Jag behöver era råd! Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre.

Ska försöka dra den korta versionen.

Sambon har sedan ett tidigare förhållande med X en dotter på snart 9 år. De separerade när dottern (Y) var drygt 2 år gammal och sedan dess har min sambo knappt fått träffa tösen alls. Det har vart tjaffs och bråk och X har näst intill letat efter saker att bråka om.

När jag blev gravid tog det hus i helvete. X började ringa oss på nätterna och skrika och gråta. Vi fick höra saker som att sambon och jag var hemska människor, att deras dotter hatade oss och att hon skulle se till att deras dotter aldrig fick träffa vårat barn, sin lillasyster. Hon ringde även sambons föräldrar och systrar och sa samma saker.

Men strax innan våran dotter föddes så skedde ett mirakel, X ändrade attetyd som i ett trollslag och nu nästan kastar hon Y efter oss.

Det finns fortfarande vissa problem med kontakten med X. T.ex så ringer hon oss sena nätter för att fråga om Y får komma och hälsa på tidigt nästa morgon. Självklart får Y vara här hur mycket hon vill - MEN, min sambo jobbar långa dagar (åker hemmifrån kl 6 och är hemma vid 20) och även om jag är mammaledig så har ju jag också planer för dagen. - så det är väl inte för mycket begärt att hon ringer åtminstånde en dag innan och talar om att Y kommer? Begär jag för mycket då? Ibland ringer hon inte ens innan utan står helt sonika utanför dörren. Har hänt ett par gånger att hon ringt mig på mobilen när jag inte vart hemma och frågat vart jag håller hus, ja då står hon utanför och tänkte lämna av Y för ett par timmar.

Är det jag som är koko? Är det verkligen så konstigt att jag vill veta i förväg när hon kommer så man kan anpassa dagarna efter det? Eller att hon åtminstånde ringer och kollar om jag är hemma?

Jag diggar den ungen stenhårt, verkligen! Och som jag sagt innan, hon får vara hos oss hur mycket hon vill! Det är inte hon som är problemet, alls, utan snarare hur hennes mamma sköter kontakten (vilken kontakt?) med oss.

Idag blev jag tillfrågad om jag har lust att hämta Y efter skolan några dagar, men inte för att hon ska följa med hem till oss, utan för att jag ska följa henne hem till X. För mig börjar det kännas som att jag blivit jour-barnvakt. Och när jag förklarat för X att jag inte kan anpassa mina dagar efter henne, men gärna hittar en kompromiss så blir hon tvärförbannad, och det går ut över Y, för då får inte Y prata med oss eller sina farföräldrar på flera dagar. :crazy:

Sen har jag fått ta en jävla massa skit av X för andra saker.
T.ex så motsäger hon sig väldigt hårt att vi har regler för Y när Y är här. Jag tycker dock inte att våra "regler" är speciellt hårda utan mer självklarheter. Tex:

- Man tackar när man får något.
- Blir man erbjuden något säger man Ja Tack eller Nej Tack.
- Man hjälper till med småsaker, ex ställa sin tallrik i diskhon efter maten.
- När bebisen sover så sover bebisen, då får man inte slita och dra i henne, nypas och lyfta och behandla henne som en klipp-docka. (Detta blev vi osams om idag, för trotts att jag sa till Y att låta bebisen sova, så går det knappt 2 minuter innan hon kommer flaxande med bebis i famnen, vilket idag resulterade i att bebis slog huvudet i en dörrpost!)
- Man plockar undan sina leksaker efter sig.
- Vill man ha något så ber man snällt.

Begär jag för mycket? En 9 åring borde väl klara av detta? Eller har jag ingen rätt att bestämma sådanna saker när hon vistas här? Sambon är helt på min sida när det kommer till detta, men eftersom JAG är den som är hemma med Y så blir det ju jag som måste vara "stora stygga vargen" och säga ifrån.

Ys Mamma blir hur som hellst mycket upprörd över detta. På kvällarna när Y vart hos oss ringer X och talar om för mig att jag inte har någon rätt att uppfostra hennes barn.

Jag känner mig inte elak mot Y. Hon verkar tycka väldigt mycket om att vara här hos oss och ringer ibland flera gånger om dagen, för att prata med både mig och Sambon. När hon är här är hon väldigt pratig och glad och gosar gärna upp sig bredvid mig i soffan tillsammans med en tecknad film.

Är jag verkligen galen?
Har jag missat några oskrivna regler om hur man är som "bonusmamma"?

Har jag och min sambo ingen rätt att sätta regler och gränser i vårt eget hem?

Du skall ha din egen relation med flickan.
I den så ingår det att du sätter dina egna gränser.
Med dig och hos dig så gäller dina regler oavsett om du är mamma, bonusmamma eller grannfrun.

Vad gäller nyttjandet som barnvakt så skall du väl sätta samma gränser som vilka föräldrar som helst.
Inte kan en mamma och pappa bara helt oplanerat förvänta sig att den andra skall ta hand om barnet.
Det måste ju planeras.
Oavsett om man bor ihop eller bor var och en för sig.

Varför tar ni inte och fixar växelvis boende?
Det ger en mer planerad tillvaro för alla inblandade.

Vi vill hemskt gärna ha ett växelvist boende. Vilket även tösen verkar vilja, men där säger tjejens mamma tvärtstopp! Vi har försökt att tillsammans med X lägga upp ett schema (som inte nödvändigt måste följas slaviskt, klart vi ställer upp andra dagar också om det krävs) men det funkar bara inte! Hon krånglar och bökar och stökar och säger vi ifrån så blir dottern straffad.

Till en början var hon bara här ett par timmar åt gången, men nu kommer hon och är här hela dagar. Hon har dock inte fått sova hos oss ännu, det har hennes mamma bestämt. (skälet till det är att mamman inte litar på att vi kan ta hand om henne till fullo. Mamman vill ha stenkoll på allt.)

Jag har förklarat för X att jag inte vill ha något tjaffs eller bråk, och absolut inte i närheten av något utav barnen. Ska vi diskutera så ska vi göra det som vuxna i normal ton, men hon blir fullkomligt vansinnig och skriker och grinar att vi är dumma i huvudet - och följer upp med hoten om att dottern inte ska få vara hos oss.

För mig börjar det kännas som att jag blivit jour-barnvakt.
På din beskrivning låter det precis som så, att mamman har upptäckt att hon kan utnyttja dig som resurs, just som "jourbarnvakt" närhelst det passar henne. Du är ju ändå bara hemma...

Jag tycker du har rimliga krav på flickan.

Och jag tycker att Ni ska ta kontakt med familjerätten för att nå en överenskommelse om hur ni ska ha det, för som det funkar nu är det ju pannkaka för alla parter, utom möjligen flickans mamma...

Vi vill hemskt gärna ha ett växelvist boende.

Kontakta familjerätten.
Ni kan få ett domstolsbeslut på växelvis boende.
Och då så är det sluttjaffsat från mammans sida.
Hon måste släppa iväg flickan till er på avtalad tid.
Annars så blir det polisen.

Och jag tycker att Ni ska ta kontakt med familjerätten för att nå en överenskommelse om hur ni ska ha det, för som det funkar nu är det ju pannkaka för alla parter, utom möjligen flickans mamma...


Även Inte_Ung:
Kontaktar man familjerätten via kommunen? Jag är helt ny på det området, även om sambon och jag pratat om att ta det till den nivån.

Familjerätten är en instans där kommunen erbjuder möjlighet för föräldrar att komma överens och göra avtal om umgänge och annat utan att behöva ta till rättsliga åtgärder. Det brukar vara ett bra ställe att börja på när det handlar om vårdnadstvister/umgängesavtal och liknande.

Om det inte fungerar med samtal hos familjerätten så kan man gå vidare till tinget med hjälp av advokat. Ett bra tips kan vara att kolla vad ni har för hemförsäkring och vilken rätt till ersättning för advokat ni har.

I övrigt tycker jag det låter som helt normala krav du ställer på Y. Inga konstigheter alls, men även om det vore det så skulle det egentligen inte spela någon roll då det är ditt hem, ditt liv och dina gränser att sätta. (inom rimliga gränser naturligtvis)

Även Inte_Ung:
Kontaktar man familjerätten via kommunen? Jag är helt ny på det området, även om sambon och jag pratat om att ta det till den nivån.
Familjerätten hittar du via socialen...

Tack så jättemycket! :bow:

Sambon och jag har pratat och på söndag blir det dejt med X. Tjejerna ska vara hos farmor så vi får tid att diskutera igenom saker, blir det inte ordning nu så kommer vi vända oss till familjerätten och det kommer vi upplysa X om på söndag.

Jag önskar er lycka till.
Men det blir nog bra till slut.
Du verkar så klok och lugn.
Och så vill du flickan så väl.

Ofta så fungerar det bra på sådana människor som flickans mamma att man skramlar litet med vilka Lagliga medel som man har.
De brukar lugna ner sig då.

Varannan vecka borde ju vara skönt för henne också.
Då så får hon struktur på saker och ting.

Jag tycker inte X verkar må bra. Det finns människor som ställer till djävulskap för sin omgivning men att låta det gå ut över sitt egna barn är inte friskt. Har hon alltid varit så knepig?

Ofta så fungerar det bra på sådana människor som flickans mamma att man skramlar litet med vilka Lagliga medel som man har.
De brukar lugna ner sig då.


Man kan alltid hoppas! :bow:
Det enda jag är orolig för att det blir knas för lilltjejen, det är ju trotts allt hon som får ta den största smällen när det är som det är.

Jag tycker inte X verkar må bra. Det finns människor som ställer till djävulskap för sin omgivning men att låta det gå ut över sitt egna barn är inte friskt. Har hon alltid varit så knepig?

Sedan jag kom in i bilden har hon vart så här. Det är jobbigt och krävande för alla inblandade.

För mig spelar det faktiskt ingen roll om hon mår bra eller inte, hon ska inte straffa ut dottern som hon gör. Jag vet att man blir knepig när man inte mår bra, men hon har ett eget ansvar att se till att göra något åt det. :crazy:

Självklart är det aldrig ett acceptabelt beteende. Däremot tyckte jag att det kunde vara en förklaring.

Ibland kan folk behöva lite hjälp att inse att de faktiskt inte mår så bra/gått in i väggen/lider av depression etc (menar inte att det är din uppgift!).

Hur gick samtalet?

Tycker att du/ni har mycket rimliga krav på tjejen!
De kraven har ju vi tom på vårat snart 6 åriga barn!

Det gick bra, samtalet alltså. Nu ska det hålla i praktiken också.
Men jag har inga förutfattade meningar utan hoppas att kronan trillade ner den här gången.

hoppas verkligen att allt går bra nu.
ditt liv låter exakt som mitt gjorde en gång....
x var lika mot mig så att säga.
nu är barnen stora och bestämmer själva så det är skönt.
men attans vad jobbigt det har varit så jag vet hur du har det och vad du går igenom.
stort lycka till!!

Vad jag inte riktigt begriper är om du är gift, eller så, med en man eller en mus.
Även om ni nu är en familj så tycker jag att han borde ta ett betydligt större ansvar för regelsättningen mot sin fd.

Och jag instämmer med några föregående skribenter om att denna kvinna antagligen inte mår riktigt bra...
Är hon socialt anpassad med jobb och ett socialt liv i övrigt med tanke på att hon bara "kan dyka upp" sådär?

Det finns människor som bara "äter sig in" och tar allt större plats - låt henne inte göra det, för din egen skull.

Vad jag inte riktigt begriper är om du är gift, eller så, med en man eller en mus.
Även om ni nu är en familj så tycker jag att han borde ta ett betydligt större ansvar för regelsättningen mot sin fd.



Det är min sambo som sköter regelsättningen, men eftersom han bara är hemma drygt 2 timmar innan det är dags att gå och lägga sig så faller ju kontakten med X på mig hur vi än vrider och vänder på det. Han åker hemmifrån kl 6 på morgonen och är inte hemma fören kl 20-20:30 på kvällarna, vilket jag även skrivit i tråden. Oftast spenderar han redan 3 dagar i veckan åt att dividera med X efter att han kommit hem.

Och ärligt talat, jag vill inte att min sambo ska spendera sin lediga tid på att barnvakta på sitt ex när han har mig och sina två döttrar att vara med. Då vi ser honom så sällan som vi gör så tycker jag att det är en självklarhet att jag sköter kontakten med hans stora dotters mamma, så vi kan unna tid som familj när han väl är hemma.

Att ifrågasätta min sambo i det här tycker jag är rätt lågt, eftersom du inte har en aning om vad han gör och inte gör.

Ok, nu vet jag....ber om ursäkt...

Oavsett så är det viktigt att du inte låter X äta sig in i ditt liv. Har hon fungerande socialt nätverk förresten?

Jag har ingen aning om hur hennes sociala liv ser ut övht, kanske är hårt, men det känns inte som att det ligger i mitt intresse. Uppenbarligen mår hon tillräckligt bra att springa på krogen om nätterna när andra passar hennes dotter, så det verkar ju som att det finns folk runt henne iaf.

Nu har X lyckats klanta till det för sig igen, trotts samtal och lovord om bättring. Så nu blir det familjerätten vare sig hon vill eller inte.

Jag är jättearg, ledsen och besviken, för dotterns skull. Dessutom är det svårt att inte låta X bita sig in i mitt liv när jag samtidigt ska hålla rätt på hennes affärer och mående.

Enligt mig så verkar du vara en vettig person med bra åsikter! :bow:
Hoppas att det löser sig för er och att processen i familjerätten inte blir för utdragen. Stå på er iaf, ni måste ju kunna leva erat liv och planera för er familj! Tur för storasystern att just du blivit hennes bonusmamma, många andra hade nog inte orkat med X.

På vilket sätt har hon klantat sig(igen)?

På vilket sätt har hon klantat sig(igen)?


I helgen kom hon förbi med tösen och dumpade helt sonika av henne utanför utan att följa med upp ens för att fråga om det var okej att vi tog henne. Enligt dottern skulle hon ut och dansa och barnvakten hade inte kommit, inte kunde hon komma och hämta dottern heller utan tösens farmor fick hämta henne här, eftersom det enligt X inte var okej att jag gick över med henne! :mad:

Enligt mig så verkar du vara en vettig person med bra åsikter! :bow:
Hoppas att det löser sig för er och att processen i familjerätten inte blir för utdragen. Stå på er iaf, ni måste ju kunna leva erat liv och planera för er familj! Tur för storasystern att just du blivit hennes bonusmamma, många andra hade nog inte orkat med X.

Tack så mycket! :)

Ja, ibland känns det rent meningslöst, men jag har stöd från sambon och hans familj, hade det inte vart för dom så hade jag nog packat väskan och lämnat hela situationen.

Man upphör ju aldrig att förvånas. Har ni dottern bestämda dagar?
Kan hon inte dansa på de dagarna isåfall?

Nej, vi har henne tyvärr inte bestämda dagar, eftersom sambon jobbar så mycket så hade vi beslutat att ha henne heldagar när han är ledig. Jag har dock erbjudit att ta tjejen övriga dagar också (om jag blir meddelad i tid). Men det har ju inte funkat, X har rent ut sagt dumpat av dottern här för att själv roa sig, när hellst det passar henne. Många gånger har vi ju inte ens vart hemma utan hon har ringt och frågat "vart fan vi håller hus". :crazy:

Men nu blir det familjerätten, så förhoppningsvis blir det ordning och reda.

Kom ihåg att skriva dagbok över x-ets tilltag. Det blir mer konkret då. Lycka till! Och stackars barn, hoppas hon inte känner sig dumpad av sin mamma.

När det gäller barns sätt att klara av "nippriga" föräldrar så har det genom åren förvånat mig hur mycket de tål och hur mycket kärlek som nästan alltid finns kvar till de biologiska föräldrarna trots svek och torftighet.

Nåväl, du gör rätt som låter extern hjälp gå in och ta beslut i frågan!

Någon uppdatering?