Det där med att lära sig cykla...

Oj sorry, trodde inte du cyklade :angel: Kanske blandade ihop dig med någon anann.

Tror att mamma kan behöva låtsas att cykling är det roligaste som finns om det ska gå fort.

Jag gillade inte att cykla, och gör fortfarande inte, när jag var mindre. Kunde då pappa tvingat mig men ville inte själv förrens jag var typ 8-9 tror jag.

Men det finns ju vuxna människor som inte kan cykla så livsviktigt är det ju inte.
Nä, det är ju inte livsviktigt. Bra att kunna är det ju men det beror ju på var man bor skulle jag säga. Där vi bor nu är det som sagt inte så viktigt. Barnen kommer aldrig behöva cykla de två-tre milen till sina kompisar. Dit kör jag dem. Det är ju inte heller så att man får betyg i skolan på cykling liksom, om vi flyttar kan det bli mot barnens skola (cykling behövs) men det kan också bli mot Mellanöstern (cykling lär inte behövas). Men bra att kunna, absolut.

Jodå, cykla kan jag (och lärde mig trots att föräldrarna aldrig cyklat heller) men som sagt, avskyr det som motionsform och äger ingen cykel. Prioriterar hellre de pengarna på cyklar till barnen i så fall ;-)
 
Föräldrars åsikter hindrar tyvärr vissa barn men det är verkligen ingen generell sanning att det föräldrarna inte gör/ogillar gör inte/gillar inte barnen heller. Jag avskyr att cykla. Jag tycker att det är urtråkigt att cykla och skulle aldrig i livet ut och cykla bara för att. Jag rör mig gärna mycket och ofta men inte på cykel. Jag spelar inte heller dataspel och är långt ifrån något modeorakel. Jag spelar inte fotboll, jag kör inte motorcykel, jag är verkligen inget dataproffs, jag avskyr att resa och därför pysslar jag inte med det. Jag tycker renovering och att köpa nytt är ganska onödigt sålänge saker fungerar och därför pysslar jag inte med det. Båda mina barn har helt andra intressen än jag och jag stöttar/har stöttat dem i det de har tyckt varit kul just då eller just nu. Vi har valt helt olika liv, jag på landet och de i stad och samhälle och jag stöttar dem i det. Jag har inte fokuserat på mig för de är inte jag. För mig är det självklart att låta dem utvecklas i sin takt, till dem de är, låtit dem hitta sina intressen och sina åsikter. De är inga kopior av mig. De är original av sig själva.

Mina föräldrar avskyr hästar och har aldrig uppmuntrat mitt intresse, aldrig lagt två strån i kors för att få intresset att växa utan istället tvärtom. Ändå har jag hängt mig fast vid hästarna sedan jag var fyra år och "upptäckte" dem. Jobbat med dem, läst på universitetet om dem och lever och andas häst varje dag. Ett liv som för dem hade varit otänkbart och vidrigt men som är drömmen för mig. Barn är inte sina föräldrar, de är sina egna och att stötta dem i det de vill och önskar är den största delen av att vara förälder även om man själv inte alls gillar det de gillar.
Tack för att du lyckas få på pränt det jag uppenbarligen misslyckats med. Jag känner väl att jag fått svar på det jag funderar på tråden. Jag vet att min son är sen i det mesta, han lärde sig aldrig att krypa, lärde sig inte att gå förrän 18 månader och han kom till förskolan, sprang riktigt var han nog fem innan han kunde, innan följde inte armarna med i rörelse alls. Så att han tar tid på sig att vilja cykla är ingen nyhet egentligen. Däremot är det så himla lätt att jämföra med dottern som är så för sig i allt. Cyklade som fyra åring , gick som tio månaders och är en av Sveriges snabbaste sjuåringar på 40 meter och testar allt. Jag var helt enkelt orolig hur det skulle gå i skolan i höst med dessa cykelutflykter, som jag inte kan göra något åt även om en del verkar tycka det är lite tidigt i förskoleklass.Dock när jag läser tråden inser jag att flera har barn som inte cyklar som sexåringar och det gör min ändå trygg i att det är helt ok för sonen att inte kunna. Jag är helt säker på att han kommer cykla när han är mentalt mogen men om jag tvingar honom till det tror jag i nuläget att det kan bli värre.

Vi har dock köpt in balans cykel och så men även det vill han inte cykla på. Mutor som någon föreslog har vi också provat med negativt resultat. Men som sagt, jag tvivlar inte på att han kommer lära sig cykla. Han är väl sen i det som det mesta annat. Så är det väl lite jobbigt också. Sonen sitter helst inne och pysslar om han får välja. Det är ingen utemänniska...
 
Det är en rätt bra färdighet att kunna cykla. Men jag hade nog inte brytt mig så mycket med tanke på att han bara är sex.
Finns det nån möjlighet att hela familjen cyklar iväg och han får åka baktill/ gå till nya ställen och ha picnic? Jag tänker att släppa allt tjat och visa honom hur roligt man kan ha det och vad praktiskt det är att kunna cykla. Tänker att det kanske kan locka honom lite.
(Tänker om du kan själv kan låna en cykel.)
Men känns det pressat för honom så släpp det tills strax innan skolan börjar i augusti och gör utflykterna då. Har de väl hittat tekniken så kan de.

Annars tänker jag spontant att andra balansövningar kan hjälpa, om det är så att det kommer underlätta för honom i framtiden att kunna cykla. Tänker ta sig till kompisar etc.
Typ klätterväggar, koordination och balans är ju det som behövs. Simskola i sommar? Mycket koordination där. Jag hade nog inte brytt mig om cyklingen så mycket i sig, utan satsat på andra aktiviter.
Tänker att fixa han andra motoriska övningar så kommer inte cyklingen i sig vara ett problem.
 
Tack för att du lyckas få på pränt det jag uppenbarligen misslyckats med. Jag känner väl att jag fått svar på det jag funderar på tråden. Jag vet att min son är sen i det mesta, han lärde sig aldrig att krypa, lärde sig inte att gå förrän 18 månader och han kom till förskolan, sprang riktigt var han nog fem innan han kunde, innan följde inte armarna med i rörelse alls. Så att han tar tid på sig att vilja cykla är ingen nyhet egentligen. Däremot är det så himla lätt att jämföra med dottern som är så för sig i allt. Cyklade som fyra åring , gick som tio månaders och är en av Sveriges snabbaste sjuåringar på 40 meter och testar allt. Jag var helt enkelt orolig hur det skulle gå i skolan i höst med dessa cykelutflykter, som jag inte kan göra något åt även om en del verkar tycka det är lite tidigt i förskoleklass.Dock när jag läser tråden inser jag att flera har barn som inte cyklar som sexåringar och det gör min ändå trygg i att det är helt ok för sonen att inte kunna. Jag är helt säker på att han kommer cykla när han är mentalt mogen men om jag tvingar honom till det tror jag i nuläget att det kan bli värre.

Vi har dock köpt in balans cykel och så men även det vill han inte cykla på. Mutor som någon föreslog har vi också provat med negativt resultat. Men som sagt, jag tvivlar inte på att han kommer lära sig cykla. Han är väl sen i det som det mesta annat. Så är det väl lite jobbigt också. Sonen sitter helst inne och pysslar om han får välja. Det är ingen utemänniska...

Det är lätt att jämföra. Jag har gjort misstaget själv. Barn är olika och lär sig olika saker olika fort och att ha förmågan att koncentrera sig är väldigt mycket värd! Ta vara på den fantastiska förmågan! Den dagen behovet uppstår för honom så kommer han säkert lära sig cykla. Kanske är han som mitt ena barn som inte såg någon mening med att lära sig läsa förren hen fick en "min häst" i sin hand. Då fanns det en mening och hen lärde sig direkt :) Tvång är ett så tråkigt sätt att lära sig på. Det ska vara roligt att lära och känner man en mening med det man ska lära sig, då blir det roligt :)
 
Jag hade nog bara sagt att om du lär dig cykla så får du den där fina leksaken du velat ha jättelänge (eller gå och se en fotbollsmatch med favvolaget eller vad han nu är intresserad av). Jag hade definitivt använt det som uppmuntran/muta. För cykla det ska mitt barn kunna! Om jag så ska muta barnet för att få det motiverat.
Tror det är en bra grej. Men vissa barn är förfärligt svårmutade, A är tex inte så bunden vid saker "att få" utan mer bunden vid saker "han har". Önskar du dig en ny cykel i födelsedagspresent? -Nej! jag vill ha min gamla (den passar än, är bara lite mindre än vännernas).
 
Tror det är en bra grej. Men vissa barn är förfärligt svårmutade, A är tex inte så bunden vid saker "att få" utan mer bunden vid saker "han har". Önskar du dig en ny cykel i födelsedagspresent? -Nej! jag vill ha min gamla (den passar än, är bara lite mindre än vännernas).

Det finns alltid nåt. Kanske inte en sak utan en utflykt av nåt slag eller annan typ av upplevelse som barnet gärna vill ha. Kanske vill barnet gå och äta på hamburgerställe, åka till djurparken, badhuset eller nåt liknande. Ibland behövs en muta som uppmuntran när det låsts sig för barnet.
 
Det finns alltid nåt. Kanske inte en sak utan en utflykt av nåt slag eller annan typ av upplevelse som barnet gärna vill ha. Kanske vill barnet gå och äta på hamburgerställe, åka till djurparken, badhuset eller nåt liknande. Ibland behövs en muta som uppmuntran när det låsts sig för barnet.
Haha, nej, det finns inte alltid någonting man kan köpa och ge som muta, barn är olika. Det var det jag ville påpeka. För en lättare sak, följ med till affären, vi äter sushi på vägen hem, är ju en annan grej, men inte för något barnet faktiskt vill behålla -napp som treåring tex, eller är livrädd för.

Alla barn vill inte så gärna Ha att det är värt det. Är inte så drivna av -vill ha. (tyvärr för det är hopplöst att inte vara det i tex arbetslivet och det hade varit coolt att bli ett dugg motiverad istället för paralyserad av möjliga pengainkomster från pappa för bra betyg.).

Jag skrev ju ovan att jag inte haft några problem ändå med A. A går att övertala med hur roligt det kommer att vara att kunna och muta genom att han fick cykla på sparkcykel/springcykel/gamla cykeln vid byte, vartannat åk. Och genom att försöka cykla ifrån mamma (men nu på 7 årscykeln är det nedrans svårt för mig :D jag är snabb men inte så herrans snabb alla gånger.) Eller genom att man leker hela vägen, mamma är Wonder woman och A är Captain America och så springer vi (kräver att man kan låtsas kasta lasso och stanna ibland för att hoppa över lava).

Men jo det kanske vore smart att försöka skapa -vill ha, drivet i honom med tanke på hur samhället fungerar. (typ gelehallon för lästa ord eller ngt. Men det bär mig lite emot.)
 
Jag måste säga att jag blev rätt chockad över att det finns vuxna, födda här, som inte kan cykla.. :eek:

Hos oss är det också en nödvändighet, här skulle det innebära svårigheter och förmodligen ett slags utanförskap hela uppväxten.

I en storstad ser det ju annorlunda ut, som barn ger man sig kanske inte ut med kompisarna och cyklar, precis som att det inte är nödvändigt med körkort.

Men just cykling (och simning) tycker jag faktiskt hör till baskunskaperna.
 
Det är en rätt bra färdighet att kunna cykla. Men jag hade nog inte brytt mig så mycket med tanke på att han bara är sex.
Finns det nån möjlighet att hela familjen cyklar iväg och han får åka baktill/ gå till nya ställen och ha picnic? Jag tänker att släppa allt tjat och visa honom hur roligt man kan ha det och vad praktiskt det är att kunna cykla. Tänker att det kanske kan locka honom lite.
(Tänker om du kan själv kan låna en cykel.)
Men känns det pressat för honom så släpp det tills strax innan skolan börjar i augusti och gör utflykterna då. Har de väl hittat tekniken så kan de.

Annars tänker jag spontant att andra balansövningar kan hjälpa, om det är så att det kommer underlätta för honom i framtiden att kunna cykla. Tänker ta sig till kompisar etc.
Typ klätterväggar, koordination och balans är ju det som behövs. Simskola i sommar? Mycket koordination där. Jag hade nog inte brytt mig om cyklingen så mycket i sig, utan satsat på andra aktiviter.
Tänker att fixa han andra motoriska övningar så kommer inte cyklingen i sig vara ett problem.
Han åker häst och går på gymnastik så vi jobbar på det :-) Skulle kanske kunna låna grannens, men sonen är ju ändå sex år, det finns ju ingen cykelkärra liksom och han är för stor att sitta i stol bak så jag vet ju liksom inte hur jag skulle få med honom... I övrigt ska jag säga att jag känner nog inte många som cyklar dit de ska, de flesta bor så de inte har möjlighet att cykla till jobbet utan de tar bilen... Nä, känner nog ingen av kompisar etc som jag har sett på cykel i vuxen ålder. Ytterst få i så fall. Men cykel äger de kanske, det vet jag inget om.
Det finns alltid nåt. Kanske inte en sak utan en utflykt av nåt slag eller annan typ av upplevelse som barnet gärna vill ha. Kanske vill barnet gå och äta på hamburgerställe, åka till djurparken, badhuset eller nåt liknande. Ibland behövs en muta som uppmuntran när det låsts sig för barnet.
Sonen är mutad med TV spel som är hans främsta intresse och han är manisk i. Oftast. Men nä. Om han jämställer det med att han måste cykla är det inte så noga längre... Jag är likadan fast med tandläkaren, men då handlar det ju om en irrationell rädsla liksom, men inte många mutor skulle få mig att gå dit om jag verkligen inte behövde (det vill säga när jag har så ont i tänderna att jag inte andas, typ). Därför kan jag tänka mig att det handlar om rädsla också för sonen.
Jag måste säga att jag blev rätt chockad över att det finns vuxna, födda här, som inte kan cykla.. :eek:

Hos oss är det också en nödvändighet, här skulle det innebära svårigheter och förmodligen ett slags utanförskap hela uppväxten.

I en storstad ser det ju annorlunda ut, som barn ger man sig kanske inte ut med kompisarna och cyklar, precis som att det inte är nödvändigt med körkort.

Men just cykling (och simning) tycker jag faktiskt hör till baskunskaperna.
Återkommer med frågan, har du läst tråden? För jag tror inte det är någon vuxen i tråden som sagt att de inte kan cykla?
Sedan håller jag inte med alls. På vilket sätt är det livsnödvändigt att kunna cykla? Ser inte hur man kan jämföra det med simning som ju ingår i läroplanen där du inte får betyg i ämnet idrott i skolan om du inte kan simma 200 meter när du går ut nian. Cykling finns inte på idrott som ämne, troligen för att det inte är livsnödvändigt att kunna. Bra att kunna, absolut, där håller jag med de flesta i tråden. Men inget mer och inget mindre. Som sagt, är väl färgad av att jag bott i flera länder där det inte är kutym att cykla och ser att det fungerar att leva ett bra liv ändå.

KL Sedan angående sonen, är jag som sagt säker på att han kommer att cykla i sinom tid. Just nu är han dock inte intresserad av det vilket var det som fick mig orolig eftersom förskoleklass har cykelutflykter. Som många andra har jag trott att barn helt enkelt cyklar när de är sex år och det är lätt att jämföra med dottern som cyklade som fyraåring. Dock som sagt verkar det finnas flera som har barn i sexårsåldern som inte kan cykla, och enligt skolan som vi hade möte med igår så är det också flera som av olika anledningar inte är med på dessa cykelutflykter, bland annat för att de inte är tillräckligt säkra på cykel, och det är helt ok. Sonen har ju just fyllt sex och är som sagt väldigt sen i det mesta (förutom just att lära sig simma, han och dottern var två av de få barn som kunde simma när vi hyrde poolen för kalas när de fyllde år, och då var det ändå 40 barn i sex-sju årsåldern med, men då har vi som sagt bott på Malta där man tjänar på att kunna simma och inte cykla).
 
Sedan håller jag inte med alls. På vilket sätt är det livsnödvändigt att kunna cykla? Ser inte hur man kan jämföra det med simning som ju ingår i läroplanen där du inte får betyg i ämnet idrott i skolan om du inte kan simma 200 meter när du går ut nian. Cykling finns inte på idrott som ämne, troligen för att det inte är livsnödvändigt att kunna. Bra att kunna, absolut, där håller jag med de flesta i tråden. Men inget mer och inget mindre. Som sagt, är väl färgad av att jag bott i flera länder där det inte är kutym att cykla och ser att det fungerar att leva ett bra liv ändå.
Rent krasst är det ju inte livsnödvändigt att kunna gå heller. Eller simma för den delen om man nu aldrig någonsin badar eller ramlar i vatten.
Jag tror att själva "livsnödvändigheten" med att kunna cykla antagligen är kopplad till var man är uppväxt eller bor. I min uppväxt var cykling en social nödvändighet som dessutom gav en stor frihet för barnet. Det gjorde det möjligt att ta sig till skola, kompisar, stall, badhus etc. samt att man kunde hänga med de andra barnen/ungdomarna på diverse aktiviteter. Det hade helt enkelt tagit för lång tid att gå och varit för jobbigt att springa. Som vuxen cyklar jag också (på mammas orangea, tvåväxlade gamla Puch:)), främst av motions- men även av miljöskäl. Åker vi på en kortare utflykt så cyklar vi och där har barnen fått hänga med efter förmåga (först i cykelkärra) så jag tänker att barnen antagligen ser nyttan i att kunna förflytta sig på det sättet. Att cykling inte finns på idrott som ämne tror jag beror på det förväntas man redan kunna.
Om föräldrar och andra runt om aldrig cyklar och man är invand att skjutsas eller hela tiden förlita sig på allmänna transportmedel eller gå så har jag förståelse för att man inte tycker att cykel är speciellt nödvändigt (ungefär som körkort om man bor i innerstan), det fungerar utmärkt ändå och man utmärker sig inte genom att inte cykla. Men då behöver man bara flytta sig till en annan ort där de allmänna kommunikationerna är sämre och avstånden större så hade man behövt cykeln ändå, precis som man kan bli i det närmaste handikappad utan bil och körkort där allmänna transportmedel inte finns.
Sedan är det en helt annan sak att alla ungar inte behöver ha bemästrat cyklingen vid låg ålder, för vissa går det snabbare, för andra mer långsamt.
 
Ja det har jag och det hade jag missat. Det är väl troligen så enkelt att jag inte dömer folk utifrån huruvida de kan cykla eller inte eftersom jag mött så många som inte kan.

Men om du nu mött så många som inte kan cykla, varför förutsatte du då att ingen i tråden sagt att de inte kan? :cool:

Jag har faktiskt aldrig mött någon. Och livsnödvändigt har jag aldrig sagt.

Men nödvändigt för att undvika att hamna utanför under uppväxten, och så klart en massa andra praktiska orsaker.
 
Men om du nu mött så många som inte kan cykla, varför förutsatte du då att ingen i tråden sagt att de inte kan? :cool:

Jag har faktiskt aldrig mött någon. Och livsnödvändigt har jag aldrig sagt.

Men nödvändigt för att undvika att hamna utanför under uppväxten, och så klart en massa andra praktiska orsaker.
Minnet är bra men kort ;-)... Framgår inte heller för mig, som inte känner personerna i verkligheten, om de bor i Sverige eller är födda i Sverige. Jobbar man med nyanlända och har bott i andra länder själv är det som sagt ingen självklarhet att cykeln är så praktiskt... Inte för mig i alla fall. Bilen är praktisk. Inte cykeln. Flyttar vi till Jerusalem kommer barnen åka buss mellan hem och skola. Som sagt, stor skillnad vem man är och var man bor och hur man är uppvuxen.
 
En fundering @Cambrie... Om nu sonen har dålig balans (?) och därför (i nuläget iaf) inte vill lära sig cykla, men tycker det är okej att rida/"åka häst", då skulle man ju kunna använda ridningen för att träna upp balansen och därmed förbereda för att lära sig cykla? Inser att det är "olika sorters" balans, men tror ändå att den balans och koordination man övar upp under en viss sorts aktivitet (gymnastik, ridning etc) sedan "följer med" till viss del även till andra områden som cykling.
 
En fundering @Cambrie... Om nu sonen har dålig balans (?) och därför (i nuläget iaf) inte vill lära sig cykla, men tycker det är okej att rida/"åka häst", då skulle man ju kunna använda ridningen för att träna upp balansen och därmed förbereda för att lära sig cykla? Inser att det är "olika sorters" balans, men tror ändå att den balans och koordination man övar upp under en viss sorts aktivitet (gymnastik, ridning etc) sedan "följer med" till viss del även till andra områden som cykling.
Ja, troligen. Vi jobbar på det, han kan skritta på shetlandsponnyn nu i alla fall utan att åka av ;-) och ridning tycker han är roligt, ingen ångest över att kunna ramla av och skada sig där inte ...
 
Det är inte så att han har dålig kondition? Min son ville inte göra det ena och det andra en period. Sedan märkte jag att han inte ville för att det var jobbigt och han inte orkade. Vi jobbade på konditionen (via lek, han märkte det aldrig själv) och sedan blev allt roligt igen när han orkade mer.

Kanske inte alls är så, men med tanke på att han inte är rädd för att ramla av hästen, men inte vill cykla. Eller så har cyklingen blivit en grej för honom att han blir blockerad. Och i så fall gör du nog rätt i att låta honom "mogna" tills han är redo.
 
Som sagt, vi bor i en landsort, många barn bor på landet invid 70-vägar, jag förstår att skolan vänjer dem vid trafik och cykling så tidigt som möjligt. Jag ifrågasätter inte det. För min dotters klass har det inte varit problem, alla kan, vad jag sett, cykla.

Kl. Svarar alla;
Jag kan inte tvinga sonen, försökte övertala honom här om dagen. Då svarar han; "cykla är inte viktigt mamma. Att ha hjärna och hjärta är viktigt. Annars är man död. Så det är viktiga grejer. Inte att cykla"

Pretty end of discussion ;-)

Knepigt läge men jag tycker nog att det är viktigt att kunna cykla, åka skridskor och åka skidor som några exempel.
Det känns som allmänbildning som man bör klara av på normal fritidsnivå.

Jag hade nog kämpat på och försökt få grabben att lära sig det på ett eller annat sätt.
Sen behöver han säkert sin tid på sig att mogna.
Men hur du ska gå tillväga vet jag inte, du känner din son och det gör inte jag.
 
Knepigt läge men jag tycker nog att det är viktigt att kunna cykla, åka skridskor och åka skidor som några exempel.
Det känns som allmänbildning som man bör klara av på normal fritidsnivå.

Jag hade nog kämpat på och försökt få grabben att lära sig det på ett eller annat sätt.
Sen behöver han säkert sin tid på sig att mogna.
Men hur du ska gå tillväga vet jag inte, du känner din son och det gör inte jag.
Jag håller nog inte med om skridskor och skidor. Har aldrig själv haft intresse för det alls och kan således inte åka. Längd har jag provat kanske fem gånger i mitt liv, med dåligt resultat. Utför har jag faktiskt aldrig åkt. Skulle tippa på att merparten av alla de barn som inte bor i närheten av snö inte kan åka skidor. Varför är det viktigt? Cykling är ju en sak, å andra sidan är ju det inte heller livsnödvändigt som sagt. Men han blir ju utanför om de har cykelutflykter då. Åker andra sidan finns ju skidor oftast med på schemat här och det gör ju inte cykling.
 
Jag håller nog inte med om skridskor och skidor. Har aldrig själv haft intresse för det alls och kan således inte åka. Längd har jag provat kanske fem gånger i mitt liv, med dåligt resultat. Utför har jag faktiskt aldrig åkt. Skulle tippa på att merparten av alla de barn som inte bor i närheten av snö inte kan åka skidor. Varför är det viktigt? Cykling är ju en sak, å andra sidan är ju det inte heller livsnödvändigt som sagt. Men han blir ju utanför om de har cykelutflykter då. Åker andra sidan finns ju skidor oftast med på schemat här och det gör ju inte cykling.

Det mesta med allmänbildning är inte nödvändigt att kunna.
Men väldigt bra att ha i bakfickan.
Jag skulle nog vilja att mina barn har en bred allmänbildning iaf.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Mitt i en utredning med sonen. Skolan fungerar inte alls. Han är där och han ”sköter” sig, men det blir ingenting gjort. Läste just...
2 3
Svar
53
· Visningar
4 516
Senast: Araminta
·
Småbarn Vi fick förra veckan veta att minstingen ska utredas för autism/hjärnskada osv. Veckan efter väljer sambon att dumpa mig, storasyskonet...
6 7 8
Svar
146
· Visningar
28 866
Senast: Elendil
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
27 523
Senast: Snurrfian
·
Övr. Barn ”Hoppas” det är fler som känner igen sig. Som går och lägger sig på kvällen med dåligt samvete att man inte räcker till. För visst är...
2
Svar
27
· Visningar
5 252
Senast: Cocos
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp