Jag undanber både påhopp och elaka ord, dessa kommer jag inte ens kommentera. Jag vill bara ha råd om hur man gör för att få en hundägare att inse att hunden ifråga vanvårdas.

Till saken (ni som vet vem saken rör hoppas jag håller tyst)

Jag vet en hund som väldigt ofta bara får gå ut 1 gång om dagen, vilket brukar vara sent på eftermiddagen när ägarna inser att ojdå, vi hade visst en hund. Hunden bor i en liten etta, men så långt är det ju ingen fara men hunden aktiveras inte på något sätt och kissar oftast på sig när det kommer besök. Det har hänt ett par gånger att hunden har suttit själv i lägenhet i över ett dygn innan ägarna har kommit hem. Observera att det då inte finns någon hundvakt, vilket innebär att hunden inte rastas på ett dygn. Hundrasen ifråga är en sk kamphundsras med krut i sig. Vi är många personer som försökt stötta ägarna och att göra dom mer aktiva med hunden men det går inte för dom tycker bara att man tjatar.
Jag har bett att få köpa loss hunden men det vägrar dom. Jag har även erbjudit mig att ta hunden tillfälligt så dom kan fundera ut om dom verkligen har tid men även det förslaget vägrar dom.

Jag tycker att detta är vanvård, men jag står helt utan ideer just nu. Hunden är ju väldigt glad av sig men så här behandlar man inte sin hund :cry::cry:

Tyvärr så kan man inte på laglig väg komma så långt med ett sådant fall. Visst finns det en lag på att hundar måste få komma ut, men hur ska man kunna bevisa att så knappt sker ?

Så länge en hund har tak över huvudet, inte vanvårdas på så sätt att den misshandlas eller inte får mat så den svälter...så är det otroligt svårt att kunna få något att hända...tyvärr :cry:

Va?? Menar du att detta sätt är lagligt ?? :cry:
:cry:

Du har ju talat med dom, men dom vägrar inse att de inte borde ha hund. Såna människor ska inte ha hund. Är många års ansvar att ha ett djur. Kan du inte tala med polis eller djurskydd eller nån förvaltning inom kommunen, som kan ta itu med det. Du har gjort vad du kunnat och det hedrar dig. Hoppas innerligt det ordnar sig, sånt här gör mig så nedstämd. Stackars, stackars vovve.

Detta gör mig förbannad, det är därför som jag är så hetsig idag för jag tycker så synd om hunden och det verkar inte finnas någon lösning :cry::cry:

Vart vänder man sig? Kan dom omhänderta hunden eller vad krävs för ett omhändertagande? Helst av allt vill jag ju att dom säljer hunden så denna får ett bättre liv, men jag kan ju inte bara bryta mig in hos dom och ta hunden för det är olagligt tyvärr annars hade jag gärna gjort det :devil:

Är hunden frisk?
Är hunden i gott hull?
Är hunden normal i sitt beteende?
Får hunden mat och vatten?

Om ovanstående är Ja, så kan du inte göra ett dugg.

Visst är det tragiskt om det är så att hunden bara får gå ut en gång per dygn, men vet du att det verkligen är så??
Det kan inte tänkas att hunden rastas utan att du ser det?

Jag tycker du ska ringa eller maila kommunen för detta är inte tillåtet. De flesta större kommuner har en djurskyddsavdelning på sitt miljökontor, leta på internet eller ring, du får vara helt anonym om du vill!
Vad som händer är, att en person från kommunen (eller två förmodligen) åker ut och kollar upp det hela samt pratar med ägarna. Ev får dom ett brev först. Kanske det räcker redan där för att ägarna ska begripa att dom måste ändra på sin hundhållning!
Maila ett kort, koncist och rättframt brev till kommunen, antingen Miljökontoret eller Djurskyddsavdelningen om en sådan finns! Lycka till! Vad bra att någon tänker på denna stackars hund! :bow:

Till Gnist!
Är det verkligen så? Utan att gå in på detaljer, så vet jag att det finns riktlinjer för hur man får hålla hund, bla. hur länge de får lämnas ensamma. När det gäller valpar och unghundar är bestämmelserna rätt hårda! Jag känner folk som fått besök av kommunen ett antal gånger efter att folk anmält dem, och deras hund är både frisk och i gott hull.

Kommer de dit och träffar en glad, social, välmående hund, så står ord mot ord och eftersom hunden bevisligen (vad de kan se) mår utmärkt, så lär det inte hända ett endaste dugg, eftersom ts knappast kan bevisa att hunden får gå ut en gång per dag.

Sedan så ställer jag mig alltid i fråga om sådant här frågan: Har den som anmäler sådant här koll på sina grannar (vilket det oftast rör sig om) 24/7 :confused:

Jag vet mycket väl vilka regler, lagar och riktlinjer som det finns i fråga om hundhållning etc., men vad hjälper det om det inte finns annat bevis än att "någon säger"??

Mår hunden synbart bra, är frisk och allmänt "normal", så vad ska de göra??

Jag vet. Vad jag däremot tänker är, att får familjen (som i bästa fall "bara" är tanklös och dåligt informerad) sig en tankeställare kanske de ändrar sig lite för att slippa fler uppvaktningar. Så tror jag fallet var med familjen i vårt område, jag vet faktiskt inte vad som sas inom de fyra väggarna men man ser en klar förbättring! :)
Ett knepigt läge.

Är hunden frisk?
Är hunden i gott hull?
Är hunden normal i sitt beteende?
Får hunden mat och vatten?

Om ovanstående är Ja, så kan du inte göra ett dugg.

Visst är det tragiskt om det är så att hunden bara får gå ut en gång per dygn, men vet du att det verkligen är så??
Det kan inte tänkas att hunden rastas utan att du ser det?

Säger som gnist! Tror inte du kan göra någonting.. Om de saker hon nämner är bra..

Ibland räcker det med att en djurskyddsinspektör från kommunen gör ett besök för att människorna i fråga ska skärpa sig.
Tycker att du ska prata med någon på kommunen, berätta hur det är och att du anser att det är vanvård.

Vet faktiskt om ett liknande fall där hundarna inte fick komma ut som de borde och var ensamma hemma för länge. Djurskyddsinspektören gjorde ett besök, killen i fråga ångrade sig i säck och aska och nu funkar det som det ska. Värt ett försök!!

Det går alltid att göra någonting. All heder till dig som försökt på alla vis att få dem att inse att så här ska en hund inte behandlas. Som någon tidigare nämde, ring kommunen och be dem koppla dig till den som är djurskyddsansvarig på miljökontoret. Du kan vara helt anomym om du vill. Kan däremot lägga till att (i alla fall vissa) behöver mer än en knuff i baken innan de faktiskt tar tag i ärendet (så ska det visserligen inte vara). Jag ringde en gång om en katt som var så mager att man såg varenda revben i kroppen och ofta satt ute och frös. Han sprang fram och hälsade varje gång och kröp tätt intill bröstet för att få värme och skrek hjärtskärande varje gång man lämnade honom kvar. Jag ringde till djurskyddsinspektören (heter det så?) och talade om vad jag visste, och sa även det att jag visste ju inte om det var så att katten kanske varit bortsprungen eller så tidigare och att det kanske var därför den var så mager. Ringde igen några dagar senare för att höra hur det gått. De hade inte kollat upp det än. Ringde ännu några dagar senare och fick då prata med någon annan. Ännu hade de inte kollat upp det. Det gick några dagar sedan ringde faktiskt de upp migg (jag hade lämnat mitt nummer ifall de behövde några uppgifter), och talade om att de kollat upp saken och att det visade sig att katten hade en ovanlig magsjukdom som hade gjort att den blivit så mager. De hade ställt ett ultimatum till ägaren. Antingen kosta på en nödvändig operation (inte billigt), eller låta katten sluta lida och somna in. Två veckor senare ringde de upp mig igen och talade om att de avlivat katten. Kändes både bra och hemskt. Katten led ju inte längre och det var nog det bästa som kunde ske i det här fallet.
Dessutom är det ju precis som någon annan också sa att de kanske får sig en tankeställare om någo från miljökontoret kontaktar dem och talar om att de fått en anälan på sig..
Hoppas allt löser sig!!

Snälla försök strukturera ditt inlägg lite.
Jag ser ingen anledning att lägga ork på att läsa ett inlägg som ditt.
I sakfrågan håller jag som ofta med Ginst.
Pl

Detta rör sig inte om någon granne utan en person som står mig nära och som jag vet hur personen lever. Jag skulle aldrig lägga ut en tråd ang detta om jag inte visste säkert hur hunden har det. Men trist nog så stämmer detta och det finns fler på buke som kan intyga detta.

Det jag främst vill är att ägarna själva tar hand om hunden, men alla runtomkring har så gott som gett upp hoppet. Därav denna tråd för tips åt olika håll. Jag vet att ägarna älskar sin hund och deras hund älskar dom, men det kommer man inte så långt på tyvärr.

Lägg ett bud de inte kan motstå, om du vill och kan ha hunden.

Ett sånt här fall anmäldes i grannhuset för ett tag sedan..och hör och häpna! Hunden beslagtogs! Däremot kunde det bevisas att den satt hemma länge för att hunden i fråga ylade hela dagarna ilket också störde grannarna.

Alla dom insatta kan ju vittna om vad vi vet, men räknas det som bevis?

Är det verkligen enda utvägen? Att beslagta hunden?


Jag kan ta hunden, och har tid med den oxå för den delen men jag är inte villig att erbjuda mer pengar. Jag bjuder redan en tillräckligt hög summa.

Heder åt alla som reagerar och lägger sig i och inte väljer att blunda/titta bort.
Man ringer kommunen/talar med djurskyddsinsp.och påtalar bristerna,ber dem göra besök hos vederbörande.Det är en början.

Tack för alla bra råd jag fått. Jag får ringa dom på måndag och prata med dom. Får se vad som händer, jag får hålla er uppdaterad :D