Att hitta lugn i nuet *långt*

Cattis_E

Trådstartare
En pressad situation på grund av olika yttre faktorer utanför min kontroll börjar ta ut sin rätt.
Det är inte utmattning eller så. Bara det att tankarna böljar hit och dit och det i sig är.mentalt tröttande. Likaså viljan om hur jag ska göra om jag hamnar i en situation där jag kan göra val.

Lite bakgrund då (tar inte med allt som slitit lite för en del saker skulle inte varit så slitsamma om de inte var mitt i den andra soppan).

I december förra året sker på mitt jobb en verksamhetsövergång efter upphandling. Tjänsten jag har då tappar sina tydliga arbetsuppgifter och jag förväntas samarbeta med en avdelning som innan inte funnits och metoderna att uppfylla de uppgifter jag haft blir helt annorlunda och jag blir lite femte hjulet men ändå ställer man (enligt mig) konstiga och orimliga krav på vad jag ska göra. Utan att jag då fått hela bilden och kan ta välgrundade beslut.

Lyckas i April få till ett byte till en annan tjänst inom samma avdelning. Trivs jättebra.
I slutet av Juni tror jag det var så blir jag och halva avdelningen uppsagda på grund av arbetsbrist. Flera kollegor har kortare uppsägningstid än mig och slutar innan mig. De har andra jobb nu.

Jag söker alla jobb jag hittar först.. Jobbar heltid under tiden och parerar ihop det med resten av livet (mest hästarna).
En vecka innan jag slutar vill de förlänga mig en månad med eventuell chans till ytterligare förlängning varför jag då säger att jag vill förhandla om villkoren om de ska förlänga en månad i taget.
Pratar med facket, fackrepresentanten bokar ett möte. Och då har de vänt kappan helt och vill återställa just mig tillsvidare (de före i LAS listan sade nej).

Stora förändringar kommer genomföras, oklart hur bra det blir med så mycket mindre bemanning. Men det finns stora fördelar med schema nu tex. Och i stora hela utom de galenskaper de håller på med som de tror kommer funka.

Det i kombination med andra saker privat där det största och senaste är att skostenen till vår panna är utdömd, måste lagas och det är inget lätt jobb gör att jag grubblar.
Byta jobb om jag får chansen? Vara kvar och se tiden an? Har ansökningar ute där jag är mycket meriterad och intervjuats men inte fått erbjudande än så de kan välja annan.

Jag oroar mig. För stort och smått. Går runt med en känsla av vad är nästa sak som händer. Det hjälper ju liksom inte.
Jag vet att det kommer gå över och allt lösa sig men lyckas inte löpa den tanken ut så pass att jag blir sådär positiv som jag vill och kan vara.

Men hur hittar ni lugnet?
Det mest uppenbara rida, kela med hästar osv gör jag redan. Dock har det varit småsaker med hästarna med på sistone så även där kryper funderingar och oro intill.

Tips någon?
 
Jag är inte jättebra på det själv, men jag vet att det jag behöver göra är något som tar i anspråk helt andra delar av mig än de jag använder när jag oroar mig. Det enklaste i mitt fall är någon typ av fysisk aktivitet som är så pass ansträngande att jag inte kan tänka på något annat än det jag gör. Yoga, step-up eller annan koordinerande eller fokuskrävande aktivitet. Träffar där man planerar roliga aktiviteter, typ förening eller löst träningsgäng. Körsång, målning etc fungerar förmodligen likadant. Det är som att den där fullständiga uppslukningen av något annat gör att man är stärkt när man "återvänder" till det andra. Men sedan ska man ju ta sig för det också, och den tröskeln kan vara nog så jobbig att ta sig över tycker jag. Vilket i sig förmodligen är ett symptom på att jag borde ha gjort det tidigare...
 
Jag är inte jättebra på det själv, men jag vet att det jag behöver göra är något som tar i anspråk helt andra delar av mig än de jag använder när jag oroar mig. Det enklaste i mitt fall är någon typ av fysisk aktivitet som är så pass ansträngande att jag inte kan tänka på något annat än det jag gör. Yoga, step-up eller annan koordinerande eller fokuskrävande aktivitet. Träffar där man planerar roliga aktiviteter, typ förening eller löst träningsgäng. Körsång, målning etc fungerar förmodligen likadant. Det är som att den där fullständiga uppslukningen av något annat gör att man är stärkt när man "återvänder" till det andra. Men sedan ska man ju ta sig för det också, och den tröskeln kan vara nog så jobbig att ta sig över tycker jag. Vilket i sig förmodligen är ett symptom på att jag borde ha gjort det tidigare...
Tack för det tipset, ska hitta något jag kan applicera det på bara som passar mig.
Lämpliga uppgifter hemma på gården kan fungera rätt ofta, lite fel årstid att stängsla bara ;)
 
En pressad situation på grund av olika yttre faktorer utanför min kontroll börjar ta ut sin rätt.
Det är inte utmattning eller så. Bara det att tankarna böljar hit och dit och det i sig är.mentalt tröttande. Likaså viljan om hur jag ska göra om jag hamnar i en situation där jag kan göra val.

Lite bakgrund då (tar inte med allt som slitit lite för en del saker skulle inte varit så slitsamma om de inte var mitt i den andra soppan).

I december förra året sker på mitt jobb en verksamhetsövergång efter upphandling. Tjänsten jag har då tappar sina tydliga arbetsuppgifter och jag förväntas samarbeta med en avdelning som innan inte funnits och metoderna att uppfylla de uppgifter jag haft blir helt annorlunda och jag blir lite femte hjulet men ändå ställer man (enligt mig) konstiga och orimliga krav på vad jag ska göra. Utan att jag då fått hela bilden och kan ta välgrundade beslut.

Lyckas i April få till ett byte till en annan tjänst inom samma avdelning. Trivs jättebra.
I slutet av Juni tror jag det var så blir jag och halva avdelningen uppsagda på grund av arbetsbrist. Flera kollegor har kortare uppsägningstid än mig och slutar innan mig. De har andra jobb nu.

Jag söker alla jobb jag hittar först.. Jobbar heltid under tiden och parerar ihop det med resten av livet (mest hästarna).
En vecka innan jag slutar vill de förlänga mig en månad med eventuell chans till ytterligare förlängning varför jag då säger att jag vill förhandla om villkoren om de ska förlänga en månad i taget.
Pratar med facket, fackrepresentanten bokar ett möte. Och då har de vänt kappan helt och vill återställa just mig tillsvidare (de före i LAS listan sade nej).

Stora förändringar kommer genomföras, oklart hur bra det blir med så mycket mindre bemanning. Men det finns stora fördelar med schema nu tex. Och i stora hela utom de galenskaper de håller på med som de tror kommer funka.

Det i kombination med andra saker privat där det största och senaste är att skostenen till vår panna är utdömd, måste lagas och det är inget lätt jobb gör att jag grubblar.
Byta jobb om jag får chansen? Vara kvar och se tiden an? Har ansökningar ute där jag är mycket meriterad och intervjuats men inte fått erbjudande än så de kan välja annan.

Jag oroar mig. För stort och smått. Går runt med en känsla av vad är nästa sak som händer. Det hjälper ju liksom inte.
Jag vet att det kommer gå över och allt lösa sig men lyckas inte löpa den tanken ut så pass att jag blir sådär positiv som jag vill och kan vara.

Men hur hittar ni lugnet?
Det mest uppenbara rida, kela med hästar osv gör jag redan. Dock har det varit småsaker med hästarna med på sistone så även där kryper funderingar och oro intill.

Tips någon?
Min metod när det är mycket som snurrar är att bena upp det.

Det praktiska och konkreta. Vadkostar det att göra vid skorstenen. Är det bättre att glidgjuta och behålla skorstenens förmåga att lagra värme elelr att sätta rör och få en tät men kall pipa? Osv. För och emot. Klara besked om kostnder man kan utgå ifrån, för varje sak. Finansieringen - hur klaras den.

Sedan det som inte är konkret utan mest tankar och olika scenarion. För att kunan fungera bra mitt i omvälvningar måste man - jag! - vara klar över vad som är min egen noja och vad som är konkret anledning till oro. Vad kan ske? Vad vill jag ska ske och vad är trolig ascenaion.

Jag är just nu mitt i ett större varsel på mitt företag. De är inget nytt. Den här branschen är anbudsstyrd och får man inga nya affärer har man inga jobb. Men min kompetens behövs så jag räknar med att jag förr eller senare kommer att få tag i nytt jobb.
Andra runt mig verkar helt förlamade av att anbudet löper ut. Trots att vi visste det redan när vi började på företaget. Januari -18 är affären slut.

Man kan oroa sig, eller man kan vänta och se vad som händer och samtidigt hålla ögonen öppna för vad som sker.

Det enda råd jag nog kan ge är väl att sitta ned och se på hur allt utvecklar sig.

Titta på världen med öppna ögon och bestäm dig sedan hur mycket det ska få gå under ditt skinn?
 
Men hur hittar ni lugnet?
Jag tror att det handlar om att man har en trygghet i sig själv. Nu ska jag verkligen inte säga att jag har något inre lugn, men jag har en inre trygghet som gör att jag inte blir så orolig över saker och ting. Shit happens i livet och allting blir verkligen inte som man hade tänkt sig, men det ordnar sig alltid och även om det inte blir som man tänkte så blir det bra ändå.

Att saker i huset går sönder och att arbetsplatser ändrar sig är delar av livet. Hur man tar det handlar om hur trygg man är i sig själv. Du behöver lite ta makten över ditt eget liv istället för att rätta dig efter omständigheterna. Vad vill du i livet? Är jobbet verkligen så viktigt att det är värt att oroa sig över? Skorstenen är verkligen inte värd att oroa sig över, den ringer ni till några olika firmor för att få offerter och sen anlitar ni det företaget som verkar bäst.

Många människor verkar tro att de på något vis är utvalda och att saker och ting bara händer dem, men så är det ju inte. Vi är ju alla med om att saker och ting händer, vi har alla bara lite olika sätt att hantera att saker inte gick som det var tänkt.
 
Min metod när det är mycket som snurrar är att bena upp det.

Det praktiska och konkreta. Vadkostar det att göra vid skorstenen. Är det bättre att glidgjuta och behålla skorstenens förmåga att lagra värme elelr att sätta rör och få en tät men kall pipa? Osv. För och emot. Klara besked om kostnder man kan utgå ifrån, för varje sak. Finansieringen - hur klaras den
Problemet är att det inte går att hitta någon som tar helhetsansvaret för renoveringen. Det är en 8m hög metallskrorsten så att glidgjuta är inte ett alternativ.
Tydligen mycket svårt att hitta någon som gör hela jobbet från att lyfta av toppdelen med kran, byta hela rökkanalen (metallrör) och monterar tillbaka.
Maken roddar med det praktiska för närvarande. Men vi är ju beroende av att folk svarar på varje liten del. Finansiering är lyckligtvis inte ett problem.
 
Andra runt mig verkar helt förlamade av att anbudet löper ut. Trots att vi visste det redan när vi började på företaget. Januari -18 är affären slut.

Man kan oroa sig, eller man kan vänta och se vad som händer och samtidigt hålla ögonen öppna för vad som sker.
Jag försöker vänta och se, vilket jag ju lyckats bra med i ett halvår eller så. Men jag är nog mest lite överbelastad i huvudet och det yttrar sig lite i onödig oro.
Så därför uppskattar jag konkreta tips.
Jag VILL ju inte oroa mig eller fundera för mycket, men tyvärr når jag inte ändå fram med att kontrollera varje tanke ;)
 
Jag tror att det handlar om att man har en trygghet i sig själv. Nu ska jag verkligen inte säga att jag har något inre lugn, men jag har en inre trygghet som gör att jag inte blir så orolig över saker och ting. Shit happens i livet och allting blir verkligen inte som man hade tänkt sig, men det ordnar sig alltid och även om det inte blir som man tänkte så blir det bra ändå.

Att saker i huset går sönder och att arbetsplatser ändrar sig är delar av livet. Hur man tar det handlar om hur trygg man är i sig själv. Du behöver lite ta makten över ditt eget liv istället för att rätta dig efter omständigheterna. Vad vill du i livet? Är jobbet verkligen så viktigt att det är värt att oroa sig över? Skorstenen är verkligen inte värd att oroa sig över, den ringer ni till några olika firmor för att få offerter och sen anlitar ni det företaget som verkar bäst.

Många människor verkar tro att de på något vis är utvalda och att saker och ting bara händer dem, men så är det ju inte. Vi är ju alla med om att saker och ting händer, vi har alla bara lite olika sätt att hantera att saker inte gick som det var tänkt.

Var har jag antytt att mer skit skulle hända mig än någon annan?

Jag tycker det känns som du misstolkat lite så antagligen var min beskrivning ovan rörig.
Det är mycket som är bra och välfungerande i mitt liv, så jag är ledsen men jag tänker inte använda ditt tips om att ta makten över mitt liv för det är inte så att jag har noll koll på vad jag vill.
Och jo, riktigt så enkelt som du tror det är med skorstenen är det inte för då hade det redan varit klart, men det löser sig.
 
Var har jag antytt att mer skit skulle hända mig än någon annan?
Det säger jag inte heller att du gjort. Jag tog det som ett exempel på hur vissa människor hanterar livet. De blir förbannade och oroliga när det händer någonting. Det var absolut inget påhopp på dig!

Du är ju uppenbarligen orolig för annars hade du inte startat denna tråden. Mitt råd är fortfarande att hitta en inre trygghet som gör att du inte oroar dig över jobb och byggprojekt, sånt som liksom hör livet till. Sen är det klart att livet i perioder blir stressigt när saker och ting inte riktigt faller på plats, men någonstans får man också ha en förhoppning om att allting kommer att gå bra.
 
Det säger jag inte heller att du gjort. Jag tog det som ett exempel på hur vissa människor hanterar livet. De blir förbannade och oroliga när det händer någonting. Det var absolut inget påhopp på dig!

Du är ju uppenbarligen orolig för annars hade du inte startat denna tråden. Mitt råd är fortfarande att hitta en inre trygghet som gör att du inte oroar dig över jobb och byggprojekt, sånt som liksom hör livet till. Sen är det klart att livet i perioder blir stressigt när saker och ting inte riktigt faller på plats, men någonstans får man också ha en förhoppning om att allting kommer att gå bra.
Tack för tydliggörandet :)
Fast jag tycker ju att jag har den inre tryggheten oftast.
Det är inte riktigt så att jag tror att det inte finns någon lösning överhuvudtaget heller.
Efter 10 månader av olika belastningar som nu kulminerat lite i okt-nov så känner jag att tryggheten bleknat tillfälligt.
Tänkte jag kunde se vad det fanns för tips för att lura fram lite lugn mitt i det hela.

Sedan har jag en sådan personlighet att jag funderar lite för mycket. Och ett visst mått av lite dåligt självförtroende i "hur mycket jag klarar" finns pga tidigare personliga svårigheter. Så visst finns det utrymme för att vara tryggare med mig själv i sådana här situationer men den tryggheten byggs upp mer och mer med tiden.
 
Yoga, avslappning, meditation...

De hjälper att hitta ett inre lugn och balans som i sin tur hjälper en att klara yttre belastningar bättre, tycker jag.
Hmm. Jag har aldrig kunnat ta till mig yoga och meditation riktigt. Känns som det inte passar mig och jag blir nästan mer spänd av att jag inte trivs och blir lugn av det "som alla säger är så bra".
Ska grunna på om jag kan hitta någon annan form av avslappning som kan funka bra.
 
Fast jag tycker ju att jag har den inre tryggheten oftast.
Men det är ju jättebra och då behöver du påminna dig själv om att du är trygg i dig själv och att ingenting av det du oroar dig för egentligen är några katastrofer. Jag brukar säga att så länge världen inte exploderar kommer det att ordna sig och så är det liksom. Hoppet finns!

Men det låter som att du behöver en semester mer än någonting annat. Komma bort från vardagen och tänka och få uppleva lite annat en stund.
 
Men det är ju jättebra och då behöver du påminna dig själv om att du är trygg i dig själv och att ingenting av det du oroar dig för egentligen är några katastrofer. Jag brukar säga att så länge världen inte exploderar kommer det att ordna sig och så är det liksom. Hoppet finns!

Men det låter som att du behöver en semester mer än någonting annat. Komma bort från vardagen och tänka och få uppleva lite annat en stund.
Bra tips att påminna mig själv om att jag är trygg!
Jodå. 2v semester vore lagom. Men ingen möjlighet att jag får det beviljat på jobbet närmaste tiden tyvärr.. Så det är bara stå ut till nästa lediga vecka och tro stenhårt på att färre akuta saker händer då än de två senaste sådana.
Nu tänker ni kanske att ledig vecka är väl semester? Nja, jobbar skift så jag tar igen den tiden med att jobba fler dagar och timmar övriga veckor vilket gör att det finns en del som jag sparat att göra till dess som annars skulle gjorts en vanlig helg ;)
 
Hmm. Jag har aldrig kunnat ta till mig yoga och meditation riktigt. Känns som det inte passar mig och jag blir nästan mer spänd av att jag inte trivs och blir lugn av det "som alla säger är så bra".
Ska grunna på om jag kan hitta någon annan form av avslappning som kan funka bra.
Jag har också haft (och har) svårt att känna mig avslappnad när jag yogar. Det har liksom bara gjort mig stressad. Dock är det skillnad på yoga och yoga! Så det kan vara värt att testa lite olika :) För min del har medicinsk yoga varit enklare att hantera än tex ”träningsyoga”, rena mindfullnessövningar osv.

Annars är mina bästa ”lugn-aktiviteter” ljudbok kombinerat med soduko eller mobilspel. Ev att rita/måla. Det är inget som gör ont/är obekvämt/bökigt (som yoga ofta är för mig :o). Ljudboken får mig att rikta tankarna ditåt och sodukon/målande är bra för att hålla händer i rörelse och fånga upp tankarna när dom glider iväg från boken. Så ja, sånt kan också vara värt att kika på som sätt att koppla bort och koppla av :)
 
Hmm. Jag har aldrig kunnat ta till mig yoga och meditation riktigt. Känns som det inte passar mig och jag blir nästan mer spänd av att jag inte trivs och blir lugn av det "som alla säger är så bra".
Ska grunna på om jag kan hitta någon annan form av avslappning som kan funka bra.
En metod för att hantera och bli av med uppdämd stress är att låta kroppen få utlopp för flyktreaktionen som är en biologiskt väldigt grundläggande reaktion på stress/fara. Det är enkelt. Man ser till att få upp pulsen rejält ett par minuter (enklast genom att springa, ev i en uppförsbacke) och vilar sedan till pulsen är normal igen. Upprepa t.ex. tre gånger. Som intervallträning alltså. Det här låter kanske konstigt och flummigt men jag vet att det har använts i behandling av utbrända och för mig fungerar det bra.

Sen är jag ju ett stor fan av pratterapi, det hjälper mot det mesta men man får ha lite tur för att hitta rätt människa.
 
Efter 10 månader av olika belastningar som nu kulminerat lite i okt-nov så känner jag att tryggheten bleknat tillfälligt.
Det är väl rätt typiskt också att om man är överbelastad så tar sig nojandet uttryck i något väldigt konkret och får utlopp där. Ungefär som att man aldrig är så irriterad på skrivaren som när alla arbetsuppgifter med samma deadline faller över en från alla håll samtidigt...
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Jag tänkte för inte så länge sedan starta en tråd likt många andra "vad vill jag jobba med"-trådar. Det är kanske lite den typen av råd...
2
Svar
25
· Visningar
3 148
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
5 992
Senast: mars
·
Hundhälsa Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen. Den 20:de september i år...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
22 133
Hästhantering Hej! Vill varna för lång och rörig text... Gör ett sista desperat försök att få någon hjälp. Vill börja med att säga att hästen i...
3 4 5
Svar
81
· Visningar
11 294

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp