Ålder på partner

Mirre

Trådstartare
Hur tänker ni kring åldern på eran partner?
Hur stor åldersskillnad känns ok sas, och hur gamla är ni själva?
Har det någon betydelse om partnern är yngre, jämngammal eller äldre än er`?
 
Jag skulle teoretiskt föredra en partner i hyfsat lika ålder, dvs +-5 år. Men jag är inte främmande för att dejta utanför åldersspannet heller, andra egenskaper väger tyngre än ålder för mig. Är 29.
 
Jag är 25 och föredrar egentligen män cirka 35-40, framför allt utseendemässigt, men i dagsläget träffar jag en man som är ett par år äldre än jag och jag har inga betänkligheter kring det. Jag börjar ändå inse att det på fler sätt underlättar för mig att vara i ungefär samma stadie av livet som min dejt/partner.

Det jag vet är dock att jag aldrig skulle kunna ha en yngre pojkvän, förmodligen inte ens någon som är född samma år som jag. Allt med det känns fel, jag vill ha en man som är åtminstone ett par år äldre.

Vilka ålderspreferenser andra har bryr jag mig öht inte i så länge båda parter är över 18.
 
Åldern är inte lika viktig som att jag känner att jag och partnern är på samma plats i livet, samma "mognadsnivå" osv. Därmed inte sagt att jag inte utnyttjar det faktum att sambon är ett halvår äldre och därmed får bli kallad "gubbfan" emellanåt. :angel:
 
Jag har nästan bara dejtat äldre. Mina föräldrar förbjöd mig när jag var yngre och jag miste mitt livs största kärlek därefter. Tycker inte åldern ska spela någon roll alls, alla mognar i olika skeden i sina liv och uppstår det kärlek mellan två människor så ska de få visa det. Ingen annan ska säga åt någon annan om att åldern är fel.

Vi lever ett kort och ett enda liv här och om vi inte utnyttjar det till att älska så är livet inte värt att leva. Vi är skyldiga att leva livet fullt ut.
 
Hoppar in från senior just för att jag då jag var yngre alltid sa att jag absout inte kunde tänka mig en man som är yngre än mig. Minst två år äldre skulle han vara.

Struntprat, säger jag idag. Jag fattar ärligt talat inte hur jag tänkte. Människor är olika, och några års skillnad behöver inte betyda nåt alls.
 
Hur tänker ni kring åldern på eran partner?
Hur stor åldersskillnad känns ok sas, och hur gamla är ni själva?
Har det någon betydelse om partnern är yngre, jämngammal eller äldre än er`?

Så länge båda är vuxna har jag inga åsikter, men när A är 70 och B 22 undrar jag nog om det är kärlek egentligen.
Min partner är 15- 20 år äldre än mig, vilket jag aldrig upplevt som ett hinder, men jag ser inga fördelar med det heller. Snarare är det lite trist, vi kommer aldrig att sitta och hålla handen som 80-åringar om man tittar på statistiken. Att ha en äldre partner funkar bra mitt i livet, men jag vet inte hur jag ser på det är jag är 50 eller 60 och min partner är 15-20 år äldre.
 
Så länge båda är vuxna har jag inga åsikter, men när A är 70 och B 22 undrar jag nog om det är kärlek egentligen.
Min partner är 15- 20 år äldre än mig, vilket jag aldrig upplevt som ett hinder, men jag ser inga fördelar med det heller. Snarare är det lite trist, vi kommer aldrig att sitta och hålla handen som 80-åringar om man tittar på statistiken. Att ha en äldre partner funkar bra mitt i livet, men jag vet inte hur jag ser på det är jag är 50 eller 60 och min partner är 15-20 år äldre.
Ungefär så ja. Eller om den ena är fjorton 18 och den andra 38. Där undrar jag också hur det blivit så.
 
En kompis till mig träffade en kille som är strax över 40, har två barn (14 och 8 år). Hon är 25. Han är väl trevlig och så, men det märks ju att han är bra mycket äldre. De har inte alls samma krav på livet och vill umgås på olika sätt. Sen de flyttade ihop har jag inte träffat min kompis, och det var snart 3 år sen. Vi var så tajta att vi nästan satt ihop innan dess :p Det är inte roligt att träffas längre, hon har blivit en tant och extramamma som bara pratar om hans barn. Men bara hon är lycklig så är jag glad för hennes skull (men ledsen för min egen, det känns ju som om jag förlorat min bästa vän).

Jag kan tycka att det känns lite bisarrt att se någon dejta en person som är nästan lika gammal som föräldrarna.. Hade själv inte kunnat göra det. Ett par års skillnad gör väl inget, och det känns mer okej när man själv är äldre. Sambon och jag är väl nästan så jämgamla som man kan bli, jag är två veckor äldre än honom.

Yngre man med äldre kvinna får mig alltid att tänka på Klungan-karaktären Patrik Larsson, och då börjar jag fnissa. Inte helt okej kanske :angel:
 
Tycker inte ålder spelar något större roll egentligen, utan handlar mer om personen i sig.
Mitt ex var 5 år äldre än mig, men min sambo som är jämngammal med mig är tio gånger mognare än vad den snubben var.

Dock för egen del tänder jag inte på tanken på en yngre partner, utan jag personligen föredrar en några år äldre partner egentligen, men inte kunde jag ju strunta i en underbar kille som min sambo bara för att han råkar vara en månad yngre :D
 
Blivande mannen är 4 år yngre än mig. Märks ibland men jag är mentalt äldre än min ålder. Tidigare bara dejtat äldre män
 
Min sambo är 5 år äldre än mig vilket inte ens märks på grund utav att han är så himla barnslig.
Ibland har folk undrat om det är jag som är den äldre. :angel:
En vän till mig är tillsammans med en kille som är 18 år äldre än henne. Men dom älskar varandra, trivs tillsammans och ser en framtid tillsammans. = För mig spelar dom 18 åren ingen roll!
 
Nu har jag visserligen ingen partner/pojkvän (och inte haft någon heller, än.), men jag skulle väl i princip kunna tänka mig allt mellan 15-25 år :)
 
Jag bryr mig inte sådär överdrivet om åldern (är usel på att gissa åldrar ändå, så hade varit tvungen att springa runt och fråga om jag tyckte att det var viktigt). Min man är ett år äldre än mig, så vi är 22/23.
 
Hur tänker ni kring åldern på eran partner?
Hur stor åldersskillnad känns ok sas, och hur gamla är ni själva?
Har det någon betydelse om partnern är yngre, jämngammal eller äldre än er`?
Det märktes inte så mkt att han var äldre då jag var 22 år & han 35 år. Men nu då jag är 38 & han 52 då märks de mer. Han har "saktat ner på tempot" är inte lika "hungrig" på livet som jag.

Jag vill att allt ska hända i dag (helst i går) han har börjat prioritera andra saker som att inte bara jobba utan "leva". Och jag är inte där än.

Sedan sparar vi inget till "den dagen vi ska gå i pension".....jag 65 & han 78....nädu de som ska göras i livet de vill vi väl ändå försöka göra nu.

Men nog märks det att "gubben" börjar bli äldre. :heart

Ska jag råda mina barn till något framöver så ja.....kanske jag råder dom att ta någon i sin egen ålder. Om jag ska vara riktigt, riktigt ärlig. ;-)

Sedan har de väl varit så där att umgås med gemensamma vänner.....En yngre vän till mig blir ibland plötsligt 20 år yngre än maken och vise versa.....umgås med någon som är närmare 60 som kanske är hans kompis. Ja, det går väl. Men ibland har han sina vänner & jag har mina. :-p
 
Jag är 27 och min man 39. I början när vi träffades så tyckte jag att det märktes mer än vad det gör nu. Det märks ibland nu också, fast egentligen vet jag inte om det har så mycket med åldern att göra som med att vi är olika som personer. Men, det märks mer när vi umgås med mina vänner som är i kring min ålder, än när vi umgås med hans. Jag smälter bättre in i "hans" gäng än han med mina. Men, oftast är det inte mina tjejkompisar utan deras pojkvänner (som då är i samma ålder som jag) som det märks att de är olika ålder. Men jag tycker att det märks mindre ju äldre man blir.
En del hade problem med åldersskillnaden när vi träffades. Jag var 22 och han 34..
 
Jag är 21 år och sambon är 34 år, så 13 år skiljer det mellan oss.
Jag flyttade hemifrån innan jag fyllde 18, fick en fast tjänst året efter studenten och vi köpte ett hus på landet. Och väntar nu första barnet som beräknas komma till december. Så ja, jag är mentalt äldre än 21 år och trivs med det.

Det ända jag märker vår åldersskillnad är väl när det gäller gamla filmer och musik. "Jag var inte född då/för liten" ;)
 
Nu är jag öht inte speciellt mycket för det där med att ha partner osv ;) Meeen hittills har jag bara attraherats av män som är ca 30år gamla (med något enstaka undantag). Så har det varit från att jag var ca 17-18år gammal och så är det fortfarande nu när jag är 24.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hur har ni har tvåhundsägare vars partner inte delar hundintresset "fått igenom" skaffandet av en andra hund? Jag skulle så gärna ha en...
4 5 6
Svar
110
· Visningar
5 589
Senast: LaMagia
·
Relationer Anonymt konto, för detta känns läskigt att skriva. Jag har i mina tidigare förhållanden haft en förkärlek för lite hårdhänt sex. Inte...
2
Svar
29
· Visningar
4 483
Senast: Stereo
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 185
Senast: Nixehen
·
Tjatter Jag kommer ibland på mig själv med att tänka "äsch, orka" eller "vad spelar det för roll" kring saker som jag innan har lagt stor vikt...
2
Svar
27
· Visningar
1 663
Senast: lingonben
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Att ångra en valp
  • Senast tagna bilden XV

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp