Var med om nåt riktigt otäckt idag..Hade uppe o grejade lite med vårat föl, i vanlig ordning tjurade hon över grimskaftet. Binder aldrig fast henne, utan har henne i grimma och grimskaft o tränar lite på stanna o gå. Men som sagt gillar hon inte detta, utan reser sig. Slutar med att hon slår över, blir helt vinglig och får näsblod. Trodde hästen slog ihjäl sig!!
Kastade oss på telefonen och ringde veterinären, han sa att det inte är någon fara och hon hämtade sig jättesnabbt så det löste ju sig..

Men nu till problemet..Vad tycker ni man ska göra?! Släpper man grimskaftet när hon börjar dra lär hon ju sig att det är så man ska göra för att slippa, men håller man envist fast drar hon ju omkull sig själv tillslut..

Blir ju så orolig när lillskiten slår sig, men samtidigt måste hon väl lära sig nångång..

Hur gammal är hon?

Varför inte bara låta henne vara föl?
Det räcker väl med att leda mellan hagar/stall utan något krångel så brukar sådant släppa senare. Inte hålla på att träna och kräva för mycket.

Hon är ett par månader..Det är just det vi gör, "leder" henne lite bredvid stoet eller bara har henne i grimskaftet medans vi borstar henne oså. Ställer absolut inga höga krav, försöker mer bara vänja henne. Men så får hon för sig att börja krångla runt, och då står man där och vet inte om man ska hålla kvar eller släppa. För det blir dumt hur man än gör..

Går det inte att lite milt dra ner henne åt sidan innan hon speciellt högt? Och berömma och klia (föl brukar ju uppskatta mycket att bli kliade) när hon står och går snällt så hon förstår att det är bra.

OjOj, nej det går inte..hehe..Hon tjurar till snabbt och då slänger hon sig bara upp på bakbenen. Och eftersom hon är såpass stor får man passa sig, annars kan man få en ordentlig pärla..
Joo, kliande uppskattas..Så det kör vi med hela tiden, kliar henne medans vi grejar eller när hon är duktig. Så vi får väl hoppas att hon lär sig och inser att det är trevligare att stå ordentligt o bli gosad..Är så otäck när sånt här händer bara, o tror tyvär inte det var sista gången hon gjorde så!

Hon borde väl lära sig att det gör ont att gå omkull.

ungefär så tänker jag åxå, men hur smart är det att tänka så då? :crazy: det löser ju antagligen inga problem.....

jag har ingen aning om hur man ska lösa det, men jag skulle ha henne lös så länge, hon lär inte gå ifrån sin mammam ändå och ta upp träningen igen till vintern eller så, när hon mognat lite i skallen.

Ha inte ett vanligt grimskaft när du går med fölet utan ett lite längre eller en longeringslina som du kan släppa efter på. Jag antar att det är en människa som leder fölet och en stoet eller? Om det är på det viset och fölet börjar bråka: bara gå vidare med stoet och den som leder fölet släpper efter på grimskaftet och bara följer med så gott det går. Bråka inte! När stoet försvinner kommer fölis på andra tankar. Lycka till!

Håller med riktigt bra tänk när de ännu är små sedan kan man börja kräva lite mer ordning och reda....

Blir ju så orolig när lillskiten slår sig, men samtidigt måste hon väl lära sig nångång..


Det handlar inte om vad fölet skall lära sig.
Det handar om att skötaren skall sluta med hantering innan ungen tröttnar och protesterar.

AM

Du skriver mycket att hon "tjurar och krånglar". Hon varken tjurar eller krånglar, hon bara reagerar. Att hon på något sätt skulle tänka i flera led och lära sig att detta skulle vara något sätt att slippa är nog att tillskriva henne ett förstånd jag inte tror hon har.

Som någon annan sa, longerlina som klipps av så den blir något mellan longerlina och grimskaft. Använd hjälm vid hantering.

Det handlar inte om vad fölet skall lära sig.
Det handar om att skötaren skall sluta med hantering innan ungen tröttnar och protesterar.

AM

:bow::bow::bow::bow:

Jag hade tagit det lugnt med hanteringen. Så små föl mår bra av att gå med mamma och behöver inte hanteras i onödan. Måste ni leda henne framåt i grimma rekommenderar jag lina eller person bakom rumpan som puttar på och inget dragande i grimskaftet. Ett föl har inte lärt sig gå fram för tryck och reagerar helt naturligt med att gå emot. Håller ni då envist kvar så är det inte alls konstigt att hon reser sig. Lätt tryck på rumpan som lättar så fort hon rör sig framåt, men den bästa draghjälpen är mammahäst.

Ooops! Det där skulle jag sätta stopp för redan nu om jag vore du.
Ett nej är alltid ett nej och respekt för människa = respekt för mamma.
Om ett föl skulle utmana en vuxen häst i sin flock skulle den få sig en rejäl tillrättavisning. Jag tycker att du också ska göra det genom att säga ifrån på skarpen.
Att ledas eller borstas eller ens bindas upp har inget med psykisk utmattning efter för hårt tränande att göra utan helt och hållet en social anpassning. Föl SKA hanteras redan från födseln för att lära sig att känna tillit till människor.
Att låta föl ta övertaget kan få ödesdigra konsekvenser som du säkert redan har räknat ut.
En häst, stor eller liten, får aldrig vid något tillfälle tänka bakåt eller uppåt, den ska tänka framåt. Var listig och använd mamman som lockbete till att den gör rätt.
En idé är precis som någon nämnde att när fölet visar tecken till att inte vilja följa med när du börjar dra försiktigt i grimskaftet, låt mamman börja gå framåt och så fort fölet följer efter och går fram, massor av beröm. Samma sak vid stegringstendeserna, ett skarpt NEJ, låt mamman gå framåt, när fölet följer efter, beröm massor på ett för fölungen positivt vis. Det ska vara behagligare att följa matte och inte hitta på hyss. Inga fysiska bestraffningar dock under några omständigheter, där sabbar du tilliten en gång för alla!
Lycka till! :)

Att ledas eller borstas eller ens bindas upp har inget med psykisk utmattning efter för hårt tränande att göra utan helt och hållet en social anpassning. Föl SKA hanteras redan från födseln för att lära sig att känna tillit till människor.

Jag håller med, MEN det kräver ändå att man som fölhanterare är såpass finkänslig att man ser när bebis börjar tröttna och att man låter den vara INNAN den ens hinner börja protestera.

Har fölet redan från början hanterats så mycket att det känner att det måste säga ifrån, då kommer den tröskeln att passeras tidigare och tidigare, tills den helt enkelt kanske blir less bara den ser en människa.

Hanteringen måste få vara lite på unghästens villkor i början, då går allt mycket snabbare längre fram.

Jag har undvikit att dra i grimskaftet på de föl jag haft. De förstår inte sådant och tycker bara det är obehagligt. Istället har jag haft löst grimskaft och följt mamma häst. Om fölet tvekat har jag puttat på baken genom att lägga armen runt rumpan. Ett hingstföl jag hade var lite "krumbuktig" ett tag i takt med att han blev allt tuffare. Då funkade det alldeles utmärkt att lägga armen runt halsen på honom, han lugnade sig direkt.

Som någon redan skrivit så är det bra att hantera fölen från början, men jag har aldrig lagt någon egentlig tid på detta utan det sker helt naturligt när fölet får grimma på sig på morgonen, sto och föl leds till/från hagen, grimma tas av på kvällen, koll av hela fölet så inga skador uppstått under dagen, borsta lite. Det räcker gott och väl, enligt min erfarenhet.

Om ett föl skulle utmana en vuxen häst i sin flock skulle den få sig en rejäl tillrättavisning. Jag tycker att du också ska göra det genom att säga ifrån på skarpen.

Föl SKA hanteras redan från födseln för att lära sig att känna tillit till människor.Att låta föl ta övertaget kan få ödesdigra konsekvenser som du säkert redan har räknat ut.




Här går våra erfarenheter isär. I vår stoflock är alla snälla mot fölungarna. Ett av stona låter fölen klättra på henne bäst de vill. Mammorna låter alltid sina egna ungar stegra emot dem och "gå" med frambenen på deras ryggar. När de tröttnar går de helt enkelt undan.

Ett av stona har kortare stubin och det vet fölen om. Det "värsta" hon gör om fölen busar med henne är dock att lägga bak öronen och se arg ut. Våra ston ger inga "rejäla tillrättavisningar" åt fölen och det gör inte vi heller. Trots det har vi snälla lätthanterliga föl.

Förövrigt tror jag inte alls att TS föl "utmanar" henne...

Vad man menar med hantering är väldigt olika från person till person. Våra ungar går mest med mamman. Vi sätter på grimma när det behövs (om hovslagaren el. veterinär kommer ex) och det fungerar utan träning innan. Ena fölungen är numer ett år och blev verkad för första gången som just ettåring (behövdes ej innan dess) , vi har lyft hovarna ett par gånger för att kika på dem- inte mer. Trots det stod hon så snällt så och fann sig i hanteringen.

Jag tror inte på att hantera, sätta gränser, korrigera osv. Jag tror på att låta det komma naturligt. Fölungen ser att mamma är lugn att hantera, har jag lust går jag ned i hagen och gosar med fölen en dag för att sedan låta de vara en vecka, vi gör det vi behöver med ungarna när vi behöver det och hittills har alla blivit trevliga individer.

Här går våra erfarenheter isär. I vår stoflock är alla snälla mot fölungarna. Ett av stona låter fölen klättra på henne bäst de vill. Mammorna låter alltid sina egna ungar stegra emot dem och "gå" med frambenen på deras ryggar. När de tröttnar går de helt enkelt undan.

Ett av stona har kortare stubin och det vet fölen om. Det "värsta" hon gör om fölen busar med henne är dock att lägga bak öronen och se arg ut. Våra ston ger inga "rejäla tillrättavisningar" åt fölen och det gör inte vi heller. Trots det har vi snälla lätthanterliga föl.

Förövrigt tror jag inte alls att TS föl "utmanar" henne...

Vad man menar med hantering är väldigt olika från person till person. Våra ungar går mest med mamman. Vi sätter på grimma när det behövs (om hovslagaren el. veterinär kommer ex) och det fungerar utan träning innan. Ena fölungen är numer ett år och blev verkad för första gången som just ettåring (behövdes ej innan dess) , vi har lyft hovarna ett par gånger för att kika på dem- inte mer. Trots det stod hon så snällt så och fann sig i hanteringen.

Jag tror inte på att hantera, sätta gränser, korrigera osv. Jag tror på att låta det komma naturligt. Fölungen ser att mamma är lugn att hantera, har jag lust går jag ned i hagen och gosar med fölen en dag för att sedan låta de vara en vecka, vi gör det vi behöver med ungarna när vi behöver det och hittills har alla blivit trevliga individer.

Men uppenbarligen verkar ju inte TS föl utvecklas till en trevlig individ som du kallar det. Vad gör du då? Låter det falla sig naturligt att hästen står på bakbenen så fort den inte vill finna sig i en situation eller hoppas på att hästen självmant ska förstå att det är fel?
En häst som står på bakbenen redan i ung ålder skulle jag inte våga sätta mig på om den hade fått lov att fortsätta med detta utan tillrättavisning. Ju större hästen blir, desto falrigare blir det att korrigera.
Jag vidhåller mitt påstående om att föl ska kunna bli borstade, ledas, stå uppbundna och bli verkade utan bråk eller våldsamheter.
Hur man tar sig dit beror på individen och kunskapen hos uppfödaren.

Ja var det min hade jag inte övat i grimma och grimskaft. Att fölet reser sig när den upptäcker att den sitter fast i grimman innebär inte alls att den inte är en trevlig individ! Det innebär snarare att den tycker det hela är obehagligt och inte förstår vad som väntas av den. Personligen hade jag, som jag skrev tidigare, backat ett steg. Låtit fölungen vara och hellre puttat fram än dragit.

Instämmer!


Jag tycker att man ska utgå ifrån att fölet helt enkelt inte alls förstår, istället för att den "utmanar". Fölet i detta fallet är ju dessutom bara 2 månader. Att utgå från att hästen inte förstår tycker jag för övrigt att man ska fortsätta med upp i åldrarna. Jag tror sällan att hästen är så förslagen att den utmanar och testar. Däremot tror jag att en del mindre önskvärda beteenden kommer sig av att hästen faktiskt inte förstår vad som menas.

jag förstår inte varför folk, och du med, har så bråttom att hantera så mycket?
Visst, om fölet inte har nåt emot det och förstår vad ni menar och allt går bra så gör det ju ingen skada oftast, men jag tycker ändå det är onödigt eftersom det är större chans att man får problem, precis som du nu fått.
Det handlar ju inte om att hon tjurar, hon bara är ett föl och förstår itne vad ni vill!

Låt henne vara ifred ett tag, det bruakr sällan vara några problem att göra saker som behövs även om man itne hanterar dom ofta.

Håller inte med överhuvudtaget.

Låt fölet vara föl.
Ju mer man försöker sätta sig i respekt, desto värre blir det.

De föl jag har sett på nära håll görs i stort sett ingenting med förutom det nödvändiga, dvs verkning och maskning.
De vänjs av - och först då brukar det bli grimma på. Inte något av dessa minst 20 föl har varit det minsta besvärligt i hantering nånsin.