Det här med att avgöra om en katt är övergiven eller ej...

[Alexandra_W]

Ännu en tråd som hamnat i diskussionen om herpes?
Smittsamt tydligen

Den hamnade faktiskt där innan, och av legitim anledning. En trendsetter ;P

 

[skogaliten]

Den här tråden om Lukas (och en del annat) gör mig så varm om hjärtat.

 

[Alexandra_W]

Ni andra med inte helt hanterbara katter, hur gör ni med klorna?

Jag klippte ju hans klor när han var sövd för kastreringen. Men nu är de så långa fram att jag skulle vilja klippa. Men det är inte ens chans jag skulle få göra det utan slagsmål...

Låter ni de bara vara eller hur resonerar ni andra?

(Den gula kattjäveln är här igen. När jag är i närheten törs Lukas försöka jaga bort den. Inte för han lyckas men då brukar jag diskret visa mig så drar den. Och Lukas efter. Han kan få tro att det är han...)

 

[BobberiBoo]

Den gula kattjäveln är här igen. När jag är i närheten törs Lukas försöka jaga bort den. Inte för han lyckas men då brukar jag diskret visa mig så drar den. Och Lukas efter. Han kan få tro att det är han...)

Men det är ju bra, hans självförtroende växer ju för varje gång "han" jagar bort katten.

 

[Mia_R]

Men det är ju bra, hans självförtroende växer ju för varje gång "han" jagar bort katten.

Risken är att han åker på rejät med storstryk om han försöker köra bort den andra katten istället för att ligga lågt.

 

[BobberiBoo]

Risken är att han åker på rejät med storstryk om han försöker köra bort den andra katten istället för att ligga lågt.

Absolut men den gula kan ju ge sig på honom direkt även om han ligger lågt just för att han är ett ltt offer. Lite självförtroende skadar nog inte.

 

[Alexandra_W]

Men det är ju bra, hans självförtroende växer ju för varje gång "han" jagar bort katten.

Mja. Den gula katten är inte särskilt rädd för Lukas. Så ökat självförtroende i den frågan kommer innebära storstryk och en Lukas som inte vågar komma hem på tre veckor igen.

Så jag tycker det är bra att han inte är livrädd och flyr hemifrån så fort gula katten visar sig, men jag är inte så road över om Lukas ska försöka mopsa. Lagom självförtroende är bra, så han inte behöver fly hemifrån. Men mer än så... Det är en stor okastrerad hankatt den gula, och Lukas är en ganska timid katt...

Nu på kvällen så plötsligt far Lukas som skjuten ur en kanon ur stallet. Jag går efter och kollar. Och jodå nog var det den gula. Det är ett terrorkrig vid ladugården. Jag ser bara Lukas som genom ett hål/lucka i den dörr låter förjävla illa och svansen ser ut som en toaborste. Så ganska lätt gissa vad det handlade om (jag har jagat bort den gula TRE gånger bara sen kl 16...)

Jag stod och tittade lite, mest för jag vill ha den gula fan på bild att visa för Länsstyrelsen, och när jag gör det så Lukas ligger och låter illa. Och den gula katten sticker lugnt ut huvudet i dörrspringan 2 dm från Lukas. Och är sen påväg att smyga ut genom dörren, mot gården, på 2 dm avstånd från Lukas. Som fortfarande lät illa.

Dvs den gula är den som är "högst i rang" av dem, och den är ytterst medveten om det. Lukas är så obetydlig att han inte är nåt att bry sig om ens när han låtsas vara tuff och kör med blodisande eder. Och det är Lukas smala lycka det, och anledningen att han klarar sig undan stryk (och antagligen anledningen att han klarat sig såpass länge som okastrerad hankatt med bara en reva på ett öra i skadeväg)

Men börjar han mopsa för mycket och blir tagen på allvar, då kommer han få stryk.. För han är en superfegis. Däremot är det bra att han inte anser sig behöva fly gården och inte komma hem på en vecka!

Jättedålig bild. Men genom den luckan man ser framför Lukas. Genom den har L alltså haft huvudet inne och låtit illa och "hotat" den gula katten. Som synes inte bryr sig ett jota utan lugnt tänker gå förbi L tillbaka mot stallet. (Och L gör inget mer än tittar, vilket är bra)

När jag klappade händerna stack den gula tillbaka och iväg, och Lukas efter. Sen var han påtagligt nöjd L, vilket som sagt är bra i lagom dos men inte mer än så..

 

[TinyWiny]

Ni andra med inte helt hanterbara katter, hur gör ni med klorna?

Jag klippte ju hans klor när han var sövd för kastreringen. Men nu är de så långa fram att jag skulle vilja klippa. Men det är inte ens chans jag skulle få göra det utan slagsmål...

Låter ni de bara vara eller hur resonerar ni andra?

(Den gula kattjäveln är här igen. När jag är i närheten törs Lukas försöka jaga bort den. Inte för han lyckas men då brukar jag diskret visa mig så drar den. Och Lukas efter. Han kan få tro att det är han...)

Jag låter klorna vara. De behöver dem för att ta sig undan genom att klättra. Klippta klor kan vara tillräckligt för att de inte ska hinna undan. Skulle de bli så långa så att han verkar ha ont av det så hade jag tagit det då och då åkt till veterinären, gett lite lugnande och klippt där. Oftast sköter katter som får vara ute sina klor själva. Enda utekatten jag har behövt klippa på var en som hade klämt sig och skadat sig precis vid klokapseln. Sedan växte klon så dumt så den gick in i trampdynan om den inte klipptes i tid. Övriga har jag aldrig behövt klippa på.

 

[smedsussie]

En av mina katter som levde som innekatt sina 3 första år, var en ordentlig nagelbitare. Inte för jämnan utan bara när klorna blev för långa.

 

[Alexandra_W]

Det är nog mest jag som tycker lite synd om dem när klorna fastnar i grejer och stör dem. Än är de inte i närheten av att växa in i trampdynorna, men de är längre än mina utekatter brukat ha och jag skulle gärna klippa dem om jag fick.

Normalt har jag aldrig klippt klor på utekatter, just för de behöver dem. Men de har hållit sina klor korta och fina av sig själv. Det är Lukas tydligen inte lika bra på - även om hans långa klor kanske inte stör honom utan mest mig.

 

[Corax]

Det är nog mest jag som tycker lite synd om dem när klorna fastnar i grejer och stör dem. Än är de inte i närheten av att växa in i trampdynorna, men de är längre än mina utekatter brukat ha och jag skulle gärna klippa dem om jag fick.

Normalt har jag aldrig klippt klor på utekatter, just för de behöver dem. Men de har hållit sina klor korta och fina av sig själv. Det är Lukas tydligen inte lika bra på - även om hans långa klor kanske inte stör honom utan mest mig.

Sätta upp en klossegrej i/utanför stallet? Hjälper kanske inte jättemycket men lite kanske de tas ner?

 

[Alexandra_W]

Sätta upp en klossegrej i/utanför stallet? Hjälper kanske inte jättemycket men lite kanske de tas ner?

Han kloar på brädor, så klöser gör han. Men det verkar mest slipa och inte "ta ner" så mycket. Men får väl se hur det utvecklas.

 

[Modig_Korn]

Han behöver väl klorna nu när Herr Gul är där och härjar?

 

[Gnapp]

Ni andra med inte helt hanterbara katter, hur gör ni med klorna?

På Lèstrade - adopterad katthemskatt, från början vildkatt - klipper vi inte klorna alls; trots att han är innekatt håller han dem i trim själv. I början hade det inte fungerat att tvinga honom, och nu konstaterar vi att det funkar bra ändå. Han har mycket saker att klösa på, inklusive klätterställningen med rep runt, som han far runt i som en oljad blixt, och det verkar räcka.

För övrigt blir jag alldeles varm i hjärtat av den här tråden. Sån förändring från första inläggen!

 

[Alexandra_W]

Nu börjar jag bli desperat. Den gula jävla katten har skrämt bort Lukas som inte synts till på tre dygn :cry

Bonden i grannbyn har åter drabbats av minnesförlust och säger sig nu inte veta vems katt någon katt i bygden är. Länsstyrelsen vill ha uppgifter jag inte har (foto på katterna, uppgift om var de finns och gärna nummer till vem som kan ge mer information om dem) för att agera

 

[Lindsen]

Vet inte om du har provat, men jag läste någonstans att man kan skrämma bort oönskade hankatter för att hjälpa sin katt. På våren brukar dom dyka upp här och då fräser jag och jagar bort dom så dom brukar försvinna ganska fort.
Hade jag varit du så hade gjort livet surt för den röde katten. Men det har du säkert redan gjort

 

[Alexandra_W]

Jag har jagat bort den säkert hundra gånger. Övriga i byn med. Finns dessutom två stora hundar som gärna skulle sätta tänderna i den. Det bekommer den inte. Den flyr - och är strax tillbaka

Tillbaka är också Lukas. Under mattes beskydd vågar han sig hem och vara hemma.

Men är ju inte hållbart han ska behöva ha det såhär.

 

[TinyWiny]

Vet inte om du har provat, men jag läste någonstans att man kan skrämma bort oönskade hankatter för att hjälpa sin katt. På våren brukar dom dyka upp här och då fräser jag och jagar bort dom så dom brukar försvinna ganska fort.
Hade jag varit du så hade gjort livet surt för den röde katten. Men det har du säkert redan gjort

Vad har de gjort då? Jag har försökt på massa olika sätt men absolut inget har hjälpt. Katten är tillbaka inom kort iallafall. Att skrämma bort en katt som bestämt sig är som att kasta bumerang, den kommer tillbaka. Du har nog haft en enorm tur om du bara har kunnat fräsa på och jaga bort de som har kommit till dig eller så var de bara på genomresa och skulle gått sin väg iallafall för katter brukar inte fungera så. Vid ett tillfälle hotade jag ägaren till några av katterna att katterna skulle "försvinna" om de inte kastrerade dem. Det tog däremot skruv och jag har inte sett dem sedan dess. De hade då orsakat många smärtsamma skador på mina katter vilket var orsaken till hoten, något jag aldrig tar till i normalfallet men då var jag så less. (Nej jag hade inte tänkt avliva dem, jag hade inte fullföljt hoten men var tacksam för att det tog skruv.)
I åtta år har jag kört bort en grannes katt varenda gång jag ser honom då han är vidrigt elak mot mina. Jag kan gå in och se honom komma igen inom någon minut. Vatten, en hund som tar flyget ut genom dörren (som han faktiskt är livrädd för), vrålande, ja det spelar ingen roll, han kommer smygande tillbaka. Övriga katter som varit snälla mot mina har helt sonika flyttat in. Där har jag gett upp om jag inte har fått tag på ägaren och de har kastrerats och bott kvar.

 

[Alexandra_W]

Jag tror man man skrämma bort katter som har ett hem men är på strövtåg. De som saknar hem och inte har något att återvända till däremot... Helt annan sak :/

 

[Lindsen]

Vad har de gjort då? Jag har försökt på massa olika sätt men absolut inget har hjälpt. Katten är tillbaka inom kort iallafall. Att skrämma bort en katt som bestämt sig är som att kasta bumerang, den kommer tillbaka. Du har nog haft en enorm tur om du bara har kunnat fräsa på och jaga bort de som har kommit till dig eller så var de bara på genomresa och skulle gått sin väg iallafall för katter brukar inte fungera så. Vid ett tillfälle hotade jag ägaren till några av katterna att katterna skulle "försvinna" om de inte kastrerade dem. Det tog däremot skruv och jag har inte sett dem sedan dess. De hade då orsakat många smärtsamma skador på mina katter vilket var orsaken till hoten, något jag aldrig tar till i normalfallet men då var jag så less. (Nej jag hade inte tänkt avliva dem, jag hade inte fullföljt hoten men var tacksam för att det tog skruv.)
I åtta år har jag kört bort en grannes katt varenda gång jag ser honom då han är vidrigt elak mot mina. Jag kan gå in och se honom komma igen inom någon minut. Vatten, en hund som tar flyget ut genom dörren (som han faktiskt är livrädd för), vrålande, ja det spelar ingen roll, han kommer smygande tillbaka. Övriga katter som varit snälla mot mina har helt sonika flyttat in. Där har jag gett upp om jag inte har fått tag på ägaren och de har kastrerats och bott kvar.

Ja så är det säkert, att de som kommit hit bara varit på genomresa och kollar efter tjejer. Jag har bara fräst, klappat händer och jagat efter dom. Misstänker att det är vildkatter också och då blir de ju väldigt rädda eftersom de inte är vana vid människor. Men det fanns inga konkreta tips, kommer inte ens ihåg vart jag läste det.
Alex, förstår hur du känner det, man blir som en lejonmamma när någon är dum mot ens djur. Har du provat att fånga den i fälla?