Något udda fråga kanske, men svårt formulera rubrik.

Nya fblherren är lite stundomsinnad i munnen. Kan vara mjuk som smör i vissa lägen, blir rätt stark och ligga på andra lägen, och kan segdra utan atts töras nämnvärt. Dessutom har han ibland 'tics' med huvudet och rycker rejält i bettet utan att vara 'rädd om munnen'.

Har inte haft honom speciellt länge, och inte ridit honom mer än en handfull gånger än.

Hursom, det är en snäll herre, som dock kan bli ganska spänd och 'glad i mössan' i skogen. Inte så han bockar/brallar/annat, men han blir lite ohörsam emellanåt. Massor att kika på, och koncentrationen brister lite, dessutom har han lätt att bli spänd ute. Jag bekymras inte särskilt över det, det går över med mer rutin, han är dessutom de närmsta dryga halvåret innan han kom till mig enbart riden på ridbanan, så jag fattar att det är lattjo lajbans med uteritter, speciellt i en ny, spännande skog =)

Men eftersom jag inte riktigt känner honom än, och han kan bli lite yrslig, så märker jag att jag sitter gärna och rider i undertempo, och 'håller tillbaka' honom. Inte genom att sitta och dra honom i munnen, men att ta det väldigt piano och hålla ett lågt (under)tempo.

Och jag tycker det är synd, dels mesrider jag ju då, och mycket av det potential och det gångartsregister som han faktiskt har går förlorat. Samtidigt inbillar(?) jag mig att han skulle ha roligare om matte kunde ta 'lite lättsammare' på tillvaron hela tiden, att han kunde få röra sig i lite friskare tempot med. Att te x få gå i mellangalopp istället för i kort galopp. (menar alltså inte att 'rejsa runt').

Och med tid kommer säkert matte att slappna av, det ÄR som sagt hitills iaf en skötsam och snäll herre som även när han testat gjort det på gentlemannamaner. Dessutom lär han sig reptilsnabbt (vi jobbar massor med grunderna just nu, gör om - gör rätt stuket, samt ren grundutbildning då han har stora luckor där), så det räcker säkert med att det går några månader och han blir lite mer varm i kläderna i skogen, och matte inser att det är lugna gatan det här.

Men jag funderar lite löst på att - för MIN skull - 'fuska' lite och temporärt betsla upp till pelham med dubbla tyglar. För att komma förbi hjärnspökena (hos oss båda). Hur länge en sådan ev uppbetsling skulle bestå är ju svårt att säga, kan ju räcka med en vecka liksom, beror ju på om han tänker visa att det finns behov av att ha lite kraftigare broms att ta till om det behövs eller ej. Men den skulle ju vara temporär, för även om det skulle visa sig att det just nu skulle behövas nödbroms, så är jag helt övertygad om att med mer utbildning kommer det behovet helt att försvinna.

När min häst är lite upp och ner ute och vill veva med huvudet och dra iväg ena sekunden och går hur fint som helst nästa, då brukar jag ha på en graman när jag rider ut. Den är lös när den inte behövs, men det tar stopp om hon slänger iväg huvudet.
Dessutom kan jag bromsa aningen med den om hon drar nånstans, utan att behöva ta så i munnen på henne.

Rider på vanliga 2 eller 3-delade tränsbett för det mesta. Har aldrig behövt betsla upp utan är det risk för trams på turen åker 'busremmen' på som jag kallar den.

Varför inte växla med pelham och tränsbett? De brukar bli mer uppmärksamma, enligt mig... :D

Jo, 'fegsnöre' :devil: är det jag brukar slänga på när matte behöver 'napp'. Fast jag är lite tveksam till att göra det med den här killen. Inte för jag inte tror det skulle fungera, utan för att vi ju som sagt håller på och 'bygger om' grunden. När han kom reagerade han en del i ryggen, och ffa så var tänderna inte vackra. Vasst, låst och sår i munnen. Och han gick med huvudet i vädret och slog en hel del på provridningen.

Så nu ¨har vi hållit på bland annat med att i första läget våga acceptera stöd på bettet, och i andra läget att mjukna och slappna av och våga 'komma ner' med huvudet. Och herrn lär sig fort som sagt och det är som natt och dag bara på de här få passen, men det finns en del 'tics' kvar med huvudet. Och i det här läget så följer jag bara med så gott det går, och bibehåller stödet och så får han leta själv efter eftergiften. Större delen av passen nu är inte slå med huvudet och gå högt över tygel, dock så dippar han gärna bakom lod istället och blir lite för djup och låg.

Rom byggdes inte på en dag, och med styrka och utbildning kommer han nog 'upp' igen längre perioder. Men jag vill inte mer än nödvändigt uppmuntra att han dippar för mycket, vilket jag är rädd gramanen skulle kunna göra, i kombination med att det är svårare att 'följa med' med den när/om han slår 'stora slag' med huvudet?

Men jag skulle ju kunna prova, jag har stått och pillat på den innan de senaste passen men avstått just pga ovanstående.

Ang bett btw så går han just nu på ett Myler Comfort med ordentlig tungfrihet. Av två anledningar, dels så tack vare det med tänderna så ffa när han blir spänd så tuggan han gärna PÅ bettet (knirpar med det), och Mylerbettet är svårare att få tag på, men också för att det är det bett som är mest olikt det han gått med innan (tredelat samt rakt tränsbett). För att ytterligare hjälpa till att få honom att inse att det inte gör ont längre, det som finns kvar sitter ju 'i huvudet' så att säga, och genom att ge honom något han inte har referens till såhär i början så..

(Första passet red jag honom på ett vanligt tredelat fullcheek, men han knirpade så förtvivlat att han var mer fokuserad på bettet än på något annat. Målet/meningen är dock att tämligen snart byta tillbaka till endera ett rakt tränsbett eller det treledade, vilket han nu trivs bäst med)

Farle - givetvis kan jag variera mellan tränsbett och pelham t ex, inga problem. Frågan är mer om det är helt feltänkt och felfuskat att ge matte en 'napp' via bettet?

Rider du konsekvent på pelham ska det inte vara några problem. Det är inte fusk i mina ögon.

Min "vanliga fast vita" dam... brukade... *harkel* brukar... bli glad i mössan ute också. Och i början när jag hade henne, lade jag ofta på kimblewick i skogen. Med tiden upptäckte jag att hon faktiskt trivdes bäst på ngn typ av stång, så numera växlar jag mellan olika stänger och försöker lägga på "vanlgit" tredelat emellanåt.

Jag tycker att du utan att skämmas, kan "betsla upp", till dess att ni lär känna varann lite.

Jag är väl en tråkig kärring då, :angel: som kommer inflika och tycker att det där är typiskt kombinerad brist på styrka samt typiskt stuk då de inte är vana att jobbas utomhus. Troligtvis parat med lite hjärnspöken hos herren från tandproblemen.
Jag tycker att man då tar ner tempot och finner sig i att skritta och kanske trava lite, och väntar med resten, när man rider utomhus. Man kan rida andra gångarter på ridbanan/ridhuset, men tills hjärnspöken, styrka och allmän lydnad infunnit sig lite mer konsekvent, så rider jag helt enkelt inte på i ökade tempon utan väntar. :D

utöver det så om man inte har min filosofi så tycker jag att då är det väl inte hela världen att betsla upp med ngt så pass ganska snällt som ett pelham. Dvs detta är inte en världs fråga för mig utan är det det jag vill göra så är det väl inte en rikskatastrof att så göra. Jag tvivlar dock på att det får bort gå för låg och tung och spänna emot symptomen, då dessa som sagt bottnar i annat.

Hmmm. Jag tycker inte att betsla upp har hjälpt på ngn fullblodshäst som är ivrig och "på". I själva verket tycker jag själv att det är svårast att kontrollera en fblhäst som vill fara i luften, gärna följt av rusningsförsök, när jag rider med kandar och dressyrsadel/läder......

Det är svårt att hejda ett sånt utbrott öht med handen oavsett bett. Fblhästar är bra på att dra in nosen och fortsätta:cool: i så fall.

Om hästen är på det humöret (dvs vill fara iväg så du måste stoppa den) är det lättast att komma åt genom att ha kortare läder och resa sej i fältsits och flytta sin egen vikt bakåt = bromsande, samtidigt som du fortsätter att rida hästen fram mot handen, dvs få den att bli lätt i din hand genom att ta små lätta förhållningar, eller vid behov uppresande tygeltag, och lätta och rida in i handen.
Det är mest din egen vikt och kropp som bromsar. Då spelar faktiskt bettet ingen roll. Hästen är inte mindre känslig utan det handlar om hur den svarar på din ridning.

MEN:
Vissa hästar går som IngelaH säger bättre på stång, och kanske gör din det, efter vad du skriver med bettproblem kan det kanske vara bra med pelham av DET skälet , en stång verkar ju annorlunda och jag red tex för ngt år sedan en period på pelham då hästen hade tandrproblem som gjorde att hon inte gillade tränsbettet då. Men det var en kort period innan hon fixade tänderna.

Så håller med Mackan, det är ingen stor sak egentligen att prova helt enkelt.

Hmmm. Jag tycker inte att betsla upp har hjälpt på ngn fullblodshäst som är ivrig och "på". I själva verket tycker jag själv att det är svårast att kontrollera en fblhäst som vill fara i luften, gärna följt av rusningsförsök, när jag rider med kandar och dressyrsadel/läder......

Åh, fast han är inte alls explosiv så. Inte ett dugg. Tror inte han vet hur man stavar till luftsprång. Han är heller inte het så, eller ligger på. Antagligen skulle han inte göra ett skvatt mer än bli lite stark ens om jag släppte honom i full galopp över ett fält. Men jag vet som sagt inte, och matte är av någon anledning lite nojig för det (mest för hon ser en massa läbbiga skador som kan ske om han skulle sticka).

Men jag kan utan problem och utan dragkamp ligga i kort galopp tvärsöver ett fält, hemåt och allt.

Däremot har jag ju märkt att i friskare tempo i trav kan han när han blir väl yrslig och spänd bli väldigt stark. Inte varit några problem att få hejd på honom, men det har krävts rejält med hand. (Man ska inte förglömma att jag är tre äpplen och en tvärhand höger och väger under 50 kg och som grädde på moset även JAG har både bristande styrka och muskler, inte ridit sen i maj i år ju..)

Och det är det där jag inte vet om han tänker utveckla, att han i friskare tempo helt sonika inte riktigt blir 'hejdbar'. Hoppa och fara skulle jag ramla av av rena chocken om han gjorde, det ligger verkligen inte för honom ;) (Jag tror egentligen inte det ligger för honom att dra heller, men jag har ingen lust att testa när han visat tendenser att bli ohörsam när han blir spänd/stressad).




Om hästen är på det humöret (dvs vill fara iväg så du måste stoppa den)

Se ovan.




Jag tvivlar dock på att det får bort gå för låg och tung och spänna emot symptomen, då dessa som sagt bottnar i annat.

Han blir inte för låg när han spänner till, aldrig tung i det lägre läget heller. Utan när han bli ohörsam så stretar han 'rakt fram' eller går över hand. Var han 'är' har jag inte för avsikt att (se förklaringen varför jag inte använt mattenappen fegsnöret) reglera ett dugg via handen, däremot vill jag vara säker på att verkligen ha broms i alla lägen.

Men han är som sagt inga som helst problem i de lägrena tempona, och inte heller att låta ligga i det lägre tempot. Men det blir nackdelar av det med, därför jag skulle vilja kunna varva med friskare tempo, utan att 'noja'.

så tycker jag också. skynda långsamt, går det inte att galoppera i skogen, så går inte det. då får man trava sålänge och sen lägga in galoppen en liten bit i taget eftersom hästen blir lydigare och tryggare.

slänger han med huvudet så är martingal bra, mkt lättare att hålla ihop dom då.

Som sagt, det går utmärkt både trava och galoppera. I undertemp, mycket kontrollerat. Skulle antagligen gå bra (om än lite längre bromssträcka kanske) att göra det i friskare tempo med, men matte 'är inte där'.

Huvudslåendet bekymrar mig inte alls, och tänker inte göra något 'mekaniskt' för att ta ner det. 'Ticsen' var bara med som exempel på när han inte alls är ett smack rädd om munnen. (Han slåt inte för att kunna dra iväg, han kan stå lugnt i halt på lös tygel och slå med, eller i fri skritt. Tics som sagt, som sitter i sen han hade anledning att slå.

Åh, fast han är inte alls explosiv så. Inte ett dugg. Tror inte han vet hur man stavar till luftsprång. Han är heller inte het så, eller ligger på. Antagligen skulle han inte göra ett skvatt mer än bli lite stark ens om jag släppte honom i full galopp över ett fält. Men jag vet som sagt inte, och matte är av någon anledning lite nojig för det (mest för hon ser en massa läbbiga skador som kan ske om han skulle sticka).

Men jag kan utan problem och utan dragkamp ligga i kort galopp tvärsöver ett fält, hemåt och allt.

Däremot har jag ju märkt att i friskare tempo i trav kan han när han blir väl yrslig och spänd bli väldigt stark. Inte varit några problem att få hejd på honom, men det har krävts rejält med hand. (Man ska inte förglömma att jag är tre äpplen och en tvärhand höger och väger under 50 kg och som grädde på moset även JAG har både bristande styrka och muskler, inte ridit sen i maj i år ju..)

Och det är det där jag inte vet om han tänker utveckla, att han i friskare tempo helt sonika inte riktigt blir 'hejdbar'. Hoppa och fara skulle jag ramla av av rena chocken om han gjorde, det ligger verkligen inte för honom ;) (Jag tror egentligen inte det ligger för honom att dra heller, men jag har ingen lust att testa när han visat tendenser att bli ohörsam när han blir spänd/stressad).

Se ovan.

Han blir inte för låg när han spänner till, aldrig tung i det lägre läget heller. Utan när han bli ohörsam så stretar han 'rakt fram' eller går över hand. Var han 'är' har jag inte för avsikt att (se förklaringen varför jag inte använt mattenappen fegsnöret) reglera ett dugg via handen, däremot vill jag vara säker på att verkligen ha broms i alla lägen.

Men han är som sagt inga som helst problem i de lägrena tempona, och inte heller att låta ligga i det lägre tempot. Men det blir nackdelar av det med, därför jag skulle vilja kunna varva med friskare tempo, utan att 'noja'.


Alltså om du läser ditt första stycke så har du ju inga problem med att han skulle sticka iväg alls:confused: Så VAD är problemet, nu fattar jag inget alls.

Jockeyerna o andra som rider hästarna på Täby och i träning är i din viktklass och de rider med vikten.:idea:

Jag förutsätter att man kan galoppera var som helt och i det tempo man vill, ÄVEN om hästen är överfrisk och skulle kunna få för sej att springa. Att sticka ens i det läget finns inte på kartan för oss, eller ens ligga på. Men det handlar om hur du rider.

Om du rider som jag skrev innan kan du låta den öka och ändå ha kontroll, det var min poäng. Bettet är inte det viktiga utan hur du rider. Återigen, galoppfolket rider inte på pelham och är i din viktklass. (Bara apropå det du skrev om din egen vikt.)

Men som sagt, det låter inte som ett problem ens nu, så låt honom öka på:confused: Om det är vad du vill. Och vill du inte så låt bli. Låter mer som om matte behöver lite mental träning i det du skrev sist nu. Vill - vill inte...

En ökad galopp är f ö mycket lösgörande:idea:

instämmar, fattar inte vad som är problemet???

spelar det ens nån roll att han kan bli aningens stark i ökad trav typ.. alla hästar kan ju bli det ibland liksom. i min värld betslar man inte upp en häst man kan galoppera hemåt över ett fält utan att tappa kontrollen på. :p

*kl*

Jag förstår problbemet.

Den blåögda är sådan, på ett ungefär.

Henne rider jag konstant på kimblewick helt enkelt för att det är det bett vi kommit fram till att hon trivs bäst på. Hålla henne kan jag göra på remontnosgrimma och tyglar (dvs inga bett etc) men kommunikationen fungerar bäst på jaktkandaret.

Jag skulle prova mig fram, den blåögda red jag ett tag på hackamore (ponny) och bett och det fungerade bra, vi byggde om hela överlinjen på ganska kort tid med den metoden då hon var tillfreds med allt.

Med vanliga bett kan hon spänna hela halsen eller så stänger hon av munnen, så det blir helt dött i handen, noll kommunikation.

Alltså om du läser ditt första stycke så har du ju inga problem med att han skulle sticka iväg alls:confused: Så VAD är problemet, nu fattar jag inget alls.

Att han de gånger jag travat i högre tempo än kort trav blivit stark och en aning ohörsam, och jag får ta i honom ordentligt för att han ska lyssna. Detta på korta sträckor. Han blir glad och spänner till. Inte försökt sticka i meningen 'hoho, hejdå nu drar vi', utan mer åt ånglokomotivsstuket. Detta efter tämligen kort sträcka.

Detta gör att jag, eftersom jag inte känner honom och inte vet om han skulle bli än mer glad i hatten efter en bit till, och om jag då har någon chans att få hejd på ekipaget eller inte. Alltså har jag tagit ner honom i tempo och vi håller oss i undertempot enbart.

Jag vet som sagt inte om han tänker bli ett expresslok eller om det inte blir 'värre'. Det är mycket möjligt att han inte blir 'värre än så'. Men det kan också vara så att han bara blir starkare. Och jag har inte velat prova, då jag ser en oändlig sträcka skador han kan få om han sticker med mig.

Alltså har vi hållit oss i undertempot, och kan så fortsätta att göra. Men det finns vissa nackdelar med det, beskrivna i första inlägget.

Om jag kör med napp för matte i form av pelham med dubbel tygel, skulle jag våga prova.



Jockeyerna o andra som rider hästarna på Täby och i träning är i din viktklass och de rider med vikten.:idea:

Det går inte att jämföra min otränade mamma och en elitidrottsman. Lika lite går det att jämföra mig som inte ridit ordentligt sen i maj med en jockey.

Jag förutsätter att man kan galoppera var som helt och i det tempo man vill, ÄVEN om hästen är överfrisk och skulle kunna få för sej att springa. Att sticka ens i det läget finns inte på kartan för oss, eller ens ligga på. Men det handlar om hur du rider.

Som jag skrivit flera ggr nu - MATTE är också 'klen och otränad' för närvarande. Mina ben skulle skaka sönder och jag skulle falla död ner av att rida ETT varv fan i kort trav i jockeyläder.



En ökad galopp är f ö mycket lösgörande:idea:

Jag vet, står redan i första inlägget att vi tappar en hel del register och att jag just för att få mer kvalitet (och roligt) i ridpassen funderat på att betsla upp för att i nuläget våga släppa på och 'se vad som händer' (det kan ju som sagt vara lugnt, eller så blir han stark så jag behöver pelham för att nödbromsa, det vet man ju inte innan man provat).

Alt är att fortsätta som vi gjort i några månader tills matte är starkare, tills vi känner varandra mer, underlaget är bättre (dvs får jag inte hejd där jag vill är det mer skaderisk etc)

Jag håller för övrigt med att man ska kunna rida i precis det tempo man vill precis där man vill. Kan man inte det får man träna på det. Men som sagt, kan jag inte det nu utan han tar över, så ser jag otäckt många skaderisker.

instämmar, fattar inte vad som är problemet???

spelar det ens nån roll att han kan bli aningens stark i ökad trav typ.. alla hästar kan ju bli det ibland liksom. i min värld betslar man inte upp en häst man kan galoppera hemåt över ett fält utan att tappa kontrollen på. :p


Det är inte ökad trav att blivit stark, utan i arbetstrav/mellantrav, dvs det tempo jag normalt skulle rida i ute. Och det är både bortåt och hemåt. Som det varit hitills, på det fåtal pass vi ännu hunnit, så sålänge det är ett väldigt kort, kontrollerat tempo så finns kontrollen där, men minsta ökning av det upp mot normalt tempo så har han blivit stark ( i trav, inte provat släppa på galoppen alls ute). Inte så jag inte fått stopp, men jag har fått ta ORDENTLIGT för att få hejd. Och det efter korta sträckor (alltså han har blivit stark efter korta sträckor).

Och jag vet inte hur han blir efter en längre strecka, om han blir 'värre och värre', eller om det stannar där. Eftersom han inte är riden ute senaste 8 månaderna, så har jag heller ingen uppgift om hur han 'brukar vara' ute.

(I ridhus/på ridbana är han avslappnad, lyhörd och inga problem med varken ditt eller datt, är helt klart en 'ridhushäst' så, fyra väggar eller ett staket = tryggt och fint tycker herrn. Ute är - högst förståeligt i nuläget - lattjo lajbans och han har lättare att spänna till)

Ärligt talat förstår jag fortfarande inte problemet riktigt. Jag har aldrig träffat ett fullblod som varit "ånglok" att rida om man bara inte låter dem hänga i handen utan balanserar upp med halvhalter. Att ligga hårt i handen kan lika gärna vara en balansfråga.

Om den visar tendenser att vilja pulla är det samma sak, räta upp dej och flytta bak vikt med din egen kropp. Jag jämför inte dej eller mej med proffsjockeys utan menar tekniken att rida för att få tillbaka en häst vilket även en mycket otränad person kan göra. Men jag kanske är luddig när jag förklarar:confused: (Du skriver ju nu att den "ligger på" så att du får ta i "ordentligt" -
det är det jag menar att du inte ska, använd din egen kropp för att bromsa o balansera upp)

Sen är ju hästen otränad den med, så chansen att det blir "värre och värrre" är väl inte så stor, den blir väl trött....

Att du efter att inte ha ridit på länge känner dej osäker är en sak, men hur du ska rida OM du verkligen vill få tillbaka hästen OM den skulle vilja dra iväg är en annnan. Mitt svar ang bett är att JA byt om hästen trivs bättre med stång, men NEJ inte för att lättare få tillbaka den (OM du är rädd att inte få tillbaka den) för det är inte alls säkert du får, det har inte med bettet att göra särskilt mycket, tycker jag, utan hur du bromsar i din egen kropp, det var egentligen det jag ville säga.

Men känns det trýggare för dej så, visst. Om hästen gillar bettet och inte bara blir irriterad och försöker slå med huvudet så att du tappar kontrollen av DEN anledningen:crazy:

OM du nu har ett bekymmer öht, alltså vad gäller hästen, utan det snarare är ett bekymmer i ditt eget huvud, som inte har så mycket med hästen att göra:confused:
I så fall, rid då mer hemma så du lär känna den, innan du ger dej ut, kanske?

Ärligt talat förstår jag fortfarande inte problemet riktigt. Jag har aldrig träffat ett fullblod som varit "ånglok" att rida om man bara inte låter dem hänga i handen utan balanserar upp med halvhalter. Att ligga hårt i handen kan lika gärna vara en balansfråga.

Jag vet inte hur jag ska förklara, hmm, du får komma och provrida ;) Men när han blir stark, så han stänger av i munnen. Hela hästen i handen-syndromet, och iom att det sammanfaller med att han spänner till (antagligen för det blir lattjolajbans) så går t ex inte halvhalter igenom. Ohörsam som sagt. Jag får ta ordentligt i munnen för att få 'håll' i de lägena. Ge och ta blir ge och fastna, det komemr inte tillbaka. Utan ska jag ha igenom något så blir det enligt metoden ta tag ordentligt i munnen (och det är inget jag föredrar). Släppa efter ger en ökning (dock har jag ju inte velat/vågat ha is i magen och bara vänta ut och se vad som händer om jag inte 'tar' igen).

Han pullar alltså inte, utan tänk åt ligga på och smygöka och bli stum i munnen. Och öka om man släpper. Inte sticka, utan just 'bara' öka, men jag har som sagt inte velat kolla OM han sticker eller ej, det verkar inte vara det han är ute efter dock, utan 'bara' öka.

Men iom att jag som pilot inte har 'full koll' har jag avbrutit (därav frågetecknen vad som skulle hända).

I ridhus t ex kan jag både trycka på och ta tillbaka utan problem, han blir heller inte stark där, men så blir han inte spänd där heller.


Sen är ju hästen otränad den med, så chansen att det blir "värre och värrre" är väl inte så stor, den blir väl trött....

Förr eller senare jo, frågan är hur lång tid det tar. Han blir inte speciellt påverkad av ett ordentligt dressyrpass på 40 minuter, inte svettig (mer än under sadeln), och inte flåsig heller. Han har ju grundkondis, däremot saknas styrka. Fast springa kräver ju mer kondis än något annat. Men jag vill som sagt inte ha 'spring' övht någon gång förvisso, men absolut inte ute nu när det är väldigt olika var underlaget övht är lämpat för annat än skritt. Om han får trava på lite friskare på en del av grusväg som i säg 200 meter är lämpat för det, och jag efter 200 m inte kan få stopp, och det blir 200 meter till så är det inte nyttigt alls.

Och jag förstår precis hur du menar med att ta tillbaka med kropp och inte hand, och det är precis det jag säger att jag är för otränad för att kunna utnyttja ordentligt, i kombination med att han gärna lägger sig på hand och blir stark och stum i munnen.

Att du efter att inte ha ridit på länge känner dej osäker är en sak, men hur du ska rida OM du verkligen vill få tillbaka hästen OM den skulle vilja dra iväg är en annnan.

Jag är inte osäker på honom överlag, inte ett dugg. Däremot eftersom jag inte känner honom och vet att jag är svag och otränad, och att han visat att han kan bli stark, men jag vet inte HUR stark om han släpps på en stund, så ja jag är osäker på om jag får stopp på honom då med tränsbett. Jag är inte osäker i meningen att jag tror han ska kasta av mig, vi ska gå omkull eller jag ska ramla av eller något. Men om jag får hejd på honom om jag släpper på - ja. Det skulle jag på det här underlaget vara även 'vältränad', men det bidrar ju när jag vet att jag är otränad, dvs har mindre styrka i mellandelen att sitta emot etc.

Mitt svar ang bett är att JA byt om hästen trivs bättre med stång, men NEJ inte för att lättare få tillbaka den (OM du är rädd att inte få tillbaka den) för det är inte alls säkert du får, det har inte med bettet att göra särskilt mycket, tycker jag, utan hur du bromsar i din egen kropp, det var egentligen det jag ville säga.

Men känns det trýggare för dej så, visst. Om hästen gillar bettet och inte bara blir irriterad och försöker slå med huvudet så att du tappar kontrollen av DEN anledningen:crazy:

OM du nu har ett bekymmer öht, jag fattar fortfarande inte det, alltså vad gäller hästen, utan det snarare är ett bekymmer i ditt eget huvud, som inte har så mycket med hästen att göra:confused:
I så fall, rid då mer hemma så du lär känna den, innan du ger dej ut, kanske

Nu har jag ingen ridbana hemma förvisso, men jag kan ju traila till ridhus. Jag tycker dock inte det ger något. Jag gör det gärna för att just kunna dressyra ordentligt (underlaget nu är ju som det är), men iom att hästen är tvärcool och extremt lättriden (för att inte tala om ROLIG att rida) i ridhus, så är ju inte problemet där, och inte lösningen.

Dock så är jag ju ganska säker på att när han är mer varm i kläderna ute och blir lika avslappnad där som i ridhus så försvinner problemet. Och alternativen är ju att fortsätta som nu med det kontrollerade ute, låta tiden gå och han få mer 'skogsrutin'. (Och matte mer styrka etc med, dvs komma tillbaka i ridningen). Eller då att ge matte napp så hon vågar släppa på, Se vad som egentligen händer och ta det därifrån. (Ie, om han lika snällt rullar på i högre tempo och inte är några problem att ta tillbaka, ta bort nappen och rid på vanliga bettet igen, och alla glada. Och om han blir väldigt stark och drar, jobba på det. Men just nu vågar jag ju inte 'se vad som händer om..')

Om han trivs på stång eller ej har jag ju ingen aning om, tror aldrig han är riden på det, inte i modern tid iaf. Slår med huvudet och hystoknaprar på bettet gör han ju pga huvudspöken/smärtminne, han har inget emot bettet han har nu, men det tar nog ett (bra) tag att bli av med 'ticsen' (och är han spänd blir de värre). Det 'varnade' ju vet för med, att han nog inte kommer sluta slå med huvudet direkt, iom att han haft såpass mycket besvär och minns det. Det är dock som natt och dag bara nu och på provridningen och ungefär 75% mindre vevande än innan. Men när han blir spänd vevar han gärna fortfarande. (Ett ex som åskådliggör lite. Om jag gör halt på hemväg, så första passet slog han hysteriskt med huvudet, trampade runt, backade, snurrade, försökte gå framåt osv. Jag bara väntade ut, gav eftergift när han stod still och bad honom sen gå framåt. Nu (femte passet igår) så han gör halt direkt, står pinstill med benen på lös tygel, ingen ansats att gå någonstans, men vevar frenetiskt med huvudet - på lös tygel. Dvs det är ett beteende som hänger kvar fast det varken tjänar något till eller han har något behov av det längre. Han vevar direkt när jag sitter upp med, innan jag tagit tygeln. Alla lägen när han blir spänd, av förväntan eller annat, så faller han in i vevandet)

Samma sak med knirpandet på bettet. Han tar bettet själv, men måste sen hystotugga på stallgången på det en stund, sen är det lugnt och det kan vara lugnt större delen av passet, men vänder man hem (= blir mer spänd/taggad) så börjar han knirpa. Han tuggar/gnisslar tänder/liknande även obetslad om han blir spänd annars med. T ex om han står själv på stallgången. Han står helt still etc, men tuggandet och antalet lösa högar avslöjar honom. Hanterar saker ganska 'halvpassivt' så. Aldrig sett honom 'spöka runt', han är inte ett dugg tittig, och kan knalla på löst grimskaft/lös tygel i alla lägen, men tittar man ser man utan problem när han är stressad iaf. Men han gör inga stora åthävor, utan tar till de där beteendena som är invanda och mest troligt har en lugnande effekt för honom.

Jag tycker inte att du ska ändra på bettet i första hand. Har han precis börjat ta stöd så är det bara dumt att ändra på ngt i hans muns, särskilt till ngt skarpare. Jag skulle snarare säga att du ska rida på som vanligt, bita ihop och gasa på liiite i taget. Skritta och trava till att börja med och när han känns avspänd och fin så fattar du galopp och galopperar energiskt framåt en liten bit, kanske hundra meter, för att sedan sakta av igen.

Har du fortfarande fin kontakt med honom efter avbrottet kan du fatta ny galopp och prova hundra meter till. Så fort han blir lite het mellan öronen så saktar du av och skrittar en bit eller för all del travar om det passar bättre. Tänk på att de flesta hästar blir mindre spända om de får röra sig ordentligt framåt i ett friskt tempo än om man sitter och tjuvhåller. Rid hellre på i korta sträckor och sakta av så fort du känner att han har uppmärksamheten på annat håll än att smygrida. Saktar du av regelbundet pickar du ju dessutom på hans uppmärksamhet hela tiden.

Se till att det händer ngt hela tiden. Styr in på en liten stig när han minst anar det, lägg en volt eller gör en bakdelsvändning, växla gångarter, gör halt och flytta för skänkeln. De flesta hästar lugnar faktiskt ner sig bara de får ngt att fundera på. Även om de till en början är lite yra i mössan. Jag vet för övrigt ingen häst som inte är lite på hugget efter att ha gått på en ridbana i ett halvår och d´.e. byter miljö och får ge sig ut i skogen efter ett långt uppehåll så jag tycker att han uppför sig fint med tanke på omständigheterna. Hade det varit min hade man fått limma fast ändan i sadeln :D

Lycka till med nya hästen, det kommer att gå jättebra om en månad eller två!

Jag tycker det låter som att det återkommande problemet när du beskriver är att du är rädd för att något ska hända, inte att det faktiskt händer något... Säger inte att det är det eller något annat, men när jag läser tycker jag att det värkar vara den återkommande anledningen.

Vad händer om du tar egenom trav skritt övergångar när han blir stark i traven?
Eller du gör som Flaslight beskriver och helt enkelt inte låter hästen hänga sig i handen och dra?

Jag tycker det låter som att det återkommande problemet när du beskriver är att du är rädd för att något ska hända, inte att det faktiskt händer något... Säger inte att det är det eller något annat, men när jag läser tycker jag att det värkar vara den återkommande anledningen.

Vad händer om du tar egenom trav skritt övergångar när han blir stark i traven?
Eller du gör som Flaslight beskriver och helt enkelt inte låter hästen hänga sig i handen och dra?

När han blir stark, så för att få en övergång till skritt får jag ju ta i honom för kung och fosterland. Inte 'segdra', men ta och ge, jag får ta med all kraftf (som ju inte är så stor just nu, men ändå, ska inte behöva ta tag så i munnen). I de lägre tempona är det inga problem, bara sitta tillbaka. Men det blir verkligen TA ner tills kritt med kraft(och kvaliten på övergången därefter) när han blir stark/i friskare tempo.

Att inte låta honom hänga i handen och dra hänger ju ihop med ovanstående. För att påverka neråt i de lägena när han blir spänd och stark så måste jag verkligen ta i rejält, och om jag gör det så jag får en övergång till skritt är det ju inga problem att ge. Om jag tar och ger 'inom traven' så använder han 'ge' till att öka och 'ta-delen' passerar tämligen obemärkt om jag inte tar i såpass som beskrivet ovan.

Om jag mer nyanserat tar och ger, upprepat, så ignoreras tadelen och ge delen utnyttjas till mer fart (hur 'långt' han drar det vet jag inte), han blir stum. Låta honom lägga sig och ligga kvar på handen gör jag inte, det blir ju bara ett utmärkt stödben att luta sig emot och älga på.

Fasiken vad svårt det är att förklara i text *frustrerad*, men om du tänker dig att du sitter på en häst i trav, som är helt stum i munnen, och för att få någon form av reaktion tillbaka så måste du ta tag och verkligen ta i allt vad du kan i munnen. Att sitta tillbaka och hålla emot 'bara' passerar obemärkt, utan du måste ta i och 'ta till' (inte rycka) upprepade gånger för att få reaktion.

Och ja, jag är 'rädd' för att jag inte ska få hejd på honom i högre tempo - ja. Det skulle jag vara även på optimalt underlag (jag gillar inte att inte ha något att säga till om), men är det extra mycket nu då underlaget som sagt inte är så lämpat för 200 meter slängtrav på 'fel ställe' t ex. Det är ju nån snutt här och nån snutt där man kan göra annat än att skritta, och om jag inte kan bryta av innan snutten är slut, så..

Jag tycker inte att du ska ändra på bettet i första hand. Har han precis börjat ta stöd så är det bara dumt att ändra på ngt i hans muns, särskilt till ngt skarpare. Jag skulle snarare säga att du ska rida på som vanligt, bita ihop och gasa på liiite i taget. Skritta och trava till att börja med och när han känns avspänd och fin så fattar du galopp och galopperar energiskt framåt en liten bit, kanske hundra meter, för att sedan sakta av igen.

Jag förstår hur du menar och det är ju så jag skulle vilja göra. Men så sitter det där (hjärnspöket?) om att jag inte är säker på att jag kan få hejd på honom efter de där hundra metrarna ivägen.

I de tempon vi håller oss i nu blir det ju just sådär (mycket pga underlaget, det blir bara kortare sträckor i taget man kan göra annat än skritt), och då är det ju inga problem. Men då är det i det låga tempot där han är nothing but easy och inte alls stark.

Tänk på att de flesta hästar blir mindre spända om de får röra sig ordentligt framåt i ett friskt tempo än om man sitter och tjuvhåller.


Mm, just därför jag skulle vilja kunna/våga rida på lite friskare. Det blir roligare, bättre jobb kvalitetsmässigt osv.

Jag vet för övrigt ingen häst som inte är lite på hugget efter att ha gått på en ridbana i ett halvår och d´.e. byter miljö och får ge sig ut i skogen efter ett långt uppehåll så jag tycker att han uppför sig fint med tanke på omständigheterna. Hade det varit min hade man fått limma fast ändan i sadeln :D

Han är en DARLING så, jag är sjukt förtjust i hans temperament. Jag visste inte att han bara var riden på bana senaste 8 månaderna första gången jag red ut här. Nytt ställe, ny skog och så då UTE. Och han knallar fint på lös tygel, visst han var spänd men han gör ingenting (skyggar, sprattlar, brallar etc), det enda han gjorde var att takta hemåt (det gör han till viss del fortfarande, men det blir bättre och bättre, jobbat mycket med halt och stå still en stund så snart han taktar, samt det du var inne på, att så gott det går svänga in än här och än där, så att det ibland är hemåt, ibland bortåt och han inte riktigt har koll på vad som är hemåt eller ej. Och får något att tänka på. Igår red vi mycket kors och tvärs över fälten och i skogen och hit och dit. Så han både fick lyfta på fossingarna och koncentrera sig. Ett varv på volt på fältet här, en slinga på lilla stigen där, en galopp där, ut på ett annat fält, genom skogen, komm tillbaka på första fältet etc).

Så jag blev väldigt positivt överraskad när jag hörde att han ju inte gått ute på så länge. Jag hade fått limma i sadeln på mina andra med i samma läge ;)

Tänkte på det där igår med, vi red över en liten 'stenbro' som ALLA hästar jag tidigare haft tyckt varit läskig. Den här herrn var spänd (snorkel och bettknirpande) men han tvekade inte ens utan bara knallade över. Jag är tvärkär i honom ja (han har en synnerligen trevlig inställning överlag till det mesta).

Därför jag känner/kände att en napp till matte och verkligen se om det ÄR ett problem i realiteten eller bara i mitt huvud att han blir stark, istället för att - som urspungsplanen var - ta det piano några månader och sen ta det därifrån. För det behöver som sagt inte vara något problem, han kanske inte blir starkare än 'sådär' och då får jag ju hejd på ekipaget, även om jag måste ta i mer än man/jag vill & ska, men det är ju en träningssak.

Jag vet inte hur jag ska förklara, hmm, du får komma och provrida ;) Men när han blir stark, så han stänger av i munnen. Hela hästen i handen-syndromet, och iom att det sammanfaller med att han spänner till (antagligen för det blir lattjolajbans) så går t ex inte halvhalter igenom. Ohörsam som sagt. Jag får ta ordentligt i munnen för att få 'håll' i de lägena. Ge och ta blir ge och fastna, det komemr inte tillbaka. Utan ska jag ha igenom något så blir det enligt metoden ta tag ordentligt i munnen (och det är inget jag föredrar). Släppa efter ger en ökning (dock har jag ju inte velat/vågat ha is i magen och bara vänta ut och se vad som händer om jag inte 'tar' igen).


Det låter väldigt likt min häst från början när jag hade honom :p Förutom att han inte hade något läge där man slipper sitta och bromsa, bara om man ville låta honom gå i övertempo och smygöka lite hela tiden... typ :crazy: inte den som sticker men blir stum i munnen och får lång stoppsträcka, ökar tempot direkt varje gång man ger eftergift efter en förhållning osv.
Jag betslade upp (till stång med rätt korta skänklar) egentligen av misstag första gången eftersom det vanliga tränset gick sönder, men sen funkade det så bra att jag fortsatte. Numera är stoppsträckan på ca ett steg istället för 10-50 meter i SKRITT :angel: ska såklart lära över på träns igen men det vete sjutton hur det kommer gå med tanke på hur felinlärd den är på träns.

Om jag tar och ger 'inom traven' så använder han 'ge' till att öka och 'ta-delen' passerar tämligen obemärkt om jag inte tar i såpass som beskrivet ovan.

Om jag mer nyanserat tar och ger, upprepat, så ignoreras tadelen och ge delen utnyttjas till mer fart (hur 'långt' han drar det vet jag inte), han blir stum. Låta honom lägga sig och ligga kvar på handen gör jag inte, det blir ju bara ett utmärkt stödben att luta sig emot och älga på.



Det låter som om det redan blir ganska okontrollerat då:confused:

Det är nog där jag inte förstår, antingen är det redan ett problem - eller inte - ibland skriver du ju att du ev skulle kunna galoppera i full fart över fält utan problem:confused:

Har du honom någon gång mellan hand o skänkel när du rider ut? Gör du halvhalter alls?
Rider du med sporrar? Det är en bra idé om han blir stum som du beskriver, han svarar ju inte på dina hjälper.

Du måste ha honom "i handen" hela tiden och upprätthålla gensvaret genom halvhalter och tempoväxlingar mm, jobba honom hela tiden, så att han inte får en chans att lägga sej tungt.

Jag föreslår att du jobbar med skritt- halt- skritt - trav - skritt - halt osv mycket mycket även på ridbanan för att få honom lätt för hjälperna, det kommer att göra det mycket lättare när du rider ut också.
OCh även ute jobba så och inte förrän du känner att du har honom på hjälperna verkligen så låter du honom öka, men fortfarande kvar mellan hand och skänkel, vid tendenser att ligga på: res upp vid behov, halvhalt, ner i tempo/gångart osv.
Aktivera honom och låt honom jobba hela tiden.

Hästar och särskilt fullblodshäsgtar ökar om de får något att ta "stöd" i och därför ska du aldrig ge honom det, få fel sätt. Vet inte om du törs det nu, men ett sätt är att lägga tilll spö på bogen om den biter tag och vill använda din hand som stöd att öka.

Det viktiga särskilt på din häst verkar ju vara att INTE hamna i att dra i munnen pga tidigare problem. Eller så är det just därför den hade problem, för att ryttaren felaktigt blivit hängande i handen när den ökat:crazy:

Det låter som om det redan blir ganska okontrollerat då:confused:

Ja det är ju det jag tjatat om hela tiden, att jag inte känner att jag har kontroll, och då har jag avbrutit där. (Det handlar alltså om friskare trav, men när det blir som beskrivet efter 25 meter, så har jag avbrutit där och inte testat vad som händer om 125 meter t ex)


Det är nog där jag inte förstår, antingen är det redan ett problem - eller inte - ibland skriver du ju att du ev skulle kunna galoppera i full fart över fält utan problem:confused:

Ja, just för att jag VET INTE hur han reagerar om han skulle få gå längre sträcka i friskare trav eller galopp. Kanske drar han och jag har nada att säga till om, kanske drar han inte men jag har inte mycket att säga till om och bromssträckan blir låång, eller så blir det inte värre än hur det blivit de korta snuttarna, dvs han blir stark och ohörsam, men om jag 'tar i' så får jag hejd på honom. Jag vet inte eftersom jag inte känner hästen och inte provat. Och inte vill/vågar prova när han blir stark redan initialt såfort det är friskare tempo. Utan brutit av, och hållit mig till långsamma (under)tempot där han inte är några problem.



Har du honom någon gång mellan hand o skänkel när du rider ut? Gör du halvhalter alls?
Rider du med sporrar? Det är en bra idé om han blir stum som du beskriver, han svarar ju inte på dina hjälper.

Rider inte med sporrar, har honom mellan hand och skänkel hela tiden utom på skritt på lång tygel. Men när tempot blir friskare springer han ifrån mig (ja han ignorerar hjälperna, precis som du säger och jag skrivit flera ggr) och då faller det, och jag får ta tag ordentligt i munnen och 'kraftbromsa', och starta om. I lägre tempon inga problem.

Halvhalter gör jag i samma omfattning som på bana, dvs inför någon form av ändring (hörnpassering/riktningsänding, inför galoppfattningar, avsaktningar etc, och när det behövs).

Men jag tror du börjar förstå lite hur jag menar nu - i friskare tempo får jag inte igenom saker och ting, han blir stark, stum och ignorerar. Ånglokomotivsstuket. Och därför har jag avstått från friskare tempo och 'smygit' i det lägre tempot och undvikit problemet. På gott och ont.



Du måste ha honom "i handen" hela tiden och upprätthålla gensvaret genom halvhalter och tempoväxlingar mm, jobba honom hela tiden, så att han inte får en chans att lägga sej tungt.

Och det är där problemet är. I låga tempon är det inga problem varesig i skritt, trav eller galopp. Friskare tempo och han blir ohörsam och jag får inte igenom det.


Jag föreslår att du jobbar med skritt- halt- skritt - trav - skritt - halt osv mycket mycket även på ridbanan för att få honom lätt för hjälperna, det kommer att göra det mycket lättare när du rider ut också.

På ridbanan är han nothing but easy (och stenkul att rida, det är han ute med, men det blir mer ridning på banan). Och du får gärna utveckla HUR jag kommer ifrån att i lågt tempo = inga problem. Och jag ljuger inte, jag menar verkligen inga problem. Jag satt som sagt igår och galopperade, med lagom mycket i handen, fullt fokus på piloten och mellan hand och skänkel, både hemåt och bortåt. Inga problem gå in på volt, inga problem att bryta av till trav, inga problem göra halt, bryta av till skritt, fatta ny galopp etc. Men det hela skedde i lågt, kontrollerat tempo. Och mjuk som smör i munnen, dock går han för djup och låg, blir inte tung, men näsan dippar, något jag inte bryr mig speciellt mycket om alls just nu sålänge han inte släpper bettet/stödet.

OCh även ute jobba så och inte förrän du känner att du har honom på hjälperna verkligen så låter du honom öka, men fortfarande kvar mellan hand och skänkel, vid tendenser att ligga på: res upp vid behov, halvhalt, ner i tempo/gångart osv.
Aktivera honom och låt honom jobba hela tiden.

Du menar att om jag från trevlig, kontrollerad trav i lågt tempo där han är på hjälperna och mellan hand och skänkel ökar tempot, och han tämligen direkt blir stark, så även om det kräver att jag verkligen 'drar tag' i honom, så gör det, börja om och nöt på? Det jag är rädd för i det läget är att 'förstöra' munnen, att det blir 'hackelihack' och aldrig kommer 'i mål' just nu.

Hästar och särskilt fullblodshäsgtar ökar om de får något att ta "stöd" i och därför ska du aldrig ge honom det, få fel sätt. Vet inte om du törs det nu, men ett sätt är att lägga tilll spö på bogen om den biter tag och vill använda din hand som stöd att öka.

Spar spöet en stund, han påstås iaf vara spörädd och oridbar med spö. Jag ställer mig spontant lite frågande till det, men jag har ridit utan so far. Ska prova ta med mig ett spö upp och se vad som händer, men då vill jag ha fyra väggar - ifall det skulle vara sant. Men när jag utrett om det går att ha spö eller ej, ska jag komma ihåg det.


Det viktiga särskilt på din häst verkar ju vara att INTE hamna i att dra i munnen pga tidigare problem. Eller så är det just därför den hade problem, för att ryttaren felaktigt blivit hängande i handen när den ökat:crazy:

Det kan ju vara mer än ett problem, men han hade så vass tänder att veterinären var riktigt upprörd. Bettet (hans alltså) helt låst, sylvassa hakar och stora sår i slemhinnorna. Så där är 'grunden', däremot kan den ju förvärrats av att/om det hållits för hårt i honom. Omöjligt är det inte men jag vet inte. Däremot vet jag att fv inte vågade släppa efter när han började backa. Det är i princip hans enda 'trix' så, han kan slänga i backen och 'vrångbacka', jag har knappt märkt av det efter första två turerna, men det han gjorde då är precis det jag blev informerad om - han slår på backen, och om man då tar minsta i honom så fasar han upp. Släpper du efter på tygeln och driver (eller det räcker med att släppa iofs och bara sitta still) så slutar han. Men fv tyckte det där var otäckt och vågade inte ge efter på tygeln (och då blir det ju otäckt, de som lärt sig den ädla konsten att vrångbacka kan ju få rejäl fart bakåt). Det var därför han inte reds ut. Så mycket möjligt det hållits i honom. Eller inte, han har fått 'göra mest som han vill', så svårt att sia.

Men ont i munnen har han haft alldeles oavsett.

Och ja, jag undviker att hamna i dragkampsläge (och det är därför jag tycker så illa om när han blir stark och jag måste tag tag så ordentligt), utan vi har jobbat med att i första läget acceptera lätt tygelkontakt, i andra läget att han själv får hitta eftergiften. När han vevat med huvudet så jag har bara följt med medbibehållen kontakt så gott det går, och eftergiften har kommit när han visat minsta tendens att acceptera. Jag har varit noga med att han inte ska rycka mot statisk hand (så det blir ett ryck tillbaka i munnen).

Det är jobb kvar med munnen, men stooor skillnad bara på den här tiden som sagt.

Jag tänkte på dej idag:idea: Jag red fram ute på sandvägarna som äntligen är mjuka inför att rida för ny tränare, eftersom hästen vilat ett par dagar och är mkt överfrisk, minst sagt.

Nu hade jag träns och dressyrsadel och provade olika varianter, för att förstå HUR och VAD som händer om hästen skulle vilja ligga på.

Det som kan hända är att om jag INTE gör ganska många små avstämningar, dvs halvhalter,fast mkt små kramningar och hästen är PÅ så kan hon hänga på bettet som du säger och använda det som stöd att vilja öka. Jag tvivlar på att jag skulle få tillbaka om jag lät henne fortsätta där i galopp, med att låta henne lägga sej i handen. Men det får hon alltså aldrig. Och jag behöver aldrig egentligen nån gång ta stora tygeltag. Men OM jag lät henne ta det där stödet skulle det bli problem....alltså ska du så fort du känner tendenser, stoppa det genom aktiv ridning. Och det går aldrig att enbart förhålla, du måste också rida hästen framåt in i handen.

Nu pratar jag inte om att ta stöd på det sättet som din SKA lära sej utan om att lägga sej på bettet och ignorera.

Försökte verkligen registrera vad jag gör för att kunna förklara....:cool:

Dels balansera upp med kroppen, dvs flytta min vikt bakåt, samt spänna till, som man gör i en halvhalt, tänk dej som du gör tex framför ett hinder när du balanserar upp? Många såna uppbalanseringar om det behövs.

Det är MKT viktigt att du har koll på ytter, låt inte hästen dra dej framåt utan håll kvar ytter och låt dej inte rubbas där. Samtidigt måste du driva framåt, för att få hästen att lätta och inte bita fast och/eller hänga på. Alltså låt inte handen gå framåt, utan håll kvar den där den ska vara och sätt en "gräns" där, men bli inte fastlåst, utan krama tygeln i små förhållningar. Inget dragande eller slitande utan små kramningar så att kontakten med munnen är levande och inte låst.

OCh växla tempo ofta, öka bara ett par steg, tillbaka igen, fram igen osv. Han ska hela tiden svara på dina små förhållningar och halvhalter ska du göra väldigt väldigt ofta,(dvs balansera upp och checka av responsen) men inga stora, utan kräv svar på små små signaler, i alla gångarter och ALLTID, inte bara i ridhuset. Sen kan du öka tempot, när han lyssnar oavsett.

Men ytter är viktigt (det som blir ytter, beroende på) tappa aldrig yttersidan!!


I galopp blir yttersidan extremt viktig, tappar du den kommer han nog öka på.....Samt att hela tiden balansera upp, dvs små halvhalter, (små hjälper, men han ska lyssna på dem, annars ner i skritt och kräv att han lyssnar, sen i trav och därefter galopp igen)

Det är hela grundjobbet du måste göra, annnars kommer han inte att vara ärlig ute heller och du kommer inte att kunna lita på honom, du ska alltid oavsett tempo kunna känna att du har honom där, och kan växla både tempo och gångart på sekunden, om du vill. Grejen är att han är inte ärligt lydig på ridbanan eller i lägre tempon heller skulle jag säga, som det är idag. Han måste lyssna var och när du än begär det. Mkt troligt blir han även obalanserad i högre tempon och behöver mer hjälp.

Vet inte om du förstår bättre hur jag menar. :confused:

Jag skulle skritta mkt o sen inte fegrida o vänta på att den skulle bli rädd eller "göra" någonting.
Risken är stor att om man rider väldigt avvaktande eller spänt, att den DÅ oxå blir spänd o reagerar pga det.
eller att man tjyvhåller den- som bäddat för att den blir hård i mun./ okänslig

Det är ju ingen unghäst, så varför förmoda att den inte går att stanna om 200 m. från trav:confused: Slappna av o andas ut varje gång du vill sakta av. Spänn dig o hästen sätter igång.
På fullblod kan det oxå funka att släppa helt= tvärstannar.

Måla inte :devil: på väggen, utan rid varje dag o lär känna den.
Den måste ju lära sig att du är en trygg ledare o då kan den slappna av.

Man märker ju fort om den går att stanna eller inte.
byta bett skulle jag inte göra första taget- men det är jag det:cool:

På fullblod kan det oxå funka att släppa helt= tvärstannar.

Tja, detta har inte funkat på något av dom fullbloden jag känner/har ridit! Praktiserade i ett galoppstall innan, så har blivit en del. Det bästa är att luta sig bak med hela kroppsvikten och göra halvhalter konstant. Detta är sagt tidigare i tråden med, men som TS skriver är hon inte rikigt tränad för det i dagsläget.

Till TS: Har suttit och läst tråden. Tycker att du kan betsla upp, så länge du vet hur pelhamet verkar osv. Som sagt: Bettet är inte starkare än handen som håller i det!
Nu vet jag ju inte hur ditt flb är, men om du har någon bra lång "obrant" backe kan du ju släppa efter lite där och hur lätt/svårt du har att få stopp. I backen har han mycket svårare att dra iväg då det "suger" ganska bra i benen på dom.
Personligen låter jag bara min häst öka i backar, aldrig annars. Då jag inte heller vet om jag får stopp när det väl är dax. (I andra fall får han gå i "normalt" tempo)

Har också ett flb, glömde skriva de innan :p

Flashlight - jodå jag förstår precis hur du menar. Men det är ju också där det krashar i de högre tempona, jag får inte igenom det du beskriver (vilket ju är exakt hur jag vill det ska fungera, men konstaterar att det gör det inte nu. Och det beror ju både på honom och mig, vore jag starkare och kunde sitta tillbaka bättre - stark mellandel - skulle han ju få svårare, men nu idag så är jag otränad och svag, och han stark och ohörsam i de friskare tempona, och vi får inte igenom det.

I de lägre tempona så jag har aldrig stått på marken och sett/sett video, utan jag kan ju bara gå på hur det känns. Och det är inte ett dugg omöjligt att han 'fuskar vilt' och är oärlig, men han känns inte så (och jag talar ute nu alltså), och jag kan med små hjälper ändra tempo, gångart, ställa hit, ställa dit, ändra (inom rimliga gränser, dvs hans styrka) bärighet, driva in bakbenen under honom, halvhalter går igenom etc. Men vi tappar kort sagt rubbet när tempot blir friskare. Och det ÄR en träningssak från båda håll, det är ingalunda omöjligt så, men just nu så får jag inte till det (ryttare med mer ben och starkare - hållningsmässigt, menar inte ren råstyrka) skulle antagligen lyckas utmärkt, han är ju på intet vis dum.

Men helt klart så nä, han lyssnar inte (tillräckligt) i de friskare tempona, och det är en brist i grunden. (Att han har luckor i grundutbildningen är ju heller ingen hemlighet. Varken från min sida, eller från säljaren. Han är mycket riden men lite skolad helt enkelt. )

Men ska se nästa pass om jag får igenom det bättre om jag ger mig f*n på det, annars kommer jag nog prova betsla upp ett pass och se vad det ger (och enbart använda 'stångtygeln' som nödbroms om det krävs, att 'rida' på den löser ju inget, det bara döljer problemet och skapar fler i längden).

Pratade lite med fd äg på mailen, som ju har nackdelen att hon inte ridit hästen på ett år, men hon tyckte att han brukar alltid ha broms, även om den är lite 'rostig' ibland. Men att man vet ju inte nu när han inte gått i skogen på så länge osv, så kan väl vara ide att prova pelham första gången och se.

Anjok - jodå, det finns finfina såna backar (utmärkta att låta unghästar galoppera i första gångerna, just av anledningen du nämner). tyvärr är de oanvändbara för stunden pga underlaget (klapperhårt). Töar det lite mer så kanske det frusna går ur och då är det ju lugnt.

Ok, då är vi överens så långt:idea: Men jag menar att det har inte med muskelstyrka att göra, så mycket som teknik.

Jag kan aldrig tänka mej att din hand är så svag att inte hästen känner en förhållning:confused::eek: Resten är lydnad:idea:
Den ska respektera din förhållning även när den är liten och även i högre tempo. Alltså måste du vara konsekvent och kräva lyssnande av hästen från skritt till galopp, i ALLA gångarter och tempon.
Det är inte så komplicerat och fullblod är lättlärda. Den kommer att fatta vad du vill efter bara lite träning i en kvart, så där. Om du är tydlig och konsekvent!

I lätt sits är det inte heller mellandelen på samma sätt som när du sitter ner.

Jag skulle inte tänka så mycket o vara så rädd, utan rida som en normal uteritt.
Är du så osäker kan du tömköra den eller ta med något sällskap.

Ok, då är vi överens så långt:idea: Men jag menar att det har inte med muskelstyrka att göra, så mycket som teknik.

Åja, visst är det teknik, fast för att kunna sitta upp och sitta kvar så att säga, kräver ju viss del av magmuskler ffa. Menar samma styrka som den som gör att man kan rida ett 45 minuters dressyrpass utan att benen skakar och man har sån träningsvärk så man knappt kan gå dagen efter. 'Ridmuskler' och hållningsmuskler för ridning helt enkelt. Såna som man förlorar om man 'ligger på soffan' ett halvår.. har jag hört ;)

Men visst är det teknik, råstyrka är en annan sak, men för att orka sitta kvar t ex krävs ju en del magmuskler. De är på semester just nu dock :angel:

Jag kan aldrig tänka mej att din hand är så svag att inte hästen känner en förhållning:confused::eek: Resten är lydnad:idea:

O ja, givetvis känner han den, annars skulle det ju inte fungera i de lägre tempona, men han blir ohörsam och ignorerar de mindre hjälperna när han blir stark. Men allt sitter ju i lydnad, den kommer ju dock inte över en natt (tyvärr, det vore bekvämt), och nu blir det - min tolkning - spännande och roligt, och han blir stark och ohörsam just helt enkelt för att han inte lyssnar förrän jag verkligen tar i, dvs när det blir för svårt att ignorera. Men om man spär på 'spännande och roligt' och han blir än mer ohörsam så är ju frågan om jag kan ta i såpass att han anser det lönt att lyssna (för det är ju eg det det hänger på)

Det är ju just i det som pelhamfunderingen kommer in som en temporär grej. Frisk trav, fin kramning i övre tygel - ingen reaktion och mer tag i den. Ingen reaktion och krama stångtygeln. Där brukar de som är vana gå på tränsbett och 'normala i munnen' haja till rejält, och sålänge man hela tiden går vägen via normal förhållning brukar de hörsamma första förhållningen snabbare 'nästa gång'. För de lär sig ju att om liten hjälp ignoreras kommer större hjälp. (Samma sak gäller ju via t ex skänklarna när man petar till en ohörsam häst med spöet eller sporren t ex).

Den ska respektera din förhållning även när den är liten och även i högre tempo. Alltså måste du vara konsekvent och kräva lyssnande av hästen från skritt till galopp, i ALLA gångarter och tempon.
Det är inte så komplicerat och fullblod är lättlärda. Den kommer att fatta vad du vill efter bara lite träning i en kvart, så där. Om du är tydlig och konsekvent!

Håller helt med, men tycker du lite glömmer bort det som för mig är den springande punkten. Om jag nu går från det låga tempot där det fungerar, till ett högre, och helt enkelt tappar honom? Det är liksom 'bara' den delen jag har problem med, i övrigt är vi rörande överens, det är en lydnads och träningsgrej, och jag är inte alls oroad över det hela på sikt.

Jag skulle inte tänka så mycket o vara så rädd, utan rida som en normal uteritt.
Är du så osäker kan du tömköra den eller ta med något sällskap.

Det enda jag är osäker på är ju om jag kan hålla honom/reglera honom i högre tempon. Det hjälper varken sällskap eller tömkörning mot?

Jag hade betslat upp direkt utan tvekan. Med dubbla tyglar så att stångtygeln bara finns med som livlina. För mig gör det rätt mkt för mitt sätt att rida att ha en livlina fast jag mkt sällan använder den.

Jag tror att mkt av trippighet och liknande går över vid ordentligt jobb framåt. Det går inte ihop med att man är osäker på om bromsen funkar. Alltså skaffar man nödbroms (stångtygel).

Det har jag gjort massor med gånger och ser inget fel med det. Ibland helgar målet medlen liksom. Man måste tänka lite längre, inte kul att fastna i nån sorts fegridning för att man inte vågar "rida på", jag har provat det och det var jobbigt och tog lång tid att komma ifrån.

Pelham med dubbla tyglar kan man ju använda bara tränstygeln på och så har man ett vanligt rakt bett med fasta ringar. Det funkar ju många hästar bra på. Och så har man livlinan med sig (stångtygeln alltså). Ett tips är att sätta en kortare tygel som stångtygel (ponnylängd om det inte blir hindrande för hästen) så kan den hänga löst på halsen utan att glida iväg för långt åt sidorna (tramprisk).

Förutom då att
1. Hästar reagerar olika på stång och vissa kan bli värre av det.....

2. Vissa kan öka precis lika bra på en stång, på det sätt som Alex beskriver.....

Men visst prova kan man ju.


Alexandra:

Nej jag glömmer inte att den ökar, :p vad den nu har för skäl till det, glädje eller vad det är.:cool: Jag menar att med grundlydnaden som man snabbt kan få till med konsekvens, så ska han svara tillbaka direkt du tycker att det går för fort Då har du inte det problemet som du har nu:idea: Det tränar du in hela tiden Svara på hjälperna och svara NU - inte om 10 meter. :mad: Eller om 2 km :devil:

Jo, fast om jag imorgon säger vi tycker att 'ja, han svarar precis som han ska och direkt när jag vill, i det här låga, trevliga travtempot. Vi höjer till lite friskare tempo' och man då hamnar i ett läge där jag inte har något att säga till om, dvs han struntar komplett i vad piloten har för åsikt i frågan.

Som rent exempel. Då är jag ju i läget att jag är HELT enig med dig att han är en ouppfostrad och ohörsam sak som ignorerar mina hjälper och det är INTE okej alls. Men jag sitter ju likt förbaskat där utan något att säga till om. Och kan inte se till att ta tillbaka och verkligen se till att han alltid lyssnar och det direkt, för han har bestämt sig för att inte lyssna.

Den delen som jag tycker faller lite emellan.

Men, såvida det inte är regnstorm i morgon eller något annat, så ska jag på mylerbettet ta en tur, och se om jag kan få någon skillnad i de där korta provbitarna i aningens friskare tempo, eller om det blir som det varit innan. Dvs om det gör skillnad om jag verkligen, verkligen ger mig fan på det. (Så inte jag suttit och 'mesat' innan även när jag tyckt att jag varit bestämt utom allt tvivel). Är det skillnad kör vi vidare på Mylerbettet, annars provar jag nog slänga på pelhamet med dubbla tyglar och ser vad han tycker om det (för precis som du säger det, alla hästar gillar inte stång, och det är inte säkert han gillar tungtrycket och tyngden som blir av ett pelham ens), och om han tycker det går bra provar jag att vid behov använda stångtygel som nödbroms/skarp påminnelse att 'nu lyssnade du inte'.

SÅ får jag utvärdera lite igen efter det och se. Både vad jag har/inte har för problem (det kan ju visa sig att han inte blir starkare än det 'värsta' han varit ens om jag friskar upp tempot rejält, och då kan jag ju hänga undan pelhamet), och hur jag ska gå vidare med dem.

Det är nog bättre om du rider med Pelham o törs rida på i normalt arbetstempo. Annars kommer den aldrig att kunna bli stark bli lätt i sin framdel. Va är det för häst?

Tror du glömde KL, men det är okej när du är ny användare:D


Alexandra: Men han ska inte tillåtas vara olydig - nån gång:mad:. Då blir det direkt tillbaka till lydnadsträningen i skritt sen trav osv.
Rider du i så väldigt undertempo då, eller kan det vara ok tills du känner dej säkrare och tränat upp dej o förtroendet mer:confused:

Njut av turen och sätt honom i arbete i ett tempo där du har koll!

Det är klart att alla inte gillar stång, men det vet man ju inte förän man provat och i ett sånt här läge så tycker jag att man gott kan prova. Det kan släppa mentala spärrar sas.

Givetvis kan alla hästar öka farten på stång men när man väl tar i den så känns det mer än annars och hästen förstår förhoppningsvis att det inte var riktigt okej att göra så.

Det är ju en ny häst och allt så för att komma igång så ser jag inget fel med stång. Meningen är väl att komma ur något som kanske är på väg att bli en vana inte att för alltid "sitta fast" med stång som ute-ridnings-bett?

Grundlydnad/dressyr tror jag att det i det här fallet är självklart att det jobbas med (att döma av vad jag läst av trådskaparen tidigare) så jag tror inte att det blir någon sorts surrogat för god ridning.

Jag skulle skritta mkt o sen inte fegrida o vänta på att den skulle bli rädd eller "göra" någonting.
Risken är stor att om man rider väldigt avvaktande eller spänt, att den DÅ oxå blir spänd o reagerar pga det.
eller att man tjyvhåller den- som bäddat för att den blir hård i mun./ okänslig

Det är ju ingen unghäst, så varför förmoda att den inte går att stanna om 200 m. från trav:confused: Slappna av o andas ut varje gång du vill sakta av. Spänn dig o hästen sätter igång.
På fullblod kan det oxå funka att släppa helt= tvärstannar.


:bow:
Det här misstaget lyckades jag själv med en kortare period när hästen blev extra "skvätten" och lyssnade sämre efter stallbyte. Blev att man säkerhetsred och tjyvhöll (inte så mycket i tyglarna som i resten av kroppen) och det funkade ju bra, men ridningen blev inte så bra :p
Och en grej som många (tränare, kompisar som testat rida hästen) haft svårt att ställa om sig till är att hästen är van vid; lite längre tygel plus slappna av mer i sitsen och andas ut = avsaktning. Man får inte ner hästen i skritt om man inte länger lite på tygeln och slappnar av :angel: så det där med att testa släppa helt på tygeln tror jag är en bra grej att testa, dock under kontrollerade omständigheter...

Nu tror jag inte TS rider lika illa som under min "alldeles för spänd, alldeles för sakta"-period, men mitt råd är alltså att försöka få avslappning lite successivt i normalt tempo, och så växla lite i steglängd och testa få ner tempot utan att ändra steglängden, testa korta steglängden utan att ändra tempot osv. Variera lite för att hitta ett bra läge, men att man försöker låta det bli lite vad det blir - is i magen, inte HELA tiden utan till en viss gräns där hästen faktiskt är olydig eller att man tappar kontrollen.

Javisst. hästen känner ju vad man egentligen vill.

Man kan "säga" fortare med hjälperna, men säga -sakta med hela sitt övriga kroppspråk.
Sen leder spänning ofta till spänd häst.

Inte för att jag lånar ut mina hästar särskilt ofta, men om, så får de inte ta tygeln så fort de TROR att hästen ska reagera på ngt. Plus att de ska slappna av o sitta som en pannkaka:smirk:
Hålla i sig- får de göra i ngt annat än tygeln.

En ryttare som hade filosofin att "en pigg häst behöver mer drivning" satt och petade lite med sporrarna i varje steg och var rätt spänd pga att traven blev spänd och lite stötig och sadeln kändes ovan, jag försökte då förklara - slappna av och släpp tygeln några decimeter (då var halsen rätt ihoptryckt...) men icke! :p Tog väl närmare 10 varv innan det tog stopp. Förstår inte vad folk har emot att släppa på tyglarna? :angel:
Har annars nöjesridit/åkt på ett kallblod som var aktivt på travet och så gott som ostoppbar när man körde - den vägrade stanna om man inte gav eftergift i handen (man fick alltså ta i tyglarna, men inte alltför mycket för då gick det uppåt till slut, men den stannade aldrig under tiden man tog i tyglarna utan man fick släppa efter när man kände att den var på väg att stanna) inte konstigt att den var så het på travet :angel:
Kändes ju egentligen rätt bakvänt till en början att släppa tygeln på en häst med historik att sticka/stegra sig/vara totalt ostoppbar, men stackarn var så känslig i munnen och ryggen.

Delvis KL

Om man känner sig osäker på hästen ska man behålla kontrollen genom att verkligen RIDA, dvs aktivera den med tempoväxlingar, mm, inte förfalla till att åka häst och VÄNTA vilket är väldigt lätt gjort om man är osäker. En ryttare som sitter på spända muskler och väntar tappar kontrollen mycket lättare (och även balansen :crazy:) än en ryttare som ligger lite före hästen och aktiverar den dvs tänker ut vad man ska göra och sysselsätter hästen.
Inte minst får det ryttaren att fokusera på något annat än vara spänd och det påverkar hästen positivt!

Bara en reflektion ang Totolas inlägg om att tjuvhålla mm.

Fast så märkligt är det väl egentligen inte - hästen är ett mottrycks djur som sagt. Likväl, trots att vi vet detta, fortsätter vi människor glatt att hänga dem i käften ofta och konsekvent.

Alexandra: eftersom du känner som du gör så är det väl som sagt ingen rikskatastrof att prova pelham kort och gott. Vad skulle hända som gör att det är en massa frågetecken runt det? sen vidhåller jag såklart min egen åsikt att man först och främst rider i ett tempo där man kan inverka på hästen tills den tar grundläggande hjälper. du har ju inte ridit den mer än ngra gånger, är det verkligen nödvändigt att måsta rida i ökade tempon så här tidigt utomhus? Bara en tanke. men som sagt -ett pelham - särskilt som du ju planerar, - på dubbla tyglar med en ryttare som vet hur man reglerar de olika funktionerna, har ingen dött av.

Jag tycker att du verkar förstå det hela på ett vettigt sätt och tyvärr, får man väl säga, så låter det som att det är i ditt huvud som det spökar lite, och inget fel i det alls. Sånt är livet. Hur är han om du har en kompis med? Även om han kanske blir piggare så brukar ju de flesta hästar stanna om kompisen gör det.

Jag ser inget annat än att du får bita ihop och chansa lite. Säkert går det vägen. Med ett sådant guldtemperament som din verkar ha borde inget vara ngt problem :love:

Tar det ändå emot så visst, plocka på en graman, inte ett skarpt bett. Varför? Har du gramanen kan du stoppa ångloket om det skulle braka iväg MEN du får också möjligheten att försöka utan ngn hjälp, dvs på vanligt tränsbett. Fungerar detta så känner du dig lugnare till nästa gång och kan klara dig utan. Gramanen = Nödbromsen alltså.

Har du ett skarpt bett så kan du ju inte ens få chansen att försöka.

Det här fixar ni seddu ;)

Återkom med resultat, jag är nyfiken!

Ett bett är ju aldrig skarpare än vad handen tillåter.

Jag har gått över till att rida min ena nordis med pelham emellanåt, har då en rak gummistång så den är ju inte skarp, men hävstångseffekten gör ju att man får bättre koll tycker jag.
Rider också gärna med hackamore och då har man ju också hävstångseffekten utan att ha något i munnen vilket jag gillar då jag vet att jag blir klumpig i handen på vintern med varma vantar på mig.

Tycker gott du kan prova andra bett, så länge du själv inte sitter och rycker i munnen (vilket jag fått uppfattningen att du absolut INTE gör) så kan jag inte tänka mig att hästen mår annat än bra av att du själv kan slappna av lite mer.

/M

Vad skulle hända som gör att det är en massa frågetecken runt det? sen vidhåller jag såklart min egen åsikt att man först och främst rider i ett tempo där man kan inverka på hästen tills den tar grundläggande hjälper. du har ju inte ridit den mer än ngra gånger, är det verkligen nödvändigt att måsta rida i ökade tempon så här tidigt utomhus? Bara en tanke. men som sagt -ett pelham - särskilt som du ju planerar, - på dubbla tyglar med en ryttare som vet hur man reglerar de olika funktionerna, har ingen dött av.

Det är nog mest att JAG tycker att 'det är fusk'. Tror jag. Jag har inga generella aversioner mot pelham, fbldonnan gick ju på dubbeltygelpelham mestadels av tiden, var ju ett av få bett hon trivdes på. Hon behövde inte 'skärpan', och nedre tygeln hängde mest (på hemmaplan brukade jag plocka av den). Men jag är för indoktinerad i att 'man löser inte problem genom att betsla upp'. Och även fast det inte är så jag tänker nu, så är det nog det som ligger och gnager, att det 'är fusk'. (Fjolligt jag vet, men jag kan vara riksfjolla om småsaker ibland).

Ang måste jag utomhus. Så fn är det utomhus och enbart utomhus som gäller, och även under ideala förhållanden (som inte råder just nu) så är det 1 max 2 ggr/vecka jag kan rida på bana/i ridhus. Så nej jag måste eg inte rida friskare tempo utomhus, jag kan fortsätta smyga. Men ja jag måste rida utomhus. (Eller inte alls). Sen VILL jag rida så mkt utomhus som möjligt med, dels för han gått så mycket på bana (dvs för hans skull), och dels för att det är utomhus problemet finns, och det är utomhus han behöver vänja sig mer med.

Jag fick en rätt ordentlig 'aha-upplevelse' på sadelutprovningen. Jag trodde/räknade med att han skulle vara spänd initialt med tanke på nytt ställe etc, dessutom är det ridhuset ganska läskigt. Han var lugn och avslappnad som en filbunke från början (trots att JAG inte var det, ska villigt erkännas).

Där jag insåg att fyra väggar är en mental trygghet för honom. Och att han inte är generellt spänd i nya miljöer, utan nya miljöer utomhus (vet inte riktigt var uteridbana faller inom för kategori, bara ridit honom på sådan på provridningen, och det var ju hemmaplan. Då var han väldigt spänd initialt, men finns massa felkällor med så)

Om man känner sig osäker på hästen ska man behålla kontrollen genom att verkligen RIDA, dvs aktivera den med tempoväxlingar, mm, inte förfalla till att åka häst och VÄNTA vilket är väldigt lätt gjort om man är osäker. En ryttare som sitter på spända muskler och väntar tappar kontrollen mycket lättare (och även balansen :crazy:) än en ryttare som ligger lite före hästen och aktiverar den dvs tänker ut vad man ska göra och sysselsätter hästen.
Inte minst får det ryttaren att fokusera på något annat än vara spänd och det påverkar hästen positivt!



"Sysselsätt hästen, annars sysselsätter den dig!" Som nån ridlärare sa till mig för evigheter sen, vet inte om han snott citatet från någon annan, men klockrent var det! :p
Sen finns det ju olika sätt att sysselsätta på, det behöver ju inte betyda att man "aldrig" bromsar, bara att man isåfall gör det medvetet och bara ett ögonblick tills man får det svar man önskade.

Testa rid på hack eller lite skarpare bettlöst istället då! ;) Så får du en annan effekt utan att göra det skarpare. Rycker man till en gång rejält i ett bettlöst brukar själva ljudet/rörelsen göra de flesta hästar paffa nog att stanna så själv tycker jag nästan det är lättare att få stopp på hästar bettlöst än med tränsbett (man rycker såklart bara om hästen totalignorerar) :p Sen är det ju lite skillnad mellan individer också, upplever att de flesta "fullblodstyper" (läs; vbl.travare och andra lite känsligare hästraser) brukar förstå det bettlösa rätt snabbt, till skillnad från hästar som är lite "hårdare" av naturen.
På ena varmblodet jag ägt så lyckades jag iaf hålla den perfekt första gången jag red bettlöst trots tävlingsinstinkter, normalt lång stoppsträcka på bett och den där tendensen att bara ta stöd i bettet och fortsätta framåt, OCH två skenande hästar till sällskap som alltså brände iväg från honom! :crazy: men man bör såklart ha testat lite bettlöst från marken eller bara på en volt för att kolla av att hästen förstår.

Bara en tanke - skulle ju som sagt bli lite tvärtom över det hela. Och en häst som lärt sig hänga sig på tygeln kanske har lättare att sluta med det om den inte har något bett att ta tag i.

Vet du jag tror han är rätt cool av din beskrivning och det där spända utomhus är mest att han är känslig för intryck som många fullblod (bla alla mina varit) Det innebär lite stora miner och att de ser och hör allt och blir ivriga ibland men i grunden är de helt coola, det handlar mest om stor känslighet för impulser utifrån, eller hur jag ska uttrycka det:confused:

har inte läst hela tråden..

min fbl-märr är STARK som ett as och kan dra, samtidigt som hon andra sekunden steppar på stället och inte tar bettet och är jääätteeeekänslig i munnen...

lösning: rakt muffbett, engelsk nosgrimma.

sen gick jag över på 3-delat muffbett.

Vet du jag tror han är rätt cool av din beskrivning och det där spända utomhus är mest att han är känslig för intryck som många fullblod (bla alla mina varit) Det innebär lite stora miner och att de ser och hör allt och blir ivriga ibland men i grunden är de helt coola, det handlar mest om stor känslighet för impulser utifrån, eller hur jag ska uttrycka det:confused:

Sagt det förr och säger det igen - det ÄR en cool herre. Det är därför jag använder uppspelt/glad i samband med spänd. För han är inte ett dugg tittig, han knallar fram överallt etc. Och man kan sitta på lång tygel utan stigbyglar och avslappnat knalla fram på nya ställen etc.

Däremot så när han blir uppspelt och spänd av det, en hel del tror jag han genererar själv, alltså triggar sig själv med btw, så blir han stark och ohörsam. Inte stressig, inte hetsig, inte skvättig etc. Utan 'bara' stark och lyssnar dåligt.

Så jag är helt övertygad om att han om ett tag när 'första lyckan' lagt sig kommer vara precis lika obrydd över nytt ställe ute som nytt ställe inne, och sålänge JAG håller nerverna i styr är jag rätt säker på att jag har en häst där som INTE kommer bry sig halvsju om att vara på en ny tävlingsplats t ex.

Så visst är han cool, tvärcool. (Men ändå vaken, excellent kombination.) Hovis undrade ju om jag drogat när hovis var ochs log på en tappsko första dan här. Och mammam (halvt skrämd från vettet av fbldonnan..) var salig när hon första gången hanterat honom. Nytt ställe (var andra eller tredje dan), nytt ställe, halv storm och herrn knallade utan minsta väsen fint på löst snöre ut till hagen, stannade när mamma stannade etc.

Så det är en cool kille, som samtidigt är väldigt, väldigt vänlig. En gentleman så.

Ang måste jag utomhus. Så fn är det utomhus och enbart utomhus som gäller, och även under ideala förhållanden (som inte råder just nu) så är det 1 max 2 ggr/vecka jag kan rida på bana/i ridhus. Så nej jag måste eg inte rida friskare tempo utomhus, jag kan fortsätta smyga. Men ja jag måste rida utomhus. (Eller inte alls). Sen VILL jag rida så mkt utomhus som möjligt med, dels för han gått så mycket på bana (dvs för hans skull), och dels för att det är utomhus problemet finns, och det är utomhus han behöver vänja sig mer med.



Jo jag fattar att du måste rida utomhus. Det jag avsåg fråga var huruvida det är nödvändigt när du ridit hästen så pass kort tid, att måsta rida i högre tempon just nu. eftersom du inte har problemet i lägre tempon, och tror att det är en miljö och vane grej från hästens sida vilket det troligtvis är. Då skulle det logiska för mig vara att hålla mig till lägre tempon ngra period eller vad det kan ta ytterligare, där det funkar.

Jo jag fattar att du måste rida utomhus. Det jag avsåg fråga var huruvida det är nödvändigt när du ridit hästen så pass kort tid, att måsta rida i högre tempon just nu. eftersom du inte har problemet i lägre tempon, och tror att det är en miljö och vane grej från hästens sida vilket det troligtvis är. Då skulle det logiska för mig vara att hålla mig till lägre tempon ngra period eller vad det kan ta ytterligare, där det funkar.

Ah, då är jag med. Just den frågeställningen är ju hela anledningenn till tråden. Jag kan ju 'smyga' vidare. Inga problem.

Samtidigt så som jag skrev i första inlägget så är jag ju inte idelat positiv till det heller i ett större perspektiv:

Och jag tycker det är synd, dels mesrider jag ju då, och mycket av det potential och det gångartsregister som han faktiskt har går förlorat. Samtidigt inbillar(?) jag mig att han skulle ha roligare om matte kunde ta 'lite lättsammare' på tillvaron hela tiden, att han kunde få röra sig i lite friskare tempot med. Att te x få gå i mellangalopp istället för i kort galopp. (menar alltså inte att 'rejsa runt').

Sen har jag funderat en del just över det som tagits upp i tråden, är det ett hjärnspöke hos matte (dvs om jag betslade upp så jag hade napp, och lät honom gå friskare, skulle han bli ännu starkare/jag inte ha kontroll då, eller skulle det inte bli mer än det blivit vid de korta snuttarna nu, att han blir stark och ohörsam, men jag KAN kontrollera det även om jag får ta i 'för mycket'.) Dvs är det egentligen bara onödigt att 'skjuta upp' det? Och hur stor är risken att hamna i ett läge där man även om X tid hamnar i att friskare tempon = samma problem, just eftersom han inte fått det ute?

Just nu blir det dessutom då inte lågt tempo ute och normalt inne, eftersom det inte blir något inne alls just nu (tyvärr)

Jag vet inte, och det är mer retoriska frågor. Lite i bakhuvudet gnager nog arabvalackens första hoppträning med, när tränaren tyckte att han inte svarade för mina framåthjälper. Jag tyckte 'eh va?'. Den hästen är responsiv utav bara f*n. Men sen insåg jag vad det var tränaren menade/såg. Han ville ha ett BETYDLIGT högre grundtempo än mitt trevliga lilla lalltempo (som inte kändes som det, men i jmf). Och när jag då bad hästen öka på långsidan så gjorde hästen som han var lärd, dvs han ökade, men inte över läget där matte brukat tycka 'enough där'. Dvs han såg alldeles säkert ut som han inte svarade på framåthjälp, och rent tekniskt gjorde han inte det, men inte av olydnad - utan tvärtom, han gjorde exakt det jag präntat in i honom under alla år.

Det var förvisso väldigt lättlöst, och inte hela världen. Men med tanke på att den här herrn också lär sig reptilsnabbt, så gnager det lite med.

Men, förhoppningsvis hinner jag rida idag (ska bara trixa tillbaka hyrbilen etc), och ska testa lite mer får vi se.

har inte läst hela tråden..

min fbl-märr är STARK som ett as och kan dra, samtidigt som hon andra sekunden steppar på stället och inte tar bettet och är jääätteeeekänslig i munnen...

lösning: rakt muffbett, engelsk nosgrimma.

sen gick jag över på 3-delat muffbett.

Han går ju på motsvarande den betsling du nämner nu, så i hans fall tror jag inte det hjälper tyvärr i just nuläget.

Hm
för mig låter det som du drar ett likhetstecken mellan lägre gångart och handbroms i. så behöver det alls inte vara.

ser inga konstigheter med att skritta en ny häst med lite korta trav och galopp intervaller första tiden utomhus tills den vant sig och man själv känner hästen. Han behöver knappast "öva" sitt gångartsregister på det sättet : ) Men men, det är så jag resonerar. Betsla upp du och testa om det är det som känns bäst så får du väl utvärdera sen!

Hm
för mig låter det som du drar ett likhetstecken mellan lägre gångart och handbroms i. så behöver det alls inte vara.

ser inga konstigheter med att skritta en ny häst med lite korta trav och galopp intervaller första tiden utomhus tills den vant sig och man själv känner hästen. Han behöver knappast "öva" sitt gångartsregister på det sättet : ) Men men, det är så jag resonerar. Betsla upp du och testa om det är det som känns bäst så får du väl utvärdera sen!

Nä, jag har INTE handbroms i. Det handlar om kontrollerat på andra sätt. Arabherren kan jag släppa tyglarna och lägga armarna i kors och galoppera var, när och hur jag vill, även stanna med armarna fortfarande i kors. Men han hade ju lärt sig att över ett visst tempo så bromsade matte och bad om lägre. Och han vill göra rätt, så låt bli tempon över det. Det hade fungerat likadant med händerna bakbundna.

Och jag har inte handbroms i på fblherren heller, jag kan släppa tygeln och han ligger kvar i det låga tempot. Däremot i det friskare tempot så i nuläget så blir det handbroms i där om det inte ska öka, och det vill jag inte så därav en av anledningarna att vi undvikit dem.

Men det låga tempot innebär ju att det blir ett läge av registret.

Var rädd om honom han låter verkligen som en pärla och den typen av fullblod är helt underbara:love:

Var rädd om honom han låter verkligen som en pärla och den typen av fullblod är helt underbara:love:

Han är en pärla, och jag är så sjukt förtjust i honom att jag inte kan sätta ord på det. Han är min dröm hästifierad :love:

Varför tror du jag är så 'hysterisk' med att packa in honom i skydd och grejer? :devil:

Men jag kunde inte, vad jag sett hitills iaf, köpt en bättre häst för de pengarna. Och det största 'fel' jag hittat på honom/hans personlighet är att han är en riktigt lergris, och att han pinkar på stallgången. Det går att leva med ,)

Jag hoppas han ska få ett låååångt liv (han är ju ändå 14 nästa år, men tio år till är ju absolut ingen omöjlighet om Murphy är snäll) med hälsan i behåll. Så jag kan njuta av honom läääänge :love:

Hela min omgivning har reagerat på hur mycket gladare jag är 'nuförtiden'. Det är hans förtjänst. Det är ROLIGT igen!

Det låter helt underbart:bow: Och som sagt, det är de fullbloden som gör att man inte kan tänka sej annan sort:love:
Utifrån det vågar jag också påstå att du kan lita på honom även ute, han kommer ínte att dra iväg med dej och ställa till något, han kommer att vara rädd om sej själv och även ryttaren:bow: