Visa fullständig version : Katthälsa: Nu går det inte längre


WhoIsItAgain
2009-08-11, 18:03
http://proxy1.pixbox.se/arkivet/synligt_20/04490000-04499999/640x480/4490746.jpg

Den 14 september skulle hon fyllt 19 år. Hon är den som levt längst tid tillsammans med mig. Hon har både FORL och giftstruma och det gick med mediciner ett tag men senaste tiden har hon tappat mycket vikt (hon hade även dåliga njurvärden) så när hon idag slutade äta, grejade med munnen och var väldigt slö var det dags ta beslutet att ta bort henne. Klockan 19.00 har vi tid. Det värsta är att gå och vänta på att klockan ska släpa sig dit.

Troligen har FORL kommit på de två tänder hon har kvar och jag tänker inte söva och utsätta en så gammal katt för tandutdragning och medföljande smärta. Eller så har njurarna packat ihop eller så är giftstruman sämre. Det spelar egentligen ingen roll vilket av det.

Jag kommer sakna min sängkompis som alltid sov på kudden bredvid min, skulle alltid ligga i knä när jag ser på TV eller knappar på datorn och när hon var hungrig väckte hon mig genom att peta på mig försiktigt med tassen

Nu är bara Ida kvar och jag hoppas hon klarar sig som ensamkatt. Ida är lite speciell och inte helt lätt att skaffa en ny kompis till. Dessutom tror jag en kattunge skulle bli för intensivt och hon är 17 år. Och att introducera en vuxen katt är jag inte säker på att det går. Men Ida är lite av en ensamvarg så det kanske går bra för henne att vara själv.

Amadeus
2009-08-11, 18:44
Oj vad tråkigt o behöva mista en så gammal o kär vän. Men som du säger nu går det inte längre. Hon verkar ha haft ett väldigt långt och bra liv tillsammans med dig. Kanske Ida vill fylla tomrummet som kommer att bli på din kudde. Ni får försöka att trösta varandra.
Jag måste säga att jag verkligen lider med dig. Även om man vet att den här dagen kommer förr eller senare så kan man aldrig göra sig riktigt förberdd ändå.
Kram.

OhNoez
2009-08-11, 19:05
Usch så sorgligt :( Skickar många tröstkramar.

soffa
2009-08-11, 22:12
Usch så tråkigt, förstår hur du känner det, tröst kramar härifrån också.

C_V_B
2009-08-11, 22:22
Usch vad tråkigt :( Vet tyvärr precis hur det känns... :cry: Fick avliva min katt som också hade giftstruma och FORL i mars, och som om inte det vore nog så förlorade jag hennes syster (min andra älskade vän) i cancer dagen efter... :cry: En riktig mardröm... Min ena låg också alltid på min kudde och sov och det blir så otroligt tomt utan dom... :(

Försök att glädjas över den du har kvar, det går säkert bra för henne att vara själv, hon har ju dig :)

WhoIsItAgain
2009-08-11, 23:23
Tack alla! Det var helt rätt beslut, det värsta var att vänta på att klockan skulle bli 19.00, jag ringde 16.45 men det var jour och en hund som skulle sys före. Men jag är ändå otroligt tacksam de tog emot mig på jourtid.

Jag jobbar natt och när jag gav mat imorse åt hon inte men det händer ibland, de kan ju precis ha ätit torrfoder tex, eller bara vara trötta och inte orka gå upp och äta. Sen när jag vaknade vid 15.00 hade hon ändå inte ätit så då åkte jag och köpte vanlig tonfisk = hon äter jämt. Men det ratade hon också och då började jag inse något var väldigt fel. Igår smällde hon i sig nästan en hel burk själv, Ida fick smaka lite. När hon sedan började kräkas galla ringde jag och missade ordinarie öppetid med 15 min.

Men jag är så lättad jag slapp vänta till imorgon. Speciellt eftersom jag jobbar natt nu igen.

MissFideli
2009-08-12, 13:41
Dom hemska besluten man får ta som djurägare. Men du gjorde rätt. Hon har inte ont längre och mår inte dåligt.

Heulwen
2009-08-13, 00:35
Beklagar sorgen. :(
Men hon verkar ha haft ett bra liv med dig och du med henne, det kan aldrig bli en rättare tid att ta sådana här svåra beslut.

WhoIsItAgain
2009-08-13, 01:28
*kl*

Tack för alla snälla ord fast jag inte är så känd på detta forum.

Tror det går bra med Ida. Svårt att säga, hon verkar som vanligt men kanske lite mer dämpad än vanligt. Men de två har liksom aldrig varit direkt så mycket med varandra, sover alltid tex på olika platser. Men klart hon märker att Julia inte är där. Men om hon känner sig ensam eller om hon bara funderar vart hon tog vägen vet jag inte.