Filip, 13 månader, har kommit in - på allvar - i en ny period i sitt liv: "Hur många gånger kan jag göra det jag inte får utan att något mer allvarligt händer än en sur mamma?". Det gäller allt från att ställa sig upp i stolen när vi äter, kasta vattenflaskan på bordet, "klappa" hunden alldeles för hårdhänt, öppna luckan till kaminen och kasta ut aska.. ja, jag tror jag avhandlade detta i min förra tråd förresten om "det är rart med barn"...

Jag är konsekvent och säger ifrån. Väldigt konsekvent. Men hur ska jag få honom att förstå att "nu är det nog"? Vad förstår en 13-månaders?

en 13-mån förstår inte, särskilt inte saker som att det gör ont på hunden om man är hårdhänt, de kan ju för den delen inte kontrollera sina rörelser så att det blir lagom. Plocka bort det farliga och visa på alternativ, ta hans hand och visa "titta så här klappar man". Ställer han sig upp i matstolen så har han ätit färdigt. Det är ingen mening att bli arg på ett barn under typ 2 år, de har för liten förståelse för världen och de har ingen impulskontroll. Även om man blir helt galen över att det känns som om de "krånglar" så får man gå in på toa och räkna till 10. Visst ska man säga nej men att bli arg på ett så litet barn hjälper inte dem i sin utveckling, de ska ju undersöka saker och testa reaktioner i denna ålder.

Tack tack för ditt svar. Känns som vi är inne på samma linje. När han "klappar" mig eller hunden så säger jag "vi gör försiktigt" och så tar jag hans hand och smeker hunden eller min kind.
Likadant när han reser sig i stolen vid matbordet så lyfter jag ner honom på golvet (när han rest sig två-tre gånger) - varpå han gråter, skriker och blir gaaaaaaalen och står och hoppar vid mina ben. :crazy:

:D

Mina är fem och nio och jag undrar fortfarande var "stoppknappen" sitter ibland....

Efter 17 års letande har jag insett att det inte finns någon.

...det ante mig... ;)

FEL FEL FEL!!!! Fel svar... :crazy::smirk::eek: