Blanda Imovane och Primperan

Saeta

Trådstartare
Jag har sån panik! Haft lite dålig mage till och från i helgen och nu blev det droppen. Jag tog för ca 40min sen en tablett Imovane 5mg för att somna. Efter ett tag börjar jag må mer och mer illa, så pass att jag tar två Primperan.

Jag är ju inte den som blandar tabletter hejvilt men nu blev det som det blev.
Vad tror ni? Är det en relativt okej blandning? Är ju van vid båda medicinerna sen tidigare, dock inte tillsammans.

Sen en till grej men samma ämne.

Pojkvännens mamma blev dålig i magen natten till söndag. Hon spydde två gånger och var sen rejält lös i magen. Hon har träffat samma personer som oss andra och även ätit samma mat som vi andra har.

Det enda hon trodde kunna vara orsaken var en dipp som stått framme i solen utomhus ett bra tag, som hon senare åt ifrån. Ingen annan åt av den.

Självklart har jag flytt min kos till mammas lägenhet men är ju ändå livrädd ovh nojjig. Vad tror ni om detta?
 
Senast ändrad:
Vill helst inte ringa. Det är ju inga höga doser. Tänkte mer om det är någon som kanske har erfarenhet. Har googlat men kommer inte rätt.
Tilläggas bör att jag tar ibland Primperan till mina andra sömntabletter.

Tror inte heller det står på fass
 
Det finns inga interaktioner mellan imovane och primperan så du kan vara lugn. I övrigt tror jag också att du kan vara lugn. Du kommer förmodligen inte att bli sjuk utan det är din fobi för att spy som gör dig illamående tror jag.
 
Jag vet inget om medicinerna.

Men allvarligt talat så tror jag att du verkligen måste ta tag i din spyfobi. det är inte hälsosamt att nära fobin på det viset du gör genom att älta, oroa dig och vara rädd. Ta tag i den. Red ut vad du är rädd för och varför och arbeta dig igenom den tills du inte är rädd mer. På vilket sätt som helst som passar dig, men det är verkligen inte bra att vara fast på det viset du är.

Trivs du med din fobi? Om inte, arbeta bort den.

Och nä, innan folk reagerar och skjuter mig- jag är fullständigt medveten om att det inte är lätt att arbeta bort en fobi. Det är dock det man bör göra om fobin stör mycket i ens vardag och det verkar vara så här.

Jag har också rädslor och en stark fobi, jag utmanar mig ideligen för att komma över det. Jag vill inte vara rädd för det jag är rädd för är nog egentligen ganska roligt, även om jag gärna vill slippa eftersom jag är rädd.
 
Jag vet inget om medicinerna.

Men allvarligt talat så tror jag att du verkligen måste ta tag i din spyfobi. det är inte hälsosamt att nära fobin på det viset du gör genom att älta, oroa dig och vara rädd. Ta tag i den. Red ut vad du är rädd för och varför och arbeta dig igenom den tills du inte är rädd mer. På vilket sätt som helst som passar dig, men det är verkligen inte bra att vara fast på det viset du är.

Trivs du med din fobi? Om inte, arbeta bort den.

Och nä, innan folk reagerar och skjuter mig- jag är fullständigt medveten om att det inte är lätt att arbeta bort en fobi. Det är dock det man bör göra om fobin stör mycket i ens vardag och det verkar vara så här.

Jag har också rädslor och en stark fobi, jag utmanar mig ideligen för att komma över det. Jag vill inte vara rädd för det jag är rädd för är nog egentligen ganska roligt, även om jag gärna vill slippa eftersom jag är rädd.

:bow::bow:
 
Jag har också rädslor och en stark fobi, jag utmanar mig ideligen för att komma över det. Jag vill inte vara rädd för det jag är rädd för är nog egentligen ganska roligt, även om jag gärna vill slippa eftersom jag är rädd.
Ja du badade ju i havet bland tångruskor, sleke, alger och annat fast du nog egentligen helst hade stannat på land och där var det definitivt ingen normal badplats. Snacka om att utmana sig själv, och du varken dog eller bröt ihop. :) :up:
 
@Saeta - ärligt talat...mår du bra av ditt ständiga ältande?
Att låta dina svårigheter styra ditt liv? Om inte - VARFÖR gör du ingenting?
Jag tänker inte se till att denna tråd urartar till samma gamla som dina andra trådar, utan jag bara undrar varför du ger efter för dina problem? Ja, det är alla gånger lättare att kortsiktigt ta paniken och låta känslorna ta över för en stund - eftersom man ju vet att det går över.
Men rent krasst så mår man ju så betydligt bättre i det långa loppet av att övervinna sina hinder och faktiskt jobba med det som är så svårt.
Du har fått mängder av tips på hur du kan hantera dina illamående/panikattacker, din rädsla för eventuella biverkningar av mediciner o.s.v. (jag har t.om. för mig att du skapat en tråd om just Imovane och Primperan tidigare, men jag kan ha fel) använder du dem? Försöker du?
I så fall borde du faktiskt inte hamna i dessa situationer.
Och om du ändå gör det, är inte det ett tecken så gott som något att du faktiskt låtit dina problem ta över, och att det alltid, för all framtid, kommer att vara så om du inte agerar emot dina känslor?
Ja, det är jobbigt, och ja, det är lättare att se kortsiktigt och ta en attack i taget...men nej, i längden vet ju även du att det inte funkar - eller hur?
Jag tycker uppriktigt synd om dig, och hoppas att det vänder för dig en dag, för så här ska du inte behöva ha det.

Sedan tänker jag på din tandläkarskräck som du hade, den har du ju övervunnit - eller hur? DET är grymt imponerande! :bow: Nålrädslan tog du ju också tag i :bow: så ja, du kan ju faktiskt.
Tänk på det - du KAN. Att övervinna tandläkarskräck och utsätta sig för svåra behandlingar (rotfyllning vill jag minnas att du gjort?) DET är starkt! :bow:
Och då faller ju även argumentet "jag kan inte..." visst? Du har ju bevisat för dig själv att du kan. Och du kan göra det igen!
Jag hejar på dig, för du förtjänar att komma ifrån det elände du sitter i nu - och jag tror att du klarar det den dagen du är redo! :)
 
Ja du badade ju i havet bland tångruskor, sleke, alger och annat fast du nog egentligen helst hade stannat på land och där var det definitivt ingen normal badplats. Snacka om att utmana sig själv, och du varken dog eller bröt ihop. :) :up:
Haha! Jag vet någon som hamnade i liknande situation som trots sin vattenskräck helt plötsligt befann sig ensam i en liten kanot uti böljan den blä :rofl: :D
 
@Saeta - ärligt talat...mår du bra av ditt ständiga ältande?
Att låta dina svårigheter styra ditt liv? Om inte - VARFÖR gör du ingenting?
Jag tänker inte se till att denna tråd urartar till samma gamla som dina andra trådar, utan jag bara undrar varför du ger efter för dina problem? Ja, det är alla gånger lättare att kortsiktigt ta paniken och låta känslorna ta över för en stund - eftersom man ju vet att det går över.
Men rent krasst så mår man ju så betydligt bättre i det långa loppet av att övervinna sina hinder och faktiskt jobba med det som är så svårt.
Du har fått mängder av tips på hur du kan hantera dina illamående/panikattacker, din rädsla för eventuella biverkningar av mediciner o.s.v. (jag har t.om. för mig att du skapat en tråd om just Imovane och Primperan tidigare, men jag kan ha fel) använder du dem? Försöker du?
I så fall borde du faktiskt inte hamna i dessa situationer.
Och om du ändå gör det, är inte det ett tecken så gott som något att du faktiskt låtit dina problem ta över, och att det alltid, för all framtid, kommer att vara så om du inte agerar emot dina känslor?
Ja, det är jobbigt, och ja, det är lättare att se kortsiktigt och ta en attack i taget...men nej, i längden vet ju även du att det inte funkar - eller hur?
Jag tycker uppriktigt synd om dig, och hoppas att det vänder för dig en dag, för så här ska du inte behöva ha det.

Sedan tänker jag på din tandläkarskräck som du hade, den har du ju övervunnit - eller hur? DET är grymt imponerande! :bow: Nålrädslan tog du ju också tag i :bow: så ja, du kan ju faktiskt.
Tänk på det - du KAN. Att övervinna tandläkarskräck och utsätta sig för svåra behandlingar (rotfyllning vill jag minnas att du gjort?) DET är starkt! :bow:
Och då faller ju även argumentet "jag kan inte..." visst? Du har ju bevisat för dig själv att du kan. Och du kan göra det igen!
Jag hejar på dig, för du förtjänar att komma ifrån det elände du sitter i nu - och jag tror att du klarar det den dagen du är redo! :)
Kloka människa! :)
 
Antar att det är läkare som skrivit ut båda medicinerna o därmed bode väl de veta om de är farliga att kombinera, så hade de varit det så hade du knappast fått det utskrivet
 
mina läkare brukar iaf fråga vad jag äter sedan innan, alla kanske inte gör det
medicinlista är bra o ta med på besök
 
@Enya Jag har försökt ett par gånger, både terapi och typ hemma. Men ingenting har fungerat. Men visst ska jag ta tag i det. Saknar dock ork till det nu och är livrädd för att börja utsätta mig för det som krävs.
 

Liknande trådar

Katthälsa Hej Jag provar att fråga här. Snälla inga påhopp, jag är här för att be om tips o råd. Jag gör det bästa jag kan för mina katter efter...
Svar
18
· Visningar
3 304
Hundhälsa Nu sitter jag här och är skitorolig. Tik, född dec -12, fick första kullen på första löpet, och andra kullen på andra. Jag tog över...
Svar
1
· Visningar
1 023
Senast: Raderad medlem 94602
·
Gravid - 1år Det är verkligen kris här, tacksam för alla råd. Hör jag en till som babblar om att det sprutar mjölk ur brösten klöser jag ögonen ur...
2 3 4
Svar
64
· Visningar
9 482
Senast: cirkus
·
Relationer Dom senaste två veckorna har jag skrivit denna text flera gånger. Ändrat mig, raderat den och sedan skrivit igen. Skapade ett nytt...
5 6 7
Svar
129
· Visningar
18 930

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp