Det här med att avgöra om en katt är övergiven eller ej...

Inte om Lukas, men berör Lukas då han var rädd för farbror siames.
Det behöver han inte vara längre.

8 år efter att veterinären gav honom 6 månader kvar att leva förlorade farbror siames kampen mot njursvikten. Så väl valt att man kan tro det fanns en tanke bakom. Att njurarna tillslut kraschade inte bara just den natt jag var sjuk och hemma från jobbet, utan natten innan distriktsvet planerat skulle komma ut och ta blodprov på hästen. Så katten som avskydde att åka bil och var livrädd för veterinären somnade lugnt och stilla hemma i köket med hjälp av distriktsvet. Han slapp en sista panikslagen bilresa, när jag körde kroppen till vet för att de ska ta hand om den hade Yaki redan lämnat det här livet.

14 fantastiska år, och han kommer lämna ett gigantiskt tomrum efter sig. Katten som gjorde mig till kattmänniska. En så självklar del av mitt liv genom så otroligt mycket. Men även hjältar når vägs ände. Igår kväll kräktes han upp maten vilket inte oroade mig, han har gjort det ibland. Men när han kräktes igen och kräktes galla anade jag. När han varken åt eller drack och inte ens ville ha räkor, och var som ett plåster på mig och ville ligga nära nära mig i sängen förstod jag att det var slut nu. Hela kvällen, hela natten och hela morgonen har han legat på mig. Han är inte död på bilden nedan, den är från inatt och han sover.

Kloka lilla kissen... Och jag är glad det gick fort. För ett dygn sedan mådde han bra och lekte, i förrgår hängde han i trädgården halva dagen och njöt av solen.

Så imorse ringde jag DV som redan var inplanerade att komma och ta ett blodprov på hästen och frågade om de kunde ta bort honom med. Vilket de kunde så utan bilresa och stress somnade han in hemma i köket i förmiddags och är nu återförenad med Soda igen.

Sov gott farbror siames, S*Edo Yakitori. 2003 - 2017.
18766518_1314789938616976_5902711386194544141_o.jpg

:heart
 
Ja även om det känns tungt och tomt så känns det okej. Jag har ju i många många år vetat att den här dagen skulle komma och att det kunnat vara vilken av dagarna som helst. I januari trodde jag det var dags, han blev trött och håglös och blodprov visade försämrade njurvärden jämfört med hans normalvärden. I 2.5 dygn åt han knappt och jag bestämde mig för att dygn tre så får jag åka med honom. Han drack osv så han kändes inte "klar". Samtidigt så vi hade ingen behandling att sätta in så han "skulle" inte kunna bli bättre. Men efter 2.5 dygn konstaterade han att "nej förresten jag har ångrat mig" och blev pigg igen. Vilket är lika stort medicinskt mirakel som att han levde 8 år med njursvikt - och mådde bra. Men januari blev en påminnelse om att varje dag verkligen är lånad tid.

Och jag är otroligt glad och tacksam att han mådde bra in i det sista. Han började må dåligt måndag sen em, och på natten där så han mådde nog illa när han var vaken men mestadels sov han mycket gott på min mage. Dvs han hade inte ont och det gick fort, samtidigt som han fick det bästa slut man kunde tänka sig. Och inatt så det var sån skillnad i känsla mot "sist". Han mådde inte sämre egentligen men känslan var tveklös, att nu är det slut. Även nio liv tar slut och nio liv hade han verkligen. Ett medicinskt mirakel, anledningen att min veterinär alltid garderade sig mot prognosen vid njursjukdom, att "det finns katter som trotsar allt och mår super i många år" och som med värme kallade honom "katten som vägrar dö".

Men det är så okej i all tomhet. För han hade åtta underbara lyckliga år på lånad tid. Det gick fort och det var lugnt. Vad mer kan man begära?

Mest glad är jag att jag var sjuk. Jag jobbar 13.5 h nätter och har en h enkel väg att åka, så jag hade sovit - åkt till jobbet - sovit osv. Och inte reagerat på om han legat och sovit i sin korg tex. Dvs jag kunde hittat honom död - och dö spontant i njursvikt är ofta en mycket plågsam och otrevlig historia. Så han kunde inte valt en bättre dag (natt) ur någon aspekt. Och jag är genuint hedrad att han, så katt han var, inte drog sig undan när hak mådde dåligt utan sökte sig till mig. Större hedersbetygelse kan man inte få som matte :love::heart
 
Beklagar verkligen sorgen men så fint sista dygn han ändå fick. :heart
Vackra Yaki.
Hur tar Liten det?

Hon fick nosa på honom när han var död och sniffade ett tag men gick sen. Hon har dock tittat efter honom flera gånger idag, väldigt märkbart. Om jag kelade med någon annan kom ju alltid Y direkt. Och idag när Liten kom och kelade så efter 10 sekunder kollade hon runt överallt efter Y, kelade tio sekunder och kollade sen ivrigt om han inte skulle komma. Hjärtskärande.

I övrigt så har hon mest legat och varit ganska dämpad, och hon har helt undvikit att ligga i bädden hon och Y brukade ligga i.

Det är lite knepigt, för hon har tydligt haft stort utbyte och trygghet av kompis, men utan att vara uppenbart sällskaplig/kontaktsökande. Och ffa har hon aldrig (även om det ökat) varit särskilt människoorienterad. En katt som trivts bäst med katter helt enkelt. Så det blir ju en markant ensamhet för henne nu, ingen att leka med, ingen att sova med, ingen att knalla runt och ja vad de hittade på då egentligen med. Och hon ersätter det inte med mänsklig kontakt. Numera kelar hon gärna men har med ett tvåminuters undantag aldrig lagt sig i sängen/soffan ens. När hon kom och i ganska många år innan var hon avvaktande överlag mot människor. Onödiga liksom. Hon är sin mors raka motsats.

Lukas är väldigt förtjust i henne men han törs ju inte komma in pga hunden så det är inte någon hjälp.
 
Men åh @Alexandra_W jag sitter här med en stor klump i halsen och vem är det som skär lök? Men jag är så glad för din och Yakis skull att han fick ett fint och lugnt slut. Att han slapp plågor och rädsla på slutet. Du har ju skrivit så fint om honom tidigare och jag vet att han kommer att lämna ett gigantiskt tomrum efter sig. Men hur kliché det än låter så minns alla ljusa minnen och de år du fick ha honom till låns. Kramar till dig och Liten och Lukas och alla andra i familjen.
rose.gif
grouphugg.gif
 
Hon fick nosa på honom när han var död och sniffade ett tag men gick sen. Hon har dock tittat efter honom flera gånger idag, väldigt märkbart. Om jag kelade med någon annan kom ju alltid Y direkt. Och idag när Liten kom och kelade så efter 10 sekunder kollade hon runt överallt efter Y, kelade tio sekunder och kollade sen ivrigt om han inte skulle komma. Hjärtskärande.

I övrigt så har hon mest legat och varit ganska dämpad, och hon har helt undvikit att ligga i bädden hon och Y brukade ligga i.

Det är lite knepigt, för hon har tydligt haft stort utbyte och trygghet av kompis, men utan att vara uppenbart sällskaplig/kontaktsökande. Och ffa har hon aldrig (även om det ökat) varit särskilt människoorienterad. En katt som trivts bäst med katter helt enkelt. Så det blir ju en markant ensamhet för henne nu, ingen att leka med, ingen att sova med, ingen att knalla runt och ja vad de hittade på då egentligen med. Och hon ersätter det inte med mänsklig kontakt. Numera kelar hon gärna men har med ett tvåminuters undantag aldrig lagt sig i sängen/soffan ens. När hon kom och i ganska många år innan var hon avvaktande överlag mot människor. Onödiga liksom. Hon är sin mors raka motsats.

Lukas är väldigt förtjust i henne men han törs ju inte komma in pga hunden så det är inte någon hjälp.
Lilla Liten då.
Synd att Lukas är rädd för V då.
Hoppas allt blir bra i alla fall.
Ja Ija är ju människogalen hon istället.
 
Hur går det med lilla Lukas? :)

Han mår fint, kom med en fet sparv i munnen igår... Varvar ligga och softa i stallet hela dagarna med att bara komma hem och säga hej. Vet inte vad han har för hyss för sig när han bara är hem och vänder - men trött blir han eftersom han sen slappar i flera dagar ;)

Lika pratig, rar och tokgosig som vanligt. Och övervakar nogsamt i egenskap av stallchef in- och uttag av hästar, vattenpåfyllning och mockning.
 
Hur har det gått med den andra hankatten i stallet? Som skrämde Lukas.
 

Liknande trådar

Hundhälsa V är en kastrerad risenschanuzerhane. Jag har haft honom sen han var 6 månader. Han har alltid varit en energisk hund och ganska "hård i...
Svar
19
· Visningar
4 231
Äldre I några veckor har en rävunge tassat runt i byn. Som rävungar är mest, dvs tämligen nyfiken och orädd. När grannen satt på utedasset...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
9 067
Senast: morgaine
·
Övr. Katt För flera år sedan (ca 3 år) började en katt hålla till runt svärmors hus. Svärmor började tillslut mata katten då den länge verkat...
Svar
7
· Visningar
1 275
Senast: kazam
·
Katthälsa Sedan i slutet av sommaren har jag en ny gäst ute i stallet. En stor ståtlig hankatt. Först såg jag bara på åtgången av kattmat och på...
Svar
14
· Visningar
2 040
Senast: TinyWiny
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp