Är det nu eller aldrig, eller..

[ako]

Tack för att du förstår, det är ju just det. Jag känner mig inte redo, och det är så definitivt i detta fall. Jag skulle ha lättare att bestämma mig om det inte handlade om "för all framtid"..tänker på de som verkligen försöker få barn. Skuldkänslorna är tunga..

Släpp det där om andra som inte kan få barn! Du är du, någon annan är någon annan. Ingen ofrivilligt barnlös blir mindre gravid om du väljer abort. Det är heller inget du behöver skylta med att du gör om du inte vill, så behöver inte folk bry sig.

Sedan förstår jag verkligen att det är ett svårt beslut när läget är som det är. Du får nog helt enkelt väldigt noga fundera på om det är viktigt för dig att få barn eller ej. Om det verkligen känns viktigt så grip möjligheten nu, eftersom du troligen inte får fler chanser, och om inte så gör abort. Vad andra gör är helt irrelevant och som sagt ditt agerande påverkar ingen annan.
Lycka till!!

 

[AnonymKonfunderad]

Släpp det där om andra som inte kan få barn! Du är du, någon annan är någon annan. Ingen ofrivilligt barnlös blir mindre gravid om du väljer abort. Det är heller inget du behöver skylta med att du gör om du inte vill, så behöver inte folk bry sig.

Sedan förstår jag verkligen att det är ett svårt beslut när läget är som det är. Du får nog helt enkelt väldigt noga fundera på om det är viktigt för dig att få barn eller ej. Om det verkligen känns viktigt så grip möjligheten nu, eftersom du troligen inte får fler chanser, och om inte så gör abort. Vad andra gör är helt irrelevant och som sagt ditt agerande påverkar ingen annan.
Lycka till!!

Jag ska se om jag kan få tag på någon imorgon för en samtalstid el liknande..oavsett utgången.
Jag kan inte säga att det känns väldigt viktigt. Mer ett stressbeslut pga allt. Jag är inte beredd att få frågan, så att säga.
Är sån som person, att om jag inte känner i mig själv att det är rätt till stor del, så kommer det inte gå. Även om jag chansar på något, så brukar jag ha en vägledande känsla, och det blir bra. Jag måste kunna lita på mig själv i första hand, sen hur andra inblandade agerar ska inte kännas så relevant som det gör nu.
Skulle vara mer nöjd med känslan av att bli ensamstående, men övertygad..än att stressa över hur lämplig fadern är. Bara det att jag lägger så stor vikt vid honom känns illavarslande.

 

[AnonymKonfunderad]

Kort sagt: det skulle kännas bättre och mer likt mig, att go for ensamstående med stark övertygelse, trots allt vad det innebär. En sån saknar jag just nu och jag tror jag projicerar det på den andra parten. Vad han gör kan ju inte avgöra om jag blir förälder eller inte, tänk om han skulle råka ut för något, och jag står med mina tvivel? Ingen kan ju _avgöra_ åt mig.

Nä, det ser mörkt ut för detta. Jag ska bara prata med sjukvård och liknande och se hur jag går vidare, men det lutar åt att inte fortsätta.

 

[Thera]

Jag hade tänkt lite så, vad skulle jag ångra mest; att göra abort eller att ha ett barn med honom som pappa?

Vill du ha barn och är beredd att få dra ett stort lass själv så hade jag inte tvekat, men är du osäker på hela biten med barn är det ju en annan fråga.

 

[escodobe]

Kort sagt: det skulle kännas bättre och mer likt mig, att go for ensamstående med stark övertygelse, trots allt vad det innebär. En sån saknar jag just nu och jag tror jag projicerar det på den andra parten. Vad han gör kan ju inte avgöra om jag blir förälder eller inte, tänk om han skulle råka ut för något, och jag står med mina tvivel? Ingen kan ju _avgöra_ åt mig.

Nä, det ser mörkt ut för detta. Jag ska bara prata med sjukvård och liknande och se hur jag går vidare, men det lutar åt att inte fortsätta.

Jag tänker att det nog är lättare att vara ensamstående än med en oansvarig rövhattig pappa.

Du kanske kan ordna ett barn helt på egen hand istället?

 

[Elisha]

Och på en sådan går det hundra som inte växer upp utan fortsätter i gamla invanda vanor...

Ångrade mig, orkar inte slösa min tid och energi på dig. :-)

 

[TinyWiny]

Ångrade mig, orkar inte slösa min tid och energi på dig. :-)

Så trevlig du är. Vad har jag gjort dig för att förtjäna det?

 

[Amha]

Ångrade mig, orkar inte slösa min tid och energi på dig. :-)

Men jösses! Vad oförskämt!

 

[Javan]

Kramar till dig!

Steg 1: som många skrivit redan vill du ha barn? Om du tänker efter? Strunta i ev fertilitetsproblem skulle du vilja ha barn?

Om ja:
Om du vill räkna med att bo själv du kan inte bo med en person du inte står ut med ens för sitt eget barn. DET är värre att bo med två föräldrar som inte står ut med varandra än två föräldrar som bor separat men är sams.

Hästen - den är klurigare om man är själv men pappan VILL ju ha barn finns han med i bilden kommer ni ha tät kontrakt särskilt i början när bebis rimligtvis är med pappan några/någon timme själv då kan man fixa en hel del. utan pappan alt nätverk är det mkt pussel att få ihop egen häst dom ensamstående.

Har du något eget nätverk?

Orten den blir mkt svårare att ändra precis som du säger. Om pappan ska finnas med aktivt i vardagen (vilket jag tycker och hoppas attt alla pappor vill) bör man bo nära varandra.

Oavsett vad du vill - hoppas du får tid snart hos barnmorska så du får personlig hjälp och samtalsstöd.

 

[AnonymKonfunderad]

Jag tänker att det nog är lättare att vara ensamstående än med en oansvarig rövhattig pappa.

Du kanske kan ordna ett barn helt på egen hand istället?

Du jag håller med! Känns mer som jag, liksom. Men jag är tyvärr inte spec fertil, detta är ganska mirakulöst eller vad man ska säga. Är lite det som stör i beslutet

 

[AnonymKonfunderad]

Kramar till dig!

Steg 1: som många skrivit redan vill du ha barn? Om du tänker efter? Strunta i ev fertilitetsproblem skulle du vilja ha barn?

Om ja:
Om du vill räkna med att bo själv du kan inte bo med en person du inte står ut med ens för sitt eget barn. DET är värre att bo med två föräldrar som inte står ut med varandra än två föräldrar som bor separat men är sams.

Hästen - den är klurigare om man är själv men pappan VILL ju ha barn finns han med i bilden kommer ni ha tät kontrakt särskilt i början när bebis rimligtvis är med pappan några/någon timme själv då kan man fixa en hel del. utan pappan alt nätverk är det mkt pussel att få ihop egen häst dom ensamstående.

Har du något eget nätverk?

Orten den blir mkt svårare att ändra precis som du säger. Om pappan ska finnas med aktivt i vardagen (vilket jag tycker och hoppas attt alla pappor vill) bör man bo nära varandra.

Oavsett vad du vill - hoppas du får tid snart hos barnmorska så du får personlig hjälp och samtalsstöd.

Tack för det fina svaret..fick en tår i ögat.
Jag har fått en tid för UL nu, tyvärr inte förrän den 3e. Så det går en hel vecka till.

Jag tänkte faktiskt igår på scenariot med att bo själv. Att bo med honom går bort, nu när jag känt efter lite. (Väger alternativ)

Tyvärr är jag helt utlämnad till mig själv, finns ingen släkt eller familj, detta har väl alltid varit en av mina stora rädslor..har endast erfarenhet av fullständigt olämplig förälder som "förebild".

Jag tror det är svårt att säga ja/nej rakt av, beslutet måste komma ifrån vad jag känner att jag faktiskt klarar av, inifrån. Nu ska jag dras med mitt huvud i minst en vecka till

 

[AnonymKonfunderad]

Så trevlig du är. Vad har jag gjort dig för att förtjäna det?

TinyWiny, du har varit jättetrevlig! Tack för dina inlägg

 

[AnonymKonfunderad]

Kan säga att jag har släppt tanken på att räkna med honom. Tror inte han förstår vad detta innebär, så jag har inte tid att störa mig längre. Går in för att avgöra vad jag orkar-är mitt i en sjukskrivning och har inte hunnit med att tänka på det ens.
Det kommer bli utifrån hur stark jag känner mig, inte vilka andra som kan vad.

Blä, är ledsen nu. Är väl hormoner åt alla håll

 

[TinyWiny]

Kan säga att jag har släppt tanken på att räkna med honom. Tror inte han förstår vad detta innebär, så jag har inte tid att störa mig längre. Går in för att avgöra vad jag orkar-är mitt i en sjukskrivning och har inte hunnit med att tänka på det ens.
Det kommer bli utifrån hur stark jag känner mig, inte vilka andra som kan vad.

Blä, är ledsen nu. Är väl hormoner åt alla håll

Förstår att det är helt kaos på många sätt nu. Din situation är verkligen inte avundsvärd Ditt resonemang är trots det mycket klokt. Man har bara sig själv att lita till i de här lägena och vad man själv känner, vill och orkar måste vara prio ett.
När du fick tiden för ultraljud, fick du då en tid för att prata med någon också? Jag tror att det kan vara bra att ha ett bollplank så att du kan få hjälp med att reda i alla kaosartade känslor. Du vet såklart det bäst själv men om du inte redan har fått en tid för att prata med någon så kanske det också kan vara bra att be om? Jag tänker så att det inte drar iväg. Kommer du fram till ett beslut själv så går det ju att avboka tiden om du känner att den inte behövs.

 

[Kattennizze]

Alltså, egentligen hade jag nog flyttat oavsett om jag valt att behålla eller inte. Jag menar, mannen eller vad man ska kalla det för är ju med allra största sannolikhet inget att hänga i julgranen kl 3 mitt i natten när bebisen skriker för femtielfte gången.

 

[AnonymKonfunderad]

Alltså, egentligen hade jag nog flyttat oavsett om jag valt att behålla eller inte. Jag menar, mannen eller vad man ska kalla det för är ju med allra största sannolikhet inget att hänga i julgranen kl 3 mitt i natten när bebisen skriker för femtielfte gången.

Har en känsla av det..

 

[AnonymKonfunderad]

Förstår att det är helt kaos på många sätt nu. Din situation är verkligen inte avundsvärd Ditt resonemang är trots det mycket klokt. Man har bara sig själv att lita till i de här lägena och vad man själv känner, vill och orkar måste vara prio ett.
När du fick tiden för ultraljud, fick du då en tid för att prata med någon också? Jag tror att det kan vara bra att ha ett bollplank så att du kan få hjälp med att reda i alla kaosartade känslor. Du vet såklart det bäst själv men om du inte redan har fått en tid för att prata med någon så kanske det också kan vara bra att be om? Jag tänker så att det inte drar iväg. Kommer du fram till ett beslut själv så går det ju att avboka tiden om du känner att den inte behövs.

Jag har en terapeut på fre. Tror dock att UL kommer påverka. Det verkar pågå mkt faser i huvudet nu!
Men; avgörande blir hur jag känner inför det hela psykiskt och framåt, på egen hand. Sviktar självtilliten fortfarande vid UL-ja, då är det inte lämpligt.

 

[Javan]

Alltså, egentligen hade jag nog flyttat oavsett om jag valt att behålla eller inte. Jag menar, mannen eller vad man ska kalla det för är ju med allra största sannolikhet inget att hänga i julgranen kl 3 mitt i natten när bebisen skriker för femtielfte gången.

Ifall du behåller och OM du tänker flytta flytta innan bebis är född, sen blir det oerhört mkt krångligare särskilt ur aspekten gemensam vårdnad. Tänk enskild vårdnad i ett första läge tills karln bevisat att han tänker vara pappa. Är ett mindre helvete med gemensam vårdnad och om man inte är överens. Bara en så enkel sak som att fylla i en ansökan till en skola kan skita sig.

Till ts: jag tycker att du resonerar klokt och förnuftigt och det är klart att det är tuffa beslut vare sig du behåller eller ej. Hoppas du får komma in på samtal tidigare.

 

[Whirlie]

Mycket bra förslag att prata med någon expert om ditt tillstånd.

Och även om IVF är enda alternativet så kan du ju göra det som ensamstående senare. Då behöver du inte ha någon pappa som är en belastning (vilket det kan bli om man har en dålig relation till sitt ex). Du får mer betänketid till ett sådant beslut, och det blir ett mer aktivt beslut.

Och det är inte alltid kört. Fertilitetsundersökningen visade för mig stopp i båda äggledarna. Hade haft oskyddad sex i flera år utan att bli gravid. Två månader efter undersökningen blev jag ändå gravid med missfall. Ytterligare två månader senare gravid igen (nu 1,5 år gammal). Efter att min mens kom igång igen tog det tre cykler innan jag blev gravid igen (och man har inte jättemkt sex som småbarnsförälder). Så från ofertil till superfertil.

 

[AnonymKonfunderad]

Ifall du behåller och OM du tänker flytta flytta innan bebis är född, sen blir det oerhört mkt krångligare särskilt ur aspekten gemensam vårdnad. Tänk enskild vårdnad i ett första läge tills karln bevisat att han tänker vara pappa. Är ett mindre helvete med gemensam vårdnad och om man inte är överens. Bara en så enkel sak som att fylla i en ansökan till en skola kan skita sig.

Till ts: jag tycker att du resonerar klokt och förnuftigt och det är klart att det är tuffa beslut vare sig du behåller eller ej. Hoppas du får komma in på samtal tidigare.

Orkar inga flyttprojekt i nuläget.
Tack