- Svar: 6
- Visningar: 1 242
Humöret går upp och ner. Ibland är det bättre och jag kan tänka lite optimistiskt men idag är jag fan bitter. Jäkla skit att jag hamnade i den här sitsen.
Ibland lyckas jag liksom stänga av tankarna på det som är skit men sen kommer det ikapp i alla fall. Jag känner en viss stress över att jag inte tror mig kunna komma upp i heltid på mitt nuvarande jobb om tre månader, så jag började fundera på om jag ska studera. Haken är ju att jag har bristande läsförmåga. Det har jag nog haft sedan 2010 eller något sådant. Då hade jag det rätt stressigt i ett par perioder när dåvarande sambon miste sin inkomst ett par vändor och vi fick gå till soc. Jag fick trolla med knäna för att det skulle gå ihop.
Sen blev jag utförsäkrad. Jag hade börjat jobba halvtid redan men kom upp i heltid ganska raskt efter det. Egentligen gick det för fort tyckte jag, men vad hade jag för val? Något år tidigare hade min dåvarande läkare föreslagit förtidspension, åtminstone deltid. Hon trodde inte att jag skulle kunna jobba heltid. Nu ångrar jag i princip att jag inte höll med henne.
Jag vill bara ur den här situationen så fort som möjligt. Ibland lyckas jag göra en liten insats i hemmet, så det är ju i alla fall något. Och idag slog jag nästan hastighetsrekord på min promenad. Och så har jag funderat på om jag ska åka till simhallen och simma några längder, men det har jag inte kommit till skott med. Sen frågade jag en person igår om vi skulle gå en promenad tillsammans, men denne var upptagen med annat hela helgen så det blev inget med det heller. Blä. Fan vad det här suger...
Ibland lyckas jag liksom stänga av tankarna på det som är skit men sen kommer det ikapp i alla fall. Jag känner en viss stress över att jag inte tror mig kunna komma upp i heltid på mitt nuvarande jobb om tre månader, så jag började fundera på om jag ska studera. Haken är ju att jag har bristande läsförmåga. Det har jag nog haft sedan 2010 eller något sådant. Då hade jag det rätt stressigt i ett par perioder när dåvarande sambon miste sin inkomst ett par vändor och vi fick gå till soc. Jag fick trolla med knäna för att det skulle gå ihop.
Sen blev jag utförsäkrad. Jag hade börjat jobba halvtid redan men kom upp i heltid ganska raskt efter det. Egentligen gick det för fort tyckte jag, men vad hade jag för val? Något år tidigare hade min dåvarande läkare föreslagit förtidspension, åtminstone deltid. Hon trodde inte att jag skulle kunna jobba heltid. Nu ångrar jag i princip att jag inte höll med henne.
Jag vill bara ur den här situationen så fort som möjligt. Ibland lyckas jag göra en liten insats i hemmet, så det är ju i alla fall något. Och idag slog jag nästan hastighetsrekord på min promenad. Och så har jag funderat på om jag ska åka till simhallen och simma några längder, men det har jag inte kommit till skott med. Sen frågade jag en person igår om vi skulle gå en promenad tillsammans, men denne var upptagen med annat hela helgen så det blev inget med det heller. Blä. Fan vad det här suger...
