Att skiljas

[Petruska]

Du tänker typ "Ok, du vill ha katt, isåfall vill jag ha mormors piano i vardagsrummet, deal?"

Och ett så fint upplägg för skuldspel man skapar redan vid frågan om pianots placering!

 

[mandalaki]

Och ett så fint upplägg för skuldspel man skapar redan vid frågan om pianots placering!

Hur då?

 

[Petruska]

Hur då?

"Jag gick minsann med på ditt pianohelvete skulle stå precis där jag hade tänkt ställa kattkorgen, och nu kommer du med en kaktus som vi inte har pratat om: DU ÄLSKAR MIG INTE LÄNGRE!" eller något ditåt.

Hela "om jag gör x får du göra y". Herregud vilket vidrigt sätt att relatera i det nära och privata. (I förhandlingar på tex jobbet kan det vara helt ok och tom konstruktivt.)

 

[cirkus]

Fast jag tror att det är lite missvisande att förstå det jag säger som en uppoffring jag gör bara för den andres skull. Det är ju inte så att jag gör saker mot min vilja bara för att tillfredsställa min man. Jag älskar honom, jag vill att han ska känna sig älskad och sedd, jag vet att jag kan göra vissa saker för att "ge" honom det = det gör oss båda lyckliga att jag gör det? Och han vice versa? Absolut ingen kvinnofälla och inte heller något som upplevs som det minsta betungande eller jobbigt för någon av oss utan ett sätt för oss att visa kärlek helt enkelt.

Jag reagerade till exempel på att du städar mer för att han är pedant, det är sånt som inte funkar för mig.

 

[Sofie_B]

För mig handlar det nog om vilken sorts "projekt" man beskriver och förstår en relation som. Om relationen - som vi ser mycket av i den här tråden - beskrivs som något att arbeta med, kämpa för, kompromissa i osv, ja, då tycker jag att vi odlar en bild som jag inte tror är bra för oss (särskilt infe för kvinnor). Jag tycker att mycket i tråden närmast idealiserar det där kämpandet och kompromissandet. Jag tycker att det är lite tragikomiskt när rätt mycket yngre personer än jag själv talar om för mig att min hållning inte fungerar - när jag nu råkar veta att den fungerar.

Min poäng är nog, eller en av dem, att jag egentligen inte säger OK om katterna. Jag ser det inte som min sak att okeja dem. De är partners katter. Hen behöver inte mitt tillstånd eller min välsignelse för att "få" göra saker. Jag ser inte relationen som en sådan hopgeggad smet av två personer att de/vi måste eller ens kan tillåta eller förbjuda varandra saker.

Typ.

Alltså inte din svartvita bild, utan en annan bild.

Fungerar för er. Likväl som vårt sätt fungerar för oss. Jag säger ju absolut inte att ni skulle vara lyckligare eller ens lyckliga om ni gjorde på vårt sätt, likväl som vi definitivt inte skulle vara det om vi gjorde på ert sätt. Men det är väl därför sådana här trådar är nyttiga, för att man kan se att det finns flera olika sätt att få det att fungera bra på?

 

[Petruska]

Fungerar för er. Likväl som vårt sätt fungerar för oss. Jag säger ju absolut inte att ni skulle vara lyckligare eller ens lyckliga om ni gjorde på vårt sätt, likväl som vi definitivt inte skulle vara det om vi gjorde på ert sätt. Men det är väl därför sådana här trådar är nyttiga, för att man kan se att det finns flera olika sätt att få det att fungera bra på?

Fast inget av det där är frågan för min del överhuvudtaget.

 

[mandalaki]

"Jag gick minsann med på ditt pianohelvete skulle stå precis där jag hade tänkt ställa kattkorgen, och nu kommer du med en kaktus som vi inte har pratat om: DU ÄLSKAR MIG INTE LÄNGRE!" eller något ditåt.

Hela "om jag gör x får du göra y". Herregud vilket vidrigt sätt att relatera i det nära och privata. (I förhandlingar på tex jobbet kan det vara helt ok och tom konstruktivt.)

Jaha

 

[Kattennizze]

Fungerar för er. Likväl som vårt sätt fungerar för oss. Jag säger ju absolut inte att ni skulle vara lyckligare eller ens lyckliga om ni gjorde på vårt sätt, likväl som vi definitivt inte skulle vara det om vi gjorde på ert sätt. Men det är väl därför sådana här trådar är nyttiga, för att man kan se att det finns flera olika sätt att få det att fungera bra på?

Ja om vi nu inte skulle blanda in att kvinnor brukar ha ett sådant sämre utgångsläge från början när det gäller relationer till män, så tycker jag att ditt synsätt kan vara ett stort problem för kvinnor när de tillfredsställer mannens behov och får tillbaka noll. Observera nu att jag inte säger att du lever så i din relation, men kan du se risken med ditt synsätt?

 

[mandalaki]

Fast egentligen, det här med kattfrågan. Vad vore alternativet? "Nej, jag har aldrig velat ha katt, vill det fortfarande inte, alltså kan du inte ha katt." Ingen skulle väl leva i ett förhållande på sådana premisser?

 

[Sofie_B]

Du tänker typ "Ok, du vill ha katt, isåfall vill jag ha mormors piano i vardagsrummet, deal?"

Nej. Jag tänker att jag har aldrig tänkt mig ett liv med katt och det är ingenting jag vill ha. Men när min man säger att han inte kan se ett liv utan katt framför sig gör jag en omprövning av mitt tidigare ställningstagande och verkligen analyserar huruvida jag kan leva med katt eller inte (anledningen till att jag tidigare valt att inte ha katt kan ju vara allt ifrån att jag är dödsallergisk eller livrädd, och därmed dealbreakers, till att katter inte ger mig någon glädje men massa jobb. Stor skillnad men båda med resultatet att jag inte vill ha ett liv med katt). Kommer jag efter denna analys fram till att glädjen av katt för honom är större än uppoffringen för mig så går jag med på det och hoppas att han gör samma noggranna analys nästa gång det gäller något som är viktigt för mig (dock inte nödvändigtvis med samma resultat, för honom kanske det slutar upp i att det är en dealbreaker).

Gör han inte det är det inte ett jämställt förhållande och då får man dra öronen åt sig.

 

[Petruska]

Fast egentligen, det här med kattfrågan. Vad vore alternativet? "Nej, jag har aldrig velat ha katt, vill det fortfarande inte, alltså kan du inte ha katt." Ingen skulle väl leva i ett förhållande på sådana premisser?

Mellan min son och mig har vi ibland sagt att "jag kan inte bo i ett hus där det finns x". Tex kan jag inte bo i ett hus där barn leker med andravärldskrigsleksaker. Alltså har sonen aldrig fått ha sådana. När jag sedan ville att kaninen skulle heta Ing-Britt, sa sonen att han inte kan bo i ett hus med en kanin som heter Ing-Britt.

Mellan mig och min partner kan jag inte komma på något motsvarande. Men om jag hade samma inställning till katterna, då är det ju helt enkelt en usel idé att försöka bo ihop med just min partner. Bättre fly än illa fäkta, helt enkelt? Bättre göra något roligt än Kämpa För Förhållandet.

 

[Philosophia]

Jag reagerade till exempel på att du städar mer för att han är pedant, det är sånt som inte funkar för mig.

Jag håller med. Min sambo har en helt annan städnivå än vad jag har och jag har varken tid eller lust att hålla den nivån. Jag städar vad jag tycker är normal städning och han städar i enlighet med vad han tycker är normalt. Det innebär att han städar mycket mer än vad jag gör, vilket ju är fullt rimligt.

 

[Sofie_B]

Ja om vi nu inte skulle blanda in att kvinnor brukar ha ett sådant sämre utgångsläge från början när det gäller relationer till män, så tycker jag att ditt synsätt kan vara ett stort problem för kvinnor när de tillfredsställer mannens behov och får tillbaka noll. Observera nu att jag inte säger att du lever så i din relation, men kan du se risken med ditt synsätt?

Jag ser egentligen inte en risk med mitt synsätt. Jag ser en risk i att ge sig i lag med en idiotisk man (som det i mina ögon är om inte det här är ett givande och tagande).

 

[Petruska]

Nej. Jag tänker att jag har aldrig tänkt mig ett liv med katt och det är ingenting jag vill ha. Men när min man säger att han inte kan se ett liv utan katt framför sig gör jag en omprövning av mitt tidigare ställningstagande och verkligen analyserar huruvida jag kan leva med katt eller inte (anledningen till att jag tidigare valt att inte ha katt kan ju vara allt ifrån att jag är dödsallergisk eller livrädd, och därmed dealbreakers, till att katter inte ger mig någon glädje men massa jobb. Stor skillnad men båda med resultatet att jag inte vill ha ett liv med katt). Kommer jag efter denna analys fram till att glädjen av katt för honom är större än uppoffringen för mig så går jag med på det och hoppas att han gör samma noggranna analys nästa gång det gäller något som är viktigt för mig (dock inte nödvändigtvis med samma resultat, för honom kanske det slutar upp i att det är en dealbreaker).

Gör han inte det är det inte ett jämställt förhållande och då får man dra öronen åt sig.

Jag jobbar inte med uppoffringar och vinster av uppoffringar mellan personer på det sättet.

För mig är läget snarare: vi är två olika personer. Den andra personen är så beskaffad att hen vill ha katt.

 

[mandalaki]

Nej. Jag tänker att jag har aldrig tänkt mig ett liv med katt och det är ingenting jag vill ha. Men när min man säger att han inte kan se ett liv utan katt framför sig gör jag en omprövning av mitt tidigare ställningstagande och verkligen analyserar huruvida jag kan leva med katt eller inte (anledningen till att jag tidigare valt att inte ha katt kan ju vara allt ifrån att jag är dödsallergisk eller livrädd, och därmed dealbreakers, till att katter inte ger mig någon glädje men massa jobb. Stor skillnad men båda med resultatet att jag inte vill ha ett liv med katt). Kommer jag efter denna analys fram till att glädjen av katt för honom är större än uppoffringen för mig så går jag med på det och hoppas att han gör samma noggranna analys nästa gång det gäller något som är viktigt för mig (dock inte nödvändigtvis med samma resultat, för honom kanske det slutar upp i att det är en dealbreaker).

Gör han inte det är det inte ett jämställt förhållande och då får man dra öronen åt sig.

Ok, jag fattar hur du tänker. Jag hade nog inte resonerat så grundligt med mig själv om det, dock. Jaha, han har katt, då får jag leva med katt för första gången, typ. Eftersom alternativen vore otänkbara: dvs att jag förbjöd honom att ha katt eller vägrade flytta ihop pga det.

 

[Petruska]

Jag ser egentligen inte en risk med mitt synsätt. Jag ser en risk i att ge sig i lag med en idiotisk man (som det i mina ögon är om inte det här är ett givande och tagande).

Hur länge har ni varit ihop? Det är ju inte helt sällan man hör talas om Fantastiska Äktenskap som är ett Givande och Tagande, där det mystiskt nog visar sig några år senare visst, det gavs och det togs. Fast bara i en riktning. I min relativa närhet har jag ett sådant fall där just det stod klart för kvinnan efter 30 år.

 

[Petruska]

Ok, jag fattar hur du tänker. Jag hade nog inte resonerat så grundligt med mig själv om det, dock. Jaha, han har katt, då får jag leva med katt för första gången, typ. Eftersom alternativen vore otänkbara: dvs att jag förbjöd honom att ha katt eller vägrade flytta ihop pga det.

Precis. Resonemanget med sig själv blir överflödigt, eftersom det inte är mig det handlar om.

 

[Kattennizze]

Jag ser egentligen inte en risk med mitt synsätt. Jag ser en risk i att ge sig i lag med en idiotisk man (som det i mina ögon är om inte det här är ett givande och tagande).

Jag tycker att det är en jättestor risk, framförallt för kvinnor. Hur många kvinnor har vi inte hört talas om som står där när de blivit äldre och maken byter dem mot en yngre upplaga? Snacka om givande åt ett håll....eller de män som äger gårdar och kvinnor som får gå på äldre dagar utan en spänn....

 

[Sleepy]

När jag sedan ville att kaninen skulle heta Ing-Britt, sa sonen att han inte kan bo i ett hus med en kanin som heter Ing-Britt.

Underbart.

 

[Kiwifrukt]

Nu bidrog jag i alla högsta grad till att stora saker kom upp som orsak till kompromiss och konflikter. Men det jag egentligen menade var små grejer i vardagen där en tycker/vill annorlunda än den en lever tillsammans med. Mer i stil med "jag tycker inte spagetti är så gott, medan det är min sambos favoriträtt, ska vi äta spagetti ofta, eller sällan?" eller att parterna vill titta på olika saker/filmer på tv, eller "jag är pedant, men min man jobbar som snickare och har hela kläderna fulla med sågspån när han kommer från jobbet, kan du försöka ta av dig i hallen och inte springa runt i arbetskläderna i hela huset?"

Vart en ska bo och varför och husdjurs vara eller inte vara var kanske helt fel grej att ta upp. Men småsaker som en inte är överens om kommer alltid finnas i alla relationer.