Jag ska försöka förklara så kortfattat som det går, men historien är lång och väldigt invecklad på vissa punkter.

Sen två år tillbaka har jag aktivitetsersättning (har tills i fredags arbetat 25% med eget företag), och nu är det dags att ansöka om två år till. Detta har jag i princip redan fått godkänt av FK (och blivit uppmanad till att söka), då alla jag pratat med har varit oerhört positivt inställda till mitt sätt att agera och göra vad jag Vill – att starta eget och sakta men säkert gå uppåt i arbetstid efter snart 9 års sjukskrivning (jäklarns vad tiden går fort!).

Min psykiater har varit sjukskriven i snart ett år, med ett ”uppehåll” från det med några få månader, vilket innebär att jag inte har haft någon annan att prata med, förutom när det har gällt att förnya recept. Jag har självmant bett om att få en samtalskontakt och det har tagits upp på möten, men de har inte ansett att jag är tillräckligt ”sjuk” (jag har en personlighetsstörning, för de som inte visste det) och jag har helt enkelt inte fått någon hjälp utöver medicinerna.

Redan i höstas diskuterades det om att jag ska fortsätta ha aktivietsersättning, och vi bestämde tillsammans (jag och psykiatern) att vi skulle fixa ihop en ansökan + läkarintyg i GOD tid, allt för att jag inte ska flippa ur totalt…jag klarar inte av stress, huvudet kraschar direkt och jag får panik. Tyvärr blev hon sjukskriven igen, dock hann vi träffas en gång precis innan hon skulle sluta. Jag fick då en uppmaning av henne att höra av mig så fort jag behövde prata med någon, samt att hon inte skulle bli borta länge (såna saker ”behöver” jag veta, vilket hon även själv poängterar starkt – och ofta, jag har ett stort kontrollbehov) och att vi skulle fixa med ansökan osv så fort hon var tillbaka. Problemet är att hon fortfarande är borta… För några månader sen försökte jag fixa en tid till en annan psykiater då jag utöver ärendet med intyg osv även ville sluta med några av mina mediciner (om någon minns den tråden kan jag erkänna att det gick käpprätt åt helvete, har bara lyckats sluta med en  ).
Till slut fick jag i alla fall en tid!

Jag och min ordinarie psykiater fick skäll vid det besöket…klagade och ojjade sig hej vilt över min medicinering och ALLT var minsann fel! Jag blev väldigt irriterad och sa att ja, det kanske inte var så smart alla gånger, men nu är jag beroende – bara att acceptera, samt försöka sluta, någonting annat kan jag inte göra. Han ville inte skriva något intyg till mig då, utan han lovade att sätta upp mig på en tid (fick datum direkt) för att få träffa ordinarie läkaren, men hade hon inte kommit tillbaka så skulle han fixa det ändå. Tack tack!

Tiden gick och jag undrade var tusan kallelsen tog vägen (som jag blev lovad då jag "behöver" allt på papper, som sagt, kontrollbehov), framförallt vilken Tid jag skulle vara där. Så jag ringde upp sekreteraren och fick då svaret att nej, jag hade ingen tid det datumet. Nähä…jag bad henne dubbelkolla, men nej det fanns ingenting. Bad henne då om att få en tid, och det ganska omgående då ansökan måste in Nu. Jag fick en tid förra veckan, satte mig på tåget och fasade över att behöva åka dit (gillar verkligen inte vik.psykiater), dessutom är det 14 mil dit.
En kvart innan jag är framme ringer telefonen, då är det sekreteraren som ringer och frågar varför jag skulle komma?! Ursäkta?? Helt plötsligt hade psykiatern fått för sig att nej han skulle minsann inte skriva ut något intyg till mig. Okej, men jag vill träffa honom och be om en ordentlig förklaring – framförallt, varför kunde han inte kläckt ur sig det tidigare? Hon frågade honom om jag ”fick” komma i alla fall, till slut (!!) sa han ja.

Min bror hämtade mig vid tåget (inte sett honom på snart 4 månader! Det var en magisk stund! Han är det bästa jag har) och vips stod jag på psyk. Väl där hittade en mycket irriterad psykiater mig och beordrade (kändes så i alla fall) mig att komma in på rummet och sitta ner. Väl där börjar han bli riktigt otrevlig, och ifrågasätter både mig och min psykiater (IGEN), ojjar sig än en gång över medicinerna och ifrågasätter varför HAN skulle skriva ett intyg.

Jag försökte (lovar, det var inte lätt att ens få ur mig ett ord så som han gick på och gormade) få fram att han först och främst hade lovat att göra det, men även att jag har rätt att få ett intyg från honom som vik.psykiater (detta har jag själv kollat upp, än en gång, kontrollbehov). Han blev helt rabiat och gick på som en ångvält – för han kunde minsann inte hitta något intyg i min journal som styrkte min tidigare ansökan till FK! Då började jag bli riktigt irriterad, och det slutade med att JAG hittade informationen i min journal (till saken hör att jag har själv har en kopia på min journal – 10 års information *pust*, och visste till och med datum på när det skrevs, men det kunde han inte acceptera).

Detta var inte populärt, inte alls. Han frågade mig vilket datum mitt intyg gick ut, dvs. hur länge hade FK godkänt aktivitetsersättningen. Jag fick tänka…och kunde inte få rätt på datumen, blev osäker då han gick på som en ångvält (igen). Till slut frågade han om jag ljög (!!) om datumen. Då bröt jag ihop totalt och bad honom att SJÄLV kolla i journalen, det står ju svart på vitt! Som sagt, jag bröt ihop, blev jätteledsen och det var Väldigt nära att jag gick därifrån. Då kläcker han ur sig att detta var minsann inget att gråta över, utan att jag skulle minsann bara sätta mig ner och lyssna på honom.

Fortfarande jätteledsen och jag frågade honom vad han skulle gjort i min situation, när man blir trängd dessutom? Svaret var att han förmodligen hade reagerat likadant. Ok, bravo, vilket genomtänkt svar.

Det finns mycket information om detta mötet, men vad jag ville komma fram till var att han vägrade skriva intyg, bara en sjukskrivning i tre månader samt skicka en remiss till den delen av Skåne som jag flyttat till (har velat bli remitterad tidigare, men psykiatern har inte velat släppa mig innan all medicinering har fungerat bra mm), vilket var ett krav från mig. Uppmanade mig att ringa till Malmö två dagar senare för att få en akuttid, detta för att de skulle hinna få min journal för att kunna bedöma mig på rätt sätt.

Innan jag ringde Malmö kontaktade jag min handläggare på FK, för att berätta om vad som hänt och för att helt enkelt bara…tja…prata. Hon är jättegullig och försöker alltid hjälpa mig på alla sätt och vis (skickar en guldstjärna till henne!). Det samtalet blev ganska, eh, argt. Inte från min sida, men från Hennes! Hon uppmanade mig att INTE skicka in någon sjukskrivning, för då skulle jag inte få en krona då min årsinkomst är 0:- numera pga aktivitetsersättningen. Hon blev Jättearg på psykiatern, och sa saker om honom som jag inte ens vill skriva här…poängterade att han INTE kan neka mig ett intyg och att jag skulle försöka prata med sekreteraren än en gång för en ny tid, samt ringa Malmö och ligga på som en igel för att få hjälp där. Fick jag ingen tid uppmanade hon mig att gå vidare med ärendet (ta hjälp av kurator, prata med klinikchef och patientnämnden), men hoppades att jag skulle slippa och helt enkelt få en tid i Malmö FORT (ansökan skulle egentligen varit inne redan nu, då det är tre månaders anläggningstid…men vad skulle jag ha gjort, fick ju ingen tid hos psykiatern).

Jag ringde sekreteraren direkt efter vårt samtal, och mer nonchalant människa får man verkligen leta efter. Hon tänkte minsann inte hjälpa mig, och någon tid kunde jag minsann inte få! Nähä..men, ok, finns det någon annan jag skulle kunna få träffa? (jag var lagom hysterisk vid detta tillfället) Min journal finns på plats och jag har redan träffat många av den personal som finns ”tillgänglig” eller vad man ska säga. Fick svaret att ringa till avdelningen på förmiddagen dagen efter, de kanske kunde hjälpa mig för hon visste minsann inte hur hon skulle fortsätta handlägga mitt ärende (skitenkelt, kallas läkartid…det fattar t o m jag).

Jag kom inte längre än så med det samtalet utan väntade till dagen efter. Jag fick en tel.tid med en sköterska på eftermiddagen, och berättade vad som hänt och varför jag hänvisades dit. Hon blev helt tyst och sa att de inte kunde skaka fram några tider så fort, framförallt då ingen just där kände till mitt ärende. Dock skulle hon träffa psykiatern under dagen och skulle fixa en tid till mig omgående. Tack! Ängel Hon förstod verkligen vilken panik jag började känna vid det tillfället…

Sen ringde jag Malmö (som jag hela tiden blivit hänvisad till) och fick där prata med en man som verkligen visste vad han pratade om, och jag måste säga att han är underbart duktig på att lugna hysteriska människor…för det var precis vad som hände, jag flippade ur totalt. Varför? Jo, för psykiatern har missat att jag inte ens tillhör Malmös sjukvårdsdistrikt. Han har med andra ord skickat remiss och journal helt fel. Men som sagt, gulligare människa får jag leta efter, och han poängterade flera gånger att jag var välkommen till akutpsyk (närmaste är Malmö) och jag fick t o m en vägbveskrivning…jag mådde skit och skulle lätt ha kunnat åka dit på direkten – jag var verkligen helt hysterisk (vilket han märkte :S). Jag sa att jag förmodligen skulle dyka upp, men ville först få tag på läkarsekreteraren för att berätta om att felet med remissen och be henne att säga till psykiatern att skicka en ny – FORT.

*fortsättning följer*

Så jag ringde dit…ännu en gång. Hon var fortfarande nonchalant, och sa att hon faktiskt inte tänkte säga till psykiatern om det. Då började jag bli Riktigt irriterad! Sa som det var, vad FK och Malmö sagt till mig, varpå hon kallt (lovar, det fanns inte en enda känsla bakom vad hon sa) säger att jodå – jag kan ju ringa och klaga, men hon tänkte ändå inte säga till. Ännu en gång bad jag henne om hjälp, det krävs bara några ord till psykiatern – vad är det som är så svårt med det? Äh, jag kunde väl vänta, så bråttom var det väl inte? JO! Visst, hon sa ett fel hade kanske begåtts, men Malmö skulle säkert upptäcka felet (även om det tar tid, vilket mannen i Malmö sa till mig, de tar remisserna efterhand som de kommer in, sen blir det en ny process med remissen när de väl upptäcker felet…dvs., allt tar ännu längre tid) och de gör nog (!!) något åt det då. Vänligt men bestämt bad jag henne ÄNNU en gång att hjälpa till. Fick blankt nej. Då kräkte jag av mig en massa saker, och avslutade med att jag hoppas att jag Aldrig kommer att behöva ha någon som helst mer kontakt med kliniken – mer än när min vanliga psykiater upptäcker vad som har hänt och garanterat hör av sig till mig (den människan är inte och leka med kan jag lova, hon har skällt ut sina kollegor förr när det har gällt behandlingar av mig när hon varit borta).

4 dagars panik, och Många timmar i telefon.

Nu sitter jag här och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.

Pratade med FK i fredags igen (för att uppdatera om läget), och handläggaren är fortfarande fly förbannad, men sa att hon tyvärr inte kunde göra någonting – mer än att råda mig till vad jag ska säga, göra och vilka jag ska ringa.

Som det ser ut nu har jag ingen inkomst i höst (har på FK´s inrådan lagt mitt företag vilande fr o m i fredags, för att sen ta upp det till våren igen, för att jag inte ska krascha pga allt som hänt), på grund av psyks nonchalans.


Visst kan jag söka upp en annan läkare, men utan remiss kan det ta tid, och dessutom tar det ju lite tid om de ska begära in journal mm. Jag har aldrig varit i kontakt med psykiatrin i denna delen av Skåne innan, med andra ord har ingen någon som helst aning om vem jag är och vad det är som är ”fel” på mig.

Vad gör man?

Ganska enkelt egentligen, eller ja jag har ju inget val – jag får be om hjälp av socialen. Men det tycker jag inte alls är roligt, då det faktiskt handlar om rent slarv från sjukvårdens sida. Det finns de som behöver mer ekonomiskt stöd än vad jag gör, så det känns jäkligt dåligt att behöva gå den vägen! Men även jag har ju hyror och räkningar att betala…tack och lov har jag några räkningar som jag kan dra ut på ett tag som jag fixade i fredags, jag är inte den som ”kräver” pengar direkt utan vill kunna betala så mycket som möjligt själv.

Eh, detta blev väldigt långt och förmodligen väldigt rörigt…och då har ni ändå inte ens fått all information om alla rundor i veckan (var glada över det), bara en kort resumé.

Vad jag vill komma fram till är…tja…jag är arg, besviken och ledsen över hela situationen.

Imorgon är det dags att ta tag i allt igen, men jag vet inte riktigt var jag ska börja?!


:crazy:

Du ser till att forsoka halla dig sa langt som mojligt till SKRIFTLIG korrespondens, och om det inte gar ska du alltid ha namn pa ansvarig tjansteman, och om mojligt fa bekraftat det som sades via mejl eller brev. Darmed ar det mycket lattare att reda ut vem som pastar vad och varfor, och fa hjalp att ta sig ur soppan.

Och nasta gang du har en tid hos dessa underbara psykmanniskor som tydligen verkar skrika pa dig tar du med dig din bror eller nagon annan anhorig om det gar.

Kramar
Cathrine

Jag skulle vänt mig någon annanstans. När min psykkontakt har skitit sig, vilket den gjort vid flera tillfällen, har jag uppsökt akutpsyk och senast vårdcentralen. JAg har fått hjälp på båda ställena med både sjukskrivning och medicinering, samt kontakt med psykiatrin. Min läkare på VC har anmält psykiatrin för sin behandling av mig.

Så det är mitt råd, ta fler kontakter, om inte annat kan de sparka igång ditt gamla psyk. När min läkare på VC ringde och härjade fick jag en tid direkt. Själv hade jag ringt 3 ggr.

Sicket elände.
Jag hoppas att du får ihop det hela.

Ni är många som har problem med olika vård i det där länet.
Det verkar så trögt.

Vem är chefen på sjukhuset för den psykiatrikern som behandlat dig illa och den snorkiga sjuksköterskan?
Jag skulle börja ringa dit och klaga :devil:
När jag väl fått bytt klinik skulle jag anmäla dom oavsätt vad slutresultatet blir för det bör bli en näsbränna.
Låt mig säga så här, sjuksköterskor har jag bara haft tur med men läkare som din har jag haft med att göra. En som nästan kröp på golvet efter utskällning av "högre ledning" sedan och inte visste hur väl denne ville mig.
Jag förstår ditt kontrollbehov när det gäller aktivitetsersättning (eller hade läkaren tänkt betala för ditt uppehälle?) och jag förstår ditt kontrollbehov över mediciner (inte många som tycks vilja byta med mig när jag är utan) och jag förstår den stress det ger. Vissa saker i livet behöver flyta smidigt för att man skall kunna känna sig lugn och alla är inte Dali Lama heller.
Nästa samtal kan du annars hota med att blir det inte som du begärt så kommer du att anmäla det hela för http://www.hsan.se/ så kanske det blir mer fart under vingarna.
Har läkaren felat så får läkaren fixa och en remiss borde väl inte ta så lång tid att fixa till rätt ställe.
Allt borde ju finnas kvar i dator?

Jag begriper inte hur folk är funtade. (Och menar jag inte TS!)
Hur svårt är det att hjälpa en person som uppenbarligt är väldigt stressad och mår dåligt över sin situation ? Det är ju inga avancerade grejer du behöver hjälp, ett fjuttigt intyg om jag förstått det hela rätt.

Jag har inga råd, men du har mina sympatier och jag hoppas att det löser sig för dig.

Men hjälp, vilka otrevliga människor?! Känns som de verkligen är på fel plats.
Hoppas det löser sig.

Verkar snarare som du är fullt frisk & de andra har problem:devil:

Allvarligt talat, tänk att man ska behöva bråka för en sån sak.Måste det ta så lång tid att beställa tid hos en annan?den du har verkar helt inkompetent.

Det är ju inga avancerade grejer du behöver hjälp, ett fjuttigt intyg om jag förstått det hela rätt.

Japp, du har förstått rätt, allt handlar om ett litet j*la intyg.

Kom på att jag glömde skriva att jag hade papperna från FK (med ansökan osv) med mig när jag var hos psykiatern, men han ville inte ens titta på dom, när jag gav honom dom när han började skrika om att jag ljög.
Jag har liksom gjort så gott jag har kunnat, och nu står jag handfallen och får inte ihop någonting :(.

Jag har varit så panikslagen att jag inte ens tänkt på alla namn. Kan bara läkarens, hans sekreterares och FK-handläggarens...så det kommer jag inte så långt med tyvärr. Men ska komma ihåg att anteckna det i fortsättningen, tack för påminnelse!

Och nasta gang du har en tid hos dessa underbara psykmanniskor som tydligen verkar skrika pa dig tar du med dig din bror eller nagon annan anhorig om det gar.
Jag tänker aldrig sätta min fot där igen... J
o, om min ordinarie psykaiter vill ha dit mig för att prata - då tänker jag stega in där, för då vet jag att det varit liv :devil:.

Jag har under förmiddagen försökt få tag på både FK, Verksamhetschefen ( :devil: ), kurator, psyk i Ängelholm, Malmö och i Trelleborg. Inget napp än så länge, men Trelleborg skulle jag ringa tillbaka till vid ett (gissa om jag räknar minuterna..).

Jag kan söka akut, absolut! Men det gör inte att saken går fortare, tyvärr. Det intyget jag behöver ska innefatta hur jag har mått de sista två åren, all medicinering mm - såna saker som psykiatern känner till. Visst kan någon annan kräva in en journal (mig gör det inget), men då måste de sätta sig in i allt, och det gör man inte på en kvart kan jag lova...en tredjedel av journalen handlar om de sista 3 åren. Men jag söker så gott jag kan så länge, bara jag får kontakt med någon NU! Kan de då i sin tur hjälpa mig med att terrorisera gamla psyk är det bara ett stort plus i kanten. Jag mår verkligen skit över situationen.

Jag förstår verkligen inte hur det kan vara så förbannat svårt att skriva detta enda ynka lilla intyg. Sen slipper de mig ju! Psykiatern bör ju bli glad över det i alla fall, för som han sa till mig "det finns andra som behöver tiderna bättre" :grin: (kläckte han ur sig när han var som mest arg).

Ta kontakt med sjukhuschefen och berätta vad som hänt!

Uppenbarligen måste det gå om den snorkiga sekreteraren och den uppkäftiga läkaren behöver få höra från högre ort att skärpa sig. :mad:

Önskar dig lycka till.

Usch,det låter krångligt detdär,verkligen.

Min undran blir då varför läkaren inte vill skriva intyget?

Har han en annan åsikt och vad grundar den sig på?

Det är ju mycket ovanligt(subjektiv bedömning,dock med lång erfarenhet) att de blir arga och bär sig illa åt mot patienter så därav mina funderingar.:confused:

Jag försöker ta mig upp så högt jag kan, gällande vem jag ska prata med.
Men jag orkar fan inte kämpa helt själv...jag är helt knäckt :(.

Hur det än nu slutar, ska jag be om att få en tel.tid till min ordinarie psykiater när hon är tillbaka för att förklara läget, då jag vet att hon i sin tur kommer att ruska om stället så det både räcker och blir över. Första gångerna jag träffade avskydde jag henne som pesten, otrevlig, burdus och snudd på elak. Men vad fel jag hade :love:.

Som sagt, jag försöker få tag på någon, men idag känner Ingen för att svara av någon konstig anledning. Paniken kommer krypande..

Usch ja, mitt kontrollbehov är inte roligt och det ställer till det ibland.
En "normal" människa kanske inte hade reagerat märkvärt på detta, men jag reagerar som fan rent ut sagt. Jag har ätit lugnande konstant sen en vecka tillbaka (aaargh..vilket innebär att jag måste ringa till helvetestället igen för att få mer av den sorten :crazy: ).

Jag förstår ditt kontrollbehov när det gäller aktivitetsersättning (eller hade läkaren tänkt betala för ditt uppehälle?)
Faktum är att jag tänkte den tanken när jag satt där och lyssnade på honom, men hade jag sagt något (ja jag har aldrig varit känd för att vara speciellt trevlig i såna här situationer, när jag blir trängd) så hade jag bara fått ännu mer skäll.

HSAN...bra tips, inte tänkt på det - man kan ju alltid hota, det brukar kännas.

Har läkaren felat så får läkaren fixa och en remiss borde väl inte ta så lång tid att fixa till rätt ställe.
Allt borde ju finnas kvar i dator?
Precis!! :bow:

Så jag förstår liksom inte vad problemet är....?

Usch,det låter krångligt detdär,verkligen.

Min undran blir då varför läkaren inte vill skriva intyget?

Har han en annan åsikt och vad grundar den sig på?

Det är ju mycket ovanligt att de blir arga och bär sig illa åt mot patienter så därav mina funderingar.:confused:

Jag har precis samma undran som du!

Det enda svaret jag har fått när jag har frågat (många gånger), är att han inte Vill. Men VARFÖR, det får jag inget svar på. Jag förstår ärligt talat inte riktigt varför han gör som han gör, jag har inte gjort ett skit, mer än att jag har gjort som alla har sagt till mig att göra (även vad Han har sagt). Mer än så kan jag inte göra!

Låter konstigare och konstigare...

Du som patient har rätt till all information kring din situation och vad behandlande läkare gör för bedömningar i ditt fall.

Mitt råd är att söka sjukhuschefen och dra ärendet,du har rätt att få en rättvis bedömning.

9 års sjukskrivning är ett misslyckande för alla.

*KL*

Detta händer fan inte.
Har pratat med psykiatrin som har hand om min kommun och...håll i er, jag får ingen hjälp innan de har fått någon remiss. Däremot tyckte de att jag skulle fixa hem en journal och kopior på alla intyg till dom och ta med när jag fått en tid...........

:cry:

9 års sjukskrivning är ett misslyckande för alla.
Jo tack, jag vet...:cry::cry:

Sjukhuschefen...hoppas jag inte blir dissad denna gången också.

Har pratat med psykiatrin som har hand om min kommun och...håll i er, jag får ingen hjälp innan de har fått någon remiss. Däremot tyckte de att jag skulle fixa hem en journal och kopior på alla intyg till dom och ta med när jag fått en tid

Eh? Det är kanske läge för akutpsyk ändå? De kan väl inte neka dig hjälp där?

Men alltså Jen80 jag är en rätt normal människa (nåja vissa tycker det går att diskutera men i positiv anda :D ) och få saker gör mig stressad och över lag är det få saker jag känner att jag måste ha kontroll över men det där har jag precis samma känsla för. Dom har total kontroll över min livskvalie, förut över min ekonomi mm och jag lovar jag som har 0% stresströskel vet hur det känns och då anses jag fysiskt som en mycket labil och intelligent person i fråga.
Som sagt vad få saker kan få mig stressad men sjukvården :crazy:
Jag går tom hos samtalskontakt på psyk för att få stöd genom min kontakt med vården. Själet från början var annat men jag fick efter behov och då var det vården.

Så oss emellan då jag själv fått uppleva liknande saker och har samma stresskänsla. Som sagt var psykiskt mycket frisk.

Fy fan för hur du blir behandlad :mad: Vad är det för fel på idioterna!? Fan vad arg jag blir.

Har du fått tag på ngn chef? Stå på dig vännen, du vet att du har rätt och sådär ska fan ingen få behandla dig, inte någon.

Nej det kan de inte. Tror jag? Just nu är jag rädd för att inte få någon hjälp överhuvudtaget, eftersom jag bara blir skickad hit och ditt. För ett jävla papper! Eller ja, just nu är huvudet inte på topp om man säger så, mår riktigt risigt om jag ska vara ärlig - men det finns det ju en anledning till.

Lutar faktiskt åt att jag åker in lite senare, om jag inte mår bättre. Det intrycket jag fick när jag pratade med psyk där sist var enbart positivit, så det gör mig i alla fall lite lugnare. Dvs, jag blir inte ignorerad, DET känns skönt.
Känns så jävla ruttet att Sjukvården får mig att må dåligt (till en viss del, men annat också, fast detta var droppen..), så dåligt att jag Behöver söka mig DIT igen.

:(

Tack *kramar om*

Har inte fått tag på någon, verksamhetschefen var inte inne, jag skulle återkomma imorgon. Slog numret till Patientnämnden men bröt ihop totalt och la på igen.

Pratat en stund med min pappa, han är verkligen guld och ställer alltid upp så gott han kan när det gäller sånt här.
Sen fick Sablar22 ta lite emot lite skit också, stackarn.

Nu är det i princip omöjligt att få tag på någon (förmiddagar som gäller..), så jag lägger ner alla tankar på att bråka mer idag. Helt ärligt så finns inte orken där heller, jag har inte gjort mer än att ha en telefon i handen idag (också..). Ska jag ringa någonstans så ska det vara till akutpsyk!

Funderar på om det är positivt eller negativt med att slänga mig i soffan under täcket. Positivt är att jag får vila och vara ifred, negativt är att jag börjar tänka :crazy: (vilket inte är till fördel i min situation). Vill inte gärna hamna i någon "mig är det synd om"-roll, men det fan inte lätt denna gången.

Detta råkade bli en gnälltråd. Sorry...var inte meningen från början.

Men det känns ju lite overkill - eller ?
TS vill ju bara ha sitt intyg så att hösten är "tryggad".

Och om nu inte herr Psykdoktor vill skriva ut det så har TS all rätt i världen att i allafall veta varför. Inte bara ett godtyckligt Jag vill inte.

:eek: :crazy: :mad: Du kanske skulle ha nytta av ett Personligt Ombud (http://www.personligtombud.se/)?

*styrkekram*

Åh, vad förbannad jag blir!! Jag är så less på personer som behandlar andra illa och inte sköter sitt jobb. Det är ju extra känsligt inom psykvården.

Jag tycker du ska ta kontakt med din kommuns personliga ombud och även patientombudsmannen och be dem driva saken vidare. Du ska inte behöva kämpa så här själv när du mår så dåligt.

De på psykmottagningen har agerat fel och bör ställas till svars för det. Det får bara inte gå till så här. Tyvärr gör det det. Jag har själv upplevt mycket konstiga saker, som jag faktiskt anmält och fått rätt i.

Be kommunens personliga ombud att eskalera till högsta chef för psykmottagningen. Och fungerar inte det, gå till dennes chef osv.
Det går att få rätsida på sånt här bara man har hjälp av en auktoritär människa som är bra på att snacka och faktiskt hota dem lite. Hota med att dra in deras chefer, anmäla eller i värsta fall ta dit pressen.

Du SKA ha det du har rätt till. Det finns inget annat alternativ.
Jag förstår inte alls varför de börjar konstra gällande en patient som har den sjukdomshistoria och nuvarande arbetsförmåga du har. Det hela är mycket märkligt och beklagligt!

Hoppas du kan få hjälp av någon som orkar agera skitstövel åt dig och sätta press på dem. Så du får det du har rätt till och kan bli frisk istället för sämre.

Kramar!

:eek: :crazy: :mad: Du kanske skulle ha nytta av ett Personligt Ombud (http://www.personligtombud.se/)?

*styrkekram*

Titta! Det var ju det jag menade! Så hette det! Personligt ombud!

Precis vad du behöver Jen.

*nickar instämmande*
Personligt ombud låter alldeles kanon!!!

Finns här....

:eek: :crazy: :mad: Du kanske skulle ha nytta av ett Personligt Ombud (http://www.personligtombud.se/)?

*styrkekram*
Tack! Det var ju precis detta som C_L menade :bow:.

Nu kommer det roliga...vart ska jag vända mig? Till gamla kommunen eller den där jag bor nu? Eftersom det är gamla som krånglar. Eller ja, det gör ju tydligen nya också.. Ja jag vet att jag kanske borde ha förstått det själv, men jag är ruskigt nyvaken (sorry C, jag har inte hört någon av de 5 gångerna du har ringt, snacka om att sova djupt :o) och har ingen koll alls...

Skriver mer sen, måste bara iväg och ge hästarna lite käk.
Tur att jag blev väckt haha. Men sömnen var välbehövlig.

Kontakta det PO i kommunen där du bor nu! Där ska du väl bo kvar och det är nog bra att slippa byta PO senare...:D

:laugh:

Kontakta det PO i kommunen där du bor nu! Där ska du väl bo kvar och det är nog bra att slippa byta PO senare...:D

:laugh:


Håller med. Tycker du ska satsa på där du bor nu.

PO!! det var det första jag tänkte på när jag läste tråden för såhär arg har jag inte varit på länge, det tack vare att mitt PO hjälpt mig när allt har krånglat (de är guld värda!) jag hoppas du får den hjälp du behöver från dem o att detta får ett slut! annars ställer jag gärna upp och ringer åt dig! (har vart med om många liknande situationer o lärt mig mycket bra saker av mitt po...) isåfall är det bara att du ilar iväg ett litet pm så gör jag vad jag kan! finns även här o lyssnar om du behöver nån att prata med...jag kan givetvis inte lova nåt, men kan jag hjälpa så gör jag det gärna!

vilket helvete du sitter i vännen :cry: jäkla typer!!
*styrkepepptröstkram*

Ja det är ju så, att psykvården Är ganska känslig. Allt vård är det, absolut, men psykvården är trots allt lite värre. Måste säga att jag är lite förvånad över psykiatern (och alla de andra idioterna) gör som han gör, då jag ÄR jävligt känslig redan sen innan. Jag ska inte skylla på det, det har jag ingen rätt till egentligen, men jag är bla. diagnostiserad Borderline (samt Bipolär typ 2) och de är MER än medvetna om att jag reagerar hysteriskt när allt blir kaos.

Jag sitter och letar lite mer information om personligt ombud, och ska försöka få tag på någon imorgon. Även om det inte råkar finnas någon just Här, så bör jag (väl?) få hjälp från någon som kanske finns i närheten?

De på psykmottagningen har agerat fel och bör ställas till svars för det. Det får bara inte gå till så här. Tyvärr gör det det. Jag har själv upplevt mycket konstiga saker, som jag faktiskt anmält och fått rätt i.
Jag har inte haft så här stora problem med psykvården tidigare (men problem har jag haft, helt sjuka saker), dock med andra delar av vården (bla. vägrade en läkare röntga mig och missade en krosskada på käkbenet, som nu efter 6 mån fortfarande krånglar :() och har anmält på det hållet.

eller i värsta fall ta dit pressen.
Var jag med i förra veckan, så jag vete tusan om det är någon bra idé :o. Kanske pga det (handlade om psykvården ;) ) som de inte vill prata med mig? :D Skojade, men lite måste jag kunna le åt hela situationen..

Tack för alla ord, ni anar inte hur mycket det betyder för mig!

Kontakta det PO i kommunen där du bor nu! Där ska du väl bo kvar och det är nog bra att slippa byta PO senare...:D

:laugh:

Nej för tusan, härifrån vill jag inte flytta!
Men visste inte riktigt hur det funkar, och just nu vet jag varken ut eller in. Försöker bara orka med varje timme (nu är jag lite negativ...men ärlig).

jag tycker tvärtom...att du verkar väldigt positiv och tar tag i saker fastän du blir bemött som skit många gånger! o att ta en dag, en timme, en sekund i taget är nog ett måste för att orka ibland, inget negativt med det!;) ge inte upp nu och med ett PO vid din sida kommer du komma ur detta med psykvårdspersonalen gapande som fågelholkar :devil:

go girl! :banana::banana::banana:
ps. jag klarar inte heller av stress men har samtidigt ingen ordning på allting så jag har det allmänt kaotiskt jag med, glömmer medicinen om inte boendestöd ringer o påminner morgon o kväll, glömmer besök om inte PO eller kontaktperson är med osv...o då får jag panik, blir stressad, får blackout, blir stressad för det...o så blir det 45 min ångestattack av skiten sen...hua

som grynet säger - TA INGEN SKIT!

När jag väl fått bytt klinik skulle jag anmäla dom oavsätt vad slutresultatet blir för det bör bli en näsbränna.
---
Nästa samtal kan du annars hota med att blir det inte som du begärt så kommer du att anmäla det hela för http://www.hsan.se/ så kanske det blir mer fart under vingarna.


HSAN-anmälan gör man när man anser sig ha blivit felbehandlad, inte för att "hämnas".
Att bli anmäld är ingen "näsbränna" eller något som det är mening att "hota" med.

Om någon av mina patienter säger "om du inte gör si eller så, så anmäler jag dig" - då går jag och hämtar blanketten åt dem. Hjälper till att fylla i, om det skulle behövas.

Jag har blivit anmäld ett par gånger. Det är tråkigt att läsa de ofta väldigt aggressiva breven som brukar bifogas, sen får man lite extrajobb med att skriva sitt genmäle, och sen får man ett resultat, fälld eller inte. That's it. Jag är inte ett dugg rädd att bli anmäld, däremot vill jag inte att någon patient ska bli lidande av om jag gör ett misstag - det är därför man ska försöka undvika misstag!

En HSAN-fällning innebär absolut ingenting i mitt dagliga yrkesutövande, det är liksom inte så att jag tvingas dricka kallt kaffe till morronfikat en månad eller får smäll på fingrarna av chefen.
Det innebär bara att jag gjort ett misstag, och förhoppningsvis lär jag mig något på det och om det behövs kan man ändra rutinerna så att det inte upprepas.

Och de enda som aldrig blir anmälda är de som inte gör någonting alls.

Är någon otrevlig eller snorkig bör man i första hand kontakta sjukhusets förtroendenämnd.

Som vanligt är du klok som en bok, tack för ditt inlägg :bow:.
Jag, som inte fattar mycket av sånt här, blir väldigt tacksam för informationen. Det är alltid skönt att få se en sådan här påpekan från någon som verkligen vet hur det funkar. Än en gång, tack!

Jag är inte ute efter att sätta dit någon, jag vill bara ha en förklaring till varför jag blir behandlad så här :(. Samt hjälp för att fixa hela situationen..

Förtroendenämnden är det du ska kontakta. Lycka till med allt!

Positiv vete tusan om jag är, men jag försöker se något ljust med alltihopa, även om det inte är lätt. Hoppas på hjälp imorgon!

Tack!

Ska försöka få tag i någon där imorgon, utan att bryta ihop denna gången..samt personligt ombud. Jösses vilken soppa det blev av allt, detta hade jag verkligen behövt slippa :(.

STOR STYRKEKRAM! hoppas du har bättre tur idag...och som sagt se till att få så mycket skriftligt du kan så du har allt på papper om det skulle behövas:)

gosh jag önskar att du hade haft min fd psykläkare, underbarare läkare finns inte! saknar honom som tusan, han ställde verkligen upp till 1000% den nya bryr sig inte alls, måste ringa o sätta lite mer fart på han tror jag :cry:

fast tyvärr tror jag att detta är en av konsekvenserna av alla nerdragningar som sker, det drabbar ofta de "svagare" hårdast (personligen anser jag att vi är starkare än de andra som orkar med all skit...men det hjälper ju inte)

oj vilket svammel...haha ursäkta!

jag hoppas som sagt innerligt att du har bättre tur idag, vill så gärna veta hur det går för dig så du får mer än gärna uppdatera oss om du vill det:)

:banana::banana:::bump::bump:

Tack, självklart ska jag hålla er uppdaterade :).

Jag har fått tips och hjälp med telefonsamtal av en bukefalist ( :love: ), så nu ringer jag ett annat sjukhus, där jag tydligen kan få hjälp ganska omgående. Har dessutom hittat en PO som finns någorlunda nära som jag prova att ringa igen, och hoppas verkligen att jag kan få lite hjälp på den vägen också.

Nu är det dags för en liten sovstund, kollade på klockan senast kl 5 i morse...dvs drygt 1½ timmes sömn, vilket inte direkt gör att jag mår bättre.

Måste faktiskt hålla med dig, men var tusan får vi all styrka ifrån?!
Sanslöst vad mycket man kan göra, trots att man är nere i avgrunden och rotar..

Har inget vettigt att komma med.
Men tusan så imponerad jag blir över hur du kämpar :bow:

Men tusan så imponerad jag blir över hur du kämpar :bow:

även jag! :bow::bow::bow::bow:

Har inget vettigt att komma med.
Men tusan så imponerad jag blir över hur du kämpar :bow:

Men vad gulliga ni är, tack !

det är du med :love: du kommer greja det här! dessutom tror jag att det är en riktigt bra hjälp för dig att skriva av dig allt som händer, här eller på papper...då har du lite "koll" på läget, vet vad som sagts o hänt tidigare och kanske använda det för framtida samtal med idioter om några fler vågar komma i din väg :devil:

Suck.
Blir ingen vård där heller, eftersom jag har behandlats så lång tid måste de ha en remiss...och en egenremiss skulle inte bli godkänd.

Hänvisade mig till Förtroendenämnden, de ansåg Också att min psykiater gjort fel.

Helt plötsligt ringde FK och behövde en massa andra blanketter från mig, så nu är jag helt slut efter att ha behövt fixa med det också. Men de är skitsura för att psykiatern fortfarande vägrar hjälpa mig, det är i alla fall lite positivt i alltihopa.

Fan.

:cry:

:crazy: Här också så då är vi två om problem med psyksjuka vården. :devil: :grin: Min kurator ringde idag och sa att min dr (A) bytt team och därför blir det en annan dr som jag träffar på måndag. Grejen är att jag inte ville ha A som min dr men kuratorn propsade på det eftersom A var den enda fasta dr. Ok sa jag, vi provar väl...och så fick jag vänta en evighet på en tid hos A. Nu efter 2a mötet med A blir det IALLAFALL så att jag får en annan dr. :devil: :devil: :devil:

Snart säger JAG upp mig från teamet!!

Fölååt för trådstöld men :devil: :mad:

åååh vad ledsen jag blir :cry: o flyförbannad på dessa jävla idioter som bara leker med folk som mår dåligt! hur tänker de?!?!

har du fått kontakt med PO?

jag lider med dig, kommer följa tråden och, som sagt, gärna hjälpa till om där finns något jag kan göra!

*tröst o styrkekram*

*massor av kramar*

Har läst vad som hänt, orkar inte skriva långt svar tyvärr.

Hoppas, hoppas, hoppas att allt löser sig till det bästa och det snart!

Är själv i en liknande (men långtifrån lika svår) härva som din. I mitt fall har läkarna varit jättetrevliga (när jag väl fick en specialist efter 1,5 års väntan...) men glömt att skicka in intyg som dom lovat.

Det upptäckte jag av en slump efter två månader (FK hade inte hört av sig, riktigt virrvarr av byte av handläggare etc, den jag tydligen har nu är på semester...) och min sjukers går ut i juni... Jag bad FK kontakta mig redan förra året men jag har inte hört ett pip. Inte ens att dom efterfrågat handlingar som inte kommit in (trots att det som sagt gått två månader...).

Fick hastigt och lustigt en återbudstid hos en helt ny läkare här och hon var fantastisk! (hoppas jag att hon skickat in papper som hon lovat...)

Fick broschyren hemskickad om Förtroendenämnden idag. Ska se om jag orkar ta tag i det.

Det intryck jag har fått av Region Skåne är akut läkarbrist, allmänt virrvarr men att de som jag har haft kontakt med (läkare, sekreterare, mm mm) verkligen försökt hjälpa men inte kunnat. Fast du verkar ha råkat på helt fel människor din stackare...

Håller alla tummar och tår för dig, massor av kramar!

Mvh Cissi

Ah, i ett falls som Jen80 så är det inte för att hämnas eller för att man tycker det är kul att hota. För min del hade det varit ett löfte.
Sådana svider antingen empatiskt men tyvärr för ofta egot men vad det än är så kan tillräckligt många få någon att stannan upp och fundera och börja utvärdera sig själv (kräver stort mod).
Felbehandling kan vi väl säga för att utsätta någon med den diagnositersing som jen80 har för sådan skit och på sådant kränkande sätt (kan tänka mig att "du ljuger" är ungefär lika roligt att höra som "varför gör du dig själv så illa" när man har ME/CFS och fibromaylgi medans doktorn yrat in sig på stres). Det sistnämnda berodde nog snarast på extrem okunskap men ändå.
Den kvinnan kunde verkligen kränka en på ett sätt som det lät "lilla gumman" på :crazy:

Det kommer alltid att finns folk som anser man gör fel, det kommer alltid att finnas saker där man också gör fel och allt är bra så länge som man tar sitt ansvar för det hela.
Denne man verkar inte ta ansvar eller vilja ta ansvar för mer än skicka remiss någon annanstans. När han skickar den fel tycks han inte vilja ta ansvar för att den kommer rätt nu när det är så viktigt.

I det du berättar, så skulle du göra precis tvärtom. "Vi är inte eniga i denna frågan men om du nu vill göra detta så skall jag hjälpa dig med det." princip. Du tar ansvar för det du gör och jag kan ingenstans ser att det enda psykiatrikern gör att att skicka henne någon annanstans för han vägrar att hjälpa henne. Ni är som dag och natt.
Tyvärr brukar läkare som uppför sig som psykiatrikern gjorde har lite för stora egon (eller så kanske något har hänt i hans liv där av hur han uppför sig) så dom behöver en näsbränna för kommer man inte åt det empatiska hos dom så är det ego kvar som styrs. Med ålder kommer säkert dessa anmälningar och vissa av dom för han vet ju själv hur det gick till leda till att han kan bli en bättre läkare. Man måste fortsätta hoppa. Att bara låta det vara är en dålig strategi. Om inte annat för så när folk upptäcker mer och mer att man kan söka sig till andra ställen. Så det är vad jag menar med anmälan. Han kan låtsas men den kommer att kännas och den skall kännas för det kan vara en bit på vägen under sölipningen. Slipningar är inte alltid lätta ller behagliga men slutresultatet kan bli underbart.

När det gäller anmälningar som inte borde ha gjorts handlar det nog oftast om folk som har svårt att från gå förväntade reslutat, förväntad reaktion, till det som blev reultat osv så när det inte alls blev som dom hade tänkt sig blir dom som små 3-åringar som slänger sig i affären för godis uteblev. Jag är verkligen ledsen att ni skall behöva utstå sådana saker (i somliga anmälningar) och det förstör för dom som verkligen blir utsatt för grovare kränkningar, felbehandling osv.

Hälso- och sjukvårdslagen.
Jag anser att han brutit mot den flera gånger.

2 § Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.

Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården. Lag (1997:142).

Krav på hälso- och sjukvården

2 a § Hälso- och sjukvården skall bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård. Detta innebär att den skall särskilt

1. vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behandlingen,

2. vara lätt tillgänglig,

3. bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet,

4. främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen.

Vården och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten.

Varje patient som vänder sig till hälso- och sjukvården skall, om det inte är uppenbart obehövligt, snarast ges en medicinsk bedömning av sitt hälsotillstånd. Lag (1998:1659).

Jag vet CillaW att du är en diamant och att psykiatrikern kanske kan vara en oslipad sådan. Vi får hoppas att det är så det ligger till ialla för annars blir han mindre rolig att ha med att göra i sjukvården.

*KL*

Gissa vaaaaaaaaaaad?! :D










:(







Fick precis besked om att eftersom det inte finns något personligt ombud kan ingen här hjälpa mig.
Men har fått nr till chefen för socialpsykiatrin, kanske kunde jag få lite hjälp därifrån. Håll för fan tummarna nu!

*håller stenhårt*

*suckar* :(

Det var det jag var rädd för: PO finns ju inte i alla kommuner. :crazy:




Men...vet inte om nån skrivit tidigare om Patientombudsmannen? DET borde väl ändå finnas?

*ger Jen lyckospark i baken*

Suck, hon svarade inte....tur jag fick hennes mailadress också ;).

Fick dessutom (ÄNTLIGEN) tag på kuratorn, som jag även fick reda på är patientrådgivaren på puckosjukhuset! Hon ringer mig om en timme *sneglar mot klockan*. Usch, jag vill ju bara att allt ska fixa sig...vilket det hade gjort på 10 minuter, om den förbannade spykiatern nu hade velat hjälpa till :(.

Nu kommer läkaren att få det lite hett om öronen kan jag lova.......

Och ärligt talat, det är rätt åt honom.

Kuratorn var verkligen guld att prata med...:love: (passade på och gråta lite när jag ändå hade henne på tråden :crazy: )

*ringer vidare*

Åh vad skönt att det är lite bättre iaf. Eller vad man ska säga!

Fortsatt lycka till!!

:love:

Tack! :love:

Stackars kuratorn hade det inte lätt när jag började berätta om vad som hänt, när jag väl var tyst sa hon "fortsätt"...och det tog ju sin lilla tid och när hon äntlgien sa något sa hon några väl valda ord, som inte lämpar sig för tryck. Tyvärr är hon inte behjälplig inom psykiatrin, men gav mig numret till områdeschefen över allmänpsykiatrin, då då chefen över psykiatrin i hela området inte kunde kontaktas förräns nästa vecka någon gång. I vilket fall som, så är områdeschefen tillbaka 8.00 imorgon. Jag håller tummarna för att vad sekretararen sa stämmer, som hon sa kommer att hända. Dvs att allt kommer att lösa sig NU, för nej - han FICK inte neka mig intyget (går han nu emot sin chef är han väl lite, tja, korkad?) utan ett sånt ska jag få omgående.

Alla jag pratat med har frågat varför jag inte ringt till Patientnämnden, och alla har blivit lika förvånade när jag berättat att de inte ville eller kunde hjälpa mig. Undrar vad jag har satt igång för något nu...? :o Lite alla-är-arga-på-alla-mentalitet här just nu känner jag..

Oavsett vad som nu kommer att ske, så har jag lovat anmäla händelsen till Patientnämnden trots att jag inte kunde få någon hjälp därifrån just nu (vilket de iofs inte förstår), för läkarens agerande kan inte accepteras (både enligt mig och alla jag har pratat med).

Jag pratade med K idag, och hon sade också så. Han FÅR inte neka dig det, för då missköter han sitt jobb.

Hoppas det löser sig annars. K skulle jobba på akutpsyk imorgon annars, och lovade att ta reda på vad som hänt (För dom sade FEL till dig) och hur du ska göra.

Heja heja heja!!! :banana::banana::banana::banana:

Jag pratade med K idag, och hon sade också så. Han FÅR inte neka dig det, för då missköter han sitt jobb.

Hoppas det löser sig annars. K skulle jobba på akutpsyk imorgon annars, och lovade att ta reda på vad som hänt (För dom sade FEL till dig) och hur du ska göra.
:bow:

...om den förbannade spykiatern nu hade velat hjälpa till :(.

Det där var inget stavfel va?? :D

är det ängelholms lasarette det är problem på? vill du i så fall pm:a mig ditt namn och psykiatrikerns som det är problem med?

Det där var inget stavfel va?? :D

Nej :angel:

:D

Jag pratade med K idag, och hon sade också så. Han FÅR inte neka dig det, för då missköter han sitt jobb.

Hoppas det löser sig annars. K skulle jobba på akutpsyk imorgon annars, och lovade att ta reda på vad som hänt (För dom sade FEL till dig) och hur du ska göra.

Tack! Du anar inte hur tacksam jag är över all din hjälp, ängel! :love:

Kom hem från stallet för en liten stund sen (eh, ja, ibland blir det lite sent när man står och pratar skit :angel:), helt slut efter att ha ringt runt som en dåre idag också, gråtit, pratat mer i telefon...babblat av mig i stallet bla bla...och som plus i kanten glömde jag köpa cigg. Gör ju allt mycket bättre :cool:.

Sitter och samlar mod inför imorgon...nervös, men jag hoppas att allt kan lösa sig.

*håller tummarna för mig själv*

Tant Gredelin Du har PM.

Uppdatering!

Idag har jag haft ett Långt och bra samtal med chefen.
På måndag händer det grejer och redan idag fick vissa inblandade veta att h*n lever. Man kan ju säga som så, det visade sig ganska fort att det inte bara är jag (och alla andra jag pratat med) som reagerar hur jag blivit bemött............. Nu blir det liv i luckan.
Men hjälp får jag, redan nästa vecka.

:bow:

Men jag kan inte slappna av innan jag har fått det där tel.samtalet på måndag.
Är fruktansvärt nervös...

Som någon skrev i början, så mycket skit - för ett förbannat papper! :crazy:

"redan" den hjälpen borde du ju fått för länge sen :cry:
MEN
skönt att det redde upp sig o ändå gick såpass fort när det "blev liv i luckan"! jag, o säkert fler med mig, är jätteglad för din skull! :bump:
hoppas turen håller i sig nu!:banana::banana::banana:

Har läst igenom din tråd och håller tummarna hårt! Bamsekram! :banana:

Tack :)

Snart måndag...:crazy:

*håller en tumme och skickar lite j-laranamma till Jen*


:laugh:

Taaack! Det behövs. Jag har lite på känn att det inte kommer att gå så bra...varför vet jag inte, men känslan är inte rolig.

Kom för en stund sen på att jag ska till Hbg i veckan, så krånglar fanskapet till psykiater kan han ju få besök när jag ändå är i krokarna :devil: (ska ju ändå dit och krama på brorsan igen så...två flugor på smällen liksom ;) )

Hoppas så att det går bra imorgon! :love:

Håller alla tummar jag kommer över för dig!!

(Har missat denna tråden... kokar inombords när jag läser, blir arg men tyvärr inte förvånad.
Fortsätt kämpa, nångång måste det ju vända!)

...så krånglar fanskapet till psykiater kan han ju få besök när jag ändå är i krokarna :devil:

:idea: Man skulle ju kunna ha en buke-träff! :angel:


:D

Håller alla tummar jag kommer över för dig!!

(Har missat denna tråden... kokar inombords när jag läser, blir arg men tyvärr inte förvånad.
Fortsätt kämpa, nångång måste det ju vända!)

:love::love:

Ingen har ringt ännu, och jag är nervös så jag mår illa...

*kramar om Jen stenhårt*

:love::love:

Har inte ringt idag...
Hoppas på att C_L har rätt, hon sa tidigare idag att de kanske försöker fixa allt, kanske var mer omfattande än vad jag (och chefen) trodde...

En boll har satts i rullning...


Vad beror det på egentligen , att det är sådana köer till svensk sjukvård??

Jag menar, det är ju fullkomligt absurt!!!
*funderar vidare*

*KRAMAR*



:laugh:

En boll har satts i rullning...
Vad beror det på egentligen , att det är sådana köer till svensk sjukvård??
Jag menar, det är ju fullkomligt absurt!!!
*funderar vidare*

Det kunde man ju starta en tråd om...ska du eller jag? :laugh:

Köerna till min klinik är alldeles rimliga.

Köerna till min klinik är alldeles rimliga.

Kan bara hålla med! Fick tid på mindre än en vecka, röntgen + cortisonsprutor några dagar senare, sen åb med det varannan vecka... Tid till operation fick jag inom en månad :bow:.

Iannan dess har jag flummat runt på alla sjukhus jag bara har kunnat hitta, även privata. Som längst har jag fått vänta 34 veckor :crazy:. Meeen! Sen hittade jag er :D:bow:

Det var verkligen snabbt!!! :laugh:

Varför kan det inte va så överallt! :mad:

Nu så..

Remissen är på väg!
Nu är det bara intyget kvar, vilket det är lite bråk om...och ännu fler är inblandade nu. Men bråket ska vara klart idag, som det verkade just Nu, men jag ska inte skrika jaaaaa än...

bra att stenen börjar få lite fart nu iallafall!hoppas den går i mål idag:D :banana:

Nu så..

Remissen är på väg!
Nu är det bara intyget kvar, vilket det är lite bråk om...och ännu fler är inblandade nu. Men bråket ska vara klart idag, som det verkade just Nu, men jag ska inte skrika jaaaaa än...

Vad skönt att det börjar hända saker!!! Har smygläst din tråd sen du startade den och vet hur det är :confused:

Många stora styrke kramar till dig!!!!

Tack :).

Tog precis in posten, som jag glömde igår... Undrar vad som skrevs i remissen egentligen? Hysterisk människa som behöver hjälp omgående? Fort har det gått i alla fall för jag har redan fått tid, om 1½ vecka. Visserligen bara till en psykolog... Hoppas han är vettig, och inte vill rota alltför mycket i hur jag har haft det tidigare, för jag orkar f*n inte ta tag i allt igen. Inte den närmaste tiden i alla fall! De har ju en viss tendens till att vilja hitta orsaker till varför man mår som man gör, vilket ofta ligger bakåt i tiden. Oooorka liksom! Eh, nej. Inte nu.

Okar du kan det ju vara smart o skriva ned en liten kladd om ditt liv, när hände vad osv. Bara för att ta med o räcka fram o också säga att du orkar inte prata om det.

Funderade faktiskt på det...ingen dum idé, tack!
Allt finns med i min journal, jag har den ju hemma och det står väldigt grundligt och detaljrikt alltihopa...men han kan ju inte gärna sitta en hel dag för att läsa bara den (när jag läste den tog det mer än en dag).

Uppdatering

Gissa om jag har fått ett intyg än..............?

Har inte ens fått reda på hur det har gått.
















:(

Köerna till min klinik är alldeles rimliga.

Ber om ursäkt för trådkapningen... :o Men var hittar man din klinik? Jag skulle behöva kolla upp mitt ena knä, barnmorskan som förlöste mig lyckades på något sätt pajja det, när hon med våld och helt oväntat tryckte/böjde upp mitt raka ben så knäet hamnade i ansiktet på mig och jag har fortfarande rejäla besvär, drygt två år senare.

TS: Jag håller fortsatt tummarna för att det ordnar sig för dig och att du får lugn och ro snart.

Uppdatering...

Jag har träffat ny terapeut, psykiater får jag träffa i augusti (fullt förståeligt, är ju semestertider).
En otrolig lättnad att få prata med någon! Även de tycker jag har blivit behandlad på helt fel sätt.

Något intyg har jag inte fått, områdeschefen har inte heller ringt...men hon får ett samtal från mig idag.

Det verkar finnas lite väl mkt sirap inblandat :crazy:

Håller tummarna för samtalet idag!! :bump:

Har missat den här tråden men nu har jag läst igenom den.
Usch vilket helvete du har haft!! Jag håller verkligen tummarna för dig idag, och att allt ordnar sig så att du får lugn och ro!:(

Det verkar finnas lite väl mkt sirap inblandat :crazy:

Håller tummarna för samtalet idag!! :bump:

MASSA sirap!!!:crazy:

MASSA sirap!!!:crazy:

MKT...

Fick inte tag påå områdeschefen idag...

Det är möjligtvis inte "terapeuten" från den där överlevnadsgården i Afrika du träffat på :devil:?

Vilken tur att du ändå blivit så bra att du orkar kämpa på! Se nu till att ta hand om dig så att du håller hela vägen och helst inte landar för tungt efteråt heller. Det "braa" med problem är att de finns kvar även om man tar paus från dem en liten stund ;).

...barnmorskan som förlöste mig lyckades på något sätt pajja det, när hon med våld och helt oväntat tryckte/böjde upp mitt raka ben så knäet hamnade i ansiktet på mig och jag har fortfarande rejäla besvär, drygt två år senare.

:eek: Du har väl ansökt/fått ersättning från Patientförsäkringen (http://www.patientforsakring.se/)???

Nej, det där kände jag inte till. :o Tack för länken, jag trodde först inte det var lönt när jag läste ditt inlägg, men efter att ha läst lite mer i länken så kanske, vem vet. Jag ska gå vidare med det i alla fall. Och så måste jag väl gå till någon knä-doktor som kan sätta en vettig diagnos?

Mm...och kanske begära ut din journal från förlossningen och titta om det står ngt där :angel: vilket det borde; eftersom barnmorskan verkar ha ansett det nödvändigt att göra så.
Hoppas du får hjälp med ditt knä. :laugh:

Jag fick min kopia av journalen redan på BB och det står ingenting i den. Precis nada. :mad: Det står inget om att sonen hade en fostersvulst som inte var av denna världen, lite på snedden upptill. Alla som såg honom (dvs framför allt all personal på BB) ryggade tillbaka, såg skräckslagna ut och tog för givet att han förlöstes med klocka efter en lång och dramatisk förlossning. Men nej, han ploppade ut efter måttliga 5,5 timmar (förstföderska på 36 år dessutom... :angel: ), helt av sig själv efter ganska kort tid med krystvärkar. Det står inget om att jag syddes med två (ytliga) stygn eller var de var placerade. De har inte ens skrivit in rätt mängd blod som jag förlorade eller hur lågt blodvärdet visade sig vara efteråt, pga den relativt stora blodförlusten eller att det blev bråttom efteråt pga det och att jag "försvann" och det blev lite dramatiskt eller varför. Det står i stort sett bara klockslag när sonen föddes och nån annan pytteliten (ointressant) anteckning. Det hände lite andra grejer med som jag trodde borde noteras, men i stort sett är journalen tom och innehållslös. :grin:

Hopps...det luktar lite tjänstefel, eller vad man ska kalla det, för de måste väl anteckna allt sånt i journalen :cool: men kanske du legat på en annan avdelning oxå (en till journal)...? http://smileys.sur-la-toile.com/repository/Confus/cligne-confus-3.gif

Om man skulle anteckna precis allt i journalerna skulle de bli väldigt arbetskrävande och näst intill oläsliga.

Om man skulle anteckna precis allt i journalerna skulle de bli väldigt arbetskrävande och näst intill oläsliga.

Det står inget om att sonen hade en fostersvulst som inte var av denna världen, lite på snedden upptill. Alla som såg honom (dvs framför allt all personal på BB) ryggade tillbaka, såg skräckslagna ut och tog för givet att han förlöstes med klocka efter en lång och dramatisk förlossning. Men nej, han ploppade ut efter måttliga 5,5 timmar (förstföderska på 36 år dessutom... ), helt av sig själv efter ganska kort tid med krystvärkar. Det står inget om att jag syddes med två (ytliga) stygn eller var de var placerade. De har inte ens skrivit in rätt mängd blod som jag förlorade eller hur lågt blodvärdet visade sig vara efteråt, pga den relativt stora blodförlusten eller att det blev bråttom efteråt pga det och att jag "försvann" och det blev lite dramatiskt eller varför.

tiiiotecken

Det går sannolikt att hitta i journalen, men inte i själva texten.

Volymen blod som förloras är svår att mäta, om man inte har opererat och sugit upp allt blod.
Lablistorna visar blodvärdet, och operationsberättelsen och op-journalerna visar ingreppets art och tidpunkter.

Mm..jag föreslog ju att det kan finnas fler journaler där det står...

Gyn- och förlossningsjournalen är gemensam. Dessutom ligger det mesta på datorjournal nu, och då ser man allt från samma sjukhus, i bland mer.

Det går sannolikt att hitta i journalen, men inte i själva texten.

Nix. Om jag skulle skanna in min förlossningsjournal så skulle den se ut som en tom mall i stort sett. Det är varken skrivna anteckningar eller ritade. Eller menar du att de skrivit med osynligt bläck? :D

Hopps...det luktar lite tjänstefel, eller vad man ska kalla det, för de måste väl anteckna allt sånt i journalen :cool: men kanske du legat på en annan avdelning oxå (en till journal)...? http://smileys.sur-la-toile.com/repository/Confus/cligne-confus-3.gif

Ingen aning, jag vet inte vad de måste anteckna eller vad de bör. Men jag låg bara på förlossningsrummet och sen på BB-rummet. Och jag hade samma två barnmorskor under hela min relativt korta förlossning. Det stod inte heller något om att sonens hjärtljud gick ner under värkarna, såpass att de kallade in läkare ett par gånger för överläggning och de såg bekymrade ut och höll lite extra koll. Men allt gick bra i alla fall.

Jag tror du tänker på barnmorskejournalen nu. Jag pratar om läkarjournalen.

EHHH...Jen80´s tråd verkar ha blivit fullkomligt kapad??
Kidnappad kanske ??

Jag tror du tänker på barnmorskejournalen nu. Jag pratar om läkarjournalen.

Menar du att det finns ännu en journal som handlar om min förlossning? Jag har bara hört talas om (och fått med mig en kopia av) barnmorskejournalen, eller vad det kan tänkas heta. Sambon kan i alla fall intyga att ingen mätte sonens enorma fostersvulst i alla fall. :angel:

EHHH...Jen80´s tråd verkar ha blivit fullkomligt kapad??
Kidnappad kanske ??

Lite kanske. :o Men det handlar ju om sjukvårdsproblem i alla fall. :idea: :D

Läkare och barmorskor skriver i samma journal, men inte alltid på samma ställe. Dessutom finns ev operationsberättelser, narkosjournaler, lablistor etc.
Nu vet jag ju inte hur det ser ut eller är organiserat just där du födde.

Jag låg på Helsingborgs BB. Men nog borde barnmorskorna ha antecknat mer än de gjorde, inte för att det mesta hade spelat någon roll iofs. Fostersvulsten försvann med tiden och gav inga men. Det enda är kanske att det blir svårt att komma någon vart ang knäet, eftersom de inte skrev upp att de tyckte de behövde böja/bända upp mitt vänsterben med övervåld. :crazy: Smärtan jag kände i knäet när det hände, helt plötsligt och utan förvarning, var så skarp att förlossningssmärtorna/utdrivningssmärtorna bleknade. Efteråt var man ju så uppe i allt som hände och knäet har inte haft prio ett precis.

Om jag hade vetat att jag skulle ha ont dygnet runt i knäet (i varierande grad), fortfarande efter mer än två år, så hade jag tagit upp det redan på BB. :crazy: Jag vet inte vad som hände med knäet, men om jag skulle hamna på en förlossningssal igen så vet jag vad jag ska kräva i alla fall. Att ingen knäcker/böjer/bänder mina ben/knän utan förvarning och med övervåld. :mad:

Kanske dags att flytta över till egen tråd?

Förvisso handlar tråden om sjukvård, men om Jen80´s upplevelser/problem..

Det var aldrig meningen att "kidnappa" tråden, men ibland blir det ju så här i de olika trådarna ibland...det kommer frågor/kommentarer och så blir det förgreningar och bispår. Det brukar inte tas illa upp, så länge det inte spårar ur och blir otrevligt. :)

Kan nu uppdatera med att allt löser sig nu.

Områdeschefen har inte ringt tillbaka ännu, trots att jag sökt henne hur många gånger som helst. I förrgår (tror jag det var, snurrigt med alla rundor...kanske t o m redan har skrivit det, minns inte) fick jag reda på att hon har gått på semester. Kul, med tanke på att hon lovat att ringa Innan det (naturligtvis ska hon få semester, men man bör även hålla det man lovar).

Så...jag blev sur.

Jag tog mod till mig och ringde sekreteraren. Många djupa andetag och förklarade situationen (jag är i akut behov av mediciner, och har ingen beh.läkare här nere ännu). Jooodå, hon mindes mig mycket väl! (inte helt oväntat) Ska tilläggas att jag var mycket trevlig i mitt sätt att prata (livrädd för att få henne arg igen). Hon började direkt ojja sig och började prata om läkare hit och dit, sen föreslog hon att jag skulle prata med samma läkare igen. Lite blygt (vilket inte tillhör vanligheterna) sa jag att jag helst inte ville vare sig prata med eller träffa honom igen. Vad hon svarade? Det var helt ok, för han ville inte träffa mig heller. Jag blev helt stum. Vad fan SA hon?

Det slutade med att jag ringde en avdelning och bad om hjälp av en jourläkare. Det blev lite omständigt, men de förstod min desperation och hur läget låg till. Så nu sitter jag här (något lyrisk) med mina piller. Förmodligen fjantigt som fan, men just nu är de min livslina.

Har tillbringat större delen av den resterande dagen i telefon med ett par av de högsta hönsen (mycket ringande fram och tillbaka :(). Man kan ju säga som så, att det är rätt många fler än tidigare som är väldigt arga nu (nu "rätt" personer).

Minns ni att läkaren påstod att det aldrig funnits något intyg?
Gissa vad en av cheferna satt och läste ur idag? Och hur glad han blev när jag sa att läkaren påstod att det inte fanns? Den reaktionen var inte att leka med.
Vad var det jag sa?? Jag hade det för helvete svart på vitt själv, men neeeeejdå - ett sånt intyg hade minsann aldrig skrivits :mad:.

Han blev även upprörd över att läkaren påstod (enligt journalen, som han satt och läste i - han tog fram den och kollade innan han ringde upp mig, så han hade den nyaste informationen) att någon annan skulle skriva intyget till mig. För inte tusan kan någon annan sätta sig in i allt detta på två veckor?!?! Det krävs en ganska omfattande läsning och utredning för att någon annan ska kunna skriva ett (tack, ännu en gång fick jag rätt). Jag berättade att det dessutom ska göras nya utredningar här nere, bla. om jag har ADHD - vilket inte direkt kortar ner tiden för intyg heller...

Jag minns inte riktigt vad han sa ordagrant, men han var inte glad över att de andra försökt förklara bort allt med mina diagnoser (att jag är så känslig mm), för han ansåg inte att jag hade fel överhuvudtaget. Tvärtom, de skulle tagit hänsyn! Han sa samma sak som jag, att man kan inte skylla på mina "problem", men man får vackert välja sina ord innan man yttrar sig. Pust. Han var guld att prata med! Oerhört empatisk och skrev dessutom ner allt jag sa.
Poängterade att jag skulle skriva ner allt ordentligt för att ha klart för att skickas in för vidare utredning. Jo, han var också positiv till en anmälan ( jag har ett halvt kollegieblock nerklottrat med all info, telnr, ord, namn och handlingar...i en herrans röra) . Jag tog inte ens upp det (orkar inte i nuläget) utan han föreslog det själv, att det verkligen var på sin plats. Jag framförde även vad sekreteraren sa till mig idag ang. att träffa läkare, och jäklarns vad arg han blev.

Jag ska ringa FK i början av nästa vecka. Har jag tur får jag ett roligt besked! Om inte de hinner ringa först dvs, de kommer att bli lika glada som jag. Läkaren har RÄTT mycket att fixa nu, utöver att skämmas efter det telefonsamtal han fått från chefen idag. Fort som fan skulle det gå undan också, eftersom det är ganska (nähä) bråttom.

Fast jag ska nog inte skrika jippe ännu.
Det är ju ingen som vet om han gör rätt denna gången. Heller. Fast gör han det kommer jag allvarligt att fundera på om han inte är patient istället för läkare...(NU var jag elak, men det bjuder jag på, gladeligen)

Ärligt talat så är jag förstummad över att jag orkat med allt detta, eller orkar kanske är rätt ord.
Men jag hoppas verkligen att detta är det sista jag behöver göra.

Gissa hur många guldstjärnor jag har att dela ut när allt detta är över? Fast områdeschefen får bara en halv ;).

Ett litet tillägg;

Vill påpeka i denna tråden att nej, jag accepterar inte en massa gliringar gällande mig, mitt görande och mitt handlande kring sånt här i andra trådar (nej, det är inte heller mitt fel att jag har blivit sparkad i käften av en häst och fått enorma tandläkare pga det). Jag sitter redan i skiten och det behöver inte direkt späs på, jag sitter inte bara bakom en skärm och glor, jag har precis som alla andra känslor. Har man några kommentarer är det bättre att säga det rätt ut (eller varför inte i PM? Eller msn.....)

Saker och ting löser sig, men utan att en massa andra ska behöva lägga sig i eller göra sig roliga på min bekostnad.

Ok?

Detta behöver inte kommenteras överhuvudtaget, för jag tänker inte svara ändå (inte i PM heller). Dock är det fler än jag som reagerat på diverse uttalanden som direkt han härledas till mig. Inte bara mina vänner med andra ord (jag har fått om från människor jag aldrig ens pratat med, dvs helt okända). Jag vet att berörda parter lusläser mina trådar, och ni kan få skämmas offentligt istället. Fy fan.

:bow::bow::bow::bow: om det är NÅN som ska ha guldstjärnor är det DU!!
att de ens kan komma på tanken att behandla en patient sådär!! :mad::mad: "han vill inte träffa dig heller" jösses vilken kommentar, så FÅR hon väl ändå inte säga, eller? fast jag är inte förvånad...de verkar ju inte ha "några brev i brevlådan" nån av dem! PINSAMT!

återigen...jag är nästan stum av beundran över ditt mod, ditt kämpande, din envishet, trots att du mått skit! helt underbart starkt kämpat av dig! ge inte upp nu när du nästan är i mål!:bump::bump:

Jag hade tagit kontakt med patientombudsmannen på ditt "ursprunliga" ställe. Det du beskriver får inte hända.

Jag håller med om din kommentar där om att den förmodade läkaren säkert är patient istället för läkare,....

Hur i hela fridens namn kan man säga att man inte vill ta emot en patient??
Jävla nöt!!

Kram till dej!!

Jag håller med om din kommentar där om att den förmodade läkaren säkert är patient istället för läkare,....

Hur i hela fridens namn kan man säga att man inte vill ta emot en patient??
Jävla nöt!!

Kram till dej!!

amen! :bow::bow::bow:

Det har jag också varit med om, men tog faktiskt inte illa upp alls. Jag ville inte träffa henne igen, så det var ömsesidigt liksom. Jag tyckte däremot att hon var en idiot pga anledningen till att jag fick byta läkare, men det är något annat.

Jag hade tagit kontakt med patientombudsmannen på ditt "ursprunliga" ställe. Det du beskriver får inte hända.
Det har jag gjort (visade sig att kuratorn jag pratade med var det), men fick beskedet att hon inte har hand om den psykiatriska delen :(. Jag har aldrig lyckats luska ut eller få reda på vem det är som har hand om det istället.
Själv tycker jag det är mycket märkligt att det inte är samma?!

Visserligen är sjukhuset "uppdelat" i två sektioner, men jag tycker inte det borde vara någon skillnad.

Hm. Tror jag ska kolla runt lite kring det igen...
Även om allt nu löser sig (fast jag vågar absolut inte tro på det) så vill jag mer än gärna berätta hur f*n det har gått till och hur folk har betett sig!

Patientnämnden ska även få ett samtal till från mig, vem vet, kanske blir jag inte ignorerad denna gången? :idea: (men det vågar jag inte heller tro på)

ABSOLUT ska du få fram till någon ansvaríg hur patienterna behandlas, och inte bara till avdelningen utan till någon som har ett övergripande hum om hur det ska fungerar för patienterna skull.

Ingen ska ju behöva råka ut för det du gått igenom.

Patientombudsmännen borde ju ha någon "rikschef" du kan kontakta?

*tänker logiskt* :D

Edit ville bara inflika en sak: Det finns Patientföreningar också, där kanske de vet vem du kan kontakta. :) http://www.sjukvardsradgivningen.se/lankar.asp?linktype=1

Jag håller med om din kommentar där om att den förmodade läkaren säkert är patient istället för läkare,....

Hur i hela fridens namn kan man säga att man inte vill ta emot en patient??
Jävla nöt!!

Kram till dej!!

Jag fick höra att man absolut kunde tacka nej till patienter, men i så fall inte pga personliga orsaker (vilket hans uttalande kan tolkas som, vilket även de jag diskuterat saken tolkat det som) - utan enbart professionellt. Dvs lämna över patienten till någon annan, med en bra/rätt anledning. En anledning som även ska delges patienten (om jag förstod det rätt?). Men uttrycka sig så som han gjorde, det fick man absolut inte. Nu var det visserligen hans sekreterare som svarade mig detta, men med tanke på att hon försökte svälja bort ett fnissande när hon sa det så tolkar JAG det bara på ett sätt....rent personligt från hans sida. Med tanke på hur han är som person dessutom (jag får rysningar bara jag tänker på det) så är jag INTE förvånad över om han sa exakt så som hon sa. Inte ett dugg.

Jag hoppas verkligen att han är trevligare som privatperson.

Fast det där går ju hand i hand. Han kan ju inte hjälpa dig på ett proffsigt sätt om han har svårt för dig som person. Och det framgår ju med önskvärd tydlighet tycker jag, att ni inte kommer överens. Bättre för alla parter att slippa lida med varandra, oavsett vilken den bakomliggande orsaken egentligen är. Jag hade nog valt att se det som att han i alla fall var ärlig i det avseendet, hellre än att ta åt mig av att han inte tyckte om mig.

Han var otrevlig redan första gången jag träffade honom (inte så lite heller). Jag hann knappt säga hej innan han började kritisera min ord. läkare, hennes medicinordinationer mm. Jag blev rätt paff och visste inte riktigt vad jag skulle säga eller hur jag skulle agera. Det enda jag egentligen kommenterade var att visst, medicineringen kanske inte har varit helt lyckad (vissa ska man inte ge under lång tid, beroendeframkallande..), men JAG skulle inte behöva höra en massa "gnäll" över henne - både som läkare och som person. Det är fan inte acceptabelt!

Jag är väldigt lättad över att slippa träffa honom fler gånger, och förmodligen (eller ja, uppenbart) är det ömsesidigt.
Tyvärr fanns det ingen annan läkare tillgänglig när min ord. var sjukskriven, så jag hade inget att välja på. Min ord. läkare hade dessutom inte viljat remittera mig vidare, så det var bara att gilla läget (=stå ut).

Blir bara så jäkla arg över att han inte sköter sitt jobb som han ska (dessutom enligt lag). Jag orkar inte berätta allt igen, men han visste mycket väl varför jag kom, vad han dessutom lovat (står daterat i journalen, men t o m det förnekar han...smart...). Som sagt, vi är inte överens och vi gillar inte varandra - men det får inte hindra honom från att sköta sitt jobb.

Vanligvis är jag en sån där drömpatient :D, som lyder finfint (nästan alltid iaf..). Så framstår jag som en ragata i tråden vill jag bara påpeka att jag inte blir sån här varje gång något går emot mig.

Patientombudsmännen borde ju ha någon "rikschef" du kan kontakta?

*tänker logiskt* :D

Edit ville bara inflika en sak: Det finns Patientföreningar också, där kanske de vet vem du kan kontakta. :) http://www.sjukvardsradgivningen.se/lankar.asp?linktype=1

Tack för tipset! Ska kolla igenom allt imorgon, just nu är jag för trött :crazy:

Hur i hela fridens namn kan man säga att man inte vill ta emot en patient??


För att man faktiskt inte är skyldig att ta emot alla patienter, när det finns en kollega att hänvisa till.
Man kan uttrycka det på olika sätt, men om man inte tror man kan göra ett bra jobb är det bättre att patienten träffar en annan läkare. Jag har tackat nej till några av den anledningen.

Har du då hänvisat någon annanstans, eller har det varit upp till patienten att hitta en ny kontakt?

Edit: Har du då förmedlat kontakten till kollegan?

Jag har bett sekteteraren boka återbesöket till någon annan, ofta gett förslag på vem.

Förlåt Jen för nytt trådlån/kapning.

Cilla: Tänk om fler läkare vore som du :love:. Men jag har också förståelse för resursbrister etc. Dock inte för otrevligt bemötande och långa väntetider i akuta fall. Ett färskt exempel på det sistnämnda är min man som fick vänta i över två dygn på operation av kraschat knä (ledband, knäskål) samt fraktur på sken- och vadben med grymma smärtor.

Förlåt Jen för nytt trådlån/kapning.

Cilla: Tänk om fler läkare vore som du :love:. Men jag har också förståelse för resursbrister etc. Dock inte för otrevligt bemötande och långa väntetider i akuta fall. Ett färskt exempel på det sistnämnda är min man som fick vänta i över två dygn på operation av kraschat knä (ledband, knäskål) samt fraktur på sken- och vadben med grymma smärtor.

Lugnt :D.

Tack för vad du tillför tråden! :bow:

Problemet för mig, har varit att det inte funnits någon annan läkare att byta till..

Men jag har också förståelse för resursbrister etc. Dock inte för otrevligt bemötande och långa väntetider i akuta fall. Ett färskt exempel på det sistnämnda är min man som fick vänta i över två dygn på operation av kraschat knä (ledband, knäskål) samt fraktur på sken- och vadben med grymma smärtor.

Långa väntetider i akuta fall beror på resursbrist och därpå följande prioriteringar. Din man blev knappast liggande för att ingen hade lust att operera.

Smärtor ska däremot behandlas så gott det går.

*KL*

Psyksekreteraren ringde mig idag.
Jag är mer än lite upprörd över detta, vilket kräver ÄNNU mer samtal imorgon.
Han går emot ännu en av sina chefer. Det är ingen smart kille det här..

han borde ha en spark i bakdelen:mad:
men jag är mer än grymt imponerad måste jag säga...du är fantastisk! :bow::bow::bow::bow:

han borde ha en spark i bakdelen:mad:
men jag är mer än grymt imponerad måste jag säga...du är fantastisk! :bow::bow::bow::bow:

Nu är jag inte så kaxig längre...
Skulle ringa min handläggare på FK idag, för att uppdatera henne om vad som hänt och händer (det bad hon mig om, engagerar sig till max :) ). Hon har, eh, slutat (!!). Någon ny hade jag inte fått, och det skulle jag inte få förräns alla semestrar var över osv. Sånt brukar jag ha överseende med, men inte just nu. Växeln la in ett meddelande, så skulle någon ringa upp inom den närmsta tiden (sen är ju frågan, vad närmsta tiden innebär..).

Detta innebär att läkarne inte heller kan få någon info...och det är tvärstopp. Igen.

så kan dom väl inte göra?! :eek::mad:

Men herregud :mad: och *vet inte om jag ska skratta eller gråta-smiley*!

Hur mycket otur och inkompetent bemötande kan en och samma person råka ut för??? Jag instämmer i liten_busig's inlägg: jag är också grymt imponerad över din kämparanda och är helt övertygad om att du klarar den här motgången också - det är bara det att INGEN borde behöva gå igenom det :cry:. Som min kära mor brukar säga: jag skickar ljus/energi över dig och de inblandade (o)myndigheterna (hehe, där fick jag till det ;)).

Kl

Jag anser mig vara ganska frisk, men jag skulle tmf bli SJUK av sånt bemötande. Förutom att jag skulle bli skogstokig av ilska.

Kl

Jag anser mig vara ganska frisk, men jag skulle tmf bli SJUK av sånt bemötande. Förutom att jag skulle bli skogstokig av ilska.

Det blev jag innan. Men nu orkar jag inte ens det.
Har säkert skrivit det tidigare, att den klassiska droppen har runnit över. Men nu är den fanimej där, på allvar. Har gråtit sönder stackars Sablar22 i telefon idag...

Lägligt nog ska jag till psykologen imorgon!

bra...ös problemen över psykologen o se till att h*n hjälper dig NU!
här finns också "en axel" att gråta emot...fast jag kan nog bara erbjuda mitt mobilnr eller msn men de får du så gärna om du känner att du vill det...
jag tror lite på att problem av denna typ faktiskt "drabbar" oss som faktiskt, innerst inne, orkar ta itu med dem... eller som jag brukar säga: allt man inte dör av - stärker en! o tro mig...du kommer vara så mkt starkare när allt detta är över... :banana::banana::banana: HEJJA DIG!! :love:

:love::love: Gulle du!

Nu vågar jag snaaart skrika JA...men inte riktigt ännu.

Pratade med FK igår (igen), då jag inte blivit uppringd. Hon jag pratade med blev inte glad (vare sig för att ingen ringt mig och för hela historien), och sa att det skulle lösa sig ändå, med motiveringen att jag inte gjort något fel - det har bara gått jäkligt snett någonstans på vägen (VAR någonstans, det är ju ganska uppenbart). Ny handläggare på gång nu också, hon var vansinnig över hur jag blivit behandlad på det hållet också.


Väntar nu på att en annan handläggare ska ringa upp mig imorgon. Fick reda på att från det att ett medelande skickats till en handläggare så ska h*n ringa upp inom 48 timmar. Det hade jag ingen aning om...men kan vara bra att veta! :idea:

Hoppas på att jag kan ringa upp psyk imorgon och säga att de inte behöver bry sig längre - jag har fixat allt själv. Det är inte riktigt vad de hade förväntat sig...

Vill bara :bump::banana::banana::bump: och *kram*.

Uppdatering, långt om länge...:angel:

Jag har jagat min handläggare sista veckorna men inte fått tag i henne. Idag möttes jag av en telefonsvarare som berättade att hon är på semester. Jaha, kul. Har ju inte hört någonting, då hon skulle ringa tillbaka efter det att hon pratat med läkaren och fått höra vad han hade för dålig ursäkt.

Hamnade hos en jättegullig kvinna idag, och jag bad henne kolla vad som händer kring mig...

Jag såg ut så här :eek:

Va fan, läkaren har skickat in intyget!!! För tre veckor sen!!! Men det har jag inte fått besked på (som sagt, ringt som en igel, och lämnat meddelande). Men det värsta är, att MIN ansökan inte har kommit fram!! :eek: Så jag har fått ny blankett hemskickad idag.

Då blev jag lite lätt ledsen igen...men, hon sa att det inte skulle vara några problem, hon tar över ärendet och eftersom jag har akt.ersättning sen tidigare (eller ja, tills i torsdags :crazy: ) så ska det inte ta så lång tid som det sagts tidigare. Skönt! Och jag kan andas ut.

:bow:

Men satan i gatan vad allt det här har tagit på krafterna...
Men men, som tidigare, kan jag inte pusta ut ännu.

Tråden är gammal och inte speciell intressant.

Men jag måste bara berätta för alla er som stöttat mig...det har hänt något som liksom bara är, helt sjukt.

Ringde från psyk idag, då jag hade en tid på fredag (MKT efterlängtad sådan). De var tvugna att lämna återbud. Ok, det är lugnt, sånt händer ju. Men jag trodde jag skulle smälla av när hon sa...

Tyvärr är han sjukskriven och vi vet inte när han kommer tillbaka.

:eek:

Varför blir alla som ska hjälpa mig bli sjuka?

Säger det som jag sa förut till dej...
MEN VA FAN???

Önskar så att jag kunde hjälpa dej mer konkret.....

Lovar, jag också!!

Blev hänvisad till VC vad det gäller mediciner (har inte fått någon läkare på psyk än och kunde tydligen inte träffa någon innan psykologen pratat med dom heller :crazy:). Ska bli mycket intressant, de lär ju inte bli jätteglada när de ser min medicinlista, och framförallt vilka doser. Jag är faktiskt livrädd för att de ska neka mig! Men Gör de det, alltså....det är farligt och Kan bli allvarligt. Har inte varit på någon VC sen jag flyttade och det känns ju inte helt ok att knata dit och begära mediciner när de inte känner till något om mig eller sett mig.


GAH

I Malmöpsykiatrin, där jag själv jobbat i många år så är det en total underbemanning, främst på läkarsidan. Generellt sett så är det hög omsättning på personal då det är en väldigt tuff arbetsplats.
Jag stod ut i tre år av de 16 år jag jobbat i psykiatrin.
Våld, hot, ständiga ekonomiska besparingar in absurdum och utskällningar från patienter varje dag gör inte att man blir empatisk.

I Malmöpsykiatrin, där jag själv jobbat i många år så är det en total underbemanning, främst på läkarsidan. Generellt sett så är det hög omsättning på personal då det är en väldigt tuff arbetsplats.
Jag stod ut i tre år av de 16 år jag jobbat i psykiatrin.
Våld, hot, ständiga ekonomiska besparingar in absurdum och utskällningar från patienter varje dag gör inte att man blir empatisk.

Ja lätt kan det då rakt inte vara att jobba där, det har jag full förståelse för.
Men jag har varit i psykiatrin i 10 år nu och blir ganska ledsen över att bli ignorerad, vilket jag har blivit nästan alla år mer eller mindre. Det är jävligt tufft faktiskt.

Ja lätt kan det då rakt inte vara att jobba där, det har jag full förståelse för.
Men jag har varit i psykiatrin i 10 år nu och blir ganska ledsen över att bli ignorerad, vilket jag har blivit nästan alla år mer eller mindre. Det är jävligt tufft faktiskt.

Jag förstår att det är tufft att bli ignorerad, men jag tror inte du ska förvänta dig så mycket när det gäller psykiatrin. Tyvärr. Jag har slutat jobba i psykiatrin för ett par år sedan, av den anledningen att det aldrig blir ngn ändring till det bättre. Varken för personal eller patienter.
Om inte personalen mår bra så kan de inte hjälpa patienterna, det är min slutsats- Jag har upplevt bättre delar av psykiatrin. Tex Hbg i början av 90 talet. Då jobbade jag under 10 år enbart med schizofrena patienter och övrig personal var fantastiskt välutbildad och kompetent. Så är dock inte fallet i Malmö, tyvärr.

Tyvärr så är nog vi psykpatienter ganska tacksamma att ignorera också...de flesta orkar inte kräva sin rätt.
Själv väntar jag på att ev få boendestöd - bad min kurator om det i februari men inte ett knyst har jag hört därifrån :( så här om veckan ringde jag direkt till Socialtjänsten och en soc. sekr därifrån ska ringa upp mig. Jag förväntar mig inte att någon ringer...hahaha...:grin:

Min förra dr (eller var det förrförra?) blev oxå sjukskriven - och det fick jag veta när jag kommit till våran bokade tid. :grin: Kuratorn tyckte att det var bra att hon fick träffa mig iaf, därför hade de inte ringt återbud till mig. :mad: Men...JAG hade då ingen nytta av att sitta och snacka strunt med kuratorn.

Tyvärr så är nog vi psykpatienter ganska tacksamma att ignorera också...de flesta orkar inte kräva sin rätt.
Själv väntar jag på att ev få boendestöd - bad min kurator om det i februari men inte ett knyst har jag hört därifrån :( så här om veckan ringde jag direkt till Socialtjänsten och en soc. sekr därifrån ska ringa upp mig. Jag förväntar mig inte att någon ringer...hahaha...:grin:

Min förra dr (eller var det förrförra?) blev oxå sjukskriven - och det fick jag veta när jag kommit till våran bokade tid. :grin: Kuratorn tyckte att det var bra att hon fick träffa mig iaf, därför hade de inte ringt återbud till mig. :mad: Men...JAG hade då ingen nytta av att sitta och snacka strunt med kuratorn.

Örk...min psykolog är fortfarande sjukskriven :(.

Men! vet ni vad? Jag sitter med mitt LOH i handen :D.
Bad min handläggare på FK skicka det i torsdags då jag inte fått någon kopia, det tyckte hon var mkt märkligt - läkaren brukade ju faktiskt skicka hem också. Nåja, hon skulle skicka det så jag hade det denna veckan.

En sak är säker, nu tänker jag gå vidare med detta.
Det stod saker som jag inte ens vill skriva, men någon jävla måtta får det faktiskt vara! Bara för att jag är sjuk vill jag inte bli behandlad som skit!

I slutet av veckan får jag förmodligenbesked på hur det ska bli framöver, ska bli skönt att Äntligen få veta.

Roligt att det går fort med någonting i alla fall. Soc har tagit 3 veckor på sig för att hjälpa mig...men något besked har jag inte fått ännu :crazy:. Jag ska vara tacksam över att jag har föräldrar och vänner som kan rycka in när det blir kris...men nu börjar det bli riktig kris.

Man måste vara frisk för att orka vara sjuk......

Så sant så sant...