... som vi pratat om i en annan tråd.

För drygt tjugo år sen var jag i Australien. Diskuterade då med ett par föräldrar om hur de uppfostrade sina barn. Jag berättade att vi i sverige har en lag som förbjöd barnaga; de undrade hur i all världen de då skulle kunna lära barnen rätt o fel..? :crazy::smirk:

Sverige fick lagen mot barnaga -79; vi var då först i världen. :bow::banana: Ett föredöme, som sedan dess fått många länder att följa efter. Läste i DN att spanien nu har vaknat, äntligen.

Tänk, att det ska vara så svårt... att inse, att det finns bättre vägar att gå. Vad beror det på, tror ni?



Länkar för intresserade:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=726938

http://www.bo.se/Nav.aspx?pageid=4407

För drygt tjugo år sen var jag i Australien. Diskuterade då med ett par föräldrar om hur de uppfostrade sina barn. Jag berättade att vi i sverige har en lag som förbjöd barnaga; de undrade hur i all världen de då skulle kunna lära barnen rätt o fel..? :crazy::smirk:


Sådan gick ju debatten här också vid införandet, om jag förstått det rätt. Jag var bara några år då och minns det inte, men jag sett lite klipp från debatter på tv och läst några artiklar.
Hur massivt ifrågasättandet var kanske någon som var mer med på den tiden kan vittna om?

Tänk, att det ska vara så svårt... att inse, att det finns bättre vägar att gå. Vad beror det på, tror ni?


Gamla traditioner skulle jag tro, så är det ju nästan med allt man gjort länge som skall ändras.

Förr sa man att "barn behövde lite stryk för att lära sig veta hut" och så kan det säkert heta i andra länder också. I Sverige finns det fortfarande de som tycker så,speciellt den äldre generationen (jobbar med gamla)

Så jag tror detta blir ett ramaskri för de som faktiskt tror att barn behöver stryk och att det ingår i deras uppfostran, "hur gör man nu"

Fast något som vore intressant att titta närmare på, är om fysisk tillrättavisning faktiskt är mer skadlig än psykisk. Jag tänker då på den typen av straff som faktiskt inte har någon som helst relevans till "brottet".
Saker som att säga "om du inte är snäll kommer inte tomten med några julklappar", eller att ge utegångsförbud för vad som helst.

Britterna är nog värst. brittiska föräldrar tillåts slå sina barn så länge man inte använder redskap typ käpp eller piska, och att det inte blir synliga märken av uppfostringsmetoderna. För några år sedan lagstiftades om att ledare i children care's och nannys inte längre fick använda aga som en del av uppfostran. Det resulterade i väldiga debatter i media om hur man skulle kunna behålla deras auktoritet vid tillrättavisningar av barn i deras vård. Man baxnar.

En klatsch i baken, eller nyp i örat, är ingen misshandel. Idag får ungarna göra som dom vill.

jag tror nog inte att fysiska bestraffningar är mycket värre än utskällningar, snarare tvärt om. någon som läst något om skaeldud-projektet i danmark?

den största utmaningen ligger i att lära föräldrar att de inte måste förnedra, trycka ner och totaldominera sina barn, varken fysiskt eller psykiskt. då menar jag inte bara det som är helt uppenbart, utan även småsaker, som att prata över barnens huvud. egentligen kan man väl säga att det man inte gör mot andra vuxna, det ska man inte heller göra mot sina barn.

Hehe, det berättade jag för mina vänner i Kalifornien också, de blev helt perplexa.

Läste lite i amerikanska debatter på ämnet och hittade liksom pudelns kärna (citerat fritt ur minnet): "Hur skall jag kunna lära min son att han inte får slå sina kompisar om jag inte får klatscha till honom på fingrarna eller i baken?"

"Ingen borde få skaffa barn innan de fått träna en höna"

/Migo
övertygad om att positiv förstärkning tar oss hur långt som helst...

En klatsch i baken, eller nyp i örat, är ingen misshandel. Idag får ungarna göra som dom vill.

Det finns bättre metoder för uppfostran, utan att ungarna får göra "som de vill".

Är det inte negativ förstärkning man ska satsa på?

Det finns föräldrar som inte fixar att lära sig allt det där, och därför anser jag att lagen behövs, så att man har något att sätta emot när föräldrar misshandlar sina barn.

Själv har jag bara fått en dask en enda gång när jag var liten, och bättre än smärtan minns jag hur väl jag tyckte att jag hade förtjänat den där enda dasken, jag hade med flit provocerat mamma halvt till vansinne bara för att jävlas.

Hon hade lång stubin. Men det finns föräldrar med kort stubin och dåligt omdöme och för den skulle behövs det lagar mot fysisk och psykisk misshandel av barn så att man med lagen i ryggen kan ta till kraftiga åtgärder mot föräldrar som förtrycker och förnedrar sina barn. Och som får dem att känna som att de förtjänar att bli misshandlade även för petitesser som att spilla ut ett mjölkglas eller kissa i sängen eller få en fläck på tröjan. Eller för att de bara existerar. Det är liksom inget framgångsrecept för att uppfostra barn till starka lyckliga individer...

Idag får ungarna göra som dom vill.

Jag har aldrig vare sig klatschat i baken eller nypt i örat, men mina barn har då definitivt inte fått göra som de vill.
De är faktiskt ganska så hårt hållna om jag tänker efter.

Det går utmärkt helt utan vare sig hot eller våld.
De får sina belöningar i stället.

Britterna är nog värst. brittiska föräldrar tillåts slå sina barn så länge man inte använder redskap typ käpp eller piska, och att det inte blir synliga märken av uppfostringsmetoderna. För några år sedan lagstiftades om att ledare i children care's och nannys inte längre fick använda aga som en del av uppfostran. Det resulterade i väldiga debatter i media om hur man skulle kunna behålla deras auktoritet vid tillrättavisningar av barn i deras vård. Man baxnar.

:bow: Det är inte kul att gå i snabbköp där :crazy:

precis, positiv förstärkning!
Sedan länge bevisat som den effektivaste inlärnings/uppfostringsmetoden. Tyvärr verkar folk ha väldigt svårt att lära sig det...

Sådan gick ju debatten här också vid införandet, om jag förstått det rätt. Jag var bara några år då och minns det inte, men jag sett lite klipp från debatter på tv och läst några artiklar.
Hur massivt ifrågasättandet var kanske någon som var mer med på den tiden kan vittna om?

Jag är född på 50-talet och var själv förälder när lagen mot barnaga kom 79. Jag minns att det fanns dom som ifrågasatte lagen, men min upplevelse var ändå att de flesta tyckte det var självklart att man inte slår barn. Jag tror en attitydförändring i den frågan då redan pågått under flera decennier. Mina föräldrar använde inte aga i barnuppfostran och jag märkte inte att kompisar blev slagna heller (även om det naturligtvis måste ha förekommit).

Jag tror faktiskt Sverige varit ganska unikt i sitt sätt att se på barnuppfostran under åtminstone de sista 50 åren.

Så man belönar barnen även när de gör fel?

Mina barn får liksom allt som de vill ha.
Så till den milda grad att de nästan inte vågar önska sig något.
De kan ju få det och det blir så jobbigt att ta hand om allt.

Men detta förutsätter att de uppför sig och hjälper till.
Annars så går det hela inte ihop sig.
Trasslande och otrevliga barn finns det inte plats för om man skall kunna ge barnen allt de vill ha.
Och nu menar jag inte bara saker utan även hjälp, uppmärksamhet, närvaro o.s.v. för det är ju också trevlig tid som går att förstöra med trassel och otrevlig tid.

Så man belönar barnen även när de gör fel?

Vet du inte hur man gör?

Det är sådant som måste vara just problemet med att få bort bestraffningar, att folk inte vet hur man gör med ett belöningssystem i stället.

Nej, men jag har heller inte några barn, och i dagsläget ser det inte heller ut att bli några. :p

Min mamma föddes -54 och både hon, hennes syskon och andra barn i hennes närhet fick rätt duktigt med stryk. Jag mår dåligt bara jag tänker på det :crazy:

Mamma och hennes syskon fick bo på barnhem från rätt tidig ålder, för mormor orkade tydligen inte ta hand om dom. Ändå skaffade hon 6 st, mycket smart tänkt :smirk: På barnhemmet var det väldigt hårda regler, med hårda bestraffningar. I fosterhemmen hon bott i, var det likadant. Det utdelades fysiska bestraffningar för det mesta. Inte lyda, dåliga betyg etc etc.

Så mamma lovade sig själv att aldrig bete sig så mot sina barn, och det är jag tacksam över. Vi har haft våra duster, jag var en förjävlig tonåring, men aldrig att hon förnedrade mig på något vis. För hon visste ju själv hur det kändes att bli förminskad, förnedrad och känna sig dålig som person.

Så för mig är det en självklarhet att inte använda sådana metoder mot min son. Jag kommer med största sannolikhet att ha gränser jag med, men med helt andra sorters bestraffningar/belöningar. En bra "bestraffning" tror jag, är en utebliven belöning. Man får jobba för det man vill ha helt enkelt, bortsett från allt som alltid måste finnas där såklart.

Britterna är nog värst. brittiska föräldrar tillåts slå sina barn så länge man inte använder redskap typ käpp eller piska, och att det inte blir synliga märken av uppfostringsmetoderna. För några år sedan lagstiftades om att ledare i children care's och nannys inte längre fick använda aga som en del av uppfostran. Det resulterade i väldiga debatter i media om hur man skulle kunna behålla deras auktoritet vid tillrättavisningar av barn i deras vård. Man baxnar.

Beror nog pa vart i England man bor. Jag vet att norrut ar aga fortfarande mkt vanligt forekommande :crazy:
Jag bor i South East (soder om London) och kan faktiskt inte minnas en enda gang da jag har sett nagon sla sina barn, varken offentligt eller privat. Alla mina vanner (de flesta har barn) ar helt overens om att man inte slar barn - samma attityd som i Sverige alltsa.

Daremot forekommer det kanske bakom stangda dorrar, dvs man har inte en aning om att det forekommer, men det ar sakerligen lika vanligt i Sverige :(

Skulle du klatscha till en vuxen om den gjorde fel eller provocerade dig?

Jag hade/har enorm respekt för mina föräldrar och både jag och min syster har varit väldigt lydiga barn UTAN aga.

"Där konsten tar slut tar våldet vid"

Nej, har jag sagt att jag är för aga? Men det finns väl ändå andra sätt att påtala att det är dumt att göra vissa saker, eller?

Vet du inte hur man gör?

Det är sådant som måste vara just problemet med att få bort bestraffningar, att folk inte vet hur man gör med ett belöningssystem i stället.

Kan du inte berätta hur du gör, rent konkret?
Jag tror det är fler än jag som är nyfikna.

det finns en väldigt bra bok man kan läsa om man är nyfiken på hur själva "metoden" fungerar rent psykologiskt och hur man använder den. "Skjut inte hunden" av Karen Pryor.
Den borde alla som har sociala kontakter av något slag läsa...

utan den lagen, skulle det vara omöjligt att döma föräldrar som slår. "jamen det var ju bara en liten tillrättavisning, inget annat funkar, men det är min sak med mina barn" osv.:smirk:

jag tror att de flesta skulle kunna hålla det på en ok nivå, jag tror inte att särskilt många skulle slå sina barn sönder och samman, men om man inte kan finna bättre metoder, då ska man inte ha barn:mad:

kl

Här är det också vanligt, och jag har flera gånger hört radioprogram där de tar upp just detta. Antalet människor som ringer in, både frustrerade och uppretade men även nyfikna är otroligt stort. Inte en enda gång har jag hört att de haft en bra lösning på frågan "vad ska man göra istället". Kanske inte så konstigt eftersom det är en hel livsfilosofi?

Jag tycker det är lite konstigt också att de som själva blivit uppfostrade utan hugg och slag säger "jag har aldrig blivit slagen men har aldrig fått göra som jag vill" medan de som fått sej en snyting eller örfil då och då säger "barn som inte fått en örfil är vilda och saknar respekt". Fastän det är precis tvärtom. Det är inte så att min mamma aldrig varit arg på mej eller att jag aldrig fått något straff, men jag har aldrig blivit slagen eller nedvärderad. Jag har fått en förklaring och ett straff som kunde innebära att ringa och be om ursäkt eller köpa en ny blomma om man ryckt upp grannens nyplanterade pelargoner på pin kiv.

Jag har inte uppfostrat några barn än, men väl hästar och hundar. Och här runtomkring är alla imponerade över hur vältränad min hund är (hon hoppar inte upp, tigger inte och går och lägger sej om man säger till henne) och henne har jag aldrig någonsin slagit. Hoppas jag aldrig behöver göra det med mina barn heller.

Beror på dumhet, dumma föräldrar tenderar att uppfostra dumma barn som tar efter föräldrarnas beteende.
Vanligaste argumentet brukar ju vara "jag har minsann aldrig fått men av att bli smiskad".

Nähä, men varför slår de sina barn då?:smirk:

Nej, men jag har heller inte några barn, och i dagsläget ser det inte heller ut att bli några. :p

Det verkar minst sagt lämpligt.

Kan du inte berätta hur du gör, rent konkret?
Jag tror det är fler än jag som är nyfikna.

Det står i mitt inlägg #18.

Men egentligen så gör jag inget särskilt alls.
Utan de ser ju själva att det blir mindre roliga saker gjorda om de ställer till med dumheter.
Och så förklarar jag sammanhanget mellan hur de skall kunna få det som de vill ha med hur de då måste uppföra sig eller hjälpa till.
Om de inte hjälper till så hinner jag kanske inte skjutsa eller vara med på någon aktivitet vad den nu må vara.

Det är enligt principen - den här tiden finns, vad vill du helst göra med den?
De här pengarna/sakerna finns, vad vill du helst göra med dem?

Vi har aldrig haft några direkta problem med sådant.
Förutom mellanbarnets totala utbrott över saker och ting som gått honom emot.
Men han är litet annorlunda så det blir på ett annat och besvärligare sätt då.
Men med intellektuella förklaringar så har vi rett ut även det.

En bra "bestraffning" tror jag, är en utebliven belöning. Man får jobba för det man vill ha helt enkelt, bortsett från allt som alltid måste finnas där såklart.

Det är så som jag gör.
Man kan jobba för det man vill ha redan som ganska så liten faktiskt.
"Om du låter mig klä på dig fort och kvickt nu så hinner vi läsa en bok när vi kommer hem, det vore väl mysigt?"

Det står i mitt inlägg #18.


Jag var ute efter något ännu mer konkret. Som exemplifiering av händelser och påföljd.

Ett himla stökande vid läggdags - vi hinner inte läsa någon saga för att klockan blivit för mycket.
Inte hjälpa till - jag hinner inte skjutsa eller hämta så att man får ta en redig promenad till eller från skolbussen.

Jamen då så. Då är det ju egentligen bara en fråga om vad man kallar sakerna: Positiv eller negativ förstärkning, straff eller belöning.

Det är varken eller.
Utan det är bara en konsekvens.
Jag råder ju inte över klockan och tiden utan den går ju av sig själv liksom.

Trasslar man med saker så går ju tiden åt till annat än det som man vill göra.
Det ligger varken straff eller belöning i det.
Men det blir ju en possitiv konsekvens av att man t.ex. håller tiden.

Jo, jag brukar också tala om konsekvens, men tidigare i tråden talade du om belöningssystem, så jag trodde du hade någon annan teknik.

*kanske kl*

Positiv förstärkning för mej är när man ger beröm för det som är bra men ignorerar till stor del det som är dåligt, istället för att som många föräldrar glömma bort att berömma det braiga och bara ge barnet uppmärksamhet när det gör något det inte borde.

Negativ förstärkning missuppfattas ofta som bestraffning men handlar om att släcka ut ett oönskat beteende genom att ta bort ett negativt stimuli. T ex ett barn skriker för att det har en smutsig blöja - du byter blöja och barnet är glad igen. Eller när man får en vaccinspruta, det gör ont men kommer att göra så att du inte får tuberkulos.

Positiv förstärkning har i särklass den snabbaste och mest långvariga effekten. Bestraffning så som i ett slag lär inte barnet vad som egentligen är fel, t ex en örfil för att de springer ut i gatan, men om man stoppar barnet, berättar varför det inte ska springa ut i gatan och berömmer det nästa gång det stannar så kommer det att förstå varför och acceptera det.

Men du måste ju ändå få barnet att stanna? Eller lyssnar alltid barn när man säger till dem att de inte bör springa rätt ut i gatan? Att hindra barnet är väl en bestraffning i sig, för barnet får ju inte som det vill?

Eller lyssnar alltid barn när man säger till dem att de inte bör springa rätt ut i gatan?

Om man har fått till det från början så vill inte barnet springa ut i gatan.

Att hindra barn från att göra sådant som blir olyckor - det är inte straff det är säkerhetsåtgärder.

... Positiv förstärkning har i särklass den snabbaste och mest långvariga effekten...

Du förklarar så bra. :bow:

Några ord som dyker upp hos mig:

Medveten

Närvarande

Förebyggande

Nån som är piggare får gärna spinna på det. *hämtar mer gevalia*

Men du måste ju ändå få barnet att stanna? Eller lyssnar alltid barn när man säger till dem att de inte bör springa rätt ut i gatan? Att hindra barnet är väl en bestraffning i sig, för barnet får ju inte som det vill?

Är barnet på väg ut i vägen så suger man tag i första bästa kroppsdel och stoppar det fysiskt. Sen förklarar man igen om barnet inte förstått det tidigare. Barn HAR svårt att komma ihåg saker om något annat lockar. Men givetvis så står man inte handfallen och lockar på barnet medans det blir överkört.

Jag har sugit tag i ett par barn för att de inte ska drumla framför spårvagnar och liknande. Och då har jag inte ens egna barn.

(Sen är jag själv så disträ att jag skulle kunna promenera in ett brinnande hus.... )

Antagligen fungerar det inte första gången till 100%, men just när det gäller säkerhetsåtgärder som att gå över gatan, klättra i fönster, försöka nå kastruller på spisen så får man skrämma dem genom att bli upprörd och orolig och rädd.

Detta grundas egentligen i att man endast reagerar starkt när man behöver det. T ex om ett barn sitter i sandlådan och äter sand och du inte vill att det ska det, så kan du inte reagera på samma sätt som om barnet var på väg att leka med stora kökskniven i lillasysters öga.

Så att barnet vet skillnaden mellan "jaja, det kanske inte är så bra att äta sand men det är ju gott" och "jag ska ALDRIG mer leka med kniven för det var farligt" eftersom du har reagerat olika och barnet vet när du menar allvar eller inte.

Tur att vi är på ett hästforum för man kan jämföra med att uppfostra en häst eller en hund, lite i alla fall. När jag kallar på min hund har jag olika sätt, ett är om jag undrar vart hon tagit vägen och betyder bara att hon ska visa sej. Ett annat är "kom hit omedelbart och sätt dej bredvid mej" som jag kan använda om det kommer en bil. Hunden vet skillnaden och det har aldrig varit några problem heller, och likadant är det med barn. Ju säkrare de är på att din reaktion när de springer ut i gatan är samma som förra gången, desto snabbare lär de sej att det är farligt, man skojar inte om det och det beror på att det kommer bilar och man kan bli överkörd och dö.

Och ofta har jag tänkt på hur noga man är att berömma hunden och hästen när de gör något rätt, men hur ofta det glöms med barn. Det är ganska sorgligt att se att barn uppför sej dåligt endast för att få lite uppmärksamhet, för när de är duktiga är det ingen som ser dem.

Att hindra barnet är väl en bestraffning i sig, för barnet får ju inte som det vill?

Nä jag skulle inte kalla det bestraffning, snarare negativ förstärkning eftersom du förhindrar ett oönskat beteende. Sedan berömmer man och gör upplevelsen positiv istället och så lär sej barnet det.

Skulle du kalla det bestraffning att barnet måste sitta vid köksbordet och äta? Fastän det vill äta spagetti och köttfärsås direkt från din vita klippansoffa? Det finns ju regler i livet för oss alla, vissa är mer allvarliga än andra.

Tja, hade tänkt använda negativ förstärkning först, men... tja...

Huvudsaken är att vi förstår vad vi menar :D Och att barnen slipper fysisk bestraffning och istället växer upp och blir ansvarstagande vuxna som låter bli att göra saker för att de förstår varför.

Kan ta ett sorgligt exempel. För två veckor sedan var en man här i byn på puben och drack. På väg hem i stormen och efter två veckors konstant regnande tyckte han det var en bra idé att hoppa upp på muren som skiljer gångbanan från floden och dansa runt en lyktstolpe. Självklart trillade han i och det tog tio dagar för räddningsfolket att hitta honom, två km längre bort. Nu kanske detta har mer med alkohol än uppfostran att göra, men jag skulle aldrig i hela mitt liv hoppa upp på den där muren ens i nyktert tillstånd en ljus sommardag, det är helt enkelt inte värt det. Vissa får bara en chans, nu ska hans familj fira jul utan honom. :(

En klatsch i baken, eller nyp i örat, är ingen misshandel.
Nej, men det är fysisk bestraffning eller med andra ord aga. Som är förbjudet i svensk lag.

Idag får ungarna göra som dom vill.
Jaså? Om det nu är så; vad har det för relevans i diskussionen? Att inte aga sitt barn är inte = att inte fostra alls. Man kan fostra sina barn helt utan aga. Det är tex jag och min bror exempel på. Och ingen av oss har fått "göra som vi vill" i alla lägen.

En klatsch i baken, eller nyp i örat, är ingen misshandel. Idag får ungarna göra som dom vill.

Jag förstår inte sammanhanget ...

så, om vi mer börjar att nypa våra barn i öronen eller klatscha dem i rumpan, så kommer dem att sluta göra som dom vill och mer som vi vill? :idea:

Näe, tror inte på att det förbättrar. Bullshit. :p

Nä, det tror inte jag heller.

Och framför allt, barn gör inte som vuxna säger, barn gör som vuxna gör!Så det gäller att föregå med gott exempel, i alla lägen.

Nä, det tror inte jag heller.

Och framför allt, barn gör inte som vuxna säger, barn gör som vuxna gör!Så det gäller att föregå med gott exempel, i alla lägen.


:bump: Sant det!

KL

Diskuterade aga med en av pappas grannar för några år sedan. Han hade inga egna ungar men var av uppfattningen att lite stryk borde vara okej om en unge upprepade gånger gör samma fel, dvs inte lär sig andra typer av tillrättavisningar.

Då undrade jag om han skulle lära sig något av att tex få stryk av polisen om han kört för fort flera gånger o uppenbarligen inte lärde sig något av bara böter? Eller om han helt enkelt skulle bli lite argare på polisen?

Jag tycker det oftare verkar vara folk utan barn som brukar tycka en massa om hur man skall göra som förä'lder och bla tycker att lite stryk skadar inte om ungen inte beter sig.

Då undrade jag om han skulle lära sig något av att tex få stryk av polisen om han kört för fort flera gånger o uppenbarligen inte lärde sig något av bara böter? Eller om han helt enkelt skulle bli lite argare på polisen?

Haha ja den var bra! Undrar vad folk skulle tycka om det! :D

KL

Diskuterade aga med en av pappas grannar för några år sedan. Han hade inga egna ungar men var av uppfattningen att lite stryk borde vara okej om en unge upprepade gånger gör samma fel, dvs inte lär sig andra typer av tillrättavisningar.

Då undrade jag om han skulle lära sig något av att tex få stryk av polisen om han kört för fort flera gånger o uppenbarligen inte lärde sig något av bara böter? Eller om han helt enkelt skulle bli lite argare på polisen?

Bravo! :rofl::bump: