Det där med att lära sig cykla...

[Cambrie]

När lärde era barn sig att cykla? Min son, som har oerhört dåligt självförtroende och är rädd för det mesta vägrar att lära sig cykla, han vägrar ens att försöka. Han börjar förskoleklass till hösten och jag börjar bli orolig att han ens ska lära sig (förskoleklassen har cykelutflykt på hösten en gång i veckan, åtminstone förra terminen när dottern gick där).
Så här är sonen med allt nytt. Skridskor likadant, det provade han visserligen i vintras men ramlade (har lite dålig motorik) och vägrade sedan åka igen. Skridskor går ju dock inte ut på samma sätt som cyklingen, i skolan finns det alltid annat att göra om de har skridskor, typ åka pulka, men just cyklingen oroar jag mig för. Det märks också på kompisarna att sonen är sen, de hånar honom typ "Kan du inte cykla? Det kan min syster, hon är tre" etc...
Jag försöker förklara tålmodligt att barn mognar olika snabbt och så vidare, men ändå fortsätter det. Och för varje gång blir sonens självförtroende mindre och mindre och han blir mer och mer besluten om att han inte ens tänker försöka lära sig cykla... Hur hade ni gjort?

 

[DarkInNight]

Balanscykel?
Min femåring tycker vanlig cykel är läskig men far runt med balanscykeln i en himla fart och hon har verkligen fått upp balansen med den. Den har gjort att hon tycker det är kul med att lära sig balans och att behärska nerförsbackar och gupp

Vi har en kille i byn som också ska börja förskoleklass till hösten. Han kör stenhårt med sin balanscykel, och fort går det

 

[turbofling]

Mina barn har börjat med balanscykel/springcykel.
Nu 8aringen fick sin första riktiga cykel när hon fyllde 5ar, hon provade och provade tills hon kunde, sa har hon alltid varit, hon försöker till hon kan. När hon började ga var det ett steg första dagen, ett till nästa osv till hon kunde. Hon var utan stödhjul direkt.

Nu 6 aringen fick ta över den cykeln och hon är mer försiktig och vill hon inte ngt sa provar hon inte, eller hon provar och gar det inte sa vill hon inte mer. Sa var det med cyklingen ocksa, hon provade, det fungerade inte och hon ville inte. Sen en dag ville hon och da gick det perfekt. När hon lärde sig ga, provade hon, ramlade och provade inte fören en manad senare och da nästan sprang hon direkt.
Hon fick ha stödhjul ngr ganger för att känna sig lite mer säker men det gjorde inte sa stor nytta. Hon cyklar inte speciellt bra nu heller, men hon tycker inte det är speciellt roligt och vill sällan.

 

[Brandgul]

När lärde era barn sig att cykla? Min son, som har oerhört dåligt självförtroende och är rädd för det mesta vägrar att lära sig cykla, han vägrar ens att försöka. Han börjar förskoleklass till hösten och jag börjar bli orolig att han ens ska lära sig (förskoleklassen har cykelutflykt på hösten en gång i veckan, åtminstone förra terminen när dottern gick där).
Så här är sonen med allt nytt. Skridskor likadant, det provade han visserligen i vintras men ramlade (har lite dålig motorik) och vägrade sedan åka igen. Skridskor går ju dock inte ut på samma sätt som cyklingen, i skolan finns det alltid annat att göra om de har skridskor, typ åka pulka, men just cyklingen oroar jag mig för. Det märks också på kompisarna att sonen är sen, de hånar honom typ "Kan du inte cykla? Det kan min syster, hon är tre" etc...
Jag försöker förklara tålmodligt att barn mognar olika snabbt och så vidare, men ändå fortsätter det. Och för varje gång blir sonens självförtroende mindre och mindre och han blir mer och mer besluten om att han inte ens tänker försöka lära sig cykla... Hur hade ni gjort?

Våra barn har börjat med springcykel en till två somrar och sen har de bara cyklat iväg på vanlig cykel när det varit dags.

 

[Albatross]

Jag rekommenderar varmt att prova påhängscykel:

 

[Cambrie]

Svarar alla. Jag har funderat på balanscykel men funkar de även för större barn (de jag har sett används av tre, möjligen fyraåringar, därför har jag aldrig införskaffat en sådan)?
Påhängscykel hade ju varit en grej, men jag cyklar inte. Vi bor tre mil från skola/dagis rakt ut på landet, jag tar bilen dit jag ska och ärligt talat, hatar jag att cykla. Vilket naturligtvis gör det till ett större problem för sonen att lära sig cykla, vi har enbart grusvägar runtomkring, förutom en länsväg, men det kanske är jag som är för negativ nu, grus eller asfalt spelar kanske ingen roll?

@turbofling min dotter är som din första, hon försöker och försöker och försöker tills hon klarar det, så hon lärde sig cykla som fyraåring. Sonen är inte alls så. Han ger upp direkt när han får motstånd, är rädd för att skada sig (vill inte ens vara med på fotboll med kompisarna för att man kan skada sig, det säger det mesta om hans mentalitet och när jag försöker puscha för cykling säger han, Varför ska man jag lära mig cykla? Jag klarar mig utan det.)
Och egentligen har han ju rätt. Cykling är inte som att simma (som han förresten har lärt sig, konstigt nog, trots att han var livrädd för vatten ett bra tag), som man måste kunna. Eftersom jag hatar att cykla själv har jag väldigt svårt att svara på frågan varför man måste lära sig att cykla. Men jag blir ledsen av kompisarnas häcklande, de är sex och sju år och ja, de häcklar inte för att vara elaka men jag märker ju att sonen blir ledsen och känner att det troligen är ännu mer häckling när jag inte är med. Cykla är liksom något som barn förutsätter att man ska kunna, tydligen.

Min egen oro beror på att den här häcklingen på något sätt kommer att utvecklas till mobbning om han börjar förskoleklassen och inte kan följa med på cykelutflykterna för att han inte kan cykla. Han blir så utsatt på något sätt känns det som...

 

[Sunshine]

Jag tycker nog att barn bör lära sig cykla, just för att de hamnar lite utanför annars, i många situationer. Min ena dotter är lite som din son. Vi pressade henne inte under en lång tid, utan väntade tills hon var nästan 7.5 när vi märkte att den allmänna balansen blivit lite bättre och hon hade blivit lite längre till växten (väldigt liten för sin ålder) men till slut sade vi till henne att hon måste lägga manken till och försöka, för vi var övertygade om att hon kunde. Hon surade och var motvillig och det tog ett par dagar, men sedan gick det galant och tog inte länge innan hon cyklade minst lika bra som tvillingsystern, som lärde sig cykla ett par år tidigare...

 

[Björk]

När lärde era barn sig att cykla? Min son, som har oerhört dåligt självförtroende och är rädd för det mesta vägrar att lära sig cykla, han vägrar ens att försöka. Han börjar förskoleklass till hösten och jag börjar bli orolig att han ens ska lära sig (förskoleklassen har cykelutflykt på hösten en gång i veckan, åtminstone förra terminen när dottern gick där).
Så här är sonen med allt nytt. Skridskor likadant, det provade han visserligen i vintras men ramlade (har lite dålig motorik) och vägrade sedan åka igen. Skridskor går ju dock inte ut på samma sätt som cyklingen, i skolan finns det alltid annat att göra om de har skridskor, typ åka pulka, men just cyklingen oroar jag mig för. Det märks också på kompisarna att sonen är sen, de hånar honom typ "Kan du inte cykla? Det kan min syster, hon är tre" etc...
Jag försöker förklara tålmodligt att barn mognar olika snabbt och så vidare, men ändå fortsätter det. Och för varje gång blir sonens självförtroende mindre och mindre och han blir mer och mer besluten om att han inte ens tänker försöka lära sig cykla... Hur hade ni gjort?

Om jag minns rätt lärde sig sonen cykla på sommarlovet efter 1 klass. Då gick det också väldigt fort att hitta balans o klara det. Han var mogen först då. Som 4-5åring cyklade han på tvåhjuling med stödhjul samt provade lite balanscykel, men efter ett försök utan stödhjul som sexåring blev han rädd o ville INTE vara utan stödhjulen.

Han har varit rädd för att slå sig o liksom din son lite dåligt självförtroende. Han har varit sådan med mycket, vi måste ge honom tiden att bestämma själv när han vill lära sig något nytt, speciellt fysiska saker.

Dottern lärde sig cykla på tvåhjuling som 5-åring. Inte helt hundra på det ännu men det grejar sig nog i sommar, hon är sex år nu.

Mitt råd till dig: oroa dig inte och låt honom själv bestämma när han vill träna/prova. Lägg ner det nu om han inte vill. Låter orimligt att skolan skulle kräva att han ska kunna cykla. På "vår" skola rekommenderas att inga barn ska cykla själva till o från skolan förrän de går i fyran, något majoriteten verkar följa. Låter tidigt med en cykelutflykt med alla barn redan i förskoleklass... Men de kanske har bra vägar utan trafik?

Jag har frågat vår son ibland om saker som han "vägrar" typ: "om alla andra kommer att ha cykel/klä ut sig/annat och de frågar dig varför inte du också har det; vad kommer du att säga då?"
Hans svar är alltid ett "då kommer jag säga att jag inte vill!". Problem solved! Sen tänker jag att OM någon skulle retas får vi ta det då, själva eller via skolan.

 

[Björk]

Svarar alla. Jag har funderat på balanscykel men funkar de även för större barn (de jag har sett används av tre, möjligen fyraåringar, därför har jag aldrig införskaffat en sådan)?
Påhängscykel hade ju varit en grej, men jag cyklar inte. Vi bor tre mil från skola/dagis rakt ut på landet, jag tar bilen dit jag ska och ärligt talat, hatar jag att cykla. Vilket naturligtvis gör det till ett större problem för sonen att lära sig cykla, vi har enbart grusvägar runtomkring, förutom en länsväg, men det kanske är jag som är för negativ nu, grus eller asfalt spelar kanske ingen roll?

@turbofling min dotter är som din första, hon försöker och försöker och försöker tills hon klarar det, så hon lärde sig cykla som fyraåring. Sonen är inte alls så. Han ger upp direkt när han får motstånd, är rädd för att skada sig (vill inte ens vara med på fotboll med kompisarna för att man kan skada sig, det säger det mesta om hans mentalitet och när jag försöker puscha för cykling säger han, Varför ska man jag lära mig cykla? Jag klarar mig utan det.)
Och egentligen har han ju rätt. Cykling är inte som att simma (som han förresten har lärt sig, konstigt nog, trots att han var livrädd för vatten ett bra tag), som man måste kunna. Eftersom jag hatar att cykla själv har jag väldigt svårt att svara på frågan varför man måste lära sig att cykla. Men jag blir ledsen av kompisarnas häcklande, de är sex och sju år och ja, de häcklar inte för att vara elaka men jag märker ju att sonen blir ledsen och känner att det troligen är ännu mer häckling när jag inte är med. Cykla är liksom något som barn förutsätter att man ska kunna, tydligen.

Min egen oro beror på att den här häcklingen på något sätt kommer att utvecklas till mobbning om han börjar förskoleklassen och inte kan följa med på cykelutflykterna för att han inte kan cykla. Han blir så utsatt på något sätt känns det som...

Om de som häcklar: säg åt dem rejält, de ska bara sluta med det, punkt! Om de fortsätter vare sig du är med eller ej så tar du ett snack med dem igen och involverar deras föräldrar.

Jag tänker som du, cykling är inte en livsnödvändig kunskap. Praktiskt, ja, men inte ner nödvändigt än att kunna rida, spela golf eller åka skidor.

 

[trazel]

Min son började cykla i höstas, han var då 5,5år ungefär. Han kunde, men våagade inte riktigt. Han är lite småklumpig i grovmotoriken, vilket gör att sånna saker blir svåra för honom och han vågar inte lita på sig själv riktigt. Hans pappa sa helt sonika åt honom att han fick ta och cykla utan stödhjul om han skulle ha en ny cykel, för han vägrade köpa en större cykel med stödhjul. Ungen satte sig på sin cykel och cyklade iväg då (utan stödhjul).

 

[Líf]

Jag tänker att häcklingen/mobbingen är ett större orosmoment än att sonen inte vill cykla?

 

[Krystalline]

Jag lärde mig aldrig cykla. Jag kunde inte, ville inte. Jag kunde inte följa med på cykelutflykter, och det är inte okej, utflykter ska utformas så att alla elever, oavsett färdigheter, kan delta.

Men mobbad för det blev jag aldrig. De andra i klassen kunde kanske inte rida eller skriva skrivstil. Ingen big deal, liksom.

Låt sonen bestämma.

 

[Sar]

När lärde era barn sig att cykla? Min son, som har oerhört dåligt självförtroende och är rädd för det mesta vägrar att lära sig cykla, han vägrar ens att försöka. Han börjar förskoleklass till hösten och jag börjar bli orolig att han ens ska lära sig (förskoleklassen har cykelutflykt på hösten en gång i veckan, åtminstone förra terminen när dottern gick där).
Så här är sonen med allt nytt. Skridskor likadant, det provade han visserligen i vintras men ramlade (har lite dålig motorik) och vägrade sedan åka igen. Skridskor går ju dock inte ut på samma sätt som cyklingen, i skolan finns det alltid annat att göra om de har skridskor, typ åka pulka, men just cyklingen oroar jag mig för. Det märks också på kompisarna att sonen är sen, de hånar honom typ "Kan du inte cykla? Det kan min syster, hon är tre" etc...
Jag försöker förklara tålmodligt att barn mognar olika snabbt och så vidare, men ändå fortsätter det. Och för varje gång blir sonens självförtroende mindre och mindre och han blir mer och mer besluten om att han inte ens tänker försöka lära sig cykla... Hur hade ni gjort?

Nummer ett är att ge barnet bra förutsättningar. Vi upptäckte till exempel att trapporna var för små för sonen när han skulle lära sig att cykla ( för hans systrar fungerade samma cykel utmärkt) så efter byte till vuxentrampor fungerade det galant. Han var nyfyllda 6 år när han var så bra att han fungerade helt i trafiken.
För hans storasystrar blev ett cykelbyte till mindre storlek det som gjorde att de knäckte koden när de var 5 år.
Jag skulle prata med barnet om att det kommer att vara cykelutflykter och att cykla är något man behöver lära sig. Kör iväg till en plan asfaltsyta, ta med fika och gör det till en rolig utflykt. Belöna delmål. Det kommer antagligen att vara oerhört stärkande för hans självkänsla när han lyckas och det kan ju också göra att andra grejer går lättare. Stödhjul kan vara en hjälp på vägen. Vi pratar mycket om att det lönar sig att träna och försöka här hemma. Hoppas det löser sig!

 

[ameo]

Svarar alla. Jag har funderat på balanscykel men funkar de även för större barn (de jag har sett används av tre, möjligen fyraåringar, därför har jag aldrig införskaffat en sådan)?

Springcykel har varit klockrent för våra barn, de har älskat att fara runt på springcykel och kombinerat med att lära sig trampa på trehjuling. När det sen varit dags för pedalcykel har det tagit en kvart, så har de cyklat som om de aldrig gjort annat.
Som du själv konstaterat så är springcyklarna främst konstruerade för mindre barn. Men det är ju tekniskt möjligt att helt enkelt montera bort pedalerna på en cykel i passande storlek, så han kan prova sig fram och lära sig att hitta balansen.

 

[Miks]

Sonen vägrade springcykel. Tokvägrade. Vi köpte en vanlig cykel med stödhjul som han cyklade på i 3 år. Strax innan han skulle fylla 7 trillade ett av stödhjulen av. Då fick han cykla runt med ett stödhjul ett tag.

Sen ruttnade jag och plågade honom två helger i rad genom att springa och hålla i en pinne där bak fram och tillbaka på en gångväg. Sonen var arg som ett bi och jag envis som få. Och rätt var det var så cyklade han

Sonen är en sån där som inte provar om han inte är säker på att han klarar det. Han ger upp fort och tappar gnistan. En enda gång har han i sitt liv kämpat sig till en fysisk "seger". Då gick han armgång i en klätterställning i Florida. Han ramlade säkert ner 100 gånger. När han till slut lyckades applåderade flera föräldrar och några barn dunkade honom i ryggen. Den känslan tar han fram ofta och jag har något att påminna honom om. Men det var inte utan pepp, uppmuntran, övertalning, tårar och kramar som han klarade det. Även det plockar vi fram.

Kan det hjälpa om du bestämmer dig? Och peppar, springer, på gränsen till tvingar. Fira delsegrar, det gör vi ofta! "Wohoo du styrde ju helt rakt!" "Wow vilken trampmästare!" "Waaah jag hinner inte med din racerförare!"

Mvh Miks

 

[majola]

Äldsta sonen lärde sig cykla när han var 3,5. Han hade kört både springcykel och trehjuling då och när han var redo för cykeln gick det nästan på en gång.

Dottern fick en springcykel när hon var två och steg då bara upp och körde iväg. När hon fyllde tre fick hon brorsans lilla cykel och vi trodde nog att det skulle vara lika lätt. Men icke. Hon är liten till växten och hade inte kört trehjuling (för korta ben) så hon fattade inte hur hon skulle trampa. Efter ett tag köpte jag stödhjul så hon kunde öva på att trampa, men hon var inte jätteintresserad utan tränade ca 5 minuter varannan vecka eller så. För en vecka sedan ville hon ta bort stödhjulen och då cyklade hon bara iväg. Hon blir 4 om några veckor. Dagen efter att hon hade lärt sig cykla gjorde vi en utflykt pch hon cyklade nog ett par kilometer.

Jag tror att när barnen vill (och förr eller senare vill nog de flesta) så lär de sig ganska snabbt om de har hyfsad grovmotorik och har använt andra sorters fordon.

 

[Dressyrtjejen_97]

Jag kan inte cykla. Jag blev tvingad att försöka lära mig (av en idrottslärare) i typ 7an. Men efter en ordentlig vurpa med tillhörande uppskrapad rygg slutade jag försöka.
Skolans utflykter ska vara utformade så att ingen exkluderas. Jag kan inte heller säga att jag känner mig socialt exkluderad idag, som 19 åring, för att jag inte kan det.

 

[TinyWiny]

Jag tycker att det är märkligt att ha cykelutflykter i en förskoleklass. Jag blir kallsvettig bara av tanken på en hel klass på cykel i den åldern. De har ju inget konsekvenstänk och absolut inget trafikvett. Barn i den åldern ser inte i periferin som en vuxen/äldre barn gör vilket lätt leder till krockar. Farten ett barn kan få upp på cykel gör att man bör kunna ha koll och det är helt omöjligt att ha koll på var och en på ett sätt som gör att man kan förhindra att olyckor sker när man har en hel klass att ha koll på.
Även om mina barn lärde sig cykla som fyraåringar så hade jag aldrig gått med på att de skulle cykla på en skolutflykt två år senare.

Mobbningen måste du ta tag i. Det ser jag som ett mycket större problem än att han inte vill lära sig cykla.

 

[Inte_Ung]

att cykla är något man behöver lära sig.

Inte alls då.
Det där fungerar inte som motivation.

 

[Inte_Ung]

När lärde era barn sig att cykla?

Dottern när hon var runt 10 och då efter hårdträning från pappans sida.
Hon ville åka moped när hon blev 15 så det var bara att kämpa på.
Pappan ville åka på cykelutflykter.
Skolan hade cykelutflykt i 5te klass. Den var hon med på.
Äldste sonen, mellanbarnet, var nog 6 när han cyklade på eget initiativ.
Yngste sonen vägrar konsekvent att cykla, han är nu 15.
Han siktar på traktor i stället för moped, den har 4 hjul.

Hur hade ni gjort?

Ingenting.
Vi struntar i det hela.
Alla barnen kan simma och har lärt sig det tidigt.
Det tycker vi är viktigt, då det är livräddande.