Vad "är" vi lixom för katten? För hund och häst är vi ju (förhoppningsvis) flockledare. För fågel kan människan vara en partner.
Men vad är vi för katten? Vi kommer med mat och tvättar och putsar dom -mamma? Slav är väl det självklara svaret men jag vill ha en djupare relation till mina katter än så:angel:

betjänt såklart :p

grevinnan och betjänten :angel: lekkamrat kanske man kan få vara ibland med :)

för föräldrarnas katt därhemma tror jag vi andra är nån sorts inneboende i hans hus som finns där för att öppna dörren när han vill gå in och ut :D

betjänt såklart :p


Men en vild katt har ju inga betjänter?

dessa har kolonialiserat människorna och omskolat oss till betjänter så klart. de är av en högreciviliserad gren av kattstammarna :p

mina ser mig dock mest som en alien skulle jag tro.

Jag har känslan av att mina katter ser oss andra familjemedlemmar som varma o gosiga (när man ligger i sängen)som man kan få sej en härlig massage av, men generellt är man nog "mamma" åt dom, det låter ju lite bättre än "slav" eller "betjänt", men det är egentligen nog samma sak!

Mamma, eftersom det är du som kommer med maten.

Som innekattägare är jag nästan liten kluven inför det där, vårt sätt att ha katter håller dem på kattungestadiet hela livet. Vilket naturligtvis passar vårt eget gosbehov. Utekatter jagar iaf ibland men i övrigt blir ju de också serverade mat av "mamma".

Vill du ha en mer mångfacetterad bild så är vi
-fodermaskiner
-lådmockare
-liggplatser
-hakkliare
-muskastare och
-fjädervippviftare

:D

Absolut som inneboende passopper = slavar.

Med bdsm- och maktförskjutningstrådar i tanken, så kan nog även en sådan relation vara mycket nära.

För mig är det just själva charmen med katter - att de inte går att styra och att de flyttar på sig om pipan inte passar.

Burköppnare och värmedyna såklart :angel:

För Draco är jag definitivt en extramamma. Han pratar på precis samma vis med mig som han gör med sin riktiga mamma. Och jag gör ju ungefär samma saker med honom - ger honom mat (vilket hon inte gör längre), gosar och putsar, busar... och bannar honom ibland när han tar sig lite väl stora friheter. :D

För Narcissa är jag en väldigt stor och läskig men samtidigt lite småintressant varelse som envisas med att bo i hennes hem och vara i vägen alldeles för mycket. Dock har hon precis upptäckt att det är lite småmysigt att bli kliad i nacken en liten stund emellanåt, så jag hoppas att hon snart ska komma att tycka att jag är rätt OK trots allt. :)

Jag har först och främst varit mamma till alla katter som kommit och gått.

* Jag har tränat upp deras jaktförmåga med lekar men vi jagar även varandra och leker kurragömma som jämnåriga.

* Jag säger ifrån om de är för hårdhänta.

* Jag matar dem.

* Jag är deras kamrat som dem gosar med och jag gosar givetvis med dem.

* Jag är den dem oftast springer till om det blir läskigt.

Vad "är" vi lixom för katten? För hund och häst är vi ju (förhoppningsvis) flockledare. För fågel kan människan vara en partner.
Men vad är vi för katten? Vi kommer med mat och tvättar och putsar dom -mamma? Slav är väl det självklara svaret men jag vill ha en djupare relation till mina katter än så:angel:

Flockledare. Jag bestämmer var man får vara och inte, jag bestämmer när det blir mat och vilken mat i så fall.

Jag tror man har ungefär samma position för alla djur (ok, inte fiskar kanske), skillnaden är väl att man kommer närmare ett djur man lever tillsammans med. Sen håller jag med om att vi infantiliserar våra husdjur, dvs låter dem bibehålla barnbeteendet hela livet, men det gäller ju både hundar och katter.

Flockledare ser inte jag mig som, katter är inte flockdjur. Men reviret är mitt så jag är väl "ranghögst" ändå.

Min katt ser mig som en extremt dålig betjänt som aldrig ger honom maten tillräckligt fort utan han måste tjata sig till den hela tiden. Att han sedan har en full skål med torrfoder spelar ingen roll för det är burkmaten han ska ha. Idag hade han till och med lyckats med att tjata till sig en påse mat av ägaren till gården katten bor på.:angel:
Min katt har en förmåga att skrika så att man vill slå ihjäl honom efter ett tag, eller i alla fall ge honom den där 3 påsen med mat:cool:

Så min katt ser alla människor som betjänter helt klart!

Absolut som inneboende passopper = slavar.

Med bdsm- och maktförskjutningstrådar i tanken, så kan nog även en sådan relation vara mycket nära.

För mig är det just själva charmen med katter - att de inte går att styra och att de flyttar på sig om pipan inte passar.

Precis så ser min katt oss, eller igentligen är jag väl hans människa...:o
Han gillar att visa sin makt genom att tigga mat sen när han får den total ignorera den för att istället vilja bli utsläppt, för att 2 min senare vilja komma in igen!

Det är ett jäkla pass upp på den där katten...:cool:

jag tror mina kattor ser mig som deras människa... (husdjur o passupp ungefär)

o när de "pratar" med grannkatterna så säger de säkert

"ja men du sku ha sett va min människa gjorde!!"

:p

"Dogs have masters, cats have staff". Tycker jag beskriver djurvärlden ganska bra;)

Flockledare ser inte jag mig som, katter är inte flockdjur. Men reviret är mitt så jag är väl "ranghögst" ändå.

Det är väl en definitionsfråga. Huskatter brukar ju bilda kolonier om de förvildas, så helt ensamlevande är de ju inte. Jag skulle säga att de har någon form av sociala band till varandra och till oss, och någon form av rangordning inom kolonin också. Även om de inte lika sociala som människor eller hundar.

Jag tror mina katter ser mig som någon sorts mamma kombinerat med kompis. Jag ger dem mat och trygghet, kel och kärlek och bus, men utan att bestämma särskilt mycket över dem.

Vissa småregler har vi som sa följas (åtminstone när jag ser), men i största allmänhet stor jag vi bara tar saker som de kommer.

Ibland får de flytta sig när jag kommer gående/ska sätta mig i säffan, ibland flyttar jag mig för att de prompt ska ligga på just DEN platsen i sängen.

Bortskämda är vi allihopa; de får godsaker och kel närhelst de vill och jag får alltid sällskap av minst en katt när jag vill att de ska komma, vill man vara ifred får man vara det också.

Vi har det rätt bra, jag å mina kräk.