Att försöka återuppliva legalt aborterade foster

vallhund

Trådstartare
Jag postade tråden här med flit eftersom jag tycker den berör så många fler än bara de som läser föräldra/barn trådar.
 
Det är inget nytt, även om det förr kunde bero på att ingen riktigt visste hur gammalt fostret var ( eller att den gravida inte höll sig fullt till sanning).
Då lades det ett lock på kärlet och det fick vara.
Det fanns såklart sjukvårdspersonal som mådde väldigt dåligt av detta.

Vad jag tycker? har man som kvinna möjlighet och rättighet att avbryta /abortera så känns det väldigt märkligt om det ska försöka hållas vid liv om det kommer ut levande.

Jag är ju för en viss sänkning av tillåten vecka, även om den frågan är svår då en del av de som gör det sent gör det pga förnekelse.
 
Det jag tycker är märkligt är det faktum att det i väldigt många fall, vid dessa sena aborter, handlar om foster med skador eller missbildningar, som aborteras för att de inte anses ha någon chans att överleva eller åtminstone ha ett värdigt liv.
Då blir det på något sätt ännu mer bakvänt att försöka hålla liv i dem bara för att aborten dragit ut på tiden.
 
Vid en abort anser jag inte att man ska försöka hålla liv i fostret. Beslutet är taget, Socialstyrelsen har godkänt och då ska aborten vara just en abort.

Sedan är det under all kritik att det utförs aborter så sent att det födda fostret juridiskt betraktas som barn. Då ska inte en abort få utföras, alternativet är då att sätta igång en för tidig förlossning och då är det rimligt att också försöka rädda barnet.
 
Om jag minns korrekt så är det få barn som föds före v 24 som överlever till 1 års ålder o flera av dem har diverse komplikationer kopplade till att de är prematura.
 
Jag som kvinna är den enda som har rätt att ta beslut om min kropp (inom lagens råmärken). Dvs åker jag in för en abort är det det som gäller, inget annat.

Läkaren som nämns borde aldrig få praktisera igen, vidrigt handlat.

Din kropp skulle dock inte ha någonting med eventuella återupplivningsförsök barnet/fostret att göra.
 
Problemet är ju att efter att fostret "fötts" så har det inte längre något med kvinnans kropp att göra, det är en egen individ.
Och då så krockar olika intressen.
Fostret räknas som barn och får ett barns rättigheter.
Det är inte så lätt det där när lagstiftningarna går i varandra.

Fast fortfarande, det går att lindra men inte återuppliva. Det är helt enkelt inte läkarens beslut att ta. Såvida läkaren inte är villig att ta fullt ansvar för fostret om det skulle överleva, dvs adoptera.
 
Såvida läkaren inte är villig att ta fullt ansvar för fostret om det skulle överleva, dvs adoptera.
Det räcker väl med att ingen kommer på tanken att kräva att kvinnan skall ta något ansvar för barnet.
Vem som tar hand om det sedan är ett annat problem.
Kvinnan har ju i egentlig mening avsagt sig rätten till det, hon vill inte ha det.
Det innebär ju inte att barnet blir rättslöst.
Problemet är rent juridiskt att fostret räknas som ett barn och då har helt egna rättigheter till vård.
Frågan är inte så lätt som det först kan se ut.
 
Uppenbarligen finns det någon form av utredningsbehov här. Om det bara är en enda läkare som ger sig på de här återupplivningsförsöken, är det väl troligen där utredningsbehovet finns.

Då tycks ju problemet inte vara att gränsen mellan sena aborter och tidiga födslar flyter ihop, utan problemet är just den läkaren i så fall.
 
Uppenbarligen finns det någon form av utredningsbehov här. Om det bara är en enda läkare som ger sig på de här återupplivningsförsöken, är det väl troligen där utredningsbehovet finns.

Då tycks ju problemet inte vara att gränsen mellan sena aborter och tidiga födslar flyter ihop, utan problemet är just den läkaren i så fall.
Jag tror iofs att det är både och.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp