Beach 2015, del 4

[Mineur]

Tråden där vi diskuterar träning, hälsa och välmående (fysiskt såväl som psykiskt) i största allmänhet. Här råder absolut ingen beachhets och alla är välkomna att hänga på, oavsett ålder, kön, livsstil och förmåga. Ju fler desto roligare!

Vi har pågående årsutmaningar som den som vill är välkommen att delta i. Ni hittar dem här:

https://www.endomondo.com/challenges/19599943 (tidsutmaning)
https://www.endomondo.com/challenges/19599825 (kilometerutmaning)

Nu kör vi!

 

[Mineur]

Nu minns jag inte ens vad det var jag skulle svara på i förra tråden, men jag kan ju inleda lite fint med att summera dagens träning i alla fall!

Det blev ett pass Metafit vid lunchtid och det var lite av en besvikelse tyvärr. Ny instruktör, för mycket folk, ett helt annorlunda spår som jag aldrig hört förut och ett passupplägg som inte alls passade mig. Framförallt de andra passdeltagarna gick mig på nerverna idag, och instruktören gjorde knappast saken bättre. Jag var en blandning av , och när jag gick därifrån. Totalt genomsvettig och pionröd i ansiktet dock, så lite träningseffekt hade det i alla fall!

 

[Mineur]

Det som gör mig både ledsen och upprörd att läsa är att gå upp i vikt ska vara en av de värsta saker någon kan tänka sig?! Har ni tänkt på hur det påverkar dem som faktiskt ÄR överviktiga när ni, normalviktiga och smala kvinnor, nojar över er vikt och säger att det värsta som kan hända är att bli som dem - tjock. Att värdera människor på det viset är horribelt och ni bidrar faktiskt till detta genom att värdera er själva utifrån er vikt.

Jag tror inte att ni menar något illa, men er egen viktskräck kan få konsekvenser även för andra.

Just det, det var ju det här jag skulle svara på.

Jag skämdes otroligt mycket när jag läste det här, det perspektivet hade jag inte en tanke på när jag skrev mitt inlägg och jag känner mig otroligt dum verkligen. Precis som du tror så menar jag ju absolut inget illa mot någon annan och jag hade verkligen ingen annan än mig själv i tankarna när jag skev det där, själviskt nog. Jag menar verkligen inte att det värsta som kan hända är att "bli som dem", jag hade inte en tanke på andra större eller mindre människor när jag skrev sådär. Jag har många nära och kära som är större än jag och som jag ser upp till, som jag tycker är finare än jag och som jag älskar av hela mitt hjärta. Jag vill vara som dem, inside and out. Men när mina tankar sätter igång sådär så finns de liksom inte på kartan överhuvudtaget - mina kroppstankar om min kropp handlar helt och hållet om mig och tar inte in andra människors utseende (vare sig smalare eller tjockare) för fem öre. Det är bara jag, jag, jag och mitt eget värde. Jag ger blanka tusan i hur andra människor ser ut och lever, men mitt eget personliga värde lägger jag väldigt mycket i just de aspekterna tyvärr.

Herregud, jag vet inte hur jag ska lyckas förklara det här och hur jag ska försöka att få er att förstå att jag verkligen inte ser ner på den som råkar vara större än mig. Eller mindre. Eller starkare. Eller svagare. Det har aldrig fallit mig in, och det kommer aldrig att göra det heller. Jag vill verkligen att ni ska förstå det, och om någon tog illa upp på grund av vad jag skrev så vill jag be tusen gånger om ursäkt för mitt klumpiga uttalande som skrevs i ångestens hetta. Alla duger precis som de är - alla utom jag själv, när man frågar min hjärna.

Tack för att du ifrågasätter och sätter ner foten snow, tack för en rejäl, välbehövlig tankeställare och en oerhört viktig markering.

 

[LindgrenV]

Har skrivit i min dagbok varje dag den senaste veckan och JÖSSES vad det fungerar bra! Skriver ned när jag vaknar, när jag somnar, ungefärligt matintag (typ "lunch - fiskrisotto", inga exakta tider eller mängder), om jag gjort något utöver det dagliga (som t.ex idag - massage + lastat in alla höbalar från transporten till stallet), om jag vilat eller tränat och vad jag i så fall tränat. Samt det viktigaste - dagens mående!

Jag börjar skriva i den på morgonen, skriver lite sporadiskt under dagen och fyller sedan i det sista på kvällen. Senaste veckan har jag varit förkyld och jag kan verkligen se mönster från t.ex sömn och mat i kombination med humör och hur förkylningen svängt. I natt sov jag t.ex. tolv timmar och förkylningen gick från jävlig till borta

Ska verkligen försöka få till en evighetsrutin på detta. Hett tips till er andra också!

Observera dock att det inte är någon kontrollerande mat- och motiongrej, det är faktiskt viktigt att inte skriva detaljer på den biten. Frukost/lunch/middag/övrigt-kategorier har jag, för då vet man ungefär vilka tidsaspekter det handlar om. När det kommer till träning skriver jag "vilodag" + ev orsak om vilodagen var oplanerad (som i lördags "vilodag, för sjuk", vilket man sen förstår under "känsla"-delen") och om jag tränat skriver jag i vad jag genomfört för pass samt ungefärlig tid (och om det gått bra går också in under känsloavsnittet). Har ett avsnitt för vardagsmotion också, dvs sådant jag inte tänker på som ren träning men som ändå är rörelse utöver det vanliga, som t.ex. dagens inlastning av hö.

Ska fota någon dag och visa hur det ser ut, om ni är intresserade?

 

[snow]

@Mineur Det är lite det som är grejen - du skulle aldrig tänka eller skriva så om någon annan, för det är ju ganska hemskt, eller hur? Men om sig själv går det tydligen bra. Det är såklart en orimlig ekvation (eller som Qelina skrev: dubbelmoral). Och även om man tror att det bara drabbar en själv så bidrar ditt egna självförakt liksom till helheten, det kan inte undvikas. Det skulle t.ex. inte finnas någon bantningsindustri om inte miljontals tjejer var missnöjda med sig själva, och sedan spred den känslan till nya tjejer hela tiden. "Om inte HON är nöjd med sig själv, vad är då JAG?" Det är en ond spiral utan slut och att tycka illa om sig själv och sin kropp blir helt normaliserat.

 

[snow]

Vill även lägga till att jag tycker att du @Mineur verkar vara en mycket snäll och omtänksam tjej som aldrig skulle vilja skada någon annan med flit. Men, återigen, det handlar om mönster som är så ingrodda att vi inte alltid ser dem men som påverkar oss direkt eller indirekt.


En annan, off-topic, grej är att jag under snart två månaders tid har stridit mot p-vaktsbolaget på min arbetsplats som i början av mars bötade mig TROTS att jag har ett giltig p-tillstånd (som alla på mitt jobb får, i form av en klisterlapp att sätta på framrutan och som gäller hela året). Jag har överklagat TRE gånger, skickat in bilder på min bil där man tydligt ser hur tillståndet sitter samt gått vidare internt på mitt jobb med detta. Det visade sig att fler på mitt jobb blivit lappade trots att de har giltiga tillstånd (helblinda parkeringsvakter, undrar jag?). Min arbetsgivare (som alltså är p-vaktsbolagets uppdragsgivare) har legat på dem att makulera min bot men de ger sig helt enkelt inte (!!!). Helt sanslöst enligt mig. På mitt senaste brev från dem stod det rätt och slätt: "Korrespondensen i ärendet är avslutat, vill du gå vidare till tingsrätten så kontakta oss snarast". Jag är såklart mindre sugen på att gå till tingsrätten för en felaktig p-bot på 300 spänn, vilket vaktbolaget såklart vet om. Det som stör mig är inte pengarna utan att ord står mot ord och att deras verkar väga tyngre än mitt, TROTS ATT JAG HAR RÄTT och att min arbetsgivare tror mig och har bett dem stryka boten. Nu har jag betalat i alla fall men ska få ersättning för detta av min arbetsgivare (och jag vet att de funderar på att byta vaktbolag...).

Hur som helst, i min affekt igår så skrev jag en motivering på "önska en låt" i Morgonpasset i P3 och ville höra Timbuktu - Resten av ditt liv till detta p-vaktbolags ära. Några timmar senare ringer Morgonpassets researcher upp mig och jag ska få låten spelad i riksradio imorgon 06:50. Om jag inte kan få boten makulerad så får jag i alla fall detta som hämnd! (Och ja, hämnden är ljuv, i detta fall kan ni glömma allt jag skrivit om "onda cirklar" etc ).

 

[Trollunge]

Du skriver väldigt klokt angående det här @snow (edit: om viktskräck och kroppshat, men jag förstår dig gällande p-boten med!)

Idag har vi varit på roadtrip i området (Sunshine coast hinterlands). Alltså, jag ÄLSKAR det här stället. Så sjukt vackert, fint väder hela tiden och fantastiskt trevliga människor. Det finns en spiritualitet hos folk här som jag nog har saknat hemma. Många är intresserade av yoga, ayurveda, biodynamisk odling, permaculture, antroposofi, ekologiska produkter mm. Har mött en hel hög riktigt fantastiska människor på den korta tid vi varit här!

Yogade lite i morse, ett morgonpass med Adriene, så det känns bra Nu ikväll håller vår nya japanska housemate på att laga nån japansk mat åt oss (Hon pratar tyvärr väldigt begränsat med engelska så har ingen aning om vad det är, men japansk mat brukar ju vara gott)

@imrahil! Tror du frågade om det var skönt att vara bofasta ett tag? Det är riktigt skönt faktiskt! Skönare än jag trodde Vi har blivit så vana att bo i bilen så det har varit helt lugnt, men nu när vi fick ett rum o sprida ut oss i och har toalett o dusch nära så bah "shiit vad nice det här är ändå" Så känns riktigt fint att stanna här några veckor till!

 

[Luem]

Det är extremt skönt att vara hemma igen, så glad över att känna att man verkligen trivs någonstans för första gången
Idag jobbar jag och är tillbaka i rutinerna på riktigt också, blir ett benpass på gymmet om ett par timmar, peppad!

 

[Qelina]

Just det, det var ju det här jag skulle svara på.

Jag skämdes otroligt mycket när jag läste det här, det perspektivet hade jag inte en tanke på när jag skrev mitt inlägg och jag känner mig otroligt dum verkligen. Precis som du tror så menar jag ju absolut inget illa mot någon annan och jag hade verkligen ingen annan än mig själv i tankarna när jag skev det där, själviskt nog. Jag menar verkligen inte att det värsta som kan hända är att "bli som dem", jag hade inte en tanke på andra större eller mindre människor när jag skrev sådär. Jag har många nära och kära som är större än jag och som jag ser upp till, som jag tycker är finare än jag och som jag älskar av hela mitt hjärta. Jag vill vara som dem, inside and out. Men när mina tankar sätter igång sådär så finns de liksom inte på kartan överhuvudtaget - mina kroppstankar om min kropp handlar helt och hållet om mig och tar inte in andra människors utseende (vare sig smalare eller tjockare) för fem öre. Det är bara jag, jag, jag och mitt eget värde. Jag ger blanka tusan i hur andra människor ser ut och lever, men mitt eget personliga värde lägger jag väldigt mycket i just de aspekterna tyvärr.

Herregud, jag vet inte hur jag ska lyckas förklara det här och hur jag ska försöka att få er att förstå att jag verkligen inte ser ner på den som råkar vara större än mig. Eller mindre. Eller starkare. Eller svagare. Det har aldrig fallit mig in, och det kommer aldrig att göra det heller. Jag vill verkligen att ni ska förstå det, och om någon tog illa upp på grund av vad jag skrev så vill jag be tusen gånger om ursäkt för mitt klumpiga uttalande som skrevs i ångestens hetta. Alla duger precis som de är - alla utom jag själv, när man frågar min hjärna.

Tack för att du ifrågasätter och sätter ner foten snow, tack för en rejäl, välbehövlig tankeställare och en oerhört viktig markering.

Jag förstår dig till 100% och känner precis som dig dåligt samvete, men det är en svår balansgång för det handlar om ens psykiska mående och man vill skriva om det för att man behöver stöd eller vill skriva av sig men samtidigt inte såra någon. Svårt att veta var gränsen går, vad som är ok och inte. Jag håller med Snow men samtidigt finns ju problemen där oavsett om man nämner dem eller ej och kanske måste det upp till diskussion. Som nu kanske.Jag vet inte vad som är rätt. Jag tror att i princip alla som tycker att de är tjocka bara har negativa kopplingar till de orden när det gäller en själv och inte andra.

 

[zassoo]

God dag nya tråden. Jag fick sova hela 6 h i natt, väldigt skönt om än för lite mot vad jag skulle behöva. Måste åka till skolan idag men sen har jag fått en akut tid hos tandläkaren för att få bukt med det här skräpet. Troligtvis blir det väl penicillin, inte så kul men bara det hjälper.

 

[Qelina]

Jag är så nervös Pratade med min pappa igår kväll och han sa att vi måste prata allvar idag. Vi ska ses vid fem... Hela vintern har jag gått täckt i lager på lager av kläder och i söndags när vi var på restaurang med familjen (nej jag klarade inte att äta) så hade jag bara en blus utan ärmar på mig så man såg mer av mig. Jag tror alla blev ganska chockade då jag gått ner en del i vikt och igår när vi pratade sa pappa att han inte ville ta det över telefon men att det är allvar nu. Jag är så nervös att jag mår illa. Jag smsade och frågade om han var arg för han lät arg när vi pratade men han ringde upp och sa att han bara var orolig men att det inte får gå längre nu. Ojoj, jag hatar sådana här samtal...

 

[Emtherlia]

@snow Men vilka jävla miffon! Hoppas din chef byter ut dem fortare än kvickt!

 

[Kiwifrukt]

@Qelina, Jag svarar dig från förra tråden om hästen. Hon är fem år.

Angående din pappas samtal. Han bryr sig. Det är därför han låter "arg", för att han är orolig för dig. Precis som alla dina andra närstående. Jag förstår att det känns hemskt för dig, men försök se det som att de bryr sig om dig och är oroliga för dig, för det är det det handlar om!

 

[Kiwifrukt]

Aj, min träningsvärk efter två pass i ridhuset som jag inte riktig har varit van vid sista tiden. Har dessutom jobbat henne på ett helt annat sätt än tidigare de här dagarna, och det märks.

 

[snow]

Jag förstår dig till 100% och känner precis som dig dåligt samvete, men det är en svår balansgång för det handlar om ens psykiska mående och man vill skriva om det för att man behöver stöd eller vill skriva av sig men samtidigt inte såra någon. Svårt att veta var gränsen går, vad som är ok och inte. Jag håller med Snow men samtidigt finns ju problemen där oavsett om man nämner dem eller ej och kanske måste det upp till diskussion. Som nu kanske.Jag vet inte vad som är rätt. Jag tror att i princip alla som tycker att de är tjocka bara har negativa kopplingar till de orden när det gäller en själv och inte andra.

Självklart ska man få skriva om sitt mående, men du om någon är ju säkert medveten om hur triggers skapas och påverkar. Att säga att "alla är fina som dom är" och sedan klanka ner på sig själv är motsägelsefullt, och orden som riktas utåt devalveras. Jag tycker att man ffa ska ifrågasätta sina egna tankar i sådana här situationer - är det jag tänker om mig själv rimligt? Är mina rädslor verkligen rationella? Och får de konsekvenser även utanför mig? Att lyfta blicken från sin egen självcentrering kan ibland hjälpa till att ändra uppfattning även om sig själv, tycker jag i alla fall. För dig som har anorexi förstår jag dock att det är mycket svårt eftersom du tappat all rimlig självuppfattning för länge, länge sedan, men jag tror/hoppas att andra som läser den här tråden och känner mycket självhat kanske kan ta åt sig.

 

[Wega]

Härlig träningsvärk i ryggen idag, sådär att det känns men utan att man blir handikappad!

Slutade riktig tidigt från jobbet idag, så det blev en 8km promenad i relativt lugnt tempo. Lånade grannens hund och jag är väääldigt ovan vid att gå med en hund kopplad så pass lång sträcka och inte heller helt van vid hanhundar, satan, de ska ju stanna och pissa på allt! Min tik var alltid lös när vi tog långpromenader (noll jaktinstinkt och aktivitetsradie på 20m) vilket gjorde att man verkligen kunde powerwalka. Åh, vad jag vill ha hund igen!

 

[et_flickan]

Jag har träningsvärk i bakre lår och rumpa efter typ 10 min core träning hemma igår. Min rumpa gillar inte squats men nu är det effektivt så den kommer inte undan Jag fokuserade dock mest på rygg och mage ändå men där har jag ingen träningsvärk alls.

Vaknade sent idag. Det var avgörande match i slutspel i hockey (NHL) i natt och "mitt" lag gick vidare. Matchen var slut strax efter fyra och jag var så glad att mitt lag gick vidare så det gick inte att somna. Tur jag fick sova i någon timme innan matchen började (vaknade av en sambo som skrek neeej!! ) så helt slut är jag inte även fast jag somnade runt halv åtta i morse. Skäms på mig! Nu är det förhoppningsvis en liten paus i hockeyn innan de drar igång med nästa slutspelsomgång så man kan vända på dygnet igen.

Åt en väldigt god och rejäl omelett till brunch med sallad och färska rödbetor. Jag är sämst på att äta frukost annars, måste bli bättre på det.

 

[Mineur]

Självklart ska man få skriva om sitt mående, men du om någon är ju säkert medveten om hur triggers skapas och påverkar. Att säga att "alla är fina som dom är" och sedan klanka ner på sig själv är motsägelsefullt, och orden som riktas utåt devalveras. Jag tycker att man ffa ska ifrågasätta sina egna tankar i sådana här situationer - är det jag tänker om mig själv rimligt? Är mina rädslor verkligen rationella? Och får de konsekvenser även utanför mig? Att lyfta blicken från sin egen självcentrering kan ibland hjälpa till att ändra uppfattning även om sig själv, tycker jag i alla fall. För dig som har anorexi förstår jag dock att det är mycket svårt eftersom du tappat all rimlig självuppfattning för länge, länge sedan, men jag tror/hoppas att andra som läser den här tråden och känner mycket självhat kanske kan ta åt sig.

Det gör vi! (jag)

 

[Mineur]

Skönt att det reageras på ageras emot annonser som de här tycker jag:

http://www.theguardian.com/media/20...ion-planned-over-beach-body-ready-tube-advert

Går du dit och representerar Beach-tråden @GoLightly?

 

[Chili]

Åh. Herre. Gud. Har varit på massage igen och idag gick vi ju då på benen... Kände mest för att gråta, skrika, bita i nånting och vrida mig ur hennes grepp. Vilken fruktansvärd smärta, det är helt sjukt! Jag har ändå brutit armarna och blivit sparkad i bröstet av en häst och allt möjligt annat men det här var riktigt jäkla hemskt. På en punkt på högerbenet såg hon att jag var svullen och var på väg att ta fram lasern, men efter en massageomgång började det faktiskt släppa och sen efter några minuter kändes det redan bättre (dvs jag kunde nästan andas när hon tog där).

Det här kan nog vara den bästa investeringen i mig själv som jag har gjort på väldigt, väldigt länge. Jag kunde aldrig tro att min lilla kropp var i så dåligt skick! Ny massage bokad om två veckor och sen får vi hit en annan massör. Hoppas hon är lika lyhörd som denna för min tanke är att fortsätta med massage i alla fall en gång i månaden, och jag hoppas det kommer bli lite mer njutningsbart med tiden. Nu känner jag mig överkörd av ett tåg men ska försöka jobba några timmar till...

Och hej nya tråden förresten!