Behandlad som luft....

Lill76

Trådstartare
Jag har varit sjukskriven i 4 veckor pga nedstämdhet och stress o började jobba idag. INGEN på jobbet sa ett ljud till mig..... Inte en enda har frågat hur jag mår... Min "rumskamrat" sa knapp hej imorse... Känner mig jävligt ovälkommen - samtidigt dignar skrivbordet av papper... Kul läge!
 
Skulle det kunna vara så att de inte vet vad de ska säga. Många blir lite rädda när någon inte mår bra och drar sig undan. Hoppas att du har sökt och fått hjälp så att du inte går mot en ny sjukskrivning snart.
 
Jo det kan kanske va så - får hjälp genom företagshälsovården. Så jag har hopp om ljusare framtid!
 
De vet inte vad de ska säga är jag nästan helt säker på.
De vet inte riktigt om de vågar prata om det eller om det blir för jobbigt för dig då.

Hoppas det löser sig med tiden. Jag tycker nästan jag bara fått förståelse när jag vågat vara öppen med mitt mående.
 
Det där har jag haft i flera veckor. Då har jag ändå varit på jobbet nästan hela tiden, bara kortare dagar, trots att jag mått pyton (trolig gluten intolerans). Man känner sig jätte mycket bättre när man redan mår dåligt och kollegorna/dem enda vänner jag har här inte ens frågar om man vill med på kaffe rast längre :crazy:

Jag har bestämt mig för att jag klarar av mitt liv utan dem som vänner, utan ser dem strikt som kollegor numera. Dem kan ju inte bete sig ordentlig som det heller, men det svider lite mindre när dem glömmer bort en hela tiden.

I mitt fall tvivlar jag på att det är att att dem inte vet vad dem ska säga. Tydlig arrogans och att dem inte är intresserade av att ha personer omkring sig som inte presterar till 150% konstant. Tur att personerna i mitt eget labb beter sig någorlunda ok.
 
Svårt det där, men det är säkert så att de inte vet vad de ska säga eller hur de ska bete sig. Dumt nog! :mad: När jag var sjukskriven med utmattningsdepression ett antal månader och var borta från mitt kontor i 6 månader var det ingen som ringde och undrade vart jag tagit vägen alls..:crazy: Kändes mycket märkligt och skrämmande. När jag väl kom tillbaka igen (egen företagare med plats på kontorshotell och med "kollegor" jag lunchat och pratat med dagligen) så var det lite som att bli behandlad som "luft" och de visste nog egentligen inte hur de skulle bete sig, mest synd om dem såklart. Svårt att vara stark i det läget man själv är svag, men håll hakan högt!
 
Jag tror att en del av det hela också beror på vad man har för relation till varandra, mer än att man bara jobbar på samma ställe.

Människor jag inte har en nån typ av relation med på något vis annat än just att vi har samma arbetsgivare är jag heller inte så intresserad av att låtsas bry mig om mer än annars bara för att det varit sjuka faktiskt.
 
Jag tror att en del av det hela också beror på vad man har för relation till varandra, mer än att man bara jobbar på samma ställe.

Människor jag inte har en nån typ av relation med på något vis annat än just att vi har samma arbetsgivare är jag heller inte så intresserad av att låtsas bry mig om mer än annars bara för att det varit sjuka faktiskt.
Jag kan hålla med till viss del - vi är inte vänner utan arbetskamrater, men då vi inte är mer än 6 st på denna arbetsplats så tvingas man ju vara rätt tätt inpå varandra fast man kanske inte är bästisar.... Inte ens min platschef har sagt något idag..... Det lustiga är ju också att det ligger mängder med jobb som ingen tagit tag i när jag varit borta.... Men jag gör som övriga som kommenterat, biter ihop och försöker hålla hakan högt!
 
Jag kan hålla med till viss del - vi är inte vänner utan arbetskamrater, men då vi inte är mer än 6 st på denna arbetsplats så tvingas man ju vara rätt tätt inpå varandra fast man kanske inte är bästisar.... Inte ens min platschef har sagt något idag..... Det lustiga är ju också att det ligger mängder med jobb som ingen tagit tag i när jag varit borta.... Men jag gör som övriga som kommenterat, biter ihop och försöker hålla hakan högt!

Faktum är att man är också känsligare efter att ha varit sjuk. Bra att du håller hakan högt! :) Kramar till dig!!!
 
Jag har varit sjukskriven i 4 veckor pga nedstämdhet och stress o började jobba idag. INGEN på jobbet sa ett ljud till mig..... Inte en enda har frågat hur jag mår... Min "rumskamrat" sa knapp hej imorse... Känner mig jävligt ovälkommen - samtidigt dignar skrivbordet av papper... Kul läge!

Vi har en kollega som snart kommer tillbaka från sjukskrivning, och vi känner oss ganska oroliga för hur vi ska vara för att det ska bli rätt.
Det känns som att "som vanligt" inte är det bästa alternativet direkt...

Jag skulle tro att dina kollegor är avvaktande för att de är osäkra och rädda för att göra fel.
 
Vi har en kollega som snart kommer tillbaka från sjukskrivning, och vi känner oss ganska oroliga för hur vi ska vara för att det ska bli rätt.
Det känns som att "som vanligt" inte är det bästa alternativet direkt...

Jag tippar på att det räcker rätt långt med att gå fram och säga att det är trevligt att personen är tillbaka (om man anser att det är olämpligt att fråga om mående av någon anledning eller tror att personen är trött på eller känner sig obekväm med att svara på den frågan).
 
Vi har en kollega som snart kommer tillbaka från sjukskrivning, och vi känner oss ganska oroliga för hur vi ska vara för att det ska bli rätt.
Det känns som att "som vanligt" inte är det bästa alternativet direkt...

Jag skulle tro att dina kollegor är avvaktande för att de är osäkra och rädda för att göra fel.
Jo det är det väll? Hur ska ni annars vara menar du?
När jag var uppe och på mitt jobb så hälsar folk och säger HEJ är du här, hur mår du, när kommer du tillbaka? Där får man iallafall ge dom en eloge.
Vill jag inte svara på hur jag mår (vilket förövrigt är en artighetsfras i många fall) så säger jag bara att det ok och börjar prata om något annat. I de flesta fall räcker det med att säga Hej! och se glad ut.
 
Men jag gör som övriga som kommenterat, biter ihop och försöker hålla hakan högt!

Har du någon idé om varför det är så här?
Vilken är din egen roll i det här?
Vad kan du göra för att påverka situationen på kort och lång sikt?

Visst kan man bita ihop men slipper man bita sönder tänderna genom att med självhjälp bidra till förändring så är det kanske att föredra.
 
Vilken tråkig arbetsplats :( Kanske är de som andra säger osäkra på hur de ska agera...
Blir extra tacksam för mina fantastiska arbetskamrater där man alltid känner sig välkommen trots att man bara är vikarie :love:
 
Jag tippar på att det räcker rätt långt med att gå fram och säga att det är trevligt att personen är tillbaka (om man anser att det är olämpligt att fråga om mående av någon anledning eller tror att personen är trött på eller känner sig obekväm med att svara på den frågan).
Precis så - det kom en chaufför in på mitt rum o sa att han tyckte det var skönt att jag var tillbaka - då blev jag glad! :)
 
Jag har varit sjukskriven i 4 veckor pga nedstämdhet och stress o började jobba idag. INGEN på jobbet sa ett ljud till mig..... Inte en enda har frågat hur jag mår... Min "rumskamrat" sa knapp hej imorse... Känner mig jävligt ovälkommen - samtidigt dignar skrivbordet av papper... Kul läge!

Tror som många att de inte riktigt vet hur de ska hantera det hela men att säga "Hej, välkommen tillbaka!" är inte för mycket begärt!
 
Har du någon idé om varför det är så här?
Vilken är din egen roll i det här?
Vad kan du göra för att påverka situationen på kort och lång sikt?

Visst kan man bita ihop men slipper man bita sönder tänderna genom att med självhjälp bidra till förändring så är det kanske att föredra.
Mina egna funderingar är att dom andra här inte kan förstå sig på den psykiska hälsan o inverkan av den. Jag såg inte sjuk ut innan och jag gjorde fortfarande ett bra jobb, därför fattade dom inte (trots upprepade samtal om mitt mående) att jag mådde dåligt...
Vad jag kan göra vet jag inte riktigt, men det kommer folk från huvudkontoret och då ska vi ha möte ang vårt kontor och vem ska göra vad och sånt som absolut inte existerar här....
 
Mina egna funderingar är att dom andra här inte kan förstå sig på den psykiska hälsan o inverkan av den. Jag såg inte sjuk ut innan och jag gjorde fortfarande ett bra jobb, därför fattade dom inte (trots upprepade samtal om mitt mående) att jag mådde dåligt...
Vad jag kan göra vet jag inte riktigt, men det kommer folk från huvudkontoret och då ska vi ha möte ang vårt kontor och vem ska göra vad och sånt som absolut inte existerar här....
Har du varit sjukskriven för kort tid för att ha rehabsamtal med din chef, läkare och försäkringskassan. Annars borde ju det vara sådant som tagit upp på det samtalet. Tydligen ska det också finnas möjligheter att via vården få till ett möte med chef och läkare om det finns risk för långtidssjukskrivning vilket det kanske finns i ditt fall om inte nödvändiga åtgärder görs.
 
Mina egna funderingar är att dom andra här inte kan förstå sig på den psykiska hälsan o inverkan av den. Jag såg inte sjuk ut innan och jag gjorde fortfarande ett bra jobb, därför fattade dom inte (trots upprepade samtal om mitt mående) att jag mådde dåligt...
Vad jag kan göra vet jag inte riktigt, men det kommer folk från huvudkontoret och då ska vi ha möte ang vårt kontor och vem ska göra vad och sånt som absolut inte existerar här....

Upplever du att du blir behandlad sämre nu eller ligger intresset för dig som person på samma nivå?

Som Martha uttryckte här ovanför handlar det om relationer.
Man behöver inte bli privat eller personlig med sina kolleger för att få en god relation men att ha en god relation är viktig för den psykosociala arbetsmiljön.
Dessvärre är det inte alltid att goda relationer växer fram av sig själv så det är upp till leding och kolleger att aktivt arbeta för den.

Relationsstatus brukar bli uppenbar när något händer ex när en kollega blir långvarigt sjuk eller på annat sätt bryter vardagsmönstret.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg :angel: :p Jag är 31 år, har aldrig varit gravid, och började i vintras (december) få...
2
Svar
21
· Visningar
2 929
Senast: __sofia__
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
26 399
Senast: Snurrfian
·
Katthälsa Hej Jag provar att fråga här. Snälla inga påhopp, jag är här för att be om tips o råd. Jag gör det bästa jag kan för mina katter efter...
Svar
18
· Visningar
3 189
  • Artikel
Dagbok På något sätt känns det som ett skifte har skett den senaste veckan. Som att jag mentalt har gått igenom en portal. Det känns som att...
Svar
4
· Visningar
2 050
Senast: Pratsch
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp