Barn som beter sig illa på tävling, efter ritt.

[rtf]

Blev lite ställd häromdagen. Plats: hopptävling för ponny. Flera barn kommer efter en genomförd ritt ut från banan och är skitförbannade för att det gått dåligt. Resultaten berodde i en del fall på otur, dåliga förberedelser eller dålig ridning, någon gång att ponnyn inte hjälpte till. Barn kastar tyglar till förälder, skriker på föräldrar och många förbannar även ponnyerna och samtliga stormar iväg asförbannade och skäller och svär.

Jag blev faktiskt helt ställd. Klart inget barn vet vad som är rätt beteende om ingen (förälder, tränare) upplyser den om det, men eftersom ingen uppenbarligen gjort det kände jag (som vuxen) lite att jag borde gjort något, men samtidigt är många föräldrar idag så kinkiga om man säger åt deras gulleplutt att jag inte ville. Någon förälder som såg att vi andra reagerade ursäktade sitt barn med att " hen är en vinnarskalle och blir så ledsen när det inte går bra".

Vad hade ni gjort? Vad kan man göra för att få bort detta (i mitt tycke) osportsliga beteende? Ska man få bete sig så på en tävling under Svenska Ridsportsförbundet?

Jag tänker att eliten som intervjuas på tv alltid tar på sig felen själva, är föredömen, men det verkar ju inte räcka. Vad kan man göra mer? (Naturligtvis uppförde sig flertalet barn korrekt och schysst mot både omgivning och ponny, men de andra stack verkligen ut på ett sätt som enligt mig inte är okej.)

 

[Aionee]

Känner igen det här från tiderna när jag tittade på ponnytävlingar och följde med vänner som tävlade. Väldigt sorligt att se men undrar desamma som dig vad man kan göra.

Det landar väl på föräldrarna mest, deras ansvar att barnet vet hur man sköter sig.

 

[Billy]

Blev lite ställd häromdagen. Plats: hopptävling för ponny. Flera barn kommer efter en genomförd ritt ut från banan och är skitförbannade för att det gått dåligt. Resultaten berodde i en del fall på otur, dåliga förberedelser eller dålig ridning, någon gång att ponnyn inte hjälpte till. Barn kastar tyglar till förälder, skriker på föräldrar och många förbannar även ponnyerna och samtliga stormar iväg asförbannade och skäller och svär.

Jag blev faktiskt helt ställd. Klart inget barn vet vad som är rätt beteende om ingen (förälder, tränare) upplyser den om det, men eftersom ingen uppenbarligen gjort det kände jag (som vuxen) lite att jag borde gjort något, men samtidigt är många föräldrar idag så kinkiga om man säger åt deras gulleplutt att jag inte ville. Någon förälder som såg att vi andra reagerade ursäktade sitt barn med att " hen är en vinnarskalle och blir så ledsen när det inte går bra".

Vad hade ni gjort? Vad kan man göra för att få bort detta (i mitt tycke) osportsliga beteende? Ska man få bete sig så på en tävling under Svenska Ridsportsförbundet?

Jag tänker att eliten som intervjuas på tv alltid tar på sig felen själva, är föredömen, men det verkar ju inte räcka. Vad kan man göra mer? (Naturligtvis uppförde sig flertalet barn korrekt och schysst mot både omgivning och ponny, men de andra stack verkligen ut på ett sätt som enligt mig inte är okej.)

Det enda som kanske är lite positivt är att barnen i alla fall "kastar tyglarna till föräldrarna" och inte fysiskt ger sig på ponnyn. Det har jag blivit vittne till och än värre - föräldrar som gör det!
Det jag tänker man kan göra är att gå till huvuddomaren och säga till. Det är dennes skyldighet att agera vid sådant uppförande som klart strider mot TR.

 

[Miljon]

Det enda som kanske är lite positivt är att barnen i alla fall "kastar tyglarna till föräldrarna" och inte fysiskt ger sig på ponnyn. Det har jag blivit vittne till och än värre - föräldrar som gör det!
Det jag tänker man kan göra är att gå till huvuddomaren och säga till. Det är dennes skyldighet att agera vid sådant uppförande som klart strider mot TR.

Håller med i allt du skriver.

Jag tävlar visserligen i en annan disciplin, men känner flera domare och de säger samma sak allihop. Händer något utanför tävlingsbanan som inte är okej - informera domare! De kan tyvärr inte se allt, men de har ett ansvar för att se till att TR följs på hela tävlingsplatsen.

 

[shampiz]

Tyvärr så ser man det beteendet allt för ofta, och precis som du säger så har man lust att säga till dom men att många föräldrar då skulle bli irriterade.
Förutom att meddela domaren så kanske det oftare skulle tas upp och att man "lär" ut hur man ska bete sig när man kommer till tävlingsplatsen även vid de tillfällen det inte går så bra som man tänkt sig. Sånt ska både föräldrar, tränare och även utomstående pumpa in hos barnen redan då dom börjar att tävla. Och om det oftare utdöms någon form av straff som avstängning så kanske dom förstår att sånt beteende inte är ok.

 

[astronaut]

Skulle jag få barn och jag låter denne börja med hästsport och denne beter sig så kommer jag med all säkerhet sälja ponnyn och inte låta ungen tävla mer. Även om det går skit måste man kunna bete sig.

 

[Lager]

Blev lite ställd häromdagen. Plats: hopptävling för ponny. Flera barn kommer efter en genomförd ritt ut från banan och är skitförbannade för att det gått dåligt. Resultaten berodde i en del fall på otur, dåliga förberedelser eller dålig ridning, någon gång att ponnyn inte hjälpte till. Barn kastar tyglar till förälder, skriker på föräldrar och många förbannar även ponnyerna och samtliga stormar iväg asförbannade och skäller och svär.

Jag blev faktiskt helt ställd. Klart inget barn vet vad som är rätt beteende om ingen (förälder, tränare) upplyser den om det, men eftersom ingen uppenbarligen gjort det kände jag (som vuxen) lite att jag borde gjort något, men samtidigt är många föräldrar idag så kinkiga om man säger åt deras gulleplutt att jag inte ville. Någon förälder som såg att vi andra reagerade ursäktade sitt barn med att " hen är en vinnarskalle och blir så ledsen när det inte går bra".

Vad hade ni gjort? Vad kan man göra för att få bort detta (i mitt tycke) osportsliga beteende? Ska man få bete sig så på en tävling under Svenska Ridsportsförbundet?

Jag tänker att eliten som intervjuas på tv alltid tar på sig felen själva, är föredömen, men det verkar ju inte räcka. Vad kan man göra mer? (Naturligtvis uppförde sig flertalet barn korrekt och schysst mot både omgivning och ponny, men de andra stack verkligen ut på ett sätt som enligt mig inte är okej.)

Jag gör ingenting. Skrikande bortskämda ungar är inte mitt ansvar per se. Så länge inte barn (eller vuxen) ger sig på hästen givetvis.

När jag jobbade på ridklubb så talade vi på alla Grönt Kort-kurser om hur Du som ryttare förväntas bete dig i olika situationer, och att även om Du blir frustrerad och arg så finns det regler. Se rivningen eller poängen som en del i att bli bättre, att du lär dig någonting nytt, istället för att blir besviken.

Men jag går inte in och uppfostrar andras barn lite sådär appropå på en tävlingsplats. Tänker däremot ungefär som jag skrev ovan: bortskämd curlad unge som beter sig generande illa.

 

[Digbil]

Nu tävlar jag en annan disciplin men om jag såg någon som beter sig illa skulle jag hämta tävlingsledaren.

 

[Rugge]

Det säger väl egentligen mer om föräldrarna än barnen

Mina fiktiva barn hade då aldrig fått lov att bete sig på det viset. ohyfsat och brist på respekt för både ponny, föräldrar och andra tävlande.

 

[bettysmatte]

Barn som aldrig har fått misslyckas och bli besvikna beter sig ofta så. Tyvärr är många föräldrar så "snälla" att de inte låter sina barn få uppleva besvikelse. Då blir det jobbigt för barnet när de kommer ut i verkliga livet och möter motstånd.

 

[Xoxx]

En vidare fundering... Kan detta grunda sig i att vi inte har hästen "hemma vid" att många föräldrar lär sig häst i samma takt som barnen och har ingen merkunskap? Plus att samhället idag knappt låter en säga till sitt barn?

 

[Kjerulfia]

Om jag såg något liknande skulle jag kunna tänka mig att ta kontakt med ryttarens klubb. Jag tänker lite som så att klubbarna faktiskt har ett visst anvsar att se till att medlemmarna beter sig och följer ridsportsförbundets regler och värdegrund. Att berätta om detta på grönt kort kursen är ju ett sätt, men man kanske också behöver göra det mer kontinuerligt. Hur man kan göra det varierar säkert från klubb till klubb.

 

[Nielaa]

Blev lite ställd häromdagen. Plats: hopptävling för ponny. Flera barn kommer efter en genomförd ritt ut från banan och är skitförbannade för att det gått dåligt. Resultaten berodde i en del fall på otur, dåliga förberedelser eller dålig ridning, någon gång att ponnyn inte hjälpte till. Barn kastar tyglar till förälder, skriker på föräldrar och många förbannar även ponnyerna och samtliga stormar iväg asförbannade och skäller och svär.

Jag blev faktiskt helt ställd. Klart inget barn vet vad som är rätt beteende om ingen (förälder, tränare) upplyser den om det, men eftersom ingen uppenbarligen gjort det kände jag (som vuxen) lite att jag borde gjort något, men samtidigt är många föräldrar idag så kinkiga om man säger åt deras gulleplutt att jag inte ville. Någon förälder som såg att vi andra reagerade ursäktade sitt barn med att " hen är en vinnarskalle och blir så ledsen när det inte går bra".

Vad hade ni gjort? Vad kan man göra för att få bort detta (i mitt tycke) osportsliga beteende? Ska man få bete sig så på en tävling under Svenska Ridsportsförbundet?

Jag tänker att eliten som intervjuas på tv alltid tar på sig felen själva, är föredömen, men det verkar ju inte räcka. Vad kan man göra mer? (Naturligtvis uppförde sig flertalet barn korrekt och schysst mot både omgivning och ponny, men de andra stack verkligen ut på ett sätt som enligt mig inte är okej.)

Är man en tävlingsmänniska kan man lätt bli arg för sunden när man inte vinner eller när de går dåligt och att gå undan då och va sur en stund och arg är helt okej för mig.
Men att börja slå och skrika på hästen är fel eller skrika på andra människor och detta bör/ska varje förälder lära sina barn att det inte är okej tycker jag.
Curlingföräldrar är de värsta jag vet.. om tror att barnen kommer sluta älska föräldrarna om de säger nej en gång utan ist köper sin kärlek av sina barn. Hämskt att se och tyvärr rätt vanlig hos hästföräldrar.

 

[Buck]

Att bli så frustrerad av en tävling visar på att man inte har en särskilt sund inställning till tävlandet. Visst att man kan bli sur om man inte får ngn kontakt med hästen öht och allt skiter sig, då slänger till och med jag iväg tyglarna till en annan och går/ springer ett varv tills jag lugnat ner mig och kan fokusera på nytt. Men det är oftast på hemmaplan det händer, och även den gången då jag vägrade ut mig på 3e hindret så var jag positiv, då hästen gick super fint på framridnigen.

Så jag tycker att man får bli besviken, man får ha rätt till en paus för att kunna samla dig och minska risken för blodbad. men att bli så frustrerad och förbannad varje gång att man tar ut det på häst eller föräldrar är aldrig tillåtet.

 

[Cornelia]

Man får bli besviken, men en grundläggande devis inom all hästhantering och ridning är att hästen alltid, alltid kommer först och att det aldrig, aldrig är hästens fel om det går dåligt. Sin besvikelse får man släppa ut efter det att hästen är omskött och står i sin box. Hästar läser av oss på ett mycket skickligare sätt än vad vi läser av dem, och att i besviken ilska kasta över tyglar/ grimskaft till någon annan och storma därifrån tycker jag är kränkande mot hästen.

Mina barn har fått lära sig denna inställning från krypåldern. Djurens välbefinnande först. Skulle ALDRIG tillåtit att de betedde sig så som ts beskriver. Nu är de vuxna och tävlar inte, men inställningen att djuren kommer först, både fysiskt och mentalt, sitter stenhårt.

 

[Chamsin]

Jag lånade ut min ponny när jag växt ur henne och var med på en hel del både träningar och tävlingar, såg en skrämmande utveckling både på träning och tävling som jag upplevde det. Mycket handlade om att vinna och mindre om hur självaste hästen och ryttaren hade uppfört sig.