Det finns inte bara två kön

Saeta

Trådstartare
Jag såg för ett tag sen i en grupp på facebook att någon skrivit en tråd där hen sökte kvinnor som sysslade med sånt som var manligt. Ungefär så här skrev hen: "Vart finns ni kvinnor som inte är rädda för att skita ner er? Ni som vet hur man byter däck på bilen (...), Ni kan väl inte alla vara barbiedockor med en söt kattunge?" Och självklart var det ju inte bara jag som reagerade. Men det hela väckte åter igen den här diskussionen om varför folk fortfarande, 2017, anser att bilar, motorer, tufft, coolt, smutsigt osv är manligt och att motsatsen är kvinnligt. Att det är så, det fattar jag ju. Vi alla är ju uppväxta med att det liksom bara är så.

Men om vi leker med tanken att vi växer upp i ett samhälle där kön inte finns.
(Okej, jag tror jag behöver förklara mig lite extra så ingen (medvetet eller omedvetet) missuppfattar mig. Det är skillnad på kön och på könsorgan. Könsorganet är ju snopp eller snippa. Kön är kvinna, man och allt där mellan som jag faktiskt inte är 100% insatt i. Men att det finns fler än 2 kön är vi ju alla överens om idag hoppas jag. Sen finns det ju de som är könsneutrala. Jag anser alltså att könsorganen borde heta något annat än "manligt" och "kvinnligt". Kanske X och Y, jag vet inte.)

Tänk er att växa upp i ett samhälle där det bara är du själv som kan bestämma vad för kön du är. Det är ingen som bestämmer det åt dig när du redan ligger i magen. När du är barn så uppfostras alla på exakt lika villkor. Det görs inte särbehandlingar och det finns absolut inte flick- och pojkleksaker eller kläder som är till för ett specifikt kön. Alla leker med det som är kul och alla har på sig det som är fint och bekvämt. Någon machokultur existerar inte och inte heller några andra stereotypa personligheter som är kopplat till ett visst kön.

OM det hade varit så, hur tror ni att ni hade sett på er själva?

Jag förstår om det är typ helt omöjligt att tänka sig in i, men visst är det intressant? Jag själv är född i en "kvinnlig" kropp och jag har alltid varit tillfreds med att vara kvinna. Så det är ju svårt för mig att tänka på hur det känns att faktiskt inte vara "hemma" i mig själv. Finns det någon ickebinär/transperson eller liknande här inne? Det skulle vara kul att höra hur ni tänker.

Och till er som prompt kommer hävda att det minsann bara finns två kön (man och kvinna) så undrar jag följande: På vilket sätt stör det dig att andra inte identifierar sig som man eller kvinna? Det är ju inte så att någon skulle ta ifrån er ERT kön. Är ni nöjda med det kön ni är så är ju det jättebra. Det här handlar ju enbart om de personerna som faktiskt inte är man eller kvinna.

Förlåt om tråden är sjukt oklar, men jag hoppas att ni förstår hur jag menar.
 
Viktig tråd!

Jag vill flika in: för alla som är skeptiska till att vi har fler än två kön här i världen: Titta på Bill Nye Saves The World! Bill Nye gör ett urbra avsnitt om just kön och sexualitet och vad vetenskapen idag vet jämfört med vad man trott sig veta tidigare. Skitintressant.

Finns på Netflix för den som är intresserad :).
 
Jag såg för ett tag sen i en grupp på facebook att någon skrivit en tråd där hen sökte kvinnor som sysslade med sånt som var manligt. Ungefär så här skrev hen: "Vart finns ni kvinnor som inte är rädda för att skita ner er? Ni som vet hur man byter däck på bilen (...), Ni kan väl inte alla vara barbiedockor med en söt kattunge?" Och självklart var det ju inte bara jag som reagerade. Men det hela väckte åter igen den här diskussionen om varför folk fortfarande, 2017, anser att bilar, motorer, tufft, coolt, smutsigt osv är manligt och att motsatsen är kvinnligt. Att det är så, det fattar jag ju. Vi alla är ju uppväxta med att det liksom bara är så.

Men om vi leker med tanken att vi växer upp i ett samhälle där kön inte finns.
(Okej, jag tror jag behöver förklara mig lite extra så ingen (medvetet eller omedvetet) missuppfattar mig. Det är skillnad på kön och på könsorgan. Könsorganet är ju snopp eller snippa. Kön är kvinna, man och allt där mellan som jag faktiskt inte är 100% insatt i. Men att det finns fler än 2 kön är vi ju alla överens om idag hoppas jag. Sen finns det ju de som är könsneutrala. Jag anser alltså att könsorganen borde heta något annat än "manligt" och "kvinnligt". Kanske X och Y, jag vet inte.)

Tänk er att växa upp i ett samhälle där det bara är du själv som kan bestämma vad för kön du är. Det är ingen som bestämmer det åt dig när du redan ligger i magen. När du är barn så uppfostras alla på exakt lika villkor. Det görs inte särbehandlingar och det finns absolut inte flick- och pojkleksaker eller kläder som är till för ett specifikt kön. Alla leker med det som är kul och alla har på sig det som är fint och bekvämt. Någon machokultur existerar inte och inte heller några andra stereotypa personligheter som är kopplat till ett visst kön.

OM det hade varit så, hur tror ni att ni hade sett på er själva?

Jag förstår om det är typ helt omöjligt att tänka sig in i, men visst är det intressant? Jag själv är född i en "kvinnlig" kropp och jag har alltid varit tillfreds med att vara kvinna. Så det är ju svårt för mig att tänka på hur det känns att faktiskt inte vara "hemma" i mig själv. Finns det någon ickebinär/transperson eller liknande här inne? Det skulle vara kul att höra hur ni tänker.

Och till er som prompt kommer hävda att det minsann bara finns två kön (man och kvinna) så undrar jag följande: På vilket sätt stör det dig att andra inte identifierar sig som man eller kvinna? Det är ju inte så att någon skulle ta ifrån er ERT kön. Är ni nöjda med det kön ni är så är ju det jättebra. Det här handlar ju enbart om de personerna som faktiskt inte är man eller kvinna.

Förlåt om tråden är sjukt oklar, men jag hoppas att ni förstår hur jag menar.
Alltså jag var ju en riktig pojkflicka. Vägrade klänning från det att jag kundevprara, lekte med radiostyrda bilar och brottades med killarna istället för att leka med dockor. Inte förrän på gymnasiet började jag klä mig mindre maskulint så för egen del skulle det nog inte vara ngn större skillnad.
 
Du har så rätt. Det vore underbart om samhället inte sorterade. Jag hade tur med mina föräldrar. Lekte med vad jag ville, hade bara bekväma kläder och kom till fjärde klass innan tjejmaffian delade in klassen i tjejer o killar.
 
Har en hen sittandes i mitt kök just nu .Hon lindar brösten och klipper sig som en man för att likna en man så mycket som möjligt och hon för sig åxo som en man och klär sig i manskläder men jag vet inte hur killaktig hon är då hon ska göra något praktiskt men laga mat är hen bra på
 
Jag hade nog varit ganska likadan. Har i hela mitt liv varit en pojkflicka. När andra tjejer lekte med Barbiedockor hjälpte jag pappa att mecka med sina veteranbilar och -motorcyklar i garaget. Är inte rädd för att hugga i och göra praktiska/tunga sysslor. Har alltid hatat klänningar.
Har dock ett "dockutseende" och 115 cm långt mörkblont hår - varpå jag ofta av andra ses som en typisk "flick-flicka" och kallas Rapunzel......
 
Det är ju synd att "killarnas" leksaker oftast är roligare än "tjejernas".
Som mamma till två söner hade jag ju lite svårt att inte uppmuntra dom till röjiga lekar, bygga starwarslego, barbies med massa coola vapen och så vidare.
Jag gav ju dom vad jag skulle gett en tjej. Det jag själv tyckte var kul.
Jag tycker det är sorgligt med rosa lego som är i större moduler och lättare att bygga, rosa teleskop som har sämre upplösning än de svarta, jeans som är för trånga att röra sig i.
 
Om våra könsroller en dag nollställdes av någon anledning så tror jag det skulle utvecklas nya och snarlika könsroller ganska snabbt på grund av de medfödda skillnaderna mellan könen.

Och vilka är de medfödda skillnaderna undrar jag, utöver fysiska attribut?
Jag är född kvinna och är verkligen inte ens hälften så omvårdande eller familjär som min bror. Tvärt om.
Våra föräldrar däremot, som ju är en generation längre tillbaka är betydligt mer låsta i sina roller, men mor min har många gånga uttryckt att om hon fått stöd att välja när hon var ung, skulle hon valt ett liv som liknar mitt idag; resande, inga egna barn och andra icke-könsnormativa saker.
 
Det är ju synd att "killarnas" leksaker oftast är roligare än "tjejernas".
Som mamma till två söner hade jag ju lite svårt att inte uppmuntra dom till röjiga lekar, bygga starwarslego, barbies med massa coola vapen och så vidare.
Jag gav ju dom vad jag skulle gett en tjej. Det jag själv tyckte var kul.
Jag tycker det är sorgligt med rosa lego som är i större moduler och lättare att bygga, rosa teleskop som har sämre upplösning än de svarta, jeans som är för trånga att röra sig i.
Fast numera finns lego friends som är lanserat för tjejer (tyvärr) men som är på samma nivå tekniskt som annat lego. Största skillnaden är väl att det är mer pastelliga färger och att gubbarna har riktiga kroppar, inte de klassiska legogubbarna. Jag vet många kids som bygger städer som blandar friends och city lego :up:
 
Jag älskar att bygga. Allt. Socialt eller stockar eller föreningar, skriva papper som skapar. Jag var bäst på lego.

Jag tror att en stor skillnad är den smärta som menstruationer orsakar regelbundet och skapar en annorlunda attityd till livet. Ständig eller regelbunden värk påverkar.
 
Det är ju synd att "killarnas" leksaker oftast är roligare än "tjejernas".
Som mamma till två söner hade jag ju lite svårt att inte uppmuntra dom till röjiga lekar, bygga starwarslego, barbies med massa coola vapen och så vidare.
Jag gav ju dom vad jag skulle gett en tjej. Det jag själv tyckte var kul.
Jag tycker det är sorgligt med rosa lego som är i större moduler och lättare att bygga, rosa teleskop som har sämre upplösning än de svarta, jeans som är för trånga att röra sig i.
Jag har en av varje och det är en balansgång som heter duga ffa med min dotter (8v). Jag har alltid sagt att hon skulle ärva sonens kläder rakt av då jag uppfattar dem väldigt neutrala men det går inte. Hon har en helt annan palett än sonen och behöver ett väldigt ljust plagg uppe eller nere (eller både och) för att det ska se bra ut och dessa kläder är ofta flickigare (om det inte bara ska vara vitt) och jag har efter en del funderande bestämt mig för att jag är ok med att jag köper flickiga kläder till henne så länge jag själv hade kunnat tänka mig dem som barn. Dvs neutrala mot flick går bra men det får inte bli för mycket.
 
Om våra könsroller en dag nollställdes av någon anledning så tror jag det skulle utvecklas nya och snarlika könsroller ganska snabbt på grund av de medfödda skillnaderna mellan könen.
Om pengaintressen och männen inte bestämde på grund av några religiösa böcker; Tror du seriöst att småtjejer skulle gå i för små kläder? Att tjejer skulle klättra mindre i träd? Att kvinnor skulle ha dom slitigaste jobben med dom lägsta lönerna. Att kvinnor skulle vara mindre representerade i bolagsstyrelser?
 
Jag har en av varje och det är en balansgång som heter duga ffa med min dotter (8v). Jag har alltid sagt att hon skulle ärva sonens kläder rakt av då jag uppfattar dem väldigt neutrala men det går inte. Hon har en helt annan palett än sonen och behöver ett väldigt ljust plagg uppe eller nere (eller både och) för att det ska se bra ut och dessa kläder är ofta flickigare (om det inte bara ska vara vitt) och jag har efter en del funderande bestämt mig för att jag är ok med att jag köper flickiga kläder till henne så länge jag själv hade kunnat tänka mig dem som barn. Dvs neutrala mot flick går bra men det får inte bli för mycket.
Din dotter är 8 veckor och du köper kläder så hon ska se bra ut????
 
Jag har en fitta och bröst vilket gör att jag svarar kvinna då jag tycker fittbärare är lite grovt att använda i dagligt tal.

Annars är jag just det jag, vägrar sätta in mig i något fack (oavsett hur många det finns) på vem jag är för jag skulle göra det så måste jag få mig att passa in och jag vägrar, varje person är för unik för det tycker jag.
 
Jag älskar att bygga. Allt. Socialt eller stockar eller föreningar, skriva papper som skapar. Jag var bäst på lego.

Jag tror att en stor skillnad är den smärta som menstruationer orsakar regelbundet och skapar en annorlunda attityd till livet. Ständig eller regelbunden värk påverkar.
Jag har haft mensvärk 3 ggr i mitt hela liv. Min man är reumatiker...Nääää inte relevant.
 
Jag vet inte om jag skulle blivit så mycket annorlunda.
Jag har kanske klätt mig lite efter hur jag sett andra göra som liten.
Men jag har alltid varit lite vildare än andra tjejer; klättrade högst i träden, gjorde hyss och slog ner någon kille i väldigt ung ålder.
Jag har också fått lära mig reparera fordon själv och vuxit upp med mycket motorsport.
Jag har umgåtts mycket med pappa, varit med på jobbmiddagar i mansdominerad bransch och haft mycket manliga, nära vänner.
Jag är förtjust i estetik, djur och är rätt vårdande.

Men ev hade jag kanske iaf varit lite mindre feminin sas annars. Det vet jag inte. Jag upplever ju att jag gillar de bitarna med. Men jag kanske aldrig upptäckt att jag gillar dem annars.
 

Liknande trådar

Samhälle Jag är relativt "nyfödd" feminist, har väl egentligen alltid haft tankarna/känslorna men först de sista åren fattat att det är feminism...
Svar
11
· Visningar
1 182
Senast: vallhund
·
Samhälle Ja, det har vi väl alla gjort. Och det är något som många (även jag) gör, omedvetet. Vi är exempelvis lärda att det finns "flicknamn och...
42 43 44
Svar
872
· Visningar
43 262
Äldre Eftersom jag gillar att låta mina tre barn ärva varandras kläder så har min 6 åriga dotter även de äldre sönernas kalsonger i sin lilla...
4 5 6
Svar
103
· Visningar
10 052
Senast: Vogue
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp