Har ni döpt era barn eller bara haft en lite "namn fest".
Jag vill inte föra in mitt barn i kyrkan, då varken jag eller sambon någonsin varit intresserad av den :D ingen har konfirmerat sig och när vi ska gifta oss så blir det borgerligt :rofl: varför krångla till det.

Tänkte att om vårat barn skulle vilja konfirmera sig så kan den ju döpa sig när den blir äldre.

Hur har eran omgivning ställt sig till att inte ha dop, jag menar det är ju en grej som enligt många SKA göras :crazy:

Lite ledsna miner men inget tjat tack och lov.

hade du något annat istället för dop?

Vi hade ett kalas för vårt barn, ungefär som en födelsedagsfest. Han heter ju det han heter, utan ceremonier.

Min mans familj blev väldigt oroade av detta. Svärfar var t ex tvungen att rådfråga en av sina vänner hur det skulle bli om vår son i framtiden skulle vilja konfirmera sig, och svärmor blev så upprörd att hon deklarerade att hon minsann skulle "se till" att vår son blev döpt (jag såg för mig biljakten som skulle äga rum, hon och barnet först i hennes rassliga ford escort, och jag och min man efter, medan jag larmar polisen som möter upp vid kyrkan) vilket inte ännu har inträffat. Ingen av dessa personer är speciellt religiös eller kyrklig av sig, vilket t ex visar sig på att de inte hade en aning om att man faktiskt kan döpa sig när som helst man får lust i livet. Alla utom svärmor har dock förlikat sig med vårt beslut.

Det hade helt enkelt känts som ett stort hyckleri att stå i kyrkan och låta en präst läsa en massa saker över barnet, när varken jag eller min man har just någon relation öht till kyrkan. Jag klarar helt enkelt inte av att läsa trosbekännelsen tex, för mig är det inte vilken ramsa som helst och jag känner att det som står i den inte har med mig att göra.

Nu känns ju inte detta med det uteblivna dopet som någon större grej, men jag tycket fortfarande att svärmors reaktion var spektakulär. Men hon är iofs spektakulär hela hon.

För vår förstfödde som hade vi Brit Mila och Pidjon HaBen. För vår dotter hade vi Shalom HaBat.

Samtliga innebär stort kalas!

Inget dop och ingen blev besviken. Vi är inte så religiösa i vår familj så det hade känts lite konstigt.

Vad sonen gör när han blir äldre är helt upp till honom att bestämma.

Jag blev inte döpt som barn, mina föräldrar tyckte jag skulle få välja själv. Det var faktiskt bra, sen när jag ville konfirmera mej så hade jag först dop med massa presenter sen konfirmation med ännu mer presenter :D Och allt utan att tro det minsta på Gud.

Nu väntar jag barn och har sagt till min sambo att om han vill döpa så är det ok för mej. Vi lever ju i ett katolskt land där det fortfarande är vanligast att folk döper sina barn så det vill han. Som tur är så ingår ju inga ritualer som gör barnet olikt, alltså om det t ex hade ingått att de skulle piercas i ögonbrynet för att få vara med så hade jag satt mej emot. Men nu är det ju ingen skillnad på ett döpt barn och ett icke döpt barn (i mina ögon iaf, i en troendes är det såklart skillnad).
Om det inte skulle döpas hade jag ändå velat ha en "välkommen-till-världen-nya-människa-fest"

då är jag ej konstig då om jag inte döper :rofl: känns bra, ordnar ett "kalas" istället :D
Fast först kanske man ska få barnet oxå :rofl: (mindre än en månad kvar nu :))

Inget av våra barn är dopat. :angel:
Vi hade inget annat heller....
Vi älskar dem ändå, utan att behöva ha fest.

doping lät ju trevligare än att döpas :rofl:

Inget dop och ingen annan ceremoni här hos oss. En enda person (far/morförälder) har kommenterat det (innan barnet föddes) och sagt att "det kanske blir som för oss; att ni döper barnet för att jag vill det" eftersom ett av sambons syskon döptes som 4-5 åring pga en farmor som var krasslig o gammal och uttryckte "sorg" över faktumet att barnet inte var döpt. Men personen sa det som ett skämt (tror jag...).

I min familj så förväntas inget sådant alls; jag och min bror är inte döpta. Och sambon ser ingen mening med det heller.

Skulle inte få för mig att döpa mina barn då jag själv inte är medlem i svenska kyrkan eller på något vis är kristen. Jag tycker faktiskt att det är hemskt att folk döper sina barn utan att tänka på vad det egentligen innebär. Många verkar tro att barnet inte får något namn (åtminstonde "offentligt") om det inte döps. Det känns respektlöst mot de som faktiskt har tron och gör det av religösa skäl och inte bara för att få ha fest. Samma sak tycker jag gäller konfirmationen som ofta genomförs för att man ville ha presenterna.
Länk där man kan läsa mer om dopet (enligt wikipedia): http://sv.wikipedia.org/wiki/Dop
Citat från länken: Dop är den handling genom vilken man upptas i den kristna kyrkans gemenskap. Ordet är besläktat med dopp, eftersom dopet ursprungligen (se nedan) normalt utfördes genom nedsänkning i vatten. Det grekiska ord som används för dop i nya testamentets grundtext är baptisma, och enligt Vines Expository Dictionary of New Testament Words syftar det på "neddoppning, fullständig nedsänkning och uppresande".

Dopet i kyrkan har dock aldrig varit ett namngivningsritual utan ett upptagande i den kristna gemenskapen. Namngivningen sker till folkbokföringen, som tidigare sköttes av det lokala pastorsämbetet men sedan den 1 juli 1991 hanteras av Skatteverket
Dopet är ett av den kristna kyrkans sakrament. Det betyder att dopet är en helig handling instiftad av Kristus, där Gud genom jordiska medel ger människan del av det himmelska livet. Det kristna dopet har sina rötter i judiska reningsbad, praktiserade både av den etablerade judendomen och av dess sidogrenar som till exempel essenerna. Den direkta föregångaren till det kristna dopet var Johannes döparens omvändelsedop.

Tycker man ska tänka igenom detta innan man väljer att döpa sitt barn, är det något man står för själv? Är det något man själv skulle göra i vuxen ålder om det inte gjordes när man var barn?

Jag blev inte döpt som barn, mina föräldrar tyckte jag skulle få välja själv. Det var faktiskt bra, sen när jag ville konfirmera mej så hade jag först dop med massa presenter sen konfirmation med ännu mer presenter :D Och allt utan att tro det minsta på Gud.
Varför döpte och konfirmerade du dig om du verkligen inte tror ett enda dugg på det du konfimerade din tro till?

Mitt barn kommer inte att döpas så länge jag bestämmer. Sambon är helt enig med mig.
Om mitt barn, när hon är gammal nog att förstå vad ett dop innebär, vill döpa sig kommer jag dock inte att hindra henne. Men jag vill att det ska vara hennes val.

Hur har eran omgivning ställt sig till att inte ha dop, jag menar det är ju en grej som enligt många SKA göras :crazy:

Ingen har reagerat negatvit, åtminstone inte så de sagt något till oss. Vi passade även på att gifta oss (överraskning) när vi hade sonens namnfest. Blev också det succé utan sura miner...

Vi planerar ett litet namnkalas (sonen är 9 v) i början av nästa år!

Tycker som många andra i tråden att dop är hyckleri om man inte är troende. Själv är jag varken döpt eller konfirmerad (inte heller är det min sida av släkten som önskar att vi skulle döpa sonen), både sambon och jag har gått ur kyrkan. Så det vore mer eller mindre otänkbart.

hade du något annat istället för dop?

Oj, jag glömde..
Min släkt kunde inte bry sig mindre. Med tanke på att mamma och alla hennes syskon gått ur svenska kyrkan och ingen har döpt sina barn så blir dom inte det minsta besvikna över att missa ett dop.

På sambons sida var det lite sura miner när vi berättade att vi inte tänkt döpa barnet. Men då är dom kristna, och samer över lag tycker att traditioner är väldigt viktiga. Hörde hans pappa muttra till sin sambo "Dom har inte ens tänkt döpa ungen.. *mutter mutter*" i somras. :angel:

Varför döpte och konfirmerade du dig om du verkligen inte tror ett enda dugg på det du konfimerade din tro till?

http://img2.putfile.com/thumb/12/35415475678.jpg (http://www.putfile.com/pic.php?img=7326821)

:angel:;)

Fast vi hade faktiskt kul under tiden också. Det är inget jag ångrar, fast om jag hade fått erbjudandet i dagsläget att döpa och konfirmera mej hade jag nog stått över.

Tycker man ska tänka igenom detta innan man väljer att döpa sitt barn, är det något man står för själv? Är det något man själv skulle göra i vuxen ålder om det inte gjordes när man var barn?
Så resonerade vi också, vi kan inte som föräldrar bestämma om barnet när det vuxit upp vill tillhöra kristendomen.
Jag är faktiskt lite sur på kyrkan som "lånar" ut sig till icke religösa det sänker dess trovärdighet.
Mellanbarnet har dock döpt sig och konfirmerat sig på eget initiativ.

Nova är döpt.
Vi tänkte att de va lika bra så har hon de gjort.
Både jag å sambon är döpta och lider inte av de trots att vi är jätte okristna=) Firar man krista högtider så kan man väl lika gärna köra hela grejjen bara för traditions skull.
Dock är jag jättemissnöjd med dopet då de va överdrivet mycket "gudsnack"
Men men.

Men hur kan det bli för mycket "gudsnack" vid ett dop undrar jag? Har du läst på sidan jag länkade till, eller citaten därifrån? Ex: Dop är den handling genom vilken man upptas i den kristna kyrkans gemenskap.
Dopet i kyrkan har dock aldrig varit ett namngivningsritual utan ett upptagande i den kristna gemenskapen.
dopet är en helig handling instiftad av Kristus, där Gud genom jordiska medel ger människan del av det himmelska livet.
Jag tycker att det är konstigt att folk vid tillfällen som dop eller kyrkliga bröllop anser att det pratas för mycket om gud. Det är väl ändå pga av gudstron det görs? Man vill att ens barn ska bli medlem i sv. kyrkan och ha kristendomen som sin religion, där gud faktiskt är en stor del/visa sin kärlek och avge sina löften inför gud.

Nej jag har inte läst. jas svarade bara ts.

Vi döpte som sagt nova pga tradition (precis som vi firar jul osv), och för att hon ska slippa döpa sig när hon är stor. Inte pga religionen.
Vi borde ha kollat upp bättre hur ett dop gick till. men nu är det gjort. å ingen lider trots att alla tyckte de va överdrivet kristet

Skulle inte få för mig att döpa mina barn då jag själv inte är medlem i svenska kyrkan eller på något vis är kristen. Jag tycker faktiskt att det är hemskt att folk döper sina barn utan att tänka på vad det egentligen innebär. Många verkar tro att barnet inte får något namn (åtminstonde "offentligt") om det inte döps. Det känns respektlöst mot de som faktiskt har tron och gör det av religösa skäl och inte bara för att få ha fest. Samma sak tycker jag gäller konfirmationen som ofta genomförs för att man ville ha presenterna.
Länk där man kan läsa mer om dopet (enligt wikipedia): http://sv.wikipedia.org/wiki/Dop
Citat från länken:


Tycker man ska tänka igenom detta innan man väljer att döpa sitt barn, är det något man står för själv? Är det något man själv skulle göra i vuxen ålder om det inte gjordes när man var barn?

Och det här är den exakta anledningen till att mina barn inte är döpta...Jag har aldrig ens tänkt tanken på att döpa dom heller för jag är inte troende och då ska jag inte heller göra det valet åt mina barn.Det är deras val när den dagen kommer.De vet också( de som är tillräckligt stora) att en eventuell konfirmation inte kommer generera så mycket som en ynka liten present.Väljer dom att konfirmera sig ska dom göra det för att dom tror inte för presenter.

Vi döpte som sagt nova pga tradition .... å ingen lider trots att alla tyckte de va överdrivet kristet

Troligen jobbar inte prästen som präst bara för traditionens skull, utan för att han/hon faktiskt tror på Gud och anser det viktigt att barnet tas upp i den kristna församlingen. Dopet är ju per definition kristet. Föredrar man andra religioner, så är ju det problemet i stort sett löst i dagens Sverige.

Varken jag eller sambon är troende. Men vi valde att döpa våra söner ändå, namnfest pratade vi om men valde ändå ett kyrkligt dop. Eftersom vi lever efter kristendomen till viss del, och många av de seder som hör till. Jag älskar dessutom kyrkor som byggnader. Så det kändes trevligt att kunna samla släkten där.

Jag är konfirmerad, mest för att alla andra gjorde det. Och min mormor ville väldigt gärna att jag skulle göra det.

Jag tycker inte att man "måste" ha ett kyrkligt dop. Har man inte det kan man ju lika gärna ha en namnfest eller en välkomstfest för barnet.

Ja men de flesta i min släkt tyckte hon var överdriven.

och för att hon ska slippa döpa sig när hon är stor. Inte pga religionen.

Men varför skulle hon behöva döpa sig när hon blir stor, det finns inget tvång på att man ska döpa sig i Sverige? Känner man att den kristna tron ligger en nära och det är något man tror på känns det säkert inte det minsta jobbigt att döpa sig som vuxen. Det går enkelt att döpa sig i vilken ålder som helst. Däremot går det aldrig att göra ett dop ogjort.
å ingen lider trots att alla tyckte de va överdrivet kristet
Jag skulle "lida" om mina föräldrar hade gått och döpt mig när jag var liten. Speciellt om det var på sådana grunder. Hade de varit djupt troende kunde jag åtminstonde förstå att de gjorde något det trodde var det enda rätta.
Sen är det ju faktiskt en kristen handling (minst sagt!) och borde således inte kunna vara överdrivet kristen. Som att stiga in hos floristen och tycka att de har överdrivet mycket snittblommor.

Nova är döpt.
Vi tänkte att de va lika bra så har hon de gjort.
Både jag å sambon är döpta och lider inte av de trots att vi är jätte okristna=) Firar man krista högtider så kan man väl lika gärna köra hela grejjen bara för traditions skull.
Dock är jag jättemissnöjd med dopet då de va överdrivet mycket "gudsnack"
Men men.

Du har helt missförstått dopet märker jag.:angel:

Det finns ju vissa programpunkter som alltid är med på ett dop, och vissa kan man ta bort eller kanske lägga till egna. Det bör man väl veta om, eftersom man väl träffar prästen och går igenom punkterna och vad som ska sägas?

Så har i alla fall vi gjort båda gångerna, ingenting av det prästen sa kom oväntat.

Nu har jag inte läst tråden.

Men dop och namngivning är ju lite olika saker. Dopen kristnar barnet och namngivning är just att ge ett namn.

Ingen av mina är döpta. Och ingen människa har lyft ett ögonbryn !

Hur många av dom som döper sina barn är kristna? Inte många skulle jag tro.

På vilket sett skulled du lida om dina föräldrar döpt dig pga en tradition?

Om hon nu tycker att det är så fruktansvärt att vara med i svenska kyrkan osv år det bara att gå ur.

Ja men de flesta i min släkt tyckte hon var överdriven.

Visst. Och jag tycker att det är en konstig idé att döpa sina barn om man ogillar att präster ger uttryck för kristen tro.

Visst. Och jag tycker att det är en konstig idé att döpa sina barn om man ogillar att präster ger uttryck för kristen tro.

Håller med. Verkar som om vissa inte vet vad ett dop är utan gör det bara för att. Förstår INTE den inställningen och inte heller hur man kan anse ett dop vara FÖR religiöst. Det är ju precis vad det är, en religiös handling.

Mina föräldrar döpte mig inte. Jag döpte mig innan konfirmationen som jag inte riktigt fattar varför jag gjorde den. Gissar pga att alla andra konfirmerade sig. i o f s lärde man sig lite av det också. Gick utmärkt att döpa sig så gammal som jag var då.

Vår son valde vi att inte döpa, endast ha namnigivningsfest. Min bror är varken döpt eller konfirmerad och klarar sig utmärkt ändå.

Jag är glad över att mina föräldrar gav mig valet att själv välja om jag ville döpas eller ej.

Sen är det ju faktiskt en kristen handling (minst sagt!) och borde således inte kunna vara överdrivet kristen. Som att stiga in hos floristen och tycka att de har överdrivet mycket snittblommor.

:rofl::bump:
Himla bra liknelse!

På vilket sett skulled du lida om dina föräldrar döpt dig pga en tradition?

Om hon nu tycker att det är så fruktansvärt att vara med i svenska kyrkan osv år det bara att gå ur.

Jag är både döpt och konfirmerad och tycker det är skitjobbigt. (Det hjälper väl inte att gå ur kyrkan, man blir inte odöpt för det.)

Jag kan nämligen inte stå för det inför mina barn.

Som jag förstås absolut inte kommer att döpa eftersom jag inte är aktivt kristen.

Naggur - du har helt enkelt gjort bort dig. Dopet är ingen gullig namngivningsceremoni. Det är det mest högkyrkligt religiösa man utsätta någon för.

Min sambo har gått ur svenska kyrkan, själv är jag aktiv i kyrkan genom körsång och har tidigare även vikarierat som kantor. Jag vill inte påstå att jag är ren i min tro, men känner ändå att det är totalt fel att gå ur svenska kyrkan. För min del står kyrkan för så mycket mer än bara Gud.

Trots att Daniel gått ur svenska kyrkan tyckte han att det var lika självklart att döpa Filip (och även vårt kommande barn) som jag. Jag är glad över att vår skilda åsikt om kyrkan inte skapat någon konflikt mellan oss.

Jag tror att det kanske hade skapat fler rubriker i släkten om vi valt att ha en "namngivningscermoni" än om vi inte döpt Filip alls. "Antingen gör man det på riktigt, eller inte alls" (deras åsikt, inte min).

Jag är både döpt och konfirmerad och tycker det är skitjobbigt. (Det hjälper väl inte att gå ur kyrkan, man blir inte odöpt för det.) Jag kan nämligen inte stå för det inför mina barn. Som jag förstås absolut inte kommer att döpa eftersom jag inte är aktivt kristen.

Intressant synvinkel.

Men jag ser det som ett val dina föräldrar gjort, något de trodde var riktigt, och det valet som DE gjort kan du väl stå för?

Jag blev inte döpt som barn, mina föräldrar tyckte jag skulle få välja själv. Det var faktiskt bra, sen när jag ville konfirmera mej så hade jag först dop med massa presenter sen konfirmation med ännu mer presenter :D Och allt utan att tro det minsta på Gud.


Varför ville du då döpa och konfirmera dig? Bara av ren girighet?

Utav 4 barnbarn:
är det 2 som haft NAMNGIVNINGSKALAS.

Jättetrevligt ute på ett högt berg "Högklint" utanför Visby.
Sommar, alla satt på filtar och föräldrarna bjöd på en god sallad med vin och läsk.
Morbrodern och hans kompis sjöng till gitarr innan de "döpte"(ingen präst utan pappan) i vatten från Norrland och Stockholm. (föräldrarna kommer därifrån).

Andra barnet hade de namngivningskalas innomhus i en borg i Visby.
Levande ljus och även där några som sjöng och spelade barnvisor.
Maten bestod av Palt från Norrland och Gös ifrån Stockholm.
Vin, öl och läsk.

Båda barnen hade inga dopkläder.

De andra är döpta i kyrkan med tillhörande tårta,kaffe och kakor.
Dopklänning med blomma på bröstet.:bump::bump::bump:

Men, de ville ha det så.

Intressant synvinkel.

Men jag ser det som ett val dina föräldrar gjort, något de trodde var riktigt, och det valet som DE gjort kan du väl stå för?

Nej. Jag har bara uppfattat det som "släkten tycker att" eller "det skadar inte" -val.

Vi har varken haft dop eller namnfest. Vi är inte kristna och tycker inte att namnet är nåt att fira.
Däremot hade vi födelsefest för båda barnen, då släkten fick samlas och så där.

Hur många av dom som döper sina barn är kristna? Inte många skulle jag tro.

Förmodligen de allra flesta (nu pratar jag dop i svenska kyrkan, jag vet inte om det finns andra religioner som har dop), om föräldrarna däremot är religiösa/troende är väl en helt annan femma...
Har man som svensk inte aktivt gått ur svenska kyrkan eller tillhör annan icke-kristen religion räknas man ju som kristen

Dock är jag jättemissnöjd med dopet då de va överdrivet mycket "gudsnack"


Var och en gör ju sina val, men just det här som du skriver är en stor gåta för mig.... Hur kan man välja att döpa sitt barn; en rent kristen handling/rit och sedan tycka det är "överdrivet mycket gudsnack"??! :confused: Själva dopet är ju ett kristet sakrament! Det handlar om just kristendom, tro, Gud, Jesus.

Om man vill döpa utan att ha "överdrivet mycket gudsnack" så kan man istället ordna ett litet namnkalas och en helt egen cermoni där någon utan kristen anknytning häller lite vatten över barnets huvud.

och för att hon ska slippa döpa sig när hon är stor. Inte pga religionen.


Varför skulle hon "behöva döpa sig när hon är stor"?

//jättestor och odöpt. ;)

Jag blev inte döpt som barn, mina föräldrar tyckte jag skulle få välja själv. Det var faktiskt bra, sen när jag ville konfirmera mej så hade jag först dop med massa presenter sen konfirmation med ännu mer presenter :D Och allt utan att tro det minsta på Gud.


Upprepar frågan igen: Varför ville du döpa och konfirmera dig? Av girighet antar jag?
Bedrövligt tycker jag.:mad: