Assistera vid olycka/vara första på plats

Seabaz

Trådstartare
Hörde precis en helikopter och det ger mig alltid en klump i magen liksom det gör när jag ser eller framförallt hör blåljus och serener...
Jag bor på en ö och helikopter kallas enbart in (ut?) när det är riktigt allvarligt...

Senaste 6 månaderna har det skett ovanligt många olyckor och även dödsfall...

Bilkrash två döda (chauffören kom körde onykter överlevde. Passagerarna dog)

Cykelkrash, oklart om tjejen överlevde, min vän var först på plats och sa att han aldrig sett så mycket blod i hela sitt liv, skallskada trotts hjälm

Hajattack. Liten ovanlig haj som tog en bit av ett barns (7 år) ben

2 till bilkrasher där bilarna rullat över på taket (det är slingriga vägar som går upp över berg och om det regnat lite blir det lika halt som att köra på is med sommardäck)

Några scooterolyckor men inget allvarligt mer än skrubbsår tack och lov.
Jag ser människor varje dag som kör hyr-moppar iklädda bara bikini och om jag har tillfälle så påpekar jag alltid så vänligt jag kan att åtminstone ha t-shirt på dels för sol-brännskador men även OM man slirar till och ramlar av. Några år sedan var det en stackars tjej som flög över styret i nedförsbacke och kanade på mage/bröst X antal meter...
Det var inte mycket kvar av henne... hon överlevde men uppskrapad från knän till delar av ansikte, brösten "mer eller mindre borta". Min pv var på plats inte som första men ändå......


Hur som helst, har ni varit först på plats vid olycka? Hanterade ni det bra?

Jag vet ärligt talat inte hur jag skulle reagera om jag såg en olycka med brutna ben och massa blod och skrik.
Jag har uppdaterad första-hjälpen-utbildning men skulle jag ha hjärna att använda mina, i en extrem situation, knappa kunskaper?
 
Jag har varit först på plats (såg det hända) vid en cykelolycka där en äldre kvinna cyklade omkull på svartis och slog i huvudet, utan hjälm. Jag är i efterhand nöjd med hur jag reagerade då jag tog tag i saker, organiserade andra att ringa ambulans, hämta filtar, stoppa bilar etc, medan jag satt med kvinnan och höll henne stilla, varm och lugn. Hon klarade sig men fick opereras akut vid ankomst till sjukhuset.

Efteråt var jag helt utmattad och lite skakis, men när det hände var jag lugn, trygg och hade enligt andra stor auktoritet så ingen tvekade att göra som jag sa, och jag fick beröm av ambulanspersonalen då jag tydligen gjort allt rätt och gav dem all relevant information.
 
Jag har uppdaterad första-hjälpen-utbildning men skulle jag ha hjärna att använda mina, i en extrem situation, knappa kunskaper?
Jag tror det är väldigt individuellt?

Någon får panik och fungerar inte. En annan blir rationell och kall.
Utbildning är en viktig del. Men psyket är viktigare. Det rår vi inte alltid på.

Jag har varit i några situationer med svårt skadade djur och då har min autopilot slagit på och jag har blivit kallt rationell.
Men hur det skulle vara om jag hamnade i en situation med skadade människor törs jag inte säga.
 
Autopiloten har slagit på. Jag har handlat lugnt och rationellt i situationen men mått väldigt dåligt efteråt. Mest pga andra människors brist på empati och vilja att hjälpa.
 
Jag var med om en tågolycka för många år sen. Det var blod och hysteriska människor överallt. Jag behöll lugnet och hjälpte flera att undersöka skador etc, mycket såg ju värre ut än vad det var. Men jag tror att alla har sin gräns för när det blir övermäktigt.
 
Arbetar inom akutsjukvården så jag är väl inte riktigt representativ för allmänheten. Men jag har varit först på plats även som privatperson.

Ett bra tips för privatpersoner är att lära sig L-ABC och tänka sig hur en skulle agera i en akutsituation. Om en har visualiserat hur en tänker enligt (och använder) L-ABC blir det lättare att ta fram kunskaperna i ett akut skede. Och att repetera kunskaperna ibland.

RING ALLTID EFTER HJÄLP FÖRST! Det är svårare att få till att ringa om en ska hjälpa folk samtidigt och lättare att glömma bort också. Bättre ringa först så en kan hjälpa medan hjälp är på väg.

L - Livsfarligt läge. Utsätt inte dig själv (ffa) eller andra för livsfara. Kan vara att en inte ser sig om innan en går över en väg på väg mot en olycka. Eller att en person ligger oskyddat på vägen där det är risk för att hen blir överkörd. Alltid kontrollera livsfarligt läge först. Och om man inte kan utföra uppdraget utan att utsätta sig för fara ska en inte göra det - det är inte värt att bli skadad själv eller orsaka en ny olycka.

A - Luftväg och nacke. Medvetande personer kan försöka hålla sin egen nacke och titta rakt fram. Om man hör snarkande andning från en medvetslös person är det viktigt att öppna luftvägen. Det gör man lättast såhär. En person som kan prata eller skrika har (förenklat) en fri luftväg.

B - Andning. Att personen andas. Här är det svårt att göra någonting utan utrustning. Kan ge ventilerad andning om en har en mask eller mun mot mun-metoden.

C - Cirkulation. Stoppa stora blödningar. Kan sätta in håll personen varm här också för enkelhetens skull. Tex om en person ligger ute på vintern, se till att hen kommer upp från snön/den kalla marken och få någonting varmt på sig.

Vill inte dra iväg besserwisssrigt inlägg men tänkte att det passar in lite här. Det har hänt att personer i tex trafikolyckor har dött av en blockerad luftväg (kan inte andas -> hjärtstopp) för att de runtomkring inte vågat lyfta upp hakan på personen.

Och angående HLR - 30:2 mitt på. Alltid bättre att försöka även om en är osäker eller det var några år sedan en gick HLR-kursen. Är personen blodig, slemmig eller kräkig kan en strunta i inblåsningarna och bara köra kompressioner. Mycket hellre bara kompressioner än inget alls. Generellt är folk för rädda för att försöka ifall det blir fel.
 
Jag har varit först framme vid ett par otrevligheter så jag vet att jag kan hantera situationen. Men så har jag också rätt mycket utbildning och övning så jag antar jag inte heller är riktigt representativ.
 
Jag är kallt rationell, kan även ge order åt vem det än vara må för att det ska bli rätt och gå snabbt. En polis fick ett "men lös problemet, skälla på varann kan vi göra efteråt, agera för helvete" när det slog slint för honom. Jag vet vad som funkar, vad som är rätt och agerar utifrån det, det är nåt jag fick med mig från lumpen och det funkar fortfarande, dessutom har jag många vänner inom blåljussektorn som gärna delar med sig av sina erfarenheter.
"Chockad" (som i oförmögen att handla) blir jag aldrig, inte mår jag dåligt efteråt heller för shit happens precis hela tiden så jag tar inte in känslor som inte är mina, vilket inte betyder att jag är kallt känslolös, bara kallt rationell.
 
Jag tror autopiloten skulle gå på som någon annan skrev. Jag kan skrämmande lite om hur man ska göra typ listan wysiwyg listade.

Men tror jag skulle vara ett bra psykologiskt stöd i väntan.
 
Det är något jag nojjar för också. Jobbar visserligen på sjukhus men med medicinskt friska patienter och med läkare och sjuksyrror vägg i vägg. Där vet jag, av erfarenhet, att jag reagerar rätt (i.e. ut i korridoren och skrika på hjälp). Privat har jag ingen aning... Har gått otaliga L-ABC utbildningar och hoppas för mitt liv att det sitter kvar även i skarpt läge men jag vet inte.
 
Jag och en kompis blev vittnen till en otäck händelse för ca 13 år sen, två män började bråka med en tredje, vilket ledde till misshandel, vilket ledde till att en kniv åkte fram. Dom högg rätt friskt några gånger innan dom flydde. Detta skedde en sommarnatt/morgon, och det var bara vi där. Vi satt en bit bort och tänkte att nu blir det bråk, ingen telefon hade vi heller, och vi vågade inte riktigt gå fram, vi var nog 15 år ca, men när kniven kom fram så fick vi ju panik och började skrika och dom flydde. I panik så rusade jag fram och slet av mig tröjan och började trycka den mot såret på halsen där det pulserade blod, kompisen sprang efter gatan och ropade på hjälp. Tillslut lyckades hon väcka en gubbe som öppnar fönstret och hon skriker att han ska ringa ambulans och polis, poliser och ambulans kommer på kanske 5 minuter, och kompisen fick även hon offra tröjan för ett kraftigt blödande sår i magen.

Killen överlevde mot alla odds, och efter flera månader blev det rättegång. Det visade sig att han var utbytesstudent från USA, han hade blivit lite överförfriskad och somnat på en bänk, sen hade dessa två väckt honom och frågat om han hade cigaretter, vilket han inte hade, då hade dom försökt råna honom. I rättssalen var han fortfarande omplåstrad och många ärr så måste varit rejäla skador.

Så ja, jag kan agera ok iaf. Hade vi haft mobiler så hade vi ju ringt polis direkt när dom började bråka. Men vi lyckades hålla blödningen och tillkalla ambulans. Utan oss hade han gatenterat dött då det inte var en levande själ ute då, och han "försvann" själv ganska fort.
 
Jag var först på plats vid en olycka där en bil hade voltat och låg på taket mitt i vägen. Jag tog mig in i bilen för att se hur många som var i den (en) och började prata med henne, fråga vad hon hette, om hon hade ont någonstans, vart hon var på väg osv. Det var en ung tjej som hade långt hår, och hon satt fast med håret under bilen (sidorutan krossad), jag tänkte mest att det var ju en himla tur att det bara var håret som satt fast under bilen, att det inte var en arm eller huvudet...
Jag kunde hålla mig lugn och det var nog bra för andra personer som kom började snart greja och skulle ta ut tjejen ur bilen, jag fick kliva in och säga ifrån att ingen skulle röra henne innan räddningstjänsten kommit - vi visste ju inte om hon skadat nacke/rygg. I väntan på räddningstjänsten satt jag inne i bilen hos henne och passade även på att plocka ihop hennes handväska och de lösa saker som flugit iväg, minns bl.a att hon hade ett kuvert med en stor summa kontanter i och jag höll i väskan med prylarna tills polisen kom och lämnade väskan till dem.


Tips till alla (om man inte redan har det) är att alltid ha minst en reflexväst i bilen. Så att man syns om man hamnar i olycka -egen eller annans.
 
Jag har aldrig varit först på plats vid en olycka och är orolig för att om det skulle hända få kortslutning och inte veta vad jag ska göra. Tycker att det känns skönt att läsa hur ni som har varit där har agerat, jag tänker att om jag någon gång står där så kan jag försöka tänka tillbaka på hur någon annan gjort.
 
Jobbar som funktionär på travet, där händer det olyckor ibland, jag är dock hästansvarig och har som tur är missat dödliga skador, hittills. En tjej blev sparkad i huvudet, tror hon misste hörsel på ett öra och syn på ett öga, det var otäckt att se den smällen. Några kuskar har fått ligga kvar i väntan på ambulans. Har utbildning för hjärtstartare, frågan är om jag skulle reda ut det i skarpt läge.
 
Har varit först två gånger där en bil voltat och till min förvåning var det samme man som körde båda gångerna. Har gått massvis med kurser både i hemvärnet och frg och även på jobbet med kurser räddning på väg som ingick i arbete på väg förut där vi fick öva på trafikolycka både med hv och frg .Det fungerar bra då vi är stationerade på en räddningstjänst .Men saken är den att man vet inte om man står som ett fån eller hugger in direkt då man kommer till en olycka men känner att allt tragglande med utbildningar var bra att ha med sig i ryggsäcken hur man ska agera vid nackskada och chock osv .Så det känns som man vet lite och känner sig rätt säker och jag fungerar bra vid en olycka då jag verkar få ett ordentligt adrenalinpåslag .Tar tag i det direkt och talar om för folk vad dom ska göra så dom inte bara står och tittar på och hjälper dom skadade så gott jag kan i väntan på ambulans .Har själv varit inblandad i olyckor och voltat tre gånger med både bil och lastbil men klarat mig rätt skapligt var gång och tagit mig ut bilen innan någon kom förutom då jag hamnade upp och ner framför fötterna på en som höll på att kratta sin gräsmatta efter att en bil kört rakt ut och träffat framhjulet så det slogs fast och det bar av ner i diket och jag voltade framåt .Måste haft lite änglavakt då jag inte hade bälte vid någon av olyckorna men nu använder jag det alltid
 
Autopiloten har slagit på. Jag har handlat lugnt och rationellt i situationen men mått väldigt dåligt efteråt. Mest pga andra människors brist på empati och vilja att hjälpa.
Jag får redigera mitt inlägg något. När jag kom först när sonen hade kört av vägen och bilen var en tillknycklad oigenkännlig skrothög så skrek jag rakt ut. Då tog det flera sekunder innan autopiloten gick in och jag kunde handla strategiskt och rationellt. Allt gick dock bra, en bula i huvudet och ett blåmärke på smalbenet fick han men då hade han inte bara änglavakt utan hela hären var där. Tack och lov.
 
Jag är som @Sol .
Fast senast, för ett par år sedan var det en person som föll ihop på busshållplatsen där jag stod. Jag och en kille tog hand om hen och situationen, men medan vi väntade på ambulans (kröp runt på marken och svepte in personen i min jacka bland annat) kom en snubbe och tryckte politiska flygblad i våra nyllen. Då flippade jag lite och undrade om han tyckte det såg ut som rätt läge att värva väljare!? Folk reagerar allt konstigt ibland. Det fanns även ett 30-tal personer på hållplatsen som inte reagerade mer än att de tittade på. Jag och killen stod kanske 20 meter bort när det hände, och när ingen gjort nåt på tio sekunder tog vi tag i det. Jättekonstigt tycker jag.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp