Hans pappa var fjording/knabstrupper och mamman var varmblod. Alltså en tjuvparning och eftersom mamman gick elit-lopp i travet blev inte ägaren alls glad och fölet skulle inte ha överlevt om inte en tjej tagit emot honom som litet föl. Sedan fick han flytta till sin nuvarande ägare vid 6 månaders ålder och nästan strök med när det visade sig att han var proppfull med bandmask Men nu mår han toppen förutom att han vill göra mer än bara gå i hagen, han är oinriden nu men vi ska väl börja jobba på det när han funnit sig till rätta här.
Åh! En oäkting till KUL!
Min Våd är ju resultatet av att hans ömma moder rymde in till en unghingst hos uppfödaren. De sprang ihop i 15-20 min innan gubben fick särat dom och han trodde att hon hade "klarat" sig. Sen tänkte han inte mer på det, hade en tuff höst och vinter då hans fru dog och tyckte väl at Tindra (stoet) var väl tjock.
Så den 2 februari 2010 så kom hon inte först till matningen i lösdriften som vanligt och han fick syn på henne längst ner i hagen. Dock undrade han varför hon trängt upp en älgkalv i hörnet, han pulsade ner i meterhöga drivor med snö och där stod lille Våd
Tindra är ett mycket fint sto med bra stam som gubben hoppats mycket på. Hon är nu 8 år och har inte tagit sig en gång efter äventyret med Våds pappa. Hon har ställt sig så fint för hingst alla somrar, men inget blir det trots olika hingstar och koll hos vet för att se att allt ser bra ut. Sommaren 2013 så var hon hos vet som hittad stora fina äggblåsor så hon kördes direkt till hingst, ställde sig fint men inget föl.
Så Våd är speciell på många vis. Och när han "beter" sig så kan jag ju alltid skylla på att han är en oäkting och även liten inavlad (farmors far och morfar är samma häst)