För att ett köp av saluki ska kunna bli "perfekt" så gäller det att vara ute i god tid. När jag menar god tid så snackar jag inte om någon månad hit eller dit, ofta får man vara beredd på att det tar 1-2 år innan den perfekta valpen dyker upp (undantag finns såklart). Det finns väldigt stora variationer inom rasen, både mentalt och exteriört och oavsett vad man vill ha sin saluki till så är det bra att lära sig så mycket som möjligt om rasen först, försöka träffa hundar från olika uppfödare vid olika tillfällen osv.
Är man däremot en riktigt passande köpare så brukar det inte vara så svårt att faktiskt få köpa en valp, men fler än en gång har "nyblivna" salukiägare kommit till mig och sagt att om de innan köpet visste hur stor variation det fanns inom rasen, då hade de köpt från helt andra uppfödare än de nu gjort. För att bli en bra salukiägare bör man även bry sig om rasens historia och inte vara speciellt intresserad av utställning...
För egen del handlade det hela mest om tur. Jag letade aldrig ras utan hamnade av en slump på en stor kennel via bekantingar redan när jag var liten, och där blev jag kvar. När jag hade möjlighet att ha en egen saluki fick jag ta hem min favorit därifrån, mot att hon fick en valpkull till hos dem. Hon parades sedan med min favorithane på kenneln och vips hade jag två hundar
Aysu kom sedan och hon är (som många här vet) en omplacering. Men, där var jag verkligen glad åt att vara insatt i rasen sedan tidigare, för så som hon beskrevs av förra ägaren... Jag hade aldrig tagit i en sådan hund med tång ens om jag inte förstått att det hela mest troligt handlade om en bra hund i helt fel hem.
Sist in här var Ebrah och hon är den första jag tagit enbart pga stamtavlan. När hon föddes var det 11 år sedan jag var på "min" kennel första gången och tja, jag hade hunnit få bra koll på hundar hit och dit, träffat måååånga släktingar osv
Ebrahs mormor är min första tik, Ebrahs mor är en syster till min andra. Ebrahs far är halvbror till Aysu. Hela Ebrahs stamtavla är fullproppad av fantastiska salukis med fantastiska syskon. Det är hundar som allihop är orädda, glada, intelligenta, rastypiska mentalt, bra och funktionell kroppsbyggnad, sunda på alla sätt och vis... Vid köpet fanns det visserligen en och annan hund i stamtavlan som jag inte var överförtjust i, men det var "ingenting" jämfört med allt jag gillade. De hundarna har jag sedan träffat och de var klart bättre än väntat, mycket bättre än hur de framställs på internet.
Så ja, Ebrah känns i alla fall för mig som en väldigt "perfekt" hund. Det lilla som skulle kunna förbättras är verkligen smådetaljer som inte nämnvärt påverkar helheten. Och trots att jag hade skyhöga förväntningar på kullen så har hon visat sig bli ännu bättre än jag kunnat föreställa mig. Jag är extremt glad åt att få ha en hund som henne i mitt liv.
Här var Ebrah en riktigt liten plutt
Titta så liten i jämförelse med klöverblommorna:
Något större här
