Det här med att vara bi/homosexuell

Ponsse

Trådstartare
Hur berättar man för sina nära och kära att man inte är heterosexuell? Jag har berättat för de flesta vänner som jag vill ska veta, men det är just delen att berätta för föräldrarna som känns jobbigt. Jag har vetat att jag inte varit heterosexuell typ 8 år tillbaka, men har ändå inte lyckats berätta för dom. Anledningen: dom gillar inte bi/homosexuella. Dom kan då och då slänga ur sig kommentarer som att de är rädda att någon av mig om min syster ska "bli" (vadå bli?) homosexuell, de undrar hur mycket "fel" det har blivit hos homosexuella osv. Vad gör man? Jag är vuxen och bor inte hemma längre, men jag vill ändå kunna ha en öppen relation med dom: Jag vill inte behöva ljuga de gånger jag faktiskt ska träffa någon tjej av någon annan anledning än att vi är vänner. Vill gärna höra era erfarenheter av dom där trångsynta föräldrarna som kanske har blivit mindre trångsynta? Eller bara vad vilket tillvägagångssätt som är smartast i allmänhet!
 
Jag har alltid träffat killar. Hela mitt liv. Fram till förra året då jag helt plötsligt blev galet kär en tjej. Inget jag hade väntat mig. Det jag gjorde var att jag sa helt enkelt som det var till mina föräldrar, att jag träffat en tjej. Visst blev dom förvånade och tyckte det var lite oväntat, men dom tog det jättebra. Mina syskon med. Och när dom väl träffade henne tyckte dom att hon är lika fantastisk som jag tycker. Vet inte om jag har så mycket till råd mer än att vara rak och ärlig. Tror inte att någon mår bra av att inte ha en öppen relation :)
 
En gammal kompis till mig var fruktansvärt nervös inför att berätta för sina ganska gamla, konservativa föräldrar att hen var bisexuell. När hen väl gjorde det så tog det inte alls lång tid innan föräldrarna vande sig vid tanken och landade i att de bara ville att deras barn skulle vara lyckligt.

Hen sa det bara rakt ut och det kan vara så ett hen hade sitt syskon (som visste) som stöd, men jag är inte helt säker på om mitt minne stämmer där.
 
Jag tror att lite av knepet är att inte göra så stor sak av det. För det är i ärlighetens namn inte en speciellt stor sak, dina föräldrar vill ju ändå inte veta vad du gör i sängen liksom. Och det ser jag ändå som enda skillnaden. Annars är man ju bara 2 (eller fler) människor som älskar varann, vill göra varandra lyckliga och troligtvis vill dela varandras liv. Mer komplicerat än så är det ju inte egentligen.

Varför inte bara säga i förbifarten typ, Åh jag dejtar en sån mysig tjej just nu! Om/när de reagerar kan du ju säga något i stil med: Vaddå? Har jag inte berättat det? Aja, det spelar väl inte så stor roll... *rycker på axlarna*

Jag hade nog inte kommit ut alls faktiskt, jag hade nog bara presenterat mina föräldrar för min flickvän den dagen jag hade en. Nu är jag än så länge bara intresserad av män, men man vet ju aldrig :)

Jag tror oxå att om du visar att det inte är en sån stor grejj så hoppas jag att det smittar av sig :)
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Jag har en kusin som är flata (ja, hon vill helst att man använder just det ordet :D) och får nog lov att säga att våran släkt kanske var lite.. fördomsfull innan. Hennes föräldrars reaktion vet jag inte så mkt om egentligen, tror de var skeptiska till en början men är ju helt okej med det nu, fattas bara annat efter två samboskap. Det jag ville komma till är att min egen pappa alltid kommit med kommentarer i stil med vad dina föräldrar sagt, men när hon väl kom ut så fick han en helt annan inställning! Han har nog haft väldigt begränsad erfarenhet av homosexuella innan, men när han fick reda på att han hade en inom släkten och konfronterades med det faktumet så var det en helt annan acceptans och förståelse. :)
 
"Ochdet ser jag ändå som enda skillnaden. Annars är man ju bara 2 (eller fler)människor som älskar varann, vill göra varandra lyckliga och troligtvis vill dela varandras liv. Mer komplicerat än så är det ju inte egentligen."

Eller så vill man bara knulla. Är så trött på att icke-heterosexualitet alltid måste legitimeras med livslång kärlek och tvåsamhet.
 
"Ochdet ser jag ändå som enda skillnaden. Annars är man ju bara 2 (eller fler)människor som älskar varann, vill göra varandra lyckliga och troligtvis vill dela varandras liv. Mer komplicerat än så är det ju inte egentligen."

Eller så vill man bara knulla. Är så trött på att icke-heterosexualitet alltid måste legitimeras med livslång kärlek och tvåsamhet.
Fast det var väl ändå inte det jag skrev?
Vem hon knullar med är väl ändå väldigt ointressant för hennes föräldrar. Det blir väl intressant först när man blir partners.

Och tvåsamhet skrev jag inte ett ord om, tvärtom så skrev jag att man kan vara fler.
 
Hela ditt inlägg handlade ju om kärlek och lycka och delade liv. Du fortsätter dessutom när du förutsätter ett när istället för om. Tvåsamhet skrev du visst om vilket framgick tydligt i citatet. Poly blev en parentes.
 
Hela ditt inlägg handlade ju om kärlek och lycka och delade liv. Du fortsätter dessutom när du förutsätter ett när istället för om. Tvåsamhet skrev du visst om vilket framgick tydligt i citatet. Poly blev en parentes.
Är du inte läskunnig?

Och det ser jag ändå som enda skillnaden. Annars är man ju bara 2 (eller fler) människor som älskar varann, vill göra varandra lyckliga och troligtvis vill dela varandras liv. Mer komplicerat än så är det ju inte egentligen.

Direkt kopierat, så vänligen läs om, läs rätt och ge mig för fan inte skit för saker jag inte har skrivit!

Och ja, givetvis gjorde det de! Eller brukar du presentera dina ONS, KK och liknande för dina föräldrar? Jag gör inte det iaf, och antog att det inte är speciellt vanligt att göra det heller.

Vad du menar med när där det skulle varit ett om så har jag ingen aning alls vad du pratar om. Kan inte se något i den stilen.
 
Vill gärna höra era erfarenheter av dom där trångsynta föräldrarna som kanske har blivit mindre trångsynta? Eller bara vad vilket tillvägagångssätt som är smartast i allmänhet!

Min mamma "blev" själv homosexuell. Hon brukade fälla homofobiska kommentarer och tycka att "såna där" är lite konstiga, typ. Sen träffade hon en kvinna, som hon nu är gift med. Man kan lugnt säga att hon blivit mindre trångsynt.
 
Är ju du som inte kan läsa eller minnas vad du själv skriver.

"Och det ser jag ändå som enda skillnaden. Annars är man ju bara 2 (eller fler) människor som älskar varann, vill göra varandra lyckliga och troligtvis vill dela varandras liv. Mer komplicerat än så är det ju inte egentligen."

"Det blir väl intressant först när man blir partners."
 
Är ju du som inte kan läsa eller minnas vad du själv skriver.

"Och det ser jag ändå som enda skillnaden. Annars är man ju bara 2 (eller fler) människor som älskar varann, vill göra varandra lyckliga och troligtvis vill dela varandras liv. Mer komplicerat än så är det ju inte egentligen."

"Det blir väl intressant först när man blir partners."

Men nu misstolkar du väl ändå @kimmis87 helt?
 
@queering

Ursäkta, jag menar inget illa, men du låter ganska otrevlig i dina svar initialt, dvs. innan diskussionen ens börjat. Inte bara i den här tråden. Jag tror att det skulle vara både lättare och trevligare att diskutera sakligt om du taggade ner lite.
 
Jag känner till flera som kommit ut för sina föräldrar per telefon, mail el.dyl. och sedan gett dem lite tid att smälta beskedet. Kanske inte precis innan ett kommande besök alltså. Då får föräldrarna tid att kämpa mot sina fördomar och förhoppningsvis hitta ett sätt att hantera dem. De flesta föräldrar älskar och vill älska sina barn trots allt!

Men du gör förstås själv den bästa bedömningen här, och kom ihåg att ska du berätta för föräldrarna bör det främst vara för din egen skull, inte deras eller någon annans. Massor av styrka och pepp till dig TS!
 
Tror inte att någon mår bra av att inte ha en öppen relation :)
Jasså du ;) Is that an invitation...? :p
Nä, skojar bara, förstår vad du menar. Det lät bara lite kul (ja, jag tänker bara på sex hela tiden :p)

Håller helt med, det är bättre att berätta oavsett vad det handlar om.
Jag är uppväxt med att man får älska vem man vill, bara man är lycklig och alla parter är med på det. Tycker själv att det är en rätt skön inställning. Min mamma har sagt att hon inte skulle bli förvånad om min lillebror kom hem med en pojkvän, och det är inget som helst konstigt med det. När jag kom hem med min pojkvän för snart åtta år sen var hennes första reaktion "oj, ville du ha en sån?" ;)

På min fars sida är det värre. Äldsta brodern är/var? extremt religiös och mycket emot både homosexualitet, sex innan äktenskap och barnlösa par. Yngsta brodern i skaran kom inte ut offentligt som homosexuell på många många många år, de pojkvänner som följde med på tex middagar hos föräldrarna presenterades som "en kompis". Han mådde inte speciellt bra, drack alldeles för mycket och försökte begå självmord vid några tillfällen.
När han äntligen kom ut och dessutom berättade att han skulle gifta sig blev det ju ett sjujäkla bråk. Det var ju inte bara homofobi han fick stå ut med, utan religiös fanatism.. Trots det mådde han mycket bättre efteråt, drog ner på alkoholen och fick lite mer ordning på sitt liv.
 
Är ju du som inte kan läsa eller minnas vad du själv skriver.

"Och det ser jag ändå som enda skillnaden. Annars är man ju bara 2 (eller fler) människor som älskar varann, vill göra varandra lyckliga och troligtvis vill dela varandras liv. Mer komplicerat än så är det ju inte egentligen."

"Det blir väl intressant först när man blir partners."

Jag tycker faktiskt inte att det är mer komplicerat än så. Det finns många som har sex med samma kön utan att för den skull vara homo/bi.

Men vill du märka enstaka ord och göra dig själv till åtlöje so be my gues :up: Jag har sagt mitt om saken och lämnar det så.
 
Hur berättar man för sina nära och kära att man inte är heterosexuell? Jag har berättat för de flesta vänner som jag vill ska veta, men det är just delen att berätta för föräldrarna som känns jobbigt. Jag har vetat att jag inte varit heterosexuell typ 8 år tillbaka, men har ändå inte lyckats berätta för dom. Anledningen: dom gillar inte bi/homosexuella. Dom kan då och då slänga ur sig kommentarer som att de är rädda att någon av mig om min syster ska "bli" (vadå bli?) homosexuell, de undrar hur mycket "fel" det har blivit hos homosexuella osv. Vad gör man? Jag är vuxen och bor inte hemma längre, men jag vill ändå kunna ha en öppen relation med dom: Jag vill inte behöva ljuga de gånger jag faktiskt ska träffa någon tjej av någon annan anledning än att vi är vänner. Vill gärna höra era erfarenheter av dom där trångsynta föräldrarna som kanske har blivit mindre trångsynta? Eller bara vad vilket tillvägagångssätt som är smartast i allmänhet!

Jag tror att om man känner sina barn och är ärlig mot sig själv så känner man på sig vad ens barn har för läggning så det kanske inte kommer som någon överraskning för dem att du inte är hetero. Säg bara rakt ut att du är homo eller bisexuell (vilket du nu är) med samma neutrala tonläge som om du hade sagt att du hade köpt glass till efterrätt. Jag tror inte att man ska göra någon grej utav det utan säga det sådär lite i förbigående istället. Då har dina föräldrar chansen att bearbeta det i lugn och ro istället och kan ställa sina frågor när de är redo. Om du säger att du behöver prata med dem eller så så kan de känna sig trängda och ställda mot väggen och då kan det bli dumt.

Att de säger att de inte gillar bi/homosexuella beror säkerligen mest på rädsla. Att de inte vet riktigt vad det innebär och att du ska "ändra dig" om de talar nedlåtande om homo/bisexualitet. Det låter faktiskt som att de tillhör den skara människor som tror att det är ett val man själv gör. Jag tror nämligen att de innerst inne redan vet att du inte är heterosexuell och de inte riktigt vet hur de ska hantera det.

Jag hoppas att dina föräldrar inser att det enda som är viktigt är att du är lycklig och att vad du föredrar för kön på din partner är fullkomligt egalt.

Lycka till!
 
Jasså du ;) Is that an invitation...? :p
Nä, skojar bara, förstår vad du menar. Det lät bara lite kul (ja, jag tänker bara på sex hela tiden :p)

Håller helt med, det är bättre att berätta oavsett vad det handlar om.
Jag är uppväxt med att man får älska vem man vill, bara man är lycklig och alla parter är med på det. Tycker själv att det är en rätt skön inställning. Min mamma har sagt att hon inte skulle bli förvånad om min lillebror kom hem med en pojkvän, och det är inget som helst konstigt med det. När jag kom hem med min pojkvän för snart åtta år sen var hennes första reaktion "oj, ville du ha en sån?" ;)

På min fars sida är det värre. Äldsta brodern är/var? extremt religiös och mycket emot både homosexualitet, sex innan äktenskap och barnlösa par. Yngsta brodern i skaran kom inte ut offentligt som homosexuell på många många många år, de pojkvänner som följde med på tex middagar hos föräldrarna presenterades som "en kompis". Han mådde inte speciellt bra, drack alldeles för mycket och försökte begå självmord vid några tillfällen.
När han äntligen kom ut och dessutom berättade att han skulle gifta sig blev det ju ett sjujäkla bråk. Det var ju inte bara homofobi han fick stå ut med, utan religiös fanatism.. Trots det mådde han mycket bättre efteråt, drog ner på alkoholen och fick lite mer ordning på sitt liv.

Vad starkt utav honom att komma ut och till och med gifta sig :) Jag önskar så att min morbror skulle våga göra samma sak. I hans fall är det ungefär samma orsaker som gör att han inte vågar berätta. Tänk att leva ett helt liv och aldrig kunna presentera sin partner mer än som kompis :(
 
Jag tror, som någon annan skrev, att många kommentarer från t ex ens föräldrar om homosexualitet grundar sig i att de inte har så mycket erfarenhet av det sen innan. T ex min pappa kan ibland säga att det är lite konstigt... men skulle jag komma ut (nu är jag hetero, tror jag^^ men om inte..) skulle han nog va lugn med det liksom...

Vet en kompis till mig som berättade att han var så sjukt nervös och mådde så dåligt för han trodde det skulle bli jättesvårt att berätta för sina föräldrar... men dom bara jaha okej träffra du nån kille just nudå? =D haha...

//r
 
Jasså du ;) Is that an invitation...? :p
Nä, skojar bara, förstår vad du menar. Det lät bara lite kul (ja, jag tänker bara på sex hela tiden :p)

Oj hjälp så tokigt det kan bli :O tur att du är smart i alla fall haha. Skulle nog aldrig palla ett öppet förhållande, vill ha hela kakan helt för mig själv

Men mycket modigt av din farbror! Man har ju ändå bara ett liv och att slösa det på att leva upp till andras förväntningar istället för att våga vara lycklig själv känns ju lite dumt...
 

Liknande trådar

L
Relationer Jag har en fråga som jag väldigt gärna skulle vilja veta hur andra tänker! Men jag ska försöka att förklara utan att av slöja förmycket...
2 3
Svar
48
· Visningar
3 967
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Artikel
Dagbok Denhär berättelsen börjar i december året 2006. Det var en mamma en pappa och deras lilla bebis som var i himlen. Dom skulle få en till...
2
Svar
37
· Visningar
2 186
Senast: manda
·
L
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har ju anmält en sak som har hänt. Och då säger flera att det är bra och rätt och alltmöjligt. Men det KÄNNS verkligen inte så...
2 3
Svar
44
· Visningar
3 414
Senast: LiviaFilippa
·
  • Låst
Samhälle Jag har funderat en hel del på svenskars relation till religion och speciellt kristendom. Jag vill först säga att jag inte lägga några...
68 69 70
Svar
1 380
· Visningar
39 296
Senast: Mineur
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp