Bäst att äta ihjäl sig?

MissFideli

Trådstartare
Jag vill gå ner i vikt, gick upp från 56 i mars 2012 till 79-80 nu. Problemet är väl mest att jag inte lagar mat själv (urtrist) samt att jag älskar godis och snacks :crazy:

Jag kan vara jättemotiverad, äta bra i 3-4 dagar, sen tar sugen efter nått extra gott överhanden. Det sitter i psyket, jag är inte sockerberoende. Men jag använder godis och cola (sockerfri) för de flesta känslorna, oavsett om det är positivt eller negativt. Kanske är det just det som ställer till det, jag tappar tron på att jag ska klara det (det handlar ju ändå om minst 24 v) och att det ändå inte är nån idé. Jag vill kunna sluta med godis och snacks, men tanken på ett liv utan sånt gör faktiskt (löjligt, jag vet) att jag får panik. För det mesta känns det som det kanske är bäst ändå att äta ihjäl sig på godis? Då får jag i alla fall då "lycklig".

Jag vet egentligen inte vad jag vill säga, kanske nån har liknande tankar och känslor? Som har klarat det?
 
Jag vill gå ner i vikt, gick upp från 56 i mars 2012 till 79-80 nu. Problemet är väl mest att jag inte lagar mat själv (urtrist) samt att jag älskar godis och snacks :crazy:

Jag kan vara jättemotiverad, äta bra i 3-4 dagar, sen tar sugen efter nått extra gott överhanden. Det sitter i psyket, jag är inte sockerberoende. Men jag använder godis och cola (sockerfri) för de flesta känslorna, oavsett om det är positivt eller negativt. Kanske är det just det som ställer till det, jag tappar tron på att jag ska klara det (det handlar ju ändå om minst 24 v) och att det ändå inte är nån idé. Jag vill kunna sluta med godis och snacks, men tanken på ett liv utan sånt gör faktiskt (löjligt, jag vet) att jag får panik. För det mesta känns det som det kanske är bäst ändå att äta ihjäl sig på godis? Då får jag i alla fall då "lycklig".

Jag vet egentligen inte vad jag vill säga, kanske nån har liknande tankar och känslor? Som har klarat det?

Vad hände med din ätstörningsbehandling? Kan du få fortsatt hjälp där?
 
Jag vill gå ner i vikt, gick upp från 56 i mars 2012 till 79-80 nu. Problemet är väl mest att jag inte lagar mat själv (urtrist) samt att jag älskar godis och snacks :crazy:

Jag kan vara jättemotiverad, äta bra i 3-4 dagar, sen tar sugen efter nått extra gott överhanden. Det sitter i psyket, jag är inte sockerberoende. Men jag använder godis och cola (sockerfri) för de flesta känslorna, oavsett om det är positivt eller negativt. Kanske är det just det som ställer till det, jag tappar tron på att jag ska klara det (det handlar ju ändå om minst 24 v) och att det ändå inte är nån idé. Jag vill kunna sluta med godis och snacks, men tanken på ett liv utan sånt gör faktiskt (löjligt, jag vet) att jag får panik. För det mesta känns det som det kanske är bäst ändå att äta ihjäl sig på godis? Då får jag i alla fall då "lycklig".

Jag vet egentligen inte vad jag vill säga, kanske nån har liknande tankar och känslor? Som har klarat det?

Det räcker väl med att begränsa godisintaget?
Och man kan göra bra val även om någon annan lagar maten.
 
Det räcker väl med att begränsa godisintaget?
Och man kan göra bra val även om någon annan lagar maten.

Jag köper färdig mat. Svårt att hitta bra sådan känner jag. Begränsa godisintaget ja, men efter att ha pratat med en igår så tappade jag tron på den med. Hon erkände att hon inte klarar av att äta nått godis alls, hon tappar kontrollen. Kan man äta lite godis utan självkontroll?
 
Jag har avslutat den. Kan söka igen, men dom kan inte göra mer nu. Hindret ligger hos mig.

Tycker du att behandlingen gav dig något? Fick du några metoder med dig därifrån som du kan plocka fram nu? Behöver du verkligen gå ner i vikt i första hand eller kan du ha som mål att stabilisera ditt ätande först?
 
Hur äter du när du "äter bra"? Är du kanske för hård och strikt då(vilket skulle kunna förklara att det slår över efter några dagar)?
 
Tycker du att behandlingen gav dig något? Fick du några metoder med dig därifrån som du kan plocka fram nu? Behöver du verkligen gå ner i vikt i första hand eller kan du ha som mål att stabilisera ditt ätande först?

Ja, den gav mig verktyg. Jag åt enligt deras princip ett tag, faktiskt var godissuget lågt då. Men det handlar om 6 ggr/dag. Men ja, egentligen borde jag testa igen. Jag tappade motivationen för att jag inte gick ner i vikt :banghead:
Jag har egentligen inga fysiska orsaker till att det är bråttom att gå ner i vikt. Jag har blivit remitterad till psykoterapi, men dom ville inte ta emot om inte maten funkade. Jag ljög och sa att den gjorde det och då sa dom ja :o Väntar på kallelse.
 
Hur äter du när du "äter bra"? Är du kanske för hård och strikt då(vilket skulle kunna förklara att det slår över efter några dagar)?

Sist nu så har jag uteslutet kolhydrater i 1 v. Mest för att testa. Men igår i stallet så kände jag att precis all energi var slut, jag orkade knappt mocka en box. Men ja, jag tror jag är lite för strikt. Eller snarare för kinkig i maten, vilket gör det hela värre.
 
Ja, den gav mig verktyg. Jag åt enligt deras princip ett tag, faktiskt var godissuget lågt då. Men det handlar om 6 ggr/dag. Men ja, egentligen borde jag testa igen. Jag tappade motivationen för att jag inte gick ner i vikt :banghead:
Jag har egentligen inga fysiska orsaker till att det är bråttom att gå ner i vikt. Jag har blivit remitterad till psykoterapi, men dom ville inte ta emot om inte maten funkade. Jag ljög och sa att den gjorde det och då sa dom ja :o Väntar på kallelse.

Då har du redskapen. Hur är det med motivationen?

Du väntar på kallelse till psykoterapi och även om de inte hjälper dig med din ätstörningsproblematik kan du få hjälp med din självkänsla, vilket nog kan vara till stor nytta och ge mycket gott i ätstörningskampen också. Det du inte kommer ifrån är att mycket av det som sker i din kropp när du äter som du gör(ömsom nästan svälter dig, ömsom överäter sötsaker) gör det svårare för dig att må bättre psykiskt. Ditt humör svänger och du får antagligen en massa underliga tankar om din kroppsform.

Du har mycket att vinna på att stabilisera ditt ätande!
 
Välmående och viktnedgång handlar inte bara om vad man stoppar i sin mun, utan halva jobbet handlar om att göra av med det man stoppar i sin mun. Var hamnar motionen i din strävan och motivation?
 
Välmående och viktnedgång handlar inte bara om vad man stoppar i sin mun, utan halva jobbet handlar om att göra av med det man stoppar i sin mun. Var hamnar motionen i din strävan och motivation?

Just nu är den enda motionen att jag jobbar i stall 2-3 ggr/v, 3,5 h åt gången. Ska börja promenera till jobbet, men det blir en sakta upptrappning eftersom jag haft plantar fasciit och inte vill ha tillbaka det. Förhoppningsvis ska jag snart börja träna lite också, men just nu är all motivation borta.
 
Då har du redskapen. Hur är det med motivationen?

Du väntar på kallelse till psykoterapi och även om de inte hjälper dig med din ätstörningsproblematik kan du få hjälp med din självkänsla, vilket nog kan vara till stor nytta och ge mycket gott i ätstörningskampen också. Det du inte kommer ifrån är att mycket av det som sker i din kropp när du äter som du gör(ömsom nästan svälter dig, ömsom överäter sötsaker) gör det svårare för dig att må bättre psykiskt. Ditt humör svänger och du får antagligen en massa underliga tankar om din kroppsform.

Du har mycket att vinna på att stabilisera ditt ätande!

Jag vet :( Men på nått underligt vis gör ju godiset att jag mår bra också. Samtidigt som jag skäms.
 
Jag vet :( Men på nått underligt vis gör ju godiset att jag mår bra också. Samtidigt som jag skäms.

Jag förstår verkligen att det inte är lätt. Mitt bästa tips är nog att inte lägga så mycket fokus på godiset alls just nu. Inte straffa dig själv så hårt och inte tänka i termer av förbud. Förbud som bara leder till känslor av misslyckanden och skam när du varit för rigid. Försök att fokusera på den riktiga maten och regelbundenheten i måltiderna istället. Godiset löser sig sen, det har du ju erfarit förut, eller hur?

Har man ätstörningsbekymmer bakom sig tror jag även att det är extra viktigt att se upp lite med olika dieter som att utesluta kolhydrater eller 5:2. Du kan inte hålla på och experimentera sådär med din kropp och ditt mående.
 
Kan du ersätta godiset med något som är lika sött/salt, men som inte bara är tomma kalorier? Torkade frukter (ICA Eco soft är supergoda), nötter (mandlar och cashew är mina favoriter) och mörk choklad till att börja med? Sen färska frukter? Sen bara en tekopp? Om färgerna i en påse lösviktsgodis är en kick så köp frysta frukter och kiwi och ät mycket fruktsallad när suget kommer.

Jag tänker att det kanske kan funka att göra det enligt samma princip som många som ska sluta med nikotin behöver göra, dvs nertrappning och steg för steg ta bort de olika bitarna som ger belöning.

Jag har precis slutat snusa och jag blir knäpp om jag inte får ta mina "fusk-snus". Jag har inte kickat vanan av "pillet" ännu, men det kommer att ge sig det med :).
 
@MissFideli Många som är friska från sina ätstörningar är noga med att inte ha några som helst förbud och det finns till och med de som bestämmer sig för att de, om de vill, får lov att äta något sött varje dag. Säkert inget som fungerar för alla, men det kan kanske vara en tröstande tanke?
 
Jag tror att det bästa är att hitta sin personliga motivation först. Så här var det för mig: jag hade svårt att motiveras av att jag skulle passa bättre in i normen om jag var smalare för det retar mig hur dagens norm ser ut. Så att gå ner i vikt för utseendets skull motiverade mig inte särskilt mycket. Däremot vore det lite lättare att göra vissa saker rent fysiskt om jag blev av med mina extrakilon. Men det kändes fortfarande inte som nog viktigt för att jag skulle förändra mig.

I ett helt annat sammanhang började jag läsa mer om mental styrka och funderade på om jag kunde testa min mentala styrka på nåt sätt och valde då viktnedgång. Då funkade det plötsligt att hitta motivationen eftersom att vara mentalt stark (kunna bestämma mig för något och hålla fast vid det oavsett om det börjar blåsa lite i trädtopparna) är på allvar värdefullt för mig. Dessutom ville jag motbevisa min egen tes att jag är mentalt ganska svag och i stället bevisa för mig själv att jag är envis och stark nog att sätta ett mål och uppnå det. Funkar bra som motivation hittills. :)
 
Just nu är den enda motionen att jag jobbar i stall 2-3 ggr/v, 3,5 h åt gången. Ska börja promenera till jobbet, men det blir en sakta upptrappning eftersom jag haft plantar fasciit och inte vill ha tillbaka det. Förhoppningsvis ska jag snart börja träna lite också, men just nu är all motivation borta.
Motion kan ge dig motivation. Eller kan och kan - jag vill nog säga att det gör det. Om du börjar träna, hemma själv eller i gruppträning eller gym spelar inte så stor roll, men om du lovar dig själv att träna så är det ofta lättare att hålla en bra kost. Godissug kommer du alltid ha men om kriteriet för att orka med träning är en bra kost så motar du bort sötsug med just det - en bra kost.
 
Nu har jag ju ingen större erfarenhet av problem med ätande, men det känns som att det fungerar likadant med de flesta beteendeförändringar. De ÄR skitsvårt att bryta ett riktigt invant mönster, framförallt när det handlar om något som ger sådana kortsiktiga belöningar.

Ge dig själv en klapp på axeln för att du lyckades dra ner, och kom ihåg att det väl är ganska skönt när det fungerar?

Det går inte att vara omänsklig heller. Vad jag förstått så är det du äter inte bara kolhydratfattigt utan även kalorisnålt? Du kanske får göra det lite enklare för dig och börja med att etablera bra matvanor, innan du lägger på att dra ner på kalorier?
 
Det viktigaste tycker jag är att inte gå ut för hårt, det är många gånger dömt att misslyckas. Trappa ner sockerintaget och håll det sedan till lördagar där det är okej att unna sig lite sötsaker/läsk. Som redan nämnt måste även vilja och motivation finnas för att det ska gå hela vägen, viljan tar över lusten s a s.

Belöna dig med något du gillar (icke ät eller drickbart) en ny bok, massage, en fin tröja osv. Viktigast att komma ihåg är också att alla godsaker finns kvar, de tar inte slut!

Har själv ett väldigt galet Coca Cola - beroende. För min del hjälper det att det finns hemma ifall jag blir olidligt sugen, så ser jag det som en utmaning att se hur länge den kan hållas orörd. Låter kanske heltokigt men funkar på mig av någon anledning :p Många är säkert tvärtom att de tar om det finns.

En annan viktig aspekt är att aldrig handla hungrig, förödande. Har själv ett blodsocker som sjunker totalt i en handvändning
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej alla! (Längre inlägg) Jag har i många år längtat efter en hund men har pga omständigheter inte haft den möjligheten förrän ett år...
2 3 4
Svar
64
· Visningar
5 434
Senast: Mabuse
·
Hundträning Hej, vi har två tikar - mor och dotter. Jakthundar så vistas i hundgård dagtid och de bor hos min särbo så jag är bara där på...
Svar
5
· Visningar
1 095
Senast: Bulldoozer
·
L
  • Artikel
Dagbok Denhär berättelsen börjar i december året 2006. Det var en mamma en pappa och deras lilla bebis som var i himlen. Dom skulle få en till...
2
Svar
37
· Visningar
2 157
Senast: manda
·
L
  • Artikel
Dagbok Hej ❤️ Jag vill bara skriva god jul till alla er här! Jag hoppas att ni har en jätte bra jul helg o avsett ifall ni firar själva eller...
2 3
Svar
41
· Visningar
3 399

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Världscupsfinalerna
  • Födda -21
  • Dålig eftersmak av vc-finalen i dressyr

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp