Är du nöjd?

[Martina_m]

Känner du dig nöjd med ditt liv?
Din livssituation?
Ditt jobb?
Din bostad?
Din familj?
Din fritid?
Dig själv?

Berätta gärna varför/varför inte.

Jag håller på att bli galen över mitt liv, och vill bara veta hur andra känner.
Jag älskar min sambo, utan honom hade jag legat som en blöt fläck på golvet känns det som. Jag klarar mig inte utan honom!
Jag känner mig meningslös på mitt jobb. Tycker att allt är tråkigt.
Jag vet inte vart jag vill bo! Jag vill köpa hus, men vart? Ska vi köpa där vi bor nu, eller flytta "hem" till där vi kommer ifrån?
Vill jag ha barn? Har ingen aning! Kanske en hund istället? Jag är snart 30, så om vi ska ha barn borde det bli om inte allt för lång tid....
Hästen går skit skit skit!
Jag känner mig tjock, värdelös och foten värker och har gjort i ett halvår nu. Min kropp kapitulerar - håret ser ut som svinto, naglarna går sönder, huden är prickig av finnar eller vad det nu är. Och jag vill sova!!! Sova hela dagen helst!

Jag är redo för förändring. Och jag gjorde en förändring i höstas genom att flytta, byta jobb, byta boende, flytta hästen, bli sambo. Men det känns inte bra. Och jag är inte nöjd. Kommer jag någonsin att bli nöjd?

Någon som känner igen sig?

 

[Miao]

Känner du dig nöjd med ditt liv?
Din livssituation?
Ditt jobb?
Din bostad?
Din familj?
Din fritid?
Dig själv?

Berätta gärna varför/varför inte.

Kortfattat: JA!

Min livssituation är precis så som jag önskar, jag har ett trevligt jobb som jag trivs på och som ger bra betalt, mitt hus är suveränt för oss och våra hundar (hade jag fått drömma hade jag kanske velat ha en lada eller nått som skulle kunna bli träningshall ) och renoveras steg för steg till att passa vår stil, jag har en fantastisk biologisk familj och en underbar man som passar mig perfekt, min fritid spenderas till allra mesta del med min livspassion (hundar, hundträning & tävling) och jag har lyckats ta tag i mitt fel/överätande och numera både mår bättre och har tappat i storlek och vikt.

Så jag kan inte vara annat än helnöjd !

 

[Martina_m]

Kortfattat: JA!

Min livssituation är precis så som jag önskar, jag har ett trevligt jobb som jag trivs på och som ger bra betalt, mitt hus är suveränt för oss och våra hundar (hade jag fått drömma hade jag kanske velat ha en lada eller nått som skulle kunna bli träningshall ) och renoveras steg för steg till att passa vår stil, jag har en fantastisk biologisk familj och en underbar man som passar mig perfekt, min fritid spenderas till allra mesta del med min livspassion (hundar, hundträning & tävling) och jag har lyckats ta tag i mitt fel/överätande och numera både mår bättre och har tappat i storlek och vikt.

Så jag kan inte vara annat än helnöjd !

Låter underbart! Det är ju så man vill ha det !

 

[Frokennordberg]

Känner du dig nöjd med ditt liv?
En jädra bra fråga. Egentligen är svaret ja. Och nej.
Din livssituation?
Mja. Egentligen.
Ditt jobb?
Tja. På det stora hela ja, men som alltid för lite stimulans även om jag gillar branschen. Men ska förhoppningsvis åtgärdas inom kort.
Din bostad?
Ja! Ibland drömmer jag om annan typ av boende, men jag känner mig trygg och hemma i min lägenhet, gillar hur den "är" och är inte redo för något annat, varken ekonomiskt eller mentalt.
Din familj?
Eftersom min familj bara är min familj (dvs ingen egen nystartad) så får jag nog säga att jag trivs med den, trots att jag saknar min mamma som är på äventyr och att min ena syster driver mig till vansinne allt som oftast. Men jag älskar dom alla ändå
Din fritid?
Den trivs jag oftast med även om den inte är så spännande. Saknar dock folk att dela den med.
Dig själv?
Jo. Oftast. Men tvivlar mer och mer på att jag räcker till som människa, ur perspektiven vän och partner.

