Assistera vid olycka/vara första på plats

[TeamLundVer]

Hörde precis en helikopter och det ger mig alltid en klump i magen liksom det gör när jag ser eller framförallt hör blåljus och serener...
Jag bor på en ö och helikopter kallas enbart in (ut?) när det är riktigt allvarligt...

Senaste 6 månaderna har det skett ovanligt många olyckor och även dödsfall...

Bilkrash två döda (chauffören kom körde onykter överlevde. Passagerarna dog)

Cykelkrash, oklart om tjejen överlevde, min vän var först på plats och sa att han aldrig sett så mycket blod i hela sitt liv, skallskada trotts hjälm

Hajattack. Liten ovanlig haj som tog en bit av ett barns (7 år) ben

2 till bilkrasher där bilarna rullat över på taket (det är slingriga vägar som går upp över berg och om det regnat lite blir det lika halt som att köra på is med sommardäck)

Några scooterolyckor men inget allvarligt mer än skrubbsår tack och lov.
Jag ser människor varje dag som kör hyr-moppar iklädda bara bikini och om jag har tillfälle så påpekar jag alltid så vänligt jag kan att åtminstone ha t-shirt på dels för sol-brännskador men även OM man slirar till och ramlar av. Några år sedan var det en stackars tjej som flög över styret i nedförsbacke och kanade på mage/bröst X antal meter...
Det var inte mycket kvar av henne... hon överlevde men uppskrapad från knän till delar av ansikte, brösten "mer eller mindre borta". Min pv var på plats inte som första men ändå......


Hur som helst, har ni varit först på plats vid olycka? Hanterade ni det bra?

Jag vet ärligt talat inte hur jag skulle reagera om jag såg en olycka med brutna ben och massa blod och skrik.
Jag har uppdaterad första-hjälpen-utbildning men skulle jag ha hjärna att använda mina, i en extrem situation, knappa kunskaper?

Jag har varit först på plats ett par gånger. Nu sist var det en man som fick epilepsianfall i bilen framför mig. Innan har det bla varit fallolycka med huvudskada samt en bil som voltat men stod rätt.

Jag blir extremt effektiv. Det är alltså inget som jag väljer medvetet utan ngt jag bara blir. Jag bedömmer snabbt situationen, ställer bilen som skydd, kollar hur det är, ringer sos, haffar andra som kan hjälpa till och pekar med hela handen, när räddningstjänsten kommer ger jag en kort rapport och frågar sedan om de fortsatt behöver mig, annars åker jag igen. Jag blir liksom lite kall och kör på det som sitter i ryggmärgen. Inte den trevligaste helt enkelt

 

[TeamLundVer]

En annan blir rationell och kall.

 

[Fibusen]

Har själv varit inblandad i trafikolycka, mötte en bil i en lång kurva, varpå hon fick sladd på sin sen small det. Frontalkrock i ca 70 km/h. Bilen bakom mig satt det två killar i, den ena ringde ambulans direkt innan han klev ur bilen, och den andra sprang fram till oss. Jag skulle i ren chock gå ut och röka jag. Och sen fortsätta till jobbet, bråttom var det och jag kunde ju inte bli sen! Killen försökte hålla mig kvar, sa att det ser inte så bra ut med bilen och att jag kommer nog inte så långt med den, och jag minns att jag var så irriterad på honom för att han höll för dörren! Men i själva verket var det ju hela framdelen på bilen som höll fast, allt hade lagt sig som ett dragspel framför dörren.... När chocken började släppa kände jag att jag satt ju fast! Ordentligt. Ratten i magen, och instrumentpanelen mot knäna, värk i armar och rygg. Först då blev jag skiträdd och började grina. Jag vet att jag tänkte vad jag gör om bilen börjar brinna, jag sitter ju fast!

Killen pratade med mig hela tiden tills ambulans kom, och den andra plockade ur bilen på viktiga saker, när väl ambulans och brandkår kom så fick jag nackkrage och filtar över mig, sen klipptes taket, och på med nån plast bakom ryggen, sen upp på bår och bli fastspänd. Hörde killarna prata med han som kom först på plats i räddningsbilen, och dom förstog inte hur jag kunde klara mig utan ett enda sår ens, och killen som pratade med mig grät och sa att han trodde hsn skulle komma fram till en död person när han gick mot min bil, och där sitter jag och gapar om att jag ska ut och röka och är förbaskad!

För mig betydde det JÄTTEMYCKET att han satt och pratade med mig, om allt och inget, så det är också en grej man ska tänka på om personen inte är jätte allvarligt skadad då, då lär man naturligtvis försöka fokusera på det först och främst. Men en värmande hand och nån som bara finns där, det betyder massor!

 

[Casteloro]

Önskar att jag vid eventuell nästa olycka kan agera rationellt, som jag inte riktigt klarade av den gången jag var först på plats en gång. Stannade och ringde 112 men reagerad med panik när operatören ville att jag skulle gå fram. Lyckligtvis var det ingen fara den gången och det handlade inte om någon våldsam historia, men kändes ändå rätt jobbigt efteråt att jag reagerade så. Har ändå haft HLR-utbildning även om det var länge sedan.

 

[escodobe]

Jag är som @Sol .
Fast senast, för ett par år sedan var det en person som föll ihop på busshållplatsen där jag stod. Jag och en kille tog hand om hen och situationen, men medan vi väntade på ambulans (kröp runt på marken och svepte in personen i min jacka bland annat) kom en snubbe och tryckte politiska flygblad i våra nyllen. Då flippade jag lite och undrade om han tyckte det såg ut som rätt läge att värva väljare!? Folk reagerar allt konstigt ibland. Det fanns även ett 30-tal personer på hållplatsen som inte reagerade mer än att de tittade på. Jag och killen stod kanske 20 meter bort när det hände, och när ingen gjort nåt på tio sekunder tog vi tag i det. Jättekonstigt tycker jag.

Det jag har fått lära mig är att man ska peka på individer och ge dom order, typ "du där i grön jacka, ring sos medan jag gör x " istället för "kan någon ringa sos?" Till alla.

 

[Tranan]

Jag har varit framme ett antal gånger först. Jag tar det ganska kallt och tenderar att gå på någon autopilot. men är föstörd efter. en gång bröt jag i hop totalt efter personalen kom så de fick hantera mig med. men det var skadad mor och dotter. kommer bara ihåg att efter jag gjort det jag kunnat och och fösökt hålla barnet varmt med min jacka, så bröt jag ner och satte mig mot ett träd och grät ögonen ur mig. Hatar att komma först.

 

[dobbis]

Jag har varit först framme både vid bil/häst olyckor och ett självmord med skjutvapen (hjärnsubstans överallt) och en man som hängde sin 3åriga dotter och sig själv.
Blir iskall och mycket rationell,när mitt jobb är klart skakar jag som ett löv i vinden.
Men jag jag har jobbat på akuten bla.och är sjukvårdsutbildad.

 

[lil-sis]

Ja. Jag fungerar vid olycka (kan larma, tänka hjälpa, förmedla vad som hänt osv). Sedan blir jag skakis men inte värre än att jag kan göra det som behövs tills jag kan ta en näve migräntabletter och sen sova.

Jag är ganska trygg i att jag både fungerar och vågar agera.

 

[athena_arabians]

Jag har aldrig varit först på plats i en rejäl olycka men jag vet hur jag reagerar i kris så jag tror nog autopiloten går igång (som hästtjej och som lantbruksarbetare har man ju varit med om lite...). Jag är också enormt glad för att jag gått kurs i L-ABC via jobbet och att jag inte har problem med att se blod.

 

[aiquen]

Det jag har fått lära mig är att man ska peka på individer och ge dom order, typ "du där i grön jacka, ring sos medan jag gör x " istället för "kan någon ringa sos?" Till alla.

Jag var bland de första vid en allvarlig trafikolycka för ett tag sedan och där var det en person som tydligt tog på sig en ledarroll, och det upplevde jag som väldigt bra. Folk var såklart skärrade, men av det jag såg var det inga som sprang runt som yra höns utan alla fokuserade på "sin" uppgift och agerade väldigt rationellt tills hjälp anlände.

 

[Elo]

Jag tillhör också gruppen som blir kallt rationell och LÖSER PROBLEMET.

För att sedan bryta ihop när allt är klart.

Har inte varit med om några trafikolyckor (än) men sett en del andra skador (yxor i ben, knivar i fötter, ben och händer, tältspik i fötter , personer som kollapsat osv). Jag lyckades just till och med vara kallt rationell när jag själv brutit foten.

Har också gått en hel del kurser, HLR, L-ABC, hjärtstartare, brand (inklusive personbrand) osv. Sånt är kul.

 

[athena_arabians]

Jag tillhör också gruppen som blir kallt rationell och LÖSER PROBLEMET.

För att sedan bryta ihop när allt är klart.

Har inte varit med om några trafikolyckor (än) men sett en del andra skador (yxor i ben, knivar i fötter, ben och händer, tältspik i fötter , personer som kollapsat osv). Jag lyckades just till och med vara kallt rationell när jag själv brutit foten.

Har också gått en hel del kurser, HLR, L-ABC, hjärtstartare, brand (inklusive personbrand) osv. Sånt är kul.

Jag höll mig lugn hela tiden när jag kraschat med King Caben, ringde flygplatsen för att de skulle kontakta chefen, jobbade resten av dagen efter att han hämtat mig på lasarettet, lagade middag till oss osv. Sedan bröt jag ihop när jag pratade med särbon i telefon.

 

[Fraggel_Tess]

Hörde precis en helikopter och det ger mig alltid en klump i magen liksom det gör när jag ser eller framförallt hör blåljus och serener...
Jag bor på en ö och helikopter kallas enbart in (ut?) när det är riktigt allvarligt...

Senaste 6 månaderna har det skett ovanligt många olyckor och även dödsfall...

Bilkrash två döda (chauffören kom körde onykter överlevde. Passagerarna dog)

Cykelkrash, oklart om tjejen överlevde, min vän var först på plats och sa att han aldrig sett så mycket blod i hela sitt liv, skallskada trotts hjälm

Hajattack. Liten ovanlig haj som tog en bit av ett barns (7 år) ben

2 till bilkrasher där bilarna rullat över på taket (det är slingriga vägar som går upp över berg och om det regnat lite blir det lika halt som att köra på is med sommardäck)

Några scooterolyckor men inget allvarligt mer än skrubbsår tack och lov.
Jag ser människor varje dag som kör hyr-moppar iklädda bara bikini och om jag har tillfälle så påpekar jag alltid så vänligt jag kan att åtminstone ha t-shirt på dels för sol-brännskador men även OM man slirar till och ramlar av. Några år sedan var det en stackars tjej som flög över styret i nedförsbacke och kanade på mage/bröst X antal meter...
Det var inte mycket kvar av henne... hon överlevde men uppskrapad från knän till delar av ansikte, brösten "mer eller mindre borta". Min pv var på plats inte som första men ändå......


Hur som helst, har ni varit först på plats vid olycka? Hanterade ni det bra?

Jag vet ärligt talat inte hur jag skulle reagera om jag såg en olycka med brutna ben och massa blod och skrik.
Jag har uppdaterad första-hjälpen-utbildning men skulle jag ha hjärna att använda mina, i en extrem situation, knappa kunskaper?

Jag och min mamma har en viss förmåga att hamna i konstiga situationer. En gång vid en lunch så ramlade en stol ihop och likaså den äldre damen som satt vid det. Hennes dotter var inne på restuarangen och plockade mat från buffen. Vi ser ju att oj vad blod och rusar fram och inser här behövs 112. Kvinnan hade på nåt märkligtvis fläkt upp hela vaden på stolen ända in till skelettet..Mamma och jag höll oss mer lugna än personalen.

Förra året var vi på väg hem från Gekås och fick en massa lastbilar bakom oss och svängde in i Fegen och drack julmust i bilen. Då ser vi en äldre farbror som kommer med två kryckor och går intill den stora vägen och faller rätt ut nedför troattaren. Vi kastar oss ur bilen över den stora trafikerade vägen och farbron är helt borta med ett stort jack i huvudet och blodet flödar. I samma veva är en lastbil på väg att svänga av den stora vägen och in där farbron ligger. Hade vi inte varit där hade lastbilschauffören aldrig sett farbron så mörkt var det. Turligt nog när jag ringer 112 så kommer en civilpolisbil och de hjälper oss. Men även denna gång hade jag och mamma mer koll på man lägger tryckförband och helst in ska lyfta folk. Farbron vaknade i af till och vi kunde åka senare och jag efterforskade så han klarade sig bra och var hemma efter ett par dagar.

Hädanefter har vi ALLTID en första hjälpenväska. Det hade vi även då och en picknickfilt från facket hade vi nytta av. Så numera alltid plasthandskar, en extra filt i bilen...

 

[Houdinie]

Jag har varit först på plats (såg det hända) vid en cykelolycka där en äldre kvinna cyklade omkull på svartis och slog i huvudet, utan hjälm. Jag är i efterhand nöjd med hur jag reagerade då jag tog tag i saker, organiserade andra att ringa ambulans, hämta filtar, stoppa bilar etc, medan jag satt med kvinnan och höll henne stilla, varm och lugn. Hon klarade sig men fick opereras akut vid ankomst till sjukhuset.

Efteråt var jag helt utmattad och lite skakis, men när det hände var jag lugn, trygg och hade enligt andra stor auktoritet så ingen tvekade att göra som jag sa, och jag fick beröm av ambulanspersonalen då jag tydligen gjort allt rätt och gav dem all relevant information.

Tyvärr får jag erkänna att jag inte alls var särskilt rationell när jag själv bröt nyckelbenet efter en kullerbytta med hästen över en oxer...

Tydligen sade jag bl.a. att "om alla bara är tysta så går det här över", och jag blev upprörd när de envisades med att jag inte skulle sitta upp och fortsätta lektionen. Väl på akuten försökte jag förhandla med läkaren om att jag borde få börja rida tidigare än efter 6 veckor.

 

[athena_arabians]

Tyvärr får jag erkänna att jag inte alls var särskilt rationell när jag själv bröt nyckelbenet efter en kullerbytta med hästen över en oxer...

Tydligen sade jag bl.a. att "om alla bara är tysta så går det här över", och jag blev upprörd när de envisades med att jag inte skulle sitta upp och fortsätta lektionen. Väl på akuten försökte jag förhandla med läkaren om att jag borde få börja rida tidigare än efter 6 veckor.

... medan läkaren muttrade inombords över hästtjejer

 

[em-pirre]

Jag blir fokuserad och lugn och tar gärna över situationen. Brukar bli lite darrig efteråt.

Man blir nog van.

 

[nullo-modo]

Blir kall och gör det som behöver göras, om det är flera som kommer först så föredrar jag rollen som den som tar order men klarar även att ge om ingen annan är förmögen.

Efteråt skakar jag och vill slå något.

 

[Unafraid]

... medan läkaren muttrade inombords över hästtjejer

Haha när jag bröt bäckenet så ville dom att jag skulle säga hur ont det gjorde mellan 1-10 och jag tänkte att det skulle kunna göra mycket ondare så jag sa typ 6. Dom blev lugna och sa att jag skulle sova över och åka hem dagen efter. När jag nästan svimmade när jag skulle upp och kissa på natten så bestämde dom att dom skulle röntga. Två frakturer i bäckenet och en spricka i ryggen..

Men när man har ont som en tia så borde man väl vråla rakt ut och så farligt var det inte.. jag bara svimmade när jag stod upp

 

[Hedinn]

Jag är som @Sol .
Fast senast, för ett par år sedan var det en person som föll ihop på busshållplatsen där jag stod. Jag och en kille tog hand om hen och situationen, men medan vi väntade på ambulans (kröp runt på marken och svepte in personen i min jacka bland annat) kom en snubbe och tryckte politiska flygblad i våra nyllen. Då flippade jag lite och undrade om han tyckte det såg ut som rätt läge att värva väljare!? Folk reagerar allt konstigt ibland. Det fanns även ett 30-tal personer på hållplatsen som inte reagerade mer än att de tittade på. Jag och killen stod kanske 20 meter bort när det hände, och när ingen gjort nåt på tio sekunder tog vi tag i det. Jättekonstigt tycker jag.

Just i såna lägen upplever jag det svårare (gällande de som inte reagerade utan tittade på). Det blir på något sätt inte en lika tydlig olycka som om två bilar krockat eller så och jag tror att många kan hamna i läget där de försöker avgöra vad som hänt och om något ska göras, i det tysta, innan man reagerar.

I alla fall har jag hamnat i det läget en gång, en man som halkade då han klev av tunnelbanan. Visserligen var det två andra som var närmre och hann fram omedelbart för att hjälpa honom, men jag blev stående och tittade på, för att jag funderade på om jag kunde göra något. Efter en stund var han på fötter igen och det konstaterades att allt hade gått bra och då gick jag. Inte ett ord hade jag sagt och kände mig verkligen skitdum! För jag lär ju ha upplevts som en person som "bara stod och tittade på", fast jag i själva verket var beredd att hjälpa till. Dock ville jag inte tränga mig fram när de redan var två med läget under kontroll, för då hade jag bara varit i vägen. Och jag är inte en sån där som pratar hur som helst när som helst, tyvärr, så därav blev det mer tankar än ord från min sida.

Vid skarpt läge och "tydlig olycka" har jag dock reagerat helt annorlunda, chockat mig själv med både extremt snabbt och organiserat agerande, så man ska nog vara lite försiktig med att döma folks reaktioner i såna lägen. Alla är inte bra på att hantera krissituationer.

 

[mooi]

Vid skarpt läge och "tydlig olycka" har jag dock reagerat helt annorlunda, chockat mig själv med både extremt snabbt och organiserat agerande, så man ska nog vara lite försiktig med att döma folks reaktioner i såna lägen. Alla är inte bra på att hantera krissituationer.

Detta är något jag försöker trycka på i jobbet när vi pratar kris, olyckor, våld, andra incidenter. Man vet inte hur man reagerar i en krissituation förrän man står där och vissa blir "på" och andra backar - och så är det, men det är viktigt att inte någon känner att den är "fel". Jag försöker trycka på att alla kan göra något även om det inte är samma sak. En person som upptäcker att den backar när det bränner till (det kan vara en person som trodde att den skulle reagera helt annorlunda) kan tex istället hämta hjälp medan andra är hands on.