Barn som slår sina föräldrar

Hur tänker ni när barn slår på sina föräldrar?
Jag tänker mig då barn i förskoleåldern, är de trygga med föräldrarna eller är de otrygga och söker gränser?

Otrygga barn som söker gränser.

Om barnet slår en förälder, kan man tänka sig att den söker gränser just från den föräldern???

Nu vet inte jag på vilket sätt du menar att de slår sina föräldrar...men spontant tror jag inte det behöver bero på NÅGOT av dina alternativ så som du har formulerat dem. Jag tror att både trygga och otrygga barn i perioder eller vid vissa tillfällen kan "slå" på sina föräldrar i frustration eller besvikelse när något går dem emot som föräldrarna för stunden representerar.

Att söka gränser och att vara otrygg går inte automatiskt hand i hand, enligt mig. ALLA barn söker gränser för det är så de får grepp om tillvaron och lär sig hantera den. Men det betyder ju inte att de är i grunden otrygga för det. Då skulle ja alla barn vara otrygga, eller hur?

Men föräldrar som upprepat blir slagen av sina barn i alla möjliga situationer utan att kunna får bukt med beteendet, kan nog behöva lite stöttning i sin föräldraroll. För det är klart att deras vuxenmandat i sådana fall har blivit allför urgröpt, och det mår ingen bra av - vare sig barn eller förälder.

Peace/Halvhalt

Det tror jag absolut. De kan också vara otrygga p.g.a. avsaknad av konsekvens, eller för att de inte får den bekräftelse de söker.

*knapplån*

Slänger in en ev. följdfråga (hoppas det är OK TS). Vår son slår sin pappa, ofta mycket brutalt och håller inte igen över huvud taget utan det är full kraft. Det resulterar i att pappan tar tag i honom och sliter och drar och skriker.

Mig slår han inte alls (sonen alltså). Vi kan busa rätt ordentligt och kittlas och ha oss och ALDRIG att han skulle slå mig. Han lyder mig (nästan ) alltid. Sin pappa lyder han aldrig och det är ett fruktansvärt skrik och bråk hela tiden när pappa är hemma. Vad kan det bero på? Någon som vågar gissa?

M

Ursprungligen postat av Mickaela

Slänger in en ev. följdfråga (hoppas det är OK TS). Vår son slår sin pappa, ofta mycket brutalt och håller inte igen över huvud taget utan det är full kraft. Det resulterar i att pappan tar tag i honom och sliter och drar och skriker.

Mig slår han inte alls (sonen alltså). Vi kan busa rätt ordentligt och kittlas och ha oss och ALDRIG att han skulle slå mig. Han lyder mig (nästan ) alltid. Sin pappa lyder han aldrig och det är ett fruktansvärt skrik och bråk hela tiden när pappa är hemma. Vad kan det bero på? Någon som vågar gissa? M

Du skriver inte hur gammal din son är och inte heller i vilken omfattning hans pappa "är hemma". En möjlighet kan kanske vara att han i nuläget inte känner sig sedd av sin far och därför är mycket osäker inför och besviken på honom. Sådant kan ibland resultera i kraftiga aggressioner som ett sätt att få kontakt - i brist på annat liksom. Är sonen extrovert till sin läggning är både verbalt och fysiskt "våld" en inte helt ovanlig följd.

/Halvhalt

[anna_mikaela]

Barn söker gränser vad det än gäller. Dom söker gränser på förskolan hos mormor och morfar men framförallt med sina egna föräldrar. För vad kan man inte testa med dom? Dom finns ju kvar där och älskar en i alla fall. Men sen tror jag att det gäller att vara väldigt tydlig med sina egna gränser. Jag som vuxen tolererar inte att bli slagen varken av barn eller andra vuxna. Det är väl bara kanalen för att visa som vuxen att man inte tar ett visst beteende som kan vara svårt att hitta. Våld löser ju som ingenting så att säga. Det är inte helt lätt att som vuxen verkligen stå för och visa sina gränser men jag tror i alla fall att barn mår bäst av att få tygliga gränser satta.