Berätta gärna varför/varför inte.

Jag trivs med min arbetsplats men behöver avancera min tjänst. Jag trivs med mitt boende och jag är glad över att jag har både boende och mat och bil och möjligheten till att rida och jag har mina två fina katter (även om den ena just nu ligger pyrt till med sina enerverande mjauattacker... ).

Men jag blir galen över att jag inte har några vänner. Vilket inte är sant. Jag har vänner. Men alla har så mycket mer än jag. Jag är inte en del av gemenskapen längre. Jag bor själv. Jag är förbannat mycket singel. Jag har inga barn (vilket jag förvisso är glad över). Jag "hör med andra ord inte hemma" hos dom andra längre. De har ett annat liv. Ett liv där jag inte riktigt får plats längre, antingen finns inte tiden eller så har aktiviteterna bytts till sådant som inte längre.. tja, passar eller hur man ska säga. Känns som att jag är den som hör av mig och vill ses och inte får respons. Känner mig ledsen för att jag är den som hör av mig och om jag inte gör det är det tyst.

Sen är detta inte en sanning. Jag har vänner som hör av sig, givetvis! Och som bryr sig massor. Det VET jag. Men det är så lätt att jag glömmer bort det i all min jädra självömkan. Men jag vill OCKSÅ ha någon. Någon som är min, som jag kan luta mig mot. Ventilera saker med. Planera saker med. Och jag förstår inte varför jag inte kan lyckas. För det är så det känns. Prestationsinriktad som jag ofta är, ser jag det som att jag misslyckas i livet. "Alla andra" har något som jag inte lyckas få. Och det känns så jävla dåligt att jag känner så och att jag inte längre blir glad när de andra meddelar nytillskott i familjen eller liknande. Jag halkar bara efter.

Så ja, jag är nöjd med mitt liv. Samtidigt som jag är jädrigt missnöjd över att jag är så dålig. Jag vet att jag är lite tvär och vrång och inte alltid så enkel. Men ska jag vara så svår att gilla ändå? Jag blir så osäker på mig själv och då blir ju de sidorna bara värre och så är vi i den där spiralen.... Suck.

 

[Elisha]

Känner du dig nöjd med ditt liv?
Din livssituation?
Ditt jobb?
Din bostad?
Din familj?
Din fritid?
Dig själv?

Berätta gärna varför/varför inte.

Jag håller på att bli galen över mitt liv, och vill bara veta hur andra känner.
Jag älskar min sambo, utan honom hade jag legat som en blöt fläck på golvet känns det som. Jag klarar mig inte utan honom!
Jag känner mig meningslös på mitt jobb. Tycker att allt är tråkigt.
Jag vet inte vart jag vill bo! Jag vill köpa hus, men vart? Ska vi köpa där vi bor nu, eller flytta "hem" till där vi kommer ifrån?
Vill jag ha barn? Har ingen aning! Kanske en hund istället? Jag är snart 30, så om vi ska ha barn borde det bli om inte allt för lång tid....
Hästen går skit skit skit!
Jag känner mig tjock, värdelös och foten värker och har gjort i ett halvår nu. Min kropp kapitulerar - håret ser ut som svinto, naglarna går sönder, huden är prickig av finnar eller vad det nu är. Och jag vill sova!!! Sova hela dagen helst!

Jag är redo för förändring. Och jag gjorde en förändring i höstas genom att flytta, byta jobb, byta boende, flytta hästen, bli sambo. Men det känns inte bra. Och jag är inte nöjd. Kommer jag någonsin att bli nöjd?

Någon som känner igen sig?

Jag är nöjd! Har en jättefin bostadsrätt, gift med drömmarnas man, gravid i v 38, har många o fina djur. Helt ok jobb men planerar söka nytt efter mammaledigheten. Har en rolig berikande fritid med fina bilar som vi åker på träffar med osv. Har problem med rätt kraftig smärta i kroppen bitvis och social fobi på det. Samt haft en tuff vinter med sjukdom etc. Trots det ser jag framåt och hoppas. Något jag skulle brytit ihop för tidigare. Så jag utvecklas och är jäkligt nöjd över det trots allt som hänt.

 

[Modest]

Känner du dig nöjd med ditt liv?
På det stora hela, absolut. Självklart finns det saker man gärna skulle vilja förändra men jag är nöjd med det som (jag tycker) är viktigast i livet.

Din livssituation?
Helt ok, även om jag måste arbeta med att vara mindre stressad. Tar gärna på mig för mycket saker i kombination med att jag är en obotlig tidsoptimist. Pluggar heltid på en tuff universitetsutbildning, extrajobbar, rider, tränar, sköter hemmet på egen hand, etc. Det finns liksom inte så mycket marginaler, vilket gör att det lätt brister för mig när något oförutsägbart inträffar. Den sociala biten får ofta ta stryk.

Ditt jobb?
Mitt jobb är ett extrajobb i butik, vilket är helt ok. Om jag inte är överstressad och egentligen inte har tid att vara där, så kan det till och med vara ganska kul. Framtida jobbet som läkare känns däremot superbra, hoppas verkligen att jag kommer trivas.

Din bostad?
Äger en fin bostadsrätt utan lån vid 21 års ålder så det är ju självklart privilegierat. Trivs bra där, trevlig del av staden. Tänkt sälja när jag är färdigutbildad om tre år för att köpa hus på landet.

Din familj?
Väldigt liten, kan ibland vara avundsjuk på de som har stora familjer och släkter. Har en far som är svårt sjuk, vilket präglat mitt liv under uppväxten och gör fortfarande. Min mor är helt fantastisk och står henne väldigt nära.

Din fritid?
Blivit mycket bättre sedan jag tog upp ridningen igen förra våren. Stallet är det enda stället där jag verkligen kan stänga av all stress och bara vara i nuet. Tar ju dock en del tid, vilket säkert bidrar till stressen i övrigt. Löptränar en del i och med mitt jobb men det är inte alls psykiskt avkopplande på samma sätt. Gör det mer för det fysiska välmåendets skull.

Dig själv?
Väldigt nöjd med mig själv i stort. Trivs med att vara jag och känner aldrig avundsjuka eller missunnsamhet som jag kunde göra när jag var yngre. Kan ibland känna mig tveksam till om jag endast är nöjd med mig själv pga yttre faktorer, dvs. att jag är så pass högpresterande och egentligen inte för att jag är jag. Men samtidigt är ju det jag gör en del av mig, så jag måste nog klura på det där lite mer. Det jag är mest nöjd med är min starka trygghet i mig själv, det känns skönt att vara det trots relativt ung ålder.

Ursäkta utförligheten, passade på att köra en slags check på mig själv

 

[Lilla]

Nej!

 

[Amha]

Det är komplicerat det där.

Jag har en bra bostad som passar oss bra just nu. Oklart dock om vi kommer att bo kvar här "för alltid" då jag vill ha mer trädgårdsyta och vi bor i kedjehus med små plättar. Dvs väldigt lite odlingsutrymme och jag vill odla stora mängder grönsaker dock är det här, just nu, den bästa lösningen för oss så länge vi trivs. Vi har grannar, de flesta väldigt trevliga och hjälpsamma, barn i området i samma ålder som vår tös och det är så lugnt och stilla som jag vill ha det. Därför blir vi nog kvar här ett tag och om/när vi flyttar blir det helt friliggande och kanske lite skymt.

Familjen är jag nöjd med, åtminstone den allra närmaste. Dvs sambo och barn. I övrigt finns vissa "tråkigheter" runt delar av den övriga familjen. Dock inte människor man ser så ofta, tack och lov, så problemet är litet.

Mitt jobb är jag inte nöjd med, kort sagt, men jag funderar över vad jag ska göra i stället och hur viktigt det känns att byta det, dvs till vilket pris med studier och allt sånt.

Mig själv.. Jaa.. Både och. Just nu är jag rätt grinig och bitter då jag är gravid och har foglossning och är bara halvvägs. Halvvägs och heltidssjukskriven, inte särskilt rörlig så jag kan inte vara den förälder jag vill vara åt dottern, less och tröstäter snabba kolhydrater. Dessutom vill jag stänga in mig i en låda där jag slipper alla runtomkring mig, utom sambon och dottern då såklart. Heja mig ser bara fel och svårigheter i allt men jag brukar vara positiv men jag har för mig att jag var ganska nöjd innan. För ett par dagar sedan mådde jag faktiskt bra. Otroligt vad fort man kan bli bitter och otacksam och glömma allt det fina! Men jag tror faktiskt att jag egentligen är nöjd. Jag har haft det tufft rörande jobbet en tid då jag haft svårt att hitta på vad jag vill göra och hur mycket de olika alternativen är värda. Det har funnits en känsla av värdelös som sitter utan högskoleutbildning samtidigt som jag känner att jag har lyckats väldigt väl med många andra punkter i mitt liv. Jag har nog gjort det bästa möjliga utifrån mina förutsättningar just då. Jag är bara 25 så jag har tid på mig att göra om vissa saker. Jag har förmågan att splitta innehållet i mitt liv i så många bitar att jag kan se vad som blev bra och vad som blev mindre bra så jag kan inte riktigt ge en övergripande bild.

 

[Cilva]

Kort svar: Ja.

Långt svar: Ibland blir jag frustrerad på jobbet för att ledningen inte fördelar resurserna på rätt sätt och för att en del föräldrar till mina elever inte alltid tänker igenom saker och ting. I övrigt är det bara roligt. På fritiden kan jag ibland deppa lite när någon häst inte är som den ska (en är halt just nu) men det har alltid hittills varit övergående, jag flera hästar och hittills har i alla fall alltid en varit ridbar.

 

[lil-sis]

På det stora hela, ja.

Huset ska rivas och bygga nytt när vi har råd. Kan dröja, kan gå snabbt.
Familjen fick gärna utökas lite och jag gör vad jag kan för att ordna det, även om det kanske inte går så bra.
Jobbet kunde gärna vara närmre än tio mil hemifrån men det är fast och helt okej.

Jag skulle väl vilja vara lite mer hurtig men jag är inte sådan...

 

[stjarnhimmel]

Känner du dig nöjd med ditt liv?
Din livssituation?
Ditt jobb?
Din bostad?
Din familj?
Din fritid?
Dig själv?

Berätta gärna varför/varför inte.

Jag håller på att bli galen över mitt liv, och vill bara veta hur andra känner.
Jag älskar min sambo, utan honom hade jag legat som en blöt fläck på golvet känns det som. Jag klarar mig inte utan honom!
Jag känner mig meningslös på mitt jobb. Tycker att allt är tråkigt.
Jag vet inte vart jag vill bo! Jag vill köpa hus, men vart? Ska vi köpa där vi bor nu, eller flytta "hem" till där vi kommer ifrån?
Vill jag ha barn? Har ingen aning! Kanske en hund istället? Jag är snart 30, så om vi ska ha barn borde det bli om inte allt för lång tid....
Hästen går skit skit skit!
Jag känner mig tjock, värdelös och foten värker och har gjort i ett halvår nu. Min kropp kapitulerar - håret ser ut som svinto, naglarna går sönder, huden är prickig av finnar eller vad det nu är. Och jag vill sova!!! Sova hela dagen helst!

Jag är redo för förändring. Och jag gjorde en förändring i höstas genom att flytta, byta jobb, byta boende, flytta hästen, bli sambo. Men det känns inte bra. Och jag är inte nöjd. Kommer jag någonsin att bli nöjd?

Någon som känner igen sig?

På det stora hela är jag nöjd. Jag har det rätt bra. Men- det finns ändå saker som jag skulle vilja förändra.

Jag känner mig lycklig och harmonisk med min plats i livet. Jag är trygg i mig själv, har ett jobb som funkar bra, har bra boende, bra familj och vänner. Tycker det är tryggt att ha en okej ekonomi som ger mig möjlighet till roliga intressen och resor ibland etc.
Sen känner jag att jag är inne i en roliga period nu med saker att se fram emot bla att så småningom skaffa häst och startat upp företag som hobby.

Sen finns det saker som tynger mig; min pappa som snart kommer gå bort. Min fibromyalgi med värk och trötthet. Mitt förhållande till mat är inte sunt.

Det jobbigase jag vet är när man känner att man inte kommer någonstans och att man sitter fast. När man känner att veckorna bara går och det enda jag gör är att vara på jobbet och sova. Har ingen energi etc. När jag hamnar i såna perioder är det dax att sätta igång något roligt projekt som jag får energi av.

Det enda som känns jobbigt just nu är att jag inte kan bestämma mig för om jag vill ha barn eller inte... Då jag snart är 40 känns det som ett beslut att ta snart.... Och som singel måste jag kanske också funderqa på vad som händer om jag snart inte träffar någon.dvs vill jag ha barn får jag kanske ta tag i det själv. och vissa dar vill jag det, andra dar vill jag absolut inte ha barn och är så glad över mitt singelliv.

 

[Gnist]

Kort och gott nej på det mesta, men jag gillar mig själv och den jag är i af.

 

[Daff]

Mja, både och.

För lite mer än ett år sedan bodde jag i br som ägdes av mig och min dåvarande sambo. Jag hade börjat skaffa vänner där men vi planerade att köpa hus på min hemort och försökte skaffa barn - jag var precis där jag ville vara i livet.
Idag är jag singel och bor i en br som ägs av mina föräldrar och som min syster tidigare har bott i, den känns inte riktgt som min. Jag har tagit tjänstledigt från jobbet och försöker göra klart mina studier vilket gör att det känns som att jag har hoppat 7 år tillbaka i tiden. Jag längtar efter ett boende som känns som mitt (köpa egen lägenhet eller bara renovera den här?) och jag vet inte hur det blir med jobb efter sommaren eftersom min egentliga tjänst är i Gävle men nu bor jag i Skellefteå och ska få jobba här över sommaren, men hur bli det till hösten?
Jag har inte särskilt många vänner här men världens finaste familj som jag saknade när jag bodde i Gävle, men det är trist att bara ha dom att umgås med. Just nu träffar jag i princip inte några andra människor eftersom skolan är 13 mil bort och jag inte jobbar. Så jag är lite sulten på mänsklig kontakt.
Jag har en hund som jag är otroligt glad över och som gör min fritid meningsfull.

Jag skulle hemskt gärna vilka träffa någon eftersom jag inte trivs särskilt bra med att vara själv men jag har ingen aning om var jag ska börja leta. Det hör nog ihop med att jag inte trivs så bra med alla delar av mig själv. Jag är överviktigt och har vissa problem med överätning som jag inte tar mig ur vilket gör mig lite nedslagen. Jag funderar också på om jag har någon typ av funktionsnedsättning ibland, jag är hemskt dålig på det här med att ha ordning på livet - slarvig med att laga mat, lägger mig för sent, har stökigt hemma och gör allting i sista sekund. Det känns som saker man borde ha vuxit i från men jag har inte det, och när jag försöker så håller det ett par dagar sedan faller det igen. Det är ingen jättekatastrof men jag vet ju att jag skulle må bättre om jag åt ordentliga måltider och kunde lägga mig i tid så det stör mig.

Det kan väl sammanfattas med att jag lever lite i ingenmansland just nu, ska kämpa mig igenom den här terminen så att jag har min examen och sen försöka gå framåt. Och mest att jag inte alls tycket om att leva själv, jag vill gärna ha barn och familj och trivs inte alls med singellivet.

 

[hastflicka]

Absolut!

VIsst finns det saker som kunde vara battre, det finns det alltid, men jag har, och har haft, ett fantastiskt liv och ser manga nya challenges och spannande handelser i framtiden. Jag ar i grunden en positiv person ... som dessutom lever med filosofin att man "har sa roligt som man gor det", som min mormor alltid sa. JAG skapar min egen lycka och ar ansvarig for att gora det basta utav de forutsattningar jag har.

 

[tanten]

[Känner du dig nöjd med ditt liv?
Nej. Men det har jag nog aldrig gjort. Jag är inte nöjd med det liv jag levt och de val jag gjort i livet.Jag är inte heller nöjd med det jag åstadkommer nu och hur jag har det.
Din livssituation?
Nej. Lever som väldigt ofrivillg singel och har få vänner och knappt något umgänge.
Ditt jobb?
Ja
Din bostad?
Absolut.Jag köpte en stuga för några år sedan och jag älskar den och platsen den ligger på
Din familj?
Jag har ingen familj. Eller jo, jag har en dotter som har ett eget liv.
Din fritid?
Fritid? Nja och ja, ja gh är engagerad i en hel del organisaitoner och i politik och där känner jag att jag fyller en funktion. Det ger tillfredställelse.
Dig själv?
Nej. Varken jag eller omgivningen har väl någonsin varit nöjd med mig.

 

[stjarnhimmel]

[Känner du dig nöjd med ditt liv?
Nej. Men det har jag nog aldrig gjort. Jag är inte nöjd med det liv jag levt och de val jag gjort i livet.Jag är inte heller nöjd med det jag åstadkommer nu och hur jag har det.
Din livssituation?
Nej. Lever som väldigt ofrivillg singel och har få vänner och knappt något umgänge.
Ditt jobb?
Ja
Din bostad?
Absolut.Jag köpte en stuga för några år sedan och jag älskar den och platsen den ligger på
Din familj?
Jag har ingen familj. Eller jo, jag har en dotter som har ett eget liv.
Din fritid?
Fritid? Nja och ja, ja gh är engagerad i en hel del organisaitoner och i politik och där känner jag att jag fyller en funktion. Det ger tillfredställelse.
Dig själv?
Nej. Varken jag eller omgivningen har väl någonsin varit nöjd med mig.

Jag börjar nästan gråta när jag läser detta. tex att varken du eller omgivningen någonsin varit nöjd med dig...
Vill du ha det så eller gör du några förädnringar? Att gå omkring och tänka att varken jag eller någon annan är nöjd med mig måste ju bara dra ner dig och inte generera något positivt?

 

[Kiwifrukt]

På det stora hela, ja. Jag älskar min familj och har en bra relation med dem, har efter många års flackande fram och tillbaka hittat min drömhäst som numera även är inriden, och vi har landat i ett stall där vi båda trivs (vägen dit har varit lång, och fruktansvärt jobbig för oss båda två). Jag lever som singel, men det är för första gången i mitt liv helt självvalt, och något som inte stör mig, snarare tycker jag det är fruktansvärt skönt att inte behöva bry mig om någon annan utan kan satsa allt på mig själv och det jag vill göra. Hade jag fått frågan för fem år sen, eller kanske till och med bara för ett år sen, hade det varit ett stort problem i min värld, så det känns otroligt skönt att genuint och ärligt säga att jag inte lider av det.

De enda molnen på min himmel är jobbsituationen och därför i förlängningen på det även mitt boende. Jag pluggar på distans för att slippa räknas som arbetslös, men har därför fått bo hemma för att hålla nere kostnaderna, och det är så klart något jag vill ändra på. Ett jobb, om så bara ett vikariat eller sommarjobb, hade gjort mycket både för ekonomin och för att det hade varit en merit att skriva på CV:t i kommande jobbansökningar sen. Vissa dagar känns mer frustrerande än andra, men jag kan inte säga att jag går runt och mår direkt dåligt över att det är som det är.

De förändringar jag vill göra i framtiden är ju dock att få ett jobb, söker som en galning så svårt att göra mer där än vad jag redan gör, hitta ett annat boende, börja träna och tävla dressyr (det ligger nere eftersom andra kostnader för hästen är viktigare än träning just nu) och skaffa en katt. Sånt som löser sig bara det där jobbet blir verklighet alltså.

 

[landsbygdsbo]

Känner du dig nöjd med ditt liv?
Ja. Kunde visserligen varit bättre, men med förlov sagt, även betydligt sämre. Alltså känner jag mig nöjd och tillfreds
Din livssituation?
Ja, samma kvinna sedan anno dazu mahl , Stor frihet, stort förtroende.
Ditt jobb?
Ja, visst, jobbar hemifrån, på gården ibland och utomlands ibland, det bästa av 2 världar.
Din bostad?
Ja, en gammal stor kåk byggd på mitten av 1800-talet. Massor av plats och massor av frisk luft när snålblåsten drar igen kåken om vintrarna
Din familj?
Inget att anmärka på
Din fritid?
Tja förutom de alltför få timmarna på sjön så flyter arbete o fritid ihop. Jakten kombineras med jobbet.
Dig själv?
Har nog retat gallfeber på en del, men det bjuder jag gärna på, har annars en gäng bra goda vänner. Tråkigt nog börjar en del av de äldre att falla ifrån, men sånt är ju livet

 

[Bubble]

Känner du dig nöjd med ditt liv?
Nej inte helt och hållet just nu.
Din livssituation?
Nej.
Ditt jobb?
Jag trivs men är fast på samma jobb sen ett antal år tillbaka och det är egentligen inom "fel" område.
Din bostad?
Nja den funkar men skulle vilja ha större.
Din familj?
Ja
Din fritid?
Nej jag gör alldeles för lite saker på fritiden.
Dig själv?
Nej inte just nu.
Berätta gärna varför/varför inte.

Jag känner verkligen igen mig i mycket av det du skriver! Jag brukar inte vara negativ av mig men på senaste tiden (senaste året) har jag känt mig alltmer missnöjd med hur mitt liv ser ut. Jag liksom bara glider med i livet och åren går känns det som..Jag har en universitetsutbildning som jag inte lyckats få jobb inom så därför jobbar jag med något helt annat (absolut inget fel på jobbet men det är väldigt enformigt och jag skulle egentligen bara vara kvar där ett tag tills jag hittade något annat men jaa..) Jag bor kvar i samma stad där jag alltid bott, helt enkelt för att det blir för omständigt att flytta. Fritid? tja det är väl mina hundar då..Känns som att just nu jobbar, äter, sover jag och sitter framför dator/tv..Jag är trött hur mycket jag än sover och jag har liksom inte motivation till att ta tag i saker och hitta på saker eller förändra livet. Har gillat att resa och hitta på saker med vänner men inte ens det ids jag ta tag i nu..Festa och sådant är jag inte alls intresserad av längre, det känns bara..tråkigt då sitter jag hellre hemma i soffan typ..Ingen i min ålder festar ju iofs längre heller..Jag är velig med vad jag vill i livet, jag vill ha hus och barn..tror jag..börjar också närma mig 30 så det känns som att man måste bestämma sig då..Annars kan jag lika gära hitta mig kvar i samma lägenhet, med samma jobb och allt om 10 år :S

I princip alla mina vänner skaffar hus, familj, gifter sig och det just nu så jag känner mig väldigt utanför för jag gör liksom inget, har inget intressant att prata om när vi ses längre..

Oj vad negativt det lät nu men livet är inte alltid lätt..30-års kris kanske..Dock så har jag positiva saker också i mitt liv, en underbar sambo, familj, vänner och mina två hundar Men jag skulle ju liksom göra så mycket mer innan jag fyllde 30 hade jag lovat mig själv (nu är det iofs ett tag kvar ännu men)..

 

[landet]

Din livssituation?
Ja
Ditt jobb?
Både ja och nej, älskar att jobba med gamla och älskar att jobba natt. Men hatar att jobba för kommunen, vill ha betydligt mer i lön. Avskyr en av mina arbetskamrater som jag jobbar nästan jämt med.
Din bostad?
Ja, Kan inte tänka mig att bo någon annan stans. Visst finns det saker att fixa och göra men vore en mardröm att flytta härifrån.
Din familj?
JA, Lever med mitt livs kärlek och våran underbara dotter. Skulle kunna tänka mig att få ett barn till men ser inte ut som det blir fler.
Din fritid?
Ja, på min fritid är jag med min familj och min häst. När jag är med hästen laddar jag mina batterier.
Dig själv?
Nja, jag är nöjd med att jag äntligen tagit tag i min vikt, men skulle önska att jag inte låtit mig att gå upp så mycket från början. Skulle önska att jag ibland kunde le och se glad ut istället för att säga vad jag tycker.