kan ju dessutom tillägga att jag har en 6 åring som jag köpte som 3½ åring jag som inte hade särskilt mycket unghästvana (inte ridmässigt i alla fall) men nu så är det ändå jag som står för utbildningen och att hon lärt sig gå i en bra grundform. Har fort farande stundtals svårt med galoppen, den behöver stärkas och vi båda har lite svårt för just det jag vet teoretiskt precis vad jag behöver göra men ibland är det lite svårt att få till det i praktiken dock men vi jobbar på det. Säger inte att vi ska tävla något nästa år heller, men någon gång ska vi allt ut på lite tävlingar med åtminstone godkänd procent. Jag använder alltid pall, jag vet inte om jag kommer upp annars känner mig rätt så osmidig när det gäller hästar över 160+ i mankhöjd (min är 168 cm) . Men jag skiter i det och använder pall, det går alldeles utmärkt. De första gångerna när jag skulle använda pall när jag precis köpt min häst var det inte så lätt och jag fick lägga ner några tilltänka ridpass till att hon skulle lära sig stå still vid pallen tills jag suttit upp men det gav sig snabbt och nu står hon jätte still och bra. Jag brukar dessutom använda pall inte bara för att jag har svårt att kravla mig upp utan dessutom med anledning av belastningen som blir både för häst och ryttare i samband med uppsittning, det är klart bättre för båda att sitta upp med pall!



Jag tror du kommer ångra dig om du lägger ridningen på hyllan och säljer ridkläderna. Bestäm dig i stället för vad du vill med din ridning, vad har du för målsättning? Känns kanske inte helt rimligt att hoppa OS men gör en trappa med din målsättning, börja t.ex. med att försöka hitta rätt sittben osv osv sedan är det saker som slutligen kommer falla på plats det handlar trots allt om att ha känsla för det man gör, att försöka känna efter hur mycket stöd jag behöver ge hästen på ytter, hur mycket jag behöver driva på eller vad det nu en gäller. Sätt inte för stor press på dig själv utan försök tänk positivt och känn efter hur det känns! vad händer nu, och nu och nu? Vad händer med kroppen när du gör si och så ?

Sedan tycker jag en bra tränare är guld värd som sagt, och det kan absolut vara det som blir vändningen i din ridning när du hittar rätt tränare. Bättre att kosta på och rida för tränare mer sällan men att man känner att man hitta rätt tycker jag, en att sitta och nöta för samma tränare vecka efter vecka utan att man känner att man kommer någon vart.

Du kan också skriva riddagbok med vad du lärt dig varje pass så ska du nog se att du hittar saker som du känner att du kommit framåt med :)

Är du bara allmänt ridtrött kan det hjälpa att vara i stallet och pyssla och greja tills man fått suget tillbaka.. lite tips på vad som hjälpt mig. *pepp pepp* ! :bump:

Skaffa en BRA tränare som du trivs med och känner dig trygg med. Och tänk inte att pressa dig för mycket, du måste känna "Det här klarar jag!" Lycka till!

Jag har ridit i snart 25 år (hade ett ganska långt uppehåll med småbarn och annat)och tycker inte att jag kan så jättemycket. Det är svårt att rida och det tar lång tid att lära sig många saker. Att sitta ner på rätt sittben och veta om det är rätt galopp tog ett tag att lära sig. Jag har också känt det som att jag har stått stilla många gånger. Speciellt detta med att rida hästen i form. Jag hade nästan gett upp det när jag helt plötsligt upptäckte att jag faktiskt kunde göra det någotsånär...
Sedan måste man kanske inte hoppa över hus. Jag har äntligen lyckats hoppa hinder på 75 och känner mig mkt nöjd.

tränare är inte aktuellt.
balansen är kass hela tiden, har alltid varit. jag har alltid varit den klumpiga fega eleven på ridskolan som ofta blev stående i mitten av ridhuset när det var dags för galopp eller hoppning. ridläraren fick alltid sänka hindrena åt enbart mig. jag gick ofta dit eller därifrån med stor klump i magen, hände ibland att jag bröt ihop o grät under lektionerna.
ridlärarna brydde sig aldrig om mig utom enbart de som var duktiga...

rider många gånger med knut i magen fortfarande o "tvingas" göra sånt jag inte vill, blir oftast "övertalad" eller gör det ändå med gråten i halsen.
jag kan inte linda ben, det blir alltid fel, jag kan inte sadla, sadeln hamnar antingen för långt fram, eller för långt bak eller så lessnar folk för att jag är så långsam:(

jag kan fortsätta hur länge som helst:(

jag orkar inte med det här längre...jag älskar hästar men...ska det vara såhär? ska det inte vara KUL o rida o umgås med hästar?

:cry::cry::cry:

Det verkar som om du har kommit fel på det. Kan du inte leta upp någonstans att rida där du får hjälp. Ridskolan du berättar om tex verkar inte så bra om man nu kan uttala sig om bara ett par meningar. När jag började på ridskola för ca fem år sedan hade jag inte hoppat mer än mkt låga hinder på säkert tjugo år. Min ridlärare sänkte hindren för mig i säkert tre år. Jag hoppade ca 40 och de som hoppade högst säkert över en meter. Nu är jag så pass gammal så jag brydde mig inte ett dugg.
Visst ska det vara kul med hästar.

Jag vet ju hur du haft det...kan bara säga att även om du väljer att sluta nu så kan du ju uppta ridningen när du vill igen.:)
Lycka till.

Du tryckte nog på fel knapp men det gör inte något. Jag tänker inte sluta rida - aldrig!

charmant:
tack! ja jag har, som jag sagt många gånger, dig o tacka för en hel del:)
Forest Autumn:
det är irriterande med dessa knappar, vilken man än trycker på blir det fel tycker jag...

Du tryckte nog på fel knapp men det gör inte något. Jag tänker inte sluta rida - aldrig!

Opps...sorry :rofl: så det kan bli..

Får väl hoppas att du någon dag finner rätt häst för just dig...elelr en tanke som bara flög genom huvudet..varför inte testa att köra i stället:) Jätte roligt verkligen.

problemet är inte att du inte kan rida! problmet är självförtroendet juh du TROR inte att du kan å då kan du inte...

du behöver en tränare som du litar på vågar rida för och vågar försöka med!

jag har vart i precis samma sists fick en egen hästo ch grinade jämt över hur synd de var om henne för jag kundei ngeting å hon kunde ingeting (gammal travare) å att jag förstörde henne osv...
Men stog i samma stall som min tränare som hade en massa jävlar annamma i sig!
Jag har grinat, hoppat av och vägrat rida mer, ramlat av, grinat ännu mer!
MEN tävlade 1.10 på henne tillslut, red L:B dressyr bägge me placeringar jag som inte ens vågade hoppa 50 cm innna utan att blunda å hålla mig krampaktigt i manen!
Jag som inte ens kunde rida...


så tro mig de finns hopp bara man möter rätt folk genom sin hästkarriär kommer man bra mycke längre än man nånsin vågat hoppats på!

Rider du på ridskola nu?

Du kan inte hjälpa någon privat ryttare? Där du inte behöver känna dig pressad, och börja bygga självförtroendet.

Var i sverige finns du?

Om du bor nära mig så är du välkommen hit! Jag ahr två trygga och stabila hästar som gärna vill bli pysslade.. Och det är inte någon brådska med nåt, bara att fråga om det är nåt och inga frågor är dumma frågor..

Får väl hoppas att du någon dag finner rätt häst för just dig...elelr en tanke som bara flög genom huvudet..varför inte testa att köra i stället:) Jätte roligt verkligen.

köra har jag väldigt länge tänkt på att det kanske skulle va nåt för mig, men då måste nån lära mig sela hahahah :angel: kanske finns ngn liten ponny jag kan köra, som jag är förstor för att rida :idea: skadar ju inte o kika runt...tack :bow::bow:

madde_padde: har man bara ekonomi o häst för det så...

Nä sluta inte! Det jag tror du skulle må bra av är att skaffa en jättelugn medryttarhäst som du kan rida kontinuerligt under en lång tid. Verkligen börja med att bara skritta ut några ggr i veckan. Ingen press alls att göra något. Sedan börja göra saker successivt i lugn och ro när du känner hästen väl och vet hur den rör sig.

Rider du på ridskola nu?

Du kan inte hjälpa någon privat ryttare? Där du inte behöver känna dig pressad, och börja bygga självförtroendet.

Var i sverige finns du?

Om du bor nära mig så är du välkommen hit! Jag ahr två trygga och stabila hästar som gärna vill bli pysslade.. Och det är inte någon brådska med nåt, bara att fråga om det är nåt och inga frågor är dumma frågor..

:love::love::love::love: dessvärre lite långt bort...bor nyköping:(
rider inte på ridskola o har inga planer på att göra det heller då bara tanken ger mig ångest...
jag får promenadrida en gammal häst om jag vill men jag vet inte, hade börjat så smått men nu vet jag inte om ägaren vill ha tillbaks mig då det var hennes andra häst jag flög av...:cry::cry:

Stackare!
Jag vet ju också vad har gått igenom och jag säger som de andra: ge inte upp! Däremot kan du väl ta en uppehåll (iallafall tills foten har läkt).
Testa att skaffa en pilatesboll och lär dig att sitta på den! det är exakt samma muskler som i ridningen som aktiveras!

Vi hörs! Lycka till vännen!

Stackare!
Jag vet ju också vad har gått igenom och jag säger som de andra: ge inte upp! Däremot kan du väl ta en uppehåll (iallafall tills foten har läkt).
Testa att skaffa en pilatesboll och lär dig att sitta på den! det är exakt samma muskler som i ridningen som aktiveras!

Vi hörs! Lycka till vännen!

:love::love::love: tack söta plaskutt!
måste väl försöka ta mig upp på nån häst innan det går helt åt skogen...jag vill som sagt kanske kunna promenadrida nån gång ibland...och jag tror det stannar där.
pilatesboll lät bra...men dyrt...o ännu en sak o hålla reda på :angel:*virrpanna* men ska hålla utkik efter en *lovar*
:love:

Någon hade tidigare skrivit att mycket av detta sitter i huvudet och jag är nog också lite inne på det.

Ett bra sätt att öka på balansen är att köpa en sådan där stor gummiboll (är det pilatesboll de kallas för?) i en sportaffär. Tror att de kostar runt 300 kr. Sen är det bara att försöka sitta på den samtidigt som man tittar på tex tv. En bieffekt är att man får starkare mag och ryggmuskler. Något som är väldigt bra att ha när man rider på hästar. Såg nu att någon redan skrivit om denna bollen. Tja en bra idé tål ju att upprepas.

Har man inte råd att ha en egen häst och man inte känner sig tillräckligt duktig för att ens försöka prova bli med ryttare eller liknade så finns det ju en hel del ridskolor som profilerar sig genom att ha små grupper och mycket personlig vägledning.

Tycker det är synd om du slutar rida bara för att du inte är tillräckligt duktig enligt dig själv.

Det är inte lätt att rida och vissa behöver lite mer tid än andra utan att dessutom behöva utstå omvärldens påtryckningar.

Mvh

Tora

tränare är inte aktuellt.
balansen är kass hela tiden, har alltid varit. jag har alltid varit den klumpiga fega eleven på ridskolan som ofta blev stående i mitten av ridhuset när det var dags för galopp eller hoppning. ridläraren fick alltid sänka hindrena åt enbart mig. jag gick ofta dit eller därifrån med stor klump i magen, hände ibland att jag bröt ihop o grät under lektionerna.
ridlärarna brydde sig aldrig om mig utom enbart de som var duktiga...

rider många gånger med knut i magen fortfarande o "tvingas" göra sånt jag inte vill, blir oftast "övertalad" eller gör det ändå med gråten i halsen.
jag kan inte linda ben, det blir alltid fel, jag kan inte sadla, sadeln hamnar antingen för långt fram, eller för långt bak eller så lessnar folk för att jag är så långsam:(

jag kan fortsätta hur länge som helst:(

jag orkar inte med det här längre...jag älskar hästar men...ska det vara såhär? ska det inte vara KUL o rida o umgås med hästar?

:cry::cry::cry:


Varför är inte tränare aktuellt?
Du verkar ha väldigt lågt självförtroende, och så länge du tänker så här kan du inte hjälpa dig själv.

Fråga tjejen med de två hästarna om du får låna hennes gamling nån gång i veckan.
Ta hjälp av en tränare eller någon duktig hästmänniska du känner, som kan uppmuntra dig och hjälpa dig komma över rädslan du har, börja från grunden.

det är just det...att jag egentligen skulle behöva vara ensam, få göra allt i min takt o när jag känner för det, eller strunta i det om jag inte känner för det, är jag med andra blir det oftast påtryckningar om att jag också borde göra mer än bara skritta runt för det är ju så tråkigt för hästen...visst, det kanske det är men jag tror den tycker det är ännu tråkigtare o ha nån som skumpar runt utan kontroll, därför vill jag ha kontroll o känna mig säker innan jag gör nåt... vissa fattar det o låter mig ta det lugnt, andra fattar det inte o då blir jag stressad, nervös, spänner mig, skumpar runt, tappar balansen...aha...kanske har vi en liten del av problemet här? :confused:
isåfall, vad gör man åt det?

tränare har jag inte råd med som det är just nu:( dessutom ska nog inte gamlingen träna heller, utom möjligtvis akademiskt men det funkar nog inge vidare i det stallet ändå...bara hopp o dressyrfolk där...

Jag som vet vad du gått igenom och varit med om osv förstår hur du tänker.
Då det kroppsliga säger nej är det svårt att ibland göra nåt åt det.
Körning med en liten ponny vore väl alldeles utmärkt.

Jag som vet vad du gått igenom och varit med om osv förstår hur du tänker.
Då det kroppsliga säger nej är det svårt att ibland göra nåt åt det.
Körning med en liten ponny vore väl alldeles utmärkt.

vi får se hur det blir med allt, just nu måste foten, och hjärnan vila ett tag, sen måste jag väl försöka våga mig upp på nån häst iallafall så fort som möjligt så att jag inte blir RÄDD för att komma tillbaka inom ridningen om jag känner för det...

men en körponny...ja finns det någon nånstans skadar det kanske inte o prova...?

:bump:

tror du kommer att klara av det bara du hittar rätt häst och någon som kan hjälpa dig och som förstår dig och accepterar dina känslor.

tror du kommer att klara av det bara du hittar rätt häst och någon som kan hjälpa dig och som förstår dig och accepterar dina känslor.

du har säkert rätt...o är det meningen att jag ska fortsätta så kommer jag nog hitta en så småningom:)

Om jag vore du, skulle jag anmäla mig till en kurs som är minst 3-5 dagar. Det ökar självkänslan enormt och du får möjlighet att bara koncentrera dig på dig själv och hästen.

Ofta ger en sammanhängande kurs mycket mer än att rida en gång i veckan.

Jag kan ge ett exempel på en ryttare som jag känner till som hade så pass dålig balans att hon nästan ramlade av varenda ridlektion under terminen. Hon var ganska skräckslagen inför varje lektion kan jag säga. Det gjorde att det gick sämre och sämre. Under sommaren var hon med på en kombinationskurs i både dressyr och hoppning (enkel nivå) med en ganska okomplicerad ridskolehäst och denna kurs gjorde henne mycket självsäkrare och att hon utvecklades positivt. Ge inte upp, det är svårt att rida! Lycka till och peppkram!

Tycker inte du ska sluta även om det känns jätte tungt. Det bästa vore om du kunde hitta en medryttarhäst i ett stall där folk inte ställer en massa krav på varandra och lägger sig i i onödan. Sådana stall finns även om man kan ha svårt att tro det. Om du vill göra ordning hästen i flera timmar så skall du får göra det och hur många ryttare är det inte som lägger sadeln fel även om de har lång erfarenhet, många, många, många. Du gillar ju det där med hästar så jag tycker inte du ska sluta, hitta en tränare som inte kostar skjortan och som ger dig självförtroende. Alla saker som du gör tror inte jag är så dåliga, bara det att ditt självförtroende är så lågt så du ser bara det dåliga, försök och försök igen se det som är bra. Även om du inte tror det så kan jag lova dig att du gör många saker som är bra. Lycka till :)

Det är som med karlar...när man minst anar det så dyker dom upp :rofl:

Och en sak till...lyssna inte på NÅGON annan om att du ska göra saker du tycker är otäcka bara för att....gör bara sånt du känner dig trygg i.
Jag vet att du efter mkt träning och så törs...kommer du ihåg när vi galopperade fort?Du kan men jag förstår om din rädsla efter avramlingar tilltar.
och de har ju faktiskt hänt nä'r du lyssnat på när någon annan bett dig göra saker du egentligen inte velat.
Lyssna på dig själv så blir det bra.

Ge inte upp.. Jag har ridit i snart 18 år, och verkligen ingen stjärna!! kan inte sitta ner i trav hur jag än kämpar med det.. Red under ett års tid en häst som var utbildad grand prix, den bara flände runt med mig på ryggen, gick såå dåligt!!
Jag har oxå dålig kroppskontroll, kass balans mm.
Hade jag en häst nu som var ridbar så skulle jag vara jätteglad om jag hittade nån som inte var superduktig, som kanske bara ville/vågade skritta ut i skogen.
Hästen jag har nu är 3 år, och ska köras in, så jag ska se om körningen kan vara något för mig, då krävs mest kontroll över händerna, vilket jag hoppas att jag klarar!
Ditt självförtroende är ju tydligen helt knäckt, sund du stött på människor som vill pressa dig. Vill gärna hjälpa dig, synd du inte finns i närheten!

jag får promenadrida en gammal häst om jag vill men jag vet inte, hade börjat så smått men nu vet jag inte om ägaren vill ha tillbaks mig då det var hennes andra häst jag flög av...:cry::cry:

Så dum kan hon väl inte vara.. Du säger ju att gamlingen inte ska träna, så skrutta omkring i skogen med dig måste väl vara perfekt! Långa skritt-turer utan press är väl trevligt för en gammal häst..:) *pepp, pepp*

Hej.

Jag förstår dig, att du känner att du vill sluta.
Har själv känt så ett antal gånger, inte pgn av min ridning.
Hur jag rider osv, utan av andra skäll.
Men det är inte bara ridning med hästar, man kan köra dom.
Man kan göra så mycket mer med dom :)
Köra är väldigt, väldigt kul.
Du kanske borde testa de, men framför allt bör du hitta någon tränare.
Att träna själv för,på en trygg o snäll häst.
Träna din balans och sits, det kommer att komma.
För en del, kommer de på kort tid, en del lååångtid.
OCH vad spelar de för roll, alla tar olika tid på sig.
Och man ska inte stressa fram, då går de bara åt helskotta. :)
Lycka till nu, och träna upp dit självförtroende lite också.
Du kan om du vill, eller hur? ;)

Lycka till nu tjejen, håller tummarna för att du lyckas.
För vill du, så kan du!.. Ha det super duper bra.
Vi häst älskare, måste ju hålla i hop ;)

Nu har jag inte läst alla svar i tråden.
Men som jag ser det vore för dig att hitta en bra tränare. Gärna någon som kan markarbete (horsemanship) och som kan lära dig lite sånt. Det är verkligen jätte bra träning för både dig och hästen. Du lär känna hästen från marken innan du sätter dig i sadeln. Då är det du som kommer att vara ledaren och när man själv är ledaren så kommer du att känna dig mycket tryggare ;)

Sen kan du säga att du vill börja i skritt, det finns mycket man kan träna i bara skritt också tex. skänkelvikningar, fram- och bakdelsvändingar mm. (haha allt jag kommer på då jag själv inte kan mkt alls på ridbanan)
Sedan så lovar jag dig att om du verkligen hittar rätt tränare som förstår dig så kommer hon/han att ta det i din takt. Berätta allt hör henne/honom så att tränaren förstår hur du känner dig i din ridning, så blir det ingen press på dig. Och det bästa med egen tränare är att du får rida själv och får all uppmärksamhet, du får all hjälp och tränaren koncentrerar sig bara på dig.

Hur har du det med stall runt omkring dig? Finns det någon som kanske håller på med lite horsemanship eller westernridning? Dom flesta westerntränare jag träffat är väldigt duktiga och jag tror det skulle passa dig.. Sen kan det vara roligt att prova något nytt också!
Kanske detta inte alls passar dig, vad vet jag :) Men om det är ngt du undrar så PM:a gärna mig!!

Om du har så dålig balans i din ridning osv så har du väl antagligen dålig balans i vardagen med. Varför inte träna upp balansen på annat sätt än på hästryggen. Slog upp ordet kroppskontroll (som en tjej skrev) och det låter ju lite som att du kanske har lite dålig koll på din balans osv. Då kom det upp massa länkar med Pilates. Det kanske kunde vara värt att prova för att träna upp din balans.

Förlåt, förlåt, förlåt om du känner att jag bara trampar på! Men jag vill verkligen inte att du slutar rida! Tänk vad mycket underbart du kommer att missa.. Det går jag inte med på. Hoppas att du hittar ett sätt som får dig att vilja rida igen och ett bra sätt för dig att lära.

Lycka till! Många kramar

Det är som med karlar...när man minst anar det så dyker dom upp ( *hahahahaha du är rolig du!*)

Jag vet att du efter mkt träning och så törs...kommer du ihåg när vi galopperade fort?

(hihi det glömmer jag aldrig, DET var roligt! men då var jag ju trygg med både dig o hästarna, så då vågade jag, just den galoppen betydde väldigt mkt för mig o min självkänsla!:love::love: o mkt annat vi gjorde tillsammans med, som sagt, har dig o tacka för en hel del! :bow::bow:)

och de har ju faktiskt hänt nä'r du lyssnat på när någon annan bett dig göra saker du egentligen inte velat
(så sant :o)

Lyssna på dig själv så blir det bra.



Lycka till nu tjejen, håller tummarna för att du lyckas.
För vill du, så kan du!.. Ha det super duper bra.
Vi häst älskare, måste ju hålla i hop
absolut! tack!!:)

Så dum kan hon väl inte vara.. Du säger ju att gamlingen inte ska träna, så skrutta omkring i skogen med dig måste väl vara perfekt! Långa skritt-turer utan press är väl trevligt för en gammal häst.. *pepp, pepp*

man vet aldrig med folk nu för tiden...*visslar* nä men jag tror jag får fortsätta om jag vill...
hon får inte riktigt gå i skogen heller. det vi gör nu är mkt skritt, lite gymnastiserande övningar på lång tygel (så gott det går) o utan stigbyglar lite trav/jogging, kanske lite galopp om hon vill det o jag känner att jag kan (hon har en bra galopp för mig så det funkar) dessutom stannar hon om hon känner att jag tappar balansen, mkt klok tant!:love:

Nämen hördudu! Bara för att du trillade av hästägarens ena kuse betyder det inte att du inte är kapabel att rida hennes andra!

Det är ju trots allt den äldre hästen du hjälper till med, om jag förstod saken rätt? Alla hästar passar inte alla. Jag tycker det låter trevligt med ett tryggt gammalt sto som du kan ta saker i din egen takt på.

När jag har haft medryttare har jag hundra gånger hellre valt såna som inser sina begränsningar och tar det lugnt än såna som flängrider. Du skriver själv att du är mjuk i handen, det är ju jättebra!

Tappa inte modet! Fortsätt rida stoet och det där med ponnykörning är väl alls ingen dum idé?

Till sist vill jag tillägga något jag hela tiden måste upprepa för mig själv: Vi rider för att det är roligt och för att vi mår bra av det. Roligt behöver inte betyda att vinna tävlingar(även om mål kan vara bra att ha), det kan lika väl en härlig skrittur i vackert väder!

nej då du vi´ll inte sluta rida.
jag har mycket svackor p ga att jag mår rätt dåligt men ibland går det bra.men du absolut inte ge upp kämpa på tjejen;):banana:

Förstår hur du känner!
Nu har jag inte ridit lika länge som du men jag har fått börja om två gånger med min ridning på grund av att jag rammlat av ex.antal gånger och blivit rädd. Nu senast rammlade jag av två ggr i rad på två hopplektioner (alltså en varje gång) och gjorde illa mig ganska mycket andra gången och nu hoppar jag låga hinder på min hopplektion, kanske 40cm ungefär medans dom andra i min grupp hoppar ca60. Det känns mycket bra och min ridlärare låter mig hoppa före alla andra så jag kan hoppa på min höjd så höjjer hon sen. Jag står i kö på dressyr grupp nu.
Men jag tycker absolut inte att du ska ge upp! Efter mina turer (3hjärnskakningar, 1spruket nyckel ben och ex antal sträckna ryggar) så tycker jag nästan att det har blivit som en *spark i arslet* för att jag ska lyckas att sitta kvar nästa gång.
LYCKA TILL!!

tack så hemsktjättemycket för stöd o goda råd o allt pepp!
ska höra med gammelhäst ägaren o se om jag kan fortsätta lufsa runt på henne, isåfall gör jag det. annars lägger jag av, tills vidare, eller som charmant sa ser om jag kan hitta en ponny o köra...

NI ÄR BÄST!! :love::love::love::love::love::love::love::love::l ove::love:

Det första inlägget hade lika gärna kunnat varit skrivet av mig för många år sen när en foderhäst kickade mig i ansiktet med full kraft och delvis förstörde mitt liv. När jag kom hem från sjukan och kunde köra bil igen samlade jag ihop alla hästgrejer, slängde ner allt utom min spritt nya och oanvända Wintecsadel och en grimma i en kartong och dumpade lådan i en ridsportaffär som hade seconhandförsäljning. :(

Det dröjde flera år innan jag satte mig på en häst igen och den gången var det på min nuvarande "livsfarliga, folkilskna avkastardrottning" eftersom det var för långt att gå från sommarbetet. Denna "livsfarliga" och som jag sedan fick veta, oinridna travarmärr bar hem mig med den äran trots att jag bara hade ett grimskaft att hålla mig i. Vi började lulla runt i skogen så smått, bara grimma och oftast barbacka och så håller vi på än och trivs med det. Hoppa vet jag inte om hon kan och jag hatar hoppning så vi bus(k)rider istället, med eller utan grimma och har det mysigt ihop.:love:

Gör det du känner för och släpp alla krav säger jag, tiden får utvisa vad du vill och känner för.


*jag kan inte heller skilja på höger och vänster galopp* :o

SLUTA INTE!!!

det är ju inga roliga grejer som har hänt dig.. men jag säger bara: SLUTA INTE!

visst det kanske inte känns så bra just nu.. men du kan säkert hitta nån häst inärheten som du kan hjälpa till med...

Lycka till!!:)

har du inte tillgång att kanske bara rida ut på någons skogsmulle? i början kan man ju bara skritta sen öka på. Sen när du känner dej mer "säker och redo" kan du ju börja ta lite lektioner igen.

Är ju viktigt att du själv känner dig bekväm innan nån börjar säga vad man gör för fel!

Och vem vet du kanske fastnar för distans eller nån annan gren som tex TREC som inte är "dressyr messig" på samma sätt :D

Tänk på att inte ha så bråttom! Gör ingenting i de andra gångarterna som du inte behärska i skritt. Låt det ta tiiiid! Lycka till!

Tänk på att inte ha så bråttom! Gör ingenting i de andra gångarterna som du inte behärska i skritt. Låt det ta tiiiid! Lycka till!

tack vännen för all hjälp o pepp! :love::love:

(TACK till er andra med såklart!ni gör mig så glad, så glad att jag kanske tänker om....:) :angel::love:

Hade du bott i närheten av Uppsala hade du varit varmt välkommen att komma och skrutta runt på en av mina pojkar!

Mitt tips är (som tidigare sagts) prova westernridning! Man sitter säkert i en westernsadel och har horn att hålla sig i om man skulle känna att balansen sviktar! Kanonbra! ;)
Inte ska du lägga av med ridningen för det! Försök hitta en inrikting som passar dig istället - om nu inte klassisk engelsk ridkonst på bana passar dig så skrutta ut i skogen! Det är du själv som ska känna att det är kul och att du trivs, känner dig trygg - ingen annan ska tvinga dig eller få dig att känna dig tvingad att hoppa högt eller galoppera fort eller whatever! Så det så! Så sätt dig ner och fundera vad du vill med ditt hästintresse - Rida dressyr? Hoppa? Köra? Westernridning? Tävla? Skogsmysa? Bara pussa och borsta? Finns ju massor att göra med en häst ändå! Kom igen - det här klarar du! *hejar på*

Och just for the record - jag törs inte heller hoppa högt! MAX en stock i skogen eller ett dike.. Och jag har ridit i 16år! :rofl:
*stor kram*

/nixehen

tack söta!!:love::love:
jag HAR faktiskt bott i uppsala! det var där min "ryttarkarriär" började...första åren red jag på bälinge ryttarförening, de avslutande åren reds på lurbo...därmellan har jag haft olika sköt o medryttarhästar som det har funkat si o så med...även sen jag slutade har jag hållt igång genom att sköta o rida andras hästar av alla möjliga slag...
men nu vet jag inte alls vad jag ska göra :cry::cry::cry:
diken är läskiga...ska jag över blundar jag o håller i manen...hahah:D

Jag håller med - diken ÄR läskiga! *skratt* tur att mina pojkar bara går över om möjligt är - den ena av dem går till och med hellre ner och upp igen än hoppar! :rofl:

Vad skoj att du bott i närheten, har dock ingen erfarenhet av stallen du pratar om - själv började jag min karriär på Granbacken och gick vidare via Lagga FRK.. hm..

Sätt dig och kika runt på lite medryttarannonser på olika sajter, du kanske hittar något som passar perfekt! Klart du gör, det finns nåt för alla, det är ju det som är det underbara med hästvärlden! :)

Delvis knapplån; blev inspirerad av denna dock. ;)

Det behöver ju inte vara en tränare som hjälper dig, hittar du en trygg häst och en bra ägare kan även den hjälpa dig att hitta självförtroendet. Det har hjälpt mig! JAg har också varit den som håller mig i mitten, speciellt under hoppning.

Men började som medryttare och då gick det bättre, för jag kunde ta saker i min takt. Och med hoppningen fick jag senare hjälp av en medryttarhästs ägare som inte alls satte press på mig utan jag fick göra allt i min takt.

Allt sånt har hjälpt och jag har fått mitt självförtroende tillbaka. Fortfarande ingen elitryttare, men inte alls så kass som jag trott förut.

(Jag har dragit = mellan kass och försiktig eftersom alla andra vågar så mkt och inte jag... )

jo,så har de känts för mig,för jag fick börja om med min ponny brara för att hon var pigg och bråkig,men jag ger inte upp för de för jag vet att de kmr bli bra tillslut för jag har en superbra tränare ochså,så skaffa en bra tränare ochså!:idea:

jag vet själv hur du känner dej. under en period på 4 år nu har jag gått på et naturbruksgymnasum. jag har ridit i 17 år. sålde min egna för 2 månader sedan.jag har helt och hållet tappat mitt självförtroende. har under hela denna 4 års långa perioden ridit "problem hästar" utanför skolan. har bland annat ridit in ett arab sto som skickades tillbaka från inridningen då hon blev helt galen där (tydligen) problemet var bara att dom uppenbarligen förstört henne! (jävla idioter) så henne blev det en hel del att jobba emd, osäkra ritter med mera. det blev inte bättre av att hon fick ryket heller. min egna häst har alltid varit komplicerad. (stegringar,nära på å slå runt varje gång jag gjorde halt med mera). har docj bara ramlat av ett fåtal gånger under dessa åren och det har inte varit på dessa hästar. så nu har jag helt enkelt lagt av. för att köpa en läromästare:)kämpa på bara. ta en lugn häst och träna på, kanske en d ponny?lär dig allt från grunderna igen?lär dig lita på hästarna igen? och kanske skaffa en privat tränare?hoppas det blir bättre:)!

Den ridningen du red hos oss och på den hästen fungerade ju strålande.Nu var det ju ekonomin som satte stopp för det men Akademiskt fungerade ju bra.

Som många har sagt så verkar det ju vara dags att förändra något...men inte alls nödvändigtvis att sluta rida!

Tror som många andra att det skulle ge dig mycket att få hjälp, t.ex av en tränare. Om man bara sitter och nöter själv kommer man sällan någonstans...

Och så kan du ju alltid prova nåt annat, t.ex akademiskt, körning eller western.

En ny medis kanske kan hjälpa dig att bygga upp självförtroendet igen, kanske en lite mindre, snäll sak :)

Lycka till hur som helst :)

Den ridningen du red hos oss och på den hästen fungerade ju strålande.Nu var det ju ekonomin som satte stopp för det men Akademiskt fungerade ju bra.

ja alltid är det nånting :cry: men jag lärde mig mkt hos er o försöker använda mig av det när jag rider nu med:)
skulle gärna fortsätta inom akademiskt, det passade mig väldigt bra men är svårt o hitta medr.hästar som rids akademiskt... :(

det brukar inte vara problem för hästen att ridas ak. med en av sina ryttare. Får du bara ut en tränare kan du väl ta den häst du brukar rida/ vill rida?

Vart bor du?

nyköping....

Aha. Jag fick för mig att du bodde i Östersund :crazy: då hade du fått kommit o rida på halvblodskillen min och för min underbara ridlärare.
Jag skulle kunna fråga henne om hon vet någon bra tränare/hästägare i nyköping som skulle kunna hjälpa dig?

Vilket stöd du har fått från folk redan. Jag håller med de flesta om att det är synd att du ger upp. Men som någon sa, ta en paus och kom tillbaka när du känner dig redo. Gör sånt du själv känner för, lulla runt i skogen, träna akademiskt eller kör. Inte alls så konstigt att det blir pnnkaka av allt när du känner dig pressad att göra sånt som du egentligen inte vill.

Om det får dig att känna dig bättre så kan jag säga att jag ridit i 17 år och inte heller kan sitta ner i trav ordentligt, har inte hoppat mer än 30 cm med min nuvarande häst och måste titta ner på bogarna för att se vilken galopp Lidos går i eller vilket sittben jag ska sitta på i traven. :angel: Nu under Lidos skador som avlöst varandra under hösten så har jag funderat lite i dina banor också. Om Lidos inte hade haft det bättre med en bättre ryttare, och jag skulle haft en läromästare istället. Men jag bestämde mig just idag för att backa några steg istället. Släppa kraven och bara ha roligt med pållen ett tag. Utan ridhus så blir ändå vintern sämre ur träningssynpunkt, så vi tar nog tag i det till våren istället.

Och hade du bott närmare oss så hade du självklart varit välkommen att lulla runt med Lidos i skogen också. :D Ge inte upp bara, det finns nån häst och sysselsättning som pasar dig också. *bamsekramar*

Aha. Jag fick för mig att du bodde i Östersund :crazy: då hade du fått kommit o rida på halvblodskillen min och för min underbara ridlärare.
Jag skulle kunna fråga henne om hon vet någon bra tränare/hästägare i nyköping som skulle kunna hjälpa dig?

aah nej tyvärr inte...
ja du kan ju alltid fråga:)
tack snälla! :love:

psst ni är så¨snälla så jag blir glad o nästan rörd till tårar :cry: börjar vackla i mitt beslut att sluta men vi får se vad som händer...

ni är så underbart snälla allihopa! :love::love::love::love:

Ingela, det kommer gå kanon för er...o vem vet...kanske står jag utanför din dörr en vacker dag...moaahahh *hota*

Det var faktiskt min halvblodskille som fick mig att fortsätta.
Jag har alltid fått rida alla galningar, vilket ´medfört att jag bara fått sitta o hålla mig kvar istället för att RIDA. När jag väl skulle börja rida funkade ingenting. Jag fick inte hästen att galoppera ett varv i galopp ens. Traven var katastrof och jag vinglade hit och dit. Jag åkte av på 50cm's hinder och slog axeln ur led två gånger.
Jag grät varje gång jag skulle upp och rida och stod mest i mitten.
Tills Monia (ridläraren) bad mig byta häst. Och jag träffade Andean. En 17årig halvblodsvalack. Och den snällaste jag mött.
Han stod stilla när jag kravlade mig upp och han skrittade snällt och försiktigt.
Tillslut vågade jag mig på lite trav och det var den mjukaste trav som funnits :love:
Galoppera vågade jag inte.
Jag hade honom fyra lektioner och det var dags för hoppning.
Monia la en upphöjd bom åt mig och Andean klev snällt över, han hoppade tillochmed över den, mjukt och försiktigt med spetsade öron.
Dom andra hoppade väl 70-80 nånting och så slog djävulen till i mig och jag styrde på "Deras" hinder. Andean spetsade öronen och väntade försiktigt på att jag skulle hitta balansen och sen skuttade han mjukt över.

I sommras tävlade jag 90-1m på en nordsvensk/arab. Men fortfarande så är det bara Andean som jag litar riktigt på. Han fick mig tillbaka till det som kallades RIDNING. allting på honom funkade. Jag kunde plötsligt göra öppna/sluta. Jag kunde göra galoppombyten.
Man behöver bara rätt häst att öva sig på. Nu rider jag de flesta hästar igen och jag hoppas varje gång att jag ska få Andean.

Hitta rätt häst :) Det är värt det!

Förstår precis hur du har det, jag vet inte hur många gånger det sista halvåret jag har tänkt att nu sk*ter jag i ridningen och börjar med frimärken istället. (det är väl kul eller?):crazy:

Jag har ridit i 17 år, och nu rider jag två gånger i veckan på ridskola. Rider i en tävlingsgrupp i dressyr och tycker egentligen det är jättekul. Red en häst i våras som passade mig jättebra och jag kände att jag lärde mig jättemycket. Sen blev han halt på sommarbetet och är fortfarande inte igång, så hela hösten har jag försökt hitta en annan som kan passa mig. Det har INTE gått bra, varenda häst jag sitter upp på omvandlas till en ”rolig” blandning av åsna/älg/tåg/stjärnkikare, jag har fått en värdelös sits, blir hård och stum i handen, kommer absolut inte ner på hästen i galoppen, studsar runt i traven... Det känns bara hopplöst att få till nån ting som helst, och alla andra i gruppen är så otroligt duktiga och kan rida vilken häst som helst. Och till råga på allt har nu min jätteduktiga ridlärare (som vet precis hur jag känner och vad jag egentligen kan) slutat, och vi ska få en ny som inte har den minste aning om vem jag är och hur jag egentligen kan rida. Så hon kommer ju undra vad f*n jag gör i den bra gruppen...
Jag tycker också det är läskigt att hoppa, 50 cm är ju typ jättehögt! Jag är rädd för att rida ut, då jag har lite tråkiga erfarenheter med det.
Jag sökte efter en medryttarhäst för att rida ut lite på och kanske komma över min rädsla för det, och fick flera bra svar, men sen så vågade jag inte svara någon tillbaka då jag inte vågar visa någon min värdelösa ridning...
Men jag försöker ändå att hålla ut och hoppas att det på magiskt vis ska lösa sig, för när allt funkar då är det ju så fantastiskt roligt att rida och hålla på med häst!

Ojdå, detta blev visst långt, men det jag ville säga är att du inte är ensam med hur du tänker! Försök glädja dig över dom sakerna som går bra även om det bara är småsaker, och ta allt i det tempot som passar för dig. Rid den gamla damen så mycket du bara kan och orkar, och gör bara saker som är roliga. (Varför är det så mycket lättare att peppa andra än att peppa sig själv? :))

I alla fall önskar jag dig lycka till, sluta inte rida!!

Ingela, det kommer gå kanon för er...o vem vet...kanske står jag utanför din dörr en vacker dag...moaahahh *hota*


Tack, det hoppas jag också. Även om det känns lite motigt ibland. :p

Du är SÅ välkommen, det vet du. :D

Sluta helt är väl lite drastiskt om man gillar hästar men du kan ju testa på något nytt om du väljer att göra ett uppehåll. Det är faktiskt himla roligt med körning och värt att testa på. Häst eller ponny spelar ingen roll bara den är trevlig att köra. Lycka till.

känner igen mig. har nu egen häst, men inte fasiken vågar ja hoppa högre än 50 cm för de. har ridit i 12 år. känns lite dumt då tjejerna på 12 år i min grupp hoppar 80 cm, men so what, kul för dem då.

men om de känns jobbigt att rida, ta en paus från själva ridningen, hitta en heppa som du får borsta o pyssla med, hålla på med på egen hand. en dag skall du se att suget efter att rida kommer

Exakt.
Jag red en av stallets duktigaste hopphästar (Hoppar lätt 120) och jag skulle försöka ta mig runt på en bana på 70cm. Och tilläggas ska att han är STOOOR.
Mina ridkompisar, som allihopa rider c-ponny hoppade banor på 1m, och 1,10 :D

Nä men... Nu har jag inte läst alla svar i tråden för jag blev så till mig att jag var tvungen att svara någonting.

Om du lägger ner din ridning är givetvis upp till dig, men som andra har sagt, du kommer mimssa så mkt skoj!

Själv har jag ridit i 12 år, ridit in hästar och utbildat lite smått men jag tycker verkilgen inte att jag är någon stjärna. De hästar jag har ridit har utvecklats men vi kommer till stadiet "gå på tygeln i trav och annars ha skoj ute i skogen" och sen är det stopp.

Just nu rider jag hos en kvinna som äger två fjordingar, den yngre av dem var hon på väg att göra sig av medeftersomhan bara busade med henne, gjorde krumsprång och småcaprioler när han tyckte att det blev för jobbigt. Idag finns det visst bus kvar i honom men han har slutat göra caprioler när det blir jobbigt, istället har han förstått att ju mer han trilskas desto jobbigare blir det. Visst händer det att han gör något, glädjebockar i galoppfattningarna över åkrarna och lägger in galoppsprång när vi travar för att det är jobbigt...

Problemet vi har nu är att han inte vill gå hemifrån utan de andra, han stannar och vänder, han backar i en hel evighet. Och jag tycker att det är otäckt eftersom folk kör som galningar hos oss.

Lånade en bok på biblan som heter Hästar och Rädsla. Den är skriven av Sven Forsström och Ingel Lantz. Efter att ha läst den blev jag mer medveten om mig själv. I många situationer är jag rädd och det påverkar både mig och hästarna jag rider. Och det har hänt att jag åkt upp till stallet medveten om att jag ridit på vallen hela veckan och att både jag och hästen är urlessa på det. Eller att jag får rida ihop med hon osm bara ska ut och rågaloppera överallt trots att min häst kanske vilat en vecka och har en lös sko och jag sitter uppepå och ber en still abön om att dojan ska sitta kvar.

Såna gånger kan jag cykla upp till stallet och bara mocka, ta in hästen och borsta honom. Kanske klipper jag hans man eller longerar en stund eller bara går en promenad i grimma och grimskaft. Och för min hästägare är detta helt ok.

Om du känner att du får panik av att rida så ta in hästen, pyssla, kanske sadla, led ut den i paddocken och sitt upp. Men rid ingenting, sitt av igen och gå in i stallet och bygg upp ditt självförtroende från grunden! Om tre veckor KANSKE du vågar skritta ett eller två steg, gör då det och sitt av.

I boken (som jag kan rekommendera) så pratar han om olika nivåer, det gäller att hitta sin egen trygga zon. Jag kommer inte exakt ihåg siffrorna men det är på en skala mellan 1 och 10 där 10 är att man är så rädd eller stressad att man inte längre vet vad man gör. När man känner 1 så är man helt trygg och vet att man kan hatera situationen. Man ska alltid sträva efter att hålla sig under 7 på denna skala. Och skalan är individuell, bara efter dig och vad du känner.

Själv har jag varit iväg på ett ridläger två år i rad där instruktören håller nivån precis efter mig. Första gången jag var hos henne hade hon lånat hem en fd travare åt mig (jag har ridit mkt travare i mitt liv), det var varmt och mkt broms och hästen ville inte stå still och första gången jag satt på honom skakade jag och var stel som en pinne. Lektionen hölls enbart i skritt och när vi skulle stå still beordrades instruktörens dotter att hålla min häst. På eftermiddagen red jag ut på denna häst. Dagen efter red jag instruktörens SM-häst som är lite "prinsessa- på-ärten" och det gick bra.
Hur fort man utvecklas beror bara på en själv och det får ta tid. Om du bara sitter upp och av idag och ett halvår framåt så är det DU och ENBART DU som ska må bra av din ridning!

Lycka till!

Ta kontakt med rodskolorna i närheten och hör med dom vad dom har att erbjuda en osäker ryttare;)

Men inte ska du sluta rida heller!
Kan du inte hitta någon annan ridskola att börja rida på? Med ridlärare som du tycker är trevligare, ett lite mindre stall? Och kanske testa att börja köra? Lycka till med ditt letande! Jag håller på dig och dina hästdrömmar!

Läser inte hela tråden. Men du får säker massor av bra tips om hur du ska göra.

Mitt råd är att släpp kraven. Rid för mysigt. Va skogsmulle ett tag på enkla och lyhörda hästar. Inga heta stora maffiga djur. Utan en enkel häst som går dit den ska gå o svänger när den ska svänga.

Tror du hittar tillbaka lättare då. Och du kommer säkert på varför du började rida från början.
Är det mycket besvär runt min häst o vi kommit till ett stopp i träningen. Då brukar vi släppa alla krav o bara rida för kul. Skippar allt vad träning heter ett tag. För oss tillsammans brukar de ge sej då. Nästa gång vi testar probemet så är det borta.

liten_busig: Hur långt har du till Örebro? Kan du ta dig dit över någon helg? Kan ju fråga om vi kan låna gammel fjordingen åt dig o bara lufsa i skogen. Han är liksom för gammal för att skena hem eller sticka. Om han blir rädd så stannar han liksom bara till och tittar.:)

Boende hemma hos mig kan jag nog ordna (om du lovar att vara en snäll människa, men jag blir jättearg och ledsen om du länsar min lägenhet på prylar eller har raveparty hos mig eller försöker väldta mig eller nåt i den stilen) men det är 2.5 km till stallet och jag har INTE bil och dåligt med bussförbindelser *sorry*

Så kan vi vara två mindre entusiastiska ryttare på två envisa men snälla guldklimpar i skogen.:rofl: Ägaren har haft gammelhästen i 10 år och enda gången som hon har ramlat av var när han snubblade. (Han är för gammal och för slö för att orka kasta av dig också, tro mig)

//Lillan

... eller som charmant sa ser om jag kan hitta en ponny o köra...


Om du inte hittar tillbaka till ridglädjen tycker jag absolut att du ska testa på att köra! Jag skulle inte sälja min lilla kör-shettis för allt i världen, han är underbar och lätthanterlig. Inte kräver han en massa specialbehandling ( linda ben, vad är det? ;)) han är i lagom storlek för att till och med sambon ska våga hantera honom och vi tar otroligt härliga turer ute på skogsvägarna. Det är faktiskt jättekul att köra och inte behöver man oroa sig för sin sits heller :D
Det ska vara roligt att hålla på med hästar och olika människor uppskattar olika saker i hästeriet. Man får testa tills man hittar rätt område!

Nyköping är ju inte så långt härifrån.. Du kan ju kasta dig i bilen och komma och hälsa på iaf. :bump: Ta en hel dag och hästa så kan du få fixa i din egen takt..

Nu har jag inte läst HELA tråden men...varför slutar du inte om du inte trivs med ridningen?

Nyköping är ju inte så långt härifrån.. Du kan ju kasta dig i bilen och komma och hälsa på iaf. :bump: Ta en hel dag och hästa så kan du få fixa i din egen takt..

hade jag bara haft bil o körkort så hade jag kommit, jag lovar! tack!! :love::love::love:

Nu har jag inte läst HELA tråden men...varför slutar du inte om du inte trivs med ridningen?
läs tråden och försök igen.

hade jag bara haft bil o körkort så hade jag kommit, jag lovar! tack!! :love::love::love:


läs tråden och försök igen.

Trevligt svar?

jaa...jag tyckte det var jättegulligt av henne:love:

Hej jag slutade rida när ja va 18 för ja blev sparkad i ansiktet :( Men jag började så smått att sitta upp igen för typ 6 år sen lite då å då för jag saknade verkligen ridningen å hästar :love: Ville bara mer när jag flyttade upp hit till småland(kommer från malmö) sen så har d gått sakta men säkert framåt å idag har jag en egen isis som verkilgen har hjälpt mig ännu mer att få tillbaka mitt självförtroende visst d e inte på topp än men jag kämpar vidare :angel: Å sen för att bygga upp min balans som ja hade tappat så köpte jag en pilates boll på r***a för 100 kr å den har varit guldvärd :D Men ja märker oxå att d gamla som man kunde när man red som mest börjar komma tillbaka å sen har ja stallgrannen som hjälper mig jätte mycket hon e på å peppar en hela tiden :) Så ge inte upp d e som dom andra säger du kommer oxå hitta din perfekta häst som hjälper dig att komma igång å hitta rätt å rätt person som vill finnas för dig å hjälpa dig :D Håller tummarna för dig :banana:

Förstår precis hur det har kännts för dig på ridskolan, förutam att jag inte kände mig bortglömd av ridläraren, de jag hade var jättebra men min rädsla för vissa saker var tyvärr för stor.... :crazy:
Så när jag började gymnasiet tog jag riduppehåll (satt på nån kompis häst ett par gånger om året kanske).

Sedan i januari -91 övertalade syrran mig att vara med på westernclinic, och där kan man tala om aha-upplevelse till max. :love:
Nu blev ju inte allt perfekt direkt (och är det fortfarande inte) det går upp och ned, just nu mest upp tack vare en kompis fjording jag får låna och rida. :D
Hoppar inget högre än diken eller enstaka pinne i skogen, galoppen känns bättre (speciellt när man har ett sadelhorn att ta tag i vid behov), så jag tror inte du är helt körd om jag har kommit så här långt kan du med.... :love:
Kom bara ihåg att inte låta dig övertalas till något som inte känns bra att göra.... :p

http://www.pixbox.se/alb_show_id623770_page0.html

så ser min fot ut nu, drygt en vecka efter "olyckan" och precis efter att jag tagit av kylbandaget... det gör ont som tusan o jag knaprar alvedon som en tok men det hjälper inte :cry: vad göra?

förresten, vad gäller? använda foten som vanligt eller försöka avlasta den med t.ex. kryckor? (jag KAN inte hoppa på kryckor)

Kom bara ihåg att inte låta dig övertalas till något som inte känns bra att göra.... :p

det är jag dålig på :o:o:o:o men oftast har det gått bra...förutom nu denna gång...

Du har väl varit till läkare antar jag? Är det "bara" mjukdelsskador så borde du kunna använda den fast försiktigt, jag gick på min fot när jag hade töjt ut yttre ledbandet fast jag hade som en stabiliserande "halvsko" jag drog på foten...:crazy:

det är jag dålig på :o:o:o:o men oftast har det gått bra...förutom nu denna gång...

Var envis och säg NEJ och visa på alla sätt och vis att du verkligen menar nej!! Inget velande.... ;)

Har, som andra redan skrivit, inte heller orkat läsa alla tips, emn dom jag läste var bra! När jag red på ridskola fick ridläraren sänka för mig oxå, hela tiden, fast där jag red var dom snälla och tog sig verkligen tid, dom peppade en tills man gjorde det, ingen tvång men hjälpte och stöttade en, dom andra i gruppen vart säkert väldigt irreterade pga av att jag tog all tid, (förlåt) men det hjälpte mig as mkt! Sedan hade jag bestämmt att sluta rida efetr förra sommaren, skulle bara på ett sista skojridläger, men då släppte allt, så det slutade med att jag köpte en egen häst ist :D
Det kan vända snabbt ibland, oftast kan man, men det är självfortroendet som tar ner än, så var det för mig, jag behövde bara känna att det kunde gå bra så gick allt bra sedan.

Hoppas verkligen det börjar gå bra för dig med!

Du har väl varit till läkare antar jag? Är det "bara" mjukdelsskador så borde du kunna använda den fast försiktigt, jag gick på min fot när jag hade töjt ut yttre ledbandet fast jag hade som en stabiliserande "halvsko" jag drog på foten...:crazy:

jag låg på KVA ett dygn o väntade på röntgen :mad: (som inte visade nånting...) jag har gått på foten som vanligt nu ett par dar o det börjar göra ondare o ondare :cry:

skorpan -> HEJJA:D :banana::banana::banana::banana:

Hej! det låter som om du behöver koppla bort ridningen ett tag, eftersom du älskar hästar så kan det vara bra att bara va i stallet under en tid och mysa och pyssla med hästarna. Skippa ridningen, få tillbaka ridlusten. Jag har inte världens bästa sjförtroende när det gäller ridningen om man säger så, det känns alltid som att jag är sämst och måste göra allting perfekt(även fast det inte blir det) annars blir jag deppad. När man tänker så, så försämras automatiskt ridförmågan, har jag märkt. Den senaste tiden har jag försökt att skita i vad andra tycker och koncentrera mig BARA på ridningen och hästen. Innan jag ska på lektion så tänker jag att, idag ska jag fokusera på att hålla händerna på samma höjd och stilla. Det hjälper! Jag orkar inte tänka längre på vad andra tycker och tänker, skiter väl jag i. Och om man går igenom grunderna väl, så fixar man det. En sak som hjälpte mig också var att nu har jag en häst som jag rider på helgerna, vi (häste o jag) brukar va helt själva i stallet och på ridbanan, det hjälper mig enormt, eftersom jag kan fokuser apå vad jag behöver träna på och inte ha massa abdra hästar som springer runt mig. Så förhoppningsvis efter ridpasset så har jag lärt mig lite mer!
Som sagt, skit i vad andra tycker, ta en paus och var bara i stallet, eller så skaffar du en häst som du rider på helgerna. Kanske genom ridskolan? Men en sak, du ska absolut inte sluta med hästar, du kommer förstå hur underbart det är! Lycka till :banana:

Nu har jag inte läst igenom hela tråden, men jag vet hur det ligger till *kramar på bus*

Du vet att här uppe i norr finns det två genomgoa gammla skruttar som skulle bli överlyckliga att få komma ut tillsammans någon gång :)

Jag finns här, och ta hand om dig!

Hej S!
Vet hur skräck känns! Hade för många år sen en helt underbar travare,men även det underbara tar slut någon gång! "Sprang" på en arab som jag tyckte om,ville ha,synn dom,ja listan kan göras lång..men den hästen skrämde mig till att ej rida på 5-6 år,jag flög i backen flera gånger,spräckt och krasad hand,spräckt näsben,ja mm..
När vi skaffade skäcken,då tänkte jag,"att det där djuret kommer jag aldrig sitta på.." Framåt pigg,het,ja..en tur på 1 timma tog hästen på 15 min med dottern..
Men det tog nog iaf 2 år,sen satte jag mig upp och skrittade..och sen travade,och Charmant släpade med mig på 1a galoppturen,hon fick vara stoppkloss,ifall..då hade vi haft hästen i 4 år...Men nu har jag tom hoppat henne,och det är 10 år sen jag hoppade,nu har vi blivit ett team,men det tog ett antal år! Så vi har löst allt! Ja,jag kanske jag ska säga!
När du hittar rätt häst,då släpper skräcken och hela paketet!
Även du och jag har ridit,det gick ju bra,du på Z jag på M...

Det gick ju strålande att galoppa :) så stol överatt du vågade igen.Och som du skrev..med rätt häst så vågar man igen,

det är även viktig tatt bara göra det som man själv vill och inget bara för att någon annan tjatar...

och Charmant släpade med mig på 1a galoppturen,hon fick vara stoppkloss,ifall..då hade vi haft hästen i 4 år...

Charmant är bra till mkt hon, hon har hjälpt mig enormt mkt också:D:love::love::love:


jaa men det är så typiskt..alltid är det nåt som inte funkar...i z:s fall så måste jag nog säga att han var FÖR snäll...samtidigt som jag hittade ungefär 2 vägar o rida o massa andra omständigheter som gjorde att det inte kändes bra...o så är det alltid, funkar det med hästen funkar det inte med nåt runt om o funkar det runt om så funkar det inte med hästen osv...
jag har ju fått promenadrida ett gammalt sto nu ett tag o det har varit lagom men nu vet jag inte om ägaren vill ha mig tillbaka :cry:
det är då alltid nåt som går åt skogen för mig med hästar...kanske är det meningen att det inte ska funka?? :eek:
psst... hej förresten! hoppas allt är bra med dig o djuren! vad duktig du är som vågat så mkt!:D jag skulle våga hoppa min kompis 4 åriga pålle på 170...40 cm slutade med hjärnskakning...kändes lagom bra :eek:

det var kul så länge det varade o så länge det var "utan krav" dvs jag FICK göra fel...jag FICK ta det lugnt jag FICK känna efter själv vad jag klarade av att göra,,,
men nu...nej...allt sånt är borta:( jag ser ingen glädje i det längre...blörk. jäkla skit :cry::cry::cry: jag vill ju så gärna innerst inne o så blir allt bara så fel!

*dagens avreaktion*

bára läst delar av tråden,

men varför inte prova på körning? :idea:

det får nog bli så...tror inte min fot kommer klara ridning:(

men körning är ju jätteroligt det med!
har själv tävlat i precision 2ggr och det är superkul. (om man inte har en häst som jag har då som VÄGRADE trava inne på banan men ute är hon pigg haha)

finns ju även dressyr, marathon osv osv :D

jo men man ska ju ha en häst o köra också... :angel:

Har inte läst hela tråden med som jag antar att de andra redan har sagt.

Ge inte upp *peppdans* :banana:

Det gäller bara för dig att hitta en lugn och snäll pålle som du kan skrutta runt på i din egen takt och lära dig långsamt och bli säker med hästen. :D

leta upp ngn gammal shettis, de är billiga i inköp och att mata. lätta att hantera och sköta om. ;) dessutom finns det många shettisar därute som bara går som "stallsällskap" som man kan få låna.

köpa häst, shettis eller ej, är inte ett alternativ tyvärr...men ja kanske nån har en sällskapshäst som vill röra på sig som jag kan köra annars:) fast då måste nån orka lära mig också...:angel: kollar annonser där folk vill ha medryttare till småponnyer för att se om någon eventuellt går o köra istället:)

men måste du rida på det viset då? och försöka leva upp till en massa saker som inte verkar vara ditt eget mål (om jag fattat ditt inlägg rätt). försök umgås med hästar på dina villkor. kanske hitta nån snäll gammal häst som på sin höjd ska promenadridas, eller varför inte försöka hitta nån liten shettis att tömköra eller köra med vagn. om umgänget med hästar är det viktigaste så ska du ju inte låta ridningen bli ett "nödvändigt ont" det finns ju så mycket annat kul och mysigt man kan göra med hästar. och vill du saenare kan du ju alltid börja igen. det är absolut aldrig för sent.

tack för ditt inlägg:)
flera av dina förslag har varit uppe i tråden, men förstår ju om du inte velat/orkat läsa igenom hela...
jag har annons ute nu där jag söker en ponny att köra...ska försöka leta efter en medryttarhäst som jag kan rida akademiskt då jag tror det är vad jag helst vill göra...
och visst finns det absolut mer o göra...pysslar gosar o promenerar lika gärna med hästen som rider den:)

HEJ, har inte läst hela långa tråden så du kanske redan fått detta svar. Varför måste man kunna hoppa? Jag vågar nymera erkänna att jag är för feg och för gammal för att hoppa.
Jag har heller inga ambitioner att tävla i dressyr, rider mest ut- helst med sällskap, och ngn gång på banan utan större krav.
Tänk på detta och framförallt hitta en häst du gillar, börja från början med att sköta, sen promenera, sen skritta....Låt det ta den tid det tar
KRAM och lycka till!

hej:)
ja jag föredrar att börja från början med nya hästar men alla har så bråttom jämt...har vart med om att stallkamraterna har "skvallrat" för hästägarn att hennes medryttare (jag) inte red o att de trodde jag var rädd för hästen sen fick jag fan för att jag gick med den istället för red o sen fick jag sluta :crazy:

ang hoppning har jag inte hoppat på flera år, förutom diken, men jag blev sugen o prova igen o det var rätt kul så länge det varade men med tanke på hur det gick så...nä min hoppkarriär tog slut där och då :angel:

KRAM tillbaka o tack :love:

du får väl träna mera

...........på?

Detta är till TS, kommer inte ihåg om det är du...

Varför inte byta disciplin, det behöver ju inte vara körning utan ett nytt ridsätt. Jag tyckte att jag kört fast och provade western för att se omd et var något för oss. Det var så skönt för tränarna var lugna och tog det i min takt, började med skritt och fortsatte. Jag provade efter ett tag att rida för en klassisk tränare igen. Hon ville bara att jag skulle galoppera runt runt...mitt självförtroende sjönk totalt. Bara en massa skrittande från mitten...
Distansträning är också väldigt kul och omväxlande för både häst och ryttare. Jag funderar lite på AR nu för att undersöka fältet:). För övrigt så känner jag mig värdelös ofta, särskilt i galoppen..hmm...kan ju också vara hästens utbildningsgrad som också påverkar. Allting blir så mycket lättare med en äldre läromästare.

Man ska kämpa för det man verkligen högaktar, inte ge upp.

usch, låter hemskt att du ska låta det få sluta så här :(

om jag var du skulle jag ta hjälp av någon som jag ser upp till, någon jag vet kan mer än jag själv.
Jag skulle be den här personen att ta allt från början, så att man är säker på att man får med alla grunderna för dom är ganska viktiga.
Därefter är det en sak i taget som gäller. Du måste skaffa tillbaka den där gnistan som du verkar ha tappat. Öppna ögonen och se det som faktiskt går framåt och det som börjar fungera allt eftersom. Kolla inte så mycket på det som inte fungerar, för det är bara att göra om tills det funkar. Lyssna och ta till dig om någon berömmer dig i det du gör. Det är viktigt att du känner att något börjar hända, vilken småsak det än gäller. Du måste känna att du kommer någonstans. Och ta det framför allt lugnt!
Går något fel eller inte som du tänkt dig, ja det är bara att ge sig på'att igen. Allt är saker man måste träna på, vissa saker mer, andra mindre.

Jag tycker inte att du ska ge dig på några hinder om du inte känner att du klarar av det. hur lågt det än gäller så måste du kunna ha styr på hästen och dig själv i första hand.

Jag vet hur det är att vara i den sitsen du är i. Det är rätt krävande av en själv att man ska behöva backa ända tillbaka tills början av något man jobbat med i flera år.
Min nuvarande häst, ett halvblodssto, fick jag av mina änglalika föräldrar för fyra år sedan. Hon hade vantrivts på en ridskola i tre långa år och var ett riktigt monster. Hon ville inte fram, hon ville inte göra någonting, hon ville helt enkelt inte vara med över huvudtaget. Hon litade inte på någon, hon hotade mig flera gånger med både det ena och det andra och jag flög av ganska många gånger.
Jag hade många sömnlösa nätter och grät ofta, för jag kunde ingenting i mina ögon. Jag var ju helt värdelös på det här med hästar, funderade allvarligt på att köpa mig ett par hamstrar istället. :smirk:

Istället bestämde jag mig för att börja om. jag började med att gå ut och gå med hästen i grimma och grimskaft. sen byggde jag på det efter hand. Sitta upp på rätt sätt, skritta med långa tyglar, sitsen, allt.
Idag fyra år senare tävlar jag aktivt i dressyr och hopptränar ca 1.30 , med en häst som numera älskar livet. Lite extra stolt blir man när man märker att hon BARA litar på mig. sitter någon annan upp, om det så är min dressyrtränare som är jätteduktig, så funkar ingenting. Vi byggde upp ett förtroende för varandra. Jag litar fullt på henne i alla situationer och jag får detsamma från henne. Helt underbart.

Det jag ville ha sagt med det här var att vi kan jämföra dig lite med min häst. Totalt uttråkad och negativ med allt som har med ridningen och hästarna att göra, eftersom ingenting verkar fungera.
Du måste hitta tillbaka. :bump:

Det bästa vore om du kunde få börja med att koncentrera dig på en häst ett tag. Börja med att lära känna den från marken och bygg på därifrån.

Något du också kan göra, som det verkar som att du skulle behöva enligt det du skriver, är att öva balans.

Kom hit till mig så ska vi ta allt från början och öva lite balans och sånt nödvändigt ;)

Jag lovar att det är jättekul när det väl börjar fungera. du kommer att ångra dig om du inte försöker en gång till.
Så lägg undan stoltheten ett tag och tillåt dig själv att backa ett par steg.
Ha det bra och Lycka till!:banana:

Sådär kan jag oxå känna att man är värdelös och sånt men man ska inte ge upp.
Du kankse kan börja träna eller rida på ridskola?

tack alla! :love::love::love::love:

Detta är till TS, kommer inte ihåg om det är du...

Varför inte byta disciplin, det behöver ju inte vara körning utan ett nytt ridsätt. Jag tyckte att jag kört fast och provade western för att se omd et var något för oss. Det var så skönt för tränarna var lugna och tog det i min takt, började med skritt och fortsatte. Jag provade efter ett tag att rida för en klassisk tränare igen. Hon ville bara att jag skulle galoppera runt runt...mitt självförtroende sjönk totalt. Bara en massa skrittande från mitten...
Distansträning är också väldigt kul och omväxlande för både häst och ryttare. Jag funderar lite på AR nu för att undersöka fältet. För övrigt så känner jag mig värdelös ofta, särskilt i galoppen..hmm...kan ju också vara hästens utbildningsgrad som också påverkar. Allting blir så mycket lättare med en äldre läromästare.
Jag är aktiv skogsmulleryttare, har aldrig varit annat egentligen, hoppning o dressyr har aldrig varit min grej...detta med AR har jag nosat lite på o gillat allt jag lärt mig hittills o jag hoppas att jag en dag kommer tillbaka till detta ridsätt utan att ha egen häst (då det inte finns möjlighet till det)
pållan jag rider/red nu är ett 30 årigt sto som fortfarande är 10 år i sinnet men stadig som få :love::love:
problemet är väl de andra i stallet, bara hoppdressyrtävla stressa o ha bråttom,
ska jag rida ut får jag göra det själv för att ingen vill ta det lugnt:(

Sådär kan jag oxå känna att man är värdelös och sånt men man ska inte ge upp.
Du kankse kan börja träna eller rida på ridskola?
hehe om det är nåt jag fått med mig från ridskolan så är det just att känna mig värdelös o uppgiven :angel: var alltid sämst på allt, fegast osv... visst skulle jag kunna börja träna om jag hittade en häst jag fick träna lugnt med o på rätt sätt, dvs inte för en tränare som bara bryr sig om vart dressyrhästen har sitt huvve eller en hopptränare som bara räknar antal hål på stöden...:(

ska ev prova rida en sväng nu ikväll o se hur det känns...

Vi kan bilda klubb du och jag. Gick katastrof idag. Ska börja om och fokusera på att hon är en distanshäst. Styrka och gymnastik ska vi göra i skogen. Tänkte köra in henne också, ett nytt projekt.

hmm...jag känner ingen glädje av ridningen längre...det är kul o rida, visst men glädjen var helt borta:(
ska dock fortsätta promenadrida gammelpållan, hon behöver det o ingen annan vill:(

Snälla du, ge inte upp!!! hästar är ju det bästa som finns...! Jag vet så väl hur det är att vara fegast i gruppen och ha en knäpp ridlärare men för mig vände det när jag började hyra en snäll ponny. i början red vi bara i paddocken och i skritt och trav, men det var ett litet stall, jag fick vara ifred och ta det lugnt. Ibland skrittade jag bara i en halvtimme och travade ett varv, men även det lilla var en seger för mig då. Nu ett par år senare har jag världens finaste häst och kan hoppa 90cm:banana: och rida ett Lb program. inga jättebedrifter kanske, men jag är inte tävlingsintresserad. Jag vill bli duktigare men det är för min och hästens skull, för att jag ska kunna rida henne på ett bra och styrkande sätt.

Men om du är så less så tycker jag att du ska prova på att rida islandshäst. Alltså kanske inte lektioner i början, utan uteritter i grupp och be om en riktigt snäll häst. Och om du orkar, fortsätt med den gamla hästen. Jag tycker det är mysigt att rida ut själv, ut och skritta i flera timmar på mjuka skogsstigar. Inga krav, bara slappna av och njuta:) Lycka till, håller tummarna för att det ska ordna sig för dig!

jag börjar bli mer o mer säker nu...jag lägger av! har försökt rida men det går inte, jag kan inte :cry:

Vda fick dig att kä'nna så här nu så säkert??

Jag har alldeles precis sadlat om och är numera shettisägare, inget jag ångrar ett dugg. :love:

Ska köra när tösen är gammal nog och nu myser vi och har börjat lite smått med ledarskapsövningar och agility.

Har du inte kommit längre på 15 år så har du helt enkelt inte haft någon vettig hjälp! Det är in DIG det är fel på, det är "HJÄLPEN".
Du skulle behöva få någon som kunde hjälpa dig från grunden, med balansövningar och dyl. Jag har själv sett skillnaden när en "halvhabil" ryttare som inte tror sig om något plötsligt får hjäp med grunderna och då visar sig rida så himla bra!:banana:
Men får man inte rätt hjälp så är det väldigt svårt att komma rätt.
Hr du inte råd med lektioner kanske du kan få någon gratislektion mot mockning eller skötsel. Kan du få låna en stabil häst till skogspromenader kanske det är möjligt att någon gång per vecka bli longerad med inspänningstyglar och då få hjälp med din grundsits.
Jag önskar dig all lycka med att hitta en vettig hjälp till att komma vidare med din ridning!

Inte ska du sluta rida! Visst kan det hända att man ramlar av en hel del, men det är ju tyvärr sådant man får räkna med ibland.
Ge inte upp hoppet!

du har nog rätt! :bow: med hjälpen jag hade i somras gick allt så mkt bättre, självförtroendet växte, sitsen blev bättre,balansen med, modet klättrade sakta men säkert uppåt! men nu känns det verkligen som att jag är nere på noll igen, för ja, jag har nog hamnat i "fel händer"
jag har fått massa tips som jag kan öva på ensam, vilket jag gjort på den gamla hästen jag red men sen sket det sig helt enkelt o jag känner verkligen ingen glädje längre:( jag har satt ut annonser nu om SKÖThäst som jag kan pyssla med o kanske rida nångång ibland sådär skogsmulle...nappar nån o det funkar så ger jag det en chans såklart... men annars...nej ridning är nog inte min grej:( iallafall inte detta med hopp o dressyr osv...

oops svaret var till sar mestadels men...tja:p

Varför inte helt enkelt pausa allt vad hästar heter ett par månader och se efter sedan vad du känner?

Kanske är det bara hästarna du saknar, kanske är det faktiskt ridningen. Eller så saknar du det inte alls och gör ett uppehåll/slutar med hästerierna.

jag skulle sakna hästarna enormt...vill gärna pyssla gosa o mysa, kanske promenera/skritta ut i skogen ibland...men that´s it...ingen mer ridning inte... :cry:

tack underbara ni för all peppning, kloka ord, stöd osv :love::love: kanske hjälper det mig att en dag komma tillbaka till ridningen med glädje igen...jag hoppas det innerst inne...:(

NI ÄR BÄST! :love::love::love::love:

Hur känner man skillnad på vänster och höger galopp?:confused:

Hur känner man skillnad på vänster och höger galopp?:confused:

vad har det med tråden att göra?:crazy:

Jag tror att du har för höga krav på dig själv! Ibland blir det inge bra när man bara sitter och funderar på hur man ter sig på hästryggen. Är det inte ens lite kul och mysigt och ta en sväng i skogen och bara vara?! Utan att tänka på en massa saker som hur man sitter och vad man gör?

Självklart ska du göra det som känns bäst, men jag råder dig till att släppa kraven på dig själv för då blir det nog mycket roligare! Rid ut i skogen och ha det mysigt istället!

skulle jag gärna göra om jag hade en häst för det... just nu finns det en person i min närhet som förstör rätt mkt för mig tyvärr :cry:

har dock satt ut annonser om sköthäst som ev behöver promenadridas (skritta ut i skogen på långa tyglar) o så...vi får väl se...min fot just nu är katastrof...:cry:

Då är det alltså inte dig det är fel på!

jo det med....:cry:

Det kan inte vara så att du bara inte hittat en häst som passar dig och att du därför är osäker, och sen plussat på osäkerheten med de gånger du haft oturen att skada dig... Jag anser själv att jag rider ganska bra, har placeringar i LA dressyr o LC hoppning, helt ok. Men ibland händer det att jag kommer upp på en häst jag inte klarar att rida i form i ngn gångart och som har så maffig trav att jag har känslan av att flyga som en vante bara hästen skulle frusta till...

Kan du inte få tag på en snäll medryttarhäst, kanske inte en maffig sak på 170 utan nån mindre som du känner dig trygg på att motionsrida. Kanske även att ägaren kan tänka sig att hjälpa dig med ridningen utan stress :)

Ge inte upp!

jag har eventuellt hittat ett ställe där hästarna ska skötas och promenadridas i skritt...iallafall den äldre som nu är pensionerad tävlingshäst...vi får se hur det känns när jag varit där:)

Det låter ju bra! Får hoppas att du får den hjälp du behöver och lycka till nu då!

tack snälla! :love::love::love::love:

hoppas det går bra för dig :) kanske du får tillbaks glädjen och lusten att rida om du bara får gosa och borsta och skritta ut lite på någon trygg äldre pålle .. :)

Puttar på tråden...

Att rida och hålla på med hästar är ju det bästa som finns, jag tycker inte att man hela tiden behöver sträva så himla mkt framåt det ska vara kul också. Jag har ridit i snart 20 år och haft egen häst i över 5 år och jag tävlar fortfarande 1m 1.10 klasser för jag har inte haft några stjärnhästar. Superroligt och mysigt har jag och mina hästar det dock och jag tycker det blir roligare och roligare för varje dag. Jag tror det är viktigt att rida regelbundet för instruktör, oavsett på vilken nivå man än rider, för att hela tiden utvecklas och tycka det är kul. Kämpa på. Hälsningar från Linda (som kanske, kanske ska starta 1.20 i vår.)

Pilatesboll kostar 279 kr på Stadium, inte dyrt väl?

*har inte läst igenom tråden, bara första sidan, så kanske tar upp nått som redan är sagt..

Sluta inte rida! jag lovar att du kommer att ångra dig.. men om det är så att du inte känner att det funkar så kan du ju börja om från början. Börsja i en nybörjargrupp på ridskola eller om du har nån hästkunnig kompis som kan vara "ridlärare" åt dig och bara börja med simpla grejer.. typ gå igenom hur man sadlar,tränsar, sätter på benskydd, hur du ska sitta korrekt och massa sånt som du kanske redan kan, och för att öva upp sittsen är voltige på en stabil häst väldigt bra. Börja att göra balans övningar i skritt och sen övergå till trav när det känns ok.. osv. Att helt enkelt ta allt från grunden och repetera, repetera och åter repetera. En rutinerad ryttare gör ju inte bara nya saker hela tiden, de övar ju ofta på sånt de redan kan, fast de försöker göra det ännu bättra! Lycka till! och ge inte upp! :D

Puttar på tråden...
tack! :bow:

från Linda (som kanske, kanske ska starta 1.20 i vår.)
lycka till!:D

Pilatesboll kostar 279 kr på Stadium, inte dyrt väl?
jo...alldeles för dyrt, tyvärr :cry:

RajRaj:
jag har ev hittat en tjej som kan hjälpa mig med lite lektioner och häst får jag låna av en kompis så om det funkar kanske, kanske jag får tillbaka glädjen...nybörjar o balansövningar gör jag såfort jag får tillfälle...är jag ensam skrittar jag runt på långa tyglar o försöker hitta balans o sittben o slappna av...
dessvärre tror jag att mitt stallsällskap inte är den rätta för mig...hon har alltid väldigt bråttom med väldigt mkt...dock måste jag få berätta lite framgångar (jag rider fortfarande inte men det händer att jag "åker" häst);
jag fixade kompisens 2 hästar alldeles själv en dag...red ena, mockade kanonbra, sopade stallgången så t.om. stallansvarig var nöjd, fick på täcken rätt (kan ha svårt med det...en gång satte jag ett utoin :o) foder o allting blev rätt...det gjorde mig såklart lite gladare:)
dessutom klarade jag för ett tag sen av att linda 4 ben med fleecelindor o paddar på samma tid som jag i början lindade ett... men...glädjen finns fortfarande inte...tror tyvärr jag har hamnat i fel stall men det finns inte så många o välja på...

*kramar om*

Om bara du/jag hade bott närmare varann..

Här finns det inga (förutom jag :devil:) som kan klaga ;)
Och två underbara gamla skruttar som har tålamod som få :)

well...jag är ju sjukskriven...kan komma o bosätta mig hos dig ett tag :angel: lite nyfiken på dina skruttar faktiskt hihi:love::love::love::love: o så får jag träffa diiiiiiiig! <3

:love: Ska jag slå upp ett tält åt dig? :angel:

Mina skruttar är väldigt speciella, lite småfjantiga sådär, men skulle aldrig tänka på att göra något som man inte räknat med :)

Tokan har världens underbaraste barbackarygg! :D

nänä du får ta tältet! :angel:
ja vi får väl se, nån gång kanske :love::love::love::love::love:

Sommarn hade ju vart praktiskt :D

(psst..kommer inte in på msn igen! :eek:)

men då ska du tälta med mig! :D
me...dumma msn, är heelt ensam nu ju :cry:

Det gör jag :banana:


naw.. Jag ska ta och städa lite men, testar sen igen!

Ha det fin gumman! :love:

Antingen har du haft dåliga tränare eller så har du helt enkelt noll talang. Om du nu inte kan bättre än så, efter 15 år.

byt ställe då? kolla om det finns nytt, det är så tråkigt när det är omgivningens fel att man tappar lusten:(

Tråkigt att du känner som att du vill sluta.
Har också ridit i 15 år och haft problem med samma saker som du.
Gick hästhållning på gymnasiet och red väl typ sämst i klassen.:angel: Hade dock en superbra tränare som peppade mig och inte brydde sig om att jag knappt kunde sitta ner i traven (fast det kunde jag eg, blev bara så nervös och spänd att det gick åt skogen), hästarna inte gick så bra osv.

Kanske gör du likadant, spänner dig och blir stressad av att det ser ut att gå bra för andra.
Är man spänd i sadeln funkar ingenting.

Så för att lyckas komma nån vart inom ridningen är en schyst häst och en bra tränare A och O.

Men om du vill pausa inom ridningen, kan du inte köra ett tag då?
Då får du ändå hålla på med hästar och kanske får tillbaka motivationen att rida.

Hej!!
Jag var eller är nog fortfarande en fegis när jag hoppar.:smirk:
När jag började rida när jag var 6 år red jag på en liten ridskola som bara hade lugna trygga fjordingar, man lärde sig att vara trygg på hästryggen och kunna lita på hästarna!:p
Men efter nårra år tycket jag att jag ville lära mig mer än att kunna skritta,trava å knappt galoppera.Då började jag att rida på en till ridskola där dom hade fler hästar. När första lektionen kom va jag jätte nervös!!:eek: Vi skulle ju galoppera!! Det gick bra men jag va alltid rädd i början, särkillt vid hoppning... Vi hade en sträng men ganska :confused: så snäll ridlärare.. Om man inte ville hoppa så blev man tvingad.. Efter ett tag ville jag sluta rida, men fortsatte ändå. Tillslut blev man van och blev inte nervös längre inför hoppningen. Jag var alltid ridgruppens fegis men det gjorde inget!
Alltefter som slutade alla mina kompisar med ridningen. Men jag fortsatte. Hoppningen började bli det roligaste!! Jag hoppade inte högt ca 50 men det va roligt.

Sedan fick jag en egen ponny!!:love:
En väldigt gammalt russ. Han är är världens sötaste :p
Han är tjock , sur och lat men pigg när han själv orkar!!
Han har världens bästa personlighet!!:D
Honom vågar jag göra ALLT på!! Även om jag inte rider så bra!




Sluta INTE rida!!
Lär dig sakta i stället! Börja om från början

Ha det bra!!:banana:

hur går det för dig? :)

vill inte du ska sluta.. :o du verkar ha sån vettig syn på saker och ting :p

du verkar ha sån vettig syn på saker och ting :p

:o tack!:o eller vad man ska säga...det var kul o höra:D
jag har väl inte slutat direkt men nu skrittar jag kompisens bautahalvblod ibland...tyvärr! är en viss person i stallet SÅ otrevlig så jag vill knappt vara där heller längre :cry: det låter helsjukt men jag åker bara dit om jag ska "rida"...annars är det inte värt pikar o så som man får från personen ifråga...men nu har jag inte vart där på länge...tror inte jag kommer klara av att sluta helt men som sagt glädjen är helt borta:(

som jag misstänkte...jag är inte välkommen i det stallet längre...fast jag verkligen inte har gjort NÅNTING fel :cry::cry:
såå...here we go again, men nu får det vara bra!:mad:

Men varför inte???

Usch lider med dig. Hade du bott här hade du mer än gärna fått varit med mig.

Hoppas allt löser

tack söta!:love:
jadu...stallansvarige har bestämt sig för att inte gilla mig så hon har snackat en jävla massa skit, o tydligen hatar en av de andra inackorderade mig också...men henne har jag knappt pratat med? :confused:

jag kan bara ana hur det ligger till o det gör mig ännumer förbannad! :devil: vem kan man lita på här i världen? :cry::cry:

Usch som sagt lider med dig.

Kände du inte någon där??
Har läst tråden snabbt, Hur gick det med gammelhästen du fick promenad rida??

Som sagt flyttar du häråt så hojta :D

Då är vi två med att inte kunna rida ordentligt. Dressyrpass och hoppning kan man glömma likaså höga hästar, Däremot trivs jag som fisken i vattnet när jag rider islandshästar då är rädslan och allt det där bortblåst. Jag sätter mig aldrig på en hög häst om jag inte känner hästen. Så ja förstår men innan du lägger av. Prova en islandshäst. Mvh Hanna

jovisst gör jag det...min kompis...
gammelhästen ägs av stallansvarig o rids nu av en liten unge som bara drar o sliter i henne :cry: (jag har sett henne rida o det var ingen trevlig syn)
de andra i stallet vet jag gillar mig, eller några av dem iaf...men det hjälper ju inte:(

lovar o hojta:D :love:

islandshästar är underbara, men det finns inga här i närheten:(

Ok Liten_busig, du vill sluta rida för inget går bra. Men vill du verkligen rida för att du inte älskar det eller för att du inte håller måtten på vad som anses vara en ryttare sedan 15 års nivå? Ibland tröttnar jag på all prestationhispa och hur mkt vi måste utvecklas inom den traditionella skolan. Prova något annat! Western eller körning kankse är bättre för dig? det finns så mycket mer hästvärlden kan erbjuda! Prova dig fram. Ibland låser vi oss på vad som är tradition i sverige. Sluta bara om det känns rätt för dig, så många gånger som jag suttit å lipat för jag känner mig helkass men kärleken till hästar och sporten har hela tiden fått mig att komma tillbaka.

Lycka till med dina beslut, vad du än gör.

nej egentligen vill jag inte sluta, lugna mysiga turer i skogen på en häst som passar mig vore perfekt...men att hitta det verkar näst intill omöjligt :cry: ofta där jag provridit en ev medr. häst tycker ägaren att jag inte håller måttet, att jag inte rider tillräckligt bra helt enkelt :cry:

att sluta helt känns som det enda alternativet:(

lugna mysiga turer i skogen på en häst som passar mig vore perfekt...men att hitta det verkar näst intill omöjligt :cry:

Att du ska bo så långt borta.. Mina skruttar är ju perfekta till sånt, och jag tror du skulle trivas riktigt bra på iallafall victors rygg :love:

jag ilar :D:love::love::love::love:

åååh, men då får du inte sluta. Det är andras krav du går efter då. Kolla runt om du inte kan gå en kurs i horsemanship, den ridningen brukar alltid utgå från grunden, och det handlar inte om det traditionella ridskolelunket (så du behöver känna dig som om du har börjat om) utan att du å hästen lär känna varandra. känns så j***la tråkigt att prestationsångesten har skördat ännu ett offer. Jag tycker att du antingen ska skola om dig från klassisk eng ryttare till det som känns bra eller sätta ut en annons om skogsmulle önskar sällskap i skogen. Måste ju finnas någon triangelmärkt eller gammal häst i trakten. Kom igen, jag håller tummarna för dig!

sök på annahem och häst. ge dig en hint om vad jag menar:)

http://www.frimangruppen.se/wreta/ du kan ringa hit å fråga. :)

med lite "tur" kanske jag kan börja på ridskola igen :angel: det är egentligen inte min typ av ridning men men...

tränare är inte aktuellt.
balansen är kass hela tiden, har alltid varit. jag har alltid varit den klumpiga fega eleven på ridskolan som ofta blev stående i mitten av ridhuset när det var dags för galopp eller hoppning. ridläraren fick alltid sänka hindrena åt enbart mig. jag gick ofta dit eller därifrån med stor klump i magen, hände ibland att jag bröt ihop o grät under lektionerna.
ridlärarna brydde sig aldrig om mig utom enbart de som var duktiga...

Fy vad tråkigt att läraren bara ägnade sig åt de hade lätt för ridningen :( Det är ju de andra som behöver den mesta hjälpen. Min dotters ridlärare såg nästan direkt att min dotter tyckte det gick för fort fram och föreslog byte av grupp. I den nya gruppen har hennes självförtroende stärkts och nu vågar hon t.o.m. hoppa igen. Hon slutade med det efter en avramling.

Det ska vara rolig med ridningen!! Jag blir så illa berörd när jag läser om (eller ser) hur unga ryttare har en klump i magen eller gråter i samband med lektionerna.

Jag förstår delvis hur du känner dig. Jag har sånna dagar jag med, dagar då det känns som att man gör allting precis fel och egentligen inte ens borde vistas i närheten av hästar. Men så finns det också de dagarna då allting går bra. Dagar då det känns som att man är ett med hästen och "bäst i världen". De är de bra dagarna man får fokusera på och försöka att tänka på när allt går skit. Jag tror att en bra sak kan vara att skriva riddagbok, för din egen skull. Så att du ser att du visst kan! (Försök att fokusera på de bra sakerna, så att du inte lägger för stor vikt vid det negativa..)

Jag läste att du hade problem med att sadla, att folk tröttnade på dig när det tog för lång tid. Skit i dom! Ta så lång tid du vill på dig att sadla och fixa. Det är en viktig del i ridningen, hästhanteringen alltså. Varför inte vara i stallet och bara mysa med hästarna flera dagar i veckan? Titta när andra rider, våga fråga om du har funderingar. Jag vet hur jobbigt det kan vara, men det är värt att kämpa!

Jag tror på dig, lycka till!

Rekommenderar verkligen islandshästar varmt..
Finns det ingen islandsridskola i närheten??

När jag var mindre red jag på "vanlig ridskola" och hade en klump i magen varenda gång jag skulle dit.
Nu med islandshästarna är det verkligen som bortblåst.
Tycker även att mentalitetet är bättre i islandsstall, ingen tror att de är bättre än någon annan och folk är hjälpsamma.

Kanske finns de någon häst som du kan pyssla om och arbeta från marken med och kanske rida när du känner dig redo!!
Alltid bra att träna ledarskap och lära känna hästen innan du sitter upp!!!

Hoppas du hittar din egna lösning!! Vore tråkigt att du slutade!!!
Lycka till!!!

jag vill rida islandshästar :bump: men vet inte om det går här nånstans:(

nu har jag blivit rädd igen :cry: vågar verkligen inget annat än att skritta...:(
(pssst igår när jag red fastnade jag i en trädgren o höll på att inte komma loss:angel:)

tränare är inte aktuellt.
balansen är kass hela tiden, har alltid varit. jag har alltid varit den klumpiga fega eleven på ridskolan som ofta blev stående i mitten av ridhuset när det var dags för galopp eller hoppning. ridläraren fick alltid sänka hindrena åt enbart mig. jag gick ofta dit eller därifrån med stor klump i magen, hände ibland att jag bröt ihop o grät under lektionerna.
ridlärarna brydde sig aldrig om mig utom enbart de som var duktiga...

rider många gånger med knut i magen fortfarande o "tvingas" göra sånt jag inte vill, blir oftast "övertalad" eller gör det ändå med gråten i halsen.
jag kan inte linda ben, det blir alltid fel, jag kan inte sadla, sadeln hamnar antingen för långt fram, eller för långt bak eller så lessnar folk för att jag är så långsam:(

känner väldigt mycket igen mig :( när jag red på ridskola var det precis så för mig med.. så jag slutade helt sonika på ridskola och köpte egen häst istället. då först upptäckte jag att visst sjutton kunde jag rida :D bara inte på ridskolehästar och med en massa folk runt omkring som kritiskt glodde på och tyckte man var urusel (kändes det som iaf:crazy:)
kan ju dock nämnas att jag definitivt inte är nån toppryttare för det :p men det duger för att rida i skogen och skutta runt lite på min egen ridbana bara för nöjes skull. men framför allt så tycker jag att det är roligt med hästar igen och jag har fått nåt enormt mycket bättre självförtroende sen jag gav upp ridskoleriet :)

nu har jag blivit rädd igen :cry: vågar verkligen inget annat än att skritta...:(
(pssst igår när jag red fastnade jag i en trädgren o höll på att inte komma loss:angel:)

haha asså tjejen, det låter tråkigt för dig o så.. men ibland kan man inte låta bli att fnissa lite, för du verkar bara få otur varje gång. Stackare!

Du rider dressyr antar jag? Du kanske ska prova en annan ridstil? Western? Islandshäst?
Dom två är en del av mitt intresse ^^

Rekommenderar verkligen islandshästar
Tycker även att mentalitetet är bättre i islandsstall, ingen tror att de är bättre än någon annan och folk är hjälpsamma.

!

Håller faktiskt med dig. Till 100%:D
Tyvärr la dom ner vår islandshäst-turridning o ridskola för några år sedan. Gick väl i konkurs. Väldigt trist.
Men där var alla så glada, alla pratade med alla. Inga dryga eller uppsnoffsiga ryttare utan både roliga och coola!

haha asså tjejen, det låter tråkigt för dig o så.. men ibland kan man inte låta bli att fnissa lite, för du verkar bara få otur varje gång. Stackare!

Du rider dressyr antar jag? Du kanske ska prova en annan ridstil? Western? Islandshäst?
Dom två är en del av mitt intresse ^^


:rofl: jag är lite otursförföljd ja;)
jag har provat på akademiskt o det var helt i min smak, men det är svårt o komma vidare i det utan egen häst:(
men nu får jag hjälp att komma iväg så nu kanske det går att ordna med antingen vanliga ridlektioner, islandshästar eller nåt annat som kanske passar mig bättre än bautastora halvblod :angel:

we have al been there..

ja är ingen stjärna, får acceptera det kommer aldrig bli bäst. man får börja fundera över om man rider för nöjjes skull och för sin egen del eller för att bevisa för andra att man är duktig.

kan du inte hitta någon häst som du ridit förut som du känner dej trygg på och försöka börja om, ta de i din takt?

som det ser ut nu har jag bara möjlighet att rida den bautastora hästen... vi får se vad försäkringskassan säger... :(

:mad: Jag blir så arg när jag hör/läser det du har blitt utsatt för i stallet du har varit i. Holder med alla här sluta inte att rida eller omgås hästar.....*ge inte upp* miljöbyte behövs sen att ditt ben blir/är bra.

Min historia....

Själv red jag storhäst av och på från jag var 7 år (vart lilla mobbad i stallet när jag var ung) sen för ca 9 år sen ramlade jag av min "sköthäst" Totte och vart häst redd. Ville rida men endå inte....Totte bodde då 4 mil från mig och jag innså att skulle jag fortsätta rida måtte jag hitta någon häst närmare der jag bor.

Dock var det ingen som ville låta mig rida då jag var skraj, tjock (90+) och dessutom kände jag inga i stallen.

Jag hittade en stallplats till uthyrning och jag bestämde mig för att ta hem en foderhäst - en lite galen Nordis. Rida.... nä inte första tiden jag gick med honom, lekte med honom, lärde mig Horsmanship och tränade det med honom. Med tiden började jag även rida honom och jag blev säkrare och säkrare dock vägrade jag galopera eller trava fort eller rida ut själv. Inga andra ville rida honom heller i början och då jag hadde haft han i 2 år visade det sig att han inte direkt var inriden när jag fick honom. Hadde han i nästan 4 år innan jag insåg att jag och han i ridningen inte passade i hop.

Då satte jag han til salu och köpte min nuvarande häst en islandshäst och med honom har jag utväklas jätte mycket....är ennu ingen "highare" rider fult och kan som du inte detta med sittbenen.... men jag och min sötnos har det roligt tilsammans och inte mist 2 gången jag red Skuggi galloperade jag.....

Du behöver nog bara rätt häst och rätt miljö + motivation

Kram ;)

Inte ska du sluta rida :)

Jag kan ju berätta för dig hur jag hade det, jag ramlade av i princip var 3e lektion på ridskolan förr i tiden, och då funderade jag på att sluta, men jag gav inte upp.

Jag kunde inte få en häst att gå på tygeln förrens år 2006 (ändå började jag rida runt 1998).
Jag var hopprädd i början, och fick alltid en häst jag litade på varje hopplektion, när hon såldes så visste min ridlärare exakt vilka hästar jag skulle ha.

Än idag är jag dock småskraj för att gå in med hästar som är sura. När jag och en kompis jobbade på en ridskola så fick vi alltid, tack och lov, tag på en som kunde sätta fast en häst för hon sparkade alltid bakut efter att ha kommit in (det hjälpte inte om man väntade på att hon skulle äta färdigt). Har nästan blivit sparkad av henne i huvudet, därför vågade jag inte gå in

Jag måste få berätta:D

nu på sis