Assistera vid olycka/vara första på plats

Kom på att jag faktiskt var inblandad o en incident som kunde gått illa. En elev som gick ut på lunchrasten blev attackerad att tre personer er som kom i bil, utrustade med fjäderbatong och påksr. Alla rusade ner och jag kastade mig in i bråket med tanken att en gsmmal tant slår de inte . Och det stämde.
Tänkte mig inte för så mycket, ville bara sära på dem.[/QUOTE
Tanter är jättebra i sådana lägen! Allt brukar bli lugnare när en tant kommer i i bilden.
 
Jag glömde nämna att jag var den i vårt län var den som fick åka ut efter rån som moraliskt stöd för jag var så lugn och stabil , hur de nu visste det? Ingen annan ville åka , inte ens cheferna :confused:
 
Jag var nyligen på en föreläsning om krishantering där det sades att 25 % (tror jag, inte helt säker) agerar handlingskraftigt och rationellt vid en krissituation. 60 % väntar på initiativ från andra, 15 % agerar irrationellt/blir handlingsförlamade/får panik. Så om de som från börjar agerar rationellt bara kan ge de där 60 % en liten puff i rätt riktning så ser det lovande ut :up:
 
Jag tillhör också gruppen som blir kallt rationell och LÖSER PROBLEMET.

För att sedan bryta ihop när allt är klart.
Samma här. Bilen framför mig på motorvägen fick ett långtradardäck i framrutan, och även om jag hade gott avstånd till dem och han både slå på varningsblinkers och bromsa i god tid så fick jag kasta mig ut i vägrenen för att inte bli rammad av bilen som var bakom mig. Självklart stannade jag och kollade med alla i den drabbade bilen att de var okej, hjälpte till att ringa polis och trafikradion. Som tur var stannade ansvarige lastbil också på platsen...

Jag upplevde det egentligen inte ens som otäckt, men han tänka att min upptränade reaktionssnabbhet nog räddade livet på de sju hundar som satt bak i skåpet. Nästa gång jag satt i en bil på motorvägen fick jag dock rejäl hjärtklappning och svettiga händer. Kopplade först inte varför...

Är också en sån där som folk ringer till när de har panik över nått med olyckor/djur. "Hjälp min häst ligger under eltråden!", "hjälp det hänger sitter fast ett lamm", "hjälp jag kan inte hålla min häst när den ska avlivas" osv. Många år av lantliv med djur och hemslakt, nödslakt av hästar och avlivning av gamla husdjur har gjort att jag lärt mig lägga band på känslorna och agera för den drabbades skull.
 
Senast ändrad:
Jag har bara varit involverad med saker som hänt familjen (som när maken fick ett epilepsianfall av värsta sorten i ett väldigt stort, djupt och vattenfyllt badkar och barnen var i badet med honom, han kunde dels inte andas pga ställningen han låg i / fastnade i dels riskerade att drunkna, ambulans kom med ilfart men det kändes som timmar). Jag har iaf dragit slutsatsen att jag är rätt bra vid krisläge. Autopiloten går på liksom, känslorna kopplas bort, det blir nästan som en out of body experience.

Maken däremot, är rätt värdelös när det krisar. När ena dottern ramlade av en ponny och bröt armen väldigt illa så irrade han mest runt som en yr höna, och blev blek och illamående så fort han skymtade hennes arm. På akuten var läkarna nästan mer bekymrade om honom än henne :D
 
Jag var nyligen på en föreläsning om krishantering där det sades att 25 % (tror jag, inte helt säker) agerar handlingskraftigt och rationellt vid en krissituation. 60 % väntar på initiativ från andra, 15 % agerar irrationellt/blir handlingsförlamade/får panik. Så om de som från börjar agerar rationellt bara kan ge de där 60 % en liten puff i rätt riktning så ser det lovande ut :up:
Intressant! Enligt Buke så ser siffrorna lite annorlunda ut :angel:. Men reaktionen är kanske olika från gång till gång? Man har ju olika saker som man tycker är otäckt. Eller så skriver man inte här om man är en sån som blir passiv och bara tittar på...
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp