Jag tycker att alla NH -tränare som t ex Parelli, Monty Roberts o alla andra vars böcker/info jag läst handlar om nervösa/rädda hästar och aldrig om dominanta, orädda, tuffa hästar...

Jag håller på en nsv 2årig valack som jag tolkar det som att han tycker jag kanske är LIKGILTIG i rang men han respekterar mig inte som ÖVER honom i rang. Han är bufflig, gå-påig, naffsig men snäll o go (inte TJURIG) och efter lite tränign stannar han då jag stannar och jag kan backa honom flera steg. (med lätt tryck i repgrimman) Han kan dock bli lite grinig då jag kräver att han ska rygga... då kan han nafsa till mig... Jag har läst om dessa hästar litregrann o sett en Parelli dvd om LB introvert (hästen i fråga är LB extrovert/introvert lika mycket enligt mig) men får inte ordning på det. Alltså att hn ska ge mig utrymme och inte vara så respektlös och bufflig/naffsig osv.

Han är mycket mer intresserrad av mig i HAGEN än om jag tar honom till paddocken - vad säger det er?

Jag har hjälp av en kunnigare kompis då o då men fudnerar starkt på att anlita en NH-tränare om jag bara kan få tag i en på nära håll (vet en gubbe här i trakterna som är jätteduktig). Men tips mottages gärna så länge!!!

Sitter själv med en dominant häst....:confused:

Hon är bufflig imellan åt, men värst tycker jag är att hon är så långsam i sättet att ta sig ann uppgifter.
Känns som att hon först överväger om hon ska göra uppgiften jag bett henne om och sen bestämmer sig för att fullfölja men mkt motsträvigt.:crazy:

Blir jag då lite arg (dvs går snabbt upp i de olika nivåerna av tryck) så spärrar hon upp ögonen och blir rädd och hoppar ifrån mig... i början stegrade hon sig oxå, väldigt långsamt typ levad. (Tror att hon har använt det som taktik hos div ex-ägare för att slippa göra saker :devil:)

Hon blev lite bättre i våras när jag engagerade mig mer i markträningen.
Jag flyttar henne i alla riktningar och låter henne gå på volt i olika tempon
(längre har vi inte kommit)

Så det enda jag kan säga är väll att ¨håll huvudet högt och träna träna träna..........

Det handlar ju om ledarskap, just det som Monty o Pat praktiserar.
Det gäller att inte ge upp när man sas betämt sig för en sak.:crazy:

Träna på, så som Monty säger, att driva bort en häst är ju för hästen väldig utlämnande och han/hon vill då ha en ledare och fogar sig till slut och ber om att få va i "din " flock. För de vill instinktivt tillhöra en flock, för det är säkrast.

Lycka till.;)

Om man börjar driva runt en dominant häst så är risken att man får en riktigt förbannad och kanske farlig häst efter sig... så gör INTE det på egen hand.

En dominant häst kommer du inte med våld, eller hot om våld, kunna "dominera". Den ser ingen anledning till att se dig som sin ledare, då den är nog trygg och klok själv. Börjar man bråka med den kommer den VERKLIGEN inte att respektera sin människa, utan tvärtom kanske bestämma sig för att människan är för kaxig för sin rang och behöver sättas på plats :crazy:

Man måste vinna den dominanta hästens förtroende genom att vara riktigt smart (i hästens ögon), att alltid ha roliga, intressanta och utmanande uppgifter för hästen. Då kommer den (i bästa fall) börja se sin människa som smartare och därmed mer lämpad för ledarrollen i förhållandet. Den kommer VILJA vara med och göra det man ber den om, men det måste vara intressant, finnas nått av värde för hästen. Ofta mat ;)

Jag tycker Parelli pratar mycket om detta, men kanske står det inte så mycket i böckerna...

min är också jättedominant, min tränare sa till mig att titta skarp på honom och säga jag är dominant, hahah det funkade faktiskt xD

Jag har kanske ingen erfarenhet av så unga hästar, eftersom den enda hästen jag haft möjlighet att verkligen jobba med är en elva-årig vallack. Dock skulle jag nog vilja påstå att han är en LBI-häst i stor utsträckning.
Innan jag började jobba med honom använde hans ryttare ganska hårda nypor för att kräva att han lydde under riding. I stallet har han alltid varit lugn och avkopplad, men under ridning tog han gärna strid och sparkade och bockade när han inte ville vara med längre.

Jag har bla. använt Parellis "Seven Games", promenader, följa John-lekar och hjärngympa för att göra hans tillvaro mer intressant. Jag har haft som mål att försöka hålla vårt umgänge lugnt, tryggt och harmoniskt, och ta väldigt små steg framåt.
I början fick han ibland sina ryck när han skulle sparka och bära sig åt, men eftersom jag var på marken fick han hålla på tills han tröttnade. Jag tror han till slut insåg att hans protester inte ledde någon vart och började acceptera att jag jobbade med honom.
Nu har vi hållt på ca ett år, och jag skulle vilja påstå att han har blivit en helt annan häst så länge man ber honom, och inte använder fysisk styrka, att han ska utföra en uppgift. Han flyttar sig lätt om jag ber honom, genom att trycka lätt, men här om veckan var det en tjej som tog tag och drog hårt i grimman, för att flytta honom, och då gick han genast emot trycket och "protesterade". Vi har också börjat rida honom så smått och hittills har det varit väldigt avkopplat och lugnt, och han har villigt svarat på hjälperna. Jag hoppas att det fortsätter så.

Om jag ska försöka samanfatta mina erfarenheter så blir det nog ungefär så här:

*Bråka inte med hästen - Han är mycket större och starkare än dig. Försök få honom att vilja göra det du ber om. Ignorera det som är dåligt och förstärk det som är bra.
*Försök erbjuda lugn, trygghet och avkoppling i din närhet - Det är inte den som sparkar hårdast, utan den som erbjuder trygghet som blir ledare.
*Variera träningen så mycket som möjligt. - Låt hästen få utlopp för sin nyfikenhet och energi. Gör er samvaro intressant.
*Var kritisk mot dig själv. - Hästen blir en spegelbild av dig själv. Om du är trött, stressad och grinig när ni tränar blir hästen också det. Är du inte i skick att träna så gå en promenad, eller gå och beta eller något annat istället. Framgång mäts inte i hur fort du får hästen att göra vissa övningar eller får honom att lyda, utan i hur väl han trivs med din gemenskap. Ta hela tiden små steg framåt och pausa när han behöver smälta det ni gjort.

Till sist:
HA KUL MED DIN HÄST.

Lite tankar jag får när jag läser om din häst:

Att han är intresserad i hagen men inte i paddocken kanske beror på att han är nyfiken och alert när det händer något kul i hagen (du kommer dit), men att han upplever träningen i paddocken som tråkig. Kan ni variera träningen mer och träna på andra platser?

Är han verkligen bufflig eller har han inte fått kontroll på kroppen än? Han kanske har svårt att kontrollera alla benen, istället för att han ska bråka hela tiden.

Ryggningen är en väldigt dominant övning. Du kanske kan dröja lite med den tills du kan flytta fram- och bakdelen utan problem och tills han börjar acceptera dig som din ledare?

Jag hoppas min post inte blev för flummig, utan att den kan ge några nya tankar... Lycka Till

Kom ihåg att skilja på termen "träna" och NH! Träna NH gör du enbart då du och hästen går ut för att just fokuserat träna. Men det räcker inte för att du ska förtjäna dig ledarskapet. För att bli en bra ledare måste du, vid all hantering av hästen, och all planering av hästlivet, tänka NH.

Det går inte att vara "velig" och tycka att det är ok med ett beteende inne i stallet för det var så "litet", för att sedan förvänta sig att hästen inte skall göra samma beteende (eller värre) utanför stallet/boxen/hagen osv.

Tänk på att alla de små detaljerna är grunden för helheten.
Om hästen är buffig och människan inte korrigerar detta beteende, så är det grunden för att hästen tar nästa steg.

Hästen buffar inte på människan för att vara snäll, den gör det för att den anser att människan inte är högre i rang än den själv.
Och det är helt ok att vara på samma våglängd, eller tom under, i rang än sin häst. Så länge det inte skapar, stora, problem.

Att vara Ledare över sin häst kräver lika mkt arbete som elitryttarna lägger ner på sin gren. För att bli Ledare över sin häst kan man inte då och då tänka lite NH, eller träna lite, så blir man ledare, det kräver mycket tid, varje dag. Inte så att människan behöver ta ut sin häst och Träna Nh, men tänka NH, och korrigera beteende därefter. Hela tiden. Varje minut.


Att "Bara" vara över i rang, eller under i rang är helt ok så länge det inte skapar problem eller fara för människan.


I ditt fall skulle jag föreslå lektioner. Med det sagt behöver det inte vara lösningen eftersom det inte alltid är så att tränare är bra, bara för att de är tränare...
Hur som, har man en bra tränare, får man alltid bäst resultat.
Även de bästa tar hjälp från tränare...

För att få bort det buffliga beteendet så rekommenderar jag att du visar att det inte är ok. Så fort hästen knuffar så skjuter du hästen bort från dig och din trygghet. Det behöver inte vara långt. Ett steg bort från dig räcker. Visa att beteendet inte är accepterat, men visa det på ett vänligt sätt.

Samma sak om hästen biter/naffsar dig. Flytta bort hästen från dig.
Kom ihåg att repet är en förlängning av din arm, och biter hästen på repet biter den på dig. Slarva inte med att korrigera att den biter på repet.

Är du nogrann med de små detaljerna kommer de stora pusselbitarna att ramla på plats snabbare.


Många hästar är mer intresserad av människan i hagen, andra är mer intresserad inne på banan.
Målet är att den ska vara lika intresserad av dig överallt.

Jag tycker att alla NH -tränare som t ex Parelli, Monty Roberts o alla andra vars böcker/info jag läst handlar om nervösa/rädda hästar och aldrig om dominanta, orädda, tuffa hästar...

Jag håller på en nsv 2årig valack som jag tolkar det som att han tycker jag kanske är LIKGILTIG i rang men han respekterar mig inte som ÖVER honom i rang. Han är bufflig, gå-påig, naffsig men snäll o go (inte TJURIG) och efter lite tränign stannar han då jag stannar och jag kan backa honom flera steg. (med lätt tryck i repgrimman) Han kan dock bli lite grinig då jag kräver att han ska rygga... då kan han nafsa till mig... Jag har läst om dessa hästar litregrann o sett en Parelli dvd om LB introvert (hästen i fråga är LB extrovert/introvert lika mycket enligt mig) men får inte ordning på det. Alltså att hn ska ge mig utrymme och inte vara så respektlös och bufflig/naffsig osv.

Han är mycket mer intresserrad av mig i HAGEN än om jag tar honom till paddocken - vad säger det er?

Jag har hjälp av en kunnigare kompis då o då men fudnerar starkt på att anlita en NH-tränare om jag bara kan få tag i en på nära håll (vet en gubbe här i trakterna som är jätteduktig). Men tips mottages gärna så länge!!!

min dam var så innan och speciellt saker som att backa, förflytta sig när jag ber om det, bli tagen i hagen etc... hon hade också en tendens att helt enkelt gå rakt PÅ mig om hon tyckte att hon inte skulle lyda, även hugga ibland dvs. lite halvfarligt beteende ftersom hon verkligen gjorde det snabbt och bestämt, man belv mosad :S Vägrade stå stilla i gången och kunde vara lite jobbig o markerande med bakbenen.

jag har tränat mycket på just dom sakerna, och varit väldigt dominant genom att fysiskt förflytta henne, backa henne etc. tills hon inte surar eller gör nåt annat än det hon ska längre. inte på ett hårt sätt men bestämt och lugnt.

Om hon har visat minsta tecken på att ha 'attityd' så har jag bara gjort det MER, tills hon sänker huvudet och tuggar lite, då är det väldigt tydligt att hon har accepterat (för stunden iallafall) att hon inte bestämmer. Även 'mini-longering' har funkat bra för att få bot på hennes dominans, i dom gånger hon inte velat förflytta sig, då hon upplevt det som en förflyttning vilket det ju är =frammåt runt mig.

bufflandet och sånt är heller inte ok att göra såklart, det är tecken på brist på respekt för dig som ledare och du måste korrigera det även när det är det minsta bufflande, om det inte är nåt misförstånd o han typ tappar balansen.
Det handlar ju inte om att vara 'tuff' eller hård, utan att göra saker som gör att hon ser dig som ledare, och i det ingår att inte acceptera bristande respekt, att han ska göra som du säger (om man vet att dom förstår vad man vill), att han inte ska vara svår att fånga i hagen eller generellt hantera liksom. ingen ledar häst skulle acceptera de sakerna ju, dom kräver att hästen har bra respekt mot dem, att dom flyttar på sig om ledare vill det, att dom följer ledaren etc. dvs. samma saker


det är inte så svårt att få bot på och går ganska snabbt när hästen väl förstår att DU bestämmer. I många fall räcker några enklare övningar som backa, flytta, följa (utan att försöka gå förbi dig) och inte få buffla etc. Det viktiga är att vara tydlig och att inte ge dig förrän han gör som du säger lydigt och utan attityd. Det är lätt att träna lite varje dag, det är ju vardags saker liskom.

För övrigt är hon nu en positiv glad dam som man bara kan vifta med ett finger så förflyttar hon åt alla håll, och har ingen attityd längre :)

Lycka till!

Jättebra inlägg tycker jag :bow:

Det handlar ju om ledarskap, just det som Monty o Pat praktiserar.
Det gäller att inte ge upp när man sas betämt sig för en sak.:crazy:

Träna på, så som Monty säger, att driva bort en häst är ju för hästen väldig utlämnande och han/hon vill då ha en ledare och fogar sig till slut och ber om att få va i "din " flock. För de vill instinktivt tillhöra en flock, för det är säkrast.

Lycka till.;)

Har funderat på att pröva göra Join Up på honom... men problemet är att jag får f-n ingen FART på kusen! Ju mer jag försökte med pådrivande desto mer stilla blev han, haha. LB pålla you know... ;)

Men kan berätta att jag och min kunnigare kompis kom på en grej som "väckte" honom i paddocken. Dra fram nåt nytt, lite läskigt för honom, spännande... T ex tog vi fram en gammal röd plasttunna (20-30liters?) igår och han blev lite rädd för den först och "väcktes". Sen drog vi den fram o tillbaka, sparkade på den osv o lät han lugna ner sig och åååh vad han var NYFIKEN på den! Tog bara några sekunder så ville han fram o lukta på den. :laugh:

Han är stencool och orädd alltså. Och man måste vara oerhört bestämd med honom, han kan vara totalt oberörd och oflyttbar! Bryr sig inte om "hårdare tag", det är som att han har ett pansar av stål och känenr inget... T ex om man försöker flytta på honom eller lägga tryck på honom för att han ska flytta på sig.
Jag tittade på igår då kompisen, hon som kan sånt här bättre, tränade honom lite... o det va nyttigt att se hans reakioner (det SER man inte ofta då man står bredvid själv).

Vi konstaterade att han är väldigt lätt uttråkad, behöver hända nåt nytt hela tiden. Och han verkade tycka det var spännande med "läskiga oupptäckta saker" så nu ska jag visa honom nåt nytt läskigt varje gång... t ex plastpåse, kanske en boll :idea: och... tips?? Han är väldigt NYFIKEN och DET ska jag använda mig av.

Om man börjar driva runt en dominant häst så är risken att man får en riktigt förbannad och kanske farlig häst efter sig... så gör INTE det på egen hand.

En dominant häst kommer du inte med våld, eller hot om våld, kunna "dominera". Den ser ingen anledning till att se dig som sin ledare, då den är nog trygg och klok själv. Börjar man bråka med den kommer den VERKLIGEN inte att respektera sin människa, utan tvärtom kanske bestämma sig för att människan är för kaxig för sin rang och behöver sättas på plats :crazy:

Man måste vinna den dominanta hästens förtroende genom att vara riktigt smart (i hästens ögon), att alltid ha roliga, intressanta och utmanande uppgifter för hästen. Då kommer den (i bästa fall) börja se sin människa som smartare och därmed mer lämpad för ledarrollen i förhållandet. Den kommer VILJA vara med och göra det man ber den om, men det måste vara intressant, finnas nått av värde för hästen. Ofta mat ;)

Jag tycker Parelli pratar mycket om detta, men kanske står det inte så mycket i böckerna...

Jag är inte rädd för att göra en Join Up på honom, jag tror inte han skulle reagera så där hotfullt alls. Hans sätt är i så fall att bara avvika, strunta i mig, stå stilla...

Tack för dina kloka ord och tips!! :bow: Ja jag ska försöka införa belöning/motívering i form av mat men jag vet inte riktigt när och hur för att han inte ska börja se mig som en vandrande morot och nafsa efter mat ur hela mig!?

min är också jättedominant, min tränare sa till mig att titta skarp på honom och säga jag är dominant, hahah det funkade faktiskt xD

Ska prövas!!
Kan säga att jag gjort tvärtom (blicken bort/neråt och inte i ögonen på honom) hittills :crazy: eftersom det är det alla tjatar om i NH (att titta på dom är drivande så titta aldrig på dom i ögonen om du inte VILL driva bort hästen).
Men nu kommer jag ju på fler o fler saker under tiden jag svarar er... Herregud! På denna häst borde jag kanske använda skarp blick på ögonen????
Visar jag mig svag inför honom genom att titta bort/neråt (på knäna typ)???

MYCKET att tänka på och jag håller ju på mig o försöker lära/ändra MIG SJÄLV framförallt förutom att lära denna unge herre...

Inlägg 6, 7 och 8 - otroligt vad kloka ni alla verkar vara!! Tack för att ni delar med er av era erfarenheter!!!:bow: Det uppskattas verkligen. :idea:

Jag tror inte du uppfattas som svag om du lägger blicken på hans knän tex, men kanske slutar han bry sig om han inte förstår vad du vill med hans knän..

Nåväl, angående godiset.
Lämpligast är att placera ut godisbitar på staketet till ridbanan, på hinder, hinderstöd osv. Sedan driver/skickar du honom till de olika platserna. Då kommer han börja tycka att du är supersmart som hittar godis :idea: och desutom kommer han bli superintresserad att gå dit du pekar, för du brukar ju kunna peka ut var godiset finns ;) Sedan får man variera, så att det inte alltid är godis där du skickar, då förstärker man visst hans intresse.
Ska du ge godis ur handen så skulle jag vara väldigt tydlig med att hästen måste vänta tills DU sträcker fram handen, annars blir man en godisautomat som e bara vill muddra hela tiden.

Som många har skrivit är just ryggning en dominant sak. Gör inte det utan anledning.

Alla hästar vill inte domineras utan ha en lärare- som den av erfarenhet ser upp till. Man har bevisat i flera lägen att man har förtjänat rollen som en god flockledare- som försvarar den, mm.

Många hästar gillar inte alls att bossas runt o upplevs då som mobbade o säger ifrån. Inget konstigt alls.
Din vet redan vad som komma skall- på ridbanan.

Det är mkt bättre att säga till där o då- om den är bråkig.
Raka rör- som hästspråket innebär.

Som många har skrivit är just ryggning en dominant sak. Gör inte det utan anledning.



Men det tjatas ju om hur VIKTIGT det momentet är, iaf av Monty. Enligt honom ska man backa hästen (rygga) upprepade ggr... Har för mig att det talas om det av andra nh-tränare också... *hmm*

Jag tror inte du uppfattas som svag om du lägger blicken på hans knän tex, men kanske slutar han bry sig om han inte förstår vad du vill med hans knän..

Jag har blicken där efter lärdom av Monty Roberts råd/tips (där är det lagom att fästa blicken enligt honom då man INTE vill driva bort hästen). Håller på att lära mig Parellis NH men minns inte om de sagt nåt om var blicken ska vara... *funderar* Iaf ska man inte titta dom rakt i ögonen såvida man inte vll driva bort dom.

Nåväl, angående godiset.
Lämpligast är att placera ut godisbitar på staketet till ridbanan, på hinder, hinderstöd osv. Sedan driver/skickar du honom till de olika platserna. Då kommer han börja tycka att du är supersmart som hittar godis :idea: och desutom kommer han bli superintresserad att gå dit du pekar, för du brukar ju kunna peka ut var godiset finns ;) Sedan får man variera, så att det inte alltid är godis där du skickar, då förstärker man visst hans intresse.
Ska du ge godis ur handen så skulle jag vara väldigt tydlig med att hästen måste vänta tills DU sträcker fram handen, annars blir man en godisautomat som e bara vill muddra hela tiden

Bra tips!!! TACK!!

Men det tjatas ju om hur VIKTIGT det momentet är, iaf av Monty. Enligt honom ska man backa hästen (rygga) upprepade ggr... Har för mig att det talas om det av andra nh-tränare också... *hmm*

Ja Montys stil är väldigt dominant rent allmänt. det finns många sätt annat än ren dominans i den bemärkelsen, att ligga högre i rang än sin häst : )

Tänk också på att en 2 årig NSV är en bebis. De utvecklas sent och växer länge, både fysiskt och mentalt. Vissa saker, som att han kan nafsa till osv, eller att det måste hända saker hela tiden för att han ska vara intresserad, säger mig att han är som ett barn - det är en bebis. De kan inte fokusera särskilt länge på ren träning eller på endast en sak, och deras kroppar och reflexer far och flyger lite och är inte alltid logiska eller fullt kontrollerade.

det är viktigt att komma ihåg när man hanterar unga hästar. dvs det får inte bli för intensivt och inte för mycket nötande.

Jag funderade mycket på att göra en Join Up med min häst, men kände att jag nog inte skulle klara det. Han kan vara väldigt svår att driva iväg vid tex. longering och om jag inte lyckas driva iväg honom, och få honom att följa mig, under en Join Up känns det som att han har blivit starkare istället för mig.
Man ska nog inte börja träna på en "tjurig" häst, om man inte kan få hjälp av någon som är duktig på det.
Jag har även sett människor göra Join Up i hagen, där hästen inte har gett med sig utan de har fått springa länge med resultatet - oavgjort.
Jag skulle nog vilja hålla med mackan i inlägg #18. Dominans/ledarskap för mig är inte att jag hela tiden ska bestämma exakt vad hästen ska göra. Jag ser det som att vi ska ha ett kompanjonskap där båda har sina ansvarsområden och får vara med och bestämma, men om det kommer till en kritisk situation är det jag som fattar beslut om vad som ska göras.
Det kan ju faktiskt finnas anledningar till att en häst gör som den gör, mer än att den bara är olydig.

En amerikansk tränare, som jag inte minns namnet på just nu, sa ungefär så här "Du ska få hästen att göra dina saker på sitt sätt."

Detta är ett ämne som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, så jag ska försöka sluta nu annars fyller jag snart hela din tråd...

Jag kan nog också tänka mig att en två-åring är väldigt ung. Jag tänker på en bebis som nyss lärt sig gå, eller en valp som inte fått kontroll på kropp och ben än. Kanske behöver han tid att mogna, både fysiskt och mentalt.

En amerikansk tränare, som jag inte minns namnet på just nu, sa ungefär så här "Du ska få hästen att göra dina saker på sitt sätt."

Detta är ett ämne som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, så jag ska försöka sluta nu annars fyller jag snart hela din tråd...

Jag kan nog också tänka mig att en två-åring är väldigt ung. Jag tänker på en bebis som nyss lärt sig gå, eller en valp som inte fått kontroll på kropp och ben än. Kanske behöver han tid att mogna, både fysiskt och mentalt.

Mycket väl talat! :bow:
Folk vill så himla mycket med sina hästar, och tyvärr blir det helt fel ibland tycker jag. En två årig NSV är som sagt en bebis, om den styr lite och har koncentrations svårigheter så ser jag inte det som en särskilt dominant häst alls, det är en bebis, och kraven och förväntningarna man har rättar man därefter. Ingen anledning att problematisera ett problem som inte finns!

Du har fått massor av bra svar!
Du har ett kallblod = extra mycket självkänsla, inte så flyktbenägen, beter sig ofta på ett sätt som vi genast klassar som dominant bara för att de inte är RÄDDA för oss och dessutom är hästen som sagt en BÄBIS.
Man manipulerar inte hästar genom att titta på dem på ett särskilt sätt, de följer den som utstrålar följ mej så blir det bra, alltså lugna, vänliga men tydliga typer som inte funderar så mycket över vem som flyttar vem om sanningen ska fram. Och sluta backa honom om du inte kan komma på
ett sätt som gör att han backar gladeligen )se nedan;-), hästar håller inte på och går baklänges det är helt onaturligt för dem och det gör bara ett självmedvetet kallblod irriterad. Samma sak med att jaga omkring hästen med pinnar och rep....

Själv klickertränar jag med mina tre och de står i kö för att få komma in i paddocken och uppfattar all träning mer eller mindre som lek om jag tolkar deras entusiasm och arbetsvillighet, det innebär att jag har ett avtal med mina hästar om att de får omedelbart veta när de gjort de jag ville (klick)och sedan får de några lucernpellets eller en morotsbit, med hjälp av den metoden kan man nästan lära hästar att klättra i träd, även tjuriga gamla kallblodstanter.Och det utan att ens fundera över vem som dominerar vem eftersom det inte är relevant när man tränar på detta sätt.

Men det tjatas ju om hur VIKTIGT det momentet är, iaf av Monty. Enligt honom ska man backa hästen (rygga) upprepade ggr... Har för mig att det talas om det av andra nh-tränare också... *hmm*

Men varför ska hästen ryggas? Rygga är helt onaturligt för hästen, varför kräver du det av en så ung individ? Det är väl inte konstigt om en ung individ blir osäker/arg när man kräver något av den som inte alls ligger naturligt för den och den pga sin låga ålder inte heller hunnit bli van vid människors krav på arbete och "konstiga" rörelser?

Min unghäst har under perioden 2,5 år till 4 gått från att vara synnerligen tramsig, argsint och allmänt pestig mellan varven till att vara en lugn, trevlig, lätthanterad och lättriden individ. Men fortfarande med mycket varierande dagsform och olika humör olika dagar.

Jag ryggade inte henne förrän jag nyligen av olika skäl började hantera henne mer i boxen, med öppen boxdörr. Då ber jag henne backa tillbaka om hon går för långt ut. När hon var 2,5 skulle jag inte ha krävt något så svårt av henne, det hade varit helt onödigt att be henne behärska sina "gå-iväg-impulser" då. Och onödigt som sagt att be henne backa, som är svårt för hästen. Precis som jag inte kräver av små barn att de är stilla någon längre stund i taget, de kan inte, de har spring i benen.

Jag har nöjt mig med att säga till på skarpen då hästen varit direkt aggressiv mot mig, och så krävt mitt utrymme vid hanteringen. Inte för att jag vill "dominera" henne, utan för att jag inte vill bli mos mellan henne och väggen.

Jag tror att du tänker fel när du tänker att hästen ÄR på ett visst sätt och därför måste hanteras si och så. Tänk hellre att den är ett barn och du vet inte hurdan personlighet den kommer att ha som vuxen.

Barnslighet är inget man uppfostrar eller dominerar bort. Man ger det tid, så växer det bort. Dessutom sköter äldre hästar i flocken den delen av fostran bättre än någon människa. Tror jag.

Kan bara instämma.:bow::bow:

Skulle jag ha hållt på o backa min megastora, som än idag har svårt för att rygga, så hade den knappast varit den gudasnälla ambitiösa ängel den är idag.
Det handlar inte om att den inte vill, utan har svårt för det.


Var ödmjuka mot hästarna, så får ni igen det.

Jag håller med, man behöver inte hålla på att göra saker som är svåra för hästen.

Däremot så kan man göra saker i lagom doser.
Att backa Behöver inte vara mer än ett enda steg! Alla hästar klarar av att röra en framhov ett steg bakåt, det är inte svårt för en frisk häst. Det har jag gjort med shirehästar utan problem.
Ett steg räcker, så varför tjata?

Men att traggla flera steg bakåt på en häst som tycker det är besvärligt är inte rättvist.

*delvis kl*

Av de två unghästar under två år som jag haft hemma så har jag förstått att det är väldigt svårt för dem att backa. Vi har dock tyckt att det är viktigt att de KAN backa och förstår när jag ber om det, särskilt vid lastning och urlastning, så det har vi lärt dem tidigt utan problem.
Kanske är det lättare för hästen att acceptera ett backkommando när orsaken och syftet är ganska uppenbara?

*delvis kl*

Av de två unghästar under två år som jag haft hemma så har jag förstått att det är väldigt svårt för dem att backa. Vi har dock tyckt att det är viktigt att de KAN backa och förstår när jag ber om det, särskilt vid lastning och urlastning, så det har vi lärt dem tidigt utan problem.
Kanske är det lättare för hästen att acceptera ett backkommando när orsaken och syftet är ganska uppenbara?Så anser jag att det är.
De måste kunna backa, men inte bara därför att....

Har en kamrat vars 4-åriga hingst inte kan backa ur släpet. Det har tagit 2 h. innan hon har fått ge upp o då vända den. Den är absolut varken DOMINANT ELLER "DUM".
Nu blir det ett släp med fronturlastning.

Om man har ställt hästen i gången o sagt åt den att stå stilla o den går ändå- ja då backar man tillbaka den för att den ska lära sig innebörden av att stå stilla.
Även om den kliver ut ut boxen eller om den går på en.
Det är mest en praktisk korrigering o ska inte användas i ngt förebyggande dominanssyfte.

Att en stor man som Monty- vilken har en naturlig pondus o som inte skulle behöva använda sig av metoden alls. Maktmissbruk eller tar sig an hästar som inte har fått lära sig vett o etikett eller som ska fixas till SNABBT.

I tävlingsdressyr används det för att visa att den kan, men inte förrän den kan gå i balans i alla gångarter o stå stilla.
Man måste oxå visa att den kliver bakåt o är avspänd- inte kastar sig bakåt. Att den har förtroende för sin ryttare.

Jag har iaf tolkat den NH jag lärt mig, att allt vi gör ska ha ett syfte.
Bland annat ska hästen lära sig att flytta för tryck, inför skänklar osv. Då finns det övningar som underlättar för människan att klargöra vilken signal som betyder vad.
Hästen måste kunna backa för tryck, och den ska göra det för att den känner sig trygg att matte inte skulle begära något farligt. Då kan det vara bra att backa på plana marken någon gång så att signalen blir korrekt tolkad av hästen. Sedan kan man ju behöva träna på att backa i lite obehagligare situationer, som typ på ett släp.
Men när förtroendet och signalen sitter där finns det ju ingen anledning att nöta på det mer.

Men tyvärr så tror jag att många använder ryggningen för att DOMINERA sin häst; och därför ska man vara försiktig med att rekommendera folk att börja backa sina hästar i tid och otid - för de vet inte vad de sysslar med egentligen. De tror att hästen SKA backa för då är den underlägsen medan det enda man egentligen gör är att bossa sin häst = inte trevligt alls.

Till TS

Hästen är 2,5 år och är full av lek, bus och testförmåga. Säg ifrån på skarpen när den gör något olämpligt, låt den annars bara vara.
Kan den gå normalt i grimskaft ut o in i stallet?
Lastas?
Stå på stallgången o bli hanterad utan att fara runt FÖR mycket?
Flytta på sig när du trycker handen mot sidan?

Mer än så tycker inte jag att en häst behöver kunna.
Jag tror aldrig att människan blir Ledare över sin häst - det kan bara en annan häst bli.
Däremot man människan bli Respekterad och Omtyckt.

Men jag struntar i om hästen ser mig som underordnad så länge den håller sig på mattan och fungerar i vardagen.

En Nordsvensk är ingen passiv häst - den är avlad för att lösa problem och ta intiativv - det kommer den göra tills den respekterar ditt omdömme

Inge ledarksapsövningar kan hjälpa dig med detta
utan det handlra om att Nordis behöver en fast hand
inte en dominant, men en tydlig kommunikation.
Visa vad den skall göra - och säg ifrån om den gör något deniten ska

Jag har själv en extremt ranghög häst - ingen är lättare att ha att göra med, det är mycket svårare med de ranglåga

minns Hempflings ord - det är bara de svaga som kämpar. Och vad är dessa ledarskapsövningar annat än tecken på svaghet :angel:

innan ni går i taket tänk på detta

En ranghög häst säger til sin kompis vid maten
move it
om den då inte skulle flytta sig så säger den
move it
Och om den då inte skulle flytta på sig - så flyttar den ranghöge på den. Bokstavligt :devil:

MItt sto skulle väldigt gärna vilja vara den som betämmer så hon kan ibland försöka att stå på sig

Om min Nordis skall flytta på henne så viftar han till med huvudet
flyttar hon sig inte - så viftar han med huvudet och ser arg ut

Flyttar hon sig inte i alla fall så stampar han på henne :eek:

:idea:

Nordisar är inte så yviga i sina gester, men rätt burdusa

Gillar inte yviga gester - sprattel viftande, pratar med små bokstäver - men de verkställer sina hot

Om jag skall flytta på min så viftar jag med handen så som man schasar iväg något, det finns inte på min världskarta att inte flytta sig, men den hingst jag hade som faktiskt tog upp kampen - den fick jag flytta med ett spö

Minns Hempfling igen - det handlar om ens livsutrymme. Den stegrade sig och skulle stampa på mig - jag var tvungen att smälla till om jag inte skulle bli platt

Jag slår aldrig i bestraffande syfte. men de är så stora och starka så de kan faktistk krossa en i en döröppning om de inte respekterar mitt företräde

Det brukar räcka att säga till dessa en gång - för de är lyhörda och känlsiga djur.

Min gamla har jag aldrig slagit någonsin, den fick en propp av en lärare på wången när den försökte springa över honom. Har aldrig hänt sedan dess



I hästvärlden med Nordisar och hingstar eller de som tror sig vara det så skall de respektera en liten gest.

Lyder de inte den så bli gesten större

och sedan måste man driva igenom att man flyttar och då är det bättre att göra som en nordis skulle ha gjort bitit den andre i bringan eller som min stampat på den


kan berätta att jag hade min ranghöga - gick förbi en hage med en nordis som tror han är hingst också hade ett sto och skulle utmana min

MIn Nordis gick ju med mig - då är det jag som har ansvaret så han svarade inte - dessutom så gäspar han ofta vid provokationer, inte bokstavligt men han blir inte provocerad av hot.- försöker de anfalla - så får de dock "veta sin plats"
i alla fall

jag var trött på den i hagen för den stissade upp min ungjäst

Så jag gjorde på nordisars vis. Jag stampade i marken = en markering - vem som var den största hingsten där, ifall det nu var oklart :angel:

Aldrig några problem mer


Vitsen med att prata hästars språk är ditt kroppsråk - kan du inte backa upp ett stamp i marken så är det meningslöst - du hamnar i en kamprelation med hästen

För den kommer läsa dig - ditt kropps språk

Du måste ha "pokerface" med kroppen. Vara iskall - ha pondus - låta den andre tro att du kan backa upp det du säger

Minsta tvekan på din egen tilltro kommer den läsa av direkt.

När jag var hovis - "så fanns det inte ens i min tankevärld" att någon kunde flytta på MIG - få försökte därmed

Allt handlar om vem som flyttar vem

Nordisar när de "vallar" en ny flockmedlem gör det alltid i skritt.

Kan du flytta din häst när den äter så räcker det

Att härja runt med en nordis typ rundcorall kan förstöra tilliten

det är viktigare att sätta gränser för en sådan

men - den är som redan skrivits ung - så den råkar glömma bort var den där gränsen är gång på gång

men kan DU hålla reda på vart den är - så får du en exemplarisk häst

vet du var den är - så behöver inte hästen leta efter den :idea:

Av de två unghästar under två år som jag haft hemma så har jag förstått att det är väldigt svårt för dem att backa. Vi har dock tyckt att det är viktigt att de KAN backa och förstår när jag ber om det, särskilt vid lastning och urlastning, så det har vi lärt dem tidigt utan problem.
Kanske är det lättare för hästen att acceptera ett backkommando när orsaken och syftet är ganska uppenbara?

Jag tror absolut på det där med syftet. Syftet: backa ur transporten är nog också ganska enkelt för de flesta hästar. Även de som åker mycket bra och är trygga, föredrar väl i normalfallet att vara utanför transporten snarare än i den. Så de backar ju oftast av frivilligt - det är nog ett vanligare problem att de backar av på tok för fort än inte alls.

Jag har inte ens tänkt på den backningen som en övning i att backa, utan som det enda sättet för hästen att komma ur transporten, vilket jag tagit för givet att den vill. (Jag vet att en del hästar kräver fronturlastning, men oftast funkar ju vanlig.)

Samma sak uppsuttet, faktiskt. Min unghäst och jag "hamnade" helt fel i ett snår ute i skogen häromdagen, och då såg jag ingen annan lösning än att rygga uppsuttet ur det. Vi har aldrig ryggat uppsuttet förut och jag anser inte att det är dags att träna på ännu, men det funkade i första försöket, med bibehållen bjudning.

Jag tror att hästen precis som jag såg att det faktiskt var enda lösningen. Och då backade den lika logiskt som ut ur transporten.

Men jag har ändå inte tänkt på att det skulle vara viktigt att unghästen kan backa - kanske helt enkelt därför att den har kunnat det när det verkligen har behövts, och då ser jag inget skäl att öva på att backa bara för att backa.

Hästen är 2,5 år och är full av lek, bus och testförmåga. Säg ifrån på skarpen när den gör något olämpligt, låt den annars bara vara.
Kan den gå normalt i grimskaft ut o in i stallet?
Lastas?
Stå på stallgången o bli hanterad utan att fara runt FÖR mycket?
Flytta på sig när du trycker handen mot sidan?

Mer än så tycker inte jag att en häst behöver kunna.
Jag tror aldrig att människan blir Ledare över sin häst - det kan bara en annan häst bli.
Däremot man människan bli Respekterad och Omtyckt.

Men jag struntar i om hästen ser mig som underordnad så länge den håller sig på mattan och fungerar i vardagen.

Håller helt och fullt med!

Vet inte om de här två småttingarna var "trasiga" på nått vis då, men de KUNDE verkligen inte backa i början. Varken på platta marken eller av transporten, det blev snarare lite "panik" och "låt mig vända och GÅ ut". Så, vi övade och då gick det fint.
Jag tycker de ska kunna backas ganska tidigt, man vet aldrig när det händer något där det krävs att de håller sig lugna och backar.
Därmed inte sagt att man ska backa för att dominera.

Jag har iaf tolkat den NH jag lärt mig, att allt vi gör ska ha ett syfte.
Bland annat ska hästen lära sig att flytta för tryck, inför skänklar osv. Då finns det övningar som underlättar för människan att klargöra vilken signal som betyder vad.
Hästen måste kunna backa för tryck, och den ska göra det för att den känner sig trygg att matte inte skulle begära något farligt. Då kan det vara bra att backa på plana marken någon gång så att signalen blir korrekt tolkad av hästen. Sedan kan man ju behöva träna på att backa i lite obehagligare situationer, som typ på ett släp.
Men när förtroendet och signalen sitter där finns det ju ingen anledning att nöta på det mer.

Men... hästar är otroligt lättlärda- om man gör rätt.
Sen finns det ingen anledning att traggla på ngt som den redan kan- bara uppdatera- vid behov.

Håller oxå med.:bow:

Det finns ingen anledning att kräva samma av ett dagisbarn som ett skolbarn- om vi nu kan dra den parallellen:angel:

Det handlar ju om ledarskap, just det som Monty o Pat praktiserar.
Det gäller att inte ge upp när man sas betämt sig för en sak.:crazy:

Träna på, så som Monty säger, att driva bort en häst är ju för hästen väldig utlämnande och han/hon vill då ha en ledare och fogar sig till slut och ber om att få va i "din " flock. För de vill instinktivt tillhöra en flock, för det är säkrast.

Lycka till.;)

jag har bara varit med en enda gång i hästvärlden att en häst blivit bortstött - då hade den burit sig åt illa - länge



Däremot gör människor så ofta mot sina barn:o

Det skapar otrygga individer som "håller sig på mattan"

Tack för dina kloka ord och tips!! :bow: Ja jag ska försöka införa belöning/motívering i form av mat men jag vet inte riktigt när och hur för att han inte ska börja se mig som en vandrande morot och nafsa efter mat ur hela mig!?

Du har en tiondels sekund på dig att berömma när han gör rätt

Välj ett ord och ett tonfall som du alltid använder

säg det EXAKT när den gör rätt - sedan kan du ge godiset

Men det tjatas ju om hur VIKTIGT det momentet är, iaf av Monty. Enligt honom ska man backa hästen (rygga) upprepade ggr... Har för mig att det talas om det av andra nh-tränare också... *hmm*


Jag är hovslagare och van att hantera okända hästar och sko dem oavset om de har lust med det eller inte

Alltså ingår hästhantering av olika okända individer

Jag är fakitskt int helt imponerad av Monty...

Han kanske måste göra så för att han inte kan bättre:idea:

Jag har föröskt lära mig hästhantering av gamla hästkarlar som hanterat arbetshästar

Har aldrig sett ngn göra sådan hyss som NH folk håller på med
Aldirg att de backar eller härjar

Behövs det verkligen då?

...

Jag har föröskt lära mig hästhantering av gamla hästkarlar som hanterat arbetshästar

Har aldrig sett ngn göra sådan hyss som NH folk håller på med
Aldirg att de backar eller härjar

Behövs det verkligen då?

Tyvärr är nog de gamla hästkarlarna ett utdöende släkte, med visst hade det varit intressant att lära sig av dem.

Sen om man änvänder NH-hyss eller inte spelar väl inte så stor roll, huvudsaken är att det fungerar för både häst och ryttare. Jag inbillar mig att behoven för de gamla hästkarlarna, med sina kallblod, och de gamla spanska kofösarna var rätt olika. Kanske var det viktigare att man hade en häst som reagerade snabbt och var känslig när man drev kor, än när man drog timmer.

Jag håller med det som skrivits tidigare, att det underlättar om hästen kan backa när det behövs men personligen är det inget jag nöter på. Det kan bli att vi backar några steg i stallet eller när vi tränar ute. Men det blir sällan mer än något steg, dock har vi tidigare tränat in backandet tidigare så att det går med ett väldigt lätt tryck, men min häst är 11 år och inte direkt unghäst längre ;)
Dessutom backar jag undan hästarna i hagen, om de blir för närgågna och ska kolla allt man gör. Det känns som mer av en dominans-övning där jag ber dem respektera min sfär. Det är dock intressant att alla fem hästarna accepterar det utan krusiduller med bara ett väldigt lätt tryck över nosryggen, svårast är den gamla shettisen men det ligger väl lite i deras natur att ha en egen vilja :)

Jag tycker att det verkar som om din häst inte respekterar din "zon", alltså din plats. Hästen ska inte gå nära inpå dig utan inbjudan. Så som du berättar att din häst beter sig så har den inte respekt för dig.
Det är skillnad på att hästen respekterar dig och att du dominerar den. Sen ska du visa att du är flockens ledare, sträck på dig och verkligen visa hästen att du vet vad du håller på med. Visa med kroppen att du är en "stadig klippa man kan luta sig mot".
Träna med hästen att den ska gå brevid dig med sitt huvud 30-50 cm från din vänstra axel. Stannar du, ska hästen stanna. Samma om du svänger eller backar ett steg. Så fort hästen tittar på dig, beröm den med rösten och låt överdrivet glad. Är hästen inte uppmärksam, peta på den med fingret eller gör något snabbt läte i negativ ton, "op!" brukar ja säga ungefär. Och så fort den uppmärksammar dig, beröm massor och gör vartenda framsteg till en liten fest.
Sen gäller konseknens i ALLA lägen!!! Att alltid ha samma regler i alla situationer. Det får aldrig finnas utrymma att "förhandla" för hästen.

Lycka till!!

Jag håller med det som skrivits tidigare, att det underlättar om hästen kan backa när det behövs men personligen är det inget jag nöter på. Det kan bli att vi backar några steg i stallet eller när vi tränar ute. Men det blir sällan mer än något steg, dock har vi tidigare tränat in backandet tidigare så att det går med ett väldigt lätt tryck, men min häst är 11 år och inte direkt unghäst längre ;)
Dessutom backar jag undan hästarna i hagen, om de blir för närgågna och ska kolla allt man gör. Det känns som mer av en dominans-övning där jag ber dem respektera min sfär. Det är dock intressant att alla fem hästarna accepterar det utan krusiduller med bara ett väldigt lätt tryck över nosryggen, svårast är den gamla shettisen men det ligger väl lite i deras natur att ha en egen vilja :)

Ja alla hästar kan backa av naturen, det är inget de behöver lära sig :D

Jag håller på en nsv 2årig valack som jag tolkar det som att han tycker jag kanske är LIKGILTIG i rang men han respekterar mig inte som ÖVER honom i rang. Han är bufflig, gå-påig, naffsig men snäll o go (inte TJURIG) och efter lite tränign stannar han då jag stannar och jag kan backa honom flera steg. (med lätt tryck i repgrimman) Han kan dock bli lite grinig då jag kräver att han ska rygga... då kan han nafsa till mig... Jag har läst om dessa hästar litregrann o sett en Parelli dvd om LB introvert (hästen i fråga är LB extrovert/introvert lika mycket enligt mig) men får inte ordning på det. Alltså att hn ska ge mig utrymme och inte vara så respektlös och bufflig/naffsig osv.

Han är mycket mer intresserrad av mig i HAGEN än om jag tar honom till paddocken - vad säger det er?


som sagt, det är en BEBIS.
Jag förstår inte hur du kan få detta beteendet till att handla om en mycket dominant häst? :confused::crazy::(

som sagt, det är en BEBIS.
Jag förstår inte hur du kan få detta beteendet till att handla om en mycket dominant häst? :confused::crazy::(

Min amatörbedömning. Jag har dessutom ingen unghästvana alls! Skulle absolut inte köpa en unghäst heller för den delen men är så kär i denna, trots allt, goding (mina arab-ägarkompisar tycker dock inte alls att han är så "go" när han är sådär bufflig och nafsig och då har iaf en av dom en UNG arab) .

Jag säger bara: TACK alla ni kloka erfarna hästmänniskor här på Buke!!! :bow: (var hade jag annars fått så här många goda svar med olika erfarenheter??)
Jag lyssnar på er alla, vill ju bara lära mig bli en så bra hästmänniska (dvs VÄN till hästen som den respekterar, litar på och tycker om) och absolut inte kränka hästen på nåt vis. Man kan ju dock inte annat än bli förvirrad då många säger att "gör som hästar själva skulle göra" och de kan använda rätt så hårda blickar o nypor ibland... med det inte sagt att man ska använda VÅLD (det sista jag VILL) men t ex vifta med repet BREDVID hästen för att markera precis som en häst kan göra med sin svans då den är irriterad...

I vilket fall som helst. Tack för att ni påpekar till mig att det faktiskt är en BEBIS jag håller på med. Jag måste dock säga att det inte alls är särskilt mycket jag håller på o tränar honom i paddock, det blir kanske bara 1-2 gg i veckan max. Och inga stora krav, det största "kravet" har varit att han ska lära sig backa (=bara flytta undan tryck och ta ett steg elelr två bakåt) med ett lätt tryck på repgrimman... och att han ska stanna då jag stannar osv. Vanligt hyfs bara så att han ska gå att hantera och fatta de vanliga "koderna" då man leder honom osv.

Han är uppväxt med sin mamma och syster ända tills nu. Lite bortskämd och inte van att ställas krav på eller att vara med några andra hästar. Just nu gå han med ett äldre c-ponny sto i en annan hage (och mamman o han gnäggar till varandra då o då) och hon har iaf lärt honom att man kan inte vara TÄTT INPÅ vem som helst (som med morsan o syrran) hela tiden.

När jag köper honom (ska göras klart i nästa vecka) kommer han att flyttas till en lösdrift över vintern där han ska få gå med andra unghästar, andra valackar! Och få BUSA och leva med likasinnade... ;) Få mogna och mest få vara hela vintern förutom att jag ska pyssla med honom ibland och leda honom och umgås med honom. ;)

JUST NU vill jag bara att han o jag får en bra kommunikation tills han ska presenteras för en TRANSPORT! Och jag vill att det ska få ta den tid det tar för att han ska känna sig TRYGG (så trygg som möjligt åtminstone) med det och inte tryckas in i transporten med våld eller att han ska vara livrädd på sin första åktur... Ja ni fattar! Första erfarenheten av tranport vill jag ska bli så bra som MÖJLIGT.
Jag kommer att låna en transport i upp till 2veckor och träna på detta, om det behövs. TIPS på hur jag ska få honom acceptera transporten på bästa vis??

Du har fått massor av bra svar!
Du har ett kallblod = extra mycket självkänsla, inte så flyktbenägen, beter sig ofta på ett sätt som vi genast klassar som dominant bara för att de inte är RÄDDA för oss och dessutom är hästen som sagt en BÄBIS.
Man manipulerar inte hästar genom att titta på dem på ett särskilt sätt, de följer den som utstrålar följ mej så blir det bra, alltså lugna, vänliga men tydliga typer som inte funderar så mycket över vem som flyttar vem om sanningen ska fram. Och sluta backa honom om du inte kan komma på
ett sätt som gör att han backar gladeligen )se nedan;-), hästar håller inte på och går baklänges det är helt onaturligt för dem och det gör bara ett självmedvetet kallblod irriterad. Samma sak med att jaga omkring hästen med pinnar och rep....

Själv klickertränar jag med mina tre och de står i kö för att få komma in i paddocken och uppfattar all träning mer eller mindre som lek om jag tolkar deras entusiasm och arbetsvillighet, det innebär att jag har ett avtal med mina hästar om att de får omedelbart veta när de gjort de jag ville (klick)och sedan får de några lucernpellets eller en morotsbit, med hjälp av den metoden kan man nästan lära hästar att klättra i träd, även tjuriga gamla kallblodstanter.Och det utan att ens fundera över vem som dominerar vem eftersom det inte är relevant när man tränar på detta sätt.

Men med klickerträning - har hästarna RESPEKT för DIG och tycker om att vara med dig även UTAN dessa godbitar de får (får de det VARJE gång?) ??

Här är han förresten, den unge herren: :love:
http://photos-h.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-snc1/hs139.snc1/5929_1104663976417_1221271219_258199_5654858_n.jpg
http://photos-c.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-snc1/hs189.snc1/6329_1103084936942_1221271219_253778_2842709_n.jpg

Grann häst :)
Nordisar är snygga, så är det bara...

Ni kommer säkert att få en bra komunikation, du och grabben, för du tänker, känner och söker kunskap. Tänk bara på att det bara är hästen som kan berätta när du gör rätt, vi andra kan bara komma med tips och idéer.
Kanske ska du ta en sak i taget. Börja jobba på er kommunikation. Vad det lider känner du nog när det är dags att börja träna med transporten.

P.S. Fick du mitt PM?

Men han ska gå bakåt för ditt kroppsspråk, inte för att du tar i grimman. Ställ dig framför honom, sträck på dig och flytta honom med din kropp bakåt utan att röra honom samtidigt som du säger "back". Så han lär sig ordet i ett lätt sammanhang. Sen kan du prova backa när du står på sidan om honom.
Drar du i grimman, om än lite, så får han en anledning att gå emot och "förhandla" över reglerna.
Sen är det ju inte konstigt om han är som han är!!! Han har ju aldrig behövt lära sig hur man umgås med andra hästar riktigt! Han kommer bli bättre när han får gå med andra hästar som kan uppfostra honom. Men sen ska du inte vara rädd för att sätta sådana krav som att han inte ska gå över dig utan uppföra sig och respktera dig. Det hade han fått lära sig för över ett år sedan om han levt i en veld flock med andra hästar.
Men du har en otroligt fin häst!
Lycka till!

Otroligt vacker :love::d

Om du tränar med att lägga godis på staket och prylar tills du märker att han fattat att du skickar honom TILL godis, då kan du blanda in transporten också.
Låt honom nosa och undersöka. Lägg godis på rampen bara först och varva med att skicka honom till rampen med godis, staket med godis, hinder med godis... Avancera och lägg godis högre upp och längre in, inte längre in än att du märker att han utan oro kliver fram och tar godiset.

När du börjar med skickadet till godis på staket osv, kan du lära honom att efter han tagit godiset så får han stå still en liten stund, och sedan får han en godis till. Spring inte för hastigt mellan "stationerna" för du vill ju inte att han kutar in i transporten hämtar godiset och går direkt ut. Han ska inte gå mot nästa "station" förrän DU pekar vart han ska.

Man kan också ta dit en äldre transportvan kompis som kan kliva på, få käka lite gott där inne, stå kvar och slappa. Liksom demonstrera hur man gör. Vissa matorienterade hästar kommer då direkt också vilja kliva på och få del av det goda. Så har vi fått göra med vår yngsta i början.

Lycka till med din fina bebis, du försöker lyssna på honom och söka kunskap, det är det viktigaste och ni kommer säkert få en fin komminukation. Bara du minns att en nordis är lättare att "förolämpa" än många andra hästar, att driva och dominera funkar inte bra på dem. Mat och hjärngympa är deras melodi :idea:

Vacker som en dag

Ang transporten

Fodra längre och längre in ställ en havrehink där - och avdramtisera

Min nordis hngst ville inte gå in - förränjag halmde upp den

Den var 1 år och hade fått gå med sin mamma och ett annat sto och bestämma. den var också helt ohanterad

Så den hade inte lärt sig hur man umgicks med männsikor - den behandlade mig som en annan häst och bet mig - hårt.

I det läget "bet" jag tillbaka - för så får man inte göra. Liksom man itne får stegra och landa på folk - i sådan skarpa lägen måste man försvara sig med våld. För att avbryta beteendet - inte för att straffa

Du kommer att få mycket hjälp av de andra hästarna. För de kommer inte att tveka och kommer att säga ifrån på skarpen

I början när jag hanterade denna så ägde jag den inte

Jag insåg att situationen inte var bra och lånade utmin äldre Nordis som dels kunde hjälpa till när vi särade på dem, En ny kompis till hingsten, och också en äldre farbror som kunde lära den veta hut

Jag tycker det är ett fint drag hos dig att du inte vill kränka din häst - men en Nordis om än bara 1 är stark. Det är en helt annan sak att hantera än varmblod.

Det är så mycket lättare att stämma i bäcken än i ån. Och det säger jag av erfarenhet att hanter ahetl odrägliga Nordisar - där ägaren saknar den ponus som behövs.

Om du har arab så vet du att de har lite dåligt rykte, men araben är jättetrevlig - det beror bara på vem sosm har den Samam sak med en nordis. I rätt händer uppträder den exeplariskt. I fel händer är det en ångvält.

LÄr den att man måste respektera männsikors kroppsutrymme - så kommer du långt :laugh:



I hästvärlden finns något som heter individualavstånd. Nordisar har mycket större tolerans mot att vara ovanpå varandra. Därav buffligheten. De är okänlsiga på vissa vis - men väldigt känlsiga på andra

Mina har helt klart föredragit handgripligheter före repviftande. Min äldre undrade om jag blivit sinnesjuk :eek:

Jag vet att du får motstridiga råd, men tänk å hur gubbarna som jobbat med dessa hästar beter sig. De använder rösten
Gör hästen något de inte vill så säger de på gubbars vis hörrö hörrö dudu jag tycker det funkar bäst.

Och också ett litet kropps språk.
MIna nordisar har varti känlsiga för det - de har uppfostrat mig till att röra mig mjukt runt dem

JU mer jag tänker på det så är det väldigt olika att hantera.
På många sätt är de svårare. Men om du har araber så måste du kanske redan vara 1 steg före då de ofta är intelligenta hästar


Ta med ngn erfaren hästmänniska vid transprot och tänk pa alla säkerhetsregler

Smart att öva först.

Jag skall dela med mig av en sak som hände mig som Hovis

I en familj så hade mannen så trevliga minnen av barndomens Lugna och fogliga Ardennerhästar

Helt hästoerfaren inhandlades då ett stycke ardenner på 1 år. Hästkarlar hanterar inte sina unghästar så mycket - de har erfarenhet och rutin och ofta sådan inkörningsmetoder så mycket ger sig själv. Dessutom har de lugnet, pondusen och det där hörrö hörrö du du Som sägs med en stark men lugn röst

jag skulle verka inköpta häst - och ja den var ju inte hanterad och det blir ju lite brottningsmatch då. Inomhus kan man då använda sig av en vägg som hästen för luta sig mot men vi stod ute.....

Hästen drog till sig benet och stolpade över hästägarens fru som skulle hålla

Jag som hovis skall ju göra mitt jobb - men jag kan ju omöjligt både hålla upp benet och få hästen att stå still med blotta styrkan - det åligger ju hästägaren eller dennes fru

och en hästägare som lärt hästen att människor kliver man inte över - kan då få hästen att stå still framåt - genom att ställa sig framför

Det kunde då inte denna

och denna fru slog hästen i helt fel tillfälle på bogen med ett spö.

Det hela slutade med att hästen drog iväg iväg med hästägaren springande bredvid - fortfarande slåendes hästen på bogen - för att få stopp på den. Inte en helt genialisk lösning, och nej det fungerade ju inte

Som sagt en Ardenner är stark den får man inte stopp på med styrka

Hade hon ryat i på rätt ögonblick med rätt röst och gett faen i spöet och istälelt satt sig själv på hasorna så hade det kanske undvikas det som nu skedde

För efter några varv på gräsmattan snubblar hon in under hästen och blir trampad av denna ardenner som inte är lätt

Där ligger hon på backen och skriker givetvis då en massa revben är av

Hästen springer lös på tomten - bredvid riksvägen och 3 förskräckta små barn skriker av skräck för vad som hänt deras mamma

och hästägaren själv springer givetvis fram till sin fru

och där står jag och får ta hand om lös häst innan den springer ut på riksvägen och gråtande barn och ringa ambulans

Sedan ansågs hästen farlig

det var den ju givetvis inte - den visste bara inte hur man står still och blir skodd. Och hästägaren och dennes fru var inte van vid denna typ av bufflig häst

Den hade inte tryggheten att kommunicera med den på ett vettigt vis

Det är svårt att förklara hur man hanterar kallblod. För detta hade kunnat gjorts helt annorlunda.

En gräns satt på en millisekund utan affekt eller övervåld, men ändå tillräckligt skarp för att hästen skall respektera den
och att ägaren där emelllan kan förmedla ett lugn och en tilltro till sig själv och livet

Kort sagt - en hästkarl

( jag har massor av historier - för som hovis så får man ofta ta hand om hästägares till korta kommanden i hästhantering. Dvs uppfostra andras hästar på cirkus 45 minuter)

Vilket jag fick göra - då hästägarens fru ju låg på sjukhus med 4 brutna revben.

Var det kul - nej

Men hästen hade då åtminstonde flyttats till ett stall

Vilken historia.
Det finns då folk till allt.

*Min ögon är nu av tefats storlek.*

Jag följer med intresse tråden då jag har en ovanligt framfusig ung Islandshäst att rida in.
Ingen av de andra har betett sig så som denna gör.

Min amatörbedömning. Jag har dessutom ingen unghästvana alls! Skulle absolut inte köpa en unghäst heller för den delen men är så kär i denna, trots allt,

Jag säger bara: TACK alla ni kloka erfarna hästmänniskor här på Buke!!! :bow: (var hade jag annars fått så här många goda svar med olika erfarenheter??)

I vilket fall som helst. Tack för att ni påpekar till mig att det faktiskt är en BEBIS jag håller på med. Jag måste dock säga att det inte alls är särskilt mycket jag håller på o tränar honom i paddock, det blir kanske bara 1-2 gg i veckan max. Och inga stora krav, det största "kravet" har varit att han ska lära sig backa (=bara flytta undan tryck och ta ett steg elelr två bakåt) med ett lätt tryck på repgrimman... och att han ska stanna då jag stannar osv. Vanligt hyfs bara så att han ska gå att hantera och fatta de vanliga "koderna" då man leder honom osv.


Jag gillar din inställning och jag tycker du verkar både sund och trevlig, inte alla som kan ärligt säga som du säger, eller ta råd/synpunkter på ett så positivt sätt, eloge till dig :bow:

din kille är jättefin dessutom! Blir nog en riktig fining, och dessutom tror jag inte det är några som helst problem med uppfostran som sagt, han är ung helt enkelt. :)

trailerträning görs bäst i en helt avslappnad, tidlös situation där hästen får nosa, undersöka och göra sig bekant med trailern utan att det till varje pris handlar om att den ska gå hela vägen in direkt. avdramatisera avdramatisera avdramatisera så går det bra och blir bara en naturlig grej helt enkelt.

Det värsta är att det finns flera sådan historier

Och ofta är man som yrkesmänniska den som får reda ut situationer

Jag gillar det inte, för folk gör så konstigt

Ni ska nu få en lasthistoria

samma typ av hästmänniska skall lasta isnhäst och den går itne framåt och de slår den på bogen med ett spö
Jag gillar inte olyckor - jag gillar inte när folk stissar upp hästar. och detta var på en hingstpremiering

så jag gjorde ett undantag. sa högt och ljudligt till folkhopen - finns det någon stor och stark karl här?

Jag sa åt den som ledde att bara gå in först, sedan tog mannen och jag varandras händer under rumpan och "lyfte in hästen"

Ja vi var starka båda två - men framförallt så var det vår fasta övertygelse att nu skulle hästen in - vi tvivlade itne en sekund.
Vi var logiska, vi var begripliga, vi var lugna vi hade pondus

det tog två 1 minut - hästen var inne


Det komemr en historia till senare

det jag vill förmedla är att hästar kommunicerar man så mycket med "suggestion" Om jag vill - så vill hästen. Om jag tvekar så tvekar hästen

Kallblod behöver denna tillit till den egna personen

Ytterligare en poäng ä ratt jag gick på körkurs med Egon på Långö - ( en man med Ardennerhästar i sitt jordbruk - han tar demmed på färja efter sin båt då han skall jobab annorstädes - har varit på TV )

Då hörde jag samma historia ur mannens perspektiv - det var han som hjälpte mig att lyfta in hästen :D

Nej jag klickar inte alltid och jag har inte alltid godis med mej. Hästarna verkar inte ha några problem med det, de kommer alltid och kollar vad jag vill och de är "lydiga" även när de vet att jag inte klickar. Det är inte så att de inte gör det jag ber dem om för att jag inte har godis med mej.

Klickerträningen är en lustfylld träningsform för både häst och tränare, så det blir liksom en positiv upplevelse varenda gång man tränar vilket nog bidrar till att man får hästar som tycker det är skitkul när man visar sig.
Det kan dock kännas lite stressande att träna med en häst när de andra två står och väntar och surar för att det inte har blivit deras tur än;-)

För en klickertränad häst är att människan som tränar med en GÅR ifrån en ren bestraffning... utlöser ofta ett oerhört korrekt beteende att vända ryggen till en häst som får ett bryt och försöker pilla på ens ficka tex.

Ja det där med lastning är verkligen ett kapitel för sig.

Jag gillar din inställning och jag tycker du verkar både sund och trevlig, inte alla som kan ärligt säga som du säger, eller ta råd/synpunkter på ett så positivt sätt, eloge till dig :bow:

din kille är jättefin dessutom! Blir nog en riktig fining, och dessutom tror jag inte det är några som helst problem med uppfostran som sagt, han är ung helt enkelt. :)

trailerträning görs bäst i en helt avslappnad, tidlös situation där hästen får nosa, undersöka och göra sig bekant med trailern utan att det till varje pris handlar om att den ska gå hela vägen in direkt. avdramatisera avdramatisera avdramatisera så går det bra och blir bara en naturlig grej helt enkelt.

Tack. Jag är så entusiastisk över att börja igen med hästar (har haft en paus 1-2år när jag fått barn) och att få ett bättre förhållande till dom. Jag ahr alltid varit jätteintresserad av NH, så fort jag hörde talas om det för många år sen då jag hade mitt nsv sto... men det blev aldrig riktigt nåt med att verkligen använda sig av NH träning... förutom i några mindre sammanhang då jag försökte... Det var så mycket som blev fel med henne (hon var en äldre häst som dessutom hade haft en uppfostran av en hästhandlargubbe som INTE hade de bästa metoderna......) och jag skulle så gärna vilja få ett bättre sätt att hantera eventuella problem nu men framför allt vill jag bli en som hästen VILL vara med, i så hög mån det går.
Kort sagt - det viktigaste för mig denna gången (andra hästen jag komemr att äga) är förhållandet till hästen, att han o jag blir goda vänner, att vi trivs tillsammans. INTE att han ska ridas eller köras eller prestera för mig på nåt vis, det är bara ett plus i kanten när allt sånt fungerar och vi har KUL ihop! :idea:
Jga har aldrig vart så intresserad av sporten (som t ex många är som tränar/tävlar i olika grenar osv) utan har ett djupare intresse i hästar och kommunikationen med dom. Sen tycker jag förstås att det vore fantastiskt kul om vi kunde vara samspelta då jag sitter uppe på ryggen på honom också! Vill rida akademiskt.

Att jag tar alla råd på ett så positivt sätt har dels att göra med att jag kan Buke (miljoner med åsikter åt olika håll) och att jag verkligen är otroligt intresserad av att lära mig. Vill veta ALLT!
Gillar Parellis mer än Monty men har fått upp öronen även för Hempfling... Det finns många förebilder!

Jag tycker det är jätteintressant med Parellis personlighets identifiering. Hästen i fråga i den här tråden är som sagt LB (leftbrain), helt klart, och en jämn blandning av extrovert o introvert när jag gör Horsenality kartan. Och jag o kompisen (alias Lundborg här på Buke) har diskuterat det också.

Jo jag vet ju om det där med att hästen känner av... tvekar man så tvekar dom... har ett exempel själv från stallet där "min" häst står. Det var ett varmblod som dåvarande ägaren sa var "omöjlig" att lasta och den reds till det stallet då den kom dit som inackorderad (från ett annat stall några km bort). Efter ett tag sålde h*n hästen och det kom en köpare med trailer, tog hästen i grimskaftet och lastade hästen utan några som helst problem. ;) Det var som att "Va? skulle denna hästen ha problem med lastning??" . Det var ägaren det var fel på... h*n tvekade väl och den nya ägaren tvekade inget.

Det finns många många människor som med sitt kroppspråk förmedlar att detta är farligt.
Man kan se att hästen faktiskt är på väg in, men att den bromsas o hästen fattar- Aha. Detta ÄR ngt extra läskigt.

Rädda människor ska INTE ha hand om lastning de första gångerna-eller alls för den delen..

Säger som Stenmark- Det är bar å åk!

Vill bara säga att jag tror det kommer gå bra för dig :laugh:

Att vara öppen och suga åt sig allt är en bra egenskap

Man kan spotta ut det som inte passar sedan

Vill bara säga att jag tror det kommer gå bra för dig :laugh:

Att vara öppen och suga åt sig allt är en bra egenskap

Man kan spotta ut det som inte passar sedan

Tack! Kul att höra. Min sämsta egenskap är nog är jag är lite VÄL försiktig ofta och osäker/velig... Men min dröm är, och har alltid vart egentligen, att bli "EN med hästen". :love:

Jag är egentligen det också, jag går och "suger" på saker länge innan jag fattar beslut

Men med hästarna kan man spela teater :laugh:

När jag jobbade som hovis så gick all hantering på rutin, man tänkte aldrig utan gjorde ( om inga tecken på att något inte stämde var närvarande förståss.) man fick automatisk pondus

Nu är jag "bara" hästägare och man är ju mer känlsomässigt engagerad i sina egna och mer självkritisk - vilket OBS kan vara en nackdel med dessa hästar

Man få alltså skärpa sig och var mer barsk än vad man egentligen är

Mycket i hästvärlden är roller - det gäller att spela rätt roll vid rätt tillfälle

Kallblod kräver barsk- men lugn

Låtsas att du är en trulig gubbe


Du måste också rapportera hur transporten går :laugh:

Ja, LUGN är det första jag håller på att lära mig att vara, haha. Ska också försöka få in mer bestämdhet på ett rättvist och för hästen förståeligt sätt.

Hästen är MIN nu!!!:love: Igår kom vi äntligen överens om priset och har muntligen gjort köpet klart, kvarstår "skriva papper" och betala säljaren vilket ska göra någon dag framöver . ;)

Jag komemr hämta transporten, som jag ska låna av en bekant, i helgen tror jag. Och presentera honom för den i lugn o ro så många ggr som behövs i nästa vecka och förhoppningsvis flytta honom veckan därpå. :)
Tror att om man bara är lugn och inte visar nåt tvång alls så komme rhan att gå in där ganska lätt efter ett tags fundering... han funderar mycket... och man får absolut inte "puscha" på honom för då blir det tvärtom effekten. Han ska gå ini transporten SJÄLV (utan mig) är målet men huvudsaken är att han går in utan tvång o är okej med det och inte får en negativ upplevelse av sin första åktur.

Försöker koma ihåg att rapportera sen hur det gick.

Bra tankar

Manmåste ju ha don efter person - läsa av hästen

Fösta gången precis som du säger avdramatisera - låta den gå in i sin takt

En kompis till mig - brukar "klicka" in sin häst som är rädd för transporten ( nordis det också)

Varje gång den tar ett steg framåt innåt - så säger hon YES och den får en godis, men klicker träning är den emst effektiva metoden både att lära in och om

det går fort och smidigt trots att den är rädd

Mest för att hon avdramtiserar

Själv har jag havrat in mina - har en transprotkrubba med havre ( i början gör jag som jag skrev fodrar längre och längre in)

Mina har förut i alla fall åkt ofta och jag är själv - och har större problem att hindra dem gå in innan jag öppnat klart - än att få in dem

Jag tycker att alla NH -tränare som t ex Parelli, Monty Roberts o alla andra vars böcker/info jag läst handlar om nervösa/rädda hästar och aldrig om dominanta, orädda, tuffa hästar... !!!

Jag håller fullständigt med, själv har jag en dominant paint på tre år och jag har haft problem med honom sen han var fyra månader gammal för han är så tuff. MEN sen kom jag på vad som var fel, vi var jättebra kompisar helt klart, han sökt skydd hos mig när andra hästar var taskiga och han möter mig alltid i hagen så vår vänskap är inget fel på, dock tror han att han bestämmer.
Nu har jag dock blivit bra mycket tuffare, jag är konsekvent med att han ska alltid flytta på sig - inte jag, han får aldrig klia sig på mig, han ska alltid ha uppmärksamheten på mig och inget annat när jag är inärheten. När jag inte är där skiter jag fullständigt i vad han gör men när han är med mig är det JAG som gäller.
Han har blivit mycket trevligare på alla sätt, det verkar som att han litar mycket mer på mig också för nu visar jag att ey - jag bestämmer, jag är säker på vad jag gör - följ mig. Han möter mig fortfarandei hagen och allt sånt och följer mig överallt, så vår vänskap har inte förändrats alls, bara att han verkar ha förstått att det är jag som bestämmer och ingen annan.



Jag håller på en nsv 2årig valack som jag tolkar det som att han tycker jag kanske är LIKGILTIG i rang men han respekterar mig inte som ÖVER honom i rang. Han är bufflig, gå-påig, naffsig men snäll o go (inte TJURIG) och efter lite tränign stannar han då jag stannar och jag kan backa honom flera steg. (med lätt tryck i repgrimman) Han kan dock bli lite grinig då jag kräver att han ska rygga... då kan han nafsa till mig... Jag har läst om dessa hästar litregrann o sett en Parelli dvd om LB introvert (hästen i fråga är LB extrovert/introvert lika mycket enligt mig) men får inte ordning på det. Alltså att hn ska ge mig utrymme och inte vara så respektlös och bufflig/naffsig osv.

Min var såhär och jag vet inte vad andra säger, man jag har fått vara stenhård, jag har klippt till honom med grimskaftet när han har försökt flytta på mig genom att buffla och hålla på, jag har till och med varit vänd med ryggen mot honom och sparkat honom precis som en häst skulle göra, och detta har gjort att han har flyttat sig från mitt område och fattat att okey, jag måste flytta mig. Han har inte blivit rädd för det alls, däremot har han blivit mycket mer lyhörd och går inte på mig längre för han vet vad som är mitt utrymme. Nafsa gjorde han också, men då gav jag honom en lätt liten dutt på mulen bara så han reagerade. I grund och botten har jag bara haft regeln att HAN ska inte flytta på MIG på något vis, och det har jag stått fast vid och detta har hjälpt något otroligt.
Sen vet jag inte vad andra tycker om att klippa till hästen men jag har bara behövt markera starkt EN gång sen har det räckt liksom, hellre det än att stå och tjata i hundra år tills hästen slutar lyssna, en snabb markering direkt är bra mycket bättre än att försöka flytta hästen med sin egen kroppsvikt, vilket inte kommer räcka i längden, man visar bara hur svag man är.

Om han går för nära viftar jag bara med repet precis som om det skulle vara min svans och han lyssnar - direkt. Eller så kan man slänga en blick snett bakåt på honom och han saktar ner.

Nu kommer jag säkert kallas för djurplågare, men detta har hjälpt mot min och han är en stenhård tuffing, nu är han from som ett lamm och verkar trivas med tillvaron, jag kan verkligen lita på honom i vått och torrt trots den ringa åldern.

Nja, jag tycker nog inte att du låter som en djurplågare ;)
Om hästen försöker att springa över dig eller flytta på dig, med styrka, tycker jag det är helt okay att använda "våld". Det får inte bli farligt för dig bara för att han inte väjer för dig.

Jag tror dock att det är viktigt att hästen förstår att han har gått för långt, så att din "våldshandling" blir logisk. Det är helt naturligt för hästen att en starkare häst trycker till den som vill ta sig upp i rang.
Ska du markera så dräm till ordentligt en gång, sen är det bra.

Vid ett tillfälle har jag använt våld på min häst.
Det var när han höll på att springa över mig, för han skulle ta sig till det grönare gräset på andra sidan staketet (genom grinden till hagen). Då räckte det inte att säga till honom att lugna sig utan jag knäade till slut honom i sidan allt vad jag kunde.
Det var säkert inte särskilt hårt om man jämför med en hästspark, men det hade avsedd effekt och han fick en större respekt för mitt personliga område. Efteråt fick han beröm för att han backade tillbaka.
Detta har jag inget dåligt samvete för utan jag skulle tveklöst göra det igen i en liknande situation.

Vid några tillfällen har han försökt bita mig och i början följde jag det vanliga rådet att bestraffa honom. Jag vet dock inte om det var så effektivt för så fort han nafsat drog han undan huvudet så långt han kunde. Det var pecis som att han förväntade sig, och räknade med, att jag skulle klatscha till honom.
Sist han försökte bet han hål i min skjorta och jag gjorde absolut ingenting.
Jag reagerade inte över huvud taget och efter det har han inte försökt igen.
Kanske tolkade han det som att det inte gick att "komma åt" mig på det viset.

Efter vad jag har lärt mig har en hästflock en större tolerans med föl och unghästar, och accepterar ett sämre beteende av dem, än med vuxna hästar.
Jag fick inte intrycket, av millys fråga, att hästens bufflighet ledde till farliga situationer, utan snarare att han var en "ouppfostrad" unghäst som behöver få mogna.

Av det jag har sett av ryttare som försöker bestraffa hästen att göra rätt, verkar det inte vara en effektiv metod.
Om hästen inte vill, eller bråkar och krånglar finns det kanske anledningar till det, mer än att hästen skulla vara elak eller dum.
Att då börja bestraffa, och gå på med spö eller liknande, tror jag inte bygger upp vare sig ledarskap eller samarbete. I bästa fall kanske hästen misstror dig som ledare och i sämsta fall inser hästen att han kan vinna, och tar upp fighten.

Då tror jag mer på att bygga upp ett ledarskap, genom kroppsspråk och komunikation, än genom hårda nypor. Om jag lyckas få hästen att välja mig som ledare och om han känner trygghet och harmoni i min flock, tror jag att jag har mycket bättre möjligheter att hjälpa min häst att klara av besvärliga situationer på ett sätt som gynnar våran gemensamma utveckling istället för att vi ska slåss.

För att sammanfatta...

Jag tror det finns situationer när det är nödvändigt att använda våld, men det hör absolut inte till den dagliga hanteringen och träningen. Där är komunikation, i båda riktningarna, och kroppsspråk helt överlägset.

Tänk till sist på "hästordspråket" - Den som flyttar den andres ben bestämmer.

Jo men precis, man måste ha bra tajming och veta när det är lägligt att säga till ordentligt annars fattar ju inte hästen. Vad jag har sett i flockarna här hemma är stona riktigt bitchiga mot sina föl om dom blir för jobbiga, visst det kanske är högre toleransnivå men dom får ändå inte gå för långt.

Sen om en häst inte förstår eller inte vill, då är våld verkligen inte lägligt, och jag vet inte ens om man kan kalla det våld, jag slår inte ens hårt, bara tillräckligt hårt så han ska fatta att det faktiskt är på allvar och inte behöver tjata på honom, jag vill ha en reaktion. Och iddag behöver jag inte ens göra det längre faktiskt när jag tänker efter för han har liksom fattat att jag har mitt utrymme, nu räcker det med blickar när han bara tänker tanken på att nafsa - han fattar att det inte är okey.

Men vi har iaf en väldigt bra relation nu och så länge jag är glad är han det också, men om han går för långt så visar jag det. Sen skulle jag ju aldrig göra detsamma mot stoet jag har, hon är mycket känsligare, där skulle en dutt i sidan vara katastrofalt, för hon försöker alltid sitt bästa och är mycket lättare i skallen på de sättet. Henne får man lugna istället när hón blir för taggad och gör allt i sin makt för en. Senast igår fick jag löslongera dom, stoet smet förbi mig när jag bett henne stanna och ville minsann hoppa en gång till! Medan painten stannade precis på fläcken när jag sa till och var glad att få vila en stund. Alla hästar är ju så olika.

zillax89 - jag tycker inte alls att du verkar vara en "djurplågare" utan faktiskt verkar du på ett helt resonligt sätt ha löst problemet. :bow: Hästar själva använder våld OM DET KRÄVS, det viktiga är ju att budskapet går fram (att hästen förstår vad den gjorde för fel o varför den blir bestraffad).

Som vanligt är niclas_e mycket bra på att förklara det hela!

Kan säga att hästen ifråga blivit bättre nu... Har använt just det där med "som att vifta irriterat med svansen" med ett rep/spö eller stampa med foten bestämt. Han verkar fatta! :) Oxh då har jag ändå infört GODSAKER som motivering till honom också!
Hinner inte berätta mer ingående nu (läggdags!!)... Imorn blir det hämta transport och om jag hinner presentera honom för den lite smått (bara titta på den, kanske lukta på den). ;)

Men vad roligt! Det är alltid kul att kunna motivera dom med lite gott gott då och då, även om folk säger att det är så hemskt ^^ Men bara man int elåter hästen blir nafsig gör det väl inget att ha en litne mysstund och bjuda på nått litet extra..*

Jo det märks på min häst att han vet var han har mig nu iaf, och han verkar trivas jättebra med det, han skulle inte ens drömma om att gå på mig längre, för han litar på mig och visar mig respekt, han har faktiskt blivit en riktigt trevlig kille som numera är glad när man ska göra någonting tillsammans

jag gör liknande som Zillax med mitt sto, som kunde vara förjäkligt testig ibland (och har hänt nån gång senaste 4 månaderna med det värsta var första veckorna tills hon fattade att det är JAG som besätmmer)

Från att vara en liten suris när hon försökte vara dominant så är hon väldigt gosig och lugn nu :)
Och framförallt har hon bra repspekt nu. Hon kunde inte stå stilla på gången, inte när man tränsade heller, försökte trycka in mig i väggen coh gå rakt på/över mig när man ledde henne om hon kände för det, högg mig nån gång i början där också när hon inte ville stanna.

Allt detta har i princip försvunnit, nu går hon snällt bakom mig och vet att där ska hon stanna också, och om hon för ovanlighetens skull skulle försöka att gå för mycket frammåt så blir det arm eller rep som far framför nosen på henne o då kommer hon ihåg vad som gäller.
Den enda gången nu senaste månaderna hon varit 'attitydig' som jag kallar det, för man ser det jättetydligt på hennes kroppsspråk när hon funderar på att kaxa upp sig, hon blir som en annan häst liksom, som en kaxig tonåring, var när min ET var här och behandlade och hon ite alls ville vara med längre efter ett tag. Då vart hon förjäklig igen tyvärr och jag vart ltie paff för det var så länge sen nu som hon var så jobbig men det var bara att säga till på skarpen vilket i det här fallet vart en rejäl kaltch eller fler på halsen/bogen när hon försökte mosa rakt på mig i full fart :/ och samma för när hon försökte hugga mig när hon itne fick gå frammåt och jag ställde mig rakt i vägen för henne.

Dessvärre tog hon itne det på allvar nog som varning och försökte hugga igen så jag fick ta grimskaft kring mulen nån minut för min egen säkerhet (visst ajg dör inte av ett hugg men har ingen lust att få det helelr) och för att få henne att förstå att hon komemr inte undan att stå där hon ska genom att hugga (hade bara grimma på och föredrar att ta ett mjukt bommuls grimskaft kring mulen sitället för att ta kedja under/över)
Det funkar att använda min hand osm brems också men det har bara hänt en endaste gång.

Känns jättetrist att behöva göra, för jag hatar att bråka och föredrar att ge små signaler men eftersom hon är jäkligt envis ibland och det verkligen itne är bra för nån, speciellt henne!, att få hållas med att dumma sig, så är det skonsammare för alla att få henne att sluta dominera så fort och snällt som mäjligt, istället för att ta lång tid och mer skaderisk för alla.

Resultatet av den dagens aktioner från mig var att hon inom 3 minuter slutade 'attityda' mot mig (försöka hugga eller sura elelr lägga öron bakåt eller gå på mig etc. saker som hon gör när hon försöker ta över, hon är väldigt förutsägbar på så sätt, hon gör samma varje gång och det handlar inte om nån rädsla utan att hon gärna skiter i rangordning om hon inte vill vara med längre) och blev sitt vanliga trevliga själv igen, och därmed också lugn igen (hon stressar upp sig när hon försöker dominera men när hon förstår att jag är ledare så slappnar hon av igen, så är bättre för både henne och mig i längden att vara lite hård/konsekvent)

det var mina två öre om dominans etc.
Alla hästar som beteer sig dåligt är inte rädda/har ont etc. men självfallet måste man kolla upp det grundligt innan!
En del hästar har mer naturlig 'läggning' till att försöka vara ledare, och en del gör det av rädsla visst, och man måste kunna skilja på varöfr en häst beteer sig på dåligt sätt ju för att kunna veta vilket sätt som är bäst att hantera problemet på.

lite svammligt kanske men jag skyller på att det är mitt i natten och nu ska jag sova haha!

Kul att det går frammåt med din häst och eran relation TS :) Att vara ledare innebär ju att vara både konsekvent/tuff när det behövs, och också självklart pålitlig och 'lärare' för hsäten, men inte med avkall på dom andra sakerna.

har som sagt en dominant häst som sparks när man tar på täcke och sadlar och borstar honom , han är väldigt sur utav sig han har varit så hela sitt liv han har tyvär blivit behandlad dumt på travbanan skulle jag kunna tro , starkars häst har du några tips på hur jag skulle kunna göra ?

Vad gör han om du under en längre period tar allt han gör med ro och berömmer honom istället?

En häst är inte sur för att vara sur, den är sur för att den är missnöjd med sitt liv eller för att den har ont. Har den konstant ont behöver den inte vara utsatt för extra smärta (arbete) för att visa ilskan utan kan uppfattas som sur ändå.

När jag arbetar sura hästar som bara hotar så berömmer jag istället för att bestraffa eller korrigera. Det brukar få de flesta både sura och stressade hästar att tappa sig själv så de inte riktigt vet hur de ska uppföra sig. Dessutom tycker det att det är trevligt att få höra att de är duktiga vilket motiverar dom till bättre humör.

Men det behöver ske under en längre period. Långa berömmande vokaler (braaaaa). Med långa så menar jag verkligen långa. Överdriv.

Sen kan det också vara en fråga om att din häst inte gillar dina borstar. Han kanske är för känslig för de du har? Kör en borste som är så snäll att du själv tycker det är mysig att borsta dig själv i ansiktet med den och prova den på honom. Kanske är han så känslig i skinnet att han tycker det är obehagligt eller tar rent av ont att bli borstad av dig med de borstar du har idag. Många hästar uppskattar långa avslappnade borstdrag.

Jag skulle börja i den ändan innan jag började med övningar och ska du göra övningar så ta ut en duktig utbildad instruktör. Att träna en sådan häst själv är inget man ska ge sig på utan utbildad kunskap tillhands.