Jag har kommit till en punkt där jag insett att min katt inte längre är att lita på :( När han inte får som han vill protesterar han å det barnsligaste.
Igår fann jag en hög, PRECIS utanför lådan, och en pöl I SÄNGEN! Vilket jag varit smått orolig för hela tiden...
Han var ut (i koppel) på eftermiddagen sedan satt han och skrek vid dörren flera timmar (till och från) för att han ville ut mer.

Jag tror, det känns så, som att det kan vara därför. Eller det faktum att det luktade för mycket från kattlådan, rengjord naturligtvis men sandbytardags, jag var på g flera timmar att göra det men glömde lika fort (jag är tyvärr sådan, vad det än må vara)
Och ja, när jag väl gjorde det (efter att ha hittat högen breve där) så var det då försent :cry:

Jag inser ju då att jag kanske inte är så lämplig som kattägare, han trivs helt enkelt inte (bor väldigt trångt och han kan inte gå ut som han vill) så jag har nu tagit beslutet att han ska bort. På något sätt.

Frågan är ju vad som är bäst?
Han är en oerhört mysig och social katt, men en vuxenkatt brukar inte vara det lättaste att sälja (jag är emot att skänka bort djur) speciellt inte om man inte kan garantera att han är rumsren (vilket hans förra ägare gjorde...jag undrar jag, kanske ville hon bli av med honom därför, de skulle flytta till en nyrenoverad lgh...)

Släppa ut honom har jag såklart tänkt på (igår när jag var arg och impulsiv) men vet såklart att det inte är ett alternativ då det antagligen innebär en plågsam död...det är inte ett öde något djur förtjänar.

Kvar står då avlivning. Vad kan en sådan kosta, ungefär (oförsäkrad, om det gör någon skillnad) och hur går det till? Vad är bäst?
Ta honom (på något sätt) till Ultuna eller funkar mindre kliniker lika bra/bättre?

Jag vill såklart att han ska få ett värdigt avslut så egentligen får det kosta en del bara stället är BRA! Jag vet inte om man får rekomendera?

Kan man delbetala/ta det på faktura? (det är ju ganska akut och detta är naturligtvis sämsta tiden i månaden)

Varför skulle det bli så här? :cry: (ja, jag är fullt medveten om att det mest troligt beror på mig, min förra katt, eller ja ex-sambons, var lika dan - men bara mot mig)

Jag tycker VÄLDIGT mycket om min katt så jag är oerhört ledsen över detta men så dags nu. Jag kunde säkert gjort annorlunda. T.ex. aldrig gått ut med honom så han fick vara innekatt på heltid och inte brytt sig om att han inte fick gå ut.
Varit övernoga med lådan (dvs stoppat spaden under honom direkt...typ) och valt sand av bästa kvalité...

Men nu blev det inte så. Vilket jag såklart är ledsen över men ja...

Och en annan fråga:
Går madrassen att rädda? Hur i så fall?

Tacksam för alla svar jag kan få! :bump:

När sanden är nybytt, gör han sina behov i lådan då?

Försök hitta ett nytt hem åt honom, kanske finns något katthem som kan ta emot?
Hur du kan ha funderat på att släppa ut katten fattar jag inte :crazy:.
Hur mycket avlivning och så kostar har jag ingen aning om då jag inte äger katt själv.

Han har ALLTID gjort dem i lådan innan...

Försök hitta ett nytt hem åt honom, kanske finns något katthem som kan ta emot?
Hur du kan ha funderat på att släppa ut katten fattar jag inte :crazy:.
Hur mycket avlivning och så kostar har jag ingen aning om då jag inte äger katt själv.

Jag sa att tanken dök upp när jag var arg för att då skulle jag blivit av med honom på en gång...Naturligtvis är jag inte så jävla dum att jag över huvud taget ens skulle överväga något så hemskt!

Jo visst kan jag försöka skänka bort honom, absolut. Om nu någon vill ha en vuxen, opålitlig katt.
Katthem är ju också ett alternativ förstås, men där har de redan överfullt med katter och efter att ha varit på ett känns det inte som någon bra miljö :( Små burar och ett jävla liv dagarna i ända...

På vilket sätt är katten opålitlig då? Om katten alltid gör det i lådan annars, när den är ordentligt rengjord?
Om jag var du skulle jag sätta ut en annons på katten som icke-lägenhetskatt.
Kolla man på nätet kostar en avlivning mellan 300 - 500 kronor vad jag kan se. Dyrare om man vill ha med kremering.

Han har gått på lådan hittills, ja. Men har han en gång gjort i sängen är ju risken stor att det händer igen.
Vad händer med katten efter avlivning? Ska man ta hem den igen om man inte vill kremera? :confused:
Problemet är att det kan ta sån jäkla tid att eventuellt hitta någon vettig som vill ha honom om man sätter ut annons.

Nja, är man nogrann med att rensa lådan behöver det väl inte vara så stor risk?
Jadu, ingen aning. Det bästa är väl att ringa och fråga. Som sagt, har ingen katt så har inte så stor koll på det här :p
Jo, men det är ju värt ett försök. Fråga kompisar om de känner någon som vill ha en katt, sätt ut annons i matbutik osv osv. Ju fler ställen man sätter ut anonns, fråga. Ju lättare borde det ju bli och hitta ett hem till katten.

Är katten kastrerad? Annars kan det vara ett alternativ.
Och är det bara lådan som är problemet är det väl bara att göra ren den oftare. Eller prova att byta sand. Är katten opålitlig i fler avseenden än att han gör utanför lådan? Du kanske kan näta in balkongen (om du har) så får han vara "ute" mer.

Jag har själv en katt sedan 10 år tillbaka som inte går på lådan riktigt som hon ska.

Jag har upptäckt att sånt som är viktigt är att ha kattsand som katten gillar, inte byta kattsand utan hålla sig till en och samma, se till att kattlådan ALLTID är ren.

När det gäller min katt så tror jag att det delvis har varit nån typ av protest när hon har varit understimulerad. Vi bodde tidigare i lägenhet och då var det värre. Numera bor vi så att hon kan vara ute och det trivs hon mycket bättre med.

I vår nya bostad har jag lärt katterna vart de får vara och inte vara. Deras liggplatser skyddar jag med någon typ av plast och så lägger jag en filt uppepå.

Jag förstår att det är problematiskt när man bor i en liten etta och inte kan stänga dörrar mellan rum och så. Dessutom kan det ju vara så att katten inte trivs med den tillvaron men jag tror att det finns saker du kan göra som kan påverka kisseriet åt det bättre hållet.

Hoppas det ordnar sig.

Är katten kastrerad? Annars kan det vara ett alternativ.
Och är det bara lådan som är problemet är det väl bara att göra ren den oftare. Eller prova att byta sand. Är katten opålitlig i fler avseenden än att han gör utanför lådan? Du kanske kan näta in balkongen (om du har) så får han vara "ute" mer.

Han är givetvis kastrerad.
Sand har jag provat olika sorter, kanske var denna någon han inte gillade (eldorados kompakt...)?
Njaej inte direkt opålitlig men det räcker att jag inte kan lita på att han går på lådan.
Jag har ingen balkong.

Hur ofta gör du ren lådan?
Hur du provat nån dyrare sand typ Tidy Cat? Jag har 2 katter varav en fertil hane och mina lådor luktar aldrig, behöver aldrig byta all sand heller. Utan tar bara bort bajs å kissklumpar. Givetvis skurar jag lådorna ibland.Jag har Extreme classic till mina katter och en säck 10 kg räcker i en månad åt två. Tycker det verkar drastiskt att ta bort honom för att han inte gillar lortig låda? Vill du gå på en äcklig toa?

Jag tar bort honom för att jag inte vill riskera sängen, ja. Är det så konstigt? Jag har inte råd med en ny säng. (vill inte ha någon annan säng heller för den delen)
Jag gör rent en gång om dagen. Det har räckt hittills. Men kan mycket väl vara så att allt kissig sand inte klumpar ihop sig utan det rinner av lite och blir kvar, därför byter jag sand typ en gång i veckan.

Nej jag har inte provat något dyrare.

Jag tycker det är konstigt att du ger upp så lätt om du tycker om han så mycket som du säger. Tycker du ska prova en dyrare sand om du får byta allt en gång per vecka nu så blir det nog inte så mycket dyrare. Medans du provar kan du ha plast på sängen dagtid så kissar han nog inte där.
Annars omplacering kanske? Till ett boende där han kan gå ut?

Kan vara en idé. Tips på typ av plast? Vart hittar man? Jag vill ju inte göra mig av med honom egentligen men jag har inte råd med en ny säng, så enkelt är det :(

Duschdraperi har jag läst folk rekommendera till att lägga över sängen men jag tror det kan funka med en uppklippt sopsäck lika bra.

Du skulle kunna prova med att sätta ut en låda till. Mina katter tex vill inte kissa och bajsa i samma låda.

Typ nån kraftigare plastsäck kanske? Har aldrig provat själv, men läst att det kan hjälpa. Så prova det å kanske en dyrare sand så tror jag att dina problem är borta :). Jag tycker Extreme classic är bra. 10kg kostar 179 å man får ett kort så när man köpt 10 får man en gratis.

Jag tror jag har bestämt mig...Jag ska inhandla plast och bra sand (den andra tog ändå slut igår) och behålla min lilla skrutt! :bump::love::love::love::love:

[QUOTE=liten_virrig;12644650]Jag gör rent en gång om dagen. Det har räckt hittills. QUOTE]

Jag har två kattlådor och jag gör alltid ren lådan/lådorna så fort jag ser att mina kissar varit framme, just för att undvika "protester" mot smutsig låda/or - har aldrig haft problem med protester. Det skulle kanske vara en idé att du rengör den oftare.

Det är bra!
Heja! Klart han ska vara kvar. Du behöver bara lära sig att förstå honom bättre och vad han vill säga dig. Och kanske skydda just dyra saker som säng och eventuell soffa med någon plast?

Jag har ett tanke när det gäller plast.

Lägg någonting uppepå plasten. Skulle det vara så att han kissar på plasten så rinner det lätt undan och fortsätter ner på golv eller ner på sängen som är under. Ligger det någonting uppepå t ex. nån diskhandduk eller liknande så suger det upp kisset.

Kanske är svårt på så stor yta iofs. Visserligen så kan det ju vara så att han inte ens är sugen på att vara på sängen när den är plastad. Vore kanske bra om han höll sig därifrån?

Byta kattsand tycker jag låter som en bra idé.

Hmm...ja du har en poäng där...

Hej!

Jag har goda erfarenheter utav plast som jag gärna berättar. Vi har en katt som växte upp under svåra förhållanden, vanvårdad, instängd i pyttelitet rum med 3 katter till och med dåligt skött låda, så hade hon växt upp med att kissa fel överallt. Rädd, ängslig. Vi köpte henne som ett år gammal via kattförening.

Vid två tillfällen där under första halvåret hos oss så kissade hon i vår säng. Vi fick slänga den, hon kissade en jättepöl som gick igenom allt. Sedan kom vi på att vi kan lägga plast över sängen för att skydda den om hon får återfall.

Nu har vi haft henne i 2 år, katten mår otroligt mycket bättre, fått ett annat självförtroende och det har inte skett några felkissningar på 1-1,5 år, minns inte ens sist.

Men vi fortsätter med plasten över sängen för säkerhets skull. Vi har ett stort stycke plast som vår nyköpta säng kom inlindad i ;) Men du kan säkert köpa plast per meter någonstans, typ skyddsplast för saker, eller duschdraperi som någon sa. Men vi lägger ett överkast ovanpå plasten, ett billigt från Ikea. Det är ett bra tips. Plasten syns inte om man har gäster och skulle katten får för sig att kissa i sängen så är det bara att tvätta överkastet (eller slänga), plasten skyddar ju allt under.
Det enda minuset är att det prasslar lite om man sätter sig på sängen då, men det är det värt.

Så misströsta inte. Din lilla katt har gjort behov på fel ställe EN gång, det är inte hela världen och behöver inte betyda att det sker igen, om du sköter lådan bättre ;) Men för din egen trygghets skull, köp lite plast till sängen.

Lycka till!

Skaffa en låda till så räcker lådorna längre så att säga om det passar dig bäst att rengöra en gång per dag. Då kan du även prova olika sorters sand i olika lådor. En kompis katter har Katty i ena lådan och Pussi i den andra relaterat till att den ena katten vägrar Katty och den andra Pussi :eek:
Sen kan det vara bra att veta att vatten blandat med ättika är bra mot kattkisslukt. så skulle olyckan vara framme att den uträttar behov utanför lådan så städa först med såpa och dra sedan en fuktad trasa med ättiksvatten på platsen och lukten borde förvsinna. För sånt är ju viktigt både för dig som skall bo där men även för att katten inte ska lockas att kissa igen på samma fel ställe.
Om det ändå inte fungerar så prova sätt ut annonser på t.ex blocket.se och kattsidor för att ge det en chans åtminstone. Mig veterligen kostar avlivning uppemot tusenlappen men absolut bättre än att släppa ut katten vind för våg.Nu skrev du ju bara så för att du var arg men bli då aldrig så arg igen att du gör allvar av saken för det är att skicka katten en plågsam död till mötes. Sen i annons så måste du ju inte skriva "Problemkatt som inte är rumsren" utan skriv mer hoppfullt och typ "Min katt vill skiljas från mig och har talat om det genom att protestkissa- kanske är det just DIG han vill flytta hem till och trivas bra ihop med".
Så en nyfiken fråga- på vilket katthem satt de i små burar och det var livat hela tiden? Samt vad säger regelverket om att ha katter så? Finns det ingen regel för hur stor yta de måste ha som med hundar? Någon som vet?

Jo, det är reglerat hur katterna får hållas. Står hos jordbruksverket, men orkar själv inte ta fram det just nt.

Till TS: Hoppas verkligen du kan lösa detta på annat sätt än genom avlivning. Känns väldigt tråkigt att kisse aska dö för att kisse gick utanför lådan en gång när du själv skriver du inte gjort rent lådan.

Vart har jag skrivit att jag inte gjort rent? Jag har tagit bort alla klumpar med kiss och korvar såklart men att sanden var för dålig så allt kom inte med och då blev det ju lite kvar! Det liksom gick inte att få bort precis allt utav den sanden utan jag bytte då hela istället.

Jag kan inte ha en katt som kissar inne, så är det bara. Och iom att det var en hög på golvet och kiss i sängen så känns det inte som att det var "en gång", utan 2.

Så ja, jag ser avlivning som ett alternativ, ska dock ge honom en chans till och prova att sätta ut annons och se OM någon vill ha honom, annars har jag honom kvar och hoppas att det inte händer igen, för DÅ tar jag bort honom.

Tack för alla svar :)

Lite allmänt svammel och reflekteringar bara

Vad jag inte förstår är hur man kan först ta hand om ett djur och älska det för att sen överväga att ta bort det för att det råkat göra ifrån sig en eller ett par gånger inomhus av nån anledning (eller klantar sig på nåt annat sätt). Naturligtvis blir man förbannad när man får torka skit och kiss från sängar och golv men katten är ju en levande varelse, ett liv, och såna är inte perfekta. Klart sängen är värdefull men är den värd mer än ett liv? Vem är du att avgöra det? Att någon överhuvudtaget kan ens överväga att avliva ett friskt djur för en sån simpel anledning utan att verkligen försöka göra något åt det först är för mig skamligt och riktigt otäckt (nej TS jag klankar inte (bara:p) på dig, jag reflekterar över tidigare trådar också. Det har funnits bra mycket värre exempel genom åren). Varför är inte omplacering det första som kommer upp (efter att själv försöka då- det är ju ägarens ansvar i första hand då dom gjort ett aktivt val att ta in djuret i sitt liv. Djuret har aldrig bett om just det alternativet)? Varför utgår man direkt från att "nä ingen vill nog ha h*n ändå..."? Det kan man ju inte veta innan man försökt "på riktigt"?! Är folk helt enkelt för bekväma? Jag har allt haft mina problemdjur jag med och visst har jag i mina mörkaste stunder muttrat elakheter, men aldrig aldrig aldrig har tanken om avlivning faktiskt varit ett verkligt alternativ.

TS: Jag tipsar om att du hör av dig till Djurhemmet Tigerharen som en sista utväg om du känner att du inte vill/orkar försöka mer. Dom har jourhem runtomkring i hela Sverige. Jag har själv "köpt" djur därifrån och mitt intryck är att det är en jättefin organisation som vill djuren väl och gör sitt allra bästa. Kanske finns det någon snäll bonde eller nåt som behöver en stallkatt så han får vara ute om inte annat. Eller någon som bor större och har kattkompisar? Katten låter ju understimulerad i det här fallet.

Ps: Jag vill absolut inte bråka eller vara elak, jag förstår bara inte resonemanget och försöker ge min syn på saken. Ds

Vart har jag skrivit att jag inte gjort rent? Jag har tagit bort alla klumpar med kiss och korvar såklart men att sanden var för dålig så allt kom inte med och då blev det ju lite kvar! Det liksom gick inte att få bort precis allt utav den sanden utan jag bytte då hela istället.


"Eller det faktum att det luktade för mycket från kattlådan, rengjord naturligtvis men sandbytardags, jag var på g flera timmar att göra det men glömde lika fort"

*kl*

Tja, det lät lite hårt att du skulle ta bort honom bara för att han tabbade sig en gång. Bra att du tänkt om o ger honom en chans till :bow:
Sälj/ge bort honom annars - han kanske funkar hos någon om han kan vara (delvis)utekatt?

Jag har själv en dam som kan vara lite opålitlig. Hon kissar gärna på saker (främst i "tyg") som inte luktar "hemma".
Nytvättade filtar, nya skor, om jag tex tar hem schabrak för tvätt, kläder på golvet - ligger detta där hon kommer åt så finns det stor chans att hon kissar på det.
I andra fall går hon så vackert på sin låda. Hon är dessuton utekatt till 80% ca (inne nätter o vid dåligt väder o sina måltider).
Vi har helt enkelt fått lära oss, den hårda vägen , att saker som hon gillar att kissa på inte kan ligga så att hon kommer år att kissa på dem. I alla fall inte om vi inte är hemma o kan hålla lite koll på henne.
Dock bajsar hon aldrig utanför, det är bara kiss.
Sovrummet är också en förbjuden zon för alla våra katter.

Alla svar fu fått handlar om kattlådan. Men tror du verkligen att det är den som är boven. Har det inte hänt ngn gång tidigare att sanden inte varit 100% fräsch?
Jag tror med på att kattenprotestkissar för att den inte får som den vill eller kanske har tråkigt. En katt som får gå ut sysselsätter sig själv, men en innekatt måste man engagera sig mera i. Brukar du leka med honom? En klätterställning kanske skulle vara kul för honom. Att skaffa en kompis till honom är en idé men kanske inte så bra i ditt fall eftersom du verkar lite tveksam till katt överhuvudtaget.
En feliwayadapter är också ett alternativ. Katterna blir mer harmoniska och många katter som kissat inne slutar upp.
Men om inget av detta hjälper, så tycker jag att du verkligen ska anstränga dig att försöka lämna bort honom till ngn annan. Jag har själv en katt som protestkissade i sitt förra hem. Det hände dagligen, i sängar, på kläder, uppe på bort, jag överallt. Sen han kom till mig har han varit 100% rumsren. Så det är inte alls säkert att din katt fortsätter med sitt dumma beteende i ett nytt hem.

Det finns plastad frotté att köpa, det har jag i sofforna när vi har kattungar.

Sen håller jag med ovanstående om att katten antagligen behöver mer stimulans.

Finns Urine Off att köpa som bryter ner urinsyrkristallerna istället för att bara täcka med doft, kan användas med hyfsad framgång på möbler och är bra att spraya med när man renjort om katten förorenat på golvet. Absolut inte använda klorin för det kan uppmuntra istället.

Vet du vad, din katt är inte "opålitlig". Och man tar inte livet av ett djur för att de kissat/bajsat utanför ett par gånger. Förhoppningsvis skulle ingen seriös veterinär ens gå med på det:mad:

När en katt gör nåt utanför gör den det inte för att jävlas med dig. Och den gör det mycket sällan för att lådan inte är rengjord. Det är nånting i dess omgivning som får den att känna sig otrygg, nåt den inte trivs med. Och då är det ägarens uppgift att ta reda på vad.

Tycker du att det är seriös djurhållning att ens överväga avlivning i det läget? Och släppa ut vind för våg, nämn det inte ens igen...

Du skriver själv att du bor för litet och att han ville ut efter att du varit ute med honom i koppel första gången. Det låter sannolikt att han alltså vill fortsätta gå ut, att det är därför han bajsar/kissar på fel ställen. Då måste du fortsätta gå ut med honom, eller omplacera honom till någon som kan låta honom gå ut.

Om du ska gå ut med honom i koppel, försök skapa en rutin där ni går ut vid ungefär samma tidpunkt varje dag, t ex efter din frukost. Då lär han sig det och sitter inte och skriker vid dörren.

Det KAN gå. Men det är inte säkert. Och då måste du omplacera honom till någon som kan ge honom utemöjlighet.

kan du inte se om ngn bondgård/stall anläggning vill ha honom?
Vi har tagit emit flertalet katter som alla sköts som de ska med vacc osv. Enda skillnaden är att deras hem är i stallbyggnaden och inte i huset.
Att han har levt som innekatt behöver ju inte vara ett hinder. En av våra hade aldrig satt sin fot utanför dörren och idag är hon ute utan bekymmer. Visst tog det henne i alla fall en månad att vänja sig men det kan det ju kanske vara värt.

Förhoppningsvis skulle ingen seriös veterinär ens gå med på det:mad:



En veterinär avlivar om det är vad kunden vill, de vet att alternativen ofta är sämre.


Till Ts
Jag hade förstått om katten aldrig hade gjort sina behov på lådan men nu handlar det ju om två gånger, jag förstår inte hur du kan välja bort honom för det:confused:
Kanske skulle du inte skaffat katt från början om du inte kan ha överseende med det eller är det kanske så att detta var droppen som fick bägaren att rinna över?

Min sons katt kissade/bajsade utanför lådan lika ofta som i sina första 8 år innan vi äntligen fick ordning på hennes problem, visst är det irriterande och jobbigt men jag har aldrig ens tänkt tanken att avliva henne, hon var inte sjuk på ett sådant sätt att hon led, det är bara vi människor som lider av det.

Jag tycker att du ska annonsera ut honom som lämplig stallkatt, hade jag inte haft tio katter redan så hade han fått komma hit men även min ekonomi sätter stopp någonstans.

En veterinär avlivar om det är vad kunden vill, de vet att alternativen ofta är sämre.


Jag vet. Om de inte lämnar katten vidare till ett katthem för att de anser att friska katter inte ska avlivas bara för att matte var en totalt ansvarslös djurägare.

Den här tråden påminner mig om varför jag sällan är på Katt längre. Att starta en tråd och fråga vad det kostar att avliva och om man kan ta det på avbetalning eftersom det är akut för att katten bajsat utanför EN gång och kissat EN gång... Hon har tagit på sig ansvaret en levande varelse. Jag saknar ord. Och det ska TS vara jävligt glad för.

Vad bra att du beslutade rätt sak, alla djur är värda mer än en chans, t.o.m. 10 chanser är för lite för våra älsklingar. :)

Funderade annars på om din katt känner sig otrygg ibland för att du ofta åker in på sjukhus, vem passar han då?

Annars så har vi en katt som ofta bajsar utanför lådan här hemma ibland, men det är bara att ta bort det och vara glad över att han är så otroligt fin att allt uppväger det. Det finns ju människor som ägnar hela sina dagar åt att torka skit (underbara vårdmänniskor :bow:) så då klarar man väl själv att göra rent någon gång i veckan om ett missöde händer. Dessutom är människoavskräde betydligt otäckare.

Jag vet. Om de inte lämnar katten vidare till ett katthem för att de anser att friska katter inte ska avlivas bara för att matte var en totalt ansvarslös djurägare.


Ja de flesta veterinärer har nog varit med om för många onödiga kattavlivningar och blivit bittra och gett upp, men jag har en nära vän som är veterinär som kämpar emot sådant. Hon fick in en katt förra året som skulle avlivas av anledningen "hon kan inte äta tillsammans med de andra katterna". Katten hade dykt upp hos dem ett halvår tidigare, hemlös och utsvulten och de ville alltså avliva katten för att hon hetsåt och ville ha maten för sig själv?! 2-3 år gammal, frisk (okastrerad) honkatt med magen full med små kattungar.

Kompisen fick lov av ägarna att leta ett hem för hon vägrade avliva katten och vi hittade ett hem åt henne som ensam innekatt. Dock vantrivdes hon som innekatt så den tjejen placerade själv om henne efter nåt halvår till ett hem ute på landet där hon numera bor ihop med 7 katter till och HAR INGA PROBLEM MED ATT ÄTA IHOP MED ANDRA.

Helt sanslöst vilka skäl folk kan ha till att avliva en katt.


TS -hoppas du omplacerar katten istället för att ens överväga avlivning. Jag har jobbat på katthem, samt omplacerat vuxna katter på egen hand, man får ligga i lite men det finns absolut folk som köper vuxna omplaceringskatter! Det är liksom ditt ansvar som djurägare. Man avlivar inte en katt som gjort sina behov utanför lådan EN gång.

Äh jag ger upp. Ni läser ju bara det ni vill läsa, speciellt du Mandalaki. Läs resterande inlägg innan du hugger, tack. Tänk om ni kunde läsa alla inlägg innan ni idiotförklarar en.

Katten ska varken omplaceras eller avlivas, (om jag nu inte hittar ett lämpligt hem på landet som vore bra för honom, såklart) har ni missat det hela bunten eller?! Jag skrev det då jag var ARG och uppgiven, och då kändes det som det enda rätta att göra. Men nej, han stannar, kan hända jag sätter ut annonser om någon vill ha honom som utekatt på landet, för hans skull.

Han kan ha reagerat på att jag hade sällskap över helgen, det har jag inte haft förut mer än kompisar som sover över efter krogen typ, att han kanske ville ha mig för sig själv (fast han nu fick uppmärksamhet av 2 istället) Jag vet inte.

Ang mina sjukhusvistelser är det väl förfan självklart att någon ser till honom, VAD tror ni om mig egentligen?!?!? Jag har flera back-uper som kollar till honom vid nödlägen eller resor där han inte kan åka med. Herregud. Och ni tycker JAG överreagerar.
Bara för att jag är arg/uppgiven för att katten har kissat i sängen (och en mängd andra omständigheter som såklart kom samtidigt som dock inte katten har någon som helst inblandning i) så gör det mig till en ansvarslös djurägare?!

Jag tror jag har bestämt mig...Jag ska inhandla plast och bra sand (den andra tog ändå slut igår) och behålla min lilla skrutt! :bump::love::love::love::love:

Skrevs imorse när jag sovit på saken och lugnat ner mig (och vaknat med en kissekatt som krypit ihop tätt intill och påmint mig delvis om varför jag tycker så mycket om honom :love:)

Kom på förresten att han faktiskt gjort en hög utanför en gång tidigare, då hade jag varit borta (sjukhus) han hade såklart fått daglig tillsyn av mormor som var här och rensade, gav mat, borstade och gosade men det är ju inte detsamma som att ha sällskap dygnet runt, som det ju blir eftersom jag är hemma för det mesta.

Kan ju kanske vara så då att han gjorde det för att han var orolig... och det är ju inte bra :(

Ang mina sjukhusvistelser är det väl förfan självklart att någon ser till honom, VAD tror ni om mig egentligen?!?!? Jag har flera back-uper som kollar till honom vid nödlägen eller resor där han inte kan åka med. Herregud. Och ni tycker JAG överreagerar.
Bara för att jag är arg/uppgiven för att katten har kissat i sängen (och en mängd andra omständigheter som såklart kom samtidigt som dock inte katten har någon som helst inblandning i) så gör det mig till en ansvarslös djurägare?!

Varför göra sig argare än man måste?
Jag skrev aldrig att han var utan passning utan frågade vem som passade honom, dvs. det jag undrade var mer att har han fått sällskap som om någon skulle bott där eller mer bara mat/vatten/lådrengöring och några minuters gos?

Sedan att jag tycker det är väldigt udda att vilja kolla upp pris för avlivning efter att katten gått utanför lådan har kanske inte så mycket med saken att göra. Försökte bara hjälpa till ...

Varför göra sig argare än man måste?
Jag skrev aldrig att han var utan passning utan frågade vem som passade honom, dvs. det jag undrade var mer att har han fått sällskap som om någon skulle bott där eller mer bara mat/vatten/lådrengöring och några minuters gos?

Sedan att jag tycker det är väldigt udda att vilja kolla upp pris för avlivning efter att katten gått utanför lådan har kanske inte så mycket med saken att göra. Försökte bara hjälpa till ...

Förlåt, det blev bara att jag tog allt av bara farten och såg att "någon" tagit upp detta med katt vs.sjukhus och tänkte då att "det är säkert någon som tror att jag bara skiter i honom så får han klara sig bäst han vill när jag ligger inne" vilket såklart inte är fallet.

Ber om ursäkt för att du tog illa upp, jag menade inget illa mot dig alls, allt känns bara så upp och ner nu när allt kom på en gång :(

Jag hoppas alla fått klart för sig nu att tråden skrevs när jag var mycket upprörd (dels över grannen, och katten och så andra saker som tvunget hände samtidigt så detta med katten blev "droppen" helt enkelt, eller pölen om man så vill...) och att jag vill min katts bästa, såklart. (tro´t eller ej)

Det är ju bra att han talar om när han är missnöjd men han kunde la ha gjort det någon annanstans och inte just i sängen :cool: Då hade jag nog inte reagerat så kraftigt. Men men gjort är gjort.
Nu får jag tänka till lite extra så ska det förhoppningsvis inte hända igen, och med plast eller annat skydd på sängen så är iallafall den säker OM olyckan är framme igen...

Du kanske ska fråga någon hur mycket det kostar att avliva den dära grannen? ;)

"livstid" och löpsedlar på diverse kvällsblaskor :D

Äh jag ger upp. Ni läser ju bara det ni vill läsa, speciellt du Mandalaki. Läs resterande inlägg innan du hugger, tack. Tänk om ni kunde läsa alla inlägg innan ni idiotförklarar en.


Jag hade läst alla dina inlägg innan jag skrev. Och det ändrar ingenting.

I mars skrev du att du "gick i tankar på" att skaffa katt. Fyra dagar senare var katten där. Det var helt klart att du skaffade katt väldigt hastigt, utan några kunskaper, utan att tänka över vad det kan innebära att ha katt, utan att fundera över om du kan fylla en katts behov.

Och tydligen vet du fortfarande inte hur mycket som faktiskt kan gnissla när man har katt, hur mycket som krävs för att ha innekatt.

Man kan tänka elaka saker när man är upprörd. Men steget från tanke till en tråd på buke är trots allt rätt långt. Du skrev ett välformulerat inlägg där du frågade hur du akut kunde få din katt avlivad på avbetalning - mer upprörd än så var du inte.

Och är man en seriös och ansvarstagande djurägare så tänker man faktiskt inte ens de tankar som du gjorde. Det finns inte på kartan att man ska avliva en katt efter det lilla som din katt gjort - för att den inte känner sig trygg. Och en katts liv ska inte hänga på en så skör tråd att den riskerar dö om den bajsar utanför men får leva om den kommer och gosar.

Dina inlägg andas fortfarande stor okunnighet om katters behov. Du skriver att han bajsar utanför för att han är barnslig. Köp en bra kattbok och läs på - eller omplacera katten. Det låter inte som om du är beredd att göra förändringar så att din katt kan få det bra.

Ja de flesta veterinärer har nog varit med om för många onödiga kattavlivningar och blivit bittra och gett upp, men jag har en nära vän som är veterinär som kämpar emot sådant. Hon fick in en katt förra året som skulle avlivas av anledningen "hon kan inte äta tillsammans med de andra katterna". Katten hade dykt upp hos dem ett halvår tidigare, hemlös och utsvulten och de ville alltså avliva katten för att hon hetsåt och ville ha maten för sig själv?! 2-3 år gammal, frisk (okastrerad) honkatt med magen full med små kattungar.
-----
Helt sanslöst vilka skäl folk kan ha till att avliva en katt.



Ja, otroligt. Ett av de lättaste problemen att lösa för en katt borde väl ändå vara att låta den få sin mat i fred:confused:

Heder åt din kompis:bow:

Nä jag hade tänkt tanken länge, jag har även haft katt innan. Jag hittade annonsen och kollade på honom, han sades vara rumsren vilket var en förutsättning för att jag över huvud taget skulle kunna ha katt.
Därför tog jag hem honom, hon kunde inte ha honom kvar för att han var för dominant mot hennes andra katt, tror jag det var. Men nu undrar jag om det verkligen var hela sanningen.

Jag får tamejfan skriva och tänka vad jag vill så länge det inte strider mot bukes regler :mad: Att tänka och skriva är väl förfan LÅNGT ifrån att göra något?! Men ja, DÅ kändes det hopplöst och som det enda rätta, men herregud, tänker och reagerar du helt jävla prickfritt när du är upprörd???? (antagligen :grin:)

Ge dig.

Ps. Kor avlas för att bli mat, barn dödas som foster för att de är av fel kön, hästar slaktas för att folk tröttnar...de GÖR, de TÄNKER inte bara, men jag är dum i huvudet för att jag tänker tanken att ta bort en vuxen katt som antagligen blir svår att hitta vettigt folk till (få vill ha en vuxen katt, de flesta vill ha små söta kattungar och när de sedan växer och blir "vanliga" katter är de inte lika roliga längre utan kastas ut/avlivas om de har otur ) då situationen kändes praktiskt ohållbar?!?!?! :mad:

Har någon försökt hindra dig från att skriva?

Du försöker skylla på att du var upprörd, jag tror inte på den förklaringen. Du var inte mer upprörd än att du kunde skapa den här tråden.

Det finns ingen som reagerar prickfritt när de är upprörda. Men jag trodde heller inte att det fanns nån som kunde komma på tanken att avliva en katt som kissat och bajsat utanför TVÅ gånger. Jag tror att du får inse att det ÄR en fruktansvärd idé, hur upprörd du än anser att du var.

Det finns ingen rumsrenhetsgaranti på en katt. Det är en sån sak som du hade vetat om du läst på innan du skaffat katt. Du kan ha en katt i 15 år utan att den någonsin kissar eller bajsar utanför, den är hur rumsren som helst, plötsligt kan någonting få den att göra det. Förra ägaren till din katt behöver inte alls ha ljugit, vilket du antyder nu.

Nu har jag inte läst alla inlägg, men jag reagerade på en sak.

Att säga att en katt är rumsren är ungefär som att säga att en häst är trafiksäker.
Det finns ingen "100%ig garanti", shit happens ;)
Det är ju aldrig kul när det händer.

Men vill man verkligen ha en garanti på att katten inte gör behoven utanför lådan så kan det vara bra att tänka både och två gånger på om man verkligen vill ha katt. (och nej, med det säger jag inte att jag tycker att du ska göra dig av med katten ;))

Nä jag hade tänkt tanken länge, jag har även haft katt innan. Jag hittade annonsen och kollade på honom, han sades vara rumsren vilket var en förutsättning för att jag över huvud taget skulle kunna ha katt.
Därför tog jag hem honom, hon kunde inte ha honom kvar för att han var för dominant mot hennes andra katt, tror jag det var. Men nu undrar jag om det verkligen var hela sanningen.

Jag får tamejfan skriva och tänka vad jag vill så länge det inte strider mot bukes regler :mad: Att tänka och skriva är väl förfan LÅNGT ifrån att göra något?! Men ja, DÅ kändes det hopplöst och som det enda rätta, men herregud, tänker och reagerar du helt jävla prickfritt när du är upprörd???? (antagligen :grin:)

Ge dig.

Ps. Kor avlas för att bli mat, barn dödas som foster för att de är av fel kön, hästar slaktas för att folk tröttnar...de GÖR, de TÄNKER inte bara, men jag är dum i huvudet för att jag tänker tanken att ta bort en vuxen katt som antagligen blir svår att hitta vettigt folk till (få vill ha en vuxen katt, de flesta vill ha små söta kattungar och när de sedan växer och blir "vanliga" katter är de inte lika roliga längre utan kastas ut/avlivas om de har otur ) då situationen kändes praktiskt ohållbar?!?!?! :mad:

Jag tror din katt ÄR rumsren. Men även rumsrena katter kan gå utanför lådan någon gång. Till exempel om lådan de brukar gå på är smutsig.

Att katten kissar i sängen beror inte på att den vill protestera eller vara dum mot dig, utan för att en säng, med en massa löst tyg i form av täcken och liknande, är ganska lik en kattlåda ur kattperspektiv. Eftersom han inte ville gå på sin vanliga låda, så valde han det som var mest likt en låda i lägenheten: er säng.

Våra två katter är i högsta grad rumsrena. Trots det har bägge vid olika tillfällen kissat utanför lådan. Sen vi lärt oss lite mer hur de fungerar så gör de inte det längre. Det är ju en fråga om att lära sig som kattägare, inte om att en katt som en gång gått utanför lådan inte mer är rumsren. Eller att katten "protestkissar" för att den är dum. Katten gör som det verkar vettigast utifrån sitt eget perspektiv, inte för att straffa oss människor (så listiga är de inte). Vill man att katten ska bete sig på ett visst sätt (t ex kissa i lådan och inte i sängen), så måste man ju skapa förutsättningar så att det beteendet verkar bäst ur kattperspektiv (t ex genom att stänga sovrumsdörren när man inte är hemma).

Att en vuxen katt är svår att omplacera visste du ju när du köpte den - så varför skaffa sig en katt om man vet med sig att man troligen kommer tröttna på den ganska snart?:confused: I så fall hade det ju varit klokare att skaffa en raskatt, eftersom det finns en större efterfrågan på dem även som vuxna.

*kl*

Rent allmänt så reagerar jag på att folk blir så upprörda över att TS överväger att avliva katten.

Mår inte katten eller TS bra, de passar inte för varandra eller felet består i att TS inte anses vara tillräckligt bra kattägare så är det väl ändå avsevärt mer ansvarsfullt att avliva katten än att hon bara skulle släppa ut den (vilket många oansvariga kattägare faktiskt gör).

Ser jag till eget resonemang så är våra katter nyttodjur som har ett jobb att göra. De skall hålla gården fri från råttor och möss, därtill skall de vara så pass tama så de går att kelas med.
De kattor som inte fungerar nackar eller skjuter vi sonika. Det kan tyckas hårt och kanske oansvarigt men hellre det än att de flyttar runt eller blir hemlösa.

En katt som tex skulle lägga sig till med olaten att bajsa på höskullen avlivar jag faktiskt.
Skulle den pissa ner vår säng så finge den inte komma in alls, funkar den inte ute så är det bara avlivning kvar.

//Waern

Att en innekatt EN gång kissar utanför lådan, vilket dessutom sammanfaller med att matte glömt att städa densamma skulle då inte jag ta som intäkt för att katten inte trivs. I så fall skulle bägge våra katter vara avlivade för länge sen, och de flesta andra innekatter också, misstänker jag.

Att avliva skygga utekatter är väl en annan fråga, och är väl just för att förhindra att de far illa (t ex om de skadar sig och inte går att vårda). Möjligen skulle jag i era kläder fundera på varför ni skaffar er skygga katter om ni inte vill ha dem, alternativt om de är tama och tillgivna tills de flyttar in hos er, hur ni egentligen behandlar era katter om de blir rädda för människor av att umgås med er?

En gång är inte en olat. Skulle alla djur som någon gång gör något annat än vad ägaren vill genast avlivas, så fanns det inte många djur kvar.

Den här katten är dessutom till skillnad från dina helt tydligt INTE ett nyttodjur, så varför skulle den behandlas som ett sådant?

TS tycks ha skaffat sig ett husdjur för att det är mysigt att ha husdjur, att ha ett djur att umgås med. Av samma skäl som t ex jag skaffat husdjur. Djur är spännande och givande bekantskaper.

Med det följer ett ansvar. Man friskriver sig inte från det ansvaret genom att helt sonika avliva djuret när det avviker från den mall man själv satt upp för hur djuret ska fungera. Ansvaret för en katt avviker inte från ansvaret andra husdjur.

Hårt och hårt, snarare ren brist på empati för vissa sorter av djur.
Finns alltid en lätt väg för en viss sorts människor, nacka vuxna katter också - hur lyckas du med det? För varför nacka kattungar, de kan ju knappast ha hunnit med att störa din tillvaro så pass mycket att du dödar dem?

Så här apropå så är jag glad att hästar är så dyra, tänk hur många som skulle slaktas om de lade sig till med olater, men tack och lov híndrar pengarna folk.

Men istället för att vara otrevlig kan du ju göra som flera andra, komma med bra råd på hur det ska undvikas och vad som kan tänkas vara problemet.

Nu är ju denna tråd högst inaktuell så jag hoppas du lägger ner snart.

Köp en bra kattbok och läs på. Och plöj nätet, det finns hur mycket grundläggande info som helst som man behöver veta när man skaffar innekatt.

Om jag är otrevlig eller inte är oviktigt, det viktiga är att du reagerar med noll känsla för ditt djur när det uppstår ett problem med det.

Mina katter brukar då hålla sig på lådan, även om jag inte hunnit med att städa den. Möjligen har det hänt att någon satt sig brevid lådan men verkligen inte i sängen. Eller i möblerna.

Jag vill tillrättalägga ditt antagande om att vi har skygga kattor eller skaffar kattor som blir skygga pga hur vi hanterar dem.
Våra katter är inte på något vis skygga utan kommer oss till mötes så fort någon går ut på gårdsplanen. Sitter jag i trädgården så dröjer det inte många minuter föränns jag har en spinnande katt i knäet. Ropar jag på dem så kommer de.

Jag upplever det som att TS katt är en nyttokatt för henne. Ett sätt för TS att må bättre själsligt.

//Waern

Mina katter brukar då hålla sig på lådan, även om jag inte hunnit med att städa den. Möjligen har det hänt att någon satt sig brevid lådan men verkligen inte i sängen. Eller i möblerna.

Jag vill tillrättalägga ditt antagande om att vi har skygga kattor eller skaffar kattor som blir skygga pga hur vi hanterar dem.
Våra katter är inte på något vis skygga utan kommer oss till mötes så fort någon går ut på gårdsplanen. Sitter jag i trädgården så dröjer det inte många minuter föränns jag har en spinnande katt i knäet. Ropar jag på dem så kommer de.

Jag upplever det som att TS katt är en nyttokatt för henne. Ett sätt för TS att må bättre själsligt.

//Waern

Men du skrev ju att ni nackade de katter som var skygga?

Självklart är alla katter ni har sociala, om ni avlivar dem så fort de inte är det? :confused:

Katter som får gå ut kissar sällan i möblerna. Ur kattperspektiv är det bättre att kissa ute än i en säng, om man kan välja.

Där tycker du och jag annorlunda.

Skaffar jag en hund som efter en kort tid visar sig vara ilsk och börjar hugga efter oss så tar jag bort den.
Likväl som en katt som börjar pissa inne.

Ingen av dem är lätt att omplacera.

De flesta skaffar husdjur för att få någon att umgås och kela med, för att det är mysigt. Precis som att många skaffar en häst att rida på och ha roligt med.
Men när det inte fungerar, dvs när det är jobbigare och svårare än mysigt och roligt, skall man fortsätta då?
När man till slut kanske är rädd för djuret, tappar självkänslan för att man inte kan sköta det eller bara känner att allt kring djuret känns som en börda.

Jag har djur för min skull. För att det är mysigt och trevligt (och de har ett jobb). Inte för deras skull.

//Waern

Men när det inte fungerar, dvs när det är jobbigare och svårare än mysigt och roligt, skall man fortsätta då?


Vad du och jag tycker olika om verkar framför allt vara var vi drar gränsen för "jobbigt".

Jag började skriva i tråden för att en katt riskerade avlivning efter att ha kissat/bajsat utanför två gånger, nu är du redan framme vid att "vara rädd för djuret"...? Det gick rätt fort:grin:.

Och det är väldigt stor diskussion som jag inte har energi att ta nu.

Men du skrev ju att ni nackade de katter som var skygga?

Självklart är alla katter ni har sociala, om ni avlivar dem så fort de inte är det? :confused:

Katter som får gå ut kissar sällan i möblerna. Ur kattperspektiv är det bättre att kissa ute än i en säng, om man kan välja.

"De kattor som inte fungerar nackar eller skjuter vi" skrev jag.

Svar ja, de är duktiga jägare och sociala.

//Waern

Jag förstår din ståndpunkt. Även om vi tycker olika.

Frid.


//Waern

Skaffar jag en hund som efter en kort tid visar sig vara ilsk och börjar hugga efter oss så tar jag bort den.
Likväl som en katt som börjar pissa inne.

Ingen av dem är lätt att omplacera.

Vad sägs om att ta reda på vad som är fel innan ni gör er av med djuret?

Att en katt pissat inne en gång är väl inget, när dessutom lådan inte var fräsh? Att ens tänka tanken på avliving efter ett felsteg från djurets sida är helt främmande för mig. Empatilöst! Det finns alltid en anledning till varför en katt pissar utanför, de gör det inte bara för att "jävlas".

Det är ens skyldighet som djurägare att se till att djuren har det bra och ta reda på vad som felas när de inte gör det, de är inte slit och släng som man gör sig av med när det börjar bli lite jobbigt.

Till TS, det är ganska långt mellan att i sin upprördhet tänka elaka tankar om djuret medans man städar upp oredan till att faktiskt gå ut på internet och skriva en tråd om hur man snabbast och billigast kan avliva djuret. Du borde väl haft tid på dig att lugna ner dig innan du satte dig och skrev trådar på buke? (blir man så upprörd över ett felpiss från en katt (med äcklig låda) att det inte gått över när man städat upp så kanske man ska ta sig en funderare...).

När man till slut kanske är rädd för djuret, tappar självkänslan för att man inte kan sköta det eller bara känner att allt kring djuret känns som en börda.

Om man känner så efter att katten kissat utanför lådan en gång och en gång lagt en hög på golvet, då skulle jag säga att katten är det minsta problemet. Och att man förmodligen har så jobbigt med sig själv att man kanske inte borde ha husdjur alls just då.

Om man gör fel, så att djuret beter sig på ett icke-önskvärt sätt, så är det i mina ögon rimligare att göra om och göra rätt än att avliva djuret. Som exempel så kissade vår andra katt ner en fåtölj (en rätt ny, ljus läderfåtölj som aldrig blev sig riktigt lik) när hon var ny. Med din logik borde vi då genast ha avlivat henne.

Vad vi istället gjorde var att fundera på varför hon gjorde det. För det första varför hon valde fåtöljen - vi hade lagt ett lakan på tork över den, vilket såklart gjorde den mer inbjudande som katt-toalett. Alltså: inte lämna katterna ensamma med lakan på tork över möblerna. För det andra så insåg vi att vår första katt inte lät henne vara ifred på toaletten, vilket gjorde att hon inte ville gå dit. Alltså skaffade vi ytterligare en kattlåda, som står i ett annat rum. Resultatet är bibehållen självkänsla, och en katt som aldrig mer kissat i en möbel.

Tycker du verkligen vi borde avlivat henne istället?:crazy:

Jag hoppas ni inte slår ihjäl vuxna katter?

"De kattor som inte fungerar nackar eller skjuter vi" skrev jag.

Svar ja, de är duktiga jägare och sociala.

//Waern

Ja, precis, ni avlivar alla katter som inte är sociala. Då är det väl inte så konstigt att era kattor är sociala, för de som inte är det har ni ju avlivat?

Det är ungefär som att säga att vår katt får bara röda ungar, för de svarta nackar vi, så de räknas inte. Men de har ju funnits även om ni dödat dem.

Och då frågar jag mig varför ni skaffar skygga katter om ni inte vill ha dem (och istället avlivar dem), alternativt, om katterna inte är skygga förrän de hamnar hos er, vad ni gör med dem så att de blir skygga (så att nimåste avliva dem)?

Och om hästen plötsligt blir ex halt, så bara avlivar ni den också?
Jag tycker det det är fruktansvärt att det finns folk där ute som ser avlivning som den enda lösningen. Hur orkar man leka Gud med så många liv? :crazy:



TS:
Det svaret gäller dig också. Man skaffar inte djur om man inte är redo på att ställa upp och ansvara.
Mina katter (rumsrena innekatter) har också lämnat (mer än varsin gång) en hög jämte lådan ist. Hankatten har kissat i sängen två gånger.
Och det första som dök upp i mitt huvud var en stor oro över att dom inte mådde bra.
Jag bytte sand. Städade och skurade. Kastrerade hankatten då jag gissade på att dom två kisspölarna i sängen innebar att kulorna ramlat ner. ;) (Och han har aldrig mer kissat i sängen)
Aktiverade dom mer.

Tar man sig tid att lyssna, iakta och medverka i sina husdjurs liv, så märker man dessto fortare när något inte är rätt med dom.

Om man känner så efter att katten kissat utanför lådan en gång och en gång lagt en hög på golvet, då skulle jag säga att katten är det minsta problemet. Och att man förmodligen har så jobbigt med sig själv att man kanske inte borde ha husdjur alls just då.

Där håller jag med dig. TS borde förmodligen inte ha skaffat katten. Men nu har TS gjort det och det blev problem.


Tycker du verkligen vi borde avlivat henne istället?:crazy:

Nej varför skulle jag tycka det?
Med min logik skulle jag inte tagit hem en främmande katt öht. Det är lätt hänt att det blir anpassningsproblem.


//Waern

Men om du vet att du kommer att skjuta skygga katter, varför tar du då hem en skygg katt? Det verkar ju lätt snurrigt, varför ta hem en katt som man med största sannolikhet kommer att nacka inom kort?

Och då frågar jag mig varför ni skaffar skygga katter om ni inte vill ha dem (och istället avlivar dem), alternativt, om katterna inte är skygga förrän de hamnar hos er, vad ni gör med dem så att de blir skygga (så att nimåste avliva dem)?

Optimalt här är att ha två vuxna råttjägare och en eller två på tillväxt, är det fler katter så finns risken att vi inte hinner med dem alla utan någon blir skygg. Då räven eller bilisterna på vägen tar sitt då och då så är det tyvärr litet ruljans.

Har följdaktligen kattungar ibland och sparar den bästa honan medans resten säljs.
Får jag inte sålt överskottet så tar jag bort dem.

//Waern

Ok, så vilka är de skygga katterna som ni nackar? Osålda kattungar?

I övrigt så verkar det ju överdrivet besvärligt att ha okastrerade honkatter, är det inte enklare att kastrera dem ni vill behålla, och ersätta med nya katter när de gamla dör? Eller hur mycket ruljans är det, går det åt ett par katter om året?

Om det är såpass många som dör, så skulle jag i vilket fall kastrera, eftersom det gör att katterna håller sig närmare tomten, vilket i sin tur minskar risken att räven (?) tar dem.

Jag hade läst alla dina inlägg innan jag skrev. Och det ändrar ingenting.

I mars skrev du att du "gick i tankar på" att skaffa katt. Fyra dagar senare var katten där. Det var helt klart att du skaffade katt väldigt hastigt, utan några kunskaper, utan att tänka över vad det kan innebära att ha katt, utan att fundera över om du kan fylla en katts behov.

Och tydligen vet du fortfarande inte hur mycket som faktiskt kan gnissla när man har katt, hur mycket som krävs för att ha innekatt.

Man kan tänka elaka saker när man är upprörd. Men steget från tanke till en tråd på buke är trots allt rätt långt. Du skrev ett välformulerat inlägg där du frågade hur du akut kunde få din katt avlivad på avbetalning - mer upprörd än så var du inte.

Och är man en seriös och ansvarstagande djurägare så tänker man faktiskt inte ens de tankar som du gjorde. Det finns inte på kartan att man ska avliva en katt efter det lilla som din katt gjort - för att den inte känner sig trygg. Och en katts liv ska inte hänga på en så skör tråd att den riskerar dö om den bajsar utanför men får leva om den kommer och gosar.

Dina inlägg andas fortfarande stor okunnighet om katters behov. Du skriver att han bajsar utanför för att han är barnslig. Köp en bra kattbok och läs på - eller omplacera katten. Det låter inte som om du är beredd att göra förändringar så att din katt kan få det bra.

:bow::bow::bow:

Vilken erfarenhet av katter har du?

I övrigt så verkar det ju överdrivet besvärligt att ha okastrerade honkatter, är det inte enklare att kastrera dem ni vill behålla, och ersätta med nya katter när de gamla dör?

Det blir inte lika bra med katter som man hämtar utifrån som det blir med dem som är födda på gården.
De lär sig att jaga tillsammans med sin mamma på mammas jaktmarker och tar sedan över dessa.
De som är födda i stallet är de som stannar bäst kvar runt huset.
Katter som kommer utifrån försöker ofta att gå hem.
Och om de är små ungar så har de ingen mamma som lär upp dem.
De är för små för att lära sig på egen hand när de är 12 veckor.

Det som kan fungera bra är om man får en katthona med ungar som håller henne kvar.

Fast jag tycker nog man får bortse från besvärligheten i det hela, om alternativet är att nacka och skjuta många katter. Det är inte direkt så att det är någon omöjlighet att behålla icke-egenuppfödda katter hos sig om de är kastrerade och tas väl om hand, i så fall skulle ingen våga köpa (ute)katt över huvud taget.
Vi har våra katter ute på somrarna, de är inte uppfödda på stället men har lärt sig älska det, det man älskar vill man inte lämna.
Ungar och även vuxna katter kan f.ö. lära sig jaga på egen hand, mången innekatt som man tar med sig till landstället för första gången kommer hem med fåglar och möss i otal, jag vet. :crazy: Jaktmarkerna lär de sig alldeles utmärkt efter att de fått undersöka ett tag.

På katter för stall- och ladugårds-bruk ställs helt andra krav än på katter för sällskap.
Brukskatter måste ha helt andra egenskaper än att bara vara söta och snälla.
De skall fånga råttor och möss och vara praktiska att ha i stall och ladugård.

På katter för stall- och ladugårds-bruk ställs helt andra krav än på katter för sällskap.
Brukskatter måste ha helt andra egenskaper än att bara vara söta och snälla.
De skall fånga råttor och möss och vara praktiska att ha i stall och ladugård.

Inte för jag förstod vad du menade med det här inlägget, då jag skrev om massa annat men snälla och söta och fånga råttor och möss går bra att kombinera, jag har umgåtts med otaliga stallkatter med de egenskaperna.

Jo det går att kombinera.
Och det är ju så man vill ha det.
Men det räcker inte med att bara vara söt och snäll när man skall vara stall- eller ladugårds-katt.
Man måste både jobba och klarar av miljön med alla maskiner och så också.

Ok, så vilka är de skygga katterna som ni nackar? Osålda kattungar?


Ser att I-U redan besvarat en del av frågeställningarna i tråden alldeles utmärkt :bow:

Men kan lägga till att kattungar nackar man och vuxna katter skjuter man av.

Då och då händer det att jag märker att någon är extremt skygg redan från födseln och då går den ju bort här. Ibland kan man tama till dem genom att hålla på med dem extra så de kan säljas till ett lämpligt hem, men de flesta vill inte ha en skygg kattunge.

//Waern

Men jag förstår inte ...?
Diskuterar du om det jag skrev eller skriver du rent allmänt?

För kattungar på 12 veckor och även vuxna katter kan mycket väl vänjas vid maskiner, hästar och dylika saker om man bryr sig tillräckligt. Och som tidigare skrivet, om man får dem att älska sitt hem så har de ingen anledning att vandra iväg, inte mer än en katt som är född på gården skulle göra det iaf.
Och med allt detta sett, så tycker jag det är hemskt lättjefullt och oempatiskt att avla fler katter än vad man behöver och sedan döda dem bara för att man inte har tillräckligt med energi, ansvar och empati att kastrera sina katter och ta in katter utifrån först när behovet finns där. Och om det går åt väldigt många katter så kanske man ska tänka ett steg längre om man verkligen bör ha katt i en sådan miljö, dessa människor skulle aldrig sätta sina hästar i en hage där några gick åt då och då.
Återigen, pengar styr vissa människors hjärtan. :cool:

Du måste förstå att för oss är katterna "verktyg" och inte "gosedjur".
Och som i all pruduktion så måste man sålla.

Varför är det värre att avliva en katt än att slakta en ko?
I produktion så har man inte tid att lägga massor av timmar på att träna upp katter.
De skall fungera och göra sitt jobb.

De katter som man har kvar de tar man sedan hand om på bästa sätt så att de skall fungera så bra som möjligt.
Det finns ingen marknad för "kasserade" stall- och ladugårds-katter.
Så det bästa är att avliva dem.

Katter är det mest miljövänliga sättet att bekämpa råttor och möss på.
Gift är farligt för de vilda djuren, särskilt igelkottar dör det många av varje år p.g.a. råttgift.
Det är också faligt för hundar och katter.
Så jag har efter att övervägt saken noga beslutat att det får bli kattvarianten på mus- och rått- bekämpningen.

Katter är så mycket trevligare än råttgift.

En till sak.
Man äger egentligen inte en katt.
De är fria individer.

En till sak.
Man äger egentligen inte en katt.
De är fria individer.

:bow::bow:

En till sak.
Man äger egentligen inte en katt.
De är fria individer.

Bollocks I_U. Du äger en katt precis som du äger dina andra djur. Just i ett sådant påstående ligger grunden till så mycket dålig katthållning - folk skyller på att katten är "en fri individ" när de inte tar ansvar för den.

Därmed inte sagt att du inte tar ansvar för dina katter, det skulle jag tro att du gör. Jag skulle bara önska att du var försiktigare med vad du säger.

Folk säger att katten "har flyttat" när den försvinner och de inte letar efter den. Resultatet kan bli en förvildad katt som svälter ihjäl alt blir ihjälkörd. Sen har katten kanske "flyttat" för att familjen skaffat andra katter/hund/barn som katten vantrivdes med - då är ens ansvar att hitta ett nytt hem åt katten, där den kan trivas. Inte att den själv ska komma på drift.

Folk säger att den "gått undan för att dö" - vilket den mycket väl kan ha gjort. Men då viker ägaren undan sitt ansvar, vilket vore att leta upp katten och avliva den på ett skonsamt sätt i stället för att låta den plågas till döds.

Har man katt har man ansvar. Katter är inte friare individer än andra husdjur.

Att inte äga betyder inte att inte ha ansvar.
Jag äger inte mina barn heller.
Men tror du att jag inte tar ansvar för dem bara för det?
Eller att andra som inte heller äger sina barn inte tar ansvar?

Katter anser definitivt inte att de har ägare och går därför inte att styra på samma sätt som hundar och hästar.
Ansvaret är en annan fråga.

Katter får och kan gå lösa och väljer således själva att stanna kvar.
Och det är inte lika enkelt som att hålla en hund kvar i koppel eller stänga in en häst i en hage.
Det kräver att man får katten att själv vilja stanna kvar.
Enklast så gör man det genom att låta katten födas där den skall bo.

Att inte äga betyder inte att inte ha ansvar.
Jag äger inte mina barn heller.

Fast då är du inne på mer filosofiska tankegångar... Och i en sån här diskussion är det mindre intressant än ansvarsfrågan för djuret, tycker jag nog. När vi pratar om att avliva katter, skjuta av och nacka hit och dit, då är det ansvar för ens djur det handlar om.

Varför är den filosofiska aspekten intressantare just när det gäller katter, menar du?


Katter får och kan gå lösa och väljer således själva att stanna kvar.
Och det är inte lika enkelt som att hålla en hund kvar i koppel eller stänga in en häst i en hage.
Det kräver att man får katten att själv vilja stanna kvar.


Katter, hundar och hästar "stannar" där det finns mat.

Varför är den filosofiska aspekten intressantare just när det gäller katter, menar du?
Katter jämfört med vad?
Den filosofiska aspekten är alltid intressant när man har med levande och tänkande varelser att göra.
Djur är inga saker.

För att förstå dem så måste man sätta sig in i hur de tänker.
Och förstå dem måste man om man skall kunna komma överens med dem på ett bra sätt.
Man måste faktiskt kompromissa med de djur som kan gå sin väg om de inte gillar umgänget.

Katter, hundar och hästar "stannar" där det finns mat.
Det tror jag inte längre på.
Det krävs mera än så.

Trygghet, underhållning och en bra känslomässig orsak.
Särskilt här då skogen och övriga omgivningar erbjuder bra med mat.
Hundar och hästar förväntas man stänga in eller hålla i koppel.
En jagande gårdskatt hindras i sitt arbete om man stänger in den.

Fast det finns ju många som har sina hundar lösa också, framförallt om man bor på landet och har stor tomt. Huruvida man binder fast djuren har väldigt lite med att göra med huruvida man äger dem. Eller menar du att man äger innekatter, men inte utekatter?

Liknelsen med barn tycker jag är mycket märkligt. Barn blir vuxna, självständiga och flyttar hemifrån. Det blir inte katter. Vi äger våra katter i högsta grad, vi bestämmer över dem och försöker inrätta ett liv som de kan trivas med.

Vilken erfarenhet av katter har du?



Det blir inte lika bra med katter som man hämtar utifrån som det blir med dem som är födda på gården.
De lär sig att jaga tillsammans med sin mamma på mammas jaktmarker och tar sedan över dessa.
De som är födda i stallet är de som stannar bäst kvar runt huset.
Katter som kommer utifrån försöker ofta att gå hem.
Och om de är små ungar så har de ingen mamma som lär upp dem.
De är för små för att lära sig på egen hand när de är 12 veckor.

Det som kan fungera bra är om man får en katthona med ungar som håller henne kvar.

Mina erfarenheter av katter är blandade - från raskatter till bondkatter, från lägenhetskatter till utekatter för sällskaps skull till stallkatter som ska hålla efter råttor och möss i första hand. Hurså?

Mina erfarenheter är inte desamma som dina. Min man kommer från en bondefamilj, och på den gården har de alltid haft katter som rena nyttodjur. De bor tillsammans med korna, och deras uppgift är enbart att hålla möss och råttor borta. De får inte komma in i huset, och är inga keldjur. Alltså precis såna "brukskatter" som du beskriver.

Men alla deras katter är kastrerade. Det fungerar utmärkt att fylla på med nya katter vartefter de gamla dör (de håller sig kring ladugården, och blir därför inte tagna av räven eller överkörda i någon omfattning. Eftersom de är kastrerade håller de sig i närheten av huset). De springer inte bort eller jagar dåligt, fast de inte är födda på gården alihop (en del är det, för om de behöver en katt till när de har en fertil honkattunge så får hon få en kull innan hon kastreras). Anledningen till att de är kastrerade är rent praktiska: för att slippa besväret med en massa oönskade kattungar.

Jag vet inte om du har detaljstuderat hur katter lär sig jaga någon gång, men katter visar varandra även om det inte är mamma och unge. Vår ena katt lärde sig jaga av min mammas gamla katt när hon var några månader gammal, och hon lärde i sin tur vår russian blue att jaga, när ryssen fick vi bli utekatt i vuxen ålder. Så att bara mamman kan lära en katt jaga tror jag inte på för fem öre. Inte heller att man inte kan behålla utekatter om de inte är födda på gården, för att de försöker gå "hem". Kastrerade katter som trivs försöker inte alls gå hem, de är ju redan hemma.

Ingen av våra katter är födda i ett stall. De håller sig ändå kring huset.

Vad grundar du egentligen dina kunskaper om katter på? De verkar ärligt talat som du har tagit gamla bondefördomar rätt av, utan att reflektera över om man kunde gjort på något annat sätt.

Ser att I-U redan besvarat en del av frågeställningarna i tråden alldeles utmärkt :bow:

Men kan lägga till att kattungar nackar man och vuxna katter skjuter man av.

Då och då händer det att jag märker att någon är extremt skygg redan från födseln och då går den ju bort här. Ibland kan man tama till dem genom att hålla på med dem extra så de kan säljas till ett lämpligt hem, men de flesta vill inte ha en skygg kattunge.

//Waern

Ok, så det är alltså osålda kattungar som ni nackar. Tja, det är ju också ett sätt att ha katter.

Men vilka är de vuxna katterna som ni skjuter? :confused:

Katter jämfört med vad?


Du skrev: Man kan inte äga katter, de är fria individer.

Och då skrev jag att de är inte mindre ägda eller friare än dina andra djur.

Däri ligger jämförelsen. Men du behöver inte svara igen, jag vill bara förklara hur jag menade.


Det tror jag inte längre på.
Det krävs mera än så.

Trygghet, underhållning och en bra känslomässig orsak.
Särskilt här då skogen och övriga omgivningar erbjuder bra med mat.
Hundar och hästar förväntas man stänga in eller hålla i koppel.
En jagande gårdskatt hindras i sitt arbete om man stänger in den.

Väldigt grundläggande så krävs det faktiskt inte mer än så. Katter, hundar och hästar stannar där det finns mat.

Sen vill hästar och hundar ha en flock medan katter i stället vill ha ett revir.

På en grundläggande nivå är det så enkelt.

Om något hotar flocken/individen - då drar de. Men så som vi håller dem, där vi tillhandahåller maten i närområdet, då är det helt enkelt bekvämast att stanna där. Alternativt regelbundet komma tillbaka dit om maten krisar på andra ställen.

Vad grundar du egentligen dina kunskaper om katter på?

Egna erfarenheter.
Det är inte alltid så lätt som man tror.
Jag har genom ett katthem "Adopterat" 3 vuxna och kastrerade honkatter från ett annat stall.
Och det har inte varit helt lätt att få dessa katter att anpassa sig.
Mest för att de letade efter den egna matten och hussen.
Att flytta med egna katter är en sak men att få dem som vuxna är en annan sak.
Att ha kattungar i stallet utan en egen mamma är också svårt.

Vi ger de icke kastrerade katthonorna P-piller för att kunna få en kull om vi behöver.
Alla hanar är kastrerade.
Vi behåller alltid hela kullarna själva.
Och de katter som vi avlivar har blivit sjuka p.g.a. hög ålder.
Just nu så har vi 11 katter.
Varav 6 st som jagar aktivt. En är skadad och 4 st är ungar på 8 veckor.
Här behövs ungefär 7 jagande katter för att hålla undan råttor och möss.

Det svåra blir när det även finns bra mat på annat håll.
Då så måste man vara "Bäst" på något vis om de skall stanna kvar.

Eller menar du att man äger innekatter, men inte utekatter?

Ja på ett filosofiskt plan.
Utekatter kan nämligen välja att lämna oss.
Vilket ställer litet större krav på att vi uppfyller deras olika behov.

En instängd katt är - instängd.
Den kan vi underlåta att uppfylla alla behov åt och den blir kvar ändå.
Som en fånge.

Ja på ett filosofiskt plan.
Utekatter kan nämligen välja att lämna oss.
Vilket ställer litet större krav på att vi uppfyller deras olika behov.

En instängd katt är - instängd.
Den kan vi underlåta att uppfylla alla behov åt och den blir kvar ändå.
Som en fånge.

Ditt resonemang i den här tråden är det sämsta jag någonsin har hört :eek:
Det är så dåligt att jag inte ens tänker bemöta det ..

Men varför skriver du då?

Gillar du inte stallkatter?
Eller känner du dig kritiserad?

Ditt inlägg tillför verkligen ingenting.

Men vilka är de vuxna katterna som ni skjuter? :confused:

De som inte gör sitt jobb.
De som bilförare lämnar lemlästade men levande när de kört över dem.
Slutligen de som hittar hit (till maten) om hösten när sommargästerna flyttat till sina lägenheter.

//Waern

Ska du ta bort honom för att han gör sådär 1 gång??? :confused:

Jag har 4 katter och den ena är renhetsgalning. Så ja anser han att lådan är smutsig så händer det att han sätter sig utanför. Inget jag anklagar honom för, det är totalt mitt fel. Han har hållit på så i 2 år och beteendet har inte förvärrats, eller förändrats på nåt sätt.

Så istället för att göra dig av med katten kanske du istället ska se till att ha ren låda. Då kanske det aldrig händer igen. Varför reagera panikartat på nåt som kanske händer en gång o aldrig mer? Och som du dessutom kan förhindra.

Du måste förstå att för oss är katterna "verktyg" och inte "gosedjur".
Och som i all pruduktion så måste man sålla.

Varför är det värre att avliva en katt än att slakta en ko?
I produktion så har man inte tid att lägga massor av timmar på att träna upp katter.
De skall fungera och göra sitt jobb.

De katter som man har kvar de tar man sedan hand om på bästa sätt så att de skall fungera så bra som möjligt.
Det finns ingen marknad för "kasserade" stall- och ladugårds-katter.
Så det bästa är att avliva dem.

Katter är det mest miljövänliga sättet att bekämpa råttor och möss på.
Gift är farligt för de vilda djuren, särskilt igelkottar dör det många av varje år p.g.a. råttgift.
Det är också faligt för hundar och katter.
Så jag har efter att övervägt saken noga beslutat att det får bli kattvarianten på mus- och rått- bekämpningen.

Katter är så mycket trevligare än råttgift.

Nej, de där argumenten tycker jag inte håller.
Man kan ta sig tid med katter, liksom du tar dig tid att behandla vissa av dina sjuka hästar när det behövs. Dessutom tränar katter sig så bra själva att jaga efter de är 12 veckor.
Nej, det är inte värre än att slakta en ko egentligen, därför äter jag inte djur.

Du säger att det inte finns en marknad, det är vi som gör marknaden. Om man tar sig lite tid att socialisera och träna katter så kan man själv erbjuda ett hem för de katter man "producerar".

Sedan angående ägandeskap, ja då får du väl inte anses äga dina hästar heller. Kan vem som helst ta dem ifrån dig då, som de fria varelser de är?
Nja, man har fullt ansvar för sina djur oavsett vad de kostar pengamässigt, en gratis bondkatt och en fin islandshäst skall man ta lika mycket ansvar för, annars bör man inte ha några enligt mig.

Visst får folk gärna ha katter till att ta råttor (miljövänligt och bra), men det jag argumenterat om är att jag tycker det är hemskt onödigt och oempatiskt och faktiskt korkat att avla fram fler katter än det finns plats för och sedan komma med förklaringar som inte håller något vidare.

Egna erfarenheter.
Det är inte alltid så lätt som man tror.
Jag har genom ett katthem "Adopterat" 3 vuxna och kastrerade honkatter från ett annat stall.
Och det har inte varit helt lätt att få dessa katter att anpassa sig.
Mest för att de letade efter den egna matten och hussen.
Att flytta med egna katter är en sak men att få dem som vuxna är en annan sak.
Att ha kattungar i stallet utan en egen mamma är också svårt.

Vi ger de icke kastrerade katthonorna P-piller för att kunna få en kull om vi behöver.
Alla hanar är kastrerade.
Vi behåller alltid hela kullarna själva.
Och de katter som vi avlivar har blivit sjuka p.g.a. hög ålder.
Just nu så har vi 11 katter.
Varav 6 st som jagar aktivt. En är skadad och 4 st är ungar på 8 veckor.
Här behövs ungefär 7 jagande katter för att hålla undan råttor och möss.

:bow:
Det är väl ett alldeles utmärkt sätt att hålla katt på!
Du lyckas ju hålla välmående katter och råttorna borta utan att nacka eller skjuta någon katt. Det är ju det jag tycker är dåligt, att döda i onödan bara för att man har fått för sig att det är den enda lösningen, alternativt inte orka anstränga sig en millimeter för att katterna inte har något pengamässigt värde.

De som inte gör sitt jobb.
De som bilförare lämnar lemlästade men levande när de kört över dem.
Slutligen de som hittar hit (till maten) om hösten när sommargästerna flyttat till sina lägenheter.

//Waern

Vad består jobbet utav?
Räknar ni hur många råttor varje katt tar per vecka?
Den bästa råttfångaren kan vara den som inte så gärna vill bli klappad av människor. Hur vet du?

Varför inte hålla stallkatter som Inte_ung? Det kan väl ändå inte kännas bra att döda små kattungar och även vuxna? Känns det inte i hjärtat?

Sedan undrar jag hur många som brukar bli överkörda. Det har i tråden låtit som en hel del. Hur kan du med att hålla katter i en sådan osäker miljö i så fall?
Inte släpper du väl dina hästar i en hage där några om året förolyckas? Är det pengarna som gör skillnaden, om dina katter skulle kosta 20" vardera, hur skulle du då hålla dem? Alternativt inte hålla dem alls i en sådan miljö?

Ok, så det är alltså osålda kattungar som ni nackar. Tja, det är ju också ett sätt att ha katter.

Men vilka är de vuxna katterna som ni skjuter? :confused:

Det hoppas jag verkligen inte då det bara finns 2 lagliga sätt att avliva katter över 1 v ålder på och det är spruta eller att skjuta dom.

Nej, det är inte värre än att slakta en ko egentligen, därför äter jag inte djur.
Jaha, och vad ger du dina katter att äta då?
Vegetarisk mat?
Eller behöver de att du låter döda djur för för ditt nöje?


Sedan angående ägandeskap, ja då får du väl inte anses äga dina hästar heller.
Jo jag äger mina hästar och håller dem bakom elektrifierat stängsel som de livegna slavar de faktiskt är.

en gratis bondkatt och en fin islandshäst skall man ta lika mycket ansvar för, annars bör man inte ha några enligt mig.
Men jag tar lika mycket ansvar.
Jag avlivar även överblivna hästar som inte håller måttet.
Och tycker att vi skall äta mera häst.
Som på Island där man äter upp alla föl som inte blev som man hade tänkt sig.
Jag ser ingen skillnad på det.


... sedan komma med förklaringar som inte håller något vidare.

Det är olika syn på saken bara.
Och att du inte tycker att det håller betyder inte att du har rätt.

Men varför skriver du då?

Gillar du inte stallkatter?
Eller känner du dig kritiserad?

Ditt inlägg tillför verkligen ingenting.

Därför att ditt resonemang är riktigt vettigt!!

Klart jag älskar stallkatter, vi har haft många genom åren!

Vad består jobbet utav?
Räknar ni hur många råttor varje katt tar per vecka?
Den bästa råttfångaren kan vara den som inte så gärna vill bli klappad av människor. Hur vet du?

Varför inte hålla stallkatter som Inte_ung? Det kan väl ändå inte kännas bra att döda små kattungar och även vuxna? Känns det inte i hjärtat?

Sedan undrar jag hur många som brukar bli överkörda. Det har i tråden låtit som en hel del. Hur kan du med att hålla katter i en sådan osäker miljö i så fall?
Inte släpper du väl dina hästar i en hage där några om året förolyckas? Är det pengarna som gör skillnaden, om dina katter skulle kosta 20" vardera, hur skulle du då hålla dem? Alternativt inte hålla dem alls i en sådan miljö?


Du kan verkligen inte släppa taget va?

Som jag tidigare sagt är det deras jobb att hålla gården fri från råttor och möss. Därtill skall de vara sällskapliga och keliga.

Du antar att jag har en viss katthållning med utgångpunkt från en del uttalande här men vet inte. Det är inte så hemskt som du vill tro.

Nej, jag har inga problem med att avliva katter (oavsett ålder). Enda skillnaden är väl att de inte hamnar på middagsbordet, vilket de andra djuren gör.

Har man tur kan man klara sig utan en påkörning i flera år och rätt som det är går det åt två på en vecka. Och nej jag skulle inte ha samvete att mina hästar går fritt på vägen så en oaktsam trafikant får in dem i bilen i 90 blås. Inte för hästen skull utan mera för att leva med att en människa dött. Så det handlar verkligen inte om pengarna.

//Waern

Det är bra!
Heja! Klart han ska vara kvar. Du behöver bara lära sig att förstå honom bättre och vad han vill säga dig. Och kanske skydda just dyra saker som säng och eventuell soffa med någon plast?
jag har tre katter...och den ena kissar på ställen i huset när hon ser att det finns någonting som är okännt...tillexempel att det ligger en jacka på hennes sovplats helt plötsligt och hon aldrig har sett den..då kissar hon och märker "den hör inte hemma här"..samma katt går jag ut med ibland och efter dom första gångerna jag var ute med henne så kraffsade hon på dörren. och det gör hon fortfarande! din katt vill antagligen ut för att han känner en massa intressantaa dofter när han är ute och för att det finns nya platser att utforska. om du vill att han ska förbli inne katt och sluta kraffsa på dörren så gör bara så här: gå ALDRIG ut med han mer...han kommer att lugna sig efter en tid..det gjorde min katt iallafall..

Jaha, och vad ger du dina katter att äta då?
Vegetarisk mat?
Eller behöver de att du låter döda djur för för ditt nöje?


Vad har det med saken att göra vad de äter?
Katter är rena carnivorer och klarar sig inte utan kött, människor äter kött för sitt höga nöjes skull, utom ett väldigt litet antal som har stora problem med att få upp rätt näring.


Jo jag äger mina hästar och håller dem bakom elektrifierat stängsel som de livegna slavar de faktiskt är.


Men jag tar lika mycket ansvar.
Jag avlivar även överblivna hästar som inte håller måttet.
Och tycker att vi skall äta mera häst.
Som på Island där man äter upp alla föl som inte blev som man hade tänkt sig.
Jag ser ingen skillnad på det.

Ja, folk slutar ju inte äta kött så då kan de väl lika gärna äta häst.
Sedan undrar jag om islandshästarna på Island ägs, när de vandrar runt i hjordar? Jag undrar vad ägarna till dessa hjordar anser om ägandeskapet till dessa hästar.



Det är olika syn på saken bara.
Och att du inte tycker att det håller betyder inte att du har rätt.

Om vi ska hänvisa till vad som är rätt och fel enligt vad man själv tycker så har alla lika rätt eller fel.
Men döda katter i onödan hävdar nog de flesta människor är fel.

Sedan är det ju bra om man faktiskt bemöter argumenten istället för att hänvisa till tyckande och börja skriva om annat.

Du kan verkligen inte släppa taget va?



Oj, jag misstog Bukefalos för ett diskussionsforum. Kanske bättre att bara nicka och hålla med alla? :cool:
Dessutom svarar du inte på alla inlägg riktade till dig, t.ex. mitt första och nu sist MissFidelis.


Som jag tidigare sagt är det deras jobb att hålla gården fri från råttor och möss. Därtill skall de vara sällskapliga och keliga.

Och hur vet du vilka katter som fångar flest råttor som sagt? Det är väl det viktigaste jobbet om de är bruksdjur?


Du antar att jag har en viss katthållning med utgångpunkt från en del uttalande här men vet inte. Det är inte så hemskt som du vill tro.


Jag är inte synsk och kan bara utgå från vad du skriver. Jag tycker det är hemskt att döda katter i onödan, men jag vill tro att alla tar ansvar för sina katter som de kännande individer de är. Jag tycker det är rent ut sagt fruktansvärt att föda upp fler katter än det finns behov för och sedan nacka eller skjuta dem.
När man istället kan ta kattungar utifrån vid behov och de själva lär sig jaktmarkerna antingen på egen hand eller med hjälp av de andra katterna på gården. När man kan kastrera dem så de inte vandrar bort och ge dem vård och omsorg så de aldrig vill lämna gården och känner sig trygga med folket där. Detta kräver inte mycket engagemang alls, ändå väljer du att föda upp katter så det blir överskott för att döda dem när du kunde sett till att de inte fick en chans till att leva från första början.
Rent ut sagt ruggigt, det ger mig kalla kårar.


Nej, jag har inga problem med att avliva katter (oavsett ålder). Enda skillnaden är väl att de inte hamnar på middagsbordet, vilket de andra djuren gör.

Ja, jag tycker det är konstigt, mer kan jag inte säga. Katter är helt underbara djur i rätt händer, levande, kännande och resonerande individer som lever nära sin familj och är en otroligt stor hjälp på en bondgård.
Längre kommer jag inte här märker jag. Vissa människor är födda med mer eller mindre starka spärrar, vissa tycker det är okej att mörda människor, vissa tycker det är okej att mörda friska katter och vissa föredrar att inte döda någon alls när det kan undvikas. Så är världen ...


Har man tur kan man klara sig utan en påkörning i flera år och rätt som det är går det åt två på en vecka. Och nej jag skulle inte ha samvete att mina hästar går fritt på vägen så en oaktsam trafikant får in dem i bilen i 90 blås. Inte för hästen skull utan mera för att leva med att en människa dött. Så det handlar verkligen inte om pengarna.

//Waern


Du säger att det inte handlar om pengarna. Om du säger att du bultar dina hästar första gången de visar upp en olat istället för att försöka jobba bort det så tror jag dig.
Jag kan också säga att det finns en del trafikanter som skulle köra i diket om de såg en katt springa över vägen i sina försök att väja.

Egna erfarenheter.
Det är inte alltid så lätt som man tror.
Jag har genom ett katthem "Adopterat" 3 vuxna och kastrerade honkatter från ett annat stall.
Och det har inte varit helt lätt att få dessa katter att anpassa sig.
Mest för att de letade efter den egna matten och hussen.
Att flytta med egna katter är en sak men att få dem som vuxna är en annan sak.
Att ha kattungar i stallet utan en egen mamma är också svårt.

Vi ger de icke kastrerade katthonorna P-piller för att kunna få en kull om vi behöver.
Alla hanar är kastrerade.
Vi behåller alltid hela kullarna själva.
Och de katter som vi avlivar har blivit sjuka p.g.a. hög ålder.
Just nu så har vi 11 katter.
Varav 6 st som jagar aktivt. En är skadad och 4 st är ungar på 8 veckor.
Här behövs ungefär 7 jagande katter för att hålla undan råttor och möss.

På gården i vår släkt så har de inte dina problem. De skaffar sina katter som kattungar, som sen får växa upp och bli stora med de andra katterna i ladugården. De letar inte efter sin egen matte och husse mer än vad vår katt gjorde när vi köpte henne som kattunge. Stallkatterna behöver inte tränas, de lär sig själva att jaga, förmodligen med hjälp av de andra, vuxna, stallkatterna. Busenkelt, det är bara att skaffa kattungen och sätta den i stallet.

Och det har åtminstone på den gården fungerat i minst 40 år (med undantag för en kort period när de provade att ersätta katterna med råttgift, men det fungerade inte, det blev för mycket råttor då). De har alltid haft ett gäng stallkatter, och sedan man kunnat kastrera katter så har de gjort det. Hålla på med p-piller finns det ingen som har tid till - bonden har ju en gård att sköta, och katterna är ju nyttodjur. Alltså är det mer praktiskt att kastrera dem, då springer de inte bort och får inga onödiga ungar, utan sköter sitt råttfångarjobb som de rena nyttodjur de är.

Varför skulle det vara svårt att ha ungkatter i stallet utan mamma?:confused: Kattungar/ungkatter har det funnits i de flesta stall jag varit ibland, vad skulle problemet vara med dem, menar du? Givet att de är stora nog att klara sig utan sin mamma, men det är ju likadant oavsett om det är en utekatt, innekatt eller stallkatt.

Vad har det med saken att göra vad de äter?

Det har det väl i högsta grad.
Antingen så tycker du att man kan döda djur för att man vill det och tycker att det är praktiskt, t.ex. för att tillverka kattmat till dina sällskapsdjur.
Eller för att man har för många djur, t.ex. för många katter.

Eller så tycker man inte att djur skall dödas för människans nöja alls.
Och då så bör det i konsekvensens namn inte vara kött i din kattmat till dina nöjes-katter heller.

Jag undrar vad ägarna till dessa hjordar anser om ägandeskapet till dessa hästar.
Hästarna anser sig i alla fall inte ägda.
Precis som mina katter inte heller gör det.
Vad jag anser skiter nämligen katterna i.
De gör som de vill i alla fall, för jag har inte stängt in dem.

Sedan är det ju bra om man faktiskt bemöter argumenten istället för att hänvisa till tyckande och börja skriva om annat.
Man hallå är det bara du som får tycka men inte jag?
Du tycker ju en hel massa saker.
Är det mera bemötande då?
Bara för att det är du?

Hålla på med p-piller finns det ingen som har tid till -
Men det tar ju ingen tid alls.
Det är bara att ploppa i pillret en gång i veckan i samband med en av dagens matningar.
Man måste ju i alla fall kontrollera att alla katter mår bra, inte har några skador, ta bort fästingar o.s.v. att då öppna munnen på dem och trycka ner ett piller i gapet tar bara någon minut.
De får mat 2ggr/dag och avmaskas vid behov.
Det behovet måste man ha litet koll på dem för att veta.

Nyttodjur måste hållas i bra skick.

Varför skulle det vara svårt att ha ungkatter i stallet utan mamma? ..... vad skulle problemet vara med dem, menar du?
De problem som vi har haft är att inte aktat sig för hästarna, trasslat in sig i verktyg och maskiner, gått vilse, letat efter mamma, varit ledsna o.s.v.
Det är så mycket trevligare med en hel familj där ungarna får behålla sin mamma under en längre tid.
De katterna har varit mycket mera harmoniska.

Nu så har visserligen de vuxna omplaceringskatterna landat här och de mår jättebra.
Men när en av dem försvann och var borta i 4 månader så var det litet jobbigt.
Vi gillar inte att inte veta var katterna är.

Det har det väl i högsta grad.
Antingen så tycker du att man kan döda djur för att man vill det och tycker att det är praktiskt, t.ex. för att tillverka kattmat till dina sällskapsdjur.
Eller för att man har för många djur, t.ex. för många katter.

Eller så tycker man inte att djur skall dödas för människans nöja alls.
Och då så bör det i konsekvensens namn inte vara kött i din kattmat till dina nöjes-katter heller.

Jag kan släppa ut min ena så han jagar sitt själv, men skillnaden är att han skadar den biologiska balansen etter värre då småfåglar är det han fångar mest av. Min s.k. nöjeskatt har jag inte fött upp själv utan tagit hand om efter att en annan människa dumpat honom på ett nattåg så mitt samvete är rent nog att erbjuda honom kött på tallriken, då han är carnivor och så ledes behöver kött för att överleva. Jag behöver det inte, så jag äter inget men köper avskrädet som kommer efter att människorna ätit sitt. Mer konsekvens i det än att döda honom för att han äter en biprodukt som annars skulle slängas.
Jag sopar upp efter andras misstag så gott det går.

Du snärjer in dig i så många olika saker här i tråden så jag blir alldeles yr i huvudet. Jag brukar tycka du är vettig men om man bara är ute efter att ha rätt och inte bemöter essensen i själva diskussionen så känns det inte så kul att diskutera längre. Jag menar, hur kommer man egentligen från att det är fullt möjligt att inte föda upp långt fler katter än det behövs till att jag inte äter kött och så ledes inte borde köpa kattmat heller?

Hästarna anser sig i alla fall inte ägda.
Precis som mina katter inte heller gör det.
Vad jag anser skiter nämligen katterna i.
De gör som de vill i alla fall, för jag har inte stängt in dem.


Man hallå är det bara du som får tycka men inte jag?
Du tycker ju en hel massa saker.
Är det mera bemötande då?
Bara för att det är du?

Om det vore så skulle jag hellre hålla en monolog men för att undvika förvirring kan det ju vara bra att diskutera om det som diskuterades om från början, dvs. hur man håller katter utan att behöva döda dem i onödan.
Och du med ditt katthållande måste ju uppenbarligen hålla med om det i sak, annars skulle du ha katt på samma sätt som Waern. Som det är nu behöver du ju inte döda några i onödan, och du lyckas ha glada och välmående katter som inte blir skygga.

Saken är ju den att jag blir ganska förvirrad av denna diskussion, jag vet liksom inte riktigt huruvida mitt köttätande har någon relevans i det hela, om jag skulle skrivit att jag åt kött, vad skulle du vilja skriva då?
Något i stil med:
"Aha, dubbelmoral! Man kan ju lika gärna döda katter som kor" och så vore diskussionen slut?

Två fel gör ju inte ett rätt som bekant, hellre inkonsekvens hos människor (äter ko/gris men inte dödar hundar/katter/hästar i onödan) än benhård konsekvens som säger att man kan döda vilket djur som helst. Den ena djurarten tar nog tacksamt emot varje litet avsteg mot synen att alla djur kan dödas godvilligt. Och bidrar i längden med mer empati för den andra arten, tror jag.

Men skriv självklart det du vill så ska jag försöka bemöta det som jag gjort hittills, men då får du leva med att jag blir lite förvirrad när diskussionen vänder riktning.

Jag menar, hur kommer man egentligen från att det är fullt möjligt att inte föda upp långt fler katter än det behövs till att jag inte äter kött och så ledes inte borde köpa kattmat heller?

Enkelt.
Det handlar ju om att du inte tycker att man skall döda djur.
Och att jag tycker att det tillhör det liv som vi människor lever.
Och att katter då hör till de djur som man får döda för att de t.ex. blir för många eller inte passar in.
På samma vis som man dödar för att äta.

Att då hålla sig med husdjur som behöver att man dödar andra djur för att de skall äta känns för mig som hyckleri.
Kan du inte ha kaniner eller andra växtätare som husdjur i stället?

....men då får du leva med att jag blir lite förvirrad när diskussionen vänder riktning.

Jag brukar kunna ha den effekten på folk.
Mitt perspektiv är så stort att många blir yra av det.
Vissa blir då arga på mig men du skall ha en eloge för att du i stället förklarar att du blir yr.
Jag uppskattar det.
Det gör det ju möjligt för mig att förklara mig.

Enkelt.
Det handlar ju om att du inte tycker att man skall döda djur.
Och att jag tycker att det tillhör det liv som vi människor lever.
Och att katter då hör till de djur som man får döda för att de t.ex. blir för många eller inte passar in.
På samma vis som man dödar för att äta.

Att då hålla sig med husdjur som behöver att man dödar andra djur för att de skall äta känns för mig som hyckleri.
Kan du inte ha kaniner eller andra växtätare som husdjur i stället?

Det där med hyckleri håller inte de hemlösa katterna med om.
Och om man tycker att det är viktigt att vara benhårt konsekvent åt hållet att man kan döda alla djur som man vill kommer fler varelser lida.
Jag tror många åsikter som säger att människor som försöker göra något men inte gör allt är hycklare, är ett sorts försvar för vad de själva gör.
Att allt ska vara svart eller vitt hela tiden tjänar inte världen på, gör vad som göras kan i detta nu för att förebygga lidande.
Varför skulle jag skaffa kaniner när människorna fortfarande äter kött och fortfarande kommer slänga avskrapet om det inte görs djurmat av den?
Känns som en högst onödig sak att göra, jag skall tänka om den dagen slakterier läggs ned.

Jag brukar kunna ha den effekten på folk.
Mitt perspektiv är så stort att många blir yra av det.
Vissa blir då arga på mig men du skall ha en eloge för att du i stället förklarar att du blir yr.
Jag uppskattar det.
Det gör det ju möjligt för mig att förklara mig.

Det är ju nyttigt att ha ett stort perspektiv, men du får mer än gärna bemöta de andra delarna jag skrev om i resten av mitt inlägg.
Så får jag se om jag hänger med.

Att avliva alla oönskade katter är också att minimera lidande.
En död katt lider inte.

Jag skall försöka.
Först så skall jag bara analysera vad själva känan i det du skriver är.
Du får gärna förtydliga.

Jag försöker igen då.

Antagligen så har vi inte samma inställning till döden.
För mig är inte död något problem.
Bara levande lidande är ett problem.

Jag är inte rädd för döden, varken egen eller andras.

Jag brukar kunna ha den effekten på folk.
Mitt perspektiv är så stort att många blir yra av det.
Vissa blir då arga på mig men du skall ha en eloge för att du i stället förklarar att du blir yr.
Jag uppskattar det.
Det gör det ju möjligt för mig att förklara mig.

Nej, det är inte dina perspektiv som är för stora. Det är din världsbild som är alldeles för svartvit och kategorisk, på ett sätt som gör att man blir alldeles trött av att försöka diskutera med dig, i kombination med att du tror att ditt sätt att leva och dina erfarenheter är de enda giltiga.

Diskussionen blir liksom inte rimlig, och då blir den också ointressant.

Du verkar alltid missuppfatta mig på alla sätt som du kan.
Men det är väl så som din världsbild fungerar.

Om jag vill diskutera ett fenomen eller en princip, så tror du alltid att det är min privata princip och kan aldrig se förbi mig som individ.

Att avliva alla oönskade katter är också att minimera lidande.
En död katt lider inte.

Jo, men då är det ju bättre att aldrig sätta dessa oönskade katter till världen för att sedan döda dem. Mamma katt lär säkert bli ganska förvirrad och upprörd om alla ungar försvinner - nackas.
Däremot har jag inga problem med att man skjuter sjuka/skadade hemlösa om man inte kan fånga in dem/rehabilitera dem. Det är att döda för att minimera lidande.

Jag försöker igen då.

Antagligen så har vi inte samma inställning till döden.
För mig är inte död något problem.
Bara levande lidande är ett problem.

Jag är inte rädd för döden, varken egen eller andras.

Men för att döden inte är något problem för vissa så tycker jag inte man kan sätta sig över icke-lidande djurs överlevnadsinstinkter som säger åt dem att leva. Så gott som alla varelser har överlevnadsinstinkter och vill leva, annars skulle vi alla inte kämpa för att fly faror. Och om någon inte lider och inte behöver befrias från något så tycker jag det är hemskt att släcka allt liv i den varelsen helt i onödan.
Däremot ser jag inget fel (snarare rätt) med att befria t.ex. en överkörd men fortfarande levande kanin från sitt lidande.

Fast döden borde väl vara ett problem för dig? Annars skulle du väl inte bli ledsen över att anhöriga gick bort? Eller bry dig om att använda bilbältet?

Däremot har jag inga problem med att man skjuter sjuka/skadade hemlösa om man inte kan fånga in dem/rehabilitera dem.

Men vem skulle ha skyldigheten att rehabilitera dem?
Waern skriver om vilka katter som avlivas:

De som bilförare lämnar lemlästade men levande när de kört över dem.
Slutligen de som hittar hit (till maten) om hösten när sommargästerna flyttat till sina lägenheter.

Det är ju inte Waern som ordnat dessa katter utan andra.
Och att då ta ansvaret för andras dumpade katter kan ju t.ex. vara att ta ansvaret att avliva dem.

Fast döden borde väl vara ett problem för dig? Annars skulle du väl inte bli ledsen över att anhöriga gick bort? Eller bry dig om att använda bilbältet?

Det är inte döden i sig som är problemet utan förlusten.
En katt som ingen vill ha är det ingen som lider av förlust över om de dör.

Och för Mamma katt är det ingen skillnad på om ungarna flyttar eller avlivas.
De är lika borta ur hennes liv oavsett.

Hårt och hårt, snarare ren brist på empati för vissa sorter av djur.
Finns alltid en lätt väg för en viss sorts människor, nacka vuxna katter också - hur lyckas du med det? För varför nacka kattungar, de kan ju knappast ha hunnit med att störa din tillvaro så pass mycket att du dödar dem?

Så här apropå så är jag glad att hästar är så dyra, tänk hur många som skulle slaktas om de lade sig till med olater, men tack och lov híndrar pengarna folk.

Är det detta inlägg du menar att du vill att jag skall bemöta?

I sådant fall har jag klargjort i tråden att vuxna skjuts av och ungar nackas.

Vad gäller kattungar.
Någon gång emmellanåt kan man få en litet för stor kull som tar för hårt på honan. Alt har man tagit en kull för att föryngra när det samtidigt är en olämplig period att sälja överskottet så tar jag bort dem direkt så får hon behålla en eller två.

//Waern

Oj, jag misstog Bukefalos för ett diskussionsforum. Kanske bättre att bara nicka och hålla med alla? :cool:
Dessutom svarar du inte på alla inlägg riktade till dig, t.ex. mitt första och nu sist MissFidelis.

Ja, det är ett diskussionsforum men det är litet tröttande att du i inlägg efter inlägg tjatar på om att vi tar emot skygga katter, eller gör dem skygga så vi måste avliva dem...
Alla våra katter föds här. Och de som inte fungerar tas bort. Vad är det du inte förstår?


Och hur vet du vilka katter som fångar flest råttor som sagt? Det är väl det viktigaste jobbet om de är bruksdjur?

Jag har inte så många katter. Tillräckligt få för att hinna med dem. Just nu har jag några av riktigt bra Råttjägarstam och det märks. Var och varannan dag ser jag dem tugga i sig av byten de tagit.



Jag är inte synsk och kan bara utgå från vad du skriver. Jag tycker det är hemskt att döda katter i onödan, men jag vill tro att alla tar ansvar för sina katter som de kännande individer de är. Jag tycker det är rent ut sagt fruktansvärt att föda upp fler katter än det finns behov för och sedan nacka eller skjuta dem.
När man istället kan ta kattungar utifrån vid behov och de själva lär sig jaktmarkerna antingen på egen hand eller med hjälp av de andra katterna på gården. När man kan kastrera dem så de inte vandrar bort och ge dem vård och omsorg så de aldrig vill lämna gården och känner sig trygga med folket där. Detta kräver inte mycket engagemang alls, ändå väljer du att föda upp katter så det blir överskott för att döda dem när du kunde sett till att de inte fick en chans till att leva från första början.
Rent ut sagt ruggigt, det ger mig kalla kårar.


Jag har hela tiden sagt att jag TAR en kull emmellanåt. Jag har inte kastrerat mina katter. De är de för värdefulla för att göra då de är otroligt bra jägare och lämnar mkt fina och duktiga ungar.
Att ta katter utifrån är ingen hit. Ungar lär sig bäst att jaga av sin mamma. Ser jag till hur mina katter gör när de har ungar så har de nya byten att leka med och tugga på varje dag redan från femte veckan. Mamman tar hem möss, sork och skator vilka ungarna morrande sätter i sig.


Ja, jag tycker det är konstigt, mer kan jag inte säga. Katter är helt underbara djur i rätt händer, levande, kännande och resonerande individer som lever nära sin familj och är en otroligt stor hjälp på en bondgård.
Längre kommer jag inte här märker jag. Vissa människor är födda med mer eller mindre starka spärrar, vissa tycker det är okej att mörda människor, vissa tycker det är okej att mörda friska katter och vissa föredrar att inte döda någon alls när det kan undvikas. Så är världen ...

Lyckligtvis är vi olika för med ditt resonemang skulle jag antagligen ha ett antal kastrerade innekatter. Vad det nu skulle tillföra mig...?



Du säger att det inte handlar om pengarna. Om du säger att du bultar dina hästar första gången de visar upp en olat istället för att försöka jobba bort det så tror jag dig.
Jag kan också säga att det finns en del trafikanter som skulle köra i diket om de såg en katt springa över vägen i sina försök att väja.

En olat som jag kan, har tid och orkar med att fixa till löser jag. Är det inget jag kan hantera så säljer jag hästen billigt till den som kan och vill.
Att fixa problemhästar anmäler sig folk ofta och gärna till men att tex ta emot innepinkande katter vill ingen göra, inte ens om de fås gratis.
Är det ett fysiskt fel så tar jag bort, oavsett katt eller häst.


Jag kan också säga att det finns en del trafikanter som skulle köra i diket om de såg en katt springa över vägen i sina försök att väja.

Det verkar synnerligen osmart att väja ner i diket i 90 blås. Då kan man ju dö!

//Waern

Men vem skulle ha skyldigheten att rehabilitera dem?
Waern skriver om vilka katter som avlivas:



Det är ju inte Waern som ordnat dessa katter utan andra.
Och att då ta ansvaret för andras dumpade katter kan ju t.ex. vara att ta ansvaret att avliva dem.

Det jag vände mig emot var att Waern nackar kattungar som h*n avlar fram helt på egen hand, om de blir för många. Eller om någon redan som liten visar oönskat beteende.

Det är inte döden i sig som är problemet utan förlusten.
En katt som ingen vill ha är det ingen som lider av förlust över om de dör.

Och för Mamma katt är det ingen skillnad på om ungarna flyttar eller avlivas.
De är lika borta ur hennes liv oavsett.

Det är skillnad om man dödar dem som mycket små och mamman fortfarande har mjölk och allt, och att de flyttar stegvis en och en när avvänjningsprocessen nästan är avslutad.

Är det detta inlägg du menar att du vill att jag skall bemöta?

I sådant fall har jag klargjort i tråden att vuxna skjuts av och ungar nackas.

Vad gäller kattungar.
Någon gång emmellanåt kan man få en litet för stor kull som tar för hårt på honan. Alt har man tagit en kull för att föryngra när det samtidigt är en olämplig period att sälja överskottet så tar jag bort dem direkt så får hon behålla en eller två.

//Waern

Det var snarare Missfidelis inlägg om att ungar över en vecka inte får nackas som jag tänkte på. Du svarade aldrig på om du gjorde det eller inte.
Men det jag inte förstår är varför du inte väljer att ha katter på t.ex. samma sätt som Inte_ung eller som Mabuses föräldrar (var det väl?)? De lyckas ju hålla gårdarna råttfria utan att sätta liv till världen för att sedan döda dem, de verkar inte ha några problem med skygga katter eller överskott på desamma.

Det var snarare Missfidelis inlägg om att ungar över en vecka inte får nackas som jag tänkte på. Du svarade aldrig på om du gjorde det eller inte.
Men det jag inte förstår är varför du inte väljer att ha katter på t.ex. samma sätt som Inte_ung eller som Mabuses föräldrar (var det väl?)? De lyckas ju hålla gårdarna råttfria utan att sätta liv till världen för att sedan döda dem, de verkar inte ha några problem med skygga katter eller överskott på desamma.

Miss Fideli och jag skall inte ens försöka diskutera om katter. Men det är enkelt, tänk efter själv. Hur lätt är det att nacka en 12-20 veckors som inte blivit såld?
Tror du på allvar att någon skulle fundera på att ens försöka?

Är det så stor skillnad på I-U´s katthållning och min? Skulle hon ha mera svinn (som inte är riktigt kontrollerbart) så skulle hon antagligen ta litet fler kullar. Då blev hon förmodligen tvingad att ta bort eller sälja en del ungar om hon fick litet för många.

//Waern

Ja, det är ett diskussionsforum men det är litet tröttande att du i inlägg efter inlägg tjatar på om att vi tar emot skygga katter, eller gör dem skygga så vi måste avliva dem...
Alla våra katter föds här. Och de som inte fungerar tas bort. Vad är det du inte förstår?


Det jag inte förstår är hur man lyckas få skygga katter från första början om de föds på gården och därför vänjs vid människor från dag ett.
Jag förstår heller inte varför du tar bort skygga katter när de kanske tar dubbelt så många råttor som de katter du ser oftare.



Jag har inte så många katter. Tillräckligt få för att hinna med dem. Just nu har jag några av riktigt bra Råttjägarstam och det märks. Var och varannan dag ser jag dem tugga i sig av byten de tagit.
Jag har hela tiden sagt att jag TAR en kull emmellanåt. Jag har inte kastrerat mina katter. De är de för värdefulla för att göra då de är otroligt bra jägare och lämnar mkt fina och duktiga ungar.
Att ta katter utifrån är ingen hit. Ungar lär sig bäst att jaga av sin mamma. Ser jag till hur mina katter gör när de har ungar så har de nya byten att leka med och tugga på varje dag redan från femte veckan. Mamman tar hem möss, sork och skator vilka ungarna morrande sätter i sig.


Du kan ju faktiskt ge p-piller tills du verkligen behöver ha en kull (som Inte_ung gör) men har du prövat att ta in katter utifrån och gett dem en chans?
Innekattungar lär sig också att "döda" och fånga byten, skillnaden är att de övar upp sina jaktkunskaper med döda föremål men all deras lek är faktiskt träning för att kunna döda när de blir vuxna. Därför fångade min innekatt 3 fåglar och en näbbmus första dagen han fick gå lös på sommaren (tyvärr!).
Det behöver inte smaka blod för att veta hur de ska göra första gången de ser en råtta, det ligger redan biologiskt i alla katter - ute som innekatter.

Lyckligtvis är vi olika för med ditt resonemang skulle jag antagligen ha ett antal kastrerade innekatter. Vad det nu skulle tillföra mig...?

Kastrerade åtminstone. Det skulle tillföra att du slapp skygga katter, då kastrerade katter oftast lugnar ner sig psykiskt och orkar mer då de slipper löpa, alternativt jaga löpande katter. Den sexuella driften tar bort ganska mycket energi och koncentration och får dem ofta att vandra bort från gården vissa perioder, ibland för alltid.


En olat som jag kan, har tid och orkar med att fixa till löser jag. Är det inget jag kan hantera så säljer jag hästen billigt till den som kan och vill.
Att fixa problemhästar anmäler sig folk ofta och gärna till men att tex ta emot innepinkande katter vill ingen göra, inte ens om de fås gratis.
Är det ett fysiskt fel så tar jag bort, oavsett katt eller häst.


Det är inget fysiskt fel på en skygg katt, det går utmärkt att träna bort det med kastrering och en smula tålamod. Precis som att träna en huvudskygg häst, eller en häst som är rädd för hovslagaren. Men du har alltså tid och orkar med att fixa till liknande olater hos hästar, men inte hos dina katter?
Vad beror det på, om inte pengar?


Det verkar synnerligen osmart att väja ner i diket i 90 blås. Då kan man ju dö!

//Waern

Räcker att ha sina katter vid en 50-väg och trafikanten väjer åt sidan, och det råkade vara ett träd där.
Alternativt redan vid en 30-väg och föraren bucklar till bilen ordentligt, eller får en whiplash skada av att bromsa in kraftigt. Det är sådant man kan orsaka andra människor genom att ha utekatt nära vägar, och då tänker jag inte ens på hur många som skrivit här på forumet och mått psykiskt dåligt för att de kört på en katt. 42 katter per dag dödas i trafiken (och det är bara de som rapporteras), de kan göra ganska mycket skada för människorna så jag tycker det är hänsynsfullast mot både människa och katt att inte ha utekatter om man bor nära större vägar.
Eller åtminstone hålla de kastrerade så de inte motiveras till att lämna närområdet för att jaga efter en parningsvillig katt.

Miss Fideli och jag skall inte ens försöka diskutera om katter. Men det är enkelt, tänk efter själv. Hur lätt är det att nacka en 12-20 veckors som inte blivit såld?
Tror du på allvar att någon skulle fundera på att ens försöka?


Jag förstår inte det här svaret. Nackar du kattungar över en veckas ålder?


Är det så stor skillnad på I-U´s katthållning och min? Skulle hon ha mera svinn (som inte är riktigt kontrollerbart) så skulle hon antagligen ta litet fler kullar. Då blev hon förmodligen tvingad att ta bort eller sälja en del ungar om hon fick litet för många.

//Waern

Ja, det är stor skillnad. Hon dödar inga kattungar för hon är förutseende nog att ta kullar bara när det behövs och är villig att ta hand om alla om nya hem ej hittas.
Mabuses föräldrar är också föredömliga, de här människorna lyckas ypperligt väl med att hålla sina gårdar råttfria liksom de många stall jag varit i som haft kastrerade katter i sig. Allt detta utan att döda några kattungar helt i onödan.

Det jag inte förstår är hur man lyckas få skygga katter från första början om de föds på gården och därför vänjs vid människor från dag ett.
Jag förstår heller inte varför du tar bort skygga katter när de kanske tar dubbelt så många råttor som de katter du ser oftare.

Du har verkligen missförstått något. Var har jag sagt att jag HAR skygga katter? Det är något antagande som någon gjort vilket du verkar hänga upp dig kraftigt på.




Du kan ju faktiskt ge p-piller tills du verkligen behöver ha en kull (som Inte_ung gör) men har du prövat att ta in katter utifrån och gett dem en chans?
Innekattungar lär sig också att "döda" och fånga byten, skillnaden är att de övar upp sina jaktkunskaper med döda föremål men all deras lek är faktiskt träning för att kunna döda när de blir vuxna. Därför fångade min innekatt 3 fåglar och en näbbmus första dagen han fick gå lös på sommaren (tyvärr!).
Det behöver inte smaka blod för att veta hur de ska göra första gången de ser en råtta, det ligger redan biologiskt i alla katter - ute som innekatter. .
Återigen ditt antagande att jag får kullar hit och dit och avlivar dem som det passar.
Jag har flera gånger skrivit att jag TAR en kull emmellanåt. Så självklart ger jag p-piller, annars skulle jag ju ha fem sex kullar om året.

Ja, jag har tagit mig an katter utifrån och det är ingen hit.



Kastrerade åtminstone. Det skulle tillföra att du slapp skygga katter, då kastrerade katter oftast lugnar ner sig psykiskt och orkar mer då de slipper löpa, alternativt jaga löpande katter. Den sexuella driften tar bort ganska mycket energi och koncentration och får dem ofta att vandra bort från gården vissa perioder, ibland för alltid.

Fortfarande är de inte skygga. Och jag har honor då de jagar bäst OCH stannar på gården.



Det är inget fysiskt fel på en skygg katt, det går utmärkt att träna bort det med kastrering och en smula tålamod. Precis som att träna en huvudskygg häst, eller en häst som är rädd för hovslagaren. Men du har alltså tid och orkar med att fixa till liknande olater hos hästar, men inte hos dina katter?
Vad beror det på, om inte pengar?

En häst som är skygg och inte vill vara med mig när jag kommer till hagen ser jag inte så mycket mening med att försöka ändra psyket på eller behålla. Den säljer jag hellre billigt och är av med.


Räcker att ha sina katter vid en 50-väg och trafikanten väjer åt sidan, och det råkade vara ett träd där.
Alternativt redan vid en 30-väg och föraren bucklar till bilen ordentligt, eller får en whiplash skada av att bromsa in kraftigt. Det är sådant man kan orsaka andra människor genom att ha utekatt nära vägar, och då tänker jag inte ens på hur många som skrivit här på forumet och mått psykiskt dåligt för att de kört på en katt. 42 katter per dag dödas i trafiken (och det är bara de som rapporteras), de kan göra ganska mycket skada för människorna så jag tycker det är hänsynsfullast mot både människa och katt att inte ha utekatter om man bor nära större vägar.
Eller åtminstone hålla de kastrerade så de inte motiveras till att lämna närområdet för att jaga efter en parningsvillig katt.

Väjer de här så hamnar de efter en halvmeter i ladan. På andra sidan vägen efter en meter rätt in i jordkällaren eller mjölkhuset.
Vägen är mkt smal och det BORDE vara 30 men det är 50. Vilket få har fattat. De tror det är 90. Värst är stadsjobbande pendlare och sommargäster.

En del grannar efter vägen väljer att ha lösgående höns eller småsvin som matas i vägkanten för att få ner hastigheten.

//Waern

Jag förstår inte det här svaret. Nackar du kattungar över en veckas ålder?

Jag märker det. Bara därför kan du få fundera på det ett tag till...



Ja, det är stor skillnad. Hon dödar inga kattungar för hon är förutseende nog att ta kullar bara när det behövs och är villig att ta hand om alla om nya hem ej hittas.

Jag tar en kull när jag har behov och jag tar hand om de som inte lyckas få ett hem.
Om än på ett sätt som du inte tycker om. Är det bättre att släppa dem vind för våg? Eller dumpa dem någonstans? kanske på katthemmet som är överfullt av katter ingen vill ha?

//Waern

Du har verkligen missförstått något. Var har jag sagt att jag HAR skygga katter? Det är något antagande som någon gjort vilket du verkar hänga upp dig kraftigt på.


Nej, du har ju inga sådana då du skrivit att du nackar dem om du upptäcker att de är skygga som ungar. Men du svarar ju fortfarande inte på om du nackar ungar efter en vecka eller inte, ska jag göra antagandet att du bryter mot djurskyddslagen? Då man inte märker om en katt är skygg innan den är veckan fylld.


Återigen ditt antagande att jag får kullar hit och dit och avlivar dem som det passar.
Jag har flera gånger skrivit att jag TAR en kull emmellanåt. Så självklart ger jag p-piller, annars skulle jag ju ha fem sex kullar om året.


Du dödar dem ju som det passar dig, om det inte passade dig skulle du ju inte döda dem alls?
Och du skriver som att du har dödat katter ganska många gånger då du inte får sålt överskottet pga. fel säsong eller vad det nu må vara, eller om det blir för många för mamman (hur många måste det egentligen vara för en frisk katthona med rätt vård och näring?), eller om någon är skygg som liten, kanske att några är hanar? etc.
Faktum kvarstår att du producerar fler ungar än det finns behov av och dödar de som du inte ser något behov av. Om du ger honorna p-piller och planerar kullarna klokt så förstår jag inte hur man kan behöva döda någon katt alls, då blir det inget överskott.
Hur mycket är emellanåt?


Ja, jag har tagit mig an katter utifrån och det är ingen hit.

Vad var det för några och hur gick det/hanterade ni dem?
Varför lyckas många andra?



Fortfarande är de inte skygga. Och jag har honor då de jagar bäst OCH stannar på gården.
En häst som är skygg och inte vill vara med mig när jag kommer till hagen ser jag inte så mycket mening med att försöka ändra psyket på eller behålla. Den säljer jag hellre billigt och är av med.


Okej, men jag har en sista fråga: Tar du ut veterinären om dina hästar har fått ett större sår, haltar etc? Gör du det till dina katter om de kommer hem med ett större sår eller haltar och behöver exempelvis smärtstillande och vila en period? Vaccinerar du katterna samtidigt som hästarna?


Väjer de här så hamnar de efter en halvmeter i ladan. På andra sidan vägen efter en meter rätt in i jordkällaren eller mjölkhuset.
Vägen är mkt smal och det BORDE vara 30 men det är 50. Vilket få har fattat. De tror det är 90. Värst är stadsjobbande pendlare och sommargäster.

En del grannar efter vägen väljer att ha lösgående höns eller småsvin som matas i vägkanten för att få ner hastigheten.

//Waern

Det låter ju ganska farligt att köra in i en lada eller jordkällare. En far med son i skåne dog nyligen av att ta sig för detsamma.
Synd att det ska finnas idioter på vägarna, men det låter högst vådligt mot svinen och hönsen att ha dem i vägkanterna. Bättre vore väl att höra av sig till kommunen för att be om sänkt hastighet (det antar jag redan har gjorts?), sätta upp varningsskyltar och bygga flera farthinder som gör att man inte vill åka över 30 km/h över dem då de skadar bilen.

Jag märker det. Bara därför kan du få fundera på det ett tag till...


Jag ser att du inte vill få det att framstå som det iaf. Att nacka 12 till 20 veckors kattungar är nog inte lätt för vissa, men om det är det för dig vet jag inte. Däremot tror jag att många nog bryter mot djurskyddslagen och nackar ungarna fram till ca 5-6 veckor.
Du har ju skrivit att du nackar ungar och en av anledningarna du radat upp är att de inte går att sälja, men hur vet man det innan katten är en vecka. Har man försökt då?
Eller att kattungen är skygg från födseln, dessa dödar du också har du skrivit. Detta vet man heller inte innan 1 vecka.
Så du får gärna förklara hur allt hänger ihop.


Jag tar en kull när jag har behov och jag tar hand om de som inte lyckas få ett hem.
Om än på ett sätt som du inte tycker om. Är det bättre att släppa dem vind för våg? Eller dumpa dem någonstans? kanske på katthemmet som är överfullt av katter ingen vill ha?

//Waern

Nej det är absolut inte bättre, men man brukar säga att två fel inte gör ett rätt. Katter från katthem har jag förmedlat många hem till, ungar går åt som smör där. Men ja, det är onödigt att belasta dessa när man själv borde ha ansvarskänsla nog att ta väl om hand om de liv man medverkat till har satts på jorden.

Jag ser att du inte vill få det att framstå som det iaf. Att nacka 12 till 20 veckors kattungar är nog inte lätt för vissa, men om det är det för dig vet jag inte. Däremot tror jag att många nog bryter mot djurskyddslagen och nackar ungarna fram till ca 5-6 veckor.
Du har ju skrivit att du nackar ungar och en av anledningarna du radat upp är att de inte går att sälja, men hur vet man det innan katten är en vecka. Har man försökt då?
Eller att kattungen är skygg från födseln, dessa dödar du också har du skrivit. Detta vet man heller inte innan 1 vecka.
Så du får gärna förklara hur allt hänger ihop.



Om du går tillbaka i tråden så är det Mabuses antagande att osålda kattungar blir nackade.
Och du nyss som skrev att jag påstått att jag nackar de som är skygga som ungar.

Ni är duktiga på att anta saker.

Begränsar jag av någon anledning en kull så gör jag det direkt när de kommit. Sedan får man se vad det blir av dem som är kvar. Är det en lämplig individ så blir den kvar annars säljs den.
De som inte hittat ett hem när de är uppåt 20 veckor får man skjuta av.

//Waern

Om du går tillbaka i tråden så är det Mabuses antagande att osålda kattungar blir nackade.
Och du nyss som skrev att jag påstått att jag nackar de som är skygga som ungar.

Ni är duktiga på att anta saker.

Begränsar jag av någon anledning en kull så gör jag det direkt när de kommit. Sedan får man se vad det blir av dem som är kvar. Är det en lämplig individ så blir den kvar annars säljs den.
De som inte hittat ett hem när de är uppåt 20 veckor får man skjuta av.

//Waern

Mabuse skrev:

Ok, så vilka är de skygga katterna som ni nackar? Osålda kattungar?

Du svarade:

Då och då händer det att jag märker att någon är extremt skygg redan från födseln och då går den ju bort här.


Vilken slutsats ska man dra av detta? Att du inte nackar dessa skygga kattungar? Det är svårt att hänga med i vad du menar när du här ovan svarat på en direkt fråga om vilka katter som nackas.

Du har skrivit att du nackar kattungar (under en vecka då), med lite finare ord "begränsar" kullen.
Men varför döda dessa katter i onödan utan att ens försöka hitta ett hem åt dem?
Vad är anledningarna du nämner?

Jag tycker det är fruktansvärt ruggigt att sätta levande, kännande, intelligenta (djur har en annan sorts intelligens/kommunikation som överträffar vår på vissa områden bara det att vi inte lever i deras värld) individer till världen och sedan skjuta eller nacka dessa.
Varför? När många andra gårdar lyckas så väl att hålla råttorna borta utan att göra sådana här saker.

Du verkar litet vad man brukar kalla Disneyfierad.
Och har fått någon fix idé om att just kattungar inte skall avlivas.

Seriösa uppfödare av både katter och hundar avlivar nyfödda individer som inte uppfyller avelsmålen.
Varför skulle det vara värre bara för att avelsmålen är goda jägare, livskraftiga och naturligt tillgivna i stället för någon fånig rasstandard på ett papper?

Du slår på fel uppfödare.
Rikta din ilska mot verkliga problem i stället.
Som t.ex. övergivna sommarkatter och deras uppfödare.

Bättre att avliva en kattunge än att skapa en sommarkatt.

Om du går tillbaka i tråden så är det Mabuses antagande att osålda kattungar blir nackade.
Och du nyss som skrev att jag påstått att jag nackar de som är skygga som ungar.

Ni är duktiga på att anta saker.

Begränsar jag av någon anledning en kull så gör jag det direkt när de kommit. Sedan får man se vad det blir av dem som är kvar. Är det en lämplig individ så blir den kvar annars säljs den.
De som inte hittat ett hem när de är uppåt 20 veckor får man skjuta av.

//Waern

Jag försöker bara dra de logiska slutsatserna av vad du skriver.

Du skriver att ni dödar (nackar eller skjuter) skygga katter hos er. Alltså måste ni ibland ha skygga katter.

Du skriver också att ni inte skaffar några skygga vuxna katter.
Inte heller blir katter skygga av att vara hos er.

Så vilka är skyggisarna? De måste ju finnas, eftersom ni dödar dem?

Eftersom det enligt din egen utsago inte finns några vuxna skygga katter hos er (eftersom ni varken skaffar skygga katter eller katter blir skygga hos er), s måste det ju vara ungarna som är skygga.

Ser du logiken? Det måste ju finnas en källa till skyggisarna på er gård, för hur kan ni annars döda dem? Det går ju inte att döda något som inte finns.

De skygga katterna kanske flyttar dit utan lov och av sig själva.
Varken skaffade eller tillverkade.
Utan av varianten occupanter.

Du verkar litet vad man brukar kalla Disneyfierad.
Och har fått någon fix idé om att just kattungar inte skall avlivas.

Seriösa uppfödare av både katter och hundar avlivar nyfödda individer som inte uppfyller avelsmålen.
Varför skulle det vara värre bara för att avelsmålen är goda jägare, livskraftiga och naturligt tillgivna i stället för någon fånig rasstandard på ett papper?

Du slår på fel uppfödare.
Rikta din ilska mot verkliga problem i stället.
Som t.ex. övergivna sommarkatter och deras uppfödare.

Bättre att avliva en kattunge än att skapa en sommarkatt.

Jag pratar bara om katter i den här tråden för att tråden handlar om katter, om du vill försöka att förlöjliga mina åsikter så gör det inte så uppenbart.
Jag tycker att döda kattungar är ett verkligt problem, lika verkligt som alla andra mord är. Sommarkatter tar jag redan hand om då och då, de har fått leva och mår bra nu i andra hem.

Återigen - två fel gör inte ett rätt. Att justifiera en handling med att det är bättre än något ännu hemskare tycker inte jag håller, det blir lite som att tycka att det är okej att mobba någon psykiskt för det är ett större problem om ungen blir nedslagen och skadas istället.

Dessa avelsmål du talar om är inte pålitliga hos Waern, h*n håller bara honor och har ingen koll på vilka hankatter de väljer. Hankatter har liksom hingstar en väldigt stor roll i hur djurungarnas psyke utvecklas, därför händer det att Waern får en del extremskygga katter från födseln.
Eller att h*n behöver skjuta vissa katter som inte gör sitt jobb.
Det är ett riskspel man bedriver, och priset för det är att många ungar dödas, fruktansvärt onödigt.
När man väldigt väldigt enkelt kan lyckas hålla en gård råttfri utan att döda någon katt eller använda råttgift så förstår jag inte att man ska envisas med att döda levande och kännande individer som gör människan en riktigt stor tjänst.

Waern har skrivit att h*n ibland får extremskygga katter från födseln.

Det behövs hanar med gott psyke för att i största mån försöka undvika sådant och hur vet man vilka katter som honorna väljer att para sig med när det finns många vandrande katter? Eller om en kattunge som växt upp inte parar sig med sin pappa?

Okej då så vet jag din inställning.
Att avlivande av icke önskvärda katter är mord.

Jag är av en annan åsikt och där får vi nog lämna det hela tror jag.

Jag äter kött också - så vi får nog svårt att komma överens om hur djur och deras liv skall hanteras över huvud taget.

Det är väl enklast så.

Med en liten passus, de kan vara önskvärda hos andra människor.

... de kan vara önskvärda hos andra människor.

Det är möjligt.
Men inget som jag vet något om.
Jag behåller ju alla katter själv, för jag vill ha dem.

Kanske att jag skulle avliva ungar om mamman fick väldigt många.
För att det annars skulle slita så på henne.
Fyra räcker på något vis.

Waern har skrivit att h*n ibland får extremskygga katter från födseln.



Nu får du väl ändå ge dig! Det har jag inte alls skrivit. Du hittar ju på och förvanskar sedan det jag säger så det blir något helt annat.

Extremskygga katter är ditt påhitt att jag får/har. Du vill verkligen att din uppdiktade verklighet skall gälla.

Men mår du bättre av det så för all del, se mig som mördare så sover du gott inatt. :grin:

//Waern

Jag försöker bara dra de logiska slutsatserna av vad du skriver.

Du skriver att ni dödar (nackar eller skjuter) skygga katter hos er. Alltså måste ni ibland ha skygga katter.

Du skriver också att ni inte skaffar några skygga vuxna katter.
Inte heller blir katter skygga av att vara hos er.

Så vilka är skyggisarna? De måste ju finnas, eftersom ni dödar dem?

Eftersom det enligt din egen utsago inte finns några vuxna skygga katter hos er (eftersom ni varken skaffar skygga katter eller katter blir skygga hos er), s måste det ju vara ungarna som är skygga.

Ser du logiken? Det måste ju finnas en källa till skyggisarna på er gård, för hur kan ni annars döda dem? Det går ju inte att döda något som inte finns.

Kriteriet för att katter skall få bo här är att de är duktiga jägare och sociala.

De senaste två kullarna vi fått så har vi fått EN kattunge som var litet skygg redan från födseln. Lyckligtvis långhårig och således attraktiv för en stadsbo som innekatt.

Innan dess har vi inte haft några kullar på ganska många år så de skygga katter som du hänger upp dig på är de som vanligen hittar hit när sommargästerna åkt hem till staden.

//Waern

Katter kan reagera på tillex: en ny möbel,ny bostad, ny partner mm genom att protest bajsa på andra ställen än där man vill, det är deras sätt att visa missnöje.Så att avliva är ju alldeles för drastiskt tycker jag.Då kanske man inte skulle ha skaffat sig en katt om man avlivar en katt så lätt för en sån sak. Så tänk på att alltid ha en ren kattlåda (kattsanden Everclean är superbra finns på zoo) Lycka till.

*kl*
Hur har det gått för TS med katt?

Kriteriet för att katter skall få bo här är att de är duktiga jägare och sociala.

De senaste två kullarna vi fått så har vi fått EN kattunge som var litet skygg redan från födseln. Lyckligtvis långhårig och således attraktiv för en stadsbo som innekatt.

Innan dess har vi inte haft några kullar på ganska många år så de skygga katter som du hänger upp dig på är de som vanligen hittar hit när sommargästerna åkt hem till staden.

//Waern

Ser där, hur svårt var det att förklara? :)

De katter ni skjuter är alltså inte era egna, utan förvildade katter som letar sig fram till er gård? Hur vet ni att de är sommarkatter som blivit övergivna, och inte bortsprungna, men älskade djur?

*kl*
En liten kommentar ang att liv ska räddas in absurdum... Jag hade bilden av att katthem var en fin sak, att det är snällt att omplacera och rädda oönskade katter. Efter att ha samarbetat med ett, och sett hur majoriteten av de omplacerade katterna mår, har jag ångrat mig.

Jag tog hand om två kastrerade hankatter som enl kontaktpersonen skulle vara tama, sociala innekatter. Ena fick de fånga med håv i lägenheten där han tillfälligt bodde innan han kom till mig. Så tam var han:cool: Efter några månader hos mig utan en antydan till att stressa ner eller må bättre så avlivade jag honom. Inget jag ångrar alls, han mådde inte bra.
Den andra hade bott hos fem olika jourhem på tre veckor. Det var knappast för kattens skull han levde! Totalt sönderstressad, pissade över allt, högg när man tog i honom... Han varvade ner betydligt när jag öppnade en kattlucka så han kunde gå ut. Numera är han bara inne för att äta och sova när det regnar. Han är fortfarande mycket rädd för folk. Han kommer få somna in när vädret blir kallare i höst. Han mår INTE bra av att bo inne, och jag skulle ALDRIG utsätta honom för en flytt till. Han får ha denna sommaren för sig, och somna snabbt när det inte är skönt att vara utekatt längre.(har ingen varm loge eller så som han kan bo i).

Det är inte fel att avliva katter, däremot är det fel att utsätta så stresskänsliga djur för den press det innebär att flytta mellan olika hem, enbart av skälet att man ska hålla liv i dem!!

/Migo
som aldrig mer vill ha med katthem att göra. De jag har haft kontakt med är inget annat än djursamlare utan verklighetsanknytning som håller liv i lidande djur för sitt eget samvetes skull.

Ser där, hur svårt var det att förklara? :)

De katter ni skjuter är alltså inte era egna, utan förvildade katter som letar sig fram till er gård? Hur vet ni att de är sommarkatter som blivit övergivna, och inte bortsprungna, men älskade djur?


Förklara vad? Jag tycker jag hela tiden sagt samma sak. Enda skillnaden är väl att jag upplyste om att vi hade en från födseln skygg kattunge på de sista två kullarna...

Nej, det är inte bara katter som letar sig hit som tas bort. De som inte håller måttet tas bort de med. För närvarande har vi en extremt bra råttfångarstam så det har dock inte varit nödvändigt på sistone.

Vems de förvildade och skygga katterna är skiter faktiskt jag i. Hittar de hit och stannar de här blir det problem. Så då får jag lösa dem.

Med somligas resonemang i tråden kan man fundera på hur en så älskad katt ens kan bli bortsprungen? Men där hade I_U en ganska bra fundering.

//Waern

Jag håller med dig i sak.
Men:

som aldrig mer vill ha med katthem att göra. De jag har haft kontakt med är inget annat än djursamlare utan verklighetsanknytning som håller liv i lidande djur för sitt eget samvetes skull.

Jag har fått tre underbara katter via ett katthem.
De omplacerades dock direkt från sitt gamla hem till mig utan att passera några andra hem.
Det var knepigt i början men nu ser vi fram mot många fina år tillsammans.

Nu får du väl ändå ge dig! Det har jag inte alls skrivit. Du hittar ju på och förvanskar sedan det jag säger så det blir något helt annat.

Extremskygga katter är ditt påhitt att jag får/har. Du vill verkligen att din uppdiktade verklighet skall gälla.

Men mår du bättre av det så för all del, se mig som mördare så sover du gott inatt. :grin:

//Waern

Citat:


Ser att I-U redan besvarat en del av frågeställningarna i tråden alldeles utmärkt :bow:

Men kan lägga till att kattungar nackar man och vuxna katter skjuter man av.

Då och då händer det att jag märker att någon är extremt skygg redan från födseln och då går den ju bort här. Ibland kan man tama till dem genom att hålla på med dem extra så de kan säljas till ett lämpligt hem, men de flesta vill inte ha en skygg kattunge.

//Waern

(10 tecken)

*kl*
En liten kommentar ang att liv ska räddas in absurdum... Jag hade bilden av att katthem var en fin sak, att det är snällt att omplacera och rädda oönskade katter. Efter att ha samarbetat med ett, och sett hur majoriteten av de omplacerade katterna mår, har jag ångrat mig.

Jag tog hand om två kastrerade hankatter som enl kontaktpersonen skulle vara tama, sociala innekatter. Ena fick de fånga med håv i lägenheten där han tillfälligt bodde innan han kom till mig. Så tam var han:cool: Efter några månader hos mig utan en antydan till att stressa ner eller må bättre så avlivade jag honom. Inget jag ångrar alls, han mådde inte bra.
Den andra hade bott hos fem olika jourhem på tre veckor. Det var knappast för kattens skull han levde! Totalt sönderstressad, pissade över allt, högg när man tog i honom... Han varvade ner betydligt när jag öppnade en kattlucka så han kunde gå ut. Numera är han bara inne för att äta och sova när det regnar. Han är fortfarande mycket rädd för folk. Han kommer få somna in när vädret blir kallare i höst. Han mår INTE bra av att bo inne, och jag skulle ALDRIG utsätta honom för en flytt till. Han får ha denna sommaren för sig, och somna snabbt när det inte är skönt att vara utekatt längre.(har ingen varm loge eller så som han kan bo i).

Det är inte fel att avliva katter, däremot är det fel att utsätta så stresskänsliga djur för den press det innebär att flytta mellan olika hem, enbart av skälet att man ska hålla liv i dem!!

/Migo
som aldrig mer vill ha med katthem att göra. De jag har haft kontakt med är inget annat än djursamlare utan verklighetsanknytning som håller liv i lidande djur för sitt eget samvetes skull.

Synd att du dömer alla katthem så lättvindligt, de två jag har samarbetat med kan jag garantera inte sysslar med att a) flytta runt katterna mer än nödvändigt b) ljuger om hur pass sociala de är och c) håller liv i alla katter till varje pris.
Det du har skrivit om är inte försvarbart (hemskt rent utsagt), men var viss om att långt ifrån alla katthem hanterar katter på det där sättet.
Om man bor på gård på landet så går det ju dock utmärkt att ta emot katter själv utan inblandning av katthem då det ofta dyker upp katter i nöd på ett eller annat sätt. TinyWiny här på forumet tycker jag är ett föredöme med sådant.

Sedan, den där katten som fångades med håv, det är inte helt ovanligt att katter är sociala och trygga med bara vissa människor, när andra främmande människor däremot kommer in i bilden så kan en del bli väldigt otrygga och inte alls bete sig på samma sätt som annars. Eller var det kattens "ägare" som ensam försökte fånga den?
Och så undrar jag varför den katten du har ska avlivas till vintern när han kommer in redan nu när det regnar för att äta och sova? Då kommer han säkert in när han fryser också.
Eller tycker du han lider som det är nu?

Citat:




(10 tecken)

Men hallå, nu pratar vi om två olika saker....

Hela tiden har jag förstått det som att du/ni vill göra gällande att mina vuxna katter blir skygga och ifrågasatt det. Alltså hur jag behandlar dem för för att de skall bli det. I nästa stund är de extremskygga.

Det var det jag surnade till över.

Från det till att det föds någon som faktist är skygg eller tom extremt skygg från födseln är ju en helt annan sak.
Läser du senare i tråden så har jag fått en skygg unge på de två senaste kullarna. Det anser jag inte vara särskilt onormalt, katter är olika.

Jag tror ditt största problem är att jag är kattmördare. Och då spelar det inte så stor roll vad jag säger eller tycker.

//Waern

Det går nog inte att diskutera vidare när du inte kommer ihåg vad du skriver, extremskygga var den term du själv valde att använda dig av men du sade sedan att det var ett påhitt från min sida att så var fallet.
Jag har heller inte fått raka svar på flera av mina frågor så jag funderar på att sluta skriva i tråden när man lika gärna kan ropa i skogen.

Hur som helst så tycker jag "då och då" är väldigt lätt att tolka till att det händer ibland, inte att det är sällsynt förekommande, det är snarare någon enstaka gång.

Mitt problem är inte att du är en "kattmördare", det är att du (och andra) föder upp fler ungar än du kan ansvara för och då dödar dessa, må det vara ungar som inte blir sålda - katter som föds i fel säsong (varför ta en kull vid fel säsong, då får du ju räkna med att döda någon/några?) hanar som ni inte vill ha, skygga katter, katter som du tror inte fångar tillräckligt med råttor etc.
En sak är att skjuta lidande katter, en annan att skjuta levnadsglada katter som man själv producerat. Att döda andra för sin egen lättjas skull när det så lätt kan undvikas, många andra råttfria gårdar med kastrerade katter är ju beviset för att man inte behöver ta kullar till den grad att man måste döda ungar, utan kan ta katter utifrån först när behovet finns.
Eller för den delen ge p-piller och ta en kull först när det verkligen behövs, då borde man väl i herrans namn inte ens behöva döda några, jag förstår inte hur man kan få ett överskott på kattungar i sådana fall trots att du skriver att det är så du gör.

Och så undrar jag varför den katten du har ska avlivas till vintern när han kommer in redan nu när det regnar för att äta och sova? Då kommer han säkert in när han fryser också.
Eller tycker du han lider som det är nu?

Han lider av att vara inne när jag är hemma. Nu fungerar det ju bra, eftersom han kan vara ute så mycket, men i vinter, när det blir otrevligt att vara ute 90% av tiden, så känns det inte okej att ha honom så.

Och det var kattens jourhem som fångade honom med håv.

Att jag dömer katthemmen beror på dessa och några till upplevelser. Jag dömer inte alla, men det krävs en del för att övertyga mig om motsatsen. Tyvärr har alla omplaceringsverksamheter jag varit i kontakt med, oavsett djurart, varit likadana. Oavsett mentaliteten på djuren så ska det hållas liv i dem och gärna placera ut dem till vem sjutton som helst som kan skriva under ett papper (med undantag för katthemmet, som vägrade omplacera till någon som erbjöd utevistelse...)

Privat har jag ägnat mig åt välgörenhet i form av omplacerade lägenhetskatter så länge jag kan minnas. Av familjegårdens nu fyra katter är en inskaffad under ordnade former, två är fd innekatter som vantrivdes och en hittades döende i ett dike vid ca 7 veckors ålder. (Jag hittade faktiskt en bild på honom som liten. Tagen ett par veckor efter att vi hittade honom i diket. Jäklar vilket schå vi hade i början, men han lever än idag, åtta år senare. Han är go, om än lite knäpp, våran Kajsa- Bajsa)
http://i80.photobucket.com/albums/j192/Aremea/kissar/Picture.jpg

Av mina egna tre är som sagt en ett räddningsobjekt, och så två små glin som jag faktiskt köpte som små. "Unnade" mig katter utan tung ryggsäck, eftersom det var mina första egna i nya boendet.

/Migo
också jätteblödig vad gäller djurliv, men tack vare många år med tamråttor, insikten att vissa mår bäst av att somna i lugn och ro istället för att leva med stress.

Men vem lider egentligen av dessa döda katter?
Ingen saknar dem - så vad är problemet?
Katter lider inte av att vara döda.

Men vem lider egentligen av dessa döda katter?
Ingen saknar dem - så vad är problemet?
Katter lider inte av att vara döda.

Där kom den motiveringen, ja;). Den brukar ofta göra det.

Men värderas verkligen ett liv hur många som som saknar det?

Och med motiveringen att någon inte lider av att vara död kan du omgående gå ut och skjuta skallen av dina samtliga katter, hästar, barn, mannen och dig själv. Ingen av er kommer att lida en sekund av att vara död, jag lovar;).

Att ha en mall, en rätt snäv sådan dessutom, för hur en katt "ska vara" - god råttfångare, social, inte skita i höet osv - och i övrigt ta livet av individer som inte passar in i mallen - det är inget särskilt etiskt förhållningssätt till liv, helt enkelt. Oavsett om det gället kattliv eller något annat liv.

Eller som tråden startade: den får inte kissa/bajsa utanför någon enda gång för då ska den dö - det heller inget etiskt förhållningssätt till liv.

I mallen för hur en katt ska vara måste katten själv också få ha något att säga till honom. Där måste få finnas en variation. I synnerhet när det vi uppfattar som kattens "beteendestörning" beror på att vi själv tvingar in den i mallen.

På samma sätt är det inget etiskt förhållningssätt att producera kattungar årligen på löpande band och sen ta livet av dem man inte lyckas hitta hem till. Jag hade den diskussionen med min chef för ett par år sen. Han bor på landet, har en okastrerad utehona som fick ungar regelbundet "för det var ju så roligt för barnen med kattungar". Ungarna de inte lyckades placera ut tog de livet av.

"Tycker du att är etiskt försvarbart att göra så?" frågade jag och han har inte svarat än.

Vad hela den här tråden handlar om, alldeles oavsett om vi går in på den stora diskussionen om katten som nyttodjur eller inte (den diskussionen har inte med TS frågeställning att göra, det var Waern som förde in den) är att katten tycks bedömas efter en lägre standard än alla andra husdjur. Som vanligt.

Det är därför flera av oss reagerar starkt. Och det är viktigt att göra det, när nån kommer ångande med att herregud, min katt har kissat utanför lådan, nu ska han avlivas:grin:

Men värderas verkligen ett liv hur många som som saknar det?
Hur skall det annars värderas då, tycker du?


Och med motiveringen att någon inte lider av att vara död kan du omgående gå ut och skjuta skallen av dina samtliga katter, hästar, barn, mannen och dig själv.
Med alla djur så är det en fullt rimlig lösning på att man inte vill ta hand om dem längre.
Barn har egna rättigheter och blir omhändertagna om föräldrarna inte kan/vill ta hand om dem.
Män kan man bara lämna - så är man av med dem.

Men djur är på ett annat sätt.

Vad hela den här tråden handlar om, ...... är att katten tycks bedömas efter en lägre standard än alla andra husdjur. Som vanligt.

Lägre än vilka då?
Vad jag vet så tar både hunduppfödare och hästuppfödare livet av individer som inte blir som det är tänkt.
Och kossor, grisar, får o.s.v. dödar vi för att äta.

Vilket värde är det som du fiskar efter?

Då förstår jag. Om du är hemma mycket och han är så pass rädd för dig så finns det inte mycket att göra. Jag tycker du verkar göra ett bra jobb iaf med att ta hand om behövande katter. :bow:

Men vem lider egentligen av dessa döda katter?
Ingen saknar dem - så vad är problemet?
Katter lider inte av att vara döda.

Lider gör inte byorginalet utan släkt och vänner heller, men jag tycker inte man ska döda h*n ändå. Inte heller tycker jag att det är okej att döda en människa utan släkt och vänner, om denne nu råkar förarga någon, med argumentet att de lider ju inte väl de är döda.
Det gör inte du och jag heller.

Lägre än vilka då?
Vad jag vet så tar både hunduppfödare och hästuppfödare livet av individer som inte blir som det är tänkt.
Och kossor, grisar, får o.s.v. dödar vi för att äta.

Vilket värde är det som du fiskar efter?

Jag tror Mandalaki syftar på hur pass lägre stående katter är i samhället än många andra husdjur, kossor och grisar i allmänhet brukar inte definieras som husdjur då de sällan hålls för sällskapets skull.
Nu är det så här i Sverige, och i världen i övrigt, att ju mer pengar en sak kostar ju mer värde får det och ju bättre tas det om hand. Detta är en generell regel men den passar in på katter.

Främst kan man se det när man tittar in på katthemmen, bondkatter är det som det finns överfullt av där, ytterst sällan en enda raskatt och då har de hamnat där för att ägaren dött. Det beror på att bondkatter ofta skänks bort eller säljes för 1:-, detta gör att de i allmänhet får mindre veterinärvård än raskatter samt hundar och hästar och dessutom betydligt oftare dumpas, kastas ut eller dödas om de får en olat. Tyvärr fungerar vissa människor så att det som kan fås gratis eller väldigt billigt är det onödigt att vårda väl.

Hundar och hästar tas i regel bättre om hand, ser man en vilsen hund på gatan så ringer de flesta polisen. Ser man en vilsen mager katt så rycker de flesta på axlarna, trots att båda kan ha ägare som saknar dem innerligt.
Hästar är en dyr sport så där vaccineras det, räknas foderstater etc. medan man inte kan ett dyft om kattmat och köper Friskies på Ica. Vaccinationer kan även ses som en onödig kostnad där.
Hundar finns det mängder av kurser om, som hur man skaffar valp på bästa sätt. Folk som skaffar hundar läser i regel på väldigt mycket medan en katt ofta impulsköps och många bryr sig inte om att ens öppna en kattbok och läsa på lite om hur man aktiverar, vårdar och utfodrar sin katt.
Naturligtvis gäller detta inte alla, jag vet många som tar bra hand om sina huskatter, men det är tyvärr en sann generalisering.

Hur skall det annars värderas då, tycker du?

Att värdera ett liv är inte upp till mig.

Men grejen är, det är inte upp till dig heller.

Fast plötsligt har du bestämt att ett liv värderas i hur många som saknar det. Det kan du tycka, du kan ha den åsikten - men det finns inget som säger att det är så eller ens att någon enda annan människa har den åsikten.

Teoretiskt sett, för övrigt, skulle ditt värderingsinstrument innebära att en kvinna som döljer sin graviditet och föder sitt barn i hemlighet har rätt att ta död på det genom att slänga det i soporna. Det är ju ingen som saknar det.



Med alla djur så är det en fullt rimlig lösning på att man inte vill ta hand om dem längre.


Där har vi diametralt motsatt syn, faktiskt. Min syn är att man alltid anstränger för att hitta en bra lösning för att djuret ska få ett bra liv. Jag skulle t ex aldrig sälja eller omplacera ett djur till någon med den syn du visar i den här tråden. Till någon som inte ansträngde sig det minsta för att hon inte "ville ta hand om det längre".


Vad jag vet så tar både hunduppfödare och hästuppfödare livet av individer som inte blir som det är tänkt.


Äh, dumheter. Definitionen av "inte blir som det är tänkt" kan variera hur mycket som helst. Det finns ett väldigt stort spann mellan pinka utanför lådan en gång och allvarliga, obotliga beteendestörningar och det vet du också.

Streck i den här delen av debatten för min del.

Teoretiskt sett, för övrigt, skulle ditt värderingsinstrument innebära att en kvinna som döljer sin graviditet och föder sitt barn i hemlighet har rätt att ta död på det genom att slänga det i soporna. Det är ju ingen som saknar det.
Skillnaden mellan det och abort är faktiskt bara marginell.
Vi anser redan att det på något vis är vår rätt att bestämma vilka individer som får finnas.
Abortmotståndarna har en poäng där.

Jag skulle t ex aldrig sälja eller omplacera ett djur till någon med den syn du visar i den här tråden. Till någon som inte ansträngde sig det minsta för att hon inte "ville ta hand om det längre".
Det bör väl ställas i relation till hur villig jag är att ta hand om djuret tills att dess tid är inne.
Eller hur?
Jag har hittills i mitt liv endast avlivat sjuka individer som haft hopplösa prognoser.


Äh, dumheter. Definitionen av "inte blir som det är tänkt" kan variera hur mycket som helst. Det finns ett väldigt stort spann mellan pinka utanför lådan en gång och allvarliga, obotliga beteendestörningar och det vet du också.
Hundvalpar avlivas för att ridgen är fel eller att de är vita.
Även om de f.ö. är fullt friska.
Fel utseende bara. Inget annat.


Streck i den här delen av debatten för min del.
Vad larvig du är.

*lånar egen knapp*
Det är inte nyttigt med så mycket Bebisprojicering på katter.

Aborten sker innan barnet har utvecklat ett eget medvetande. Därför tycker jag och många andra att det är okej men inte att döda ett spädbarn.
Kattungeaborter är däremot helt okej, så länge det inte sker mer än en gång pga. att det sliter på kattmammans kropp, men hellre det i samband med kastrering så de och framtida ungar slipper födas oönskade.

Du skriver så bra, genomtänkt och sakligt mandakali! :bow:

Påminner mig om när jag läste filosofi på Lund Universitet och vi läste om etik och moral. Finns en toppenbra bok, Praktisk Filosofi av Peter Singer som behandlar det här med liv och värde, både människors och djurs och vilka argument som finns för eller emot att ta ett liv, göra abort etc. Han ställer sig varken emot eller för sakfrågan, utan bryter helt enkelt ned "falska" argument som saknar saklig och försvarbar grund och visar vilka argument som blir kvar.

Håller med.
Har alltid tänkt läsa den boken då jag hört så mycket gott om den, kanske dags att ta tag i det och kan ju även vara ett bra boktips för några andra i tråden.

Aborten sker innan barnet har utvecklat ett eget medvetande. Därför tycker jag och många andra att det är okej men inte att döda ett spädbarn.
Och hur kan du veta när barnet utvecklat ett medvetande?
Som 30v foster?
20v foster?
Tidigare?
Just förlossningsögonblicket är inte det som skapar ett medvetande.


.... men hellre det i samband med kastrering så de och framtida ungar slipper födas oönskade.
Det skall tydligen inte vara så bra då det är svårt att operera dräktiga honor.
Så det bör man undvika.

*delvis kl*

Oönskade katter kommer vi nog aldrig komma ifrån, likaså hästar, hundar, osv. Men man måste ju göra det så drägligt som det går för dom. Går det att ge dom ett drägligt liv så ska dom få det. Går det inte så är det bättre att avliva dom än att dom ska behöva gå och må dåligt.

Jag har granne som får i snitt 50st kattungar om året, samtliga avlivas snarast. JAG tycker inte om det, men JAG kan inte göra nåt åt det. Det är DERAS katter och dom är okastrerade. Jag har sagt till dom om att det vore bra om dom kunde kastrera dom men det blir för dyrt och katterna är för skygga för att kunna hanteras. Det enda man skulle kunna göra är att skjuta dom på plats, men det är ingen som vill göra. Jag kan inte ta alla katter heller även om jag skulle vilja. Jag har 3stycken som är mellan 16 och 8år gamla och dom är kastrerade honkatter.

Omplacering gång på gång tror jag inte på, det blir bara stressande för dom. Ska dom kunna trivas så är det att vara utekatt isf. Men inte inne..

Min mor har en omplaceringskatt som har flyttat ett par gånger.. Hon bets och var jätteskygg när hon kom, men det har tagit 5år för att hon ska bli "normal". Det funkar ju om man är som min mor, bor själv och inte har barn som stressar katten mera..

Jag som bor på landet kan ju ha katt på annat sätt en dom som bor i lägenhet. Jag kan ha en katt som kanske inte håller tätt inne, det har jag, men då får hon ju vara ute mera.. Det går ju inte i lägenhet.

Och skulle ALLA som inte ska avla på sina djur kastera dom så skulle problemen minska!!

Ja jag förstår inte varför man inte kastrerar. Så himla dyrt är det inte, kan man inte bekosta det så tycker jag inte att man ska ta katt.

Jag tror igentligen inte att det är priset på katten som bestämmer hur bra den kommer att skötas. Derimot så tror jag att en raskatt drar till sig en annan typ av ägare, en som är villig att lägga ner pengar på sin katt. Samma ägare skulle säkerligen ge samma vård åt en bondkatt.

Kastrera är ju bra av andra orsaker också.
Det är skönt för honorna att slippa löpa och för hanarna att slippa springa hemifrån och slåss.
Samt skönt för människorna att slippa lukten av hankatt.

Men vi tar oss ju då också rätten att stympa katten.

Vad larvig du är.

Tack ska du ha:confused:

När jag inte har mer att ge i ett visst spår i en diskussion så talar jag om det. Den jag diskuterar kan ju välja att inte lägga mer energi på mig då, om hon vill.

Och ett vedertaget sätt att uttrycka det är väl just att säga att man sätter streck.

Veronican: tack:bow:

Ett sätt att få sista ordet för att sedan slå dövörat till.
Så att vidare argumentation skall bli överflödig.

Används ofta av människor som anser att de har den fulla sanningen.

Ja och det gör vi ju med hästarna med.. Men det skulle ju komma åt en del av problemet.

Nej, priset har ingen betydelse för skötseln. Men är det nåt som kostar mera pengar så kommer det att vara mera värt för folket med.. Iaf så resonerar jag mfl när man ska köpa och sälja häst. Har man råd att betala endel för hästen så har man råd att fö (östgötska för att fodra) den med. Likaså sjukvård.

Hur går det för dig ts? Har kisseriet på lådan fungerat nu?

Ett sätt att få sista ordet för att sedan slå dövörat till.
Så att vidare argumentation skall bli överflödig.

Används ofta av människor som anser att de har den fulla sanningen.

Det är möjligt att du brukar använda "streck" på det sättet, det vet inte jag.

Men jag talade om för dig hur JAG använde det. Nu verkar det i stället som att DU försöker tala om för mig vad jag menade.

Och då kan jag bara säga igen: jag har argumenterat färdigt i spåret med dig. Att du inte vill acceptera det kan jag inte göra mycket åt.

Katter kissar eller bajsar INTE utanför lådan utan orsak!
Det kan vara stress, urinvägsinfektion, andra sjukdomar eller för många katter på en låda.
Börja med att ta katten till en vet. för att utesluta sjukdom!
Katten är inte mänsklig och gör inte saker för att "jävlas" dom kan överhuvudtaget inte tänka så. Katter är renliga djur!
Har man skaffat katt så tar man sitt ansvar och lär sig något om djuret innan
man ens funderar på att skaffa sig ett!!:mad:

Snälla, rara människa. Tråden är GAMMAL.

Kissen mår alldeles utmärkt och är kvar hos MimiFly.

Alla svar fu fått handlar om kattlådan. Men tror du verkligen att det är den som är boven. Har det inte hänt ngn gång tidigare att sanden inte varit 100% fräsch?
Jag tror med på att kattenprotestkissar för att den inte får som den vill eller kanske har tråkigt. En katt som får gå ut sysselsätter sig själv, men en innekatt måste man engagera sig mera i.

Svarar innan hela tråden är genomläst.
Tror oxå att det likväl kan vara en protest. Och dessa protester kan oxå komma från utekatter, trots stimulans, fri tillgång till mat, varm liggplats, etc, etc. Jag har precis tagit bort kattskit från fönsterblecket för att katta inte fick komma in exakt när hon ville.

Ja, se där. Resterande 8 sidorna handlade om ngt helt annat. ;)

Nu har jag inte läst hela tråden men jag kan inte se (så långt jag läste) att någon nämnt att katter även kan göra sina behov utanför lådan om de inte mår bra. De har ju inte så många möjligheter att berätta hur de mår. Kanske en koll hos vet vore bra?

Och som andra påpekar så kan katter visa sitt missnöje genom att göra något som katten vet är fel om den upplever något som nytt/annorlunda.

Jag hoppas allt har löst sig, det är ju ett tag sedan tråden skapades.