Grattis till din kommande pojke!
Förstår din rädsla helt över att vara rädd att sin son skulle vara mindre värd eller mindre älskad för att det blev en till pojke i "mängden".
Skönt att din sambo har kommit över 'sorgen' och kan glädjas tillsammans med dig.Då kommer vi få barn ganska när varandra, jag får i mars
Alltså det mönster jag till viss del ser är ju att tyvärr fler tjejer än killar mår dåligt psykiskt under ungdomen. Samtidigt är det fler killar som hamnar i t ex våldsamma beteenden etc. Oavsett vilket så är det ju lika illa och man kan bara hoppas att ens barn inte hamnar där och försöka bygga trygghet och självkänsla så mycket man bara kan.En i den närmaste kretsen har alltid pratat om flickor och tjejer som svårare (är själv mamma till enbart söner). Tack och lov har hon inte knystat det minsta om det sedan dottern föddes utan hon älskar henne över allt annat. Men eftersom jag har hört det där om "jobbiga tjejer" (hon har ffa syftat på tonåringar) under så många år kan jag inte skaka av mig en gnagande känsla av att en eventuell framtida son skulle rendera ännu mer glädje. Jag hoppas innerligt att så inte är fallet om vi skulle få ett till barn och hen föds med snopp.
Det roliga är att hennes egna söner har varit sju resor värre under uppväxten än jag någonsin varit - det har jag alltid kontrat med när det kommit på tal.
Min man får en del kommentarer av min far (!) just att han är kort i rocken, stannat i växten.. han själv lider inte alls. Min man är påriktigt den bästa man och pappa åt vår son som man kan ha. Tror min pappa är lite avundsjuk och gärna pikar
Åh gud, den kommentaren fick vi redan på BB när dottern var typ 8 timmar gammal "Men vilken otroligt söt liten flicka! Det kommer bli jobbigt för pappa när hon blir tonåring!"
Angående det där med längd @Shpongle så är vår dotter ovanligt lång, och det blir folk tydligen jättenervösa av och bara måste kommentera hela tiden. Man kan ibland tyvärr inte göra mer än att öva in ett par bra kommentarer att trycka till såna människor med. (Makens standardsvar på "Oj, men så lång hon är! Hon kommer nog bli väääldigt lång som vuxen! *bekymrad min*" är ett nöjt "Jajamen, hon är deluxemodell! Extra stor, extra glad och extra fin!"
De verkar alltid lite förvånade på ett bekymrat sätt. Som att hon inte borde vara så lång. Aldrig har någon sagt "Åh, vad lång hon är!" med förtjusning eller entusiasm i rösten utan de låter alltid som att det är något avvikande. Därför använde jag ordet "nervös". Jag kom inte på ett bättre uttryck för den känsla jag får av de som kommenterar. Förstår du bättre nu?
Och nej, jag tror givetvis inte att folk blir nervösa över allt de kommenterar.
Folk kommenterar storleken på mitt barn också. Det tycker jag är lite lättare än när de kommenterar hur tidig i utvecklingen han är (20 mån, säger meningar med flera ord, kan nästan hela alfabetet, kan lite engelska också trots svenska förändrar osv). Vad är det meningen att man ska svara liksom? ”Ja det är han”? Särskilt svårt är det när föräldrar till jämngamla barn kommenterar för då ska man nog ge en komplimang tillbaka också som inte låter ”ditt barn pratar också jättebra (men inte lika långa meningar som mitt)”? Jag tänker ju att det säkert jämnar ut sig med tiden. Jag var själv jättetidig med språket och lärde mig läsa när jag var knappt 4. Men blev helt normalbegåvad som vuxen. Så det betyder liksom ingenting.
Du kan nog känna dig lugn i att @KattenKorven inte sitter och ljuger.
Så nu fick min mamma sig en flicka iaf! Och vilken tur att det blev en flicka eftersom hon "bara" var 46cm lång. Vad ledsen jag blir över att läsa att din mamma är så oförstående. Blir helt bestört över könsfixeringen. Hur känns det för dig nu när det gått ett tag sedan du startade tråden?Tänkte bara uppdatera er med att jag har försökt prata/ förklara för min mamma om hur jag känner och upplever saker som säger eller gör, och då tog jag även upp det här med längden.. Men hon förstod inte, utan resultatet blev att vi nu inte har pratat med varandra på några veckor nu.
Men nu har iaf min bror fått sin bebis och det blev en flicka.
Nu är inte jag expert på något vis, men antagligen blir lilltjejen i alla fall något längre med tidenTänkte bara uppdatera er med att jag har försökt prata/ förklara för min mamma om hur jag känner och upplever saker som säger eller gör, och då tog jag även upp det här med längden.. Men hon förstod inte, utan resultatet blev att vi nu inte har pratat med varandra på några veckor nu.
Men nu har iaf min bror fått sin bebis och det blev en flicka.
tänk om hon, ve och fasa, blir över 180!? Grattis till er son!
kan du tänka dig något bättre?Jag är gravid och väntar mitt första barn. Var nyligen på rutinultraljudet och allt såg bra ut och vi väntar en son.
Vi var i ett totalt lyckorus över att allt såg bra ut!
Och så ringde vi runt till nära och kära för att berätta att allt såg bra ut och att vi väntar en son och inte en FLICKA som alla runt om oss har trott.,
Och så fick jag höra "oh vad tråkigt" av min bästavän när jag berättade att det var en pojke.. Och samtalet dog ut ganska snabbt.
Min mamma blev glad.. Men så hoppas hon nu såklart att min bror som får barn två månader innan mig får en flicka.. "Vi som trodde ni skulle få en flicka.. Då får vi hoppas S får en flicka"
Blev såklart lite ledsen och det kändes som att vår pojk inte var något speciellt bara en till pojke i mängden.
Och så har vi såklart fått kommentarer om att vår pojke kommer bli väldigt kort då både jag och sambon är under 170cm. Och det är en stor oro hos mig att han bara blir 160 men hoppad han landar runt 170cm. "Han kommer inte bli några 170" "Hade det vart en flicka så hade det inte vart samma problem"..
Och nu har all glädje försvunnit och jag har legat i sängen i nästan ett dygn och bara gråtit.. Jag fattar inte varför jag har tagit åt mig så hårt av kommentarerna.. Men det är väl för att dom just har kommit från familjen och andra personer som betyder mycket för mig
. Så det där med längd är inte alltid hugget i sten.Seriöst? Säger din svärfar sådant till dig? Jag blir matt... exakt VAD har han med ditt chipsätande att göra? Ät så mycket chips du bara vill. Chips är gott.
Han är en person som är väldigt bitter på allt så kan han hitta nåt att klaga på så gör han det. Va det gäller min son har jag pratat med bvc om det och så länge han följer sin kurva är de nöjda. Dessutom så tycker inte jag han är så speciellt tjock han väger strax under 9 kg och är 72cm lång och 6 månader.
