Tänkte skapa en positiv tråd om när ni senast vart imponerade av era hästar(eller bara tycker om dem mer än annars) :D

Jag har nyligen tagit på mig ansvaret på en VBL tjej på 5 år och har nu ridit henne 3 ggr? Känner till henne sedan tidigare så jar har jobbat henne en del från marken men har "tagit över henne". Första gången jag red henne hade vi diskution om huruvida man måste stå still då någon ska upp i sadeln eller ej, samt om man får "hänga i bettet" eller ej... 2:a gången jag red henne var i bäckmörker med pannlampa - hon var hur cool som helst, red igenom ett industriområde där det kördes med bilar å bussar, hamrades och - svettsades! Hon promenerade på.... Sedan har de grävt av vägen så över hålet ligger en metallplatta med hål i och vid sidorna står blinkande konor(detta var inte medräknat i mina planer om "miljöträning" riktigt än..) där vart det lite obehaglig, men när jag hoppade av var det inga som helst problem att gå med över... Sedan igår var jag ute för tredje gången - Hon gick så bra! Stod helt still på lös tygel då jag hoppar upp, är pigg, glad och frammåt - travar långsamt i form - utan att hänga i bettet. Travar förbi hage med studsiga hästar i och hon bryr sig inte alls :bump:!!
Jag är så imponerad!! Å vilken rolig häst att jobba med!! :bump::bump:

Vad har era hästar gjort på sistonne som gör er extra glada i dem :p?

Min kille har imponerat på genom att bl a;
kliva rakt över pressenning första gången jag bad om det, den låg heller inte platt utbredd utan i en stor hög, inga problem:love:

vara helt underbar i all hantering:love: så otroligt lydig och go:love:

i ridning alltid göra sitt bästa och alltid försöka förstå vad jag vill :love:

Han är en otroligt vänlig individ som jag verkligen börjar bli ett "team" med :love:

Å va härligt :D!

Skoj med pressenningen, de kan ju faktiskt äta hästar har jag hört... :angel:

Å va härligt :D!

Skoj med pressenningen, de kan ju faktiskt äta hästar har jag hört... :angel:

Jag har tom sett det monstret in action:eek:

Ett hispigt islandssto som när hon gick förbi en press på ca 15 m avstånd blev uppäten och helt enkelt dödad:eek::eek::eek:

:rofl::rofl::rofl:

Jag är väldigt imponerad av min 2½ åriga hingst. Han har alltid vatt så cool.Vad man än gör så är han hur cool som helst. För ett tag sen satt jag upp på han för första gången.. Han gjorde ingenting. Stod helt stilla och va superduktig. sen vände han sig om och glodde på mig som om jag var helt dum i huvet:) Han är för söt min älskling..:love:

Jag är imponerad över att min häst fortfarande är så stadig och snäll att hantera efter två månaders vila med nästan full foderstat - trots kylan!

Jag är mycket stolt över min häst som för första gången i sitt liv blev skodd idag(4 år)
Han stod hur stilla som helst och brydde sig inte om något. Inte ens när hovis bankade till skon på städet som låter så himla mycket.

Det gjorde mig så stolt så:)

Jag blev imponerad av min lilla häst när vi var med på hubertusjakt förra helgen. Det var andra året i rade så lite vana hade hon. Men denna gången var det rejält blåsigt och många hästar var ganska upplivade. Hon är visserligen ganska van vid att gå med främmande hästar men inte så många på en gång och inte så uppjagade. Hon tittade storögt på de andra som stod på två ben, snurrade runt, inte ville gå osv. Det var precis som att hon tyckte att så ska man inte bära sig åt. Jag tyckte att hon var jätteduktig hon är inte så gammal bara sex år och helt underbar.

Jag är imponerad över hur snäll min häst har blivit sen vi bytt stall, bits knappt alls (är hingst), rider ut med ston, har sto som boxkamrat utan att han bryr sig, lite prat mellan dem bara :)

han trivs verkligen och det visar sig i alla hantering, båda från mark och ridning :) det är jag glad över just nu !

Min sprätt-Fia välte kvasten på sig själv utan att få panik *STOLT*

Jag är väldans impad av mina nya pålle..4 år, hade aldrig varit utanför gården innan (förutom 2ggr hos vet...Och riden nga gånger i skogen med sällskap av äldre häst)..
Har nu efter 2 veckor varit på promenad själv med mig i mörkret utan att så mkt som kolla hemåt...Gått rakt in i transporten (hade åkt 2ggr innan) blivit lämnad ensam i ett ridtält utan att bry sig över huvud taget mm...Min prinsessa! :)

I somras hade min häst boxvila i 2-3 veckor. Han var helt fantastisk. Aldrig propsade han på att han skull ut, aldrig. Även om boxdörren var öppen (vilken den nästan alltid är när han är inne och jag är i stallet, så även då), så gick han inte ut en gång. Stod som vanligt lös i stallgången, trots bandagebyte och behandling at tre ben.
Sprutade honom i halsen (med kanyl och grejer :eek:), och han stod som ett ljus varje gång. Kan säga att det blivit många sprutor sen i somras.
Till och med veterinären reagerade när hon var ute ett par gånger, på att han var så lugn och snäll, trots all boxvila.

Sen när han väl kom ut, efter dessa veckor, då kom energin, såklart. Men vilken duktig häst jag har som skötte sig så fantastiskt under boxvile-tiden. Ibland blir man bra stolt :love::love:

Igår när jag varit ute och ridit stod han i gången när jag tog av honom sadeln, dum som jag var hade han fortfarande tränset på sig och han stod och kliade huvudet mot en stolpe... efter en stund slutade han klia men tog inte ner huvudet:crazy: såg då att bettringen satt fast i en krok:crazy: snällpojken fick inte panik utan stod still tills mamma tagit loss honom:rofl:

kommer ta av tränset först hädanefter men visst var det gulligt?:love:

För ett par helger sedan var jag mycket imponerad av min häst, när han gick som en klocka i KM i dressyr och vi vann.

Grejen är att när jag köpte honom för fyra år sedan var han helt felriden och stressad, han kunde inte stå still under ryttare, han sprang bara runt med huvudet högt upp i luften och han hade ett väldigt kort och stressat steg och en ful underhals...

Efter mycket tid och träning så kom vi i alla fall upp i nationella hoppklasser, vilket jag aldrig hade trott när jag köpte honom.
Men att han dessutom till slut skulle slappna av inne på en dressyrbana, det hade jag inte ens vågat drömma om! :love:

Han var sååå duktig, och matte är jättestolt! :D

För ett par helger sedan var jag mycket imponerad av min häst, när han gick som en klocka i KM i dressyr och vi vann.

Grejen är att när jag köpte honom för fyra år sedan var han helt felriden och stressad, han kunde inte stå still under ryttare, han sprang bara runt med huvudet högt upp i luften och han hade ett väldigt kort och stressat steg och en ful underhals...

Efter mycket tid och träning så kom vi i alla fall upp i nationella hoppklasser, vilket jag aldrig hade trott när jag köpte honom.
Men att han dessutom till slut skulle slappna av inne på en dressyrbana, det hade jag inte ens vågat drömma om! :love:

Han var sååå duktig, och matte är jättestolt! :D



Shit vad härligt.. förstår att du är stolt.. jag vet hur det är.. Jag köpte min ponny väldigt billigt.. Hon kunde ingenting. Skritt trav och galopp.. det var det hon kunde.. Det gick knappt att rida på henne.. Hon bockade och var allmänt svår.. Men jag blev kär och bestämde att den hästen ska jag ha.. Nu 6 år har hon gått både dressyr, fälttävlan och hoppning med mycket bra resultat, tyvärr har jag nu blivit för gammal för henne och ska sälja henne... Men snacka om att jag är stolt över henne.. :love::love:

...respect :p !

Igår när jag varit ute och ridit stod han i gången när jag tog av honom sadeln, dum som jag var hade han fortfarande tränset på sig och han stod och kliade huvudet mot en stolpe... efter en stund slutade han klia men tog inte ner huvudet:crazy: såg då att bettringen satt fast i en krok:crazy: snällpojken fick inte panik utan stod still tills mamma tagit loss honom:rofl:

kommer ta av tränset först hädanefter men visst var det gulligt?:love:

Wooo... skönt att han var så cool!!

Kan passa på att berätta om när jag vart ite extra stolt över min arabdam. Jag hade en unghäst med som handhäst och red barbacka, så var jag på väg ned för en stig i skogen då hon stannar tvärt. Jag manar på henne men hon går inte.. smackar lite mer och säger att "nä, gååå nu!" Hon tar några steg men stannar tvärt igen och lägger öronen bakåt. Så tittar jag bak och inser vad problemet är - unghästen har lagt repet jag leder honom i under svansen på min häst så hon "kniper fast det" och när vi går så dras det under svansen :crazy:. Hon stannade bara och sa till så jag kunde ta bort det - skickade mig inte upp i en talltopp tack och lov :D

....en annan gång skulle jag få min hund att följa med på ridtur. Han var rädd för hästar(efter att ha fått en stöt från staketet) så min plan var att ha honom i lång longerlina och bara rida iväg. Då kan han ha långt avstånd och så småningom inse att hästen inte kastar el....
Men... det gick bra några steg sedan sa det WROOOOM och hunden sprang förbi oss, nöjde sig inte med det utan fortsatte springa - runt hästen..... så där stod hon med benen ihop under magen inlindad i en longerlina:crazy: ...hon gjorde inget alls, såg bara högst förvånad ut:p

.....sånt man inte säger högt att man utsatt sin häst för*hrm*

min häst skötte sig som en riktig liten hjälte för ett tag sedan när vi var ute i mörkret och red, och ett lodjur plötsligt dök upp bakom oss o skogen och hängde efter ett ganska bra tag. Lillhästen tog hand om en uppskrämd matte och tog oss säkert ifrån platsen utan att visa sig ett dugg rädd...:bow: en annan gång skulle jag ta ut henne i hagen, då ligger det en eltdåd på marken som lossnat från staketet, varken jag eller hästen ser ju detta, så båda framfötterna trasslar in sig rätt rejält...jag märker på henne att hon blir rejält skärrad av att sitta fast, men i detta läget litar hon ändå fullständigt på att jag ska ta henne ur denna knipan och står som ett litet ljus medan jag trasslar upp och påtar nere vid fötterna, blir tvungen att hålla ner tråden mot marken och be henne att lirka ur ena hoven ur en ögla, försiktigt sätta ner den PÅ tråden (ingen el, såklart) för att kunna få loss den andra foten. när jag var klar står hon med huvudet innanför min öppna jacka å myser...:P

Jag är jätte stolt över min vilding som inte längre är någon vilde:)
När jag började rida honom var han smått tokig ingen ville rida honom förutom jag. Och det var bara därför att han var söt:D
Jag är stolt för han har utvecklats så under ett år. Han har gått från lungt under LC till de högre LA klasserna(dressyr) i år. Sen är jag glad för att han har blivit en så härlig individ. Alltid snäll och glad:love:
Oj nu blev jag nästan lite tårögd:o:D

Alltså... Det är svårt att skriva enstaka saker, för jag upplever stothet över hästen/hästarna rätt ofta för "småsaker" :p sidor hos hästarna man gillar som man plötsligt blir påmind om och får en varm känsla och bara vill krama om hästen för att den är så duktig! :love:

Ett sånt exempel är när man ska ta in hästarna från hagen. Det är bara "mina" jag vågar ta in samtidigt, dom andra en i taget eftersom jag inte känner dom så väl. Har riktigt dålig koll på grimskaft och hästar och allt när man ska stänga grinden, men dom lyckas alltid lösa det utan bråk! :) Även om dom trasslar in sig i varandras grimskaft och allt så stannar dom när dom känner att det tar emot och låter sig lotsas av mig när jag är klar med grindstängandet.

Och ena pållen som jag mutat massor med godis på sistone som har fobier för allt möjligt, han har börjat fatta vinken med läskig sak - gå och nosa på den - få godis! Så det känns som att han har kommit över den värsta stressen/trotsen och nästan ser det som något positivt, även om han kan stå och andas rätt snabbt i närheten av dom "läskiga" sakerna :p

Den andra har jag blivit grymt imponerad av ett par ridpass på raken när jag insett hur himla lyhörd och samarbetsvillig den är i grunden. Om JAG rider på ett juste sätt, dvs koncentrerat, fokuserat och låter hästen vara "med" dvs känna det som ett samarbete snarare än "Ugh! Du gå!" då känns det som att man skulle kunna göra vad som helst i det läget bara jag som ryttare hade räckt till. :)

Och massor med småsaker som sagt!
Det kan säkert variera lite beroende på humör, men jag har lärt mig på sistone att vara glad och stolt över det lilla. Kanske för att man märker så stor skillnad på hästarna attitydmässigt när man ger dom bra förutsättningar för att lyckas och kommer ihåg att berömma när de gör rätt.?
Att man vid någon punkt börjat inse att man aldrig kommer bli nöjd förrän man faktiskt stannar upp och inser att det hästen gör ÄR bra och belönar för det snarare än "äh, han kan MYCKET bättre än så! varför går det inte bättre?" för hästarna ÄR duktiga. Hästar vet inget annat än att göra sitt bästa utifrån situationen... Varför skulle jag som människa vara sämre? :rofl:

Ett lodjur?? Så nära?? Vad obehagligt! Är ju itne van att man ser dem alls så jag skulle nog inte uppskatta att bli förföljd av ett...

...här skämtar man om lejon/björnar i buskarna :p !

I går kväll var jag jätteglad över min islänning - Då vi kastrerade sambons travhäst fick min pålle vara kvar ute med de andra hästarna! För att se vart jag går har jag börjat ta med mig ficklampan när jag ska hämta honom. När jag kom fram till grinden tände jag lampan för att kunna se & lossa undertråden - Precis när lampan tänds hör jag ljudet av små galopperande fötter!

Då har han sett ficklampan tändas och vet "Att nu är det dags att gå in" Då vart jag glad - Slapp att gå och leta efter honom, ibland kan han vara svår att hitta, speciellt om de är uppe i skogen bland buskar & träd. //Linda

Knapplån!

Igår blev jag så grymt imponerad av min häst!:love:
Vi skulle åka till veterinären och det var snö och isigt på vägarna. När vi ska upp för en backe blir det tvärstopp och vi åker ner i diket med släpet först! Det blir bråttom ut att kolla hästen o när man öppnar dörren står hon bara o tittar på en somom hon frågar " Är vi framme nu?":crazy: Som tur väl var fanns det fronturlastning så hon traskar snällt ut där. Jag måste gå med hästen i grimma resten av vägen till kliniken vilket tog 30-40 min på isgatan. Hon var sååå snäll o börjar bara dra lite när vi kommer fram till stora hagar fulla med hästar. Sen väl inne på kliniken är hon hur snäll o cool som helst!
Tom vet blev värsta impad! :D O jag med eftersom hon inte brukar vara så cool hemma ens en gång. Då blev jag sååå stolt. när vi skulle åka hem igen gick hon lugnt in i transporten igen trots den obehagliga upplevelsen tidigare. (detta var första gången vi åkte med hästen nånstans) Jag växte nog flera centimeter den dagen! :love:

kan nämnas att två andra släp åkte ner i samma dike under tiden vi var på kliniken (ca 2 h).:eek:

Tog en längre rund, då jag varva mellan att gå brevid och rida. Red i westerngrimma bara, han sköter sig oftast bra men vill han så kan han....

Jag red och vi skulle kolla på en ny stig, han blir rädd. Kastar sig framåt i galopp. Sitter en anning på sniskan, när jag försöker få han att sakta av. Ängel lyssnar direkt, saktar av:love: men en anning nervös efteråt.

Såna små stunder blir man bara såå glad av:D

Blev lite stolt över mina älsklingar för ett par månader sedan.
Den otäcka lilla ponnyn hade rymt som vanligt i framtiden:smirk:.
Betet jag skulle flytta hästarna till låg ca 1 km bort.
Sambon var bakfull och hans kära barn var hos sin mor.
Min kompis som bor i närheten jobbade, så jag fick flytta dem själv.
Blotta tanken på att springa fram och tillbaka två gånger med hästarna fick mig att få träningsvärk!:crazy:
Så, jag tog de tre monstrena och sen gick vi.
Funkade super.
Mitt sto är dock en riktig surmärr, och inte så speciellt vänligt intställd till ponnyn alltid, men jag hade dem vi varsinn sida av mig, och då gick det bra!! var så glad när jag väl fått bort dem till betet.
Som tur var mötte vi bara en bil.
Och klockan halv 9 en söndag morgon är det ju inte så tät trafik ute i landsbygden

Jag är imponerad eller stolt över min älskling som gick som en klocka förrförra söndagen när vi tränade hoppning. 100% rätt på alla hinder och flera decimeter över. :love:

Jag är så imponerad av min femåriga arabvalack som från att ha ridits i skogen och på bana och inte varit iväg nånstans nu under hösten har varit på traildag, hopptävling och hubertusjakt och gjort allt detta med den äran!
Han har skött sig så lugnt och bra, inte stissat upp sig det minsta utan bara tyckt att det var roligt.
På traildagen stod han på presenningen och tittade nyfiket när matte kastade bollar i en spann.
Dessutom gick han genom "vattengraven" flera gånger, även om vi fick övertala honom en stund först.
Han är så mysig, försöker verkligen i alla situationer och älskar att få vara med!

KL
Från att ha sett ut så här:eek::eek: och orsaka diverse avtrillningar med både ömmande ryggar och hjärnskakning vid riding i när heten av bommar.

Till att igår både skritta och trava över bommar och även hoppa ett hinder i ett lungt och avslappnat tempo, utan konstigheter.
Inga häftiga förflyttningar i sidled inga tvärstopp långt innan hinderna inget resande på bakbenen och inget tittande

Fy f**n vad härligt:love:
Blir nog en riktigt bra hopphäst trots allt:bump::bump:

När jag var och red min pålle idag så var han jätteduktig! :love:
Han har börjat gå på så lugnt och fint nu, och även om han kan ställa sig på bakbenen när vi svänger från stallet på ridbanan (han har en stark åsikt om när vi är klara), så vann jag varenda gång idag, inte så att han lyckades spjärna emot och att jag sen fick vända honom, utan jag behövde bara trycka med skänkeln och ta ett starkt tygeltag och efter mycket om och men då gick det!
Och sen så när vi red så hördes det helt plötsligt SKOTT!
Först ett, och både jag och skrutten blev livrädda (dock har man ju en sorts "skyldighet" att vara "lugn och duktig"), sen så efter en stund kom det ett till, och då blev han livrädd igen och försökte skena iväg, så jag hoppade av och började gå runt med honom på ridbanan. Det kom skott titt som tätt och han försökte springa iväg och höll på att dra med sig mig hela tiden, men jag fortsatte och gå och pratade, klappade och sjöng. Till slut så lyssnade han lite med öronen och bara "vaknade till" när man hörde ett skott.
Jag är så stolt över honom!
Känns som att han börjar lita mer på mig nu! :love:

Får bara hoppas att militären slutar ha sina jäkla övningar vid stallet så man kan rida utan hjärtat i halsgropen. :D
Men så fin häst har jag! Sju månader har vi haft tillsammans också! :D :love: Och jäklar vad många gånger jag svurit och gråtit över den hästen :D

Min ponny gör allt, men jg har svårt att lita på han efter tidigare luftfärder på div. ponnier:D

jag var ute och red, gången före skena han, så jag var väl lite spänd.. hursomhaver blev han mörkrädd(han är inte så van att ridas i mörker) och den upplysta vägen, fick han spatt och flög upp i luften. jag ville inte dunka ned i ryggen på han, så jag släppte så han kunde gå framåt, och sedan stanna. men då kom han ihåg mig och stannade och kollade, och började slicka mig! *asg*

ponnier.. jag säger då det.

Idag var jag imponerad av de framsteg som vår ponny gjort. För 2 år sedan började vi hyra henne och för 1 år sedan köpte vi henne. När vi fick henne rusade hon så fort dottern tog lite mer än löst i tygeln och sprang om skänkeln trycktes lätt mot sidan. Överhuvudtaget var hon väldigt stressad med ryttare på. Vi moterade in en broms men att kunna använda skänklar och hålla kontakt med bettet har tagit lång tid. Men så i april var det som om polleten trillade ner och hon började kunna ridas ordentligt om än försiktigt. Idag var hon med på sitt första dressyr KM! Jag var så stolt över henne när hon gick så lugnt och fint. Många som tittade såg nog bara vad hon inte gjorde rätt...jag såg en ponny som jag för 2 år sedan ALDRIG trodde skulle kunna vara med överhuvudtaget. Skogsridning och ev distansritt trodde vi möjligen att hon skulle kunna användas till. Men nu har hon startat i hoppning och ,under av alla under, dressyr! Faktum är att vi ibland får skänkla på henne när hon går FÖR långsamt. Hurra!

KL
Är så glad över min kille (5årig oriden travare) som jag nyss kommit igång med igen, har tränare nu. x)

Övade lite på volten idag (dvs från marken) han försökte inte dra eller trycka undan mig en enda gång och gick med huvudet lågt och avslappnat! Så glad! Har bara övat några gånger, senast 2 dagar sedan ville han inte alls, tyckte inte att jag skulle komma o bestämma över honom, men idag höll jag bara på i några få minuter på varje varv innan han slappnade av och gick fint så vi kunde sluta:P På nytt ställe t.om! (dvs en ny kulle han inte gått på innan, de har kalkat det vanliga fältet så det är kletigt) liite ofokuserad bara.. men han har gjort så fina framsteg på så kort tid!
(hehe..det lilla låter säkert jättelite för er.. men mycket för mig x)

Så härligt att läsa om när det går bra som omväxling! :D

Jag är var senast väldigt imponerad över min madame idag. :D Hon stod kvar när jag satt upp och gick inte iväg som hon brukar göra. Detta pga. att jag har tränat henne 2 ggr på detta och idag fattade hon precis hur hon skulle göra. Vi tränade även nh med henne och hon är hela tiden uppmärksam och försöker förstå och till lags! Hon är så duktig. :love: Blir mer och mer imponerad över henne ju längre jag har henne. Hon visar hela tiden ödmjukhet. :)

Min häst imponerade faktiskt rejält på mej för några veckor sen.... vi skulle till kliniken o kolla hans ben. När vi kom dit va det fullproppat med bilar och transporter på parkeringen o vi va tvungna att parkera på värsta platsen, precis brevid en ganska trafikerad väg. Och givetvis så va det världens vägarbete samtidigt, och typ 15 m bakom transporten stod det en lastbil med typ såndär cementblandare eller va det är som snurrar på flaket, o världens oväsen runtomkring
... Och min häst är ett 4-årigt fullblod som hade tillbringat flera veckor i sjukhage o va helt sjövild i vanliga fall...
Jag tar ett djupt andetag o typ förväntar mej ett jäkla liv....o han bara backar ut o kollar sej omkring. O ingen reaktion alls.
Då va jag (extra) stolt över honom :D

Jag blev imponerad av att hästen för en gångs skull inte försökte kasta av mig och gick ner dikena på en ridtur här om veckan! Önskar bara att det alltiv vore så :angel:

Jag är var senast väldigt imponerad över min madame idag. :D Hon stod kvar när jag satt upp och gick inte iväg som hon brukar göra. Detta pga. att jag har tränat henne 2 ggr på detta och idag fattade hon precis hur hon skulle göra. Vi tränade även nh med henne och hon är hela tiden uppmärksam och försöker förstå och till lags! Hon är så duktig. :love: Blir mer och mer imponerad över henne ju längre jag har henne. Hon visar hela tiden ödmjukhet. :)

Jag hade ungefär samma framgång idag! :) Fast med en häst som ändå blivit riden ett par år och förmodligen tränad att stå stilla tidigare.
Hade fått order av tränaren att öva på stillastående vid upsittningarna. Har själv slarvat med det eftersom jag inte haft någon som kunnat hålla emot sadeln (glider väldigt lätt) så jag varit glad att hästen öht accepterat att jag klängt mig upp osmidig som jag är :angel: den har alltså oftast stått stilla precis när man hoppat upp, men så snart man satt sig ner har den börjat gå, alt. ännu tidigare om den haft en lite för ivrig dag. Så ett par gånger har jag testat one-rein-stop i samband med uppsittningen, vilket fungerat men inte gett riktigt tillfredsställande resultat -som att hästen mest tycker jag är elak som tvingar den att gå runt runt och blir stressad snarare än att tycka det är jobbigt och stanna. Till slut har jag tyckt synd om den och tagit lite extra i tygeln som stoppsignal eller "ptrooat" för då vet den ju att den ska stanna även om den ofta börjar gå direkt igen.

Iaf så idag så visste jag inte riktigt vad jag skulle göra men var för omotiverad för att träna den gamla vanliga dressyren. Tänkte då egentligen lära in kapsonen för att kunna övergå till bettlöst men släppte hästen lös först ett tag så den fick nosa runt lite.
Blev någon variant med join-up tänk, att om det inte passade att ha uppmärksamheten på mig och komma till mig när jag bad om det så drev jag bort den. När den kom till mig så fick den beröm, godis någon enstaka gång och kliande på hals och manke. Och vila, fast det tog en del springande innan den insåg att vila kan vara något BRA :p
Då testade jag hur pass hästen verkligen hade accepterat att stå stilla genom att sätta foten i stigbygeln (med hästen lös) och hänga över sadeln. Första 1-2 gångerna fick jag hoppa av rätt snabbt för att hästen började röra på sig efter en stund och jag inte hade någon broms. Ville inte gärna fastna med foten i stigbygeln och trilla av. Men tredje gången eller så då stod den helt lugnt och stilla så jag mutade den med godis för att den var så duktig. Kunde hänga på ganska länge och gav den godis en gång medans jag hängde där, sen lade jag över andra benet också. Tyvärr hamnade sadeln helt åt skogen för att hästen smalnat av efter allt springande, så när jag skulle luta mig framåt och ge hästen godis så höll jag på att dyka ner i backen! :rofl: (foten i stigbygen på den sidan sadeln hade glidit åt, ingen fot i andra stigbygeln och så luta sig framåt nedåt åt andra sidan för att ge hästen godis = hästen lutar sig ÄNNU mer åt fel håll så hela sadeln nästan glider runt).

Var en skitkul känsla att hoppa upp på hästen helt utan stoppverktyg. Det är liksom ingen lugn och cool häst utan en som tycker att man löser det mesta genom att springa :angel: så då blev jag riktigt imponerad både över mig själv och kusen! :)

Den andra blev jag imponerad över för att han int brydde sig när en traktor for förbi på vägen precis framför (traktorrädd). MYCKET duktigt av herrn! :)

Min häst har imponerat genom att parkera vid grinden på morgonen, när hon blir utsläppt i hagen, tills det är lunchfodring, då hon jagar runt dom andra tjejerna och ser till att få i sig mest mat. Sen står hon parkerad vid grinden någon timme till, och sen kliver hon helt sonika igenom och går in. Detta har hon gjort snart två veckor i sträck.

Min pålle imponerade sist på mig när min moster (som tar hand om honom för tillfället) ringer mig och säger att han gick att lasta själv UTAN linor!!!
Han har varit stört omöjlig att få in annars eftersom han tycker det är obehagligt att gå på, men står som ett ljus när han väl är inne. Förut har vi varit tre personer som fått dra/putta in honom och jag erkänner att jag försökt med mutor också (utan resultat), men nu går han alltså på alldeles själv :love:
Han är snabb han, det tog "bara" ca 4 år att inse att transporten inte äter hästar ;)

Jag är super imponerad & stolt över min 2½ års hingst.
Har ridit på honom nu 3 gg, Helt utan problem!:)
Innan det satt vi på honom inne i stallet 2 gg, han har aldrig reagerat på någonting!
Och igår när vi red honom så släppte vi ut honom på linan lite, försiktigt, försiktigt å han bara traskar på. Plötsligt får hästarna brevid banan ett spel & börjar att bralla & springa runt. Då när ja kramar till i tyglarna så blir han bara som smör:love: sänker nackan % höjer upp ryggen & börjar verkligen att skritta på riktigt. Så himla läcker är han:love: ska bli så himla kul att rida honom i vinter!:love:

Jag är så grymt stålt över min 5 åriga travare som börjar kunna öppna och skänkelvikning i trav och kunna fatta vänstergalopp nästan på en gång och kunna arbeta i den också. :love: Höger galopp är lite jobbigare men han har ingen stor älg galopp längre.
+ att han inte är lika nervig, vi gick igår mellan 1 stor röd lastbil och en såndär reflexpinne vi kom för nära pinnen så jag fastnade med foten, för ca 1 halvår sedan så hade han kastat och stegrat sig förbi pinnen men igår då den smällde mot magen bara tittade han lite konstgt på den och travade förbi uffa sa han. ;)
Sen har vi gått igenom massa plastpåsar som flög omkring förstå försöket backade han och "uffa matte dom tänker bitas" sen andra gången, okejdå vi går väl då, sa han nog blundandes.

Vi har också hoppat grind, de läskiga stora planket och 3 kobination + våran första "stora" oxer på kursen förra helgen :)

Han är så underbar min lilla travar kille! :love:

Jag är grymt imponerad av min nya häst, han är 5 år och har inte gjort så mycket.Han är mycket uteriden men där han stod innan hade dom skogen utanför dörren, den lyxen har inte jag. Han var inhoppad när jag fick honom men inte ban hoppad.

Nu har han gått sin första 90 klass med 4 fel, felen var en ren ryttar miss eftersom jag lyckades lägga honom i botten på en oxer så han var chanslös.

Han rids ut bland vägar, bilar och hus och sköter sig kanon!!

Jag har haft hästen 3 veckor!! Han är underbar!!!!

Idag red jag och 'min' travare Windy ut med två andra hästar i stallet, och visst travade vi på sniskan första sträckan, men sen så var han en ängel och arbetade helt underbart och struntade i när de andra var före honom, eller när Cayola bockade bakom honom:love:
Annars är han ett skolexempel på lättstressad häst :crazy:

Jag är så oerhört stolt över min fölis som första natten har sovit i egen box. Matte har varit orolig hela natten och inbillat sig saker som kan hända, men när jag kom ut stod hon där helt spånig och verkade nöjd. Det var knappt att hon ville in till mamma och dia.
Och jag som har haft sådan ångest för detta.:banana:

Idag tävlade jag med min 5-åriga d-ponny för första gågen. Visst bara en clear round på låga höjder. MEN men massor av utklädda hinder, ( maskerad hoppning ). Och han har aldrig hoppat en bana förut ( tävlingsbana ), och med mycket människor, musik och andra konstiga ljud så fick vi faktiskt 2 rosetter :D

Jag är otroligt imponerad av min vbl-pojk :) Han är visserligen inte vidare ung som de flesta andras hästar verkar vara (han är en -99a), men den hästen är så otroligt snäll mot allt och ALLA! har haft han i ett år nu, och han har ALDRIG bråkat med de andra hästarna, han blev ledare genom att vägra flytta på sig för de andra hästarna, inte genom spark eller bit, han reagerar aldrig på lastbilar eller något, även den gången då vi fick en knuff av en stor bil (han bara skrittade vidare) :banana: man känner sig alltid säker på honom, även om han såklart vaknar över åkrar och så :angel:
Snällare och säkrare häst får man leta efter :)

Idag blev jag såå impad av min 5-åriga kallblodstravare!!

Vi var tre stycken som red ut ihop. Jag med min 5-åring, en 5-årig frieser och ett halvblod som är 12 år. Vi skulle ut och skritta å trava lite, så jag satte på stångbettet för att träna ridning på en hand för andra gången. Men så var jag lite lat och red dessutom barbacka.

När vi skulle vända och gå hem blev halvblodet stressad av något och började backa. Backningen slutade i ett grunt surhål med ryttaren under hästen.:eek:

Jag red i kapp halvblodet och fångade in henne från hästryggen, medans tjejen med frisern hjälpte hon som åkt av.

Vi ringde sambon till den avtrillade så han fick komma med bilen och hämta henne.

Sedan skulle hon med frisern leda sin häst och halvblodet, men det funkade inte.

Jag fick rida min häst på en hand och hålla halvblodet i den andra.

Och pålla var så duktig, fast hon var lite uppjagad så kunde jag utan några som helst problem rida på en hand och med en häst på varje sida om mitt höger ben. :love: :love:

I vanliga fall är hon inte så glad i att ha en annan häst gå så nära henne.

Så i dag är jag super impad av min lilla tjej!!! :bow:

Min foderhäst är helt underbar och har imponerat på de flesta under sin tävlingskarriär. Han är en korsning mellan nordsvensk och fransk travare men har alltid använts som ridhäst. Att han skulle bli en hoppstjärna kanske ingen skulle ha gissat ändå med den härstamningen. Han är fullkomligt tokig i att hoppa och ställer upp i alla lägen. Han har tävlat upp till 1.35 och har mängder med vinster och placeringar. Idag är han pensionär från de högre klasserna då han är 18 år, vi tävlar 1m och 1.10. Det som ändå mest är imponerande med honom är hans outtömliga glädje och energi på hoppbanan.

I somras hade min häst boxvila i 2-3 veckor. Han var helt fantastisk. Aldrig propsade han på att han skull ut, aldrig. Även om boxdörren var öppen (vilken den nästan alltid är när han är inne och jag är i stallet, så även då), så gick han inte ut en gång. Stod som vanligt lös i stallgången, trots bandagebyte och behandling at tre ben.
Sprutade honom i halsen (med kanyl och grejer :eek:), och han stod som ett ljus varje gång. Kan säga att det blivit många sprutor sen i somras.
Till och med veterinären reagerade när hon var ute ett par gånger, på att han var så lugn och snäll, trots all boxvila.

Sen när han väl kom ut, efter dessa veckor, då kom energin, såklart. Men vilken duktig häst jag har som skötte sig så fantastiskt under boxvile-tiden. Ibland blir man bra stolt :love::love:

Du låter som en livsfarlig hästägare!
Bara en sån sak som att ha boxdörren öppen när du är i stallet? Hoppas du står i ett VÄLDIGT litet stall med stängda ytterdörrar!
Samma sak med honom lös på stallgången.. Snälla nån!
Spruta honom? Hoppas du inte menar på gången då? Än mindre med pencillin?:eek:
Man akn aldrig någonsin försäkra sig om att hästen står kvar! De är trots allt flyktdjur! Det glöms bort alldelens för ofta!

Igår när jag varit ute och ridit stod han i gången när jag tog av honom sadeln, dum som jag var hade han fortfarande tränset på sig och han stod och kliade huvudet mot en stolpe... efter en stund slutade han klia men tog inte ner huvudet:crazy: såg då att bettringen satt fast i en krok:crazy: snällpojken fick inte panik utan stod still tills mamma tagit loss honom:rofl:

kommer ta av tränset först hädanefter men visst var det gulligt?:love:

Livsfarligt men vilken mammagris som snällt väntade:D Haha! Verkar ju jättesöt:)

....en annan gång skulle jag få min hund att följa med på ridtur. Han var rädd för hästar(efter att ha fått en stöt från staketet) så min plan var att ha honom i lång longerlina och bara rida iväg. Då kan han ha långt avstånd och så småningom inse att hästen inte kastar el....
Men... det gick bra några steg sedan sa det WROOOOM och hunden sprang förbi oss, nöjde sig inte med det utan fortsatte springa - runt hästen..... så där stod hon med benen ihop under magen inlindad i en longerlina:crazy: ...hon gjorde inget alls, såg bara högst förvånad ut:p

.....sånt man inte säger högt att man utsatt sin häst för*hrm*

Hahahahaha:D Vilken pärla:banana: Dock mindre klok hund, men det hör inte hit;)

Jag är jättestolt över Luen (varmblod, 11 år, f.d. travare, haft honom sen i sommras) för i tisdags så var jag ute för första gången efter en ganska lång viloperiod för både honom och mig p.g.a att jag har varit sjuk.
Jag tänkte att såklart är han ganska stel nu, trots att min syster har varit ute och ridit på honom ett par gången när jag har varit borta, så vi håller oss nog till skritt. Och oj så bra det gick! Och i slutet la jag in en liten trav med och han gick i jättefin form i traven med! Det har jag kanske bara lyckats med ett fåtal gånger innan. Men nu så var han verkligen jättefin. :)
Men, såklart så slog sjukdomen till på tisdagskvällen igen så nu får jag vänta ännu en vecka innan vi kan komma ut igen. :(

Jag är imponerad på både mig och hästen. Vilket jobb vi har gjort på 3 månader :D
Han går i form i alla gångarter nu. När han kom så gick ha med hivet i himlen och bekbenen i Kina. Han gör sidvörtesrörelsen, såsom skänkelvikningaroch öppna :)

Kan visa 2 bilder bara för att vi skillnaden, inte jag som rider på första!
Det här var strax innan jag hämtade honom.
http://archive9.pixbox.se/arkivet/synligt_23/16580000-16589999/640x480/16583920.jpg

Och det här är nu (ursäkta ländtäcket ;)):
http://archive1.pixbox.se/arkivet/synligt_23/16870000-16879999/640x480/16871784.jpg

*kl*

Idag blev jag jättestolt över pålle för att han kunde stå stilla! :)
Han har nästan haft som tvångstanke att det inte GÅR att stå stilla mer än max ett par sekunder. Stannar snällt och står stilla men efter bara ett par sekunder MÅSTE man röra på sig! :devil: Kom ihåg en lektion vi var med på som var 1½ timme lång (länge för oss som jobbat i snitt 30-40 minuter per gång varav max typ 15 minuter trav) och de tyckte att - nej det gör inget att den är lång, hästarna får mycket vila. Men hästen vägrade både att skritta och stå stilla, stressade bara upp sig mer och mer!

Men NU äntligen så börjar det vända! :) Han har som sagt lärt sig stå stilla vid uppsittning, har mutat med godis, och så vid enstaka tillfällen så har han fått godis när jag stannat mitt under ett ridpass (dock ofta han inte tar godiset för att han passar på att stirra på saker så han inte har tid) och idag när vi också skulle rida en rätt lång lektion i förhållande till hur hårt/länge vi ridit tidigare så kunde han stå stilla nästan hela tiden när tränaren pratade! :love: Blev väl minst 10-15 minuter.

Kanske låter som en enkel sak, men när det verkligen är som en tvångstanke så vågar man (läs; jag) inte pressa hästen genom att tvinga den stå stilla länge bara för att "den minsanna SKA lära sig" för det har gett precis motsatt effekt. Att hästen bara blir mer och mer besluten att den MÅSTE röra sig ju längre man säger åt den att stå stilla och till slut känns det som att det ska rinna över och hästen ska resa sig eller dylikt. Alltså har man fått träna lite lite varje pass och så kort stund i taget att man själv hinner be hästen gå innan den redan har gått. Har tagit ca 4-5 månader nu :o

Min häst piaffade igår! :D

Jag blev urlycklig, ( han kan det sen innan men pga av olika anledningar han inte släppt till men igår gjorde han det! :)

Har också ett travarsto som jag fått ansvaret för. Vi har haft ett par dispyter, huruvuida man får sticka för matte eller inte. Hon var extremt lite riden när jag fick henne, och visste inte skillnad på höger och vänsterskänkel. Visste heller inte vad förhållning var, eller vad man gjorde när matte tog i tyglarna och sa "ptroo". Kunde inte galoppera under ryttare, men lärde sig snabbt och då gick det bara jättefort.

Med mycket tålamod, klapp och beröm har hon lärt sig följande:
*Snällt gå fram till pallen när jag ska sitta upp och stå still tills jag är på (visst ska vi öva mer på att stå still, men än så länge är hingsten i hagen mittemot mer intressant)
*Samlad trav (Hade den där riktigt obehagliga travar-traven ett tag, mindre roligt när hon stack och inte kunde galoppera :crazy: )
*Sakta av på krönet av uppförsbackar
*Gå på höger sida av vägen, samt flytta sig in till kanten vid möte av bil (duktig häst!! :D )
*Stanna på eftergift och inte på förhållning (Gör en halvhalt när hon börjar gå iväg i galoppen, vid eftergift saktar hon omedelbart av till skritt)
*Stanna helt och hållet på bara "ptroo" och vänta snällt tills jag låter henne gå (fina lilla häst! :love: )
*Nu det senaste: Samlad galopp!!!

Och idag var jag ute i skogen och hittade en fin stock (ca 40 cm) med oerhört fint underlag, skrittade över en gång för att visa, sen tänkte jag att hon skulle få trava över för att prova... Nähä, sa pållan, tog två perfekta galoppsprång för att sedan trampa av precis en halvmeter innan, seeeeeeegla över och landa mjukt på andra sidan, i samma galopp och sakta av så fint när jag gjorde en halvhalt. :eek: Hon hoppar helt grymt bra! Jag är fortfarande chockad. var beredd på allt möjligt, men enligt mitt sällskap var jag riktigt fint med i språnget och landningen, och det såg tydligen ut som om vi aldrig gjort annat än hoppat.
hon har säkerligen ett skumt förflutet, den hästen :eek:

Men så, lite mer dressyr och muskler, sen ska fröken och jag börja med hoppning tror jag :love:

Jag bara är så glad över min lilla klippa till häst:love: Hon har precis flyttat upp till stockholm för ett par dagar sen och har varit lika cool från dag ett. Igår red vi i ridhuset med massa musik, stolar, balar, ljud och ljusanläggning med strålkastare och folk som pratade i mic, allmänt kaos. Hon tyckte bara det var jättekul och var hur lugn somhelst, hästarna som dessutom var där tillsammans innan blev helt spattiga.. Hon går med på allt och är världens klippa även för hästrädda:bow: Till och med min pappa är kär:D

Jag är glad över att min häst tar samlad galopp, :D

Hihi, tänk att det fanns en sån här tråd, skoj! :D
Är rätt impad av min lilla 2,5 åring som i helgen åkte ensam i släpet fram o tillbaks till Sthlm (från Uppsala) och dessutom vandrade runt på Skeppsholmen bland folk, bilar, snurrande och färgglada skulpturer, mm, iklädd riddartäcke o med rustningsbeklädd och skramlande matte bredvid. Hon gick även med på att stå stilla med matte på ryggen en kort stund (har typ suttit på henne två gånger tidigare hemma i hagen) för några bilder. Varken sköld, fladdrande flagga eller svärd var några problem. Ska kanske tilläggas att hon under hela aktionen var ensam fyrbenting oxå. Så stolt matte! Är en liten tuffing man har alltså. :D:banana:

Blev otroligt imponerad, och framförallt glad, över att jag i helgen kunde rida ut själv på lilla damen och både trava och galoppera utan att hon försökte vända så fort hon såg ett "spöke" :)

Igår red jag ut med min häst, för första gången på det nya stället. Vi red på en lång grusväg, där det var byggarbetare brevid (hammrade bla) sen red vi rätt in i ett bostadsområde med asfalterad väg. Och slutligen red vi på en cykelväg, som låg ca 15 meter från en riktigt stor väg med lastbilar, bussar, motercyklar och bilar. Han var lite fjompig på grusvägen (galopperade på stället när vi skulle trava tillbaka) annars skötte han sig så jävla underbart. Jag flög om hans hals efteråt. Så himla stolt över min 7 åriga polle som aldirg blivit riden i dessa miljöer innan.

Nu kan jag också vara inne i hans box och pyssla, (sadla av, rykta, lägga på täcke) utan att han bryr sig. Innan var han jätte sur och vände rumpan till, nu bryr han inte sig allt.. Jag är så så fylld av stolthet, stunder som dessa gör att dem dåliga dagarna är värda besväret.