Automatiska tankar

[farin]

Varning för långt inlägg!

I morse kom jag på mig själv med en automatisk tanke som jag nog, vid närmare eftertanke, ofta använder mig av. Och nu när jag funderar lite till så inser jag att jag har två automatiska tankar som drar ner min energi och får mig att må sämre än jag egentligen gör.

Efter en låååång period med lågt Hb, järnbrist toppad med en osund arbetsbelastning så har jag varit trött. Sådär trött som man inte kan vila sig ifrån. Men det är åtgärdat, jag har fått medicinsk hjälp och har ett ok Hb, ett bra järn och jag har också bytt jobb. Så allt är verkligen så mycket bättre!

Men... Så fort något inte går helt enligt plan, kan vara allt från stort till smått så säger min hjärna till mig - Fan vad trött jag blir Ibland är det bara med en suck, vad trööött jag blir, ibland är det mer som Men faan vad trött jag blir!

När jag sen funderar på att hitta på något, kan också vara stort som smått (gå upp ur sängen till exempel...) så säger min hjärna - Men jag orkar inte. Eller Jag ooorkar inteee... När jag väl kliver upp, eller startar dammsugaren, går ut med soporna, lagar mat, whatever så orkar jag ju visst och det är inte ens speciellt jobbig.

Det här måste jag ju ändra på! Första steget är såklart att bli medveten om de automatiska tankarna, de är ju just automatiska. Där är jag på god väg tycker jag
Nästa steg bör ju rimligen vara att svara den automatiska tanken som jag inte vill ha med en medveten tanke som jag vill ha - där behöver jag komma på några bra svar till min hjärna. Förhoppningsvis leder det till att min medvetna tanke så småningom blir en automatisk tanke och jag kan lägga mindre energi på att motarbeta mig själv.

Är det någon som känner igen sig?
Har du i så fall försökt göra något åt det? Hur? Alla tips är värdefulla
Kom gärna med lyckade exempel, jag behöver pepp

 

[Red_Chili]

Haha, hela min hjärna är felprogrammerad på det sättet, så oh yes, jag känner igen mig. Jag kan tänka att saker är stressande, läskiga, jobbiga eller negativa på annat sätt. Sedan när jag frågar mig själv "varför?" så har jag inget bra svar alls. Då skakar jag på huvudet åt mig själv istället.

Jag själv blev medveten om mina tankebanor när jag läste en liten bok som hette något om att välja glädje (eller liknande). Ett exempel jag tydligt minns från boken var att en person skulle bygga något, hade sågat ut en träplanka och upptäckte att den var för kort, då blev personen arg. Det hade setts som "självklart" men det gick ju faktiskt att istället fråga sig vad plankan kan användas till istället, när den inte blev som planerat.

Även om det exemplet är på ett helt annat sätt än de flesta "riktiga" händelser (jag sågar aldrig plankor), så fick det mig att bli medveten om att jag kan styra mina tankar på ett sätt som gör att även känslorna blir styrda och genom det kan jag välja att inte bli trött/rädd/arg. Sedan går det ju inte alltid att styra allt. Självklart blir jag ledsen om någon närstående dör, rädd om jag råkar ut för någon farlig olycka och trött om jag inte sovit eller blir sjuk. Men många små vardagshändelser kan jag välja att känna annorlunda inför genom att styra tankebanorna.

Genom att styra tankar och känslor på det sättet har jag blivit av med min scenskräck, vågat lita på människor som blivit fantastiska vänner, vågat tävla med hundarna, klarat av att få ordning på många problemområden här i livet osv. Det finns såklart massor att jobba med fortfarande, men ja, jag upplever att livet blir bättre och bättre för varje dag som går och det beror till stor del på att jag kan styra mig själv åt det håll jag vill nu för tiden.

 

[mandalaki]

Men alltså ... jag förstår nog inte. "Vad trött jag blir" - det är ju bara ett uttryck? Det betyder inte "Oj vad trött jag blir, nu måste jag genast släppa allt jag har för händer och gå och lägga mig".

Och "jag orkar inte" - det är väl mänskligt att tänka så, lite spontant? Varje morgon när klockan ringer vaknar jag med ett "Åh nej, inte redan!". Det tycker jag också är mänskligt.

Men, om nu tankarna är ett bekymmer för dig skulle jag inte kämpa med att möta dem med "bättre" tankar. Jag fick några KBT-samtal och terapeuten förklarade att jag skulle tillåta negativa tankar, möta dem med "jaha, där kom den tanken igen" utan att fördöma den - och sedan kasta den över axeln och gå vidare.

 

[farin]

Men alltså ... jag förstår nog inte. "Vad trött jag blir" - det är ju bara ett uttryck? Det betyder inte "Oj vad trött jag blir, nu måste jag genast släppa allt jag har för händer och gå och lägga mig".

Och "jag orkar inte" - det är väl mänskligt att tänka så, lite spontant? Varje morgon när klockan ringer vaknar jag med ett "Åh nej, inte redan!". Det tycker jag också är mänskligt.

Men, om nu tankarna är ett bekymmer för dig skulle jag inte kämpa med att möta dem med "bättre" tankar. Jag fick några KBT-samtal och terapeuten förklarade att jag skulle tillåta negativa tankar, möta dem med "jaha, där kom den tanken igen" utan att fördöma den - och sedan kasta den över axeln och gå vidare.

Jag upplever att jag genom att tala om för mig själv att jag blir trött eller inte orkar faktiskt påverkar mig till att bli tröttare och mindre energifull. Tankarna påverkar känslorna och det tillsammans påverkar välmående. Om jag då kan lära om och i stället för att tänka en negativ tanke och låta den vara, kan möta den med en mer positiv tanke och därmed bli piggare och mer energifull så vill jag gärna prova det.

Jag tycker inte det är ett stort problem, det är inte så att jag undviker att göra saker. Men jag vill gärna känna mig piggare och gladare om möjligt.

 

[farin]

Haha, hela min hjärna är felprogrammerad på det sättet, så oh yes, jag känner igen mig. Jag kan tänka att saker är stressande, läskiga, jobbiga eller negativa på annat sätt. Sedan när jag frågar mig själv "varför?" så har jag inget bra svar alls. Då skakar jag på huvudet åt mig själv istället.

Jag själv blev medveten om mina tankebanor när jag läste en liten bok som hette något om att välja glädje (eller liknande). Ett exempel jag tydligt minns från boken var att en person skulle bygga något, hade sågat ut en träplanka och upptäckte att den var för kort, då blev personen arg. Det hade setts som "självklart" men det gick ju faktiskt att istället fråga sig vad plankan kan användas till istället, när den inte blev som planerat.

Även om det exemplet är på ett helt annat sätt än de flesta "riktiga" händelser (jag sågar aldrig plankor), så fick det mig att bli medveten om att jag kan styra mina tankar på ett sätt som gör att även känslorna blir styrda och genom det kan jag välja att inte bli trött/rädd/arg. Sedan går det ju inte alltid att styra allt. Självklart blir jag ledsen om någon närstående dör, rädd om jag råkar ut för någon farlig olycka och trött om jag inte sovit eller blir sjuk. Men många små vardagshändelser kan jag välja att känna annorlunda inför genom att styra tankebanorna.

Genom att styra tankar och känslor på det sättet har jag blivit av med min scenskräck, vågat lita på människor som blivit fantastiska vänner, vågat tävla med hundarna, klarat av att få ordning på många problemområden här i livet osv. Det finns såklart massor att jobba med fortfarande, men ja, jag upplever att livet blir bättre och bättre för varje dag som går och det beror till stor del på att jag kan styra mig själv åt det håll jag vill nu för tiden.

Kay Pollacks bok? Jag har den hemma men har inte orkat () läsa den...
Tidigare hade jag den energi jag nu saknar, men under år av hög belastning så var den borta. Och nu tycker jag att jag fastnat...

 

[Lingon]

När jag går upp tidigt och är jättetrött, grinig och inte alls vill göra det jag måste göra utan bara gå och lägga mig igen tänker jag om mig själv som om jag var nån annan. Jag ger mig själv den sympati jag skulle gett nån annan, för vi är alltid mycket hårdare mot oss själva. Jag låter mig själv vara trött och inte tycker synd om mig själv utan som om det var nån annan som är trött. När min dotter är trött på morgonen så får hon en extra kram och uppmuntran så jag försöker ge det till mig själv också.

 

[Ray]

Jag är med på vad du menar!
Känner absolut igen.

Jag försöker mota det genom att först tänka efter om jag faktiskt är trött- ibland behövs det vilas... Sen försöker jag att inte fånga den tanken utan bara låta den swisha förbi. Som annat brus som snurrar i skallen...
Och sen bara gör jag det jobbiga utan att tänka och oftast är det ju s0 att man kommer igång.... Blir lättare och lättare att låta tanken glida bort och liksom rycka på axlarna och låta den vara oviktig.
.

 

[Red_Chili]

Kay Pollacks bok? Jag har den hemma men har inte orkat () läsa den...
Tidigare hade jag den energi jag nu saknar, men under år av hög belastning så var den borta. Och nu tycker jag att jag fastnat...

Det namnet låter bekant, så den tror jag att det är! Läs den! Den är lättläst så det är inte så jobbigt

 

[starcraft]

Kay Pollacks bok? Jag har den hemma men har inte orkat () läsa den...
Tidigare hade jag den energi jag nu saknar, men under år av hög belastning så var den borta. Och nu tycker jag att jag fastnat...

Fast om man gått med för hög belastning under lång tid så kanske man ska tillåta sig till viss mån att faktiskt få vara trött, inte orka, inte ha lust. Sen får det så klart inte gå till överdrift. Men det tar tid för kroppen att komma tillbaka om man bränt ut sig och även om man inte gått hela vägen till väggen, så behöver kroppen få återhämta sig i sin takt. Jag orkar inte jobba heltid annat än i korta perioder. Förut jobbade jag mer än heltid utan problem, men kroppen orkar liksom inte längre och det är faktiskt helt okej.

 

[mandalaki]

Jag är med på vad du menar!
Känner absolut igen.

Jag försöker mota det genom att först tänka efter om jag faktiskt är trött- ibland behövs det vilas... Sen försöker jag att inte fånga den tanken utan bara låta den swisha förbi. Som annat brus som snurrar i skallen...
Och sen bara gör jag det jobbiga utan att tänka och oftast är det ju s0 att man kommer igång.... Blir lättare och lättare att låta tanken glida bort och liksom rycka på axlarna och låta den vara oviktig.
.

Just det att inte fånga den tanken var vad KBT-terapeuten tipsade mig om. Och jag tror att det är en bättre strategi än att försöka bekämpa en tanke med en tanke. Det är så lätt att förlora den matchen.

 

[Ray]

Just det att inte fånga den tanken var vad KBT-terapeuten tipsade mig om. Och jag tror att det är en bättre strategi än att försöka bekämpa en tanke med en tanke. Det är så lätt att förlora den matchen.

Jättebra sätt tycker jag. Man.låter tanken finnas men ger den ingen makt...
Jag har så svårt att ljuga för mig själv och peppa mig med ord som jag vet inte stämmer.

 

[mandalaki]

Jättebra sätt tycker jag. Man.låter tanken finnas men ger den ingen makt...
Jag har så svårt att ljuga för mig själv och peppa mig med ord som jag vet inte stämmer.

Exakt. Om jag försöker tvinga fram en positiv tanke hör jag bara den negativa rösten som säger Det där menar du inte ...

 

[Ray]

Exakt. Om jag försöker tvinga fram en positiv tanke hör jag bara den negativa rösten som säger Det där menar du inte ...

Men precis!!!
Oärliga komplimanger är lika tråkigt från sig själv som från andra... Men för vissa funkar det ju.
Kommer man igång och får lite energi så kommer positiva tankar mer ärligt och först då tycker jag de får kraft.

 

[Trissa]

Jag upplever att jag genom att tala om för mig själv att jag blir trött eller inte orkar faktiskt påverkar mig till att bli tröttare och mindre energifull. Tankarna påverkar känslorna och det tillsammans påverkar välmående. Om jag då kan lära om och i stället för att tänka en negativ tanke och låta den vara, kan möta den med en mer positiv tanke och därmed bli piggare och mer energifull så vill jag gärna prova det.

Jag tycker inte det är ett stort problem, det är inte så att jag undviker att göra saker. Men jag vill gärna känna mig piggare och gladare om möjligt.

Det finns ett TED-talk som litegrann handlar om det, och där kontentan är "fake it til you become it".

 

[farin]

Fast om man gått med för hög belastning under lång tid så kanske man ska tillåta sig till viss mån att faktiskt få vara trött, inte orka, inte ha lust. Sen får det så klart inte gå till överdrift. Men det tar tid för kroppen att komma tillbaka om man bränt ut sig och även om man inte gått hela vägen till väggen, så behöver kroppen få återhämta sig i sin takt. Jag orkar inte jobba heltid annat än i korta perioder. Förut jobbade jag mer än heltid utan problem, men kroppen orkar liksom inte längre och det är faktiskt helt okej.

Absolut, jag håller verkligen med om att det tar tid att komma tillbaka och att det får lov att ta tid. Även om jag inte gick in i väggen så var jag hårt belastad under lång tid, både mentalt och fysiskt, det är jag medveten om.
Jag lyssnar verkligen på kroppens signaler nu för tiden och vilar absolut mer än jag gjort tidigare. Jag tror faktiskt inte att jag någonsin kommer tillbaka till samma energinivå som innan, och det är ok. Men det här handlar inte om det riktigt. Jag upplever att jag genom att "tillåta" de här automatiska tankarna att snacka ner mig själv faktiskt blir tröttare än jag egentligen är. Det är ju verkligen inte bara i situationer där jag faktiskt skulle kunna vara trött "på riktigt".

Jag har testat lite idag
Hästens grimma var trasslig, till hälften hängde den ut-och-in och grimskaftet var snurrat genom nosen på grimman När jag blev medveten om att jag var på väg att tänka "men va' fasen vad trött jag blir" över trasslet så stannade jag upp en halv millisekund och tänkte "men va' fasen vad trassligt det var". Ingen stor skillnad, men för mig blev det lättare att släppa.

Nu är ju just automatiska tankar automatiska och ofta omedvetna, så jag hade säkert redan tänkt "men va fasen vad trött jag blir"... men den medvetna tanken kunde jag ändra. Inte till något översvallande positivt, men ändå något som var bättre än trött.

 

[farin]

Det finns ett TED-talk som litegrann handlar om det, och där kontentan är "fake it til you become it".

Affirmationer fungerar ju sägs det, så det borde ju funka med positiva(re) tankar också

 

[farin]

Exakt. Om jag försöker tvinga fram en positiv tanke hör jag bara den negativa rösten som säger Det där menar du inte ...

Jag tror inte vi riktigt pratar om samma sak... eller så förstår jag inte hur du menar.

Jag vill inte tvinga fram en positiv tanke. Jag vill sluta låta min hjärna ljuga för mig och säga att jag är trött, eller inte orkar. Jag är ju inte trött på riktigt. Och jag orkar oftast det jag först känner ett motstånd mot. Skulle kroppen (och hjärnan) vara trött på riktigt så tillåter jag mig att vila.