Backar vid ridning

Elinochsurviver

Trådstartare
Jag har ett litet småjobbigt problem med min kära häst. Han är en welshcob valack, på cirka 1.62 i manken. Han är väl en liten fegis om man får lov att säga så. När vi rider bakom någon så går hela ridturen på som smör, han går förbi i princip allt. Men det är när vi går först eller rider själva som det kan uppstå problem. Blir han rädd för något stannar han. Alltså verkligen tvärnitar och låser fast sig i marken. Och så fort jag lägger till skänkeln för att få fram honom så börjar han backa, och slutar inte. Jag har försökt ALLT. Vända honom och backa honom några meter har fungerat ibland, men det är inget som jag gillar att använda mig utav. Och efter många om och men brukar vi komma förbi, men det ser inte vackert ut..
Han vågar gå förbi, det vet jag eftersom om vi hade ridit med någon så hade han traskat förbi, visst så hade han fortfarande kollat på det, men förbi hade han gått. Han är alltså extremt fjantig och jag blir så himla less när han håller på så, då det verkligen skapar problem och hinder för mig i ridningen! Någon som har ett bra tips på vad jag kan göra, vill verkligen bli av med detta! :(
 
Vad händer om du helt enkelt skiter i att lägga till skänkeln? Om du bara väntar ut honom och ser till att han är vänd åt det hållet du vill gå men inte sätter någon press på honom?
 
Prova vänd honom och rygga förbi det farliga.
Såg nu att du verkar ha provat det.
Om han börjar backa så kan du ju fortsätta backa tills du bestämmer att ni ska gå framåt.
 
Jag har ett litet småjobbigt problem med min kära häst. Han är en welshcob valack, på cirka 1.62 i manken. Han är väl en liten fegis om man får lov att säga så. När vi rider bakom någon så går hela ridturen på som smör, han går förbi i princip allt. Men det är när vi går först eller rider själva som det kan uppstå problem. Blir han rädd för något stannar han. Alltså verkligen tvärnitar och låser fast sig i marken. Och så fort jag lägger till skänkeln för att få fram honom så börjar han backa, och slutar inte. Jag har försökt ALLT. Vända honom och backa honom några meter har fungerat ibland, men det är inget som jag gillar att använda mig utav. Och efter många om och men brukar vi komma förbi, men det ser inte vackert ut..
Han vågar gå förbi, det vet jag eftersom om vi hade ridit med någon så hade han traskat förbi, visst så hade han fortfarande kollat på det, men förbi hade han gått. Han är alltså extremt fjantig och jag blir så himla less när han håller på så, då det verkligen skapar problem och hinder för mig i ridningen! Någon som har ett bra tips på vad jag kan göra, vill verkligen bli av med detta! :(
Hur gammal är din häst?
Nu vet jag att det finns olika åsikter om detta men min ponny gjorde så ibland när hon var ung. Jag hoppade av och ledde henne förbi det som var farligt, sedan fortsatte jag att rida. Ibland kan det hjälpa att snurra hästen runt i en mkt snäv cirkel.

Idag går hon fram ensam i stort sett överallt.
 
När jag red min Welsh Cob-dam kunde hon göra likadant ibland. Dock var det inte så mycket rädsla, hon tyckte vi skulle hem bara. Så när hon skulle backa ner i dikena breddade jag händerna jättemycket, lutade mig framåt lite och höll om med benen. Jag vet inte hur jag ska förklara. Styrde framåt med hela kroppen liksom. Snyggt var det inte, men funkade.
 
Hästar backar gärna för att de vill se saken tydligare, de har ju inte så brett synfält som vi har. Vad händer om du helt enkelt släpper tygeln och låter hästen titta ordentligt, sen lägger på skänkeln och ber den gå, fortfarande med lång tygel
 
Som flera tidigare har svarat, han kanske behöver någon minut extra för att fundera?

Jag har själv varit medryttare på just en welsh cob som gärna gjorde precis så för att testa i början. De första gångerna slutade med snygg sidvärts galopp hem mot stallet :rofl: Just den hästen ville gärna vända när jag drev på, alternativt backa för att tillslut lätta fram - detta gjorde han endast när jag drev på eller på andra sätt använde hjälper. Så jag provade med att vara helt passiv på långa tyglar och låta honom kontemplera tillvaron lite. Det slutade oftast med att han steppade lite, men tillslut frustade djupt och sen dök ner med huvudet i gräset ;) Och efter ytterligare en liten stund lyfte han på huvudet, tittade sig omkring, vände huvudet mot mig, och funderade lite på vad som skulle hända härnäst. Skulle jag bara sitta där eller? Och just då, i det ögonblicket, gick det alldeles utmärkt att rida vidare framåt :)

Nyckeln i det hela för just den hästen var att inte börja mana på direkt när han stannade, för då snurrade eller reste han sig bara. Och en underskattad grej: att lyfta huvudet och titta vart man ska, oavsett vart hästen är på väg :p
 
Tålamod, tålamod, tålamod...
Du känner din häst bäst och känner hur han svarar på olika tekniker.
Min första häst backade så fort jag drev framåt, min nuvarande lättar fram och försöker vända i luften.
Jag är alltid stenhård på att de alltid skall stå vända åt rätt håll, de får aldrig vända runt eller snedda!
Vill de backa - absolut! Det är inte så himla kul att backa hur långt som helst, och vill du stå still så gör vi det: Det är inte heller så himla kul.

Jag kombinerar alltid pådrivning med små "betänkepauser" och beröm vid minsta framsteg.

Tolererar heller aldrig att de "fryser fast". Där är en rörelse åt vilket håll som helst bättre än att de står och spänner sig för att inte ta hjälperna. Till exempel om jag måste skänkla med kraft upprepade gånger och hästen bara står och "tar emot" kan jag lägga på spöt, och tar hästen då ett steg åt någon riktning (fortfarande vänd åt rätt håll) slutar jag med pådrivningen, men ger bara beröm om steget råkat vara framåt.

Som längst stod jag i 45 minuter på en stig med mitt sto, bara stod. Så fort jag skänklade backade hon, och när hon backat klart kunde vi alltid komma hela vägen fram till samma punkt igen. Så till sist stod vi bara där, då jag slutade mana på. 45 minuter senare råkade hon ta ett steg framåt och jag passade på och drev på av bara tusan: så kunde vi trava förbi mördardiket.

Sa jag att jag bara rider ston? :banghead:
 
Tålamod, tålamod, tålamod...
Du känner din häst bäst och känner hur han svarar på olika tekniker.
Min första häst backade så fort jag drev framåt, min nuvarande lättar fram och försöker vända i luften.
Jag är alltid stenhård på att de alltid skall stå vända åt rätt håll, de får aldrig vända runt eller snedda!
Vill de backa - absolut! Det är inte så himla kul att backa hur långt som helst, och vill du stå still så gör vi det: Det är inte heller så himla kul.

Jag kombinerar alltid pådrivning med små "betänkepauser" och beröm vid minsta framsteg.

Tolererar heller aldrig att de "fryser fast". Där är en rörelse åt vilket håll som helst bättre än att de står och spänner sig för att inte ta hjälperna. Till exempel om jag måste skänkla med kraft upprepade gånger och hästen bara står och "tar emot" kan jag lägga på spöt, och tar hästen då ett steg åt någon riktning (fortfarande vänd åt rätt håll) slutar jag med pådrivningen, men ger bara beröm om steget råkat vara framåt.

Som längst stod jag i 45 minuter på en stig med mitt sto, bara stod. Så fort jag skänklade backade hon, och när hon backat klart kunde vi alltid komma hela vägen fram till samma punkt igen. Så till sist stod vi bara där, då jag slutade mana på. 45 minuter senare råkade hon ta ett steg framåt och jag passade på och drev på av bara tusan: så kunde vi trava förbi mördardiket.

Sa jag att jag bara rider ston? :banghead:

Hehe, har också stått så med mitt STO. På min funkar det inte med spö, hon blir bara tvär, sur och förbannad och helt omöjlig att kommunicera med (börjar hoppa runt, resa sig, snurra....). Jag har väntat ut henne. Hon fryser verkligen fast:mad:, jätteirriterande, men brukar gå att styra lite åt sidan. Sen är det verkligen tålamod och positivt tänkande som gäller, hon brukar gå till slut. Angående backande så har min backat ibland, men när jag tog över backandet tyckte hon att det blev jobbigt att gå bakåt, och fick jättemycket beröm när hon gick fram. Fast då hade vi fastnat på gårdsplanen och hade rejält med plats, vet inte hur det hade varit om det funnits diken och stängsel och annat i närheten....

Jag har haft ett sto tidigare som jag aldrig hade några såna här problem med och som visserligen var lite försiktig och tittig i skogen, men gick faktiskt alltid fram. Min nuvarande slår allt jag kunde fantisera om när det gäller ston. Men hon har fördelar också:love:.
 

Liknande trådar

Hästhantering Hej! Vill varna för lång och rörig text... Gör ett sista desperat försök att få någon hjälp. Vill börja med att säga att hästen i...
3 4 5
Svar
81
· Visningar
11 234
Träning Jag har en häst som är mer påverkad av andra hästar än de tidigare hästarna jag haft. Lite tydligare förklaringar om olika situationer...
Svar
7
· Visningar
2 330
Hästmänniskan Jag har under en längre tid haft ganska grova muskelkramper i mestadels foten/smalbenet, men även andra ställen på kroppen. Det har...
Svar
13
· Visningar
1 589
Senast: gammalek
·
Hästhantering Hej, Jag köpte min första egna häst hösten 2019. Honom köpte jag eftersom han skulle vara/verkade vara så lugn och snäll i hanteringen...
2
Svar
21
· Visningar
4 813
Senast: Happimess
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp