Amningsfail..ish

[_saga_]

könner mig så ledsen! Fick barn 2 i mars, och hon har haft en svag viktuppgång. Ungen är GLAD, pigg, väldigt aktiv och mår bra, men är då kanske inte störst på jorden. Hon är ganska lång, låg senast 2 över medelkurvan men vikten under mitten. Känner mig stressad och orolig, och väldigt misslyckad! Bvc är bra, lyssnar och är otvingande, men ersättningsdiskutionen kom ju direkt.
Hon är väldigt omvärldsintresserad och rörlig, mat är liksom inte nr1 på listan i frökens värld. Dessutom kräks hon en hel del och är mjölkproteinallergisk (lite bättre utan mp, men kräks ändå fast jag tagit bort det sen länge)
Första barnet funkade amningen klockrent på, inte en enda dipp på kurvan, nånsin. Gav inte amningen en tanke innan barn 2 kom, just för att det var så smärtfritt med barn 1. Så nu sitter jag här ovh känner, vad hände? Jag vet att ersättning idag är bra, men JAG VILL BARA AMMA och misslyckandekänslan hänger över mig min sambo tycker varken bu eller bä, han skulle nog bli överlycklig över att också få ge mat, men tycker också att amning är att föredra om det går. Han är stöttande på alla sätt.

Jag vet inte vad jag vill få ut av tråden, solskens historier? Stöttning i att börja med ersättning? Kämpa på? Skaffa hjälp någonstans ifrån?

Någon som lyckats få vändning med sin amning så ni kunnat fortsätta med uteslutande amning? Lyckats öka mjölkproduktionen på egen hand?

 

[thoora]

Första barnet fick jag inte amningen att fungera med. Vi kämpade i några veckor, men när han inte gick upp tillfredsställande började vi ge ersättning och delammade sen till 11 månaders ålder. Det var svårt med honom, han var lättstörd och var tvungen att vara i exakt rätt vinkel, på millimetern rätt höjd osv osv i all oändlighet. Att min produktion var låg hjälpte ju inte direkt. Det enda som fungerade bra var att liggamma, men det gjorde att jag blev extremt låst här hemma. Jag trodde att det var jag som var dålig så det var skönt att kunna släppa lite på stressen och amma för nöjes skull i stället.

Men sen kom barn två och hon visst minsann precis vad hon ville och hur det skulle gå till. Superlätt, mjölproduktionen kom i gång fint och trots att BB- och BVC-personal var oroliga var jag helt lugn med att helamma henne. Som natt och dag jämfört med ettan. Tvåan kräktes mycket och låg också under viktkurvorna (men över på längd), samt dippade vid något tillfälle, men det vände fint.

Dippar ditt barn eller är det att hon ligger under kurvorna som stressar dig?

 

[_saga_]

Hon började dippa ner på kurvorna, hon var vid senaste mätningen 62 cm och 5100 gr. Hon är ju bra mycket mindre än andra bebisar vi träffar, vilket jag inte tänkt på för i mina ögon är hon ju perfekt
Liggamma tror jag också egentligen är bäst och effektivast, men jag har även min 5åring hemma på sommarlov nu i 8 veckor och hon måste ju få sitt hon också, hon klarar inte att sitta hemma.
Kan man besöka amningsmottagning fast barnet är 3,5 månad?

 

[Priscilla]

Amningsmottagningen är till för alla som ammar, så du är välkommen med ditt barn
Annars har jag inga råd mer än att de där kurvorna ibland är mer till stjälp än till hjälp. Jag har en kompis vars barn alltid varit mindre än "mallen". Hon stressade jättemycket över detta med sitt första barn medan nu med andra har hon valt att inte jäkta över det. Alla är olika. Så länge hon inte ammar konstant och verkar onormalt hungrig under en längre period hade jag inte stressat upp mig. Bra idé att gå till mottagningen och få lite tankar! Nu generaliserar jag men det känns överlag som att bvc är väldigt fixerad vid kurvorna på datorn.
Jag fick till och med höra att jag skulle minska på amningen då min son gick upp för fort i vikt...

 

[Blueberry]

Hon började dippa ner på kurvorna, hon var vid senaste mätningen 62 cm och 5100 gr. Hon är ju bra mycket mindre än andra bebisar vi träffar, vilket jag inte tänkt på för i mina ögon är hon ju perfekt
Liggamma tror jag också egentligen är bäst och effektivast, men jag har även min 5åring hemma på sommarlov nu i 8 veckor och hon måste ju få sitt hon också, hon klarar inte att sitta hemma.
Kan man besöka amningsmottagning fast barnet är 3,5 månad?

Ja, du kan besöka en mottagning nu. Det är inte bara för "nybörjare", utan ska hjälpa och stötta alla som ammar.

Liggamma när du har möjlighet, det gör inget om det inte blir varje gång. På kvällen, natten, morgonen kanske det kan fungera?

Har du pump?
Pumpa efter (eller under) amning, oavsett om det kommer något eller inte så är det bra för produktionen. Plus att det kan vara lugnande att ha mjölk i kylen/frysen (för mig är det så i alla fall ). Och byt bröst under amningen, så att hon ammar från båda brösten varje gång.

Om hon är lättstörd kan du amma under en tunn filt, för att minska synintrycken. Distraheras hon av ljud kan du nynna en melodi (samma varje gång) för att se om hon kan släppa ljuden från omvärlden.

Försök att inte jämföra med första barnet, och försök att inte leta fel på dig själv. Är hon nöjd så är hon nöjd och då spelar det ingen roll hur mycket mjölk du har i brösten. (Prova att dricka alkoholfri öl eller påskmust på daglig basis annars, produktionen kan öka av det. Tydligen är det humlen som påverkar? Det finns amningste också, men det har inte jag provat.)

Om du känner att det inte fungerar eller om du mår dåligt och känner en stress över amningen - ge ett mål ersättning emellanåt. Hon har fått massor av nyttigt av amningen hittills, och ersättning kan vara superbra komplement. Du behöver inte välja antingen eller, utan kan fortsätta amma även om hon får ersättning ibland.

Det ordnar sig, på ett eller annat sätt

 

[Kirie]

Om du vill testa amningste rekommenderar jag M*n*mundus (i). Jag hade massa mjölk, ska låta det vara osagt om det berodde på teet men det kostar ju inte mycket att prova.

 

[tanten]

Vet inte om det är till någon tröst alls... men jag ammade inte alls.

Barnet ville helt enkelt inte ha mitt bröst. Hon fick flaska direkt eftersom jag är diabetiker och de ville ge henne mat direkt. Efter det kom knappt min amning igång och barnet skrek när jag gav bröstet. Det var inte roligt att suga på ett bröst där det inte kom speciellt mycket mat när det fanns gumminappar som gav mycket mat direkt.

Jag tillbringade rätt lång tid med att intensivamma - dvs jag pumpade ungefär varannan timme dygnet runt och gav i flaska. Samtidigt som jag försökte få barnet att ta bröstet.

Det tog några dygn att ge upp med mycket gråt och misslyckandekänslor.

Men övergång till tillägg löste det mesta. Pag blev gladare. Pappan kunde också ge mat och barnet växte prima. Hon är nu vuxen och en alldeles normal ung människa.

En bekant gjorde en bröstreducering som mycket ung och hon kunde inte heller producera tillräckligt med mat så barnet svalt i praktiken. Tillägg löste bekymret.

Släpp prestationskraven. Kroppen lever sitt ett eget liv. Ibland samarbetar den, ibland inte.

 

[ako]

könner mig så ledsen! Fick barn 2 i mars, och hon har haft en svag viktuppgång. Ungen är GLAD, pigg, väldigt aktiv och mår bra, men är då kanske inte störst på jorden. Hon är ganska lång, låg senast 2 över medelkurvan men vikten under mitten. Känner mig stressad och orolig, och väldigt misslyckad! Bvc är bra, lyssnar och är otvingande, men ersättningsdiskutionen kom ju direkt.
Hon är väldigt omvärldsintresserad och rörlig, mat är liksom inte nr1 på listan i frökens värld. Dessutom kräks hon en hel del och är mjölkproteinallergisk (lite bättre utan mp, men kräks ändå fast jag tagit bort det sen länge)
Första barnet funkade amningen klockrent på, inte en enda dipp på kurvan, nånsin. Gav inte amningen en tanke innan barn 2 kom, just för att det var så smärtfritt med barn 1. Så nu sitter jag här ovh känner, vad hände? Jag vet att ersättning idag är bra, men JAG VILL BARA AMMA och misslyckandekänslan hänger över mig min sambo tycker varken bu eller bä, han skulle nog bli överlycklig över att också få ge mat, men tycker också att amning är att föredra om det går. Han är stöttande på alla sätt.

Jag vet inte vad jag vill få ut av tråden, solskens historier? Stöttning i att börja med ersättning? Kämpa på? Skaffa hjälp någonstans ifrån?

Någon som lyckats få vändning med sin amning så ni kunnat fortsätta med uteslutande amning? Lyckats öka mjölkproduktionen på egen hand?

Men det ena behöver ju inte utesluta det andra? Även om hon får ersättning 1-2 ggr om dagen för att öka i vikt har du ju ändå amningens alla fördelar kvar om du ammar resten. Det är ju inte så att ersättning är onyttig på något vis, och om du ammar parallellt kan jag inte se att det skulle vara negativt på något sätt. Slappna av och lycka till :-)!!

Ps våra tre barn har ätit ersättning ibland (ettan ett mål dagligen, de andra två lite mer random) och det var inga bekymmer att kombinera. Barn ett och två delammades till drygt två års ålder (ersättning slutade vi med när de började äta gröt etc vid ca 6 mån), trean fyller snart ett och ammas ff a på nätterna, han är inte lika intresserad som sina syskon.

 

[hvala]

Jag tänker så här att är hon pigg och glad och inte visar tecken på att inte bli mätt (barn brukar vara ledsna/gnälliga då) så är det inte så farligt. Men kanske att ni kan prova med lite ersättning direkt efter amning för att se om hon fortfarande är hungrig, för säkerhets skull.

Jag har också en tjej som tycker att det är roligare att upptäcka världen än att äta. Hon har inte följt någon kurva mer än två mättillfällen i rad. Hon låg +1-2 sd på allt när hon föddes. Nu är vi på normalen på längd och -1 sd på vikt. Bvc är inte oroliga och har aldrig varit. Hon utvecklas som hon ska, är ganska tidig motoriskt jämfört med genomsnittet, är frisk och glad och social. Fyllde 9 månader i söndags.

 

[hvala]

Kan tillägga att vi naturligtvis erbjudit mat (vi har flaskmatat sen start) men dottern har sällan ätit upp. Först nu har hon börjat äta bra men hon förbrukar också mycket nu eftersom hon kryper/klättrar/springer runt hela dagarna.

 

[Tora]

könner mig så ledsen! Fick barn 2 i mars, och hon har haft en svag viktuppgång. Ungen är GLAD, pigg, väldigt aktiv och mår bra, men är då kanske inte störst på jorden. Hon är ganska lång, låg senast 2 över medelkurvan men vikten under mitten. Känner mig stressad och orolig, och väldigt misslyckad! Bvc är bra, lyssnar och är otvingande, men ersättningsdiskutionen kom ju direkt.
Hon är väldigt omvärldsintresserad och rörlig, mat är liksom inte nr1 på listan i frökens värld. Dessutom kräks hon en hel del och är mjölkproteinallergisk (lite bättre utan mp, men kräks ändå fast jag tagit bort det sen länge)
Första barnet funkade amningen klockrent på, inte en enda dipp på kurvan, nånsin. Gav inte amningen en tanke innan barn 2 kom, just för att det var så smärtfritt med barn 1. Så nu sitter jag här ovh känner, vad hände? Jag vet att ersättning idag är bra, men JAG VILL BARA AMMA och misslyckandekänslan hänger över mig min sambo tycker varken bu eller bä, han skulle nog bli överlycklig över att också få ge mat, men tycker också att amning är att föredra om det går. Han är stöttande på alla sätt.

Jag vet inte vad jag vill få ut av tråden, solskens historier? Stöttning i att börja med ersättning? Kämpa på? Skaffa hjälp någonstans ifrån?

Någon som lyckats få vändning med sin amning så ni kunnat fortsätta med uteslutande amning? Lyckats öka mjölkproduktionen på egen hand?

Följer hon sin längdkurva? Eller dippar den också? Är hon tanig eller har hon bäbishull? Nöjd och glad med livet?

Om det är så att hon är mjölkproteinallergisk och kräks mycket så har du kanske en av anledningarna där att hon inte ökar så mycket i vikt.

Det finns bara ett sätt att öka produktionen och det är att amma mer. Tyvärr tyckte naturen att det bästa sättet att öka den på är på natten

Hur sover hon? Vaknar hon ofta? Använder du napp?

Sen är det så att vid 3-4 månader så blir många barn mycket mer rörliga. Det är då inte ovanligt att deras behov av mer mjölk släpar efter lite. Dvs det tar ett tag för bebisen att känna att den behöver mer mat.

Den största fienden till fungerande amning är annars stress. Dessa två går oftast inte bra ihop alls. Man blir ju lätt väldigt stressad när amningen inte fungerar och så är man inne i en ond spiral.

Kan din man ta ert andra barn på kvällen tex? Ett av dom bästa sätten att öka produktionen på är att maratonamma på kvällar/nätter.

 

[Mirre]

könner mig så ledsen! Fick barn 2 i mars, och hon har haft en svag viktuppgång. Ungen är GLAD, pigg, väldigt aktiv och mår bra, men är då kanske inte störst på jorden. Hon är ganska lång, låg senast 2 över medelkurvan men vikten under mitten. Känner mig stressad och orolig, och väldigt misslyckad! Bvc är bra, lyssnar och är otvingande, men ersättningsdiskutionen kom ju direkt.
Hon är väldigt omvärldsintresserad och rörlig, mat är liksom inte nr1 på listan i frökens värld. Dessutom kräks hon en hel del och är mjölkproteinallergisk (lite bättre utan mp, men kräks ändå fast jag tagit bort det sen länge)
Första barnet funkade amningen klockrent på, inte en enda dipp på kurvan, nånsin. Gav inte amningen en tanke innan barn 2 kom, just för att det var så smärtfritt med barn 1. Så nu sitter jag här ovh känner, vad hände? Jag vet att ersättning idag är bra, men JAG VILL BARA AMMA och misslyckandekänslan hänger över mig min sambo tycker varken bu eller bä, han skulle nog bli överlycklig över att också få ge mat, men tycker också att amning är att föredra om det går. Han är stöttande på alla sätt.

Jag vet inte vad jag vill få ut av tråden, solskens historier? Stöttning i att börja med ersättning? Kämpa på? Skaffa hjälp någonstans ifrån?

Någon som lyckats få vändning med sin amning så ni kunnat fortsätta med uteslutande amning? Lyckats öka mjölkproduktionen på egen hand?

Mina två är helt uppväxta på ersättning och de växer och utvecklas som de ska. Båda har alltid legat över längdkurvan och under på vikten, enligt bvc pga att de växt så på längden. Vikten tar de igen sedan

 

[Sar]

könner mig så ledsen! Fick barn 2 i mars, och hon har haft en svag viktuppgång. Ungen är GLAD, pigg, väldigt aktiv och mår bra, men är då kanske inte störst på jorden. Hon är ganska lång, låg senast 2 över medelkurvan men vikten under mitten. Känner mig stressad och orolig, och väldigt misslyckad! Bvc är bra, lyssnar och är otvingande, men ersättningsdiskutionen kom ju direkt.
Hon är väldigt omvärldsintresserad och rörlig, mat är liksom inte nr1 på listan i frökens värld. Dessutom kräks hon en hel del och är mjölkproteinallergisk (lite bättre utan mp, men kräks ändå fast jag tagit bort det sen länge)
Första barnet funkade amningen klockrent på, inte en enda dipp på kurvan, nånsin. Gav inte amningen en tanke innan barn 2 kom, just för att det var så smärtfritt med barn 1. Så nu sitter jag här ovh känner, vad hände? Jag vet att ersättning idag är bra, men JAG VILL BARA AMMA och misslyckandekänslan hänger över mig min sambo tycker varken bu eller bä, han skulle nog bli överlycklig över att också få ge mat, men tycker också att amning är att föredra om det går. Han är stöttande på alla sätt.

Jag vet inte vad jag vill få ut av tråden, solskens historier? Stöttning i att börja med ersättning? Kämpa på? Skaffa hjälp någonstans ifrån?

Någon som lyckats få vändning med sin amning så ni kunnat fortsätta med uteslutande amning? Lyckats öka mjölkproduktionen på egen hand?

Huvudsaken måste ju ändå vara att barnet blir mätt och får förutsättningar att växa. Amma det du kan och ge resten ersättning. Var själv totalt rabiat när det gällde våra prematura tvillingar och amning och kan så hör efteråt säga att jag skulle ha skippat helamningskravet ( från mig själv) och gett mer ersättning. Inte så att barnen for illa utan snarare jag...

 

[_saga_]

Tack för allas tankar!
Jag var på Bvc i måndags, då vägde hon 5470 gr och ligger på kurvan under mittenkurvan. Hon är inte "en liten Michelingumma" utan mer nätt byggd, inga veck att tala om förutom lite dubbelhaka och på låret.
Vägdes idag, visserligen på annan våg då vi var på akuten med öroninflammation till 5550 gr så lite upp dessa dagar!
Hon är en glad och MYCKET omvärldsintresserad liten unge, om något låter eller händer kring henne när hon äter släpper hon bröstet för att titta - kan ju missa något! Hon är väldigt rörlig också, och blev tidigt, det ska stå upp eller rullas runt överallt.
Bvc tyckte att jag ska amma på i 2 veckor till, om hon verkar följa sin kurva eller öka så är amningen okej, om hon dippar än mer så börjar vi med ersättning då.
Jag har förlikat mig med den tanken och tycker det känns okej.
Hon fortsätter växa på längden och håller sig på kurvan över mitten, samma med huvudmåttet vilket lugnar mig en del!
Synd att jag känner som jag gör, men nu tycker jag ändå att jag har "en plan" och det gillar kontrollfreaket i mig
Får väl axceptera att ungar är olika, att min egna kropp reagerade på ett annat sätt denna gång, att det inte alltid går som man vill.
Nej jag ammar envist på, liggammar när det funkar och dricker alkoholfri öl tillsvidare

 

[ako]

Shysst med kall öl i värmen ! Lycka till! Om nån månad kan du ju börja ge gröt som tillägg- känns kanske bättre (för dig - för barnet är ju ers som tillägg lika bra)?

Vilken tuffing som är så rörlig redan! Klart det måste till mkt mat då

 

[_saga_]

Shysst med kall öl i värmen ! Lycka till! Om nån månad kan du ju börja ge gröt som tillägg- känns kanske bättre (för dig - för barnet är ju ers som tillägg lika bra)?

Vilken tuffing som är så rörlig redan! Klart det måste till mkt mat då

Om jag gillade öl så hade det varit än mer trevligt skröna (?!) att det ska öka produktionen ja hon är en rörlig liten dam, rymmer ur babygymet sen några veckor hon är intresserad av vad vi äter, så det kanske faller sig så att hon börjar äta lite lätt som du säger om ett tag!

 

[ako]

Amningsthe om du inte gillar öl (alls)?

 

[_saga_]

Börjar få upp smaken och vänja mig nu det är ju inte mer än en flaska om dagen så det får jag i mig känns ju bra ur den psykiska aspekten iallafall

 

[Magnum]

Min april-son gick inte heller upp vikt. Jag ammade som en idiot och vägde oss två gånger i veckan. Vissa tillfällen gick han inte upp ett enda gram. Zero. Fruktansvärt frustrerande!
Hade sjukt j-a ont av att amma också men bet ihop varannan timme med rejäl ångest och krokodiltårar.
Jag ville verkligen amma men att börja med ersättning var en ren befrielse. Dels stressen som blev av att kraken inte gick upp i vikt (huvudomfång och längdökning var normal) dels kunna slappna av och njuta lite och slippa känna sej värdelös..

Jag fick börja med att amma först och ge ersättning efteråt. Funkade jättebra, men lilleman blev lite mer bekväm med flaskan och numera ammar vi bara på morgnarna och lite grand om dagarna bara, men det är inte...huvudfödan längre. Känns ändå helt ok. Liggammar nästan enbart numera, vilket fungerar lite bättre.
Sonen har ökat i vikt i raketfart, känns skönt!