Jag har läst ett par böcker på sistone som varit mycket bra - och som jag inte hade hört talas om innan jag läste dem.

* Varulvsvalsen av Sigge Eklund. Varulven är ett missbruk och dansar gör de som är missbrukarens medberoende.

Den ruskigt täta texten bygger på författarens egen dagbok under en period då en anhörig missbrukade. I boken är det hans sambos syster som återfallit i missbruk och omgivningen tror att de försöker hjälpa, när de i själva verket bara dansar med.

Jag trodde jag visste vad medberoende är innan jag läste den:crazy:. Det gjorde jag inte, förstår jag i dag.

* En gyllne bur av Carmen Bin Ladin. Ja, ni hör:grin:. Om ni dessutom såg omslaget skulle ni troligen tänka som jag gjorde: här har vi en botoxmarinerad donna som vill slå mynt av nåt avlägset släktskap med världens mest hatade terrorist.

Men vad jag sket mig i näven! Den var totalt fängslande. Den handlar bara till liten del om författarens svåger Usama, i stället skildrar hon sina år som hustru i Saudi-Arabien, landet med ett av världens hårdaste kvinnoförtryck.

Normalt är jag inget av fan av självupplevda berättelser i bokform av kvinnoförtryck i Mellan-Östern - men den här var oerhört bra. Carmen Bin Laden är intelligent nog att beskriva ett system snarare än enskilda demoniserade personer.

Och visst, hennes efternamn underlättade säkert att få boken utgiven - men inte mig emot, hennes berättelse känns nödvändig.

-----

Fler som har lite mer udda tips? Som pocketmissbrukare känner jag ibland att jag liksom redan "kan" allt nytt som kommer, inget överraskar. Men de här två (pocketarna) gjorde det.

En gyllene bur lät så spännande att jag genast la till den i min adlibrisbeställning som jag håller på och knåpar på. Tack för tipset!

Jag fick den av min syster och tänkte Men, vad ska jag med den till, känner du mig inte bättre än så?

Men så fel jag hade. Du kommer också att uppskatta den, det vet jag.

Catarina Lilliehöök - Mei Wenti. Svenska Katarina flyttar till Kina, ch köper ett hus i en hutong bla. Tillräckligt intressant för mig, men jag är Kinanörd. Verklighetsbaserad.

Chimamanda Ngozi Adichie - Half of a Yellow Sun. Fantastiska, vackra bok! En ung kvinnlig nigerian beskriver inbördeskriget i Nigeria (Biafra) på ett kraftfullt och varmt sätt.

Tack! Du är en sjö av udda boktips, det vet jag.

Ja, tack för påminnelsen! Till Isola av Madeleine Hesserus. En bok om en kvinnlig läkare (om jag inte minns fel) som stressas av storstadslivets krav och tempo. Hon lyssnar till sig själv lite mer än vad vi flesta gör, och en dag går hon hemifrån, till omgivningens förskräckelse. Bästa boken jag läst i år. (Ngozi Adichie läste jag innan jul. :-)) Tyvärr kände jag igen mig väldigt mycket i boken.

Ingen mer som har trevliga boktips? Beställningen är inte iväg ännu.

Varulvsdansen har jag precis läst. Även "det är februari 1988 och det har just börjat snöa" (underbar titel!) som beskriver en miserabel far-son relation.
Jag läste den samtidigt som jag tvingade mig själv att läsa hans fars bok "Vår ekonomi" som en ohyggligt trälig kursbok, så jag roade mig med att tänka elaka tankar om Klas Eklund och att boken nog var självbiografisk...

'Aldrig fucka upp' av Jens Lapidus ligger på mitt bord och väntar på att bli läst,
efter att jag har läst ut 'Gud vill att du ska dö' av Mitra Lager. :idea:

För övrigt borde Mandalaki förbjudas starta boktipstrådar varje gång jag just har fått hem en laddning nya böcker.
Jag får förbaske mig alltid göra en ny beställning efter sån! :devil:

Jag sitter och bläddrar runt på adlibris och blir helt förskräckt när jag ska beställa pocketdeckare och inser att jag läst alla. Utom några få författare som jag valt bort. När läste jag alla dessa böcker?

Jag för min del undrar vem som köpt alla böcker som står travade på varandra i min bokhylla...:confused:

(vilket får mig att påminnas om att här föreligger är ett akut behov av inköp av kompletterande bokhylla...)

Det är möjligt att det är samma person som hela tiden beställer böcker åt mig också? Har mängder som jag aldrig hinner läsa.

Sist utläst är Pelle Sandstraks Mr Tourette och jag. Mycket bra! Han skriver så himla bra. Jag vred mig av skratt vid ett antal tillfällen, bara för att han beskriver saker och ting på ett så skönt sätt. Rekommenderas absolut!

Jag läser En halv gul sol just nu.

Oj, vad bra den verkar hittills. Men jag fasar för vad som komma skall.

Jag fick låna Drömfakulteten av Sara Stridsberg av en god vän nu när jag är konvalescent - den kan också rekommenderas. Likaså deckaren Midvinterblod av Mons Kallentoft. (Jag plöjer böcker just nu!)

Har du läst Mons Kallentoft? Den läste jag på en dag. (Men så sitter jag i trädgården och slöar hela tiden också, har ju inget jobb att sköta. Just nu i varje fall)

Det är verkligen inte ett udda tips eftersom det är en storsäljare, men jag måste ändå tipsa om Lasermannen, det kan ju vara någon som missat den. Det känns som om alla läst den redan, jag var lite sen att upptäcka den...

När jag läst ut den tänkte jag läsa Vapen, vete och virus av Jarod Diamond. Om jag fattat rätt så är en i princip en sammanfattning av mänsklighetens histora. Det är ju också en storsäljare även om det inte är en roman. Alla i min närhet som läst den går runt och pratar helt fascinerat om olika sorters vete och gurkor :D.

Japp. Midvinterblod är väldigt bra. Undvik hans tidigare, jag blev besviken.

Tack för varningen. En halv gul sol tycker jag iaf du ska beställa. :laugh:

Jag fick låna Drömfakulteten av Sara Stridsberg av en god vän nu när jag är konvalescent - den kan också rekommenderas.

Jag läste den för ett par veckor sedan. Den har suttit i min bokhylla i säkert ett och ett halvt år och jag har inte kommit mig för att läsa den innan. Jag hade alltså ingen aning om vilken guldklimp jag hade instucken i bbokhyllan. Vilken fantastisk författare Stridsberg är!

Hennes språk, språkrytm, förmedlingsbarhet och berättariver är makalös. Stridsberg kommer att gå till historien som en av 2000-talets största författare.

Kan det vara den här tråden som gör att det inte går att komma in på Adlibris sida?

Jag beställer En halv gul sol.

KOm på en bok till, Min far hade en dröm av Barack Obama. Obamas beskrivning av sin släkt och barndom fram till att han gick på Harvard. En intressant historia som han skrev innan han blev politiker. Den är välskriven och naturligtvis högst aktuell nu eftersom han verkar bli demokraternas kandidat.

Kan det vara den här tråden som gör att det inte går att komma in på Adlibris sida?

Jag beställer En halv gul sol.

Den är vacker....Den får mig att leta runt desperat efter andra böcker i samma genre, men det är inte alltid det enklaste. Den är nästan lite för vacker, det blir svårt att förstå att hon menar samma Biafra som vi såg i tidningarna. Hennes verkar nästan vara ett mer stämningsfullt Biafra, hur sådant kan vara möjligt.

Egentligen är det inte så udda, han är ju väldigt stor, men få verkar ändå ha hört talas om honom här i Sverige, så för någon är det kanske en nyhet


Haruki Murakami han har ju en väldigt annorlunda berättarteknik, jag tyckte det var svårt att vänja mig vid, allt sitter så löst ihop. Man kan ju hitta de gemensamma nämnarna, men sen då :confused: liksom. Kul läsupplevelse just för att det är så annorlunda. The wind-up-bird chronicle är en skönlitterär. Sen har han skrivit en non-fiction jag vill läsa som ska vara väldigt intressant The Tokyo Gas Attack and the Japanese Psyche

Ja, tillsammans med Ranelid. ;)

Jag gillade upplägget enormt. Annorlunda, magboxande, obarmhärtigt.

(vilket får mig att påminnas om att här föreligger är ett akut behov av inköp av kompletterande bokhylla...)

Jag köpte nya bokhyllor igår :D - visserligen blev de rätt välfyllda med det jag redan har, men jag ser det ändå som nödvändigt att inviga dem med en adlibrisbeställning. Jag har knåpat ihop en, men har lovar mig själv att inte beställa förrän jag får mailet om att Våldtäkt och romantik (http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185453722) finns tillgänglig.

Finns tillgänglig på bokus! Har just lagt in den som beställning.

Även "det är februari 1988 och det har just börjat snöa" (underbar titel!) som beskriver en miserabel far-son relation. Jag läste den samtidigt som jag tvingade mig själv att läsa hans fars bok "Vår ekonomi" som en ohyggligt trälig kursbok, så jag roade mig med att tänka elaka tankar om Klas Eklund och att boken nog var självbiografisk...

Det låter som en spännande läskombination, måste jag säga :). Jag läste den (börjat-snöa, inte Vår ekonomi :p) för några år sedan och uppskattade den mycket, fram till slutet som jag upplevde som... för "nu-är-boken-och-därmed-historien-slut-mässig".

PS. Han specificerar inte att det är februari ;)

Nooo! Jag som har lovat adlibris allt det där om "i nöd och lust" osv :cry:

Nu kan jag inte bestämma mig för om det är en romantisk eller om det är en oromantisk gest du gör. :angel:
Eller om det är just mest bara praktiskt kanske. Själv tycker jag att det är synnerligen praktiskt att vara kund på båda ställena, så länge man inte slår ihop den totala kostnaden...:idea:;)

Jag håller med om att det måste vara det praktiska som ska vara vägledande här.

Nöd-och-lust-relationen bör man ha till böckerna (jag drar mig dock inte för att dumpa en bok om den är dålig, men andra sparar ju på allt de har) och inte till leverantören. Jag vänder mig till den som snabbt och effektivt kan ge mig det jag vill ha. Inga skrupler!

Som student har jag inlett någon form av bnöd-relation med Lycknis. Det är en del billigare än adlibris, men deras leveranser är en smula förvirrande... Men vad gör man inte för att spara några kronor!

Nu kan jag inte bestämma mig för om det är en romantisk eller om det är en oromantisk gest du gör. :angel:

Alltså, böcker är ju hängivenhet - det går långt bortom all bjäfsig romantik! (Men egentligen är det framför allt billigheten :o som tilltalar mig, sprid inte det vidare är du snäll ;))

Eller om det är just mest bara praktiskt kanske.

Önskelistefunktionen är ju :love::love::love:

Själv tycker jag att det är synnerligen praktiskt att vara kund på båda ställena, så länge man inte slår ihop den totala kostnaden...

Jag klarar av att leva i förnekelse även utan dylika manövrar :D

Jag håller med om att det måste vara det praktiska som ska vara vägledande här.

Jag vänder mig till den som snabbt och effektivt kan ge mig det jag vill ha. Inga skrupler!

Du låter så hård och kall när du säger sådär :cry:;)

Men jag erkänner, honungs inlägg fick mig att faktiskt börja fundera på om gräset är grönare på andra sidan och om det kunde vara värt att hoppa över skaklarna för fröken Kielos skull :o. Men bokus har inte fraktfritt, va? (Tappert försök :p)

Är du student? Då är det gratis frakt.

Sedan måste jag säga att jag tycker att Bokus - åtminstone när det gäller de böcker som jag beställer - är billigare än Adlibris. Även när frakten hos Bokus är inräknad.

Chimamanda Ngozi Adichie - Half of a Yellow Sun. Fantastiska, vackra bok! En ung kvinnlig nigerian beskriver inbördeskriget i Nigeria (Biafra) på ett kraftfullt och varmt sätt.

Åh den boken är så underbar! Så intressant och så bra skriven.

Jag är avundsjuk på alla som inte läst den än.

vet du om hon har skrivit något mer?

*kl*

Vill tipsa om Smuts - Katarina Wennstam (http://www.bokus.com/b/9100109339.html)

Riktigt bra tycker jag!

Sedan måste jag säga att jag tycker att Bokus - åtminstone när det gäller de böcker som jag beställer - är billigare än Adlibris. Även när frakten hos Bokus är inräknad.

:bow: Jag har fått det intrycket också, att det faktiskt är billigare att handla på bokus trots frakt. Den är för övrigt på 19 kronor.
Tillägg; sen får jag ju poäng på mitt medmera-kort också när jag handlar på bokus!

En bok till slank ner i min beställning:
Spilld mjölk och röda tulpaner av Gun Ninnisdotter.

Ja, Bokus brukar ligga på (minst) någon krona billigare per bok än Adlibris, tycker jag.

F.ö. skriver jag på min köplista så att pennan glöder just nu. Det är kul med boktips! :laugh:

Är du student?

Nej, bara snål :D (men jag brukar välja miljöfrakt på adlibris :))

Bokus - åtminstone när det gäller de böcker som jag beställer - är billigare än Adlibris.

Jag har fått det intrycket också, att det faktiskt är billigare att handla på bokus trots frakt.

Ja, Bokus brukar ligga på (minst) någon krona billigare per bok än Adlibris, tycker jag.


Nähä? :eek: Bokus har aldrig varit billigare än adlibris när jag jämfört - lever jag i ett parallellt universum till er eller?

Så, nu tycker jag ni ska sluta med boktips för nu har jag skickat min beställning. Tyst nu med er!

Det låter som en spännande läskombination, måste jag säga :). Jag läste den (börjat-snöa, inte Vår ekonomi :p) för några år sedan och uppskattade den mycket, fram till slutet som jag upplevde som... för "nu-är-boken-och-därmed-historien-slut-mässig".

PS. Han specificerar inte att det är februari ;)

HJÄLP du har visst rätt:o Jag böjer mitt huvud av skam.

Nähä? :eek: Bokus har aldrig varit billigare än adlibris när jag jämfört - lever jag i ett parallellt universum till er eller?

Det verkar så. ;) Jämför bara böckerna som har varit uppe i tråden.

Det verkar så. ;) Jämför bara böckerna som har varit uppe i tråden.

När jag jämför min kommande beställning så är bokus 16 kronor dyrare redan innan frakt, så det så! ;)

För att återknyta lite till trådens ämne också: jag kan tipsa om Danny Wattin (Stockholmssägner, Vi ses i öknen). Lättläst och egentligen rätt simpel satir, men rätt trevlig att läsa när man inte vill anstränga hjärnkontoret alltför mycket :)

HJÄLP du har visst rätt:o Jag böjer mitt huvud av skam.

Låt gå för den här gången då ;)

Vi ses i öknen läste jag förra veckan och jag är fortfarande helt snurrig.:crazy:

Positivt eller negativt? :D

Det ska jag berätta när jag landat.;)

Allvarligt, jag vet inte om jag tyckte om den eller inte. Både och. Tidvis är den jättebra, men ibland känns det som om han bara skriver på utan att formulera sig om du förstår hur jag menar. Historien likadant. Ojämn.

Ja, ojämnheten kan jag hålla med om! Bäst tycker jag nog om de delar där karikerar huvudpersonens förhållande och familj - framför allt scenen på restauranten :). Jag läste dock boken på ett rätt "lätt" sätt, så yr blev jag aldrig :D

Gah! Om folk bara kunde låta bli att ösa ur sig boktips samma dag jag skickat bokbeställning! :devil: :mad:

Nu fick jag på mailen en länk med orden: Läs för böfvelen!
Picasso valde också Kristinehamn av Marcus Grahn. (http://http://www.bokus.com/b/9789100116637.html?pt=search_result)

Och så läser jag en expressenskribents recension av boken i - Aftonbladet (!!!), så känns det som det vore nästan värt att slänga in en beställning till.
http://www.aftonbladet.se/kultur/article2430844.ab

*muttermutter*

Gah! Om folk bara kunde låta bli att ösa ur sig boktips samma dag jag skickat bokbeställning! :devil: :mad:


Det är bara för att du - som tvingade mig att beställa från bokus idag - ska inse överlägsenheten i fraktfritt! :devil:

Edit: "en värmländsk Kerouac" - jag slutade läsa där, nöjd med att inte behöva beställa något mer. Pilutta dig! ;)

:D Jamen ser du inte kullerbyttan! Först beställer man billigt på bokus, och sen kompletterar man smidigt och fraktfritt på AdLibris! ;)

Edit; Jag tyckte det räckte med orden Rock'n Roll och Bitterkuk för att jag skulle besluta mig för att ge den en chans! :)

Tss, läs #44 om de 16 kronorna - och så frakten på det! :p

Edit: Bitterkuk lät visserligen lovande men Kerouc...? Njae...

Jag för min del undrar vem som köpt alla böcker som står travade på varandra i min bokhylla...:confused:

(vilket får mig att påminnas om att här föreligger är ett akut behov av inköp av kompletterande bokhylla...)

Det där känner jag igen... Nu för tiden kan jag skylla på datorn, och gör så... :angel::D:angel:

Just nu läser jag stenhuggaren av Läckberg, före det var det Jens Lapidus Snabba Cash, Midvinterblod av Mons Kallentoft och Svart stig av Åsa larsson...

Tss, läs #44 om de 16 kronorna - och så frakten på det! :p


Jag fick nåt i ögonen så jag har lite svårt för att läsa just nu. :angel:

Sorry, glömde att man kan behöva solglasögon :cool: för att läsa mina briljanta (strålande) inlägg ;)

Jag läste den samtidigt som jag tvingade mig själv att läsa hans fars bok "Vår ekonomi" som en ohyggligt trälig kursbok, så jag roade mig med att tänka elaka tankar om Klas Eklund och att boken nog var självbiografisk...

Hehe, ungefär det samma sa en kollega som jag lånade ut Varulvsvalsen till, hon hade läst Sigges bok bara för att hon kände till hans far och tyckte han var tråkig:D

Har du läst Mons Kallentoft?

Gillade ni den? Jag är kluven. Blev aptrött på hans pretentiösa inre monologer.

Däremot tyckte jag att skildringen av huvudpersonen var väldigt levande. Det är sällan en manlig krimförfattare skildrar en kvinna så att jag köper det;) men det här var i särklass.

men jag måste ändå tipsa om Lasermannen, det kan ju vara någon som missat den.


Hehe, den tipsade jag om i Sverigedemokrattråden i går:D

Den är bara bäst! Tamas kommer med en reportagebok senare i år, han fortsätter montera ner det han kallar myten om de apatiska flyktingbarnen. Den ser jag fram emot för jag läste bara hans DN-reportage om samma sak lite flyktigt.

---

Tack för alla tips, härligt att få helt nya böcker att välja mellan:bow:

Jag gillade den eftersom jag har "förmånen" att kunna läsa flera timmar i sträck utan att "komma av mig" just nu. Ibland tror jag upplevelserna blir annorlunda när man verkligen plöjer boken (vilket man så sällan har möjlighet att göra).

Jag antar att du läst Flyga drake? Jag fick den alldeles nyss och tyckte om den.

Jo, det där med plöja kan du ha helt rätt i. Man får ett helt annat flöde.

Jadå, draken har jag läst. Tyckte miljön, Afghanistan, var spännande men att själva historien egentligen var lite banal.

Letade upp en liknande miljö, Libyen: Ingen i världen av Hisham Matar. Handlar om förtrycket under diktator Kadaffi skildrat genom en liten pojkes ögon. Den är inte lika bestselleraktig som Flyga drake - och jag tyckte nästan bättre om den.

Förresten, nu när du har tid: kolla upp Kartor för vilsna älskande av Nadeem Aslam om du inte redan läst den. Oerhört vackert skrivet om dramatik bland pakistanier i England - och också en berättelse som tjänar på flöde.

Tack för tipset!

Jag tyckte lite som du, att det blev lite "för bra" i Flyga drake, men första delen var ju underbar. Men som sagt - jag läser lite annorlunda nu när jag kan läsa ut böckerna på 1-2 dagar - berättelserna bara flödar rakt in på något sätt. Jag kan inte värja mig.

Om du är sugen på en "thriller" i daVincikodens anda MEN med bättre språk, bättre intrig (dvs det tar inte 300 sidor att ta sig ur Louvren och skurken är INTE en albinomunk) kan jag rekommendera Trollkarlens trast. Råkade få med mig den på bokrean i våras och den var riktigt bra!

Förresten, du har läst Mig äger ingen av Åsa Lindeborg va?

Tack! Den hade jag inte hört talas om heller. Bara kul tips i den här tråden ju:D

*kl*

Har någon läst Om skönhet av Zadie Smith? Ligger oläst här och jag funderar just över bokpackningen inför nästa Greklandsresa.

Förresten, du har läst Mig äger ingen av Åsa Lindeborg va?

Jadå. Och jag är väl möjligen något mindre entusiastisk än alla andra. Fast det är säkert mitt eget fel för jag var fientligt inställd från början. Jag ville inte läsa en idealiserad bild av en försupen far (nej, jag har ingen egen erfarenhet) - och lite grand grubblar jag väl fortfarande över just det...

Mmm, jag förstår den invändningen - Svinalängorna och Mig äger ingen hade nog tjänat på att ha några år emellan sig.

Jag tyckte faktiskt bättre om Svinalängorna än om Mig äger ingen. Svinalängorna var så... gastkramande. Tydligen har jag lättare med det än med kärleksfulla gripande porträtt:cool:

kärleksfulla gripande porträtt:cool:

Mig äger ingen är inget kärleksfullt och gripande porträtt, tycker jag. Mer småsorglig och inte extremt bra. Alls.

Men Svinalängorna - så vitt jag minns tog jag mig inte ens igenom den. Jag tyckte att den i högre grad kvalar in i den gamla goda genren "mamma låste in mig i en garderob och drog ut mina naglar" än vad Mig äger ingen gör.

Någon som har läst Kirsten Hammanns Mettes värld?

Jaha. Så har jag tack vare Buke blivit 300:- fattigare. Det blev efter tips här:

Kartor för vilsna älskande
Ingen i världen

På önskelistan sedan tidigare:
Allt går sönder
En halv gul sol
Laxfiske i Jemen
& Tage Danielssons tid.

Frågan är nu när jag ska hinna läsa dem... Men det löser sig förmodligen.

Jag tyckte att den i högre grad kvalar in i den gamla goda genren "mamma låste in mig i en garderob och drog ut mina naglar" än vad Mig äger ingen gör.


Alls icke! Helt annan genre. Garderobstraumat är alltid självupplevt och direkt berättat - alt möjligen skrivet som fallbeskrivning av psykologen som reparerade den stackars huvudpersonen.

Alakoski och Linderborg skriver ju helt litterärt, det tycker jag inte att garderobsberättarna gör.

Jarakamandan: förlåt, men hoppas du gillar dem i alla fall:o

300? Ha. Var glad att du kom undan så billigt.:angel:

Man kan kolla sin historik hos adlibris fast det har jag aldrig vågat:crazy:

Och Varulsvalsen som jag nämnde i startinlägget, den tog jag bland 4 för 100 på Ica när jag egentligen bara skulle handla mat.

Fast samtidigt, varje gång jag köper böcker tänker jag att det är otroligt vad mycket läsning man får för några ynka hundralappar:bow::love:

Bibliotek mina vänner, bibliotek!

Nej, böcker måste man äga:o

Jag tyckte att den i högre grad kvalar in i den gamla goda genren "mamma låste in mig i en garderob och drog ut mina naglar" än vad Mig äger ingen gör.



Vilken slump, hittar just ett uttryck för de böcker jag menar i DN:s boklördag:

Misery memoirs.

DN definierar det som "Självbiografier skrivna av människor som varit med om något exceptionellt vedervärdigt och blivit, om inte glada och friska, så i alla fall starka nog att få ner det på papper, ofta uppmuntrade av miljonkontrakt och hjälpta av spökskrivare".

Som exempel tar de en bok av en kambodjansk kvinna som de kallar "ett slags Guinness rekord i hemskheter":

"... hon blir våldtagen och slagen av varenda man hon träffar. Hallickarna tvångsmatar henne med levande fluglarver, inspirerade av tortyrmetoder från kinesiska skräckfilmer. När Somaly är femton jobbar hon som sjuksköterska och amputerar söndersprängda kroppsdelar, förlöser barn och ser mammor dö, för att framemot kvällen bli våldtagen av doktorerna på avdelningen".

Köpa, någon?:crazy:

Petruska och Mandalaki: När jag läste Mig äger ingen förlorade jag mig fullständigt. Den är ingen litterär fullträff, det håller jag verkligen med om. Men för mig var den.. drabbande? Jag vet inte, men jag blev helt låst, fångad, mitt-i-alltihopa-drabbad. Identifikationsfaktorn var skyhög. Och ändå, att skriva ett porträtt så fullt av kärlek, trots allt.

Vad jag försöker säga är att ni har fel. :D

Kul att kunna skrämma fram dig i alla fall:D

Litterärt tycker jag att den är utmärkt! Och den främsta styrkan för mig är hur hon lyckas skildra en tid och en klass genom en enda person, härdarmästare Leif Andersson. Det är jättebra.

Samtidigt har jag alltså problem med hur lilla Åsa faktiskt hade det. Och problem hur hon berättar det för oss, utan att på allvar ta avstånd även om hon ju faktiskt lämnar honom i boken. (Möjligen beror det på jag är alltför påverkad av tidsandan och tror att det bara finns två sorters föräldrar, de som läser Ditt kompetenta barn och de som ställer ungarna i skamvrån och kallar det timeout;))

Samtidigt har jag alltså problem med hur lilla Åsa faktiskt hade det. Och problem hur hon berättar det för oss, utan att på allvar ta avstånd även om hon ju faktiskt lämnar honom i boken. (Möjligen beror det på jag är alltför påverkad av tidsandan och tror att det bara finns två sorters föräldrar, de som läser Ditt kompetenta barn och de som ställer ungarna i skamvrån och kallar det timeout;))

Alltså. Att hon, författaren/huvudpersonen inte ser att pappan inte ger henne någonting, eller i alla fall inte mer än en bråkdel av vad papppor/föräldrar bör ge, det är det otäcka. Det gör iofs inte mamman heller, men nu råkar boken handla om pappan.

Hon får ingen kreativ styrka av honom, inga ord, inga verktyg.

Så jag har också problem med hur denna lilla Åsa hade det, och inte tycks ha redskap att se bristerna i.

För övrigt glömmer du det demokratiska och jordnära föräldraskap som varken läst Ditt kompetenta barn eller tagit del av skamvråns återkomst. Förhandlingsträning, ord, ord och ord samt tid, tålamod och grönsaker - det är vad som skapar de föräldraskap jag kan relatera till.

Jag håller med om att en tid och klass är väl skildrad. Men varför nöjer han sig?

Bibliotek mina vänner, bibliotek!

Men det blir så dyra förseningsavgifter. :crazy:

Men varför nöjer han sig?

Jag är faktiskt inte förvånad. Kan inte riktigt förklara varför, men det stämmer på något sätt.

Jag känner mig så oerhört bekant med den man som är Åsas far. Hans reaktioner, ambitioner parat med avsaknad av initiativ (samt de följder det ger), ambivalensen i sättet att se på sig själv i relation till en omvärld han någonstans ser ner på, känns starkt-rätt-i-magen. Sorry min språkbehandling, jag hittar inte orden.

Petruska: När jag läser dina rader når jag återigen insikten att det är nog tur för alla inblandade att jag inte har tänkt att skaffa några barn.

Mandalaki: Man kan alltid skaka fram mig med en bokdiskussion! :D

Jacko har redan tipsat om Sara Stridsbergs Drömfakulteten. Det tipset kan jag verkligen instämma i. Vilken upplevelse! Läste också nyligen Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors (efter tips av Petruskas mamma! :D ) och gillade den. Har du läst Peter Kihlgårds Kicki & Lasse? Den tipsar jag om. Peter Kihlgård har jag läst under flera år, tror att jag började med Strandmannen någon gång för 10 år sedan?

Är i en bokplöjarperiod just nu - älskar det!

Bibliotek mina vänner, bibliotek!

Oja. Jag lånar massor.

Bibliotek mina vänner, bibliotek!jag bygger mitt eget bibliotek...

bibblan har inte de böckerna jag vill läsa just då, just då jag vill ha dem är de utlånade... då är det enklare att ha sina egna...:D:D:D

Men det blir så dyra förseningsavgifter. :crazy:

Håller med jag vågar inte ens gå dit för jag misstänker att de kommer säga att jag ska betala XXX antal kronor innan jag får låna nästa bok för sist jag lämnade in de böcker jag hade lånat (det var länge sedan) så vågade jag inte lämna dem vid disken utan i avlämningslådan när det var stängt.

Men varför nöjer han sig?

Ah! Där öppnade du verkligen klassklyftan - med en enda mening. Jag reagerar jättestarkt. Inte med nån negativ känsla men jag får en stor aha-upplevelse, jag förstår vad som skiljer oss.

Min pappa var inte härdarmästare men jag känner igen enormt mycket i Andersson. Och "Varför nöjer han sig?" - alltså, kommer man därifrån finns frågan inte i universum. Det är som att fråga "men, varför blev han inte nobelpristagare i fysik i stället?"

Det handlar inte om att nöja sig, det handlar om att existera i den enda verklighet man känner till. Val har man inte, man funderar inte ens över det. Möjligen kan man se att ens egna eller andras ungar går vidare till universitetet och man känner en blandning av stolthet och jante, "hon ska inte tro att hon är nåt". Utbildning, förändring, det är för de andra. Själv förstår man inte varifrån de fick de anlagen.

Ser dock att du har precis samma problem med Åsa som jag har, du formulerar dem jättebra. Och jag noterar hur "prestationsdriven" hon faktiskt blev av sin uppväxt, hon var pappas flicka och som sådan ägnar hon vuxenlivet åt att högprestera...

Linnea: en helt annan genre men underhållande och säregen bok: Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl. Har du läst den? Intervju här: Länk (http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/artikel_696111.svd) (liten varning dock för att artikeln skruvar upp förväntningar lite väl högt).

Roligt att du säger det just om Fördjupade studier i katastroffysik. Den hade jag stora förväntningar på. Jag trodde den skulle vara skitbra. Började läsa och slutade efter något kapitel. Jättebesviken. La den ifrån mig och nu ligger den långt ner i bokhögen och ska läsas vid ett senare tillfälle. Utan förutfattade meningar och stora förväntningar. Den förtjänar att läsas med en annan inställning.

Med tanke på att jag läser nästan en bok om dan så har jag helt enkelt inte råd med sådant. Men jag behöver en till bokhylla.

Ojdå, gick det så illa? Jag tuffade på bra genom den, i början mest imponerad över att författaren är så jäkla smart. Sista halvan av boken är handlingen dessutom väldigt spännande.

Men visst, man får ha hög toleranströskel för inskjutna bisatser och parenteser;)

Bibliotek mina vänner, bibliotek!

Tack för det :bow:

Jag som varit (barn)bibliotekarie i hela mitt liv, snubblade över den här tråden och har avnjutit ert underbara bokprat, skrattat och skrattat :rofl: och blivit helt impad :bow: av er ...

Vad kan jag bidra med i detta sällskap? S k allåldersböcker kanske

Cornelia Funkes Bläcktriologi Fantasy för bokÄLSKARE
Sonya Hartnett Skuggan av den randiga vargen och Jag är djävulen - årets ALMA-pristagare, en av titlarna gick på bokrean
eller varför inte Dailan Kifki:love:, kan läsas som en politisk satir eller högt för halvgamla barn i alla åldrar = Argentinas motsvarighet till Pippi Långstrump.

Finns nog inte att köpa som pocket - men
på biblioteket mina vänner, på biblioteket!

Själv har jag just fått hem (från Bokus som hade fraktfritt i april) min sommarläsning, 3 hårda nyutgivna böcker av Julio Cortázar - den suveräne argentiske novellförfattaren - 2000 sidor ...

Nej, böcker måste man äga:o

Men vi äger ju biblioteksböckerna tillsammans! ;)

Men du kanske inte vill DELA böcker med oss andra ...

Men visst, man får ha hög toleranströskel för inskjutna bisatser och parenteser;)

MYCKET hög. :crazy:
Första kapitlet var nästan bara bisatser och parenteser.

: Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl.

Det är så dags att klämma ur sig den titeln nu?
Du har ju nämnt den här boken tidigare, och när jag då skulle beställa den över nätet var den tillfälligt slut både på bokus och AdLibris, så jag lät väl boken (och titeln) fall i glömska.

När jag någon gång i vintras var på Det Stora Biblioteket i Staden, mindes jag den här boken, vad du hade skrivit om den, men förbaske mig inte vare sig titel eller författare. "Ah, lätt löst!" tänkte jag och loggade in på buke vid en lånedator. Men Den Automatiska Tråddödaren hade varit framme, så det sket sig att hitta boken så, så att säga. :( Men plättlätt löser man ju det genom att fråga bibliotekarien - dom vet ju allt! :idea:
Jag engagerade en sån, två såna - FYRA såna. Jag uppgav vad jag kunde minnas att jag läst om boken, deckare, ung kvinnlig amerikanska författare, uppmärksammad för bla hennes ungdom, och titeln då....här blev det lite jobbigt. Jag nämnde sökord som astrofysik, atomfysik, kvantfysik, terminalfysik, astronomisk fysik, kosmisk fysik osv osv. De fyra kliade sig i huvudet, sökte i databaser och nätet (jag visste att jag hade läst recension i DN), och de sökte igenom hyllor, de tom ringde till ett par andra bibliotek.
Till slut gav vi upp. De fyra hade släpat fram en anseenlig mängd böcker som kunde tänkas vara den jag letade efter, men en bråkdel av dem var skönlitterära alls, mest var det rena faktaböcker med ordet f y s i k i titeln.
Jag tackade efter kanske en timmes letande för hjälpen och gick nästan rodnande därifrån.

Och nu när du droppar boktiteln här igen, så kommer Snuffsan och förstör genom att säga att den inte är bra! :mad:

Bibliotek är för mig en guldreservoar. :love:

Bibliotek är för mig en guldreservoar. :love:

Tack igen :bow: Visst är dom?

Med tanke på att jag läser nästan en bok om dan så har jag helt enkelt inte råd med sådant. Men jag behöver en till bokhylla.

Hur hinner du? Dessutom 5,33 Bukeinlägg per dag!:bow:

, en av titlarna gick på bokrean
eller varför inte Dailan Kifki


Elegant sätt att presentera ett nytt - och annars obegripligt;) - nick:bow:

Men vi äger ju biblioteksböckerna tillsammans!

Nja, de ska stå här i min hylla. Jag ska kunna titta på dem, klämma på den och gå tillbaka till dem.

Det här är patetiskt nördigt men jag överdriver inte om jag säger att jag nästan varje dag går till bokhyllan och fingrar på några böcker och funderar över dem:crazy:

T ex kan jag ofta, just när jag ska i säng, gå till bokhyllan och titta på Olästa Högen och sen, när jag lagt mig, sätta ihop en mental lista över i vilken ordning jag ska läsa dem.

(Undrar vilken bokstavsdiagnos det där är symtom på:crazy:)


Jag nämnde sökord som astrofysik, atomfysik, kvantfysik, terminalfysik, astronomisk fysik, kosmisk fysik osv osv. De fyra kliade sig i huvudet, sökte i databaser och nätet (jag visste att jag hade läst recension i DN), och de sökte igenom hyllor, de tom ringde till ett par andra bibliotek.


Ahahaha.... Underbart:bow::rofl:

Den finns i pocket nu, jag tror nog att du skulle gilla den. Med pocketar kan man ju ta risken. Och du, den heter FÖRDJUPADE STUDIER I KATASTROFFYSIK

Ahahaha.... Underbart:bow::rofl:

Den finns i pocket nu, jag tror nog att du skulle gilla den. Med pocketar kan man ju ta risken. Och du, den heter FÖRDJUPADE STUDIER I KATASTROFFYSIK

*muttermutter*

Nästa beställning, då blir det en pocket med en titel med "metafysik" eller nåt...:idea:

Inte bra och inte bra.... Jag hade megahöga förväntningar och kastade mig över boken men kom liksom ingenstans. Det är svårt att få flyt i texten eftersom den som sagt mest består av parenteser och bisatser och hänvisningar. Innan jag gav upp bläddrade jag lite i boken för att se texten blev mer meningar, men det såg inte ut så. Då sköt jag den på framtiden.

Nästa beställning, då blir det en pocket med en titel med "metafysik" eller nåt...:idea:

Grattis. Första träffen på metafysik på adlibris ger Grundläggning av sedernas metafysik av Immanuel Kant:rofl:

Det var kanske den jag försökte läsa? *skojar bara*

Den beskrivningen tycker jag passar lite bra in på den första boken av tre av Roslund & Hellström, 'Odjuret'. Jag köpte den efter tips här på buke läste den under den veckan Engla försvann :(. Inte smart alls. Men jag tyckte boken var splittrat skriven, och fullt av bisatser på bisatser heeeela tiden. Något irriterande, man nästan tappade andan ibland.
Jag ska ge den där 'förjupningar i fysik' en chans iallafall. Titeln är ju lovande! :D ;)

Det var kanske den jag försökte läsa? *skojar bara*

Gissar att Pessl skulle framstå som Totte badar i jämförelse med Kant:D

Men jag gillar Kant, så det blir en trevlig fördjupning tror jag! :idea: :laugh:

Odjuret är som Totte badar i jämförelse. Odjuret är en av mina favoriter.

Håller på med Box 21 nu. Och bisatserna finns där med, men den är i mitt tycke inte lika splittrad som Odjuret. Som sagt, var verklighetens händelser något traumatiska splittrade och relaterade till boken, så jag valde verkligen inte den bästa tiden för att läsa den.

Jag ska ge den där 'förjupningar i fysik' en chans iallafall. Titeln är ju lovande! :D ;)

Det där med bisatser och parenteser är ett grepp, hon gödslar med referenser hela tiden. Typ "När jag lyssnade på Amanda Jenssens nya fick jag ståpäls redan av andra låten (som honung beskrev i en tråd den 4 april 2005, hon hade hört Christer Sjögren och var salig)"

Så där håller det på hela tiden. En del referenser är autentiska (som mitt exempel:angel:), andra helt påhittade. Blandningen är halsbrytande och jag tyckte att det var udda och kul - men jag förstår också Snuffsan som liksom kände sig utkörd ur ordsvallet.

Håller på med Box 21 nu. Och bisatserna finns där med, men den är i mitt tycke inte lika splittrad som Odjuret.

Jag gillar ju alla fyra men Box 21 är mer fullgången på alla sätt jämfört med Odjuret, Odjuret kändes mer som en typisk debut.

Även den senaste gillade jag mycket, Flickan under gatan. Hemlösa skildrade på ett oerhört värdigt sätt.

Över huvud taget gillar jag författarnas samhällsengagemang.

Typ "När jag lyssnade på Amanda Jenssens nya fick jag ståpäls redan av andra låten (som honung beskrev i en tråd den 4 april 2005, hon hade hört Christer Sjögren och var salig)"

Så där håller det på hela tiden. En del referenser är autentiska (som mitt exempel:angel:), (...)

Och DÄR, åkte Mandalaki in på min ignorelista! :mad:

Och DÄR, åkte Mandalaki in på min ignorelista! :mad:


:)

xxxxxxxxx

Hoppsan, inser nu att jag förmodligen är på väg att hamna på lönekontorets ignoreralista, jag börjar jobba om en halvtimma och behöver byta kläder och ansikte och mata katterna innan dess...:eek:

Engagemanget är liksom grejjen. Det är sjyssta ställningstaganden och de belyser tragik, på ett autentiskt sätt som Liza Marklund inte kommer i närheten av. Men det känns, att det är två författare.

Och jag kan inte låta bli, att känna jämförelse med Stieg Larsson, som i den här genren är kung. Herrarna Rolslund & Hellström har långt kvar till den kvalitétsnivån, ändå hamnar de skapligt högt.

Jag har de resterande två böckerna liggande på tur.

Vi som hade så trevligt. Svikare.:mad:

Jag tyckte om alla utom Finnegan-vad-den-nu-heter. Den var sådär.

Roslund och Hellström - de är nog närmast att jämföra med Sjöwall/Wahlöö för mig.

Stieckan, honom ser jag som en helt egen genre. De andra skriver typ "traditionell kriminalroman men med samhällsengagerad botten". Det gör inte han, han skriver bara som sig själv. Eller rättare sagt "gjorde" och "skrev":cry:

Jag tyckte om alla utom Finnegan-vad-den-nu-heter. Den var sådär.

Det är den sämsta, tycker jag med. Kanske för att vi faktiskt inte har dödsstraff, därför engagerar inte ämnet lika mycket. Dessutom var intrigen lite väl konstruerad.

Fast vad jag trots allt gillade var att det är viktigt att bli påmind om dödsstraffets jävlighet. Jag hade ont i magen på samma sätt som av filmen Dead man walking.

Men det blir så dyra förseningsavgifter. :crazy:

Omlån, omlån, omlån:;)

De flesta gånger jag är på biblioteket så lånar jag om alla böcker jag har hemma. :D

Fast jag brukar få rensa ibland, har man haft en bok hemma flera veckor utan att ens börja läsa den så kan det vara bra att lämmna tillbaka den så någon annan får låna den:o:D

Roslund och Hellström - de är nog närmast att jämföra med Sjöwall/Wahlöö för mig.


Den jämförelsen kan jag nog köpa också. Och det är ju inte negativt heller.

Eller rättare sagt "gjorde" och "skrev":cry:

Ja, och det är en stor litterär förlust. :cry:

Omlån, omlån, omlån:;)

De flesta gånger jag är på biblioteket så lånar jag om alla böcker jag har hemma. :D


Jag gillar kombinationen ditt användarnamn och topic i inlägget! :D

Men varför bokar du inte om böckerna hemifrån? På 'mitt' bibliotek sköter jag min biblioteksadministration via nätet :love:
Jag bokar och lånar om, och får bösckerna levererade till mitt lokala bibliotek och får sms om väntande böcker och lånetider som håller på att gå ut. Gotta löööve high-tech-bibliotek! :love::love:

Så har jag det också, men jag har tagit ytterligare ett steg och infört autohämt. Man ser till att ha en dotter som lånar massor så biblioteket skickar mina beställningar med henne. Rekommenderas.:devil:

Gotta löööve high-tech-bibliotek! :love::love:

Ja... Men ultimat är det inte förrän man kan lämna tillbaks böckerna elektroniskt :angel: (såvida Snuffsan inte är beredd att låna ut dottern till sådant också? :D)

Åh, mina båda döttrar ingår i high-tech begreppet. Dessutom blir de high-tech hemtransporterade av skolbussen. Gnölar de med uttryck som 'tungt att bära', eller 'hämta dom själv' eller 'kan du hämta oss i skolan om vi hämtar/lämnar dina böcker' så får de använda ett mycket bristfälligt hig-tech sätt att ta sig hem, med mina böcker; till fots! :D

Ja... Men ultimat är det inte förrän man kan lämna tillbaks böckerna elektroniskt :angel:
Jag är mycket besviken äver den bristfälliga teknologin i världen. Jag har väntat länge tycker jag, på att kunna 'beama' saker och ting. :mad:

kl

200 fattigare, 5 pocket rikare :angel:

Blev Mandalkis två första rekommenderade
Drömfakulteten
Lasermannen
och Fördjupade studier i katastroffysik

sen får vi se när jag ska ha tid att läsa. Håller för närvarande på med John H. Davis Mafia dynasty - the rise and fall of the Gambino crime familly

(fastnade lite för maffia läsning efter att ha läst just Maffia )

Istället läggs en massa uppfinnarenergi på sånt här (http://www.expressen.se/prylar/1.1144018/har-ar-varldens-mest-onodiga-uppfinningar) :mad:

Jag landade på över 800 så gnäll inte. Nu blir det nudlar en månad.

Ja, ur led är vetenskapen! Jag kan dock nöjt konstatera att jag äger inte en enda pryl av det som nämns på 20 i topp listan. :)

Inte jag heller! :)

Omlån, omlån, omlån:;)



Det finns ett ännu effektivare sätt : Jobba på bibliotek ... slipper garanterat förseningsavgifterna:idea:

Nja, de ska stå här i min hylla. Jag ska kunna titta på dem, klämma på den och gå tillbaka till dem.

Det här är patetiskt nördigt men jag överdriver inte om jag säger att jag nästan varje dag går till bokhyllan och fingrar på några böcker och funderar över dem:crazy:

T ex kan jag ofta, just när jag ska i säng, gå till bokhyllan och titta på Olästa Högen och sen, när jag lagt mig, sätta ihop en mental lista över i vilken ordning jag ska läsa dem.

(Undrar vilken bokstavsdiagnos det där är symtom på:crazy:)


Stora varningsklockan ringer. Läs Bläckhjärta (Funke) och kolla hur det gick för Ellinor.

Fast jag vågar ju inte berätta om alla mina egna boknördmanier, jo en lindrig variant är att jag har en bok som jag läser om varje år (såna har ni alldeles säkert också :)) men jag har dessutom läst den på svenska, engelska (originalspråket), spanska, som talbok och sett den som film - och tro nu inte att det är Harry Potter eller daVincikoden:cool:

Äntligen har jag blivit en krypare .... i detta sällskap

kl


Blev Mandalkis två första rekommenderade
Drömfakulteten
Lasermannen
och Fördjupade studier i katastroffysik


Massa bra läsning:bow:

Och jag är avundsjuk på alla som har kvar Lasermannen.

. Läs Bläckhjärta (Funke) och kolla hur det gick för Ellinor.

Titeln talar till mig:love: men jag är inte så inne på barnböcker;)

- och tro nu inte att det är Harry Potter eller daVincikoden:cool:

Sagan om isfolket, del 19?:)

Stora varningsklockan ringer. Läs Bläckhjärta (Funke) och kolla hur det gick för Ellinor.

Inkheart! :love: Jag såg den häromveckan! Mina barn är lyriska, och tyckte den slog Guldkompassen och Stardust med hästlängder! (nåja, Philip Pullman är deras husgud, men cineastiskt sett) Och det är en synnerligen väl passande rekomenation till allas vår Mandalaki (aka 'Bläckis')! Bara det att Helen Mirren är med är nog tilltalande för Bläckis, titeln smickrar nog bara! :laugh:


Fast jag vågar ju inte berätta om alla mina egna boknördmanier, jo en lindrig variant är att jag har en bok som jag läser om varje år (såna har ni alldeles säkert också :)) men jag har dessutom läst den på svenska, engelska (originalspråket), spanska, som talbok och sett den som film - och tro nu inte att det är Harry Potter eller daVincikoden:cool:
Totte badar? :idea: ;)

Äntligen har jag blivit en krypare .... i detta sällskap
Det är inte vad man är som är viktigt i detta sällskap, det är vad man skriver! Välkommen till sällskapet! :)

Har efter tips från tråden laddat upp med följande böcker i min kundvagn:
En halv gul sol
Vete, vapen och virus
Lasermannen

Elisabeth Rynells Hohaj hamnade också i vagnen, har blivit tipsad om den hur många gånger som helst så nu ska den läsas.

Är det någon som har några tankar kring Maja Lundgrens Pompeji och Myggor och tigrar?

Tips: Douglas Adams. Och för att vara udda: INTE Liftaren, utan Last Chance To See (Sista chansen på svenska).

Läser den just nu och skrattar högt! Det är Adams skrivsätt och humor, men han gör istället en reseskildring från när han följer med en zoolog ut för att titta på utrotningshotade djurarter. Underbar. Om ni nu ändå ska till bibblan menar jag... ;)

.

Är det någon som har några tankar kring Maja Lundgrens Pompeji och Myggor och tigrar?

Pompeji - oerhört smart och vacker fast bitvis hängde jag inte riktigt med, hon är nog lite för svår för mig.

Myggor och tigrar har jag inte läst, är mest fascinerad över att Lundgrens avslöjanden om kultureliten var symtom på psykisk sjukdom medan Noréns var mästerverk:angel:;)

(Att jag inte läst den beror på att jag inte är intresserad av kultureliten... När jag läste debatten om boken och såg hur mycket kön som verkade vara inblandat så ökade dock mitt intresse - men att långa avsnitt handlar om napolitanska maffian skrämmer bort mig igen).

Är det någon som har några tankar kring Maja Lundgrens Pompeji och Myggor och tigrar?

Ha! :D Jag gick in på tråden nu just i syfte att säga något om "Myggor och tigrar". Jag läser den just nu och jag kan inte bestämma mig för om den är bra eller dålig. Den börjar väldigt bra, men stundtals är den sedan faktiskt ganska dålig. Men så började jag nyss fundera över om inte de dåliga passagerna faktiskt har vissa oväntade kvaliteter ändå (jag kan inte riktigt beskriva vad jag menar). Sedan häpnas jag av Maja Lundgrens megalomani. Hon beskriver sig ju faktiskt som sådan, att hon "lider" av paranoid megalomani (eller om det var megaloman paranoia).

Läser den just nu och skrattar högt!

Det är sällan man gör det av böcker, tycker jag. Men när det händer är det superkul. Jag har sällan skrattat så mycket som när jag läste Populärmusik från Vittula. Fruktansvärt kul.

Tack för tipset!

medan Noréns var mästerverk:angel:;)


Fast så var det ju inte alls. Jag hade förväntat mig att Norén skulle ha hyllats, men i vissa fall så har han ju mer eller mindre doppats i tjära och rullats i fjädrar. Och han har ju inte direkt fått beröm för den litterära kvaliteten.

Jag kunde givetvis inte hålla mig, utan köpte Noréns dagbok. Men jag har bara bläddrat lite i den ännu.

Du upphör aldrig att förvåna! Populärmusik som var så "killig". :crazy:

Tre män i en båt, däremot, DEN skrattar man åt! ;)

Fast så var det ju inte alls.

Nja, jag vidhåller nog att han av vissa tunga kritiker fick väldigt högt betyg. Minns inte vem det var som hade rubriken med ordet "mästerverk" till sin recension.

Har inte tid att leta upp enstaka recensioner nu men hittar det här citatet ur en artikel i GP, som tog upp hur boken togs emot:

Den konstnärliga synen på Lars Noréns dagbok är delad. Den recenserades i går stort i de flesta av landets tidningar. Flera kritiker, däribland GP:s recensent Mikael van Reis, placerar den i den stora dagbokslitteraturen. Carl-Johan Malmberg i Svenska Dagbladet menar att skandaletiketten av boken skymmer "dess exakta, vackra och intelligenta gestaltning av ett medvetande". Sydsvenskans Eva Ström får "den mest omskakande läsupplevelse jag haft på kanske ett decennium".

Tre män i en båt, däremot, DEN skrattar man åt! ;)

Den skrattade jag åt när jag var liten (pappas favoritbok;))

Ja, populärmusik var killig men vansinnigt kul. Jag står ut med lärares runda bröst som spänner bakom bardotrutigt klänningstyg om resten är så otroligt mycket humor. Dessutom välskrivet och med en hel del tankeväckande om skillnader i norr och söder.

@ Mandalaki & Philisophia: Med tanke på hur mycket kurslitteratur jag läser ju så skippar jag nog de svåraste texterna på min fritid.

Inget annat tips som är sådär lite lagom svårt, tänker mig ungefär som Bitterfittan: lättläst och underhållande men samtidigt tankeväckande och intressant.

Där ser man! Alla de recensioner som jag har läst har varit ljumma eller negativa (och vi får ju inte i detta glömma att Lundgren fick en hel del positiva recensioner också).

Men Lundgrens bok är faktiskt riktigt intressant läsning. Jag blir dock inte riktigt klok på boken. Den är ju självbiografisk och varje självbiografi involverar ju någon form av psykologiskt självporträtt. Hon framställer sig dock inte i särskilt god dager. Det talas ju mycket om hur hon framställer andra, men faktiskt så är det hon själv som framställs mest illa. Frågan är om det är medvetet, om hon har en poäng med det, eller om hon helt enkelt inte är medveten om det.

Alltså Pompeji är säkert inte jättesvår. Jag njöt av hennes språk och infallsrika historia - fast en del infall var jag bara inte tillräckligt lärd för att förstå;)

Men "ungefär som Bitterfittan", oj, det kan jag inte komma på. Precis som Stieg Larsson spelar hon i en egen division, det finns inte mycket att jämföra med;)

Philosophia: jag kan mycket väl tänka mig att den är intressant. Det var bara det där om maffian som inte lät så lockande.

Philosophia: jag kan mycket väl tänka mig att den är intressant. Det var bara det där om maffian som inte lät så lockande.

Kulturmaffian eller camorran? ;)

Nej, skämt å sido så tycks den inte handla så mycket om maffian egentligen. Det hon skriver handlar hittills, ca. 200 sidor in i boken, inte så mycket om camorran egentligen. Camorran är mer en röd tråden eller ett jämförelseobjekt i hennes historia mot vilket den så kallade (manliga) kultureliten ställs.

Ja, Bitterfittan underhöll mig förvisso inte alls. Underbar, men inte alls i samma genre är Anders Paulruds Som vi älskade varandra! Så den måste jag tipsa om. Läste sig själv, lindade in min ibland övertänkande hjärna i mjuka, ord. Självklara, men oväntade meningar som visade glimret i vardagslunken. Och möjligtvis lite tankeväckande också... jo, ja.

Och Jeffrey 'Virgin suicides' Eugenides Middlesex, som 1) är släktskröna under det senaste århundradet - som säkert skulle vinna hemskt mycket på att man var bekant med amerikansk nutidshistoria, men är underbar ändå, 2) är skildring av hermafroditen Calloipes vardag. Och som grädde på moset en ljuvlig ihopblandning av dessa två delar! Ganska många trådar, men verkligen rolig och avkopplande.

Pompeij, gillade jag i bitar och delvis tyckte jag att den var lite för myllrande och "lärd" i sin ton (hmm länge sedan).

Tigerboken och dagboken läser jag inte av princip. Me dont like the concept. :cool:

En något vag beskrivning, men några böcker lär det väl finnas som är lätt/snabblästa men samtidigt ändå lärorika och intressanta. Jag kan komma på flera, fast de har jag ju redan läst. ;)
Pessls bok tycker jag faller inom den kategorin och likaså Sebags Stalin-böcker för att nämna några.

Kulturmaffian eller camorran? ;)



Camorran. I nån recension jag läste lät som om väldigt långa stycken handlade om den och maffia gillar jag bara om det är Sopranos;)


Och Jeffrey 'Virgin suicides' Eugenides Middlesex,

Middlesex är jättebra! Calliopis person är intressant, och för mig som är Greklandstokig var det också välbekant att läsa om grekiska immigranter i USA.

Tänkte faktiskt på den tidigare i tråden efter nåt av honungs inlägg. Honung, du skulle gilla den! Men naturligtvis har du redan läst den;)

En något vag beskrivning, men några böcker lär det väl finnas som är lätt/snabblästa men samtidigt ändå lärorika och intressanta.

Klart det gör, massor! Svårt rabbla upp dem bara;)

Förresten, glittra, här:

Om du är sugen på en "thriller" i daVincikodens anda MEN med bättre språk, bättre intrig (dvs det tar inte 300 sidor att ta sig ur Louvren och skurken är INTE en albinomunk) kan jag rekommendera Trollkarlens trast. Råkade få med mig den på bokrean i våras och den var riktigt bra!

Detta skrev jacko tidigare i tråden och det lät lite lockande!

Tänkte faktiskt på den tidigare i tråden efter nåt av honungs inlägg. Honung, du skulle gilla den! Men naturligtvis har du redan läst den;)



You rang? :D

Nej, Middlesex har jag inte läst men jag litar på dig och noterar den i min ständigt påfyllbara nästa-gång-jag-beställer-lista.
Jag såg filmen Dödens jungfrur för något år sedan, baserad på Eugenides bok och den var väl sådär tyckte jag. Men ofta är filmer baserade på böcker, just 'sådär'.

Ah! Där öppnade du verkligen klassklyftan - med en enda mening.

Ha ha! Jag trodde att du skulle säga något om klass där i den andan!

Visst, härdarmästaren är en bild av en klass och en tid, och nöjer han sig inte går ju den bilden sönder.

Men varför nöjer han sig? Han ser ju de andra, han ser vad de har, vad de kan. Och ha verkar ju inte ha det så där svindlande kul hela tiden som det är, tvärtom, nästan.

Trots allt så är det väldigt många ur den klassen på den tiden som gjort någon form av klassresa i Sverige. Samhällsutvecklingen och dessa klassresor är delvis samma sak, tror jag att man kan säga. Och min pappa var också industriarbetare (i början), han är alltid nöjd och glad men nöjer sig inte, om du förstår hur jag menar. Nöjer sig varken för egen eller andras del.

Ja, ur led är vetenskapen! Jag kan dock nöjt konstatera att jag äger inte en enda pryl av det som nämns på 20 i topp listan. :)

20 i topp listan - var?

Nej, Middlesex har jag inte läst .

Yes I rang:D

Åh vad kul att du har den kvar! Amerikansk släktkrönika (fast inte i det där jobbiga storslagna formatet) med klar queerböj eftersom huvudpersonen Calliopi är intersexuell. Den kommer du garanterat att gilla.

Jag har sällan skrattat så mycket som när jag läste Populärmusik från Vittula. Fruktansvärt kul.

Tack för tipset!

Va???

Nu chockerar du verkligen!

Dem är ju usel. Genomusel.

.

Men varför nöjer han sig? Han ser ju de andra, han ser vad de har, vad de kan.


Visst ser han det - men det har inte med honom att göra. I hans ögon. Han kan inte ens föreställa sig sig själv i deras situation, han är bara åskådare.

Dem är ju usel.

Jag ser att du är skakad:rofl:

"Dödens jungfrur"...morr jag kan bli så arg på dåligt översatta titlar. Som Kiran Desais Bittert arv, den heter The inheritance of loss på engelska, känns ju som något helt annat. Hur som helst är det en bok värd att läsa. Bättre på engelska än på svenska, originalordvalen/-grammatiken lyste igenom lite konstigt ibland. Tråkig, för att inte säga menlös story, men helt underbart persongalleri, galna och dråpliga små episoder här och var och ibland mycket vackert, målande språk.

"Dödens jungfrur"...morr jag kan bli så arg på dåligt översatta titlar.

Ja, det är ju tur att de inte översatte Middlesex som är härligt dubbeltydigt i sammanhanget:D

Det här är patetiskt nördigt men jag överdriver inte om jag säger att jag nästan varje dag går till bokhyllan och fingrar på några böcker och funderar över dem:crazy:


Du gör det, alltså?

Jag frågar mig dagligen varför jag har så mycket böcker. De står ju bara där. Nu har jag gallrat kanske 20% i samband med flytten, men egentligen räcker det ju att ha den bok man för tillfället läser, samt lite uppslagsböcker och ordböcker. Ev facklitteratur för arbetet oräknad.

Ja, och så måste man ju ha 459484 böcker om unghästutbildning, förstås!

Men resten! Bha! Jag har infört regeln att jag numera måste pappersåtervinna en bok för varje ny bok jag köper.

Jag ser att du är skakad:rofl:

Du ser! Min grammatik sviker mig!

20 i topp listan - var?

Spöket länkade tidigare i en liten urspårning som handlade om problemet med att man inte ännu kan beama sina utlästa böcker tillbaka till biblioteket.

Yes I rang:D

Åh vad kul att du har den kvar! Amerikansk släktkrönika (fast inte i det där jobbiga storslagna formatet) med klar queerböj eftersom huvudpersonen Calliopi är intersexuell. Den kommer du garanterat att gilla.

Tack för tipset! Fast stön, när du säger sådär vill jag ju ha boken nu...på stört ju! :mad:

Dem är ju usel. Genomusel.

Åh, tack! En till. Dem är genomhemsk.:D

Spöket länkade tidigare i en liten urspårning som handlade om problemet med att man inte ännu kan beama sina utlästa böcker tillbaka till biblioteket.

Aha!

Jag var en kort stund ägare till en yoghurtmaskin, tror jag att man kan säga. Men sen nådde den arkeologiska utgrävningen av mitt nya hem fram till nämnda maskin, varvid den kördes till återvinningscentralen tillsammans med en hel del annat som dock en omnämns på listan.

Åh, tack! En till. Dem är genomhemsk.:D

Sickna språkpoliser vi har här då!

Det finns minsann många andra här på forumet som skriver mycket felare än mig, och dem är det minsann ingen som travesterar.

Elitister!

:rofl::rofl:;);)

Åh, tack! En till. Dem är genomhemsk.:D

Nu börjar det här likna ett drev, ren mobbing - fast jag tycker nog att det är befogat. Jag använde mitt pocketex av vittula till att vara dörrstopp, tills den var så söndertrasad att den åkte in i kaminen. :devil:
Men jag ska medge att den i vissa stycken lockade fram skratt, men annars...näää!

Aha!

Jag var en kort stund ägare till en yoghurtmaskin, tror jag att man kan säga. Men sen nådde den arkeologiska utgrävningen av mitt nya hem fram till nämnda maskin, varvid den kördes till återvinningscentralen tillsammans med en hel del annat som dock en omnämns på listan.

Tänk vad bra det hade varit om du hade kunnat beama den till återvinningscentralen! Och tänk vad bra det hade varit om jag kunnat beama hit en ny sektion till min bokhylla, för läsa såna här trådar leder bara till trångboddhet! :mad:

Åh, tack! En till. Dem är genomhemsk.:D

Äh, ni har ju inte begripit. Dem är det roligaste jag läst på flera år.:love:

Dem som inte fattar det är.... humorbefriade:devil:

Såja, såja *klapp på huvudet*

Och det är ju roligare att travestera elitisterna själva än felitisterna! :D Dessuttom trodde jag att jag var världsallena om Vittulaåsikten

Honung, man kanske tillfälligt kan beama böckerna till en cyberbokhylla, så man slipper ha de inne i lägenheten när man inte läser de? Dem skulle kunna komma fram så fort man tänker på de.:idea:

*dem humorbefriade antecknar och noterar*

Det här nyhetet kommer vi inte att glömma, i första taget inte.

Tänk vad bra det hade varit om du hade kunnat beama den till återvinningscentralen! Och tänk vad bra det hade varit om jag kunnat beama hit en ny sektion till min bokhylla, för läsa såna här trådar leder bara till trångboddhet! :mad:

Beama grejer till återvinning vore verkligen något! Jag kan stå ut med att gå till fots till bibblan om bara bråten kan beamas.

Nu har vi en ny familjesoptipp i hallen, som mer än gärna får beama vart den vill faktiskt.

Vad gäller din trångboddhet, så kan du ju införa min princip om "en in, en ut" vad gäller böcker. Det finns ingen fördel med att de bara blir fler och fler hela tiden.

Honung, man kanske tillfälligt kan beama böckerna till en cyberbokhylla, så man slipper ha de inne i lägenheten när man inte läser de? Dem skulle kunna komma fram så fort man tänker på de.:idea:

Och då var vi osökt inne på boken/filmen Inkheart/Bläckhjärta igen! :laugh: Det är liksom det den handlar om!

Jag började ju med bookcrossing, och jag gillar fortfarande konceptet. Jag läser aldrig en bok två gånger, även om det kanske hänt någon gång eller två - men i princip skulle jag väl inte behöva ha en enda bok i mina vardagsarkiv. Men det är svåååårt att göra sig av med dom. Eller...dem.

Aha! Den har kanske beamat sig in i min hjärna, så jag redan vet. :idea:

Middlesex lät som en bok som jag kommer gilla.



Det där med daVinci-koden får mig lite avskräckt. Jag vägrade länge att läsa den, men i en svårartad bokabstinens på en strand i Thailand lästes den till sist ändå (två år efter alla andra). Jag tyckte inte om den.

Ska läsa igenom tråden igen tror jag bestämt. Många bra tips i omlopp.

Det där med daVinci-koden får mig lite avskräckt. .

Det förstår jag. Men jackos omdöme brukar vara bra(om man undantar Ranelid;))

, och dem är det minsann ingen som travesterar.



Måste du göra allting till homofrågor:mad:

Ska läsa igenom tråden igen tror jag bestämt. Många bra tips i omlopp.

Kolla upp två bra av Sarah Waters: Livstråden och Nattvakten. Den första utspelar sig på 1800-talet och den andra under andra världskriget. Sinsemellan helt olika men båda väldigt bra.

1. Titeln talar till mig:love: men jag är inte så inne på barnböcker;)



2. Sagan om isfolket, del 19?:)

1. Det är inte en barnbok
2. Näää

2. Näää

Men, vi är nyyyfikna:bump:

1. Totte badar? :idea: ;)

2. Det är inte vad man är som är viktigt i detta sällskap, det är vad man skriver! Välkommen till sällskapet! :)

1. Näää. Originalspråket är svenska:angel:
2. Jag tackar och bugar :bow:

[QUOTEQUOTE]

Roliga böcker? Behövs inte - den här tråden överträffar :) både Tre män i en båt och Vittula - Jomenvisst, Vittula är rolig för norrbottningar även om den är killig. Men den bör nog läsas ur norrlandsdiskrimineringsperspektivet

Men den bör nog läsas ur norrlandsdiskrimineringsperspektivet

Exakt. För mig var det helt nytt. Minns att killen i boken protesterade mot att de skulle sjunga Herr kantarell i skolan, han hade aldrig sett kantareller. Sånt var nytt (och alltså nyttigt) för mig.

Inkheart! :love:

:eek: Men hallå! Säg inte att filmen heter Inkheart!? Varför ska alla filmtitlar vara engelska? :mad: Tintenherz heter den ju på originalspråk ju ... (Eldfuxen känner lite extra mycket för just Funke, eftersom Eldfuxen översatt några andra av hennes böcker! *skryt* FRÅN TYSKA)

Och i Kyssa sammet har hon ytterligare en tredje historia som är helt skild från de andra!

Kom på några till jag gärna rekommenderar: Havets stjärna av Joseph O´Connor (om personer som ska utvandra till Amerika - låter kanske "mossigt" men otroliga människoskildringar) och så slutligen den enda bok jag läst två gånger (och jag är precis som Honung - är inte intresserad av att läsa om...): En bön för Owen Meany av John Irving. Irving lär aldrig vinna nobelpriset, men jag gillar hans historier. För det mesta.

Jag antar att ni inte missat Johanna Nilsson?

Vittula är rolig för norrbottningar

Det är därför jag som skåning inte uppskattar den alltså? Det är så befriande att flera i tråden skriver att de inte tycker om den.

Har någon läst Om skönhet av Zadie Smith? Ligger oläst här och jag funderar just över bokpackningen inför nästa Greklandsresa.

Jag tyckte den var lite underhållande, men seeeg, om det nu går. Och har för att vara ärlig glömt det mesta av den. Det måste vara ett dåligt tecken. Jag hade behållning av språket, men historiemässigt så dog jag. Den var semesterläsning förra året, men jag kom aldrig till något flyt i läsningen, så för min del hade den lika gärna kunnat läsas i småportioner.

Är det någon som har några tankar kring Maja Lundgrens Pompeji och Myggor och tigrar?

Pompeji har jag inte läst, men däremot Myggor och Tigrar. Främsta anledningen till att jag öht läste den var att den var kurslitteratur på en kurs i samtidshistoria, annars vet jag inte om jag hade stått ut förbi de första 150 sidorna. Jag tycker nämligen att det är camorra-bitarna som är de bästa (vilket ju är bra eftersom det är en övervägande del Neapel i boken). Början gjorde mig mest irriterad. Det som gör mig ännu mer irriterad är att diskussionerna runt boken har kommit att handla om huruvida Lundgren är psykiskt sjuk eller inte, medan själva poängen med boken har tappats bort.

Efter att ha läst den, diskuterat den och skrivit ett pm om den är jag ändå rätt sugen på en omläsning. Men det kanske släpper nu när jag ska skriva ett pm till om den (det första var ur litt.vet-perspektiv. Det här ska skrivas ur filosofi-perspektiv).

Hoppsan, jag har nog läst Pompeji för slarvigt, för jag upplevde den inte alls som svår?

Myggor och tigrar fick jag nu när jag låg på sjukhus, drar mig lite för den, jag är ju ett Ranelid-fan och vill inte veta hur han beter sig... :o

Exakt. För mig var det helt nytt. Minns att killen i boken protesterade mot att de skulle sjunga Herr kantarell i skolan, han hade aldrig sett kantareller. Sånt var nytt (och alltså nyttigt) för mig.

Jomen, det var ju just den episoden och en till likadan som jag också hade nöje av. Tyvärr hade min man redan läst dessa två små smulor av skojighet högt för mig medan han läste boken, så resten av boken blev mest otålig väntan på kantarellerna.

Jag identifierar mig alltid djupt och intensivt med sådan där nationalistisk, etnocentrisk naturundervisning efter allt tjat i landsbygdsskolan om "våra svenska sädesslag" och "vårt svenska jordbrukslandskap" och "det landskap våra förfäder odlade upp". Min lågstadielärares favoritämnen, av allt att döma, men inte fan är de där sädesslagen eller landskapen mina, och inte odlade de förfäder jag relaterar till.

Myggor och tigrar fick jag nu när jag låg på sjukhus, drar mig lite för den, jag är ju ett Ranelid-fan och vill inte veta hur han beter sig... :o

Jag kan trösta dig med att Ranelidbeskrivningen är kort och inte direkt så där jätteupprörande. Av de män som "hängs ut" i boken så är det Ranelid som både förekommer och hängs ut minst. Fast av Ranelids reaktion på boken så skulle man kunna tro att boken handlade om honom :D.

Jag läste i en intervju med Maja Lundgren att hon faktiskt tvekade att säga något negativt om Ranelid eftersom hon dels tycker om honom och dels tycker att han blev tillräckligt trakasserad av Linda Skugge.

Nu har du tuggat så om Lasermannen i olika trådar så jag gjorde det ena rätta, la till den i min Adlibrisbeställning. Om jag håller på så här kommer det där bokpaketet aldrig att skickas och om det gör det kommer jag inte att ha råd att lösa ut det.:mad:


Gunnar: Jag vill ha en funktion där man sätter vissa trådar på ignoreralistan!!! Jag har inte råd att läsa mer här nu.


Moderaror: Jag tycker tråden bör låsas nu eftersom den skadar min ekonomi.

Taggarna på tråden är underbart rättvisande för tråden! :D

Ja, jag la till en efter sista beställningen.:mad:


Förresten tipsade jag dottern om ditt förslag bläck-vad-den-nu-hette. Hon hade läst nån annan av den författaren och tyckte inte om den. Drak-nånting. Sågades totalt. Någon replik?

:eek: Men hallå! Säg inte att filmen heter Inkheart!? Varför ska alla filmtitlar vara engelska? :mad: Tintenherz heter den ju på originalspråk ju ...

När saker & ting kommer till Hollywood, så kan man ju inte använda en TYSK :eek: orginaltitel ju. Sen kommer fortsättningarna, Inkspell och Inkdawn. Fantasygenren är uppenbart mkt lukrativ numera...:love:

Ja, jag la till en efter sista beställningen.:mad:
Men jag håller fullständigt med, hade inte du taggat den så hade jag gjort det på samma sätt! :D


Förresten tipsade jag dottern om ditt förslag bläck-vad-den-nu-hette. Hon hade läst nån annan av den författaren och tyckte inte om den. Drak-nånting. Sågades totalt. Någon replik?

Drakryttaren säger wiki att den heter. Den vet jag (vi) inget om, men jag ska fråga den stora lilla biblioteksnörden efter skolans slut. Men filmen Bläckhjärta, tror jag även Mini skulle gilla.
Har hon sett Guldkompassen & Stardust?

Philosophia, jag gillar dig. Du har alltid varit en klok kvinna.

Jomen, det var ju just den episoden och en till likadan som jag också hade nöje av. Tyvärr hade min man redan läst dessa två små smulor av skojighet högt för mig medan han läste boken, så resten av boken blev mest otålig väntan på kantarellerna.

Jag identifierar mig alltid djupt och intensivt med sådan där nationalistisk, etnocentrisk naturundervisning efter allt tjat i landsbygdsskolan om "våra svenska sädesslag" och "vårt svenska jordbrukslandskap" och "det landskap våra förfäder odlade upp". Min lågstadielärares favoritämnen, av allt att döma, men inte fan är de där sädesslagen eller landskapen mina, och inte odlade de förfäder jag relaterar till.

Men så känslig kan man väl inte vara? Jag för min del blev alltid lite irriterad när det talades om andra världkriget i termer av att "För oss i Sverige så var kriget långt borta" "de svåra krigsåren när kaffet var ransonerat", och så vidare - jag är svensk, men iom att jag har tysk släkt så kan jag inte säga att andra världskriget upplevdes på avstånd i min familj, så jag kune Och, för att travestera hasse&tage, de hade varit :devil:-igt glada om de hade haft kaffesurrogat. I min alldeles vanliga medelklassskola så var det kanske hälften som var fullblodssvenskar, så att säga, så det var nog fler än jag som hade mer i bagaget än den svenska historien.

Men landskapen och sädeslagen - är det verkligen upprörande? Snarare detta "vi svenskar" och "för oss i Sverige" - hallå, vill man ropa, jag är också svensk, men det där gäller inte för mig ändå. Jag får för övrigt samma rysningar inför påståenden av typen "Vi kvinnor, vi *fyll i valfri fördom om kvinnor*". Tala för dig själv, vill man muttra.

Och i Kyssa sammet har hon ytterligare en tredje historia som är helt skild från de andra!

Fast kyssa sammet tycker jag är lite maxad, det är så väldigt tydligt att var-öppet-lesbisk-och-bli-lycklig alternativ tveka-och-bli evigt-fördömd. Historien är inte sådär väldigt trovärdig heller, tycker jag, fast den första delen när de är music hall-världen är bra, tycker jag. Det är ju hennes debut, och det märks, tycker jag - de senare böckerna är vassare.

Fingersmith är bra också.

Men jag tycker det finns många gemensamma teman i hennes böcker.

Men så känslig kan man väl inte vara?

Men landskapen och sädeslagen - är det verkligen upprörande?

Kan och kan.

Det är ju inte så att jag börjar gråta vid denna typ av identifikation.

Men jag var rejält störd över just naturundervisningens utformning redan som barn, och jag har inte riktigt "förlåtit" den. Däremot spelar det ju inte så stor roll för mig, egentligen. Men jag förstår varför norrbottniska författare skriver om Herr Kantarell i sina böcker, det gör jag.

Och jag har liknande kopplingar till det där "avlägsna WW2", men jag reagerar känslomässigt starkare på just etnocentrisk naturromantik i undervisningen. Bara en känsla, inget argument.

Min syster och jag var de enda i våra resp klasser som var barn till invandrare och nästan de enda på hela skolan. Bostadssegregationen var strikt, och barnen till invandrare från tex fd Jugoslavien gick alla på en annan skola.

Vårt "främlingsskap" var en stor grej i Småland. Kamraters föräldrar kritiserade vår brist på (grötig) småländsk dialekt under benämningen "den rätta småländskan" och sa självgott att det tar "7 generationer att bli en riktig smålänning".

Jag är mer upprörd över sådant beteende från vuxna nu, än jag var då, så jag retar mig lite i retrospekt. Fattar inte hur man kan säga så till barn, och ända anses vara en vettig vuxen och dessutom förälder själv.

Man undrar också varför i hela världen det skulle vara så attraktivt att vara en "riktig smålänning".

Det där om "våra svenska sädesslag" varierades med att samma sädesslag omnämndes som "de fyra sädesslagen", vilket ju är värre då uttrycket utesluter att ris är ett sädesslag.

Jag tycker inte att de här sakerna är katastrofala, men nog bidrar de till att jag är ganska etnokänslig nuförtiden, ofta.

Och i Kyssa sammet har hon ytterligare en tredje historia som är helt skild från de andra!


Fast den gillade jag inte lika mycket... Den enda jag har oläst nu är Ficktjuven, den ska med till Grekland i juni. Jag tyckte att handlingen var bra hoptotat i Livstråden, hoppas Ficktjuven är likadan. Och sitt 1800-tal kan hon ju, i alla tre.

Sen vill jag slå ännu ett slag för Nattvakten. Blev helt klart berörd över de tre kvinnornas öden under andra världskriget.

Jag tyckte den var lite underhållande, men seeeg, om det nu går.

Synd. Jag hade också tänkt ta med den på semestern men jag vägrar släpa med böcker som inte är bra... Får smygläsa lite i den innan jag bestämmer mig,

Hoppsan, jag har nog läst Pompeji för slarvigt, för jag upplevde den inte alls som svår?


Äsch då, du är bara mer bildad än jag;)

Petruska: över kvällsyoghurten i natt började jag frusta upprört. Ditt "varför nöjer han sig?" - för mig är det är att individualisera hela klassproblematiken. Det är det som får mig att reagera.

Vad gäller din trångboddhet, så kan du ju införa min princip om "en in, en ut" vad gäller böcker. Det finns ingen fördel med att de bara blir fler och fler hela tiden.

Jag börjar också fundera på den principen, men det gör ooont i hjärtat :(. Dessutom har jag fortfarande lite plats kvar! Men, eftersom jag till skillnad från honung läser om ganska mycket (se nedan!) så vet jag inte om det är genomförbart utan risk för stora men.

Jag läser aldrig en bok två gånger, även om det kanske hänt någon gång eller två - men i princip skulle jag väl inte behöva ha en enda bok i mina vardagsarkiv.

:eek:
Vänta bara - en dag ska jag starta en tråd om omläsningens fröjder - och därifrån kommer du vara bannad! :devil:

Inget annat tips som är sådär lite lagom svårt, tänker mig ungefär som Bitterfittan: lättläst och underhållande men samtidigt tankeväckande och intressant.

Joda: Var det bra så? av Lena Andersson.

Petruska: över kvällsyoghurten i natt började jag frusta upprört. Ditt "varför nöjer han sig?" - för mig är det är att individualisera hela klassproblematiken. Det är det som får mig att reagera.

Jo, jag förstår ju vad du menar.

Och jag förstår att det är klassrelaterat och allt det där. Och jag tänker inte på klassproblematiken i psykologiska termer vanligtvis.

Han är sådan för att han är arbetare, arbetare positionerar sig och positioneras så där. Visst.

Vad jag inte förstår är hur det känns, eller vad man tänker när man nöjer sig på det där sättet. Jag förstår inte hur det känns att vara den kvinna som accepterar att ha 80% av ansvaret för hushåll och barn heller, och jag förstår inte varför hon nöjer sig med en man som inte delar. Men jag vet vad dessa kvinnor ungefär brukar svara på direkt fråga. Det vet jag inte vad gäller såna som Härdarmästare Andersson.

Tack för tipset! Den fick också följa med i mitt lilla paket.
Jag är väldigt nöjd med att den enda boken som min sambo beställde kostade nästan lika mycket som mina sex stycken böcker.

Det blev till slut:
En halv gul sol
Hohaj
Vete, vapen och virus
Var det bra så?
Middlesex
Lasermannen

Har inte läst Tre män i en båt, men den tänker jag låna på biblioteket.

Jag är väldigt nöjd med att den enda boken som min sambo beställde kostade nästan lika mycket som mina sex stycken böcker.


Internetinhandlade pocketar är fantastiska på det sättet :laugh:

(Och ha en bra läsning! Tror jag måste flytta upp den på min att-läsa-om-snart-lista)

Hinner inte egentligen för jag jobbar men...

Vill bara för säkerhets skull understryka att jag inte frustar upprört för att du skulle vara trögfattad, jag frustar upprört för att frågan är så förbaskat intressant:D

Vad härdarmästaren tänker... Tja, man blir vid sin läst utan att ens överväga varför, man är född till den - och försvarar den. Min erfarenhet är att man lägger en ansenlig energi på att försäkra sig själv och omgivningen om att man inte är sämre än "de andra".

Just precis det gör ju också vår härdarmästare. Han julpyntar i fönstren "för att visa kärringarna att även en farsa kan" ungefär. Anfall är bästa försvar - och det går igen i allt.

Kulturmaffian eller camorran? ;)

Nej, skämt å sido så tycks den inte handla så mycket om maffian egentligen. Det hon skriver handlar hittills, ca. 200 sidor in i boken, inte så mycket om camorran egentligen. Camorran är mer en röd tråden eller ett jämförelseobjekt i hennes historia mot vilket den så kallade (manliga) kultureliten ställs.

Jag har hunnit 50 sidor mer än du - har hållit på sen i julas med den här boken - 50 camorrasidor, tycker boken är obegripligt upphaussad och ointressant - nu ger jag upp, skall göra en Bokuslista med Lasermannen och litet till (dåligt minne, tråden är så LÅÅÅÅÅNG)

:eek:
Vänta bara - en dag ska jag starta en tråd om omläsningens fröjder - och därifrån kommer du vara bannad! :devil:


Ja gör det :idea:

Joda: Var det bra så? av Lena Andersson.

Hon är så skum. Jag har läst både den och Duck city (hette den väl) - och jag tycker att hennes språk är underbart. Men ändå blev jag inte särskilt förtjust i själva böckerna.

Hon är så skum. Jag har läst både den och Duck city (hette den väl) - och jag tycker att hennes språk är underbart. Men ändå blev jag inte särskilt förtjust i själva böckerna.

Jag förstår, det är ju nästan ungdomsböcker, inte din nivå, typ;)

Vad härdarmästaren tänker... Tja, man blir vid sin läst utan att ens överväga varför, man är född till den - och försvarar den. Min erfarenhet är att man lägger en ansenlig energi på att försäkra sig själv och omgivningen om att man inte är sämre än "de andra".

Just precis det gör ju också vår härdarmästare. Han julpyntar i fönstren "för att visa kärringarna att även en farsa kan" ungefär. Anfall är bästa försvar - och det går igen i allt.

Det är mycket det som gör honom så sorglig, tycker jag. Att han är på krigsstigen hela tiden och ska visa dem, minsann! Förutom att han är ensam pappa, vilket väl aldrig har varit vanligt utan kvinnligt bistånd någonstans (skulle jag gissa), så fattar jag inte riktigt varför han måste försvara sig. Det är ju inte onormalt uselt att vara härdarmästare till yrket. Inget att skämmas för, rimligtvis.

Jag förstår, det är ju nästan ungdomsböcker, inte din nivå,

Bläckhjärtat som spökar, förstår jag;). När jag kollade den i går så fanns den bland barn- och ungdomsböcker på t ex adlibris och jag utgick från att det stämde.

Att han är på krigsstigen hela tiden och ska visa dem, minsann!
------
Det är ju inte onormalt uselt att vara härdarmästare till yrket. Inget att skämmas för, rimligtvis.

Men man funkar så. Han är ju egentligen väldigt yrkesstolt. Men han är övertygad om att "de andra" ser ner på honom eftersom han jobbar med nävarna, därför måste han hela tiden förekomma dem.

Hugger en knapp.

Monica Alis Brick Lane!!!

Och här roar ni er för fullt märker jag!

Vad gäller Vittulla så är jag märkligt nog road av den i mitt tycke närkast burleska skildring och identifierar mig starkt med de tidsmarkörerna. Jag är normalt extremt känslig mot grabbigheter i böcker men köper av någon anledning Vittulla rakt av och höll på att skratta mig fördärvad.

När det gäller Lindeborg så funderar jag lite över vad jag uppfattar som distansen till pappan och uppväxten. Varför får vi inte mer av hennes känslor? Något måste hon ha känt? Eller är det någon form av vuxen förlåtelse? Eller var/är hon helt enkelt så lojal med pappan? Någon som har några tankar?

Sen håller jag med om att Svinalängorna träffade hårdare. Har inte riktigt funderat på varför men det kanske hänger ihop med vad jag tolkar som avsaknad av känslor hos Lindeborg.

Sen har jag släppt Nattvakten, blev inte riktigt fångad av den. Och kartor för älskande eller hur det nu var gick inte heller. Är jag evigt dömd till att läsa DaVincikoden?

När det gäller Lindeborg så funderar jag lite över vad jag uppfattar som distansen till pappan och uppväxten. Varför får vi inte mer av hennes känslor? Något måste hon ha känt? Eller är det någon form av vuxen förlåtelse? Eller var/är hon helt enkelt så lojal med pappan? Någon som har några tankar?


Intressant. Jag tycker att du är något på spåren när du skriver om distansen. Fast det är kanske snarast(?) distansen till sina känslor som hon kopplar på när minnena av uppväxten blir för jobbiga? Kanske det tillsammans med lojaliteten mot pappan?

För jag betvivlar inte att hon inte har förmågan att förmedla sina känslor, eller för all del att hon inte skulle känna något. Det verkar snarare vara ett stundtals fjärmade från känslorna. Något som förvisso ger en extra dimension till det självbiografiska porträttet.

När det gäller Lindeborg så funderar jag lite över vad jag uppfattar som distansen till pappan och uppväxten.

Jag undrar om det inte är ett ytterst medvetet grepp. På något vis framstår det plågsamma som ännu plågsammare just för att hon inte visar oss sina känslor.

Hugger en knapp.

Monica Alis Brick Lane!!!

Ja, den var faktiskt inte så dum! :laugh:

Tipsar om Lars Saabye Christensens Halvbrodern och Vikram Chandras Sacred games. Den senare kan beskrivas som en bättre variant av Shantaram (allt annat lika, dvs. tegelsten och Indien).

Ja det är just känslan av att hon inte vill ge mer av sina känslor inför pappan och uppväxten. Men i det känner jag mig övergiven som läsare, då kan jag ju bara fylla i med mina egna känslor och gissningar.

Mandalaki, när jag tänker på det är det nog snarast att jag har lättare att hålla det i från mig. När jag tänker på det igen så är det väl samma teknik som Birgitta Stenberg gärna använde i bland annat Kärlek i Europa? Någon som läst den?

Tipsar om Lars Saabye Christensen

Åh det fick mig osökt (:D) att tänka på den där normannen som skrivit en trilogi och också skrivit en kärleksroman som handlar om en typograf som jobbar för att hitta det ultimata typsnittet. Typografikärleken är en underbar bok!

Hrm, jag ska försöka vara lite mer precis om en kort stund (om ingen annan hinner före).

EDIT: Jan Kjaerstad, Tecken till kärlek

När jag tänker på det igen så är det väl samma teknik som Birgitta Stenberg gärna använde i bland annat Kärlek i Europa? Någon som läst den?

Ja! Flera av hennes böcker är distanserade på ett särskilt vis, ja. Jag känner mig lite lämnad i sticket av det, och det gör för mig att berättelsen saknar trovärdighet. Till exempel när huvudpersonen träffar gifta överklassdamer som hon genast förför precis vart hon än går, och detta redogörs för med närmast journalistisk distans (som i DN, inte Aftonbladet).

Man vet liksom inte vad som sker - hur har de det, karaktärerna i boken, hur har berättaren det med dem, så att säga. Var är människorna bakom handlingarna och choserna?

Mandalaki, när jag tänker på det är det nog snarast att jag har lättare att hålla det i från mig. När jag tänker på det igen så är det väl samma teknik som Birgitta Stenberg gärna använde i bland annat Kärlek i Europa? Någon som läst den?

Jag har, men det är så länge sen att jag inte minns den.

Jag reagerar nog tvärtom på Linderborgs stil. Just avsaknaden av känslor ger mig pulshöjning, jag blir förtvivlad över att den där lilla tjejen kliver omkring i eländet och ingen synliggör hennes känslor. Alltså lider hon.

Om jag reagerar mindre spontant och mer förnuftsmässigt så kommer jag till samma slutsats. Att hon inte visar känslor kan vara hennes sätt att överleva psykiskt. Alltså lider hon.

Absolut! Just det med den överklassdamen känns så främmande, som om det egentligen inte hänt. Vi får ingen förklaring till vad som hänt, hur det hänt och hur det upplevs. Och jag har för mig att Birgitta Stenberg sa i en intervju att man som författare inte behöver berätta om hur det känns, det fyller läsaren själv i. Nej, jag vill inte veta vad jag känner, jag vill veta vad berättaren vill förmedla för känslor!

Jag måste nog klura mer på det där. Men hur mycket ifrågasätter man som barn sin uppväxt och hur mycket tar man som helst normalt?

Jag måste nog klura mer på det där. Men hur mycket ifrågasätter man som barn sin uppväxt och hur mycket tar man som helst normalt?

Man ifrågasätter inte. Men nån gång blir man ledsen för att man inte får det andra får. Eller man skäms för att pappa gör knäppa saker. Eller nåt. Men hon skildrar inga såna situationer, där den lilla tjejen tycker att livet faktiskt suger. Men det måste ha gjort, några gånger.

I stället registrerar hon bara ett händelseförlopp utifrån barnets ögon - och det där kyliga registrerandet får nog mig att ta över de känslor som barnet "borde" ha känt. Där tror jag nyckeln är.

När jag tänker på det igen så är det väl samma teknik som Birgitta Stenberg gärna använde i bland annat Kärlek i Europa? Någon som läst den?
Det är ju evigheter sen man läste Birgitta Stenberg. Inte kommer man ihåg sånt så länge.

När saker & ting kommer till Hollywood, så kan man ju inte använda en TYSK :eek: orginaltitel ju. Sen kommer fortsättningarna, Inkspell och Inkdawn. Fantasygenren är uppenbart mkt lukrativ numera...:love:

Ja ja ja ... Det är väl så dårå. ;) Men den kunde väl fått heta Bläckhjärta på svenska?

För att återgå till något närmare TOPIC så skulle jag vilja tipsa Mandalaki om Gustav Fridolins Från Vittsjö till världen. Vet inte om den finns som pocket, men jag tror du skulle gilla den. Han skriver lite om Lasermannen (och Tamas) också, om jag minns rätt! :D

I stället registrerar hon bara ett händelseförlopp utifrån barnets ögon - och det där kyliga registrerandet får nog mig att ta över de känslor som barnet "borde" ha känt. Där tror jag nyckeln är.

Jag tror att det är just därför jag blev så oerhört berörd av boken, trots att jag har igenkänningsnivå minus 1000, typ. jag BLEV den där lilla tjejen. Och jag älskade min pappa. Men jag skämdes över honom och skämdes så hemskt över att jag gjorde det.

Och jag har för mig att Birgitta Stenberg sa i en intervju att man som författare inte behöver berätta om hur det känns, det fyller läsaren själv i. Nej, jag vill inte veta vad jag känner, jag vill veta vad berättaren vill förmedla för känslor!

Ibland får man ju å andra sidan varje detalj skriven på näsan, tex i Turstens urusla deckare. Det kanske var sådant Stenberg tänkte sig att undkomma?

Men med samma resonemang skulle man ju kunna säga att författaren kan beskriva enbart känslor. Vad som sker medan det känns kan läsaren tänka ut själv. Och vips! en bok om en ung man i kris. :D

Jag tycker nog att ju mer oväntade saker som sker, tex att gifta damer låter sig förföras genast Stenbergs alter ego dyker upp, desto mer behöver jag någon sorts förankring. Som det är nu, kan hela förförelsen vara något huvudpersonen enbart fantiserar om, medan det som sker är att hon promenerar vidare gatan fram. Så lite tycks sådana händelser betyda i livet i dessa böcker.

Jag tror att det är just därför jag blev så oerhört b