Buke! nu måste ni hjälpa mig att analysera situationen. Jag känner mig så ensam just nu, jag får förlita mig på fantastiska buke.

För att göra en lång historia kort:
Jag har en killkompis i min universitetsklass som jag lärde känna i höstas. Han hade tjej 40mil härifrån. Vi började umgås mer och mer (dock aldrig ensamma) och både han och jag kände att vi trivdes hemskt bra i varandras sällskap. Vi hade helt enkelt roligt och mysigt ihop. Jag gillade hono0m väldigt mycket, som kompis men jag tillät mig inte att börja gilla honom mer även om jag kände att attraktionen fanns från bådas håll. Han hade ju trots allt tjej.

I januari gjorde bröt de upp. Sen märkte jag en annan kontakt från honom. På en klassfest visade han tydligt att han ville något mer än att vara kompis, vi sov tillsammans utan att blanda in något sex. Vi började skriva massa på msn. Vi började även prata i telefon och fick dessutom mycket bättre kontakt på skolan. Jag kände mig dock lite osäker eftersom han precis gjort slut med sin tjej och jag var rädd att han inte visste vad han ville med mig. Jag varken berättade eller visade min osäkerhet.

Han fortsatte att ta inisiativ( det gjorde naturligtvis även jag) och vi började träffas ensamma. Vi inledde en fysisk period och känslan av att det var helt rätt bara växte. Han visade alla tecken på att han ville det här. Båda var på det hela med att det var något mer än bara sex, då det är en stor grej för båda.

För ca två veckor sedan började jag dock få en dålig magkänsla. Det var något som inte stämde. Jag kan vara lite paranoid av mig så jag sköt bort känslan. För en vecka sedan när jag kom till honom (på mitt insiativ) tog jag upp saken.

Det visade sig: Han hade den senaste tiden börjat tänka på sitt x. Han sa att allt känts så rätt innan det och att han tyckte om mig jättemycket. Han sa att han ville ha kvar mig i hans liv, men inte som vad. Jag frågade om de hade pratat med varandra om att han saknade henne, men det hade de inte. Han sa att de skulle träffas när han åker hem senare i månaden. Han sa att han var jätteförvirrad och varken visste ut eller in. Jag grät, han tröstade mig på det vackraste sättet man kan tänka sig.

Vi pratade och pratade. det slutade med att jag missade sista bussen hem (2mil). Jag bestämde mig för att sova hos min enda kompis här men hon hade stängt av mobilen. till min stora skräck insåg jag att jag var tvungen att sova hos honom. han lugnade mig och sa att det inte var någon fara. Vi gick och la oss. han höll om mig, men vi somnade inte. vi låg där nästipp mot nästipp. Tillslut sökte sig våra läppar till varandra och vi kysstes. Länge. Det ena ledde till det andra och vi hade det absolut bästa och mest känslomässiga sexet hittils:confused:. Efteråt pratade vi om allt mellan himmel och jord i flera timmar, och gosade massor. Det var den absolut finaste stunden vi haft.

Efter detta skickade jag ett sms två dagar senare där jag skrev att jag verkligen var beredd på att ge det här tid och att om det kändes så bra mellan oss trots allt som sagts på kvällen så måste det vara på riktigt. Jag skrev att han inte skulle glömma den där fina stunden i hans svåra beslut.

Han svarade inte men betedde sig som vanligt mot mig på skolan och pratade med mig på msn i helt vanlig ton dagen efter.

Jag fattar ingenting?? Vad ska jag ta mig till?? Har ni varit med om liknande? Peppa mig! Var ärliga snälla buke, jag behöver er nu. Är helt ensam utan någon nära vän....

Vad ska jag göra?
bryta upp bekantskapen
hålla den vid liv
lämmna han ifred ett tag trots att jag behöver prata
tröstäta:angel:
ge honom en chans?

???

ensam en fradagkväll med kärleksbekymmer och tentaplugg är ingen kul kombination:cry:

Han låter som att han behöver tid att tänka.

Att han inte tar upp det efter ditt mess men pratar med dig som vanligt tolkar jag som att han funderar över hur han ska göra, men inte är redo att diskutera det med dig ännu. Det kan också vara så att han skjuter beslutet om hur han ska göra framför sig och vill besluta sig för hur han ska göra efter att han träffat exet igen, att han vill "ge henne en chans" innan han bestämmer sig för dig. Låter inte som killen som leker med dig, men å andra sidan är det ju sett genom dina ögon, dvs din version. Men han låter som att han inte vet vad han vill och vill fundera över saken innan han fattar något förhastat beslut.

Nä jag känner att han inte leker med mig. Men samtidigt stämmer det du säger....att han kan dröja med sitt svar tills han har träfffat x:et, för att han vill "ge henne en andra chans". Den tanken gör lite ont. Det sista man vill är man duger när förstahands valet inte finns.

Jag tror att han har mycket att tänka på just nu och inte riktigt vet vad han vill. Det kan ta sin lilla tid :crazy:

Men visa att du finns där och tycker om honom och hoppas att han beslutar sig för att han vill ha dig :)

Ja men min tanke var nog snarare att han har känslor för er båda, men att han inte vet vad för känslor och vill reda ut det innan han fortsätter något med någon av er. Att han inte vill fortsätta träffa dig på samma sätt innan han träffat henne för att han inte vill såra dig i onödan om de känslorna finns kvar. Inte säkert att han är helnere i henne och din enda "chans" är att hon inte vill ha honom, utan att han itne vet riktigt vem han vill ha. Märker att jag är luddig, förstår du hur jag menar?

Försök få han att tala klarspråk?

Berätta precis hur du känner och vad du vill/inte vill osv. Fråga vad han vill, vad han är ute efter, varför han tvekar. Inte anklaga på något sätt, men det kan vara skönt att veta för då är det lättare att acceptera läget.

Prata med honom.

Jag har tyvärr känt det lite som så att min ända chans är att hon inte vill ha honom, det känns som jag väntar på en avrättning som kommer att ske nästa helg (de ska träffas då). Har jag tur kan jag få uppskov och leva lite längre:crazy:...

jag hoppas verkligen att det är av helt naturliga "tiden läker alla sår"-orsaker som han tänker på henne. Han kan väl inte ha varit kär i henne samtidigt som han har visat ärliga känslor mot mig?

Tisseliles råd var helt :love: tycker jag, prata och få veta hur han känner. Är ju naturligt att tänka på sitt ex, tar tid att komma över någon man haft känslor för.

Sen är jag en sådan som tror att man kan ha känslor för flera människor samtidigt, men det är ju en högst personlig åsikt jag inte har några direkta belägg för. Men prata med honom!

Jag har pratat med honom om det där.
Han säger att han inte vet vad han vill men att han vill vara med mig och lära känna mig mer, men han är osäker på vilket sätt. Som vän eller något mer. Han tvekar pga av att han inte vet om han har kommit över sitt x och att han saknar henne. Jag har sagt att det är ok att sakna en människa som man har tyckt om, så länge han vet att det är mig och ingen annan han vill ha.

jag känner som sagt precis som du säger att jag måste få veta innan jag kan acceptera läget. I vissa stunder har jag tom önskat att han sa stopp beroende på att han inte hade några känslor för mig. det hade varit lättare att bara börja komma över honom då...

Sen är jag en sådan som tror att man kan ha känslor för flera människor samtidigt, men det är ju en högst personlig åsikt jag inte har några direkta belägg för.

Det tror jag också :crazy: Frågan är bara vem som "vinner" i slutändan. Man måste ju välja någon gång...

jag känner som sagt precis som du säger att jag måste få veta innan jag kan acceptera läget. I vissa stunder har jag tom önskat att han sa stopp beroende på att han inte hade några känslor för mig. det hade varit lättare att bara börja komma över honom då...


Försök att stå ut tills han träffat sitt ex, då borde han veta mer vad han vill och inte vill. Han vet ju nu vad du vill. Känslor är ta mig tusan inte det lättaste här i världen Jag befinner mig i samma sists som du och det känns som om jag kommer gå sönder när som helst :crazy:

Ja det är sanneligen inte roligt att gå runt så här!

man kan inte äta, inte sova, inte tänka på annat är "the man"

Jag försöker plugga till en tenta men det känns som mitt iq ligger på -13:D...

att dessa karlar ska få styra våra känslor på detta sätt?

Okej, svårt att veta isf vad man ska göra. Är bara att försöka fortsätta umgås med honom och se tiden an. Men det är inte roligt under tiden man väntar. Men vänta som Tissa säger tills han träffat sitt ex igen och se vad som händer sedan.

Har suttit i samma sits men omvänt, jag var exet. Det var inte någon roligt situation det heller.

Karlarna hoppar in i huvudet på oss och styr sedan vad vi kan tänka på. Orättvist!

Ahhh....intressant. Får man fråga hur det slutade? Blev det x.et`?

Karlarna hoppar in i huvudet på oss och styr sedan vad vi kan tänka på. Orättvist!

Jaa! Ta mig tusan!! Att man aldrig lär sig...:confused:

Ja det är sanneligen inte roligt att gå runt så här!

man kan inte äta, inte sova, inte tänka på annat är "the man"

Jag försöker plugga till en tenta men det känns som mitt iq ligger på -13:D...

att dessa karlar ska få styra våra känslor på detta sätt?

Trevligt! Inte bara jag som är i den sitsen. Visst är det underbart :grin:

Jag försöker plugga till ett matteprov på måndag, har ett helt kapitel kvar och jag förstår ingenting :grin:

Dessa karlar....

Jag har varit med om nästan exakt samma sak och det slutade tyvärr med att killen flyttade hem och blev ihop med sitt ex igen (höll i 10 månader sen gjorde hon slut för andra gången). Jag bröt kontakten när han flyttade och det var enda sättet för mig att glömma och gå vidare. Numera har vi kontakt via MSN och SMS men han bor på en ny studieort så vi har inte setts sen vintern 2006. Jag har en ny pojkvän som jag älskar väldigt mycket och har inget intresse av att hålla något annat än bara vänskap vid liv mellan mig och denne kille men det känns ändå skönt att kunna prata igen och inte behöva bete mig som om han aldrig har existerat.

Nu säger jag inte att det kommer gå så för dig men oddsen brukar inte vara så bra när man involverar sig med en kille on rebound så att säga. Jag tycker du ska ge honom tid och om han skulle bestämma sig för att han vill ha sitt ex tillbaka så ska du bryta helt. Att hålla på att träffas ändå och få en massa tvetydiga budskap gör allting bara sju resor värre. Tro mig, been there, done that.

Usch, önskar verkligen att du slapp sitta i denna sits! Vet själv hur jävligt det är!

Jo, det blev exet. Men "den nya" kom över honom rätt snabbt och är idag förlovad (det här var i somras), så det slutade bra även för henne. Men han kille träffade henne efter att vi gjort slut och han har i efterhand sagt att det snarare var för att ha någon det blev något mellan dem. Du sitter ju inte i samma sits iom att ni kände varann under förhållandet.

Men jag lovar, det hjälper inte att bli ihop med dem, man tänker på dem 24/7 ändå :grin:

Blä, fyfan vad jag känner igen mig i det du skriver :crazy: :( Har gått och kärat ner mig i en jobbarkompis som har flickvän som han dessutom inte vet vad han vill med. Dom har varit ihop i 3-4 år, så tro fan att det måste svårt att bryta och satsa på någon annan. Vi har hamnat på samma efterfester, sovit ihop men aldrig gjort något. Känner igen det där med att bara ligga nästipp mot nästipp och bara känna hur det kittlar i magen! :love:

Det enda jag nog kan tipsa oss båda om är att låt det ta den tid det tar, inte pressa allt för mycket men ändå visa att man har känslor för karln. Det är förjävligt, det är nog det enda rätta.

Jag tycker du ska ge honom tid och om han skulle bestämma sig för att han vill ha sitt ex tillbaka så ska du bryta helt. Att hålla på att träffas ändå och få en massa tvetydiga budskap gör allting bara sju resor värre. Tro mig, been there, done that.


Jag har tänkt på det där. det är ju som sagt lättast för mig att bryta helt om det skulle bli så. Tyvärr är det rent omöjligt då i går i samma klass. Hmmm....det ser ut som jag kommer att få en jävulsk tid framöver....:cry:

Jag och killen läste samma kurs på universitetet och ja, det var ett rent helvete. När han flyttade blev allt mycket lättare. Hur länge ska ni läsa ihop?

Hmm....minst 2år till. Men kanske 4år till beroende på om båda tar en master:crazy:

Hmm, ja det var ju inte så kul. Men det är väl inte bara ni i klassen? Så det borde ju gå att undvika honom hyfsat iallafall. Vi var ganska få i gruppen och dessutom valde han och jag exakt samma delkurser (ännu mindre grupper) och hade samma handledare på C-uppsatsen (vi var bara tre som hade den handledaren och vi var ju tvungna att ha en massa möten och så). Dessutom fick han opponera på min uppsats, vilket han nog tyckte vara jobbigare än vad jag gjorde, medan jag hade turen att bli utsedd att opponera på en annans uppsats. Det är inte lätt när man måste vara så mycket med varann i skolan om det är en massa trassliga känslor med i bilden. Det enda man kan göra är ju att försöka umgås med andra och inte prata så mycket. Jag och killen var helt värdelösa på det och fortsatte umgås massor både i och utanför skolan trots att han hade bestämt sig för att flytta hem. Det är inget jag rekommenderar.

Jo undvika.... men hur konstigt blir inte det när hans kompisar är mina kompisar. Vi är bara 22 i klassen och alla umgås med alla. Det kommer nog inte fungera, men som sagt än vet jag ingen om jag måste undvika eller inte. Åh sen får jag se det som om jag "hela" sommaren på mig att komma över honom om det skulle behövas.

ursh! att jag har försatt mig i det här:grin:....

Man rår ju inte för hur man känner men ett sommarlov kan nog vara en hjälp på traven att komma vidare om det nu skulle vara så att du måste göra det.

Vi får hoppas att ett sommarlov hjälper. Men tack för allt stöd allihopa. Utan er hade jag inte genomlidit denna hemska helg.

Jag kommer med uppdateringar när det börjar klarna upp lite!

Vi väntar med spänning! :D

Håll i er nu!

Det är nämligen dags för en uppdatering.

Det har gått ett bra tag sen jag startade tråden. Igår fick jag på ett dumt sätt veta att varken mina eller hans känslor har förändrats sedan dess. Vi har umgåtts på skolan i vanlig stil och pratat på msn. Han åkte hem över valborg för att "känna efter" och prata med x:et. Efter det så väntade jag mig en "rapport" men det verkade inte komma någon. Han trodde nog att jag skulle förstå hur det hela låg till ändå, men hur skulle jag kunna göra det?:grin: en vecka efter insåg jag att jag var tvungen att prata med honom. Det hade dessutom börjat kännas konstigt på skolan. Båda var nog lite rädda för varann. Denna disk. skedde på telefon. Jag sa som det var, att jag tvungen att veta hur läget var för att kunna umgås med honom normalt i skolan. Jag sa att jag ville veta var jag hade honom. Jag sa att när vi är nära kompisar och måste träffas varje dag gäller det att vara rakt på sak med varandra.

Han blev supernervös och slingrade sig iväg från frågan. Han erkände att han var skitdeg. Jag sa att jag helst ville träffa honom öga mot öga och prata, tycker att telefoner ljuger. Han höll med och vi bestämde att vi ska träffas i veckan.

Tyvärr var det klassfest igår. Jag bestämde mig för att jag inte skulle fyllesnacka, jag skulle lämna alla disk. tills vi träffade varandra nyktert. Men tyvärr så var vi som magneter. Vi råkade gå förbi varandra tätt, och det blev en lååång kram. Efter den kände jag hur hela kvällen skulle gå, och dum som jag var gjorde jag ingen för att stoppa det:crazy:. Efter ett tag råkade vi hamna brevid varandra på en säng-----> snart låg vi och höll om varandra under en filt. Läpparna var som magneter.....men tack o lov var det massa folk runt omkring som hindrade oss.

Jag kände spontant i den tidpunkten att det här skulle få oss båda att fatta att det inte var någon mening att försöka hålla igen känslorna som växer mellan oss. Vi var ensamma i rummet nu och myste som bara den. Jag trodde helt säkert att han måste ha lagt ner x:et.....men jag visste ju inte eftersom han inte sagt någonting. Därför ställer jag den ledande frågan: vart ska jag sova? Han svarar att det är bäst att jag sover hemma. Jag fattar vinken och frågar om han och xet ska ge förhållandet en ny chans. Han svarar: ja.
Men det var försent att stoppa. Jag ville inte stoppa och han gjorde det inte heller.
Om han hade kunnat sagt det tidigare skulle jag aldrig gått med på det vi höll på med. Jag börjar grina, han tröstar mig men iväg hem kommer jag inte den natten iaf. Han bad mig bokstavligt att stanna. Ni kan ju själva räkna ut vad som hände härnäst, och vi somnade omslingrade. Jag blir så arg på mig själv:devil:!

Morgonen därpå myser vi, och undrar båda två hur f***n det ska gå till att motverka denna kärleksmagnet.


Hur i hela friden kommer det här att utveckla sig och sluta?? Båda vet att vi inte får men för oss har det förbjudna blivit en skum del av våran konstiga relation.

Hjälp mig att peppa mig! jag är ensammare än någonsin och mår sämre än vad jag gjort på mkt länge.

Fast varför ska han ge sitt ex en ny chans när han känner som han gör för dig?:crazy:

Jaa, den som visste svaret på den frågan får ett nobelpris av mig just nu!

Han har uppenbarligen känslor för henne också, om man kan ha känlor för två samtidigt. Vilket jag tror man kan.

Fast då borde han iaf försöka få distans till båda er, och sedan se vem han sen har kvar sina känslor för. För på detta sättet sårar han allihopa.

Jo jag vet! Han sårar ju som sagt henne också. och jag hoppas verkligen att han berättar för henne att han har haft en "crush" efter att de gjorde slut. Det skulle jag vilja veta om jag var hon.

Åh du har fått mig att börja gråta!
Är själv i ett känslomässigt instabilt stadie, har sedan The Man gick härifrån för några timmar sedan, bara suttit på soffan i någon form av melankoliskt nolläge.

Jag har sedan 7 månader pojkvän men på den senaste tiden har vi glidit ifrån varandra. Vi har gjort slut och blivit tillsammans igen, mest pga rädslan för att vara ensam.
Igår gick han ut ensam och jag får då plötsligt ett sms från en person jag inte träffat på några månader, men sedan dess snurrat runt i mina tankar. Jag går ut och träffar honom på krogen, det blir efterfest hos mig och när alla utom han har gått så händer det. Exakt den där känslan du beskriver, att bara ligga så nära det bara går, andas in den andres luft och doft, värmen och ... blaaah! han har dessutom en liknande relation till sin flickvän/sitt ex som jag har till min pv, han vet inte vad han vill med henne och jag vet inte var de står i sin relation i dagsläget. Ändå blev det som det blev mellan oss inatt, han stannade ända in på eftermiddagen och vi kysstes ända ut i trappuppgången när han skulle gå...
Nu sitter jag och försöker reda ut mitt liv, och tanken slog mig att jag kanske har varit otrogen? Vet inte vart pojkvännen och jag står.
Och det värsta av allt - om en vecka flyttar jag 30 mil bort från både pv och den andre. Herregud, vilken mess. :crazy:

Fick man en enda önskan så skulle min vara att alla människor skulle få uppleva den stora kärleken och därigenom bli lyckliga!
Du beskriver så underbart precis den där känslan av att ligga bredvid en människa man känner så starkt för, men som man inte är säker på, med en enda tanke i huvudet och det är att man vill hålla fast vid det ögonblicket så länge det bara går.

Nu har jag malt på här utan att komma med ett enda råd till dig.
Men jag tycker att du inte får glömma att du faktiskt också har en känslomässig del i det här och även rätt att ställa krav på honom. Han är farligt nära att leka med dina känslor, och kan inte förvänta sig att du ska stå som ett fån och vänta på hans "ja" eller "nej".

Visst, dragningskraften delar ni båda och kämpar lika mycket emot. (Och åh vad jag vill att ni bara ska få ge efter för den, det är ju så livet borde vara.)
Men han står som en åsna mellan två hötappar här, hötappar med känslor dessutom. Och skulle det vara så att han vill välja sitt ex framför dig, då är det mest rättvisa mot dig att göra det valet nu för att du så fort som möjligt kan börja bearbeta känslorna och stänga av kärleks-biten. Ju djupare involverade ni blir i varandra desto svårare kommer det vara för dig att ta dig ut ur känsloträsket.
Så ställ krav på honom, att han måste bestämma sig och välja, och låt honom inte slingra sig undan.
Han måste ta ansvar för sig själv och sitt handlande. Han kan inte säga "nej" men agera "ja". Det är fel både mot dig och honom själv.

Åh! Fint skrivet! Nu grinar jag med.....

Nu har jag också ett lätt darr på läppen.
Måste säga att jag tycker Qyenn97 har slagit huvudet på spiken med att han borde skaffa distans till er båda:bow:

Önskar dig all lycka med vad som än kommer ske.

TS: Sophia_ är the master of the universe (el. motsvarande). Aja, skämt åsido: Lyssna på henne.

hmm ja vet inte ja! tror inte han är n¨got att ha tyvärr just nu är han juh ett otroget svin! :grin: (ursäkta uttrycket men) känn de verkligen bra att han henne när han är hemma så som han har dig när han är där?

TS: Sophia_ är the master of the universe (el. motsvarande). Aja, skämt åsido: Lyssna på henne.

Det där kan jag skriva under på...! :p

han äter kakan ohc har den kvar. även om det säkert är jobbigt för honom har han det rätt bra nu. tjejen bor långt bort, du fyller tomrummet.

du kommer bränna dig. ju fortare du går dessto bättre.
missta inte attraktion för kärlek.

/hon som borde följa sina egna råd

/hon som borde följa sina egna råd


Ja! Tänk om man kunde göra det!! :o

Ja! Tänk om man kunde göra det!! :o

jo men eller hur! tänk va osårad man skulle vara sp!

Måste bara säga en sak.. jag är så TRÖTT på alla dessa j*kla killar som går tillbaka till sina ex. Jag säger som allt annat, det finns en anledning till varför det blev slut och om man inte minns den anledningen så lär man ju snart få svar på den. Visst kan man sakna men man ska inte gå tillbaka. Hade en pojkvän för lääängesen (har varit singel snart 2 år) och han kunde inte bestämma sig. De första gångerna han dumpade mig så fick han komma tillbaka när han hade gått "laget runt" på brudar, jag var ju så kär, men sista gången han dumpade mig (efter att han sagt att han ville förlova sig med mig när tiden var inne osv.) då hade vi varit på och av i 1 års tid, 2 veckor efter det dumpade han mig.

Jag bestämde mig för att inte vara en madrass eller andra fiolen "den som duger när han har fått rasta av snasen lite". Han ringde och grinade upprepade gånger, i början försökte jag förklara varför jag inte ville ha tillbaka honom, sen började jag be honom dra något gammalt över sig, sen slutade jag svara. Jag hade känslor för honom under hela den tiden men jag lyssnade på mitt eget råd, som sagt, det finns alltid en anledning till allt :grin:

Sen om detta hjälper dig eller någon annan vettefasiken, men låt honom inte leka med dina känslor och ta fram dig när det duger och stoppa undan dig som en jäkla extra-madrass när hans ex eller "flickvän" kommer fram.

Ja, varför blir man så jäkla mesig när man är kär?

Jag vet att man ska stå upp för sig själv och vara stark och jag har aldrig låtit någon sätta sig på mig. Jag accepterar inte att folk utnyttjar mig eller får mig att må dåligt.

...Utom när det gäller killar och kärlek då... :crazy: Då står man tydligen ut med vad som helst och låter sig behandlas som skit. Varför?!

Det finns ju olika anledningar till varför ett förhållande tar slut. Det funkar faktiskt ibland att göra slut och vara ifrån varandra och sen hitta tillbaka till varandra igen. Jag har varit i båda situationerna. Med mitt ex var det fram och tillbaka hela tiden trots att vi kanske borde ha hållit oss ifrån varandra redan första gången det tog slut.
Med min nuvarande hittade vi tillbaka till varandra och vi har det jättebra tillsammans idag. Så det är inte alltid allting är svart på vitt, mn måste lita på sina känslor och på att det man gör är rätt.

Ja, varför blir man så jäkla mesig när man är kär?

Jag vet att man ska stå upp för sig själv och vara stark och jag har aldrig låtit någon sätta sig på mig. Jag accepterar inte att folk utnyttjar mig eller får mig att må dåligt.

...Utom när det gäller killar och kärlek då... :crazy: Då står man tydligen ut med vad som helst och låter sig behandlas som skit. Varför?!

du får nobelpriset om du löser det problemet ;)
/hon som tror att det är en superidé att vara lite "mistress".

Ja men eller hur man tycker man är så himla stöddig och klarar va osm helst åså blir man riktigt jävla kär och poff är man där igen!

KL

Tack så mycket för att ni bankar i mig lite vett! Det är precis som den där "extra madrassen" jag känner mig. Att han har varit förvirrade och står mellan oss båda har jag kunnat acceptera tills han bestämde sig för henne. Men när han gjorde det beslutet och ändå strular med mig är han som sagt OTROGEN. Att han kan gå tillbaka till henne nu och tro att det ska fungera är för mig en gåta. Och en lika stor gåta är hur han kan tro att han ska ta sig ur helskinnad. För sån skit som han har hållt på med kommer att komma fram i förhållandet så småningom. Jag tror han söker gammal glädje och trygghet när han går tillbaka till henne. Men nu är det tyvärr försent för att gå till mig. har han valt henne är det kört hos mig.

Det känns som huvudet på spiken när ni skrivet detta om att man borde kunna föjla sina egna råd. Jag känner verkligen att jag borde sagt stopp så mycket tidigare, med det har inte gått. Men från och med nu måste jag vara konsekvent!

När jag klev upp ur hans famn i söndags (OJojoj vad det tog emot att göra det och säga det) sa jag att från och med att jag lämnar det här rummet är vi BARA kompisar. Jag sa det men vet inte om jag menade det. Men ett steg på vägen är att jag kan säga det till honom.

hmm ja vet inte ja! tror inte han är n¨got att ha tyvärr just nu är han juh ett otroget svin! :grin: (ursäkta uttrycket men) känn de verkligen bra att han henne när han är hemma så som han har dig när han är där?

Grejen är ju att allt detta har skett medan han har varit här, så han har bara haft mig sen i julas då han var hem. Under valborg pratade han tydligen med henne, och de bestämde sig. efter det umgicks ju vi inte förrän i helgen, men då var han ju också otrogen. Men jag hade inte klarat av tanken att han hade mig och henne samtidigt fast på olika orter.

nej ett steg på vägen är att sluta träffa honom, radera numret eller avbryta kontakten. Att säga nåt el ställa krav är bara en ursäkt för sig själv att känna sig duktig.

ang varför man gör detta. jag har insett efter tre dagar utan sms att det jag saknar mest är bekräftelsen, dagdrömmeriet om "oss" och känslan av att vara liiite förälskad iaf. vilken sucker man är

nej ett steg på vägen är att sluta träffa honom, radera numret eller avbryta kontakten. Att säga nåt el ställa krav är bara en ursäkt för sig själv att känna sig duktig.

ang varför man gör detta. jag har insett efter tre dagar utan sms att det jag saknar mest är bekräftelsen, dagdrömmeriet om "oss" och känslan av att vara liiite förälskad iaf. vilken sucker man är

Bryta kontakten är svårt. Sluta träffa han är tyvärr inget alternattiv. Om du läser längre upp i tråden så går vi i samma klass och han är en av mina få kompisar. Det gör det hela skitsvårt:cry:

Hjärnan säger at en sådan kille ska man låta bli. Vad hjärtat säger är säkerligen en annan sak.

En sak som är (näst intill) säker är dock att ett förhållande som börjar så kan aldrig utvecklas till något "riktigt" förhållande. Men det finns ju alltid undantag.. Se på mig.

När jag träffade min nuvarande sambo hade jag inte ehh.. "riktigt gjort slut" men min förre kille. :crazy: Han bodde dock på annan ort så jag betedde mig precis så svinigt som jag ville. Ingen skulle ju ändå få reda på det tyckte jag, omogen och oseriös som jag var. Ända tills min fd så kallade väninnan försökte snärja nuvarande sambon. Då fick jag minsann eld i baken och dumpade kille 1 och passade givetvis på att utesluta väninnan ur våra liv snabbt och hastigt. Hon fick sig en rejäl näsbränna, särdeles med tanke på att det inte var första gången hon försökte sig på samma sak men inte lyckats. Sambo fick givetvis veta allt om mig och nu lever vi lyckliga i alla våra dagar. Man "saknar väl inte kon förrän båset är tomt" antar jag. Men genom att inse det har jag funnit min själsfrände :love:

det är svårt. men nåt måste du göra för annars är du fast i något där du bara skadar dig själv.

ju fortare ur dessto fortare mår du bra.

Nu kommer en jätteuppdatering!:angel: För er som har följt tråden har massor hänt sen sist. Sista inlägget från mig var 19maj. Då strulade vi till det med varandra igen och jag bestämde mig en gång för alla att det var slut med dumheterna då. Jag sa till honom att från och med nu är vi BARA kompisar. Detta får inte hända igen. Jag sa att han hade valt henne nu och skulle aldrig kunna få mig. Jag bad honom behandla mig som om han gjorde innan det tände till mellan oss, dvs bara som kompis.

Jag såg fram emot sommarlovet då jag skulle få åka hem och få tid att komma över honom på riktigt. Fram tills sommarlovet umgicks vi mer än nånsin förr men bara som kompisar. Både ensamma och med andra. Det fungerade jätte bra och inte en antydan fanns mellan oss. Innan vi skiljdes åt sa jag åt honom att höra av sig när han skulle upp och fiska i närheten av där jag bor, så att jag kunde hälsa på honom.

Det blev sommarlov och nu efter ca en månads lov hörde han av sig via sms och berättade att han skulle upp och fiska. Han sa att det fanns en ledig tältplats och massa öl, men på ett vänskapligt sätt.

Jag åkte dit och allt kändes skitbra, det var han och en av hans killkompisar. Sen skulle jag prova att flugfiska och han skulle visa mig. Det blev som i en dålig romantisk komedi:grin:, han stod bakom mig, tätt tätt och visade. Med kinden mot min. Efter ett tag gick vi och satte oss vid brasan. Vi satt hela tiden tätt mot varandra men pratade på som om närheten inte fanns. Plötsligt fanns alla känslor där igen. Men det var fyllda av frid och beslutsamhet vi satt där. Vi visste att vi inte fick och det fanns en osynlig stoppunkt som gjorde att det kändes som vi inte skulle gå längre.

Vi fiskade igen. Jag klarade mig själv den här gången, men efter ett tag kom han och ställde sig bakom mig och hjälpte mig ändå. Han kysste mig på kinden. Jag besvarade inte!:cool: Han kysste mig i nacken. Jag låtsades som ingenting. Men dragningskraften tog överhanden. Tillslut stod vi där mitt i forsen på en sten och kysste varandra igen!! Underbart men ack så fel!:devil:

När det var dags att sova tackade jag gud för att hans kompis skulle sova i samma tält. Men det tog ca två sekunder så låg vi omslingrade. När kompisen somnat fanns det inga som helst spärrar kvar mellan oss. Återigen gör vi det, med konstant ögonkontakt och leenden. Återigen är han otrogen mot sin tjej. Än än gång somnar jag i hans famn. Det finns inget ställe på denna jord som jag känner mig så hemma på som där.

Fan. Fan. Fan

Så bra gick det att komma över honom. Vi kan uppenbarligen inte hålla oss ifrån varandra.

Vad i hela fridens namn gör jag nu?? Hur går jag vidare med det här?

Jag känner så väl igen mig i en del av det du skriver. :laugh: Framfröallt det där emd ragningskraft och att det ine går att hålla sig i från varandra.

Jag var jätte kär i en kille från 2001 till julen 2003, men han hade flickvän och allt då. Men vi umgicks på kompisstadiet. Han jobbade där jag brukade åka skidor. Han är min riktigt stora kärlek och en av dom underbaraste människor jag träffat :love:
Sen när jag började gymnasiet 2003 så svalnade allt och jag hade själv pojkvän.
När jag vart tillräckligt gammal för att gå ut på krogen så stötte vi på varandra varje helg och det slutade alltid i sänghalmen.:D Detta måste ha varit 2005 lr. nått. Spelar ingen roll att jag/vi har pojkvän/flickvän alltid samma sak, vi kunde inte hålla oss i från varandra. Sen när det vart sommaren 2006 så insåg jag att jag var kär i honom IGEN, detta höll i sig till sommaren 2007.

Iaf så har jag inte träffat honom sen sommaren 2007 då jag flyttade och slutade gå ut på krogen. Men så träffade jag han i lördags, jag kände bara hur magen pirrade till när jag såg han. Vi pratade hela kvällen, om allt vi gjort tillsammans mm. Min kompis sa det " Ni skulle bli ett perfekt par och du måste få han att förstå det!".

Han vek inte från min sida under hela kvällen, vi stod där och höll om varandra, kollade ut över vattnet och jag drömde mig bort. :love:
Jag VET lr ska väl säga TROR att han inte vill någe mer än vänner och ha sex ibland :cry:

Bara en sån lite sak som i lördags när vi gick förbi en rosenbuske, och han bröt av en ros och sa "denna är till dig", det fick mig att bli varm i kroppen, den där lilla rosen betydde/betyder så mycket för mig, vilket han nog inte förstår.
Bara en sak till, när jag sa att det skulle vara kul att köra lr. åka cross, så sa han " Hade jag haft bromsar på crossen hade du lätt fått köra eller åka, men vågar inte ta den risken ifall det händer DIG något" :love:

Oj, va långt det vart och sorry för att jag snor din tråd! :p

Har ni pratat något efter det här?

Vart står han? (Fast å andra sidan, vill du bli ihop med honom när det visar sig att han kan vara otrogen, eller är det bara med dig?) Eller är du för kär för att tänka så?

Nej vi har inte pratat efter det här. Jag har ingen aning om var han står men jag förstod efter i helgen att han fortfarande har känslor för mig. Jag är så ledsen för jag har verkligen jobbat med att bara se honom som en kompis i sommar, men nu är allt förstört.

Jag försöker också använda det där med att han är otrogen för att övertyga mig själv om att han inte är något att ha, men det går ganska dåligt. Han har nämligen bara rultat runt i sänghalmen med tre personer i sitt liv. Den ena var han tillsammans med i tre år. Den andra är hans nuvarande/x eller vad hon nu är och de har varit tillsammans i två år. Och den tredje är jag.

Jag känner verkligen att vi måste prata, men vad i hela friden ska jag säga? i mitt huvud är det bara ett virrvarr. Jag känner mig som den svagaste och mesigaste i världen som vill ha honom nu ändå!

Jag tycker ändå du ska satsa på att prata med honom. Det känns som du behöver det, om inte annat så för att reda upp virrvarret i ditt huvud. Förstår att du känner att ditt arbete är åt helvete, men samtidigt kanske du är en bit på vägen? Du vet att du nått dit att se honom som kompis så länge du inte sätter dig i en situation där sådant som hände nu kan hända. Om du förstår hur jag menar?

Samtidigt, om han gör slut med henne och blir ihop med dig, även om han inte kommer ligga med någon okänd på stan kanske saker kan hända om han träffar sitt ex igen? Om han är intresserad av att vara ihop med dig, är du intresserad av att leva med den oron att veta att han inte kan stå emot om det är någon han tycker mycket om?

aj aj aj, inte ge efter ;)

såå lätt efter en tid men tyvärr, vad har egentligen förändrats?
jag tror att du måste prata med honom för det verkar helt klart vara svårt för dig att bryta så länge han är nära.

det kan finnas känslor mellan er, frågan är om de är starkare än de melln han och hans tjej?

Kanske kan det vara så att ni båda känner att ni inte fick ett bra avslut och ångrar det som hände osv?

Jag har ett ex, eller ja, mitt sista, han dumpade jag bara sådär tvärt, han var en riktig player och det visste jag om långt innan jag ens pratade med honom, men man föll ju för frestelsen, samtidigt så visste jag u vad som skulle hända. Iaf fick jag veta en del saker och jag dumpade honom fortare än man kan säga hej. Efter det fick jag veta att han raggat på en av mina kompisar samt min syster just efteråt. Jag hatade honom, men nuförtiden så känner jag att jag saknar honom och vill ha honom tillbaka. Anledning; För att jag inte fick avsluta det på ett bra sätt.

Nu låter jag säkert svamlig men jag har blivit så vek den senaste månaden och har nog aldrig vart så sentimental som jag är numer :cry:

Jo du har rätt i det du skriver, jag har ju faktiskt kommit en bit på vägen gällande att komma över honom. Dock en mycket liten bit.

Skulle det trots allt mot alla odds bli vi så har du rätt i att jag skulle gå runt med en ständig oro att han skulle gå tillbaka till henne, eller vara otrogen med henne.

Jag har bestämt mig för att ringa till honom, för mitt eget välmåendes skull. Just nu ligger jag mest och stirrar i taket.

Det värsta är jag vet att han återigen kommer att "lova" att NU är vi bara kompisar, som han gjort så många gånger förr. Av någon anledning tror jag inte längre på hans löften:grin:

Det värsta är jag vet att han återigen kommer att "lova" att NU är vi bara kompisar, som han gjort så många gånger förr. Av någon anledning tror jag inte längre på hans löften:grin:

Men sluta umgås med honom tills du orkar stå emot då. Svårare än så är det väl inte? Du är inte mer offer än du gör dig i den här situationen.

Hur svårt det än är så, Låt det vila lite. Jag tror att han behöver få känna efter vad han vill och inte vill. Jag vet att det är supersvårt men försök att inte pressa honom nu. Självklart ska du inte vara hans andrahandsval men just nu verkar det som om han har två stycken förstahandsval..

Nu har jag också hittat tillbaka till tråden.

Uppdaterar från min sida först: Jag gjorde slut med min pv då när jag flyttade. Vi sågs inte på en månad, han hörde av sig hela tiden och ville göra allt för att det skulle bli bra igen. Jag var stenhård - det är slut!
I början kändes det bra och jag var förvånad över hur lite jag saknade honom.

Sen träffade jag en annan kille några gånger, kändes jättebra i början men efter ett tag började jag jämföra med mitt ex och insåg shit - vad mycket jag tog för givet med honom som jag kanske inte hittar hos någon annan?
Saker som att jag känner mig helt och hållet trygg med honom, jag kan vara precis den jag är och han står alltid vid min sida.

Så när han ungefär samtidigt som de tankarna dök upp, hörde av sig igen så kunde jag inte stå emot. Samma helg kom han ned till mig och det var vi igen - just där och då.

Och vad händer?! Jo dagen efter att han åkt (ödets ironi går på högvarv) hör killen jag i mitt första inlägg kallade The Man av sig och frågar om inte vi kan ses. Han vill komma ned till mig 30 mils resa. Vi pratar intensivt på telefon ett par dagar, han säger saker som att han verkligen hoppas att jag inte ser det som bara sex med honom, att jag är för fin för killar som behandlar mig illa. Och jag berättar till och med om mitt ex och vår relation och han förstår precis men säger återigen att jag förtjänar någon som ger mig allt osv.

Så situationen idag - exet med nytänt hopp om att det ska bli vi, den andra killen tror att vi ska träffas i helgen och är verkligen seriös om vår relation och jag i mitten - saknar mitt ex samtidigt som vettet säger åt mig att gå vidare, kanske med den här andra killen?


Men fy fan vad svårt det är. När börjar människor födas med facit? Där alla svaren på såna här svåra frågor och dilemman finns. Den lösningen skulle jag nog också få Nobelpriset för!

Tjejen - vad vill du? VILL du ha den här killen? Vill du att det ska va ni? Eller är det spänningen och attraktionen som gör att ni dras till varandra - inte kärlek? Är det mannen du vill leva med? Är det riktiga känslor eller bara attraktion?
Börja där. (Där befinner jag mig också så jag säger inte att det är lätt...:crazy: )
Sen måste du vara extremt tydlig mot honom. Vill du inte fortsätta den här relationen - säg då ifrån tydligt. "Jag vill absolut inte fortsätta den här relationen, vi kommer aldrig mer ha sex och jag tillåter inte att du försöker få oss dit." Det är hans ansvar också och han har ingen rätt att smyga på med närhet och kyssar på halsen om du inte vill.
Sen att man ändå faller för det, det är en annan sak.

nu läst igenom tråden, och jag tar tacksamt emot en uppdatering! ;)

hur har det gått?

Okej! en uppdatering!

Sista inlägget skrev jag att jag skulle ringa till honom och jag gjorde det. Jag hävde ur mig allt som jag kände och han var superledsen (uppriktigt) för vad han hade gjort. han sa att det aldrig skulle hända igen, och då svarade jag att jag inte trodde på honom. han ville att jag skulle tro honom. Jag frågade rätt ut om han mådde dårligt för att han hade varit otrogen och om han ångrade sig. Det gjorde han, men han sa att han inte skulle berätta något för henne. Jag frågade hur det skulle kännas för honom om hans tjej gjorde samma sak. Då sa han: så länge jag inte vet det mår jag inte dåligt av det....

då sprack något i mig. sakta insåg jag att hur mycket jag än tycker om honom så har vi ingen framtid eftersom vi uppenbarligen har så olika åsikter. MEN vi kommer att behöva jobba för det här. vi är som magneter och vi kommer att fortsätta umgås. Nu är det en vecka kvar tills jag kommer att träffa honom varje dag. Då kommer en till uppdatering att komma.

en väldigt bra grej är att jag kanske har ett annat napp på gång.... skulle jag ha en date så VET jag tillskillnad från andra svin att jag skulle kunna säga nej till honom. Det är superbra!