Det här med att avgöra om en katt är övergiven eller ej...

[Alexandra_W]

Nu börjar han våga fundera på det här med att leka.

 

[Alexandra_W]

 

[TinyWiny]

Tänk att han var så rädd och nu så himla nöjd Så underbart

 

[musen21]

Mm, en mysmage! Finns inget mer tillfredsställande än att få klia på en sådan.

 

[Alexandra_W]

Mm, en mysmage! Finns inget mer tillfredsställande än att få klia på en sådan.

Proppfull med sork.. Kändes ungefär som när min tidigare greyhound hade snott och ätit upp en julskinka ;P

 

[Alexandra_W]

Tänk att han var så rädd och nu så himla nöjd Så underbart

Jag undrar var det ska sluta? Med att han tvingar mig att bära honom runt ägorna? ;P

Han har inte velat bli klappad på magen förr. Visat den men satt klorna i en om man rört den. Löst men ändå.

Nu är jag tydligen anställd som förste magkliare (och sköter mitt jobb dåligt enligt hans höghet med. Alldeles för dålig frekvens..)

 

[athena_arabians]

Åh, luftmjölktramp!

 

[Fille]

Vad nöjd han ser ut ❤

 

[Alexandra_W]

Inte om Lukas, men berör Lukas då han var rädd för farbror siames.
Det behöver han inte vara längre.

8 år efter att veterinären gav honom 6 månader kvar att leva förlorade farbror siames kampen mot njursvikten. Så väl valt att man kan tro det fanns en tanke bakom. Att njurarna tillslut kraschade inte bara just den natt jag var sjuk och hemma från jobbet, utan natten innan distriktsvet planerat skulle komma ut och ta blodprov på hästen. Så katten som avskydde att åka bil och var livrädd för veterinären somnade lugnt och stilla hemma i köket med hjälp av distriktsvet. Han slapp en sista panikslagen bilresa, när jag körde kroppen till vet för att de ska ta hand om den hade Yaki redan lämnat det här livet.

14 fantastiska år, och han kommer lämna ett gigantiskt tomrum efter sig. Katten som gjorde mig till kattmänniska. En så självklar del av mitt liv genom så otroligt mycket. Men även hjältar når vägs ände. Igår kväll kräktes han upp maten vilket inte oroade mig, han har gjort det ibland. Men när han kräktes igen och kräktes galla anade jag. När han varken åt eller drack och inte ens ville ha räkor, och var som ett plåster på mig och ville ligga nära nära mig i sängen förstod jag att det var slut nu. Hela kvällen, hela natten och hela morgonen har han legat på mig. Han är inte död på bilden nedan, den är från inatt och han sover.

Kloka lilla kissen... Och jag är glad det gick fort. För ett dygn sedan mådde han bra och lekte, i förrgår hängde han i trädgården halva dagen och njöt av solen.

Så imorse ringde jag DV som redan var inplanerade att komma och ta ett blodprov på hästen och frågade om de kunde ta bort honom med. Vilket de kunde så utan bilresa och stress somnade han in hemma i köket i förmiddags och är nu återförenad med Soda igen.

Sov gott farbror siames, S*Edo Yakitori. 2003 - 2017.

 

[athena_arabians]

Beklagar förlusten @Alexandra_W men vilket bra slut det fick bli

 

[Alexandra_W]

Beklagar förlusten @Alexandra_W men vilket bra slut det fick bli

Ja, bästa tänkbara verkligen. Så enormt skönt att han slapp åka.

 

[vallhund]

Inte om Lukas, men berör Lukas då han var rädd för farbror siames.
Det behöver han inte vara längre.

8 år efter att veterinären gav honom 6 månader kvar att leva förlorade farbror siames kampen mot njursvikten. Så väl valt att man kan tro det fanns en tanke bakom. Att njurarna tillslut kraschade inte bara just den natt jag var sjuk och hemma från jobbet, utan natten innan distriktsvet planerat skulle komma ut och ta blodprov på hästen. Så katten som avskydde att åka bil och var livrädd för veterinären somnade lugnt och stilla hemma i köket med hjälp av distriktsvet. Han slapp en sista panikslagen bilresa, när jag körde kroppen till vet för att de ska ta hand om den hade Yaki redan lämnat det här livet.

14 fantastiska år, och han kommer lämna ett gigantiskt tomrum efter sig. Katten som gjorde mig till kattmänniska. En så självklar del av mitt liv genom så otroligt mycket. Men även hjältar når vägs ände. Igår kväll kräktes han upp maten vilket inte oroade mig, han har gjort det ibland. Men när han kräktes igen och kräktes galla anade jag. När han varken åt eller drack och inte ens ville ha räkor, och var som ett plåster på mig och ville ligga nära nära mig i sängen förstod jag att det var slut nu. Hela kvällen, hela natten och hela morgonen har han legat på mig. Han är inte död på bilden nedan, den är från inatt och han sover.

Kloka lilla kissen... Och jag är glad det gick fort. För ett dygn sedan mådde han bra och lekte, i förrgår hängde han i trädgården halva dagen och njöt av solen.

Så imorse ringde jag DV som redan var inplanerade att komma och ta ett blodprov på hästen och frågade om de kunde ta bort honom med. Vilket de kunde så utan bilresa och stress somnade han in hemma i köket i förmiddags och är nu återförenad med Soda igen.

Sov gott farbror siames, S*Edo Yakitori. 2003 - 2017.

 

[Corax]

Inte om Lukas, men berör Lukas då han var rädd för farbror siames.
Det behöver han inte vara längre.

8 år efter att veterinären gav honom 6 månader kvar att leva förlorade farbror siames kampen mot njursvikten. Så väl valt att man kan tro det fanns en tanke bakom. Att njurarna tillslut kraschade inte bara just den natt jag var sjuk och hemma från jobbet, utan natten innan distriktsvet planerat skulle komma ut och ta blodprov på hästen. Så katten som avskydde att åka bil och var livrädd för veterinären somnade lugnt och stilla hemma i köket med hjälp av distriktsvet. Han slapp en sista panikslagen bilresa, när jag körde kroppen till vet för att de ska ta hand om den hade Yaki redan lämnat det här livet.

14 fantastiska år, och han kommer lämna ett gigantiskt tomrum efter sig. Katten som gjorde mig till kattmänniska. En så självklar del av mitt liv genom så otroligt mycket. Men även hjältar når vägs ände. Igår kväll kräktes han upp maten vilket inte oroade mig, han har gjort det ibland. Men när han kräktes igen och kräktes galla anade jag. När han varken åt eller drack och inte ens ville ha räkor, och var som ett plåster på mig och ville ligga nära nära mig i sängen förstod jag att det var slut nu. Hela kvällen, hela natten och hela morgonen har han legat på mig. Han är inte död på bilden nedan, den är från inatt och han sover.

Kloka lilla kissen... Och jag är glad det gick fort. För ett dygn sedan mådde han bra och lekte, i förrgår hängde han i trädgården halva dagen och njöt av solen.

Så imorse ringde jag DV som redan var inplanerade att komma och ta ett blodprov på hästen och frågade om de kunde ta bort honom med. Vilket de kunde så utan bilresa och stress somnade han in hemma i köket i förmiddags och är nu återförenad med Soda igen.

Sov gott farbror siames, S*Edo Yakitori. 2003 - 2017.

Åh... Jag beklagar!
Ibland undrar jag över alla de där omständigheterna... Hur det kan komma sig att det liksom blir som det blir.
Kanske är det djurens sätt att säga tack?

 

[TinyWiny]

Beklagar sorgen men så skönt att han slapp den bilresan.

Kramar

 

[prallan]

Inte om Lukas, men berör Lukas då han var rädd för farbror siames.
Det behöver han inte vara längre.

8 år efter att veterinären gav honom 6 månader kvar att leva förlorade farbror siames kampen mot njursvikten. Så väl valt att man kan tro det fanns en tanke bakom. Att njurarna tillslut kraschade inte bara just den natt jag var sjuk och hemma från jobbet, utan natten innan distriktsvet planerat skulle komma ut och ta blodprov på hästen. Så katten som avskydde att åka bil och var livrädd för veterinären somnade lugnt och stilla hemma i köket med hjälp av distriktsvet. Han slapp en sista panikslagen bilresa, när jag körde kroppen till vet för att de ska ta hand om den hade Yaki redan lämnat det här livet.

14 fantastiska år, och han kommer lämna ett gigantiskt tomrum efter sig. Katten som gjorde mig till kattmänniska. En så självklar del av mitt liv genom så otroligt mycket. Men även hjältar når vägs ände. Igår kväll kräktes han upp maten vilket inte oroade mig, han har gjort det ibland. Men när han kräktes igen och kräktes galla anade jag. När han varken åt eller drack och inte ens ville ha räkor, och var som ett plåster på mig och ville ligga nära nära mig i sängen förstod jag att det var slut nu. Hela kvällen, hela natten och hela morgonen har han legat på mig. Han är inte död på bilden nedan, den är från inatt och han sover.

Kloka lilla kissen... Och jag är glad det gick fort. För ett dygn sedan mådde han bra och lekte, i förrgår hängde han i trädgården halva dagen och njöt av solen.

Så imorse ringde jag DV som redan var inplanerade att komma och ta ett blodprov på hästen och frågade om de kunde ta bort honom med. Vilket de kunde så utan bilresa och stress somnade han in hemma i köket i förmiddags och är nu återförenad med Soda igen.

Sov gott farbror siames, S*Edo Yakitori. 2003 - 2017.

Beklagar, det är alltid lika jobbigt när fyrbentingarna tar farväl Så underbart att han slapp resa!

 

[Fille]

Inte om Lukas, men berör Lukas då han var rädd för farbror siames.
Det behöver han inte vara längre.

8 år efter att veterinären gav honom 6 månader kvar att leva förlorade farbror siames kampen mot njursvikten. Så väl valt att man kan tro det fanns en tanke bakom. Att njurarna tillslut kraschade inte bara just den natt jag var sjuk och hemma från jobbet, utan natten innan distriktsvet planerat skulle komma ut och ta blodprov på hästen. Så katten som avskydde att åka bil och var livrädd för veterinären somnade lugnt och stilla hemma i köket med hjälp av distriktsvet. Han slapp en sista panikslagen bilresa, när jag körde kroppen till vet för att de ska ta hand om den hade Yaki redan lämnat det här livet.

14 fantastiska år, och han kommer lämna ett gigantiskt tomrum efter sig. Katten som gjorde mig till kattmänniska. En så självklar del av mitt liv genom så otroligt mycket. Men även hjältar når vägs ände. Igår kväll kräktes han upp maten vilket inte oroade mig, han har gjort det ibland. Men när han kräktes igen och kräktes galla anade jag. När han varken åt eller drack och inte ens ville ha räkor, och var som ett plåster på mig och ville ligga nära nära mig i sängen förstod jag att det var slut nu. Hela kvällen, hela natten och hela morgonen har han legat på mig. Han är inte död på bilden nedan, den är från inatt och han sover.

Kloka lilla kissen... Och jag är glad det gick fort. För ett dygn sedan mådde han bra och lekte, i förrgår hängde han i trädgården halva dagen och njöt av solen.

Så imorse ringde jag DV som redan var inplanerade att komma och ta ett blodprov på hästen och frågade om de kunde ta bort honom med. Vilket de kunde så utan bilresa och stress somnade han in hemma i köket i förmiddags och är nu återförenad med Soda igen.

Sov gott farbror siames, S*Edo Yakitori. 2003 - 2017.

Alltid jobbigt att förlora ett djur, skönt att det gick fint till och att han slapp stressen av bilresan ❤

 

[ptr]

Hu - sorgligt är det när de gamla går bort. Man får försöka minnas det fina som var.

 

[smedsussie]

Beklagar

 

[Rosett]

Beklagar

 

[Mia_R]

Läste det när jag stod och väntade på min take away innan jobbet men kunde inte svara då utan fick ta min mat och skynda mig iväg grinfärdig. Fattar inte att jag är så otroligt blödig även när det gäller djur jag aldrig ens träffat, men det låter som farbror Siames haft ett fint liv och fick ett fint slut hos dig